Skip to main content

Full text of "Sagor ock äfventyr upptecknade i Skåne"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http : //books . google . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 




c 



> 



J 



ITTARE BIDMG TILL KÅOEDOM OM 



DE SVMSKA LANBSIÅLEN 



OCK 



SVMSKT FOLKLIF 



TIDSKRIFT 



UTGIFVEN PÅ UPPDRAG AF 

LAHDSIÄLSFÖRENINGABllA I DPPSAU, HELSHOBS OCK LDND 

GENOM 

J. A. LUNDELL 



FÄMTE BANDET 

Täxt 



STOCKHOLM, 1884—91 

XOKOL. ROKTHYCKRniRT. P. A. KORKTKDT & SÖNER. 



v. 5- 



Tidskriftens redaktion: 

Doceuten, Fil. kand. J. A. Lundell 

med biträde af 

Prof. Dr L. F. LÄFFLEE ock Prof. Dr A. G. Noreen 

i Uppsala 

Prof. Dr A. O. Freudenthal ock Doc. Dr H. A. Vendell 

i Helsingfors 

Prof. Dr A. Kock, Fil. lic. N. Olséni 
ock e. o. Biblioteksamanuensen, Fil. kand. A. Malm 

i Lnnd. 

I Bt. f. Lic. Olséni ingick i mars 1885 Amanuensen Malm i redaktionen. 



Från ock med 1884 har tidskriften af allmänna medel på 
extra stat nnder åttonde hiifvndtiteln uppbarit ett årligt anslag 
af 3,150 kr. 



ir 



Fämte bandets innehåll: 

Titelblad ock innehällsförteckniDgar^ s. i — ^v. 
Rättelser, s. vi. 
1. Sagor ock äfventyr opptecknade i Skåne af Eva Wigström. 
1884. 144 8. 

15:te h. - 1884 A, utg. i msg 1884. 

L 2. Sagor, sägner ock visor meddelade af Richard Bergström 
ock Johan Nordlander. 1885. 105 s. 

I 22:dra h. = 1885 C, utg. i dec. 1885. 

3. Fäbodväsendet i Ångermanland med sidoblick på förhål- 
landena i närliggande landskap i korthet framstäldt af 
Johan Nordlander. 1885. 46 s. 

18:e h. - 1884 D, utg. i febr. 1885. 

4. Spring, min snälla ren! Af R. Bergström. 1885. 20 s. 

21:a h. = 1885 B, utg. i m%j 1885. 

5. Svenska barnvisor ock barnrim samlade ock ordnade af 
Johan Nordlander. Text. 1886. 285 s. 

25:e h. = 1886 B, utg. i jan. 1887. 

6. Medeltidsberättelser. Sagor, legender ock anekdoter från 
fornisländskan af Gustaf Cederschiöld. 1885—91. 155 s. 

S. 1—96 i 22:a h. = 1885 C, utg. i dec. 1885; s. 97—155 i 41:a 
h. = 1891 A, utg. i maj 1891. 

7. Bärgsmanslif i början af 1800-talet. Anteckningar från 
Nora ock Lindes bärgslager af Erik Bore. 1891. 49 s. 

I 41:a h. = 1891 A, utg. 1 maj 1891. 



Bidragande till fämte bandet: 

(titlarna efter förliållandeiia i april 1891) 

Bergström, Biohard, värml., Fil. dr, Bibliotekarie i Eongl. biblioteket: 

Sagor, sägner ock visor. 2, s. 3 — 15, 90 — 103. 

Spring, min snälla ren! 4, s. '1 — 14. 
Bore, Erik, västm., Fil. kand. (Uppsala): 

Bärg^manslif. 7, s. 1 — 49. 
Cedersohiöld» Gustaf, stockh., Fil. dr, Docent vid Lunds aniversitet: 

Medeltidsberättelser. 6, s. 1 — 155. 
Nordlander, Johan, norrl., Fil. kand. (Uppsala), Extralärare vid 
Stockholms norra latinlärovärk : 

Sagor, sägner ock visor. 2, s. 15 — 89. 

Fäbodväsendet i Ångermanland. 3, s. 1 — 46. 

Svenska barnvisor ock barnrim. 5, s. 1 — 285. 
Qvigstad, J., Seminariebestyrer i Trom60: 

Spring, min snälla ren! 4, s. 15 — 20. 

Svenska barnvisor ock barnrim. 5, s. 81 — 82. 
Wigström, Eva, skän., fru: 

Sagur ock äfventyr. 1, s. 1 — 144. 



I 



Rättelser. 

4, 8. 18, r. 10 står kulkSh l£s kulgBh 

16 » vuordemaf » vuordamaf 
25 » Parre » Parne 

5, B. 82, r. 6 » lider » liden 



NIARE BIDBAC TILL KÄNNItOI 01 

DB STBNSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF T. 1. 



SAGOR OCE ÄFVENTTR 



UPPTECKNADE I SKÅNE 



AP 



EYA WI&8TE0M 

(AVE) 



STOCKHOLM 1884 
KOKOL. BOKTBTCKBBIST 

P. A. NOBSTaDT Jl SÖXKR. 



Förord. 

Redan innan jag företog mitt egentliga samlingsarbete^ 
insåg jag, att om genom visor, sagor, sägner, öfvertro m. m., 
skulle vinnas en djupare inblick i folkets andliga lif, det var 
nödvändigt att söka så vinna hvarje meddelares förtroende, 
att han eller hon ej af någon hemlig orsak omformade eller 
stympade något af det som meddelades. 

Det skulle säkerligen för ett djupare studium af folkdikt- 
ningen ej vara utan intresse att för hvarje berättare äga några 
upplysningar om ålder, yrke, födelseort ock andra omständig- 
heter. Men skånska allmogen har i allmänhet fruktan för att 
komma i tidningar eller böcker», ock endast med villkor, att 
berättarnes namn ej utsattes, har jag förmått att rädda så 
mycket af det gamla arfvet. Jag har härvidlag ej kunnat 
handla annorlunda, än jag gjort; ty dels har det naturligtvis 
aldrig fallit mig in att bryta mitt gifna ord, dels har jag ansett 
en oförfalskad sägen, visa o. d. vara af mera värde för veten- 
skapen, än uppgifter i nyss angifna riktning./^ Icke ens by- 
namnen har jag ansett mig böra utsätta, ty många af berät- 
tame ha under sin lifstid dragit socknar omkring, som ju 
förhållandet är med tjänare, statfolk, handtvärkare med flere. 
Ofta hafva från andra socknar inflyttade personer medfört ett 
förråd af folkdiktning, som utbredt sig öfver deras nya hem- 
bygd, så att det ej rätt kan utredas, hvar det eller det godset 
egentligen har sitt rätta hem. De fleste berättare veta ej 
häller mera därom, än att de hört det i sin barndom, i sin 
ungdom, af en kamrat o. s. v., hvadan jag, efter samtal med 
professor SvEND Grundtvig om saken, stannade vid beslutet, 
att blott anteckna det härads ock den sockens namn, hvarest 
jag upptecknat visan eller sagan. ^^ 

Jag fördristar mig aldrig till att kombinera sagor, hvilka 
skola intagas i någon samling eller något som hälst vetenskap- 
ligt värk. Det händer väl stundom, att en berättare vet sig 
ej kunna återgifva slutet på en saga; men då ber jag att få hvad 
som förefinnes, antecknar det som fragment ock söker sedan 
öfveralt, tils jag funnit någon, som kan hela sagan. 
Jag hör först hela sagan, eller sä mycket däraf, som berättaren 
minnes; därefter antecknar jag, ock låter så berättaren höra, 



4 WIGSTRÖM, SAGOR OCK APVENTYR. V. 1 

om alt är rätt uppfattadt. Nu ock då bjudes jag på en saga 
läst i någon bok; men dylikt gods kännes bland annat därpå, 
att berättaren, som är van att återgifva utan att omforma, be- 
gagnar sig af bokspråket. 

De aldra flesta sagor, som jag upptecknat, äro mig be- 
rättade af äldre tjänste- ock fattighjon, torparfolk ock fattiga 
byhandtvärkare eller, med ett ord, folk som ej läser annat än 
hvad som rör sig kring religiösa ämnen. 

Af de nu meddelade sagorna är dock »Kidet ock kungenv 
berättad af en skollärares hustru på Baskemölla fiskeläge vid 
Simrishamn. »Trollet Boriax ock kungasonen» samt »Kungen 
ock torparedottern» äro berättade af en handtvärkares i Helsing- 
borg dotter, en medelålders kvinna som hört dem af sin mormor. 

Det är i alt öfrigt omöjligt att fasthålla något bestämdt 
arbetssätt för ett dylikt arbete, ty det måste alltid lämpas 
efter berättarnes personer, deras omgifning, tid ock framställ- 
ningsförmåga. Men jag har öfveralt handlat efter den åsikt, 
att det härvidlag är bättre att vara något mindre vetenskap- 
lig, än att genom frågor om berättarnes person väcka allmo- 
gens misstrogenhet ock sålunda tillstoppa de enda källor, ur 
hvilka våra fornminnesvänner kunna ösa. Jag har vinnlagt mig 
om att ingenstädes glömma, att detta arbete helt ock hållet 
hvilar på folkets villighet att berätta. 

Ordningen i den följande samlingen är i det hela den, att 
först komma folksagor i mera egentlig mening, till antalet 
något öfver tjugo, därefter skämtsägner eller äfventyr, ock 
sedan några småhistorier, till arten närmast liknande hvad man 
brukar kalla anekdoter. Att jag här, liksom i mina före- 
gående samUngar, icke inlåter mig på några frågor om sagor- 
nas ursprung eller frändskaper i vårt land eller andra länder, 
torde ej kräfva någon ursäkt. Insamlingen ock den historiska 
behandlingen af folklitteraturen synas vara två skilda upp- 
gifter, ock blott sällan lära väl hos en ock samma person i 
högre mått finnas förenade de egenskaper, som tarfvas för 
båda dessa värksamhetsarter. 

Helsingborg i december 1883. 

Eva Wigström. 



Torparegossen. 

Stiby socken, Ingelstads härad. 

I ett litet torp bodde där en fattig man, ock han både bara 
sin yngste pojke hemma hos sig. När nu pojken växte till, 
ville han också ut ock söka sin lycka, ock eftersom ingen 
annan plats stod till buds, så stadde han sig till svinvaktare 
ock fick lof om god lön. 

Så förgick någon tid. Gossen tjänte troget ock redligt, 
men han tykte alt nu, att han dugde till något mer än att vakta 
svin. Ock så hade han hört talas om en led jätte, som med 
sin grymhet gjorde stor skada i landet ock som hade bort- 
röfvat en vacker prinsessa. Gossen sade upp sin tjänst ock fick 
tre vackra grisar i lön, ock så ville han till en början gå hem 
till sin far. 

När han då gick vägen framåt med sina tre grisar, ujötte 
han en man med tre hundar. Mannen stannade ock frågade 
gossen, om han inte ville byta bort sina grisar mot hans hundar. 
Gossen började fundera på saken. Mannen sade honom, att 
hundarna hette Spänn-i, Huggfast ock Far-på ock att de riktigt 
bra svarade mot sina namn, ock så sade han, att om gossen 
ville gå in på bytet, skulle han få en pipa ock en visa till på 
köpet; han kunde nog lefva den dag, när altsamman vore godt 
att ha. Det trodde gossen också, ock så bytte han med 
mannen. 

När gossen kom till torpet ock talade om för sin far, hur 
han hade handlat, skrattade gubben ock mente tro på, att om 
sonen skulle hålla på ock byta på det viset, så finge han 
svärta kroppen ock gå naken. Men gossen trodde hvad han 
trodde om den saken. 

Han stoppade pipan ock visan i sin lumoja ock tog sina hun- 
dar; så sade han farväl till sin far ock gaf sig på vandring till 



6 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. V. 1 

jättens gård. När han kom dit, for jätten rytande emot honom 
ock frågade, hvad han skulle där. Jo, svarade gossen, han 
ville tjäna i gården, ock när jätten såg hundarna ock märkte, 
att pojken hade mod i bringan, så blef han spakare ock tog 
gossen i sin tjänst. 

Den första befallning han fick, var att gå till en källa 
efter vatten. Men gossen tänkte sig inte bättre före, än han 
skickade sin hund Hugg-fast, ock när Hugg-fast kom till källan, 
växte där upp en mur rundt omkring hanne, så att hunden 
blef fången. Jätten skrek på gossen, att han skulle komma 
med vattnet, men han skickade den andre hunden. Men när 
Spänn-i kom fram till muren ock ville se till att komma fram 
till källan, växte där upp en ny mur, som höll honom fången. 
Jätten gick där hemma ock grinade så smordt, när gossen i 
sin ångest sände den tredje hunden för att hämta vatten. För 
jätten viste nog, att de inte voro skapta till det ock att där 
skulle komma en tredje mur omkring källan. Så blef det 
också, ock nu var också hunden Far-på fången. 

»Se så,» skrek jätten, »nu har du ätit din siste ost! Nu 
skall du dö pä eviga fläcken!» 

Men som han nu var som värst i nöd ock fara, kom 
gossen ihåg visan. 

»Dundra lagom, du!» sade han till jätten; »jag är beredd 
att dö, ock du har god tid att göra kål på mig. Men i mitt 
land brukas det att låta dödsdömda fångar sjunga en visa, 
innan de gå ur världen, ock du skall väl inte bära dig sämre 
åt än vi människor,» sade han. 

Nej bevars, det ville då jätten inte göra, för han kunde 
vara lika god som folk, tykte han. Ock så fick gossen lof 
att sjunga, men kort ock godt skulle det vara, sade jätten. 

Det blef det också, för när gossen började sjunga visan, 
så föll fbrst den ene muren, ock så den andre, ock sist den inner- 
ste omkring källan, ock hundarna blefvo fria ock kommo i 
full fart in i jättens gård. »Far-på, Spänn-i, Hugg-fast!» ropade 
gossen, »målen mig denne jätten smått som gryn!» Hundarna 
på jätten, för till det hade gossen fått dem, ock de refvo jätten 
i tusende sinom tusende bitar. Sedan tog gossen den fångna 
prinsessan ock förde hunne hem till hannes fars slott. 



v. 1 TORPAREGOSSEN. 7 

Nu var det väl pålyst öfver hela landet, att den som 
kände befria prinsessan, han sknlle ha hanne ock halfva kunga- 
riket; men när kungen ock drottningen hörde, att .det bara 
var en fattig torpareson, som räddat hanne, tykte de, att det var 
alldeles för simpelt gifte för prinsessan. Men som de inte rakt 
af kunde gå ifrån sitt löfte, så föreskrefvo de gossen tre sysslor; 
kunde han uträtta dem, så skulle prinsessan ock halfva kunga- 
riket bli hans. 

Där var nu för gossen ingenting annat att göra än att 
gå in på villkoret, ock så lät kungen föra honom till ett rum 
så fullpackadt med bröd, att det stod som en fast backe. 
»Detta skall du äta dig igenom, innan solen nästa morgon 
uppstår,» sade kungen. 

»Ahå!» tänkte gossen, »här vill nog andra krafter till för 
att komma igenom ett sådant brödbärg». Han fick upp sin 
pipa ock blåste i den, ock strax stod mannen, som bytt sig 
till hans grisar, framför honom ock frågade, hvad han befalde. 
Gossen sade, hvad han ville, ock genast ropade mannen på 
en tjänsteande, som utan vidare åt upp brödbärget, så nu låg 
detta inte längre i vägen. 

Andra natten skulle gossen äta sig igenom ett rum fult 
med kött, ock den tredje skulle han tömma vattnet ur en sjö. 
Han viste ju nu, hvad pipan dugde till ock att det inte kunde 
gå utan hjälp att fk undan köttet ock förvandla sjön till tort 
land. Så kallade han på tjänsteandarna. De kommo genast, 
ock alla villkoren uppfyldes, ock så fick torparegossen både 
prinsessan ock det halfva kungariket. 



8 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYB. V. 1 



Eidet ook kungen. 

Fiskeläget BaskemÖUa, Järrestads härad. Omtalad af en småländska. 

I gamla dagar hände det så ofta, att kangar gifte sig med 
vackra fattiga flickor, ock det förargade alltid de gamla hög- 
färdiga drottningarna, så att de sökte vålla svärdöttrarna skada. 

Så hände det en gång, att en nng konung gifte sig med 
en fattig flicka. Men kort efter bröllopet måste han ge sig nt 
i krig ock lemnade bruden hos sin mor, den gamla drottningen. 
Denna skickade då bud efter en häxa, som gaf drottningen en 
trolldryck, ock den gjorde så mycket, att hon innan årets 
slut födde ett kid till världen. Svärmodern fick, kan tänka» 
brådt att skrifva till kungen om en sådan hisklig händelse, 
ock han kunde inte annat tro, än att hans unga gemål var 
värre än en trollpacka, ock så skref han tillbaka, att hon ock 
kidet genast skulle dödas. 

Det tykte svärmodern bra om; men ett par af kungens 
klokaste tjänare läto i stället döda ett par hundar ock skickade 
deras ögon ock hjärta till den gamla drottningen, för hon hade 
begärt dessa till tecken på att svärdottern ock kidet blifvit 
dödade. Den unga drottningen ock kidet blefvo i stället förda 
ut i vilda skogen ock öfverlemnade åt sitt öde. 

Men när konungen väl hade utfärdat dödsdommen, blef 
han så klämd om hjärtat, att han lemnade krigshären ock for 
hem för att få närmare besked om olyckan ock försöka räddn 
sin unga drottning från döden. Han kunde, när han tänkt 
sig om, inte rätt sätta tro till att hon gjort något ondt. Men 
hur han skyndade sig, kom han ändå för sent; hans mor 
ock hela hofvet talade om drottningens brott ock hannes strafi*, 
ock kungen kunde inte göra annat vid saken än låta kläda hela 
slottet svart, till tecken på sin stora sorg. 

Ett par dagar därefter kommer där in i kungens kök ett 
litet kid ock begär en omgång fina gångkläder af dem, som 
tillhört den unga drottningen, ock därtill sängkläder af bästa 
slag. Först skrattade stekarne ock hela betjäningen åt kidet, 
sedan förargades de ock ville köra ut det fräcka djuret. Men 
när det då började skaka sin ragg, så hela köket gick som i 



v. 1 KIDET OCK KUNGEN. 9 

böljegång, sändes där bud efter klädkammarherren ock hans 
underlydande, ock när de började göra invändningar, skakade 
kidet sin ragg om igen, så att slottet sviktade, ock då måste 
de ge kidet alt hvad det begärt. Så sprang det sin väg med 
sin börda. Men efter en stund kom det tillbaka ock ville ha 
den bästa maten frän kungens bord. Där blef krångel igen i 
köket, så att kidet i sin vrede skakade sin ragg, så slottet 
darrade ock hela hofvet ock kungen med trodde, att jorden 
gaf sig i sömmarna. Kocken lemnade i förskräckelsen kidet 
af de rätter, det begärde, ock han bockade sig ock öppnade 
själf dörren för djuret ock bjöd det farväl. 

Länge blef det inte borta från slottet, men tredje besöket 
gäide själfve kungen. Han frågade efter kidets begäran, ock 
det svarade, att den var ingenting mer ock ingenting mindre, än 
att kungen skulle ta kidets mor till sin drottning. Konungen han 
trodde då, att både drottningen ock missfostret, som hon hade 
födt, voro döda, ock förestälde sig, att kidets mor var en get. 
Det svarade kidét ingenting på, ock så ville kungen inte höra 
talas om detta giftermålet. Då skakade kidet sin ragg, så hela 
slottet gungade, som om det skulle falla i tusen bitar, ock då 
måste kungen lofva att med sitt följe rida ut i skogen ock 
hälsa på geten, som han trodde. 

Hästarna blefvo i hast sadlade, ock harmsna i sinnet följde 
konungen ock hans hofmän efter kidet, som visade vägen. 
»Nu äro vi snart framme,» sade det, när alla voro inne i tjocka 
skogen. »Då hålla vi stilla här, sä kan du leda hit din mor», 
sade kungen. »Nehej», svarade kidet, »jag leder inte fram min 
mor till beskådande, utan du skall ge ditt kungliga ord på 
att taga hanne till drottning, hur hon än ser ut.» 

»Det gör jag inte,» sade kungen. 

»Då kan du sitta, där du sitter, så länge,» svarade kidet, 
ock så stod konungens häst så fast vid marken, som om han 
varit fastgrodd, ock kungen själf kunde inte lyfta sig en hårs- 
mån från sadeln. Hans män sutto likaså orörliga som han. 

Nu måste kungen ge med sig ock lofvade högtidligt att 
gifta sig med geten. Då satte kidet af i galopp till sin mor 
ock klädde hanne i kunglig skrud, ock sä for det af tillbaka 
till kungen ock gaf honom ock hans följe lof att rida fram 
till hanne. 



10 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

En kan tänka sig, hvad kungen skulle bli förundrad ock 
glad, när han i stället för en raggig get, som han väntade, 
såg sin unga drottning i den allra vackraste dräkt. Han ville 
genast taga hanne med sig på hästen, men kidet sade, att 
det inte var en rätt drottningafärd ; modern skulle åka i guld- 
vagnen, förspänd med åtta hästar. Det samtykte kungen hjär- 
tans gärna till. Vagn ock hästar efterskickades, ock så åter- 
vände drottningen med stor prakt till slottet, ock kidet sprang 
«fter vagnen. 

När den första glädjen hade lagt sig, faun kungen det be- 
svärligt att ha kidet inne i rummen ock ville därför, att det 
iskulle ha sin plats i stallet. Men då skakade kidet sin ragg, 
så slottet darrade i sina grundvalar, ock det stod inte fast 
längre, än kungen höll kidet som en prins. Litet i sänder 
kom kungen underfund med, att kidet var klokare än de fleste 
människor ock att det kunde gifva honom goda råd i många 
fall, när hans eget förstånd stod stilla. Han fattade därför 
stor kärlek till djuret. Men sä en dag begärde kidet, att 
kungen själf skulle hugga hufvudet af det ock vända ut ock in 
på skinnet ock kränga det på den flådda kroppen igen. Kun- 
gen blef inte litet bedröfvad; men som han af gammalt viste, 
att kidet bäst förstod att råda, så gjorde kungen, som det 
ville. Det var ett stygt arbete; men när det var gjordt, 
stod där i stället för kidet den vackraste prins en ville se 
för sina ögon, ock sä lik kungen, att han med glädje hälsade 
honom som sin son. 



i 



v. 1 KIDET OCK KUNGEN. GULUKATTEN. 11 



Guldkatten. 

Västra Alstad, Skytts härad. 

Det bände sig en gång, att ett stygt troll hade fått lust 
till kungens tre döttrar, oek så grundade det på råd, hur det 
skalle få dem i sitt våld. 

En dag när trollet såg alla tre prinsessorna sitta vid slotts- 
fönstret ock leka med dockor, förskapade trollet sig till en 
katt, ock han glänste som det rödaste guld. När prinsessorna 
sågo guldkatten, slutade de leken ock ropade på honom ock 
frågade, hvar han hade hemma ock hvart han skulle gå. Han 
svarade, att han skulle gå till sitt guldslott ock leka med 
guldäpplen. 

»Kan inte jag få följa med ock få mig ett par sådana?» 
frågade den äldsta prinsessan. Hon hade aldrig sett ett guld- 
äpple, men hade mycket hört talas om dem. 

»Jo, det går godt för sig», svarade guldkatten. »Du skall 
få så många guldäpplen du vill, bara du inte rör vid dem, som 
växa på trädet i min trädgård, för då går det galet.» 

Prinsessan mente tro på, att hon nog skulle hålla sina 
iingrar från trädet, ock så följde hon med guldkatten. När 
de hade gått en stund, kommo de till trollets slott, ock guld- 
katten visade hanne alla sina rum ock salar ock bad hanne 
sedan spatsera en stund ensam, för han skulle nu styra om, 
att hon fick en måltid, som kunde anstå en prinsessa. Hon 
tackade ock gick ut i den vackre trädgården, men hur många 
vackra blommor ock träd där än växte, såg hon bara på ett. 
Grenarna voro så fulla af stora guldäpplen, att de hängde ända 
ned mot marken. Bevars så de lyste! Men inte ville hon 
röra dem för det. Hon hade vftl lof att titta på dem, vet jag! 
Men bur hon stod där ock tittade, så ville fingrarna efter ögo- 
nen, ock man tar ju ingenting, för det man rör vid det, vet 
jag! Ock så rörde hon vid ett af de vackraste guldäpplena. 
Men en kan tänka, hon blef illa till mods, när äpplet damp 
till marken ock låg där utan både färg ock glans. 

Nu kom trollet fram ock röt till hanne, att nu skulle hon 
ned i slottets underjordiska fängelse, för det hon hade för- 
gripit sig pä hans största skatt, ock så hade hon ingen nåd 



12 WIGSTRÖM, SAOOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

att förvänta. Hon grät ock tigde, men bär hjälpte ingen bön, 
utan bon sattes i svarta hålet. 

När det var gjordt, skapade trollet om sig till guldkatt 
igen ock sprang till kungens slott ock narrade med sig den 
andra prinsessan, ock det gick inte bättre med hanne än med 
den första. Hon kunde inte häller låta bli att fingra pä trollets 
guldäpplen, ock så var hon i trollets våld ock kom ned i den 
mörka källaren. 

8å sprang guldkatten igen till kungens slott ock ville ha 
den yngsta prinsessan till att följa sig ock leka med guld- 
äpplen tillhopa med hannes systrar. Men hon anade, att 
systrarna råkat i olycka, hon trodde inte den granne guld- 
katten mer än jämt. Följa med ville hon ändå, för hon ville 
se, om bon inte kunde rädda sina två systrar. Men det teg 
bon med, kan en begripa. 

Så följde hon med guldkatten till hans slott ock besåg 
alla hans salar ock bjöds så till sist att gå ensam ock spat- 
sera i trädgården. Hon gick dit ock kom snart fram till trädet 
med guldäpplena. Nog frestade de hanne också, men hon tänkte 
på sina två systrar ock anade, att de kommit i olycka för de 
där granna äpplenas skull, ock så blundade hon ock gick förbi. 

Men i samma ögonblick sprang fängelseporten upp för 
hannes systrar, ock de kommo springande ut till hanne. Hon 
tog dem vid hvar sin hand, ock de till att springa, alt hvad 
de kunde, hem till faderns slott. Där satte de sig genast vid 
fönstret igen ock började leka med sina dockor. 

Trollet gick inne i slottet ock väntade på att få makt 
öfver den tredje prinsessan också, för förr hade det inte hällei' 
makt att gå ut till trädet. Men när det dröjde så länge, tänkte 
det, att hon kanske gått hem till kungens slott utan att ha 
sett guldäpplena. Trollet sprang, t^rvandladt till guldkatt för- 
stås, till kungens slott för att se efter hanne, ock när det dä 
såg alla tre prinsessorna sitta i god ro igen ock leka med 
dockor, blef trollet så ilsket, så det sprang i flint ock blef till 
en flintsten för evärdliga tider. 

Men den yngsta prinsessan tog trollets guldslott i besitt- 
ning ock den vackre trädgården med ock hade sedan makt 
öfver trädet också med alla guldäpplena. 



Å 



A 



v. 1 GULDKATTEN. KUNGENS GET. 13 



Kungens get. 

Klågerups socken, Bara härad. 

• 

För mänga, långa är sedan, när konungarna inte hade 
stort annat att göra än bitta pä liyss, var där en kung, som 
lät lysa på i hela sitt rike, att den som kunde drifva kungens 
get i mark ock ur mark, den skulle få hans enda dotter till 
hustru; men den som försökte ock inte kunde göra det, han 
skulle få ristadt npp sin rygg ock en skäppa salt i såret. 

Då var där tre bröder, som ville försöka lyckan, för det 
^r inte fy skam att bli knngens svärson, ock det skulle ju gå 
så lätt. Nog kunde en rask pojke hålla reda på en get, skulle 
en tyckas. 

Först gick den äldste brodern till kungens gård ock anmälde 
sig till att vakta geten. Han hlef antagen, där var ingenting i 
vägen för det, ock geten släptes ut, ock han dref hanne ut ur 
kungens gård. Men när hon kom till vägen, som ledde ut till 
marken, stannade hon ock sade: »Vägen är våt, jag blir smutsig 
om mina fötter, jag vill bäras!» Det blir väl bäst, tänkte gos- 
sen, ock sä tog han geten i famnen ock bar hanne både till 
ock frän marken. När han då om kvällen kom hem med geten, 
sä gick kungen ut ock såg på hannes fötter, ock de voro rena, 
ock då lät han rista gossens rygg ock strö en skäppa salt i 
såret ock lät honom sä gå hem med den vinsten. 

Nu förstod gossen grant, att han hade varit dum, men det 
skämdes han för att tala om, tlör han ville inte vara den ende, 
som hade fått en skära i ryggen med en skäppa salt i. Där> 
för så teg han ock lät den andre brodern pröfva, hur godt det 
gjorde. Ock han kom också tillbaka med en ristad ock saltad 
ryggtafla. 

»Det var då konstigt!» tykte den yngste brodern. »Nu vill 
jag se ändå, om jag kan lyckas bättre.» Ock* så gick han till 
knngens gård. Geten kom ut, ock gossen bar hanne ut i mar- 
ken. Men när nu kvällen kom ock han skulle drifva hanne 
hem, sade hon som vanligt: »Vägen är våt, jag vill bäras, jag 
blir så smutsig om mina fötter.» — »Nej, nu skall du gä!» 
sade gossen. Men geten ville inte. 



14 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVBNTYR. V. 1 

Då sade gossen till en gärdesgårdsstör: »Stafver, vill du 
get slå? Hon vill inte hem gå, jag är svåra sulten.» 

»Nej», sade stören. 

Då såg gossen en yxa, bänne bad ban: »Yxa, vill du staf- 
ver hugga? Stafver vill inte get slå, get vill inte hem gå, jag 
är svåra sulten.» 

»Nej», svarade yxan. 

Då gick gossen till elden: »Eld^ vill du yxa smälta? Yxa 
vill inte stafver hugga, stafver vill inte get slå, get vill inte 
hem gå, jag är svåra sulten.» 

»Nej», sade elden. 

Så gick gossen till vattnet: »Vatten, vill du eld släcka? 
Eld vill inte yxa smälta, yxa vill inte stafver hugga, stafver 
vill inte get slå, get vill inte hem gå, jag är svåra sulten.» 

»Nej», sade vattnet. 

Så gick gossen till tjuren: »Tjur, vill du vatten dricka? 
Vatten vill inte eld släcka, eld vill inte yxa smälta, yxa vill 
inte stafver hugga, stafver vill inte get slå, get vill inte hem 
gå, jag är svåra sulten.» 

»Nej», sade tjuren. 

Då sade gossen till repet: »Rep, vill du tjur binda? Tjur 
vill inte vatten dricka, vatten vill inte eld släcka, eld vill inte 
yxa smälta, yxa vill inte stafver hugga, stafver vill inte get 
slå, get vill inte hem gå, jag är svåra sulten.» 

»Nej», sade repet. 

Då bad gossen musen: »Mus, gnag repet! Rep vill inte 
tjur binda, tjur vill inte vatten dricka, vatten vill inte eld 
släcka, eld vill inte yxa smälta, yxa vill inte stafver hugga, 
stafver vill inte get slå, get vill inte hem gå, jag är svåra sulten». 

»Nej», sade musen. 

Så kom katten, ock gossen sade till honom: »Katt, bit mu- 
sen! Mus vill inte rep gnaga, rep vill inte tjur binda, tjur vill 
inte vatten dricka, vatten vill inte eld släcka, eld vill inte yxa 
smälta, yxa vill inte stafver hugga, stafver vill inte get slå, 
get vill inte hem gå, jag är svåra sulten.» 

»Ge mig u)jölk!» sade katten. 

Då mjölkade gossen geten ock gaf katten mjölk. Ock så 
for katten på musen, ock musen på repet, ock repet på tjuren, 
ock tjuren på vattnet, ock vattnet på elden, ock elden pä 



v. 1 KUNGENS GET. ÖN8KEPLUNDRAN. 15 

yxan, ock yxan på stören, ock stören på geten, ock geten 
sprang hem till kangens gård. Kungen kom nt ock såg, att 
hon var smntsig om fötterna, ock då förstod han, att gossen 
hade tvingat hanne att gå, ock så fick han kungens dotter, 
ock så var jag inte med längre. 



Önskeflundran. 

Glimåkra socken, Östra GöiDge härad. . 

Det hände sig en gång, att en fattig backstugusittare kom 
till en källa för att hämta vatten, ock så fick han en flundra 
i ämbaret. »Du skall bli god till middag,)) sade mannen glad. 
»Nej, släpp mig!» bad flundran, ))så skall du få alt hvad du 
önskar, när da »bara kommer hit till källan ock säger: 
Flundra, flundra, titta opp, 
min hustrus hopp ock min önskan, 
icke blott min hustrus önskan, utan också min, 
så skall du få hvad du begär.» 

Det förslaget tykte mannen om ock gick så hem för att 
rådgöra med sin hustru om hvad de skulle önska sig. »Vt 
skola taga bra till ock önska oss ett helt torp med alt hvad 
därtill hörer», sade käringen. 

Gubben gick till källan ock ropade på flundran med de 
orden, hon själf hade lärt honom, ock genast kom hon ock 
frågade, hvad han önskade. ))Ett torp med alt som därtill hörer!» 
svarade han. »6å, det står där redan,» svarade flundran. 

Han gick, ock när han kom hem, stod där ett vackert 
torp, och både han ock hans käring voro nu så glada, att de 
sprattlade. Men när någon tid var gången, tykte käringen,. 
att de burit sig dumt åt, som bara önskat sig ett torp. De 
kunde likaså gärna önskat en bondgård, för det hade gjort 
flundran det samma. »Gå till hanne ock önska oss en bond- 
gård!» sade hon till sin gubbe. 

Han gick ock kallade på flundran som förut ock framförde 
käringens ock sin önskan. »Gå, gården står där redan,» sva- 
rade flundran; ock som hon sagt, så var det. 



16 WIQSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. V. 1 

Nu voro de bönder ock både hästar ock tjänare. Men efter 
någon tid t^U käringen på den tanken, att när de ändå skalle 
lia sä mycket att draga omsorg för, kunde de lika gärna haft 
en herrgård, så hade de blifvit räknade bland storfolk, ock så 
^ick mannen till flundran igen. 

»Hvad önskar du?'> frågade hon, när han kallat på hanne 
som förut. »Vi önska oss en herrgård», sade han. »Gå, den 
står där redan», svarade flundran. 

Herrgården stod där, stor ock grann, ock de bredde sig 
de två, som oro de Varit födda där. Men snart ångrade käringen, 
att de inte i stället hade begärt ett slott. Det hade ändå varit 
för nämare. också fick mannen lof gä åstad ock be om det »Gå, 
det står där redan,» svarade flundran, ock det stod där, så 
grant, så kungen kunde bott där. 

Nu var då käringen väl förnöjd. Hade där bara inte följt 
sä mycken omsorg med all denna storheten! En fick ju inte 
ro hvarkeii natt eller dag. Nej, i längden blef det odrägligt. 
Men hvad skulle bon nu önska? Här på jorden kom då ingen 
glädje, utan att där inte var sju sorger ock åtta bedröfvelser 
i f<)Ije med den. Så en dag sade käringen till mannen: »Gå 
till flundran ock säg, att jag vill ha himmelriket!» 

Detta tykte han ändå var väl mycket begärdt, ock för sin 
del tykte han inte så illa om denna jorden. Men hvad hjälpte 
det? Han var nu en gång för alla den som gick sin kärings 
ärenden. När han nu kom till källan ock sade som förut: 
»Flundra, flundra, titta opp, 
min hustrus hopp ock min önskan, 
icke blott min hustrus önskan, utan också min.» 
så tänkte han, att han nu stod ock ljög, ock var inte rätt väl 
till mods. Men flundran kom ock frågade, hvad han ville. Ock 
så svarade mannen, att hans hustru ville ha himmelriket, ock 
då svarade flundran: »Gå, hon har det redan.» 

Ock mannen gick; men när han kom hem, var slottet 
försvunnet, ock hans hustru satt i deras gamla backstuga, där 
hon alltid hade känt sig förnöjd. 



Å 



Y. 1 ÖN8KBFLDNDRAN. JÄPPA I NORRLAND. 17 



Jäppa 1 Norrland. 

Hjfimarps socken, Bjäre härad. 

Det hände sig en gång, att där var en mycket rik man, som 
faade i sitt bus tagit npp en fattig torparegosse, för att gossen 
aknlle hjälpa honom med hvarjehanda. Men den rike mannen 
hade en enda dotter, ock när gossen ock hon blifvit vaxna, 
lofyade de hvarandra sin tro ock gingo så till hannes far för 
att fråga, om de fingo gifta sig med hvarandra. Han blef inte 
litet förargad öfver detta ock svarade på hån: »Ja, om du hos 
Jäppa i Norrland kan få veta, hvem som är den visaste ock 
den rikaste i hela världen, ock så kommer tillbaka ock lemnar 
mig besked om det, så skall dn få min enda dotter.» 

Jäppa i Norrland var en stor, grym jätte, som bodde 
långt borta vid världens ände i ett fasligt stort bärg, ock alla 
viste, att han inte viste någon bättre föda än kristet blod, så 
att det var visse döden, om en kom honom nära. Men kä- 
rare än lifvet höll gossen den rike mannens dotter, ock därför 
så ville han våga färden. 

När han då hade vandrat så långt, så att han kom in i ett 
annat kungarike, så märkte han, att alla människor där voro 
så bedröfvade, ock när han kom till kungens gård för att 
fä låna hus öfver natten, så fann han, att där var sorgen 
allra störst. 

»Hvad står på här i landet, eftersom alla människor sörja?» 
frågade han konungens folk. 

»Ack, skulle vi inte sörja! Prinsessan är blind, ock så ung 
ock vacker ock rik som hon är, kan ändå ingen bota hannes 
blindhet. Det är bara Jäppa i Norrland, som känner bote- 
medlet.» 

»Då blir där väl något råd», sade gossen, ock så gick han 
andra morgonen vidare. När han kom in i nästa kungarike, 
var där också sorg, ock vid kungens hof var sorgen allra störst. 

»Hvad fattas här, eftersom alla sörja?» frågade gossen igen. 

»Skulle vi inte sörja!» svarade hoffolket; »konungens hästar 
måste hvar enda dag springa en half mil för att dricka, för intet 

Sv. landsm. V. t. 2 



18 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFTENTYR. V. 1 

vatten, som de vilja röra, finnes närmare slottet. Ack, ack! 
de sköne hästarna kanna inte orka annat än bara springa den 
långe vägen fram ock tillbaka tre gånger om dagen. Skalle vi 
inte då sörja! Det är bara Jäppa i Norrland, som vet, hvar 
slottets springkälla finnes.» 

»Där blir väl något råd,» sade gossen, ock så gick han 
andra morgonen vidare. När han då kom till det tredje kunga- 
riket, var det inte bättre där. Alla söijde ock ingen log, ock 
när han kom till kungens gård, så grät alt hoflfolket, så en 
sten kunde röras af det. Här var det konungens träd, som inte 
ville bära guldäpplen, ock ingen annan än Jäppa i Norrland 
viste, hvad som valde det. 

»Det kan väl hjälpas», sade gossen ock gick morgonen 
efter vidare. 

När det led mot aftonen, kom han till en bred, strid flod, 
ock där fans hvarken bro eller spång öfver, inte häller syntes 
där någon färja eller båt. Bara en stor, grå gås låg vid 
stranden. 

»Sätt dig pä min rygg, så bär jag dig öfver!» sade gåsen. 

»Hvem är du då, som här skall bära så tung en lott?» 
frågade gossen. Han såg nog, att det inte var någon van- 
lig gås. 

»En förtrollad prinsessa är jag», svarade gåsen, »ock bara 
Jäppa i Norrland vet, hur jag kan lösas från förtrollningen.» 

»Då blir där väl något råd, för till honom ämnar jag mig», 
sade han; ock när gåsen hade burit honom öfver strömmen, 
så gick han fram till jättens bärg, för det låg inte så långt 
därifrån. 

Till all lycka var Jäppa i Norrland inte hemma, när gos- 
sen kom in i hans sal, utan där satt bara hans hushållerska, 
ock hon var en bärgtagen kristen. Hon blef mycket häpen, 
när hon fick se gossen, ock sade honom, att om Jäppa i Norr- 
land finge se honom, så slok han honom genast. Gossen sva- 
rade, att han väl viste, hur stor faran var; men han hade så 
mycket att fråga jätten om, ock därför ville han stå sitt kast, 
antingen det nu bar eller brast. 

»Ar det så, då kan jag kanske hjälpa dig. Men då får 
du säga mig dina frågor ock så för öfrigt hålla dig rent tyst 
ock stilla.» Alt detta ville han gärna. 






1 



T. 1 ' JÅPPA I NORRLAND. 19 

Medan de så talades vid, hörde de ett fasligt dån i bärget. 
»Det är Jäppa i Norrland, som kommer hem», sade hon ock 
skyndade sig att gömma gossen bakom en stor sten. 

Jätten Jträder så in, han börjar vädra ock snnsa rundt om- 
kring sig, ock ropar sen: »Här luktar kristet blod! Här luktar 
kristet blod!» 

»Å nej, du far, det var bara en fogel, som flög öfver 
bärget med ett människoben i näbben», svarade hushållerskan. 

»Det kan så vara, kan så vara», brummade jätten ock 
slängde sig pä bänken. »Nu vill jag, att du skall löska mig i 
sömn», sade han. 

Kvinnan tog hans stora hufvud i sitt knä ock började 
prata med honom. »När man sitter så här ensam som jag», 
började hon så fint, »komma så många tankar i sinnet. Bland 
annat så har jag suttit ock grundat på, hvarför den unga prin- 
sessan inte kan få sin syn igen.» 

»Ahå, det kunde hon väl få, om de tvättade hanne i mor- 
gondaggen under den blommande linden; men det medlet skall 
ingen få veta. Se så, nu vill jag lägga mig.» 

»Å nej, du far! å nej, du far! Säg mig först, hvarför 
konungens hästar springa så långt för att dricka», sade kvinnan. 

»Hå, hå, det vet jag, men det skall ingen annan få veta. 
När alla hästarna springa i rad in i stallet, skulle de bara se 
efter, på hvilken af gårdens stenar den siste hästen hårdt sätter 
högre bakfoten, för under den stenen finnes en springkälla. 
Men nu vill jag sofva.» 

»Å nej, du far! å nej, du tar! Säg mig nu först, hvarför 
inte konungens träd längre bär guldäpplen. Detta har jag 
också suttit ock grundat öfver.» 

»Ha ha! Det vet ingen mer än jag, ock ingen skall få 
veta det. Men trädet bär inte guldäpplen, därför att där i 
konungens trädgård står ett annat träd, som lutar helt ned mot 
jorden, ock under det stå många kistor fulla med guld. När 
de tagas bort ock det lutande trädet får stöd, då bär konun- 
gens träd guldäpplen igen. Men nu vill jag lägga mig ock 
sofva»^ sade jätten. 

»A nej, du far! å nej, du far! Jag har också tänkt ock 
undrat på, hvarför den förtrollade prinsessan jämt skall simma 
i gåshamn ock inte bli fri?» frågade kvinnan igen. 



20 WIGSTRÖM, SAGOR OCK AFVEKTYR. ^ V. 1 

Då slog jätten sig på knäna ock skrattade, så bärget 
skälfde. »Hon kunde bli fri, bara hon tog ock slängde en af 
de människorna, som bon bär, ner i floden ock så sade: 'Na 
kan du simma här lika länge, som jag har gjort det', så vore 
hon frälst. Men detta vet ingen mer än jag, ock därför f&r 
hon vara gås till dommedag. Men nn vill jag sofva!» 

»k ja, far! å ja, far! Säg mig bara n)rst, hvem som är 
den visaste ock den rikaste i hela världen!» bad kvinnan. 

»Den visaste är Gud ock den rikaste är jag; men frågar du 
mer, hugger jag nacken af dig, Kr nu vill jag sofva!» 

Ock så somnade jätten ock snarkade, så det lät, som om 
det tordönade. 

Då ledde kvinnan gossen ut ur bärget ock frågade, om han 
mindes alla svaren. Han tackade hanne fär hederlig hjälp, 
ock så tog hon farväl af honom. Ock sedan gick hon till- 
baka in i bärget. Men gossen han stälde sina steg åt floden till. 

Här tog gåsen honom på ryggen ock bar honom till andra 
stranden, ock när han då hade kommit öfver, sade han: »Jag skall 
hälsa dig från Jäppa i Norrland, att du bara behöfver kasta 
en af de människorna, som du bär öfver floden, ner i vattnet ock 
säga: 'Nu kan du simma här lika länge, som jag har gjort 
det', så blir du fri.» 

Gåsen blef glad ock tackade gossen för budskapet. Men 
han hade brådt att komma vidare. När han då kom till den 
första kungsgården, sade han konungen, hvad där skulle göras, 
för att trädet skulle bära guldäpplen igen. Kungen följde rå- 
det, ock guldet, som stod under det lutande trädet, gräfdes upp, 
ock trädet fick stöd, ock genast bar det andra trädet guld- 
äpplen. Där blef glädje, så det förslog, ock kungen gaf gossen 
minst tre kappar guldpengar för rådet, ock så gick gossen 
vidare. 

I det andra kungariket gick det på samma sätt med 
hästarna, ock när springkällan vardt funnen, fick gossen lika 
rika gåfvor af denne konungen, ock så gick han till det tredje 
riket, där de hade den blinda prinsessan. Han rådde hanne 
till att tvätta sina ögon i den morgondaggen, som. låg under 
linden. Hon gjorde så, ock genast fick hon sin syn, ock här 
också fick gossen så mycket guld, så att han nu knappast för- 
mådde försL alt med sig. 



J 

J 



v. 1 JAPPA I NORRLAND. JATTBNS DBANQ. 21 

När han nu kom hem, sade han den rike mannen, att Gud 
var den visaste ock Jäppa i Norrland den rikaste i hela värl- 
den, ock att han nn, när han hade nppfylt villkoret^ ville ha 
sin käresta. 

Men när den rike mannen såg alla gossens skatter, trodde 
han, att Jäppa i Norrland hade gifvit honom dem. DärfOr ville 
han Bjälf fara till honom. Litet frågade han nn efter, hvem som 
fick hans dotter, bara han själf kunde bli den rikaste, ock så 
reste han tvärs igenom alla tre kungarikena, utan att tänka 
på annat, än hur han skulle få jättens skatter. Så kom han 
till den strida floden, där den grå gåsen skulle bära honom 
öfver. Men när hon hade fått honom på ryggen, kastade hon 
honom ner i vattnet ock sade: 

»Nu kan du simma här lika så länge, som jag har gjort 
det!» 

Ock så blef hon en vacker prinsessa; men han blef en 
grå gås, som än i dag får bära folk öfver floden, så att de 
unga sågo aldrig till honom mera, utan lefde glada ock lyck- 
liga med hvarandra. 



Jättens dräng. 

Sknrups socken, Vemmenhögs bSrad. 

I gamla tider, när jättarna rådde om en del af jorden här 
i landet, var det en rask dräng, som fick lust att ta tjänst hos 
ett sådant husbondefolk för att se, om han inte kunde rå på det. 

Men fSrst får jag väl tala om, hur det gick till, att drängen, 
som hade varit en draghas, nu hade blifvit en sådan sjujäkrans 
karl. Sättet är bra att veta, skall jag säga. 

När drängen första gången tog tjänst, stadde han sig hos 
en bonde på det villkor, att han skulle få ha pälsaro. Bonden 
gick in på aftalet; »för», sade han, »hvar ock en har sitt onda; 
jag har yrasjukan, ock det får du finna dig i.» Det lofvade 
drängen — han hette för resten Pär. Men när han de två 
första morgnarna blef i reden till halfvägs middag, tog yra- 
sjukan på bonden den tredje. Så snart bonden kom i kläderna, 



22 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

fick han tag i sin tagelsnärt ock börjadeXfÖrst piska golf, ock 
så väggar, ock sedan bord ock bänkar, ock så drängens säng 
ock sängdynan, ock sist honom själf, så Pär fick snart skaklarna 
ur sängen. Ock sedan tänkte han aldrig mera på pälsaro, för 
att inte råka at för husbönder med yrasjnka. 

Det var nu detta; men så ska vi höra, hur det gick för 
Pär hos jättefolket. 

Jätten han ville bara städja Pär på det villkoret, att den 
dag han visat sig vara arg, hade han förvärkat sin lön, men 
den dag han kunde få jätten arg, skulle lönen fördubblas. 
Pär gick in på aftalet. 

Första dagen Pär var i tjänsten, låg jättefolket i sängen 
från morgon till kväll, ock när Pär ville ha mat, visade jätte- 
kvinnan honom inskriften öfver dörren, där stod det att läsa: 

Mat i morgon. 

»Du blir väl inte arg, Pär?» frågade Jätten. »Nej, be- 
vars, far», svarade Pär. 

Andra dagen tog Pär säd ur jättens loge ock sålde spann- 
målen ock köpte mat ock lefde svearna midt för jättens näsa. 
»Hvarifrån bar du fått mat?» frågade jätten. »Jag har sålt en 
tunna korn. Men I blir väl inte ond, far?» svarade Pär. 
»Nej bevars. Pär», försäkrade jätten. 

Tredje dagen fick Pär befallning att bygga en bro, som 
var stark nog till att bära jättens oxar, när de skulle öfver 
bäcken. Men Pär fick hvarken ha sten eller trä till den bron. 

Pär ledde då två af jättens störste oxar ut i bäcken ock stälde 
dem så, att det blef en bro; så slog han dem i skallen, så att 
de dumpo på fläcken, döda som stockar, ock sedan kallade 
han ut jätten till att se på, medan Pär ledde hans andre oxar 
öfver den nya bron. »Men I blir väl inte ond, far?» — »Nej, 
bevars, Pär,» svarade jätten, fast han var blåsvart i synen af 
arghet. 

När jättekvinnan fick höra detta, så rådde hon jätten till 
att slå ihjäl Pär, innan han rent tog myringen på dem. Hon 
ville gärna hjälpa till att göra kål på drängen. Jätten tykte 
också, att det var bästa sättet att slippa betala drängen hans 
lön. Så kommo de öfverens om att nästa natt knäcka skallen 
på Pär. Men Pär var inte tappad bakifrån af en vagn han, 
han hade stält sig på lur för att höra på rådplägningen. A-ha! 



Å 



i 



Y. 1 JÄTTENS DRÄNG. 23 

Täl kanna ni knäcka en skalle, men inte skall det bli min, 
tänkte han, det kanna ni slå er i backen på! Ock så tog han 
en horsaskalle, den fylde han med ägg ock lade så denna red- 
ligheten på hafvadgärden. Så drog han väl app öfverdynan ock 
lade sig sedan själf änder sängen. 

Ett stycke atåt natten kom jätten med sin käring för att 
slå ihjäl Pär. Jätten hade sin yxa i handen, ock med den gaf 
han horsapannan ett nyp, så att äggröran stänkte käringen 
rakt app i snaggen. »Se så, nn är det förbi med Åke gädda, 
för Pärs hjärne fick jag i synen!» skrek hon nog så kisteglad, 
ock så kröp paret i bås ock sof, så det rungade i stagan. 

Nästa morgon satt Pär vid dagvården i vanlig tid, men jätten 
ock käringen glodde pä hvarandra, så ögonen kände trilla ut. 

»Märkte da ingenting i natt, Pär?» frågade jätten. 

»Jo, jag tror, att en mas var i* håret på mig», svarade Pär. 
»Men jag tror, I blir arg, far?» 

»Nej bevars, Pär», svarade jätten. Men han grundade på 
ett nytt sätt att få lifvet ur en människa, som inte dog för 
det att hjärnen for ur honom. Under tiden hade käringen 
tänkt ut, har det skulle gå till. Pär ock jätten skalle hugga 
det stora päronträdet nere vid roten, ock när det var fallfär- 
digt, skalle Pär befallas till att gå högst upp i toppen f^r till 
att lägga ett rep om en gren. Jätten skalle då rappa sig ock 
dra ikull trädet, så skulle drängen ramla i backen ock gå i 
tusen bitar, mente käringen. Jätten tykte, det var nog så kvikt 
attänkt, ock dagen efter började Pär ock han hugga på päron- 
trädet. Men när det na var tid att få drängen upp i toppen, 
låtsade han rakt inte begripa, hur han skulle bära sig åt med 
repet, utan han bad jätten gå först upp i trädet ock visa ho- 
nom, hur det skulle gå till. Jätten var så förhippad på att få 
död på Pär, så han kraflade sig allra högst app i toppen på 
päronträdet ock lade en snara om grenen ock kastade tågänden 
ner till Pär. »Se så skall det gå till», ropade jätten. »Kan 
fSrstå deb>, svarade Pär, högg tag i repet ock drog ikull trädet 
med jätten i toppen, så hela redligheten föll på käringen, som 
stod där ock glanade. 

»I är väl inte ond, far?» frågade Pär. Men jätten kunde 
nu inte längre neka till det, för både han ock käringen lågo 
döda som sillar. Ock så tog Pär deras gård ock lefde sedan, 



24 W1G8TRÖM, SAGOR OCK AFVENTYR. V. 1 

tils hao dog ihjäl sig. Men en sådan karl hade han aldrig 
blifvit, om han inte först hade tjänt hos en husbonde, som hade 
yrasjukan. 



Lögnbraoka. 

Ystad. 

Det var en gång en prinsessa, som hade satt sig i huf- 
Tadet, att hon bara ville ha den till man, som kunde ljuga så, 
att hon blef ond ock sade, att det var lögn. 

Kungen ville förstås ha sin dotter bortgift ock lät i hela 
landet kungöra hannes beslut, ock så kom där till hofvet lögn- 
brackor, så fult som himmelens foglar. Men de Ijögo sig alla 
tomma, ntdn att prinsessan svarat annat än: »Det kan nog 
vara.» 

Då var där i landet en torpareson, ock när han hörde 
detta, tänkte han för sig själf: »Det vore väl sablarna, om en 
inte skulle kunna lögna, så att en prinsessa blir krum!» Inte 
hade han förr lagt sig på den vetenskapen, men kanske det 
just var därför, att han kände sig så osliten ock fullQädrad, 
som han vågade sig på det. Han gick till kungens gård, 
ock prinsessan bjöd honom nog så fint att spatsera med 
hanne i kungens trädgård. 

»Hvilka äro dina föräldrar?» frågade hon. 

»Min far var en möllestabbe ock min mor en följegammal. 
De hade tillsammans tre barn; det ena blef aldrig födt, det 
andra kom inte till världen, det tredje är jag», svarade han. 

»Det kan gärna vara», sade prinsessan. 

»Men ser du, hur stor kål min far har!» sade hon. 

»Det är ingenting att tala oin emot min fars kål. Där 
höll en gång femton ryttare under ett blad för att skyla sig 
för regn. Jag gick ut ock stack hål på bladet, ock så drunk- 
nade allihop i fåran», sade han. 

»Det kan gärna varav, svarade hon. 

»Men hvad säger du om min fars nya fähus?» 

»Det är inte litet. Men min far har bygt ett, som var så 
högt, så att när taktäckaren en dag tappade sin yxa, hann en 



Y. 1 LÖONBRACKA. 25 

skata bygga bo ock ligga Qt ungar, innan yxan hann till golfvet. 
Ock huset var så långt, att när kon kom till tjur i dörren, sprang 
kalfyen ijämte hanne, innan hon kom halfvägs till sin bås.» 

»Det kan nog vara. Men se nu på min fars kor!» sade hon. 

»Ja, de äro många; men min far har en flock så stor, så 
att när vi skola ysta, slå vi mjölken i en uttorkad dam.» 

»Hur får ni mjölken löpnad?» frågade prinsessan då. 

»Jo bevars, vi ta hoppor ock binda löpe om benen på 
dem ock släppa dem ut i mjölken.» 

»Men hur får ni ält osten då?» sade hon. 

»Det går som smör ock bröd i skräddare, för vi ha en 
följegammal, som vi släppa ut att älta den. En gång hittade 
hon på att föla i osten, ock när fölet gick ut ur den tomma 
skorpan, gick jag in. När jag då hade gått ett stycke väg, 
såg jag först en man med ett par alebyxor. Han stod ock 
backade bakris, medan två vagnshjul lekte båU med hvarandra. 
Det ena hjulet stötte till mig. Förlåt! sade jag, jag har glömt 
att plocka sten till dig. Litet därefter mötte jag en man, som 
bar ett knippe fisk; han fick ostskorpan ock gaf mig fisken. 
Men när jag en stund efteråt mötte en man, som bar ett 
knippe iäckevänder, så bytte jag bort fisken mot dem. Så klef 
jag till himlen på läckevänderna ock såg solen, hon satt ock 
spann, medan månen härfvade garn ock Sante Pär stod ock 
kastade hafre. När jag då hade sett hvad jag ville, tog jag 
en näfve hafreskal från Sante Pär ock snodde ett tåg af dem 
ock hissade mig ett bra stycke neråt. När tåget tröt, så tog 
jag mig ett tag på ryggen ock fick fatt i en bra lus, som jag 
flådde, ock så skar jag huden i remsor ock hissade mig några 
mil neråt igen. Så tröt tåget igen, men jag tog en lus till på 
ryggen ock gjorde mig ett nytt tåg; men när det tog slut, så 
hade jag inte flere gråliar på ryggen. Då hade jag inte annat 
att göra än att släppa med händer ock fötter, ock så damp 
jag ett hundra femtio alnar in i en hundröf, ock där satt din 
far ock min far ock drucko 'pengsöl', ock din far lånte pengar 
utaf min far — » 

»Det var lögn i din hals!» ropade prinsessan ock blef ond. 

»Det skulle det ju vara», svarade han. Ock så blef prin- 
sessan god igen ock räkte honom handen ock medgaf, att han 
hade vunnit hanne ock det som en äkta lögnbracka. 



26 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. I 

Så Strax därefter gjorde kaogen ett stort bröllopp för dem; 
men jag kom rent för sent f5r att tk vara med på det gillet. 



Storhjärta. 

Eågerdds socken, Norra Åsbo härad. 

Det var en gång en stor, lång skräddaregesäll, som var 
stadd på vandring genom ett stort konungarike. En gång när 
han satte sig ner vid vägen för att äta en bit af sin reskost^ 
kom där en stor svärm flagor omkring honom. Han blef förargad 
öfver deras näsvishet ock tog sin tomme rensel ock slog midt i 
svärmen, så att sju flugor föllo för ett slag. Skräddaren tittade 
på de slagne ock förstod, att han var ämnad till något större, 
än att sitta på skräddarebordet, ock för att han skulle minnas 
sitt första storvärk, sydde han ut med guldbokstäfver på sin 
rensel : 

Sju slagna i hvart hugg! 

Sedan vandrade han vidare ock kom i närheten af kungens 
gård. Där lade han sig till att sofva. Just som han låg där i 
sin bästa sömn, drog konungen med hela sin krigshär förbi 
honom. Krigarne sågo inskriften på skräddarens rensel ock 
menade, att ägaren af den måtte vara en duktig kämpe, för stor 
ock lång var han, där han låg vid vägkanten ock sof. Konungen 
kom också fram ock tittade på renseln ock läste inskriften 
ock namnet med: Stor hjärta stod där. Så vakte kungen 
den tappre kämpen ock frågade honom, om han ville tjäna i 
hans här, som just nu drog ut för att slåss mot hedningarna. 

»Jo», svarade Storhjärta, »det vill jag nog, men en af oss 
två är för mycket. Skall jag med, kan kungen bli hemma; 
men vill kungen själf anföra hären, så blir jag hemma». 

»Då stannar jag hälst i min gård», svarade konungen, »ock 
låter dig anföra hären; ock eftersom du väl i många strider 
har mist ditt svärd ock din brynja, så skall du få mina vapen 
ock rida på min egen stridshingst.» 

»Låt gå!» sade Storhjärta ock klädde på sig kungens rust- 
ning, fick hans svärd ock skulle så upp på hästen. Nåja, dit kom 
han; men han hade aldrig förr suttit på en häst ock förstod 



v. 1 STORHJÄRTA. 27 

inte att sköta tygeln, ntan stridshingsten satte af med honom 
i susande galopp, så att skräddaren trodde, att han hade ätit sin 
siste ost. Men krigshären menade, att det var af ifver till att 
slåss som Storhjärta så satte i väg. Hästen flög af med honom, 
så träd ock has dansade för ögonen, ock i vildaste galopp 
for han fram emot ett gammalt kors, som var upprest vid väg- 
kanten till minne af någon människa, som hade mist lifvet där. 
Just som de susade förbi det, fick skräddaren fatt i korset 
för att hålla sig; men det var murket nere vid marken, så att 
det bröts af ock blef hängande öfver axeln på honom. 

Hästen höll på att springa med skräddare ock kors ock 
stannade inte förr än midt i hedningarnas läger. När hednin- 
garna sågo den store mannen i den granna rustningen med 
korset på axeln, så trodde de, att det var de kristnes fräl- 
sare ock att han själf kom för till att straffa hedningarna, för det 
de inte ville tro på honom. De började ropa på nåd för sina 
lif ock lofvade göra alt hvad han befalde, bara de fingo lefva. 

»Då befaller jag», sade Storhjärta, »att I aftågen från edert 
läger ock lemnen alt hvad här finnes åt mig, så skolen I få 
behålla lifvet!» 

Hedningarna voro inte sena att lyda, utan de packade 
sig bort. Ock när konungens krigshär sedan rykte fram, kunde 
den inte annat tro, än att deras tappre anförare Storhjärta 
ensam hade jagat bort många tusen hedningar ock tagit hela 
deras läger. Storhjärta blef då af krigshären hyllad till konung 
öfver hela riket, ock den förre kungen måste finna sig i det, 
för hvad skulle han väl kunna göra mot en man, som slog sju 
i hvart hugg! 



28 WIG8TRÖM, SA60K OCK ÄFVENTYR. V. 1 



Haftfrun ock kungabarnen, 

Konga socken, Onsjo hfirad. 

Det hände sig en gång för långa tider sedan^ att kungen 
ock drottningen i ett stort kungarike hade lefvat länge till- 
sammans utan att äga något barn. Sent omsider blef det lik- 
väl drottningen spådt, att hon sknlle (& en prins; men den 
sknlle hon mista, om han kom nnder bar himmel, innan han 
hade fvlt femton år. 

Knngen ock drottningen blefvo mycket glada, när prinsen 
var född, ock hela hofvet höll vård om honom, så att han 
aldrig kom nt nnder bar himmel, har mycket prinsen nnder 
sin uppväxt än önskade komma ut i slottsträdgården. 

Så gick tiden till prinsens femtonde födelsedag. Då bad 
han sina väktare så bönligt om att få gå ut, bara ett enda ögon- 
blick, ock då kunde de inte säga nej, ock inte häller trodde 
de, att det var någon fara längre, eftersom det nu bara 
fattades ett par timmar i att prinsen var femton år. De följde 
honom själfva ut i trädgården för all säkerhets skull. Men 
knapt hade prinsen kommit under bar himmel, förr än ett stort, 
svart moln kom ock tog bort honom. 

Där blef stor sorg ock ångest på slottet, där söktes ock 
där söktes i trädgården, men ingen prins fans där. 

Det stora, svarta molnet var en led hafsfru, som hade sin 
boning långt, långt borta från prinsens hem. Hon förde honom 
ner i sitt glasslott, ock där skulle han nu vara hannes tjänare. 

Prinsen grät ock var mycket ledsen, men det brydde hafs- 
frnn sig inte om. Nu skulle han få annat att göra, än sitta 
ock tänka på hemmet, sade hon. Så tog hon en tunna råg 
ock en tunna hvete ock blandade det tillsammans ock befalde 
sedan prinsen att, innan dagen blef slut, plocka rågen ifrån 
hvetet. Gjorde han inte det, så skulle han bli skickad till 
hannes syster, skogsfrun, som var ett mycket värre troll. När 
hafsfrun hade sagt detta, for hon bort. 

Men nu var det så, att i hafsfruns slott fans också en 
bortröfvad prinsessa, ock hon hade varit där så länge, så att 



v. 1 HAFSFBUN OCK KCNGABAaNKN. 29 

hon hade lärt sig att trolla litet, inte n&got som var till skada^ 
ntan bara så att bon kunde bjälpa sig fram i sin tjänst hos bafs- 
frun. Hon kom na fram till prinsen, som satt där ock grät, 
ock så sade bon till bonom, att han inte skulle sörja, för om 
han ville lofva bänne trohet, så skalle bon nog bjälpa honom 
med arbetet. 

Prinsen såg, att hon var en ung, vacker prinsessa, ock så 
lofvade han bänne sin trohet ock att de skulle hålla tillhopa i 
alt hvad som hände dem. Sedan blåste prinsessan på sädes- 
hOgen, ock genast for hvetet till ena sidan ock rågen till den 
andra, så att arbetet var färdigt, när hafsfrun kom hem. Hon 
undrade öfver det, men sade bara: »När du kunde göra detta 
i dag, skall du få ett svårare arbete i morgon.» 

Dagen därefter befalde hafsfrun honom plocka alla de 
vissnade löfven af ett träd; men trädet var stort som en hel 
skog ock så högt, att prinsen inte såg något sätt att komma 
upp i grenarna på det. 

»Nu skall du veta», sade då prinsessan, »att när hafsfrun 
ser, att du bar fullgjort detta arbetet, så förstår hon, b vem som 
har hjälpt dig. Hon skulle nu gärna vilja döda någon af oss, 
men det har bon inte makt till, ock därför så skickar bon dig 
till sin syster. Hon kan inte häller döda dig; men du skall 
akta dig, så att du inte äter så mycket som en bit af maten, 
som hon bjuder dig; för äter du af den, så kan du aldrig 
komma ur dessa systrarnas våld. Ock så skall du här få en 
burk olja; när du kommer till en grind på vägen, så skall du 
smörja den ock slänga burken bakom dig. Så har du bär en 
sax, för när du har gått ett stycke längre fram åt skogsfruns 
slott till, så ser du en häst; den skall du klippa ock kasta 
saxen bakom dig. Till sist kommer du till ett äppelträd, det 
skall du skaka, men inte äta ett enda af äpplena. Följer du 
noga dessa råden, skall du nog komma oskadad tillbaka hit. 

Prinsen lofvade att göra, som hon hade sagt, ock prin- 
sessan hade inte väl gått till sitt rum, förr än hafsfrun kom 
hem. När bon såg, att trädet stod rent för alla vissna blad, 
dä sade hon: »Nu förstår jag, hvem som har hjälpt dig. Men 
nu skall du ensam gå ett ärende till min syster, skogsfrun; 
jag skall själf följa dig upp ock visa dig, bvar rätte vägen går». 



30 WIG8TEÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

Hafsfran följde prinsen upp på land ock visade honom, 
hvar vägen gick igenom den store skogen. Sedan gick bon 
tillbaka till sitt slott, ock prinsen gick ensam sin väg. När 
ban d& både gått ett stycke, så kom ban till en grind, som 
gnälde illa, när ban öppnade den. Prinsen tog då fram oljan 
ock smorde grinden ock kastade barken bakom sig. När han 
hade gått en stnnd, så kom han till en häst, ock hans man 
var så lång, så att hästen stod ock trampade på den. Prinsen 
tog då sin sax ock klipte ock putsade manen ock kastade 
sedan saxen bakom sig ock gick vidare. När ban då hade 
kommit ett stycke längre fram igen, såg han ett äppelträd, 
ock grenarna böjdes ned mot jorden af all den frakten, som 
hängde på dem. Prinsen skakade ner äpplena, men tog inte 
ett enda af dem. Sedan gick han fram till skogsfrans slott. 

Skogsfran var hemma ock stälde sig vänlig mot prinsen, 
ock när han hade frambarit sitt bud från hannes syster, så 
bjöd hon honom ett stycke korf att äta. Prinsen tog emot 
korfven; men när skogsfran gick ut, kastade han korfven 
under bänken. Efter en stund kom hon in igen ock frågade, 
om prinsen hade ätit korfven. Prinsen visade sina tomma 
händer. 

»Korf, hvar är du?» frågade då skogsfrun. 

»Här under bänken», svarade korfven. 

Då tog skogsfrun fram korfven ock befalde prinsen, att 
ban skulle äta den. Men när hon gick ut, stoppade han korfven 
i barmen. När hon så kom in igen ock såg, att korfven var 
borta, så sade hon: 

»Korf, hvar är du?» 

»Här i barmen», svarade korfven. 

»Ar du i barmen, kommer du snart i tarmen», svarade 
hon förnöjd, för hon trodde, att korfven var i prinsen. 

När han så skulle ge sig på väg tillbaka till hafsfrun 
igen, sade skogstrollet, att hon ville följa honom ett stycke 
på hemvägen. Snart kommo de till äppelträdet, ock då sade 
skogsfrun : 

»Äppelträd, slå ihjäl prinsen med dina äpplen!» 

»Nej», svarade trädet, »jag har stått här i så många år böjdt 
under frukten, ock aldrig har någon förr än han velat lätta 
min börda, utan att tillika taga med sig en del af den.» 



v. 1 HAF8FRUN OCK KUNGABARNEN. 31 

»Jaså, du har varit här», sade hon, »men vänta bara!» 

Så gingo de igen, tils de kommo till hästen. 

»Häst, slå ihjäl prinsen!» sade hon. 

»Nej, jag har stått här i så många år ock trampat på min 
man, ock ingen har klipt den förr än han», svarade hästen. 

»Ja så, da har varit här med; men vänta bara, tils vi 
komma till grinden», sade skogsfrun. När de kommo till grin- 
den, sade hon: 

»Grind, kläm ihjäl prinsen!» 

»Nej», svarade grinden, »jag har hängt här i så många år 
ock gnisslat, ock ingen annan än han har gifvit mig olja.» 

»Ja så, här har du också varit; men vänta du, tils du 
kommer Ull min syster!» 

Skogsfrun vände om hem till sig, ock god var hon inte. Men 
prinsen gick ensam fram till hafsfrun, ock hon blef då ännu mera 
förargad än systern, när hon såg, att prinsen var helt oskadad. 

Men för att lägga upp nya råd mot honom behöfde hon 
vara ensam, ock då passade prinsessan på att tala med honom. 
»Vill du nu hålla ditt trohetslöfte till mig», sade hon, »så skola 
vi tillsammans fly till din fars rike; till mitt eget kan jag 
inte komma mer.» Prinsen sade, att han ville hålla alt hvad 
han hade lofvat. Då lemnade hon honom tre nystan, ock så 
sade hon, att hafsfrun nu i t^ dagar ock två nätter skulle 
vaka för att grunda på hans ofärd, men den tredje natten 
skulle hon sofva som en stock. Då borde han hålla sig vaken 
ock sitta vid fönstret med hannes tre nystan i handen. Det 
lofvade han. 

När nu hafsfrun tredje natten sof som en stock, då kom 
prinsessan till prinsens fönster. Där omskapade hon honom till 
en liten ock sig själf till en stor fogel. Hon bad honom sedan 
sätta sig på hannes rygg, men väl akta hannes nystan. Han 
lydde, ock så flög hon bort med honom. 

När de så hade flugit hela dagen, sade hon till honom: 

»Se dig tillbaka ock säg, om du ser något!» 

»Jag ser bara ett stort, svart moln komma efter oss.» 

»Det är hafsfrun», sade prinsessan. »Kasta det ena nysta- 
net bakom oss!» 

Prinsen gjorde så, ock ett högt bärg reste sig upp mot 
himmelen ock hindrade hafsfrun att komma fram. »Åren I så 



32 WIOITKÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYB. V. 1 

goda!» ropade hon. »Det skall likväl inte hjälpa er; jag far 
bara hem efter min stora oek min lilla hacka, så skall snart 
bärget komma bort.» Hon for hem ock hämtade hackorna, 
ock så tog hon bara ett tag med den stora hackan ock ett 
tag med den lilla, ock si var bärget jSmnadt med jorden. 

Men så ville hon låta sina hackor ligga där. Då kom där 
en kråka fram ock såg på dem. »Da tår väl inte mina hackor, 
medan jag är borta?» frågade hafsfrun. »Jo det gör jag», sva- 
rade kråkan, för hon ville hjälpa kungabarnen. »Då får jag 
fara hem med dem», sade hafsfrun. Det gjorde hon, ock så 
hade kungabarnen kommit långt i förväg. 

De flögo så hele andre dagen. Men när det led emot kväl- 
len, sade prinsessan till prinsen: 

»Ser du något bakom oss?» 

»Ja, jag ser ett stort, svart moln.» 

»Det är hafsfrun. Kasta det andra nystanet!» 

Prinsen gjorde så, ock strax blef där en tjock skog emellan 
dem ock hafsfrun. »Ja så, I aren så goda; men det skall inte 
hjälpa er», sade hon. »Jag far bara hem efter min stora ock min 
lilla yxa, ock så hugger jag ner skogen i två hugg!» Som hon 
sade, så gjorde hon, ock när skogen var nerhuggen, ville hon 
låta sina yxor ligga där, tils hon kom tillbaka. Men då kom 
där en skata fram ock såg på dem. 

»Du tar väl inte mina yxor, medan jag är borta!» sade 
hafsfrun. »Jo, det gör jag», svarade skatan, som hade sett 
kuQgabarnen flyga förbi. »Då får jag fara hem med dem.» 

Ock hafsfrun for hem med yrorna. Men på kvällen den tredje 
dagen var hon så nära kungabarnen igen, så att prinsen måtte 
kasta det tredje nystanet, ock då blef där en sjö så stor, så 
prinsessan inte kunde flyga öfver den med prinsen på ryggen. 
Då skapade hon dem båda till änder. Nu skulle de simma 
öfver sjön, ock så voro de inne i prinsens fädernerike. Men 
hafsfrun var så nära dem, att de kunde höra, hur hon lockade: 
»Perk, perk, kom perk, kom perk, skall du få korn!» Men hur 
hungriga de än voro, aktade änderna sig för att se sig till- 
baka. Då lade hafsfrun sig på knä ock drack ut hela sjön. 
Men när hon sedan ville resa sig upp, så sprack hon. 

Kungabarnen togo då igen sina rätta gestalter, för nu voro 
de frälsta, ock så gingo de fram till kungens slott, ock när 



i 



v. 1 HAFSFRUN O. KUNGABARNEN. DEN SVARTE, HALTE HUNDEN. 33 

kangen ock drottningen sågo dem på gården, kommo de ut 
ock togo dem båda i famnen ock färde dem in i slottet, ock 
där firades sedan ett stort bröllopp för prinsen ock prinsessan. 



Den svarte, halte hunden. 

Ystad. 

den tiden när alla djar kunde tala, hände det sig, att 
en resande man for så illa vilse i en skog, sä han inte viste sitt 
lefvande råd till att hitta rätte vägen. Då kom där en svart, 
halt hand ock bjöd sig till att föra honom rätt, om mannen 
ville ge honom den förste lefvande varelse, han mötte vid sin 
gård. För det priset ville mannen likväl inte skaffa sig väg- 
visare, för han kunde ju inte veta, hvem han mötte. Det kunde 
vara hans enda dotter, han hade hört så galet förr en gång. 
Därför tänkte han, han skulle söka reda sig själf. Men hur 
han red ock red, så kom han inte ur skogen, ock när då hun- 
den kom igen andra ock tredje gången, så gick mannen in 
på hans villkor, ock så fann han genast vägen hem. 

Emellertid gick det, som han var rädd för; hans dotter 
kom ut ock öppnade porten för honom, ock så måste fadern 
lemna hanne åt hunden. Denne här hunden hade ett stort, vackert 
filott inne i skogen, ock där mådde flickan som en prinsessa 
ock fick hunden mycket kär, för hon förstod snart, att han 
var en förgjord människa ock att han var hos hanne om nät- 
terna som man. Men han hade strängeligen förbjudit hanne 
att tända ljus ock se på honom. 

Så gick där någon tid i lycka ock kärlek, men så fick 
hon hemlängtan ock bad att fk fara hem ock hälsa på sina 
föräldrar. Det gick hunden in på, men bad hanne komma 
igen innan natten, ock det både lofvade ock höll hon, så alt 
hade varit godt ock väl, oro hon bara inte hade varit så språk- 
sam mot sin frågvisa mor. För modern hade frågat ut hanne 
om bunden, som nu var dotterns make, ock när hon hade fått 
veta alt, så gaf hon dottern en trubbig knif ock rådde hanne 

Sv, landsm. V. 1. 3 



34 WIOSTKÖM, SAGOK OCK ÄPVENTYR. V. 1 

att sticka den i låret på honom, medan han sof, ock så höra, 
om han skrek som en människa, för då var det ett drägligt 
gifte; men skrek han som ett djur, borde hon hälst rymma 
ifrån ett sådant elände. 

Natten efter följde dottern rådet. Då ropade mannen, att 
hon hade gjort en stor olycka. Om hon tåligt ock troget hade 
hållit ut ännu en kort tid, så hade han varit frälst, för han 
var en förtrollad prins. Men nu var han i den onda trollprin- 
sessans makt, som hade vållat hans elände. När han hade 
sagt detta, försvann hela slottet, ock han blef bortförd af trolla 
prinsessan till hannes slott. 

Hon blef inte lite ledsen, kan en förstå, hon som med sitt 
oförstånd gjort både honom ock sig olyckliga, ock så ville hon 
följa efter honom ock åtminstone få vara i hans närhet. Hon 
gaf sig på vandring ock kom efter många besvärligheter fram 
till häxans slott, ock där tog hon pigtjänst. Häxan viste väl, 
hvem pigan var, men ägde inte makt att döda hanne, ock så 
befalde hon hanne till en början att tvätta svart ull hvit. Pigan 
tvättade ock tvättade, men ullen var ock blef svart, ock själf 
blef hon än mera sorgsen. Som hon då står där ensam vid 
strömmen, kommer en vacker yngling fram till hanne ock bjuder 
sig till att tvätta ullen hvit, om hon ville bli hans fästmö. 
»Nej», svarade hon, »jag vill ingen fästman ha, hällre går jag 
hem till häxan med ullen, sådan den är», ock hon gick. 

Häxan var helt förnöjd öfver att arbetet gick så illa, ock 
sä lemnade hon hanne andra dagen hvit ull, som hon skulle 
tvätta, tils den blef svart. Hon tvättade ock tvättade, men 
lika hvit var ullen. Då kom den vackre ynglingen igen ock 
bjöd sig till att hjälpa hanne mot samma villkor som förr, men 
hon visade af honom ock bar hem ullen, sådan den var. 

Tredje dagen fick hon befallning, att hon skulle hämta 
vatten vid strömmen ock bära det till häxans slott i ett såll, 
ock då kom ynglingen för tredje gången ock frestade hanne; 
men hon stod sig nu med ock visade af hans hjälp. 

»Vill du inte häller ha min svarte, halte hund?» frågade 
han då. Nu blef hon själaglad, för nu förstod hon, att det 
var prinsen själf, som hade velat pröfva hannes trohet, ock så 
gaf hon honom pä nytt sitt ja. Då slog han ett slag på sållet, 
ock dä blef det tätt, så hon kunde bära vatten i det. 



/ 



v. 1 DEN SVARTE, HALTE HUNDEN. 35 

Hen när na häxan såg det, sade bon: »Detta har du inte 
gjort af dig själf», ock så befalde hon hanne att gå till hel» 
vete ock hämta brölloppsvisor till prinsens ock hannes dotters 
bröllopp. Det var en sorg, att hannes make skalle gifta sig med 
häxans dotter, ock förtviflad var hon öfver att hon skulle gå 
till ett sådant ställe i ett sådant ärende, ock så sitter hon där 
ock gråter bitterligen. Då kom prinsen till hanne igen ock 
sade hanne noga besked om alt hvad hon skalle göra ock inte 
göra, ock bad hanne både först ock sist att inte titta i de 
visorna, som hon fick där nere, så skulle nog alt gå lyckligt. 

Nu så blef hon då litet tröstad, ock så började hon sin 
vandring. Först kom hon till en stor bro, där tog hon af sig 
skorna ock gick barfotad öfver. Därnäst kom hon till en flock 
gäss; dessa gaf hon den hafren, hon haft med sig i sitt för- 
kläde. Sedan kom hon förbi ett par tröskemän, som slogo 
säden med stakar; dem gaf hon de två pläglar, som hon haft 
med sig. Ock när hon slutligen kom till helvetets dörr, smorde 
hon gångjärnen på dörren med olja. 

Sedan steg hon in ock blef, som det tyktes, på bästa 
sätt välkommen, när hon sade sitt ärende. Trollet, som bodde 
där nere, bjöd hanne till bords ock fägnade hanne med 
pölsa. Men hon mindes, hvad prinsen hade sagt, ock smakte 
inte trakteringen, utan gömde den under sängdynan. När trollet 
sedan kom in, sade det: 

»Pölsa, hvar är du?» 

»Under dynan», svarade pölsan. 

Trollet tog då fram pölsan ock bad gästen hälla till godo. 
Men när hon blef ensam, gömde hon pölsan bakom kvasten i 
stagkroken. Om igen kallade trollet fram pölsan, ock när 
flickan tredje gången fick hanne, gömde hon den i barmen. 
Trollet kom in igen ock frågade: 

»Pölsa, hvar är du?» 

Hon svarade: »I barmen.» 

»Då kommer du snart i tarmen», sade trollet, för det 
trodde, att flickan ätit upp pölsan. Sedan fick hon visorna, som 
hon begärde, ock gaf sig pä vägen därifrån. 

»Jag skall följa dig, så långt mina ägor räcka», sade trol- 
let. Men när de så kommo till porten, sade det: 

»Port, kläm ihjäl hanne!» 



36 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÅFVBNTYR. V. 1 

»Nej», Bvarade porten, »jag har hängt här i så många 
hundra år, ock ingen har gett mig olja mer än hon.)> 

När de kommo till tröskemännen, sade trollet: 

»Slån ihjäl hanne!» 

»Nej», svarade de, »här ha vi tröskat i så många år, ock 
ingen, förr än hon, har gett oss pläglar.» 

När de kommo till gässen, sade trollet till dem: 

»Gäss, biten ihjäl hanne.» 

»Nej», svarade de, »vi ha gått här i så många hundra år, 
ock ingen har gett oss hafre mer än hon.» 

Ock när de slutligen kommo till bron, sade trollet: 

»Bro, kasta hanne i strömmen!» 

Men bron svarade: »Nej, nu har jag legat här så många 
hundra år, ock ingen har visat mig en sådan ära som hon.» 

Nu var det slut med det trollets makt öfver hanne, ock 
hon kom oskadd upp till jorden igen. Det första hon här tog 
sig före, det var att taga upp den gömda pölsan ur barmen 
ock lägga den på en sten i skogen, ock då visade det sig, 
att trollets välfUgnad var sådan, att stenen sprack, bara pölsan 
rörde vid den. 

Emellertid fortsatte flickan sin väg genom skogen, ock 
visorna, som hon hade fått utaf trollet, hade hon med sig, ock 
hur det nu var, fick hon en sådan lust till att titta i dem, så hon 
glömde prinsens stränga förbud ock öppnade boken. Men hon 
hade knapt tittat i den, förr än alla bladen flögo från hanne 
högt upp i trädtopparna. Då började hon gråta ock jämra 
sig ock förebrå sig, att hon varit nyfiken ock på det viset gjort 
sig olycklig. Ock som hon dä sitter där som värst i nöd, så kom 
den svarte, halte hunden ock klättrade upp i träden ock hämtade 
ner alla visorna. När häxan fick dem, sade hon förargad: 
»Detta har du haft hjälp till.» 

Sedan rustade häxan till bröllopp för sin dotter ock prinsen 
ock befalde hans maka att vara brudpiga. Nu trodde hon, att 
alt hopp var förloradt, men den vackre ynglingen kom igen 
ock gaf hanne råd. Om kvällen skulle hon lysa brudparet in i 
brudkammaren, ock när häxan lemnade hanne ljusbiten, sade hon: 

»När det tryter, brinner staken med.» 

Därmed menade häxan hannes fingrar. Men brudpigan 
viste nu råd. Häxdottern lade sig i brudsängen, ock brud- 



/ 



v. 1 DEN 8VARTE, HALTE HUNDEN. 37 

gommen sysslade uppe så läuge, så bon somnade. Då kastade 
brndtärnan häxljaset på sängen, ock sängen tog till att brinna 
med brud oek alt. Men prinsen tog sin maka vid banden ock 
skyndade sig bort ur häxslottet. 

När de då hade sprungit ett stycke väg, så fingo de se 
en stor tjur komma efter sig. »Det är häxans man», sade 
prinsen, ock så skapade han sin maka till en tufva ock sig 
själf till en sten, som lågo vid hvar sin sida om vägen. Tjuren 
kom dit ock frågade, om de inte hade sett prinsen ock hans 
maka. »Nej», svarade de, ock tjuren vände om hem ock sade 
häxan, att han inte på hela vägen hade funnit annat än en 
sten ock en tufva, ock de hade inte sett flyktingarna. 

»Det var ja de själfva, sätt efter dem!» skrek häxan, ock 
tjuren for åstad på nytt. Nu skapade prinsen sin maka till 
ett bokträd ock sig själf till en al. Tjuren frågade dem efter 
prinsen ock hans maka, ock båda träden svarade, att de inte 
hade sett dem. 

När nu tjuren fOr andra gången kom hem med oförrättadt 
ärende, for häxan själf åstad. Då skapade prinsen sin maka 
ock sig själf till änder i en sjö. Men häxan kände ändå igen 
dem ock lade sig ner till att dricka Kr att tömma sjön, 
ock det hade hon säkert lyckats med, om inte prinsen hade 
ropat, att hon skulle titta mot öster. Det gjorde hon, ock så 
sprack hon. 

Nu var prinsens förtrollning löst, ock han tDg sitt rike i 
besittning ock lefde där lycklig ock förnöjd med sin maka, 
för nu blef hon hans drottuing. 

Ljuger jag, så ljuga de, som ha berättat det för mig. 



38 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V- 1 



Prinsessan i torpet. 

Hoby socken, Ingelstads härad. 

Det var en gång en prinsessa, som var så berömd för sin 
skönhet, att hon hade en friare för hvart finger, ock därför 
frågade hon inte häller stort efter, hor hon tog emot dem. Slut- 
ligen kom där till hannes fars slott en prins, som blef så kär 
i hanne, så han skalle ha stått på hufvndet för hanne, om hon 
hade begärt det. 

Nq vet en ju, att när någon är så där illa i kläm, bär 
han sig inte just så klokt åt; ock det var prinsessans lust att 
få denne friaren till att gå hvart hon pekade, bara hon såg 
mildt till honom. När han så en dag bad hanne samtycka till 
hans frieri, så svarade hon, att hon ännu inte riktigt trodde 
på hans kärlek. Den var nog inte starkare, menade hon, än 
den han bar till sin vackre häst, ock hon kunde då inte ge 
honom ja, förr än hon finge se, om han för hannes skull ville 
skära öronen af hästen ock sedan rida på honom. 

Prinsen han var både döf ock blind för alt förstånd, lik- 
som orren, när han spelar. Så skar han då öronen af hästen, 
ock sedan red han på den upp till hannes fönster. Men nu 
slog hon till ett skratt ock frågade honom, om han trodde, hon 
ville gifta sig med en sådan där dumbom, ock bad honom rida 
sin väg på sitt öronlösa ök; ock hela hofvet skrattade med 
prinsessan, när han red från slottet. 

Efter någon tid kom där till konungens gård en ung ar- 
betskarl eller bonddräng, jag vill säga, ock han förevisade en 
den allra nättaste guldspinnrock, ock till den fick prinsessan 
en sådan lust, så att hon genast ville köpa den. Bonddrängen 
kallades upp till hanne, ock hon bjöd honom pengar för rocken; 
men han ville bara sälja den för ett pris, ock det var det, att 
han skulle få ligga vid hannes dörr. Hon prutade emot för- 
stås; men när det inte kunde bli för bättre pris, så fick han 
ligga vid dörren, ock hon fick spinnrocken. Ock så gick han 
sin väg den gången. 

När det hade lidit en tid, så kom han igen ock förevisade 
en guldgarnvinda. Ock det gick nu som sist med prin- 



Å 



Y. 1 PRINSESSAN I TORPET. 39 

sessan; Tindan både ville ock skalle hon ha, ock när den inte 
lemnades för mindre, än att säljaren skalle få ligga i hannes 
kammare, så fick det gå för sig; ock så gick han andra gången. 

Tredje gången kom han med en galdhaspla, ock nu kunde 
prinsessan inte få ro, förr än hon hade alla tre sakerna, efter- 
som de så väl passade till hvarandra. Men se hasplan den 
Tille drängen inte lemna för annat pris, än att han finge sofva 
i prinsessans egen säng, jämte hanne. Ock hur det nu var 
eller inte var, så fick han sin vilje fram den gången också. 

Morgonen därefter gick han sin väg. Men efter någon tid 
så hade prinsessan en son på sitt knä. Det vakte stor harm i 
slottet, ock hon fick lida stor försmädelse, så hon hade inte 
mänga glada stunder. 

Så gingo hela tre år, ock ingenstädes såg hon barnets far, 
men så mycket mera tänkte hon på honom. Men så en dag 
kommer där till slottet en fattigt klädd ung man ock söker 
arbete, ock i honom känner då prinsessan genast igen drängen 
med rocken, vindan ock hasplan. Nu gaf hon sig ingen ro, 
förr än hon fick tala vid honom; så talar hon om deras barn 
ock bad honom taga båda till sig, för hon önskade sig ingen- 
ting bättre, än att få lefva tillsammans med honom. Han sade 
hanne, att inte han häller önskade något hällre, än att äga 
hanne ock barnet; men han var så fattig; så han hade bara 
ett torp ute i skogen ock måste sträfva för födan som arbets- 
karl, ock det var ju ingen lott för hanne, som var kungadotter. 
Men hon svarade, att hon gärna ville lemna alt ock följa med 
honom till hans stuga. Ock så fick hon då sin vilje fram ock 
tog sitt barn ock rymde med honom in i ett annat kungarike, 
där han hade sitt torp. 

Den första tiden de bodde tillsammans, gick han hvar 
dag till ett slott i närheten ock förtjänte födan till dem, ock 
prinsessan var så glad ock lycklig, som om hon aldrig hade 
mist sin forna härlighet. 

Men så en morgon klagade mannen öfver att han var 
sjuk ock inte kunde gå på arbete. Där skulle vara stort bak 
på slottet, ock det skulle han varit med om, men nu finge hon 
gå i hans ställe. Hon ville gärna göra detta; men, som hon 
också sade honom, hon hade ju aldrig bakat ock viste inte, 
hur hon skulle bära sig åt. »Å, gå du bara, du får nog något 



40 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

arbete, som da kan uträtta; men glöm inte att ta en kaka fint 
bröd hem till mig, för jag längtar så fasligt efter sådant», sva- 
rade han. Hon lydde honom, ock hon hjälpte till med baket,, 
hvad hon förmådde, ock när hon skulle gå hem, så smög hon 
sig till att ta en liten brödkaka med sig. Men innan hon kom 
ut ur slottet, blef hon fasttagen af ett par tjänare, som under- 
sökte hannes kläder, ock de funno brödet ock förebrådde hanne, 
att hon stulit. Men när hon då bekände, att hänues sjuke man 
skulle ha brödet, fick bon behålla det. Ledsen öfver det som 
händt, kom hon hem ock gaf sin man brödet, men talte ingen- 
ting om det hon hade gått igenom. 

Andre dagen var han snarare sjukare än friskare, ock så 
måste hon i hans ställe gå till slottet ock hjälpa till med 
slakt; ock eftersom han längtade så fasligt efter pölsa, så lof- 
vade hon taga en till honom, kosta hvad det ville. Hon höll 
sitt löfte, stackaren, men också nu fick hon först af tjänarne 
bli utskämd för sitt snatteri, men så fick hon ändå behålla 
pölsan. 

Tredje dagen var mannen så frisk, att han själf kunde gå 
på arbete till slottet, ock det gjorde han sedan hvar dag en 
tid bortåt, så han rent slet ut sina fattiga kläder. Men så en 
dag hade han bud med sig till hustrun, att hon skulle gå till 
slottet ock hjälpa till med sömnad, ock då bad han hanne taga 
med sig hem ett stycke tyg åt honom. Ock hon kunde inte 
häller nu neka honom hans bön. Tyget tog hon, men stölden 
blef röjd liksom förut, ock hon blef så svårt hånad, så hon 
sade till sin man, att hon aldrig mera ville utsätta sig för så- 
dant, ock han lofvade att aldrig mer begära sådana tjänster 
af hanne. 

Men så en dag kom han hem ock talte om, att prinsessan, 
som de rustade till bröllopp åt på slottet, låg så illa sjuk, så 
att skräddarne inte kunde taga mått af hanne till brudkläd- 
ningen. Därför hade hon befalt, att den fattiga torparehustrnn, 
som var så märkvärdigt prinsesselik i sin växt, skulle låta 
taga mått af sig i hannes ställe. Så blef där också gjordt. 
Men sedan när brölloppet skulle hållas, kom där bud igen till 
torpet, att prinsessan ännu inte var så rask, så att hon trodde 
sig till att fara till kyrkan, utan hon befalde, att torparehustrnn 
i all tysthet skulle föras till slottet ock klädas till brud ock 



A 



Y. 1 PRINSESSAN I TORPBT. 41 

åka i brodstassen, ock så skalle bon på priDseBsans vägnar låta 
viga sig vid brudganimen, ock det var en förnäm prins. Det 
gjordes, som den sjnka prinsessan hade befalt. Bruden sattes 
med slöja för ansiktet i vagnen, ock bradgummen klädde sig 
i full knnglig skrnd ock tog plats ijämte hanne; ock så satte 
tåget sig i rörelse. Men vägen till kyrkan gick förbi torpet, 
ock när vagnen kom nära intill detta, så slog elden på en 
gång at från alla fyra hörnen på stugan, ock lågorna stodo 
högt mot sky. 

»Ack, min käre man! Min lille son, de brinna upp!» ro- 
pade bräden ock ville hufvudstnpa kasta sig nt ar vagnen, 
men brudgammen höll hanne i armen. 

»Se på mig, prinsessa !>j sade han. >^Här har da din man, 
ock här har da vår son!» Prinsessan ref slöjan från ansiktet 
ock kände i bradgammen igen både sin man, torparen, ock 
den vackre prinsen, som hon t^r flere år sedan drifvit sitt spel 
med, ock na förstod hon, att han både velat vinna hannes 
kärlek ock pröfva den. 

Sedan firades bröUoppet med all upptänklig ståt, ock prin- 
sessan blef sedan lika lycklig, om inte mer, i slottet, än hon 
hade varit i det fattiga torpet. 



Uppfyida önskningar. 

Fiskeläget Borstahuseu, Rönnebärgs härad. 

Det hände sig en gång, att en kvinna var ock hämtade 
vatten i en källa, ock så fick hon en flundra i ämbaret. 

»Det var bra», ropade hon, »nu kan jag till raiddag få 
fisksoppa i stället för snutesod!» 

»A nej, släpp mig, så skall du få önska dig tre ting, som 
jag vill skänka dig!» sade flundran. 

Det var inte så galet det, tänkte kvinnan, ock så släpte 
bon flundran i källan igen ock satte sig ner för att tänka på 
hvad hon skulle önska sig. 

Hon hade alltid tykt, att det var så tungt att bära hem 
vatten; därför önskade hon först ock främst, att ämbaret med 



42 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

vatten i måtte få ben ock själft gå hem. Därnäst tänkte bon 
på hur besvärligt det var att splinta den hårde, torre veden, 
ock så önskade hon, att alt hvad hon slog på med sin hand 
skalle gå itu. För det tredje så tänkte hon på hur mödosamt 
det var att väfva sig kläder ock linne, ock så önskade hon, 
att alt hvad hon drog i med sina fingrar skulle bli långt ock 
räcka, dit hon förde fingrarna. 

Som hon så har slutat med att önska, får hon se sitt 
vattenämbar på egna ben klifva af mot hemmet. Det var en 
lustig syn, kan en veta, ock kvinnan brast i skratt, ock i sin 
glädje slog hon sig med banden öfver knäet. Kratsch! Där 
rök benet af med det samma. 

»Nej, det var en galen önskan, nu har jag ju inte mer 
än ett ben!» jämrade hon sig ock började gråta. Ögonen 
runno ock näsan med; nej så de strömmade! Kvinnan tog 
om näsan, så som hon plägade, när den var våt, ock förde 
sedan fingrarna, med hvad de hade fått, till det gamla vanliga 
stället bakpå. Men, du tid! nu kom nästippen att räcka ända 
dit, ock då är det väl inte att undra på, att käringen sedan 
dess så tidt ock ofta nyser. 



Trollet Boriax ook kungasonen. 

Helsingborg. 

I gamla tider, när så många underliga ting hände, lefde 
där en konung, som var så begifven på jakt, så han knapt 
ville göra någonting annat. £n dag när han jagade långt, 
långt inne i tjocka skogen, fick han se en underlig varelse 
sitta uppe i ett högt träd. Genast befalde han sina män 
att fånga det underliga villebrådet, som såg ut som en liten 
människa. Efter mycket besvär lyckades det, ock när varelsen 
fördes fram till kungen, såg han, att den hade namnet Boriax 
skrifvet med guldbokstäfver på ryggen. Kungen tykte, som 
en nog kan veta, att detta var en märklig fångst, ock han 
kunde nog så där hälft om hälft förstå, att Boriax måtte vara 
ett slags troll eller sådant. 



v. 1 TROLLET BORIAX OCK KUNGASONEN. 43 

Hau förde det hem till sitt slott ock lät göra en stark 
bar ock satte Boriax i buren ock lemnade sedan nyckeln till 
sin drottning, för hon ville mata fången. Buren hängdes i 
slottsträdgården, ock alla främmande ock kungen ock drott- 
ningen själfva ock hela hofvet brukade roa sig med att se på 
det fångade trollet. 

Men konungens ende son tykte, det var synd om Boriax. 
Prinsen kunde likväl inte göra något för fången, för konungen 
hade låtit kungöra, att bvem som understöd sig att visa någon 
vänskap för trollet, han skulle lida döden. 

En dag fick prinsen en mycket vacker båll af kungen, 
ock i sin stora glädje sprang prinsen genast ner i trädgården 
lor att leka med sin granne båll. Han kastade den bit, 
ock han kastade den dit, men när han ville kasta riktigt högt 
ock långt, så bar det sig inte bättre, än att båjlen flög in i 
buren till Boriax. 

Prinsen bad bönligen om att få igen sin nye båll, men 
Boriax ville inte lemna den, med mindre han fick sin frihet 
igen; ock hur de två underhandlade med hvarandra, lofvade 
prinsen ändå att öppna buren, sedan Boriax först lärt honom 
ett sätt att komma åt nyckeln. Ock det gick till på det 
viset, att drottningen tykte mycket om att bli löskad, ock nu 
bjöd sig hannes son till att göra den tjänsten. Han satt där så 
ock strök ock slätade hannes hår, tils hon somnade. Då tog 
han nyckeln till buren ock öppnade för Boriax ock lade sedan 
nyckeln tillbaka på sin plats igen. 

När nu drottningen vaknade, gick hon ner i trädgården 
för att mata det fångna trollet, men en kan tänka sig t(3rst 
hannes ock sedan kungens ock så hela hofvets sorg ock harm 
öfver att buren var tom. Sedan blef det ett ransakande efter 
den skyldige; men då steg kungens ende son fram ock be- 
kände, hvad han hade gjort, för han ville inte, att någon oskyl- 
dig skulle misstänkas. Hade det inte varit galet, så blef det 
nu! Boriax var borta, ock kungens son skulle lida döden för 
det; det var en jämmer öfver all ända. 

Kungen kunde inte benåda sin son, han kunde ju inte 
bryta sitt eget påbud; men att hugga hufvudet af sitt enda 
barn, det kunde han långt miudre, ock så dömdes där till 
sist, att prinsen skulle föras ut till skogens vilda djur. Drott> 



44 WIG8TRÖM, SAGOR OCK ÄFVBNTYR. V. 1 

ningen gaf honom en bra matsäck med sig, ock så fördes han 
långt, långt ut i vilda skogen. 

Här gick prinsen både länge ock väl. De vilda djnren 
rörde honom inte, ock ingen annan nöd led han, så länge han 
hade mat i sin påse. Men när den var siat, blef det annat af. 
Då måste han hitta på alla möjliga råd för att kunna lifnära 
sig. Han plockade bär, ock han gjorde sig fiskdon ock fångade 
fisk, ock den stekte han sedan i solen, ock hade det i det 
hela så fattigt ock sträfsamt, som om han aldrig varit kungason, 

När nu nöden var som svårast ock prinsen inte såg sig 
någon utväg att kunna stå öfver vintern, ser han Boriax 
komma emot sig. Nu kan en veta, att kungasonen blef något 
glad! Han klagade sin nöd ock talade om, hur han hade 
blifvit utsatt för vilddjuren, ock grufvade sig illa för vintern. 

»Har du hjälpt mig, så skall jag väl göra dig så godt 
igen», sade Boriax. Sedan tog han prinsen pä ryggen ock 
bar honom en lång, lång väg ock satte till slut ner honom vid 
foten af ett stort träd. 

I det trädet fans där en dörr, som ledde in til] trollets 
borg, ock där funnos många ock granna rum ock ett präktigt 
stall. I stallet stodo tre de grannaste hästar, en svart ock 
en brun ock en hvit, ock alla voro de sadlade ock betölade, 
som om en kung skuile rådt om dem. 

Boriax blef nu prinsens lärare i alt sådant, som anstår 
en hög herre, ock när han i alt kunde skicka sig som en 
riktig prins, så sade Boriax till honom: »Nu är det tid för 
dig att blifva något i världen, ock nu säger jag dig far- 
väl för alltid. De tre hästarna med sadel ock remtyg äro 
nu dina, likaså de tre riddaredräkterna, som hänga öfver 
spiltorna. När du behöfver någon af hästarna med den dräkt, 
som dess ryttare måste bära, så kom bara hit till trädet ock 
slå tre slag på dörren ock ropa tre gånger: Boriax! så har 
du häst ock dräkt. Men nu skall du gå till kungen i detta 
riket, han har sin borg ett stycke härifrån, ock där får du 
plats som kökspojke, sen får du reda dig själf.» 

Prinsen tog nu afsked af Boriax ock gick till kungens 
slott, ock där stadde han sig som kökspojke ock uträttade 
troget alla sina sysslor. 



v. 1 TROLLET BORIAX OCK KUNGASONEN. 45 

Konnngen, som prinsen tjänade hos, hade tre döttrar, den 
ena vackrare än den andra, ock den yngsta var just den 
vackraste, ock prinsen, som nu var kökspojke, tykte bäst om 
hanne. Det samma gjorde för öfrigt många utaf dem, som 
kommo till slottet för att fria» ock därför skulle hon nu hållas 
litet afsides, så att de två äldsta systrarna först kunde bli 
gifta. 

Första söndagen prinsen var i köket, reste de två äldsta 
prinsessorna till kyrkan med hela hofvet, men den yngsta 
systern skulle sitta ensam hemma. Då gick prinsen till trädet 
ock knackade på dörren ock ropade tre gånger på Boriax, 
ock genast hade han den brune hästen ock den riddaredräkten, 
som hade hängt öfver hans spilta. Prinsen klädde sig i den 
granna dräkten ock red upp till slottet framför prinsessans 
fönster. Där lät han sin bäst dansa fram ock åter, så att 
hon tykte sig aldrig ha sett ståtligare ryttare. Men när det 
led emot tiden, att hofvet skulle komma hem, red han bort. 

Prinsessan var så själaglad öfver hvad hon hade sett, att 
hon genast talade om det för sina systrar, ock nu sutto de hela 
veckan vid fönstret ock väntade riddaren på den brune hästen. 
Men han hvarken hördes eller syntes. Ändtligen kom sön- 
dagen, ock hofvet for till kyrkan, ock prinsen kunde inte annat 
tro, än att de båda prinsessorna foro med. Men i stället blefvo 
de hemma för att vänta på riddaren. 

Ock han kom, men nu red han på den svarte hästen ock 
var klädd i den dräkt, som hörde den till. Ja, det var något 
för prinsessorna att se på! Ock de två tittade så, att ögonen 
kunnat trilla ur hufvudena på dem, men den yngsta fick knapt 
komma när fönstret. Liksom förra gången, så red han också 
nu bort, när det led mot tiden, att hofvet skulle komma hem 
från kvrkan. 

Nu fingo de två äldsta prinsessorna brådt att tala om för 
kungen, hvad de hade sett, ock de gåfvo honom ingen ro, 
förr än han lofvade att bjuda den vackre riddaren till en fest 
på slottet. 

Men det var lättare att lofva än att hålla, för ingen viste, 
hvem han var eller hvar han bodde, så att kungen kunde inte 
få något bud till honom. Därför fans där inget annat råd, än 



46 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYtt. V. 1 

att bjnda alla riddare i hela landet ock sä låta prinsessorDa 
själfya se till, om de knnde finna den rätte. 

Bjudningen skickades nt, ock riddare kommo från alla 
rikets börn, men prinsen han var som vanligt i köket. Efter 
måltiden skalle prinsessorna välja ibland riddarnc; ock* det 
skulle gå till på det sättet, att de alla tre kastade hvar sitt 
guldäpple till den, som de trodde vara den vackre ryttaren. 
Då bad prinsen kocken, om han inte fick sitta i spiselvrån 
bland den andra betjäningen, som skalle se på valet, ock det 
fick han lof till. 

Först kastade den äldsta prinsessan sitt guldäpple till en 
af gästerna, som hon trodde var den vackre riddaren. Han 
tackade ock tog emot både äpplet ock hanne. Det är förstås 
inte alla dagar en blir bjuden en prinsessa, ock vist hade 
han också en svart häst, så han slapp undan med att säga en 
half lögn, när han höll med hanne på den saken. Den andra 
prinsessan ville inte kasta sitt guldäpple; hon tykte inte, att 
någon liknade riddaren. Men den yngsta hon kastade sitt till 
kökspojken, som satt i spiselvrån. 

Där blef en uppståndelse! Den där kökspojken, som de 
trodde, han kördes bort ifrån slottet, ock prinsessan sattes i 
fångatornet, ior det hon skämt ut sig så illa, kan en veta. 

Men tredje söndagen kom där en riddare klädd i sammet 
ock guld ock diamanter, han red på en snöhvit häst upp till 
slottet ock lät sin häst dansa utanför tornet, där den yngsta 
prinsessan satt fången. Men den andra prinsessan, som blifvit 
hemma ifrån kyrkan för att vänta på den rätte, hon såg honom 
också; ock när kungen kom hem, måste han ställa till en fest 
igen liksom förut. Nu hade prinsen förklädt sig till en simpel 
skytt ock var inne i salen, men inte kände den andra prinsessan 
igen honom, utan hon kastade sitt guldäpple till en utaf kun- 
gens hofmän, som till sin lycka brukade rida en hvit häst. 

Men nu var här ju två riddare, som båda skulle vara den 
rätte, ock kungen hade inte lust att bortgifta någon af sina 
döttrar med en bedragare. Därför så befalde han, att de båda 
riddarne skulle ensamma ge sig ut på jakt ock skjuta vildt 
till brölloppet; ock den som kom hem med det mesta ville- 
brådet, han skulle anses för den rätte riddaren. 



v. 1 TROLLET BOKIAX OCK KiNGASONEX. 47 

De jagade en dag, ock de jagade två, men inte sköto de 
så mycket som en kråka en gång, för Boriax rådde öfver alla 
skogens djor, må en veta. Tredje dagen kom prinsen som 
fattig skytt ock bad dem om att iå följa med på deras jakt, sä 
skulle det kanske lyckas bättre. Det var också ett sällskap 
för dem, som fått guldäpple af kungens döttrar! Ock de 
gjorde illa narr af honom. Men han svarade så ödmjukt ock 
bad så vackert, att de slutligen togo honom med sig ut i sko- 
gen. Knapt voro de komna dit, förr än där visade sig vildt i 
mängd. Men herrarna sköto bom, det var som det hade varit 
förfaäxadt, som det också var, förstås. Då bad skytten om 
att lå låna den ena bössan, ock när han ändtligen fick den, 
så gick det som en dans för honom att skjuta den ene fogeln 
ock den ene haren ock hjorten efter den andre. 

När nu jakten var slut ock det de hade skjutit skulle 
föras till slottet, sade skytten: »Det är mitt byte ock inte ert!» 
— ock så stodo herrarna där långa i synen. Då började en 
af dem i sänder att bakom ryggen på den andre underhandla 
med skytten om att få köpa villebrådet. Men han ville inte 
sälja ett enda stycke af det till ringare pris än det guldäpple, 
de hade fått af hvar sin prinsessa. Efter mycket prut gick 
först den ene ock sedan den andre in på handeln, alt i tanke 
att han lurat kamraten. Men när de sedan båda lade ner sitt 
byte inför kungen, visade det sig, att de hade jämt lika mycket. 
Så hade den sluge prinsen handlat med dem båda. 

Då vardt kungen lika klok ändå på hvilkeu af de två 
som var den rätte riddaren, ock så befalde han, att de på 
nytt skulle ut ock jaga, men på hvar sin dag, så skulle det 
väl ge sig, mente han. Den gången var det de själfva, som 
i smyg bådo skytten följa med. Han gjorde så ock sköt en 
faslig hop djur första dagen, men inte ett enda af dem ville 
han sälja på annat villkor, än att han fick klippa prinsessans 
fästman i det ena örat, ock när det inte gick på annat sätt, 
så höll han örat till ock blef klipt; för hvad ville han inte 
göra för att bli kungens svärson! Andre dagen gick det på 
samma sätt med den andra prinsessans utvalde, han blef ock- 
så klipt i det ena örat. Sedan gick skytten sin väg, ock nu 
skulle de båda herrarna föra fram hvar sitt byte, så att kungen 
fick fälla dom dem emellan. 



48 WIGSTRÖM, SAQOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

Men i det samma rider där en grann herre på en snöbvit 
häst upp till fångatornet ock frågar efter den yngsta prinses- 
san, rör till hanne stod hans håg, sade han till kungen. 

Kungen viste nu hvarken ut eller in, hit eller dit, för na 
hade han tre riddare, ock det var bara den ene som prin- 
sessorna sökte efter. Det kunde ge honom grå hår, så kung 
han var. 

Till en början bad han den tredje också vara välkommen 
ock lät taga sin yngsta dotter ur tornet ock gjorde gille igen 
på sitt slott. 

Efter måltiden säger prinsen till de två andre friarne: 
»Skola vi inte leka båll med guldäpplen? Jag har ett, som 
jag fått af min utvalda, det kastar jag tillbaka till hanne; gören 
I likaledes!» Ock så kastade han sitt guldäpple till den yngsta 
prinsessan, ock alla sågo, att det var det samma, som hon 
kastat till kökspojken, som de trodde. Nu sutto de två andra 
prinsessornas utvalde där eländiga som tuggade möss, för de 
hade ju inga guldäpplen till att bålla med. Men prinsen kastade 
det ena efter det andra i sin prinsessas knä, så hon fick dem 
alla tre. 

Nu ändtligen kände de i gästen igen både kökspojken ock 
skytten, ock när han så lyfte hattarna af de två falske rid- 
darne ock visade deras klipta öron, då var där intet tvifvel 
längre, att han inte var den rätte ock de andre två skälmar. 

Prinsen talade nu om sina öden, ock så fick han sin prin- 
sessa ock reste med hanne hem för att hälsa på far ock mor; men 
sedan kom han igen till sin svärfar ock fick hans halfva rike. 

De två äldsta prinsessorna de fingo aldrig män, för de 
hade en gång misstagit sig om den rätte. 



/ 



v. 1 KUNGEN OCK TOBPAREDOTTERN. 49 



Kungen ook torparedottern. 

Helsingborg. 

Det bände sig en gång, att en ung konung frågade en 
spåkvinna om sina kommande öden, ock då fick han det sva- 
ret, att han till drottning skulle taga en fattig torpares dotter. 

Kungen blef mycket förargad öfver den spådomen, för 
han var stolt i hågen, ock nu menade han tro på, att det väl 
ändå berodde på honom själf, om spåkvinnan skulle bli sann- 
spådd eller inte. Aldrig i lifvet tänkte han gå in på ett så 
simpelt gifte, hällre skulle han ingen drottning ha, det var 
både vist ock säkert det! Men han kunde ändå inte fä spå- 
domen ur sina tankar. 

Så gaf han sig en dag ut på jakt, ock då bar det så till, 
att han mötte en fattig torpare, som var ute i skogen för att 
hämta ved till att elda sin stuga med, för där låg hans hustru 
med en nyfödd dotter jämte sig. Kungen gaf sig i tal med 
torparen, ock så berättade denne om barnet ock hur glada 
han ock hans hustru voro öfver den lilla vackra flickan. 

Det där retade kungen på nytt, för spåkvinnan hade ju 
sagt, att hon, som skulle bli hans drottning, just skulle födas 
samme timme ock stund, som han nu hörde att torparens hustru 
fått sin lilla flicka. När han kommit hem från jakten, lät han 
så en af sina tjänare snappa bort barnet, ock sedan brände han 
ett märke på armen på det, ock så lade han det i en liten 
beckad kista, ock i den lade kungen dessutom en summa pen- 
ningar. Sedan sattes kistan i den strida strömmen, som flöt 
utanför kungens slott. Ock så tykte kungen, han kunde vara 
trygg för att spådomen inte skulle gå i fullbordan. 

Den lilla kistan flöt med strömmen ner till en kvarn. 
Där tog mjölnaren upp den, ock som han var barnlös, så blef 
han mycket glad öfver den lilla flickan, ock han tog upp 
hanne som sin egen dotter, ock hon hade det mycket bra. 

Så gingo många år. Så en dag möter kungen spåkvinnan 
ock säger då till hanne, att han sörjt för att spådomen blef 

8v. landåm. V. t. 4 



60 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

om intety för torpareflickan hade han satt i strömmeD, ock där 
hade hon säkert funnit sin död. 

»Död är hon inte», svarade spåkvinnan, »utan hon är tvärt- 
om den vackraste af alla de unga tärnor, jag sett. Sök, så 
finner du hanne!» 

Kungen blef illa vid sig ock gaf sig ut på resor för att 
söka upp ock förgöra den vackra torpareflickan; ock som han 
då for längs strömmen, så kom han till sist till samma kvarn, 
där barnet hade blifvit upptaget. 

Här stod invid strömbrädden en den allra vackraste flicka 
ock klappade kläder. Kungen gick fram till hanne ock bad 
om en dryck vatten, ock när hon räkte honom det, såg han 
på hannes bara arm märket, som han hade bränt in på tor- 
parens lilla flicka. 

Nu förstod han, att han hade träffat den han sökte; men 
han tänkte också ställa det så, att de aldrig mera skulle träffas i 
denna världen. Han sade till flickan, att han var landets konung, 
ock befalde hanne att gifva honom skrifdon, så att han kunde 
(k skrifva ett angeläget bref till sin mor. Sedan sade han 
åt flickan, att hon genast skulle gå till slottet med det han hade 
skrifvit. Ock flickan hade förstås inte annat råd än att lyda 
kungens befallning, ock så gaf hon sig af på den långa van- 
dringen med kungens bref. 

Men detta hände i den tiden, när Vår Herre ock Sante 
Pär vandrade här på jorden, ock en dag funno de flickan, där 
hon låg ock sof under ett träd. Vår Herre sade då till Sante 
' Pär, att han skulle taga det brefvet, som flickan hade i sin 
ficka, ock bryta ock läsa det ock sedan säga honom, hvad 
där stod i brefvet. 

Sante Pär gjorde så ock sade Vår Herre, att i brefvet 
hade kungen befalt sin mor att genast låta döda flickan. »Rif 
itu det brefvet!» sade då Vår Herre, ock när Sante Pär hade 
gjort det, så fick han befallning, att han skulle skrifva ett 
annat bref, ock i det skulle stå, att konungen befalde den 
gamla drottningen att sätta flickan bland sina förnämsta hof- 
damer ock hålla häune som en prinsessa. Sante Pär gjorde, 
som Vår Herre sade, ock det nya brefvet blef lagdt, där det 
gamla hade legat, så att flickan ingenting märkte, utan när hon 
vaknade, var hon ensam, ock så gick hon, tils hon kom fram 



v. 1 KUNGEN OCK TORPAREDOTTERN. 51 

till slottet. Där lemnade bon den gamla drottningen kungens 
bref^ ock när drottningen både läst det, satte hon flickan bland 
sina främsta hofdamer, ock bon blef bedrad som en fin prin- 
sessa. 

Någon tid därefter kom kungen bem från sin resa ock 
frågade mycket kort, om bans mor både gjort med den främ- 
mande flickan efter bans befallning. 

»Det bar jag yist det», svarade bon. »Då tala vi aldrig 
mer om det!» sade knngen, ock så talade ingen människa om 
bar den främmande flickan både kommit till bofvet. 

Emellertid bände det inte kungen bättre, än att ban fick 
den nya vackra bofdamen så kär, så ban tog bänne till sin 
drottning; för aldrig kunde ban tro^ att bon var torpareflickan. 
Men när de både varit gifta någon tid, så kom ban en morgon 
till att se bänne, när bon klädde sig, ock då såg ban märket 
på bännes arm. Nu blef ban då så förskräckligt ond, så att 
han genast gaf befallning om att döda drottningen, ock till 
tecken på att befallningen hade blifvit utförd, skulle de visa 
honom bännes klädning doppad i hannes blod. 

Ock så förde de drottningen ut i skogen för att döda 
bänne. Men en af bännes tärnor, som höll bänne mycket kär, 
bad bänne taga med sin knähund, tVr bon viste, att tjänaren, 
som skulle döda drottningen, inte skulle ha bjärta till att göra 
det, om ban pä något sätt kunde slippa. 

När de nu kommo ut i skogen, dödade tjänaren bunden 
ock doppade drottningens klädning i blodet, men drottningen 
bad ban vandra så långt bort, att kungen aldrig fick spörja, 
att bon fans i lifvet. Men klädningen visade ban för kungen 
som ett bevis på att drottningen var död. 

Emellertid vandrade bon alt längre ock längre in i skogen. 
Ingen lefvande själ träffade bon, utan bara gick ock gick om 
dagarna, ock om nätterna sof bon på marken ock lifnärde sig 
af vilda bär. Långt om länge kom bon till ett bus, ock där 
gick bon in, i tanke att finna någon människa; men där inne 
såg bon bara tolf stolar ock tolf skåp ock tolf ouppbäddade 
sängar. Hon tänkte ändå, att hon kunde stanna i buset, tils 
där kom någon hem af dem, som bodde där; ock medan hon 
väntade, så bäddade bon sängarna ock sopade golfvet. Ock så 



52 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTTR. V. 1 

fano hon litet matvaror i alla tolf skåpen, ,ock af dem redde hon 
till en måltid ock dukade borden ock stillade också sin hunger. 

Dagen gick, utan att någon människa kom, ock när det 
blef natt, lade hon sig i en vrå, dit hon kunde förstå att ingen 
plägade komma. När hon hade legat där en stund, hörde hon 
folk komma in i stugan, ock när de hade tändt ljus, kunde hon 
från sitt gömställe se, att det var tolf män,lock af deras samtal 
förstod hon genast, att de voro röfvare. Nu undrade de mycket 
öfver hvem som varit i deras bostad ock gjort den så ren ock 
treflig. Sedan åto de ock gingo slutligen till sängs. Drott- 
ningen var illa till mods, där hon låg gömd, men till slut 
somnade hon också, ock när hon vaknade om morgonen, voro 
alla röfvarne borta; men i skåpen funnos nya matförråd. 

Som nu drottningen snart väntade sig ett barn, så vågade 
hon inte längre vanka omkring i skogen, utan hon beslöt sig för 
att stanna i huset ock hålla det i ordning ock sålunda på för- 
hand beveka de tolf röfvarne till mildhet. 

Hvar natt kommo röfvarne hem, ock alt mer ock mer 
förundrade de sig öfver ordningen i stugan, ock slutligen en 
natt hörde hon dem svärja hvarandra en ed, att om det var 
en kvinna, som vistades osynlig i huset, så skulle de hålla 
hanne i ära, ifall hon visade sig. 

När drottningen hörde denne eden, kom hon fram ur sitt 
gömställe ock sade dem, hvem hon var ock hur hannes gemål 
hade velat låta döda hanne. Då tykte röfvarne synd om 
hanne, de knäböjde för hanne ock hyllade hanne som drott- 
ning ock lofvade att skydda hanne ock hannes barn, när det 
kom till världen. 

Hon blef, som en nog kan tro, glad öfver detta löftet ock 
■stannade nu hos röfvarne, ock där födde hon också sin ock 
kungens son. 

En dag mötte emellertid kungen spåkvinnan igen, ock då 
sade han hanne, att spådomen visserligen hade gått i full- 
bordan, men att han hade låtit döda sin drottning, så att inte 
en torpareflickas barn skulle ärfva hans rike. 

»Drottningen är inte död, hon lefver ock bor i en stor 
skog», sade spåkvinnan. Men då lät kungen taga fast hanne 
ock bad hanne välja, antingen hon själf ville brännas på bål 
eller hon ville söka upp drottningen ock förgöra hanne. Då 



/ 



v. 1 KUNGEN OCK TORPAREBOTTERN. 53 

lofvade spåkvinnan konungen, att hon nog skulle ställa så till, 
att torparedottern snart skulle ligga som ett lik; ock med det 
löftet var kungen nöjd. 

Någon tid därefter kom där en kvinna till röfvarnes hus 
ock ville sälja ringar. Drottningen var ensam med sitt barn, 
ock när hon såg de vackre ringarna, fick hon stor lust till att 
pröfva en af dera. Men knapt hade hon satt ringen på fingret, 
så föll hon ner som död. När röfvarne kommo hem ock sågo 
hanne ligga liflös, gick det dem hårdt till sinnes; men när de 
fingo se den ovanlige ringen på hannes finger, drogo de miss- 
tankar ock ville taga bort den. Men han satt så hårdt, så att 
de måste fila af bonom. Enapt var ringen af fingret, förr än 
lifvet kom tillbaka i drottningen, ock en kan veta, att röfvarne 
biefvo glada. 

Så efter någon tid möttes kungen ock spåkvinnnan igen, 
ock då tvang han hanne till att spå ock säga honom, hvad 
hon såg. 

»Jag ser, att din drottning kommit till lif igen ock bor 
med din son ute i vilde skogen», sade spåkvinnan. Då hotade 
kungen hanne igen till lifvet, om hon inte dödade drottningen, 
så att ingen människa kunde väcka upp hanne till lifvet igen. 

i>Det kan jag väl göra», svarade spåkvinnan; »men här 
ger jag dig en flaska, som du kan sätta under näsan på hanne, 
ifall du än en gång finner drottningen ock önskar, att hon 
vore i lefvande lifvet igen.» Kungen tog flaskan, ock så skildes 
han ock spåkvinnan från h varandra. 

Inte långt därefter såg drottningens son ett vackert äppel- 
träd med de grannaste frukter, men de sutto högre, än att 
prinsen kunde nå dem. Så gick han in till sin mor ock bad 
hanne plocka ner ett par äpplen af det vackra trädet. Hän- 
delsevis hörde röfvarne detta. De voro rädda för någon ny 
trolldom ock varnade drottningen från att gå till trädet, ock 
hon lydde den stunden. 

Men dagen därefter började barnet igen be om ett af de 
vackra äpplena, ock nu var drottningen ensam med sin son, 
ock så kunde hon inte längre säga nej, utan hon gick ut till 
det vackra trädet. Men när hon räkte upp handen mot ett 
äpple, flög det som en bösskula rakt i munnen pä hanne ock 
satte sig i strupen ock kväfde hanne. 



54 WiaSTKÖM, SJIGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

När röfvarne kommo faeiD, gick barnet i Btagan ock grät 
ock jämrade sig ock vågade inte gå ut till trädet. Röfvarne 
misstänkte, att det nu var ilia^stäldt igen ock gingo ut ock 
funno drottningen ligga död. Men denne gången kunde de 
inte se något tecken till trolldom på hanne, ock därför trodde 
de, att hon var förgiftad af äpplen från det besynnerliga trädet, 
som barnet hade talat om, men som nu var försvunnet. När 
de inte kunde få lif i hanne, lade de bänne i en öppen lik- 
kista, ock satte den i en löfsal, ock så satte de sig själfva 
omkring ock sutto så, tils de alla tolf dogo af sorg. Så högt 
hade de älskat ock ärat drottningen. 

Nu var gossen ensam i huset, ock ingen vet, hur det 
knnde ha gått med honom, om han skulle gått där länge. 

Men en dag föll det kungen in att jaga just i den skogen. 
Hundarna vädrade lik, ock snart stod kungen med sitt följe 
framför löfsalen, där de tolf röfvarne lågo döda omkring 
hans drottnings likkista. 

Kungen kände genast igen hanne, för hon låg där lika 
frisk ock vacker, som hon var på deras brölloppsdag, ock han 
påminde sig, att det nu stod i hans makt att väcka hanne till 
lif eller låta hanne ligga där till dommedag. Men ju längre 
han såg på hanne, ju kärare blef hon houoro, ock slutligen 
sade han: »Jag skall sätta hanne på prof. Visar hon sig nu 
mot mig som en drottning, så skall hon sitta bredvid mig på 
min tron; men har hon trälasiune, så skall hon bli trälinua, 
så länge hon lefver.» 

Sedan tog han upp flaskan, som spåkvinnan hade gifvit 
honom, ock höll den under näsan på drottningen, ock genast 
flög det förtrollade äpplet ut ur hannes hals, ock hon vaknade 
till lif igen. 

Kungen slängde då till häuue sin kappa ock befalde hanne 
att svepa den utanpå likdräkteu ock så gå in i huset ock laga 
mat ock diska tallrikar åt kungen ock hans män. Ock hon 
kände nog igen sin gemål, men teg ock låtsade om ingenting 
ock gick in i huset. Hon började genast syssla med maten 
ock duka bordet, men när alla satt sig till bordet, visade det 
sig, att hon hade diskat hvar sin tallrik ät alla kungens män; 
men kungen hade inte fått någon framsatt åt sig. 



v. 1 KUNGEN OCK TORPAREDOTTBEN. SKYTTEN BRYTE. 55 

»Hur kommer det till, att hon inte visar denna tjänsten åt 
kungen ?o undrade hofmännen. 

Då steg drottningens son fram till bordet med konungens 
tallrik ock sade: »Min mor säger, att det hör barnet till att be- 
tjäna sin far.» 

Då blef kungen mycket glad, för nu såg han, att torpare- 
dottern hade drottningasinne, ock sä tog han både hanne ock 
barnet i famn, så alla hofmännen sågo det, ock så foro de till 
slottet, ock där blef drottningen genast satt på tronen bredvid 
kungen. Sedan skickade han bud till spåkvinnan ock lät säga 
hanne, att hon aldrig mer fick trolla lifvet ur hans drottning, 
ock det gjorde hon inte. häller. 



Skytten Bryte. 

Skanörs Ijuug, ReDgs socken, Skytts härad. 

' Det var en gäng ett fattigt torparefolk, som bara hade ett 
enda barn, ock det var en pojke, ock därtill en pojke som 
ville gå med bössan på nacken, alt ifrån det han inte var mer 
än en näfve hög. 

En dag, när han var skäligen uppvuxen, gick han som 
vanligt ute på jakt i skogen, ock då fick han högt uppe på 
en klippa se ett barn sitta ock fakta med armarna mot en 
stor örn, som ville slå ner på den lille. Bryte, för så hette 
skytten, lade genast an ock sköt Örnen; men när han nu skulle 
titta närmare på barnet, såg han grant, att det var en troll- 
unge, han hade räddat. Han ångrade inte sin gärning ändå, 
för ungen såg vänlig ut, ock dessutom så sade den, att örnen 
också var ett troll, som alltid stod efter att göra hans familj 
skada ock förtret. Trollungen bad nu Bryte följa med sig 
hem till sitt, ock när de gamle trollen hörde, att Bryte hade 
frälsat deras barn ifrån örnen, ville de belöna honom, ock så 
gåfvo de honom lof att själf välja tre saker bland alla de 
dyrbarheter ock ägodelar, som funnos i deras gård. 

Där var nu guld ock silfver ock hästar ock guldvagnar; 
men trollungen smög sig till att hviska till honotn: »Tag den 



56 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

lilla grå åsDaD ock den lilla pipan ock den gamla bössan!» 
Bryte lydde rådet ock fick hvad han begärde, ock när han 
sedan ville gå, så rådde trollungen honom till att sQka tjänst 
hos kangen, för ban behöfde sig just en god skytt. 

Bryte lydde också denne gången ett godt råd, han gick 
till kungen ock fick tjänst som skytt. Ock nu visade det sig, 
hvad trollets gamla pipa ock bössa dugde till. Bryte behöfde 
bara gå ut i skogen ock blåsa i pipan, så kom där det ville- 
bråd, han önskade, ock när han sedan siktade ock sköt, så 
damp det till marken, det slog inte fel det Aldrig hade 
kungen fått sådant vildt på sitt bord, ock aldrig hade någon 
skytt stått så väl hos honom, som Bryte gjorde. Men detta, 
kan en veta, fbrtröt kungens hofmän, ock de lurade nu på 
Bryte för att hitta på något sätt att sticka ut honom ur kungens 
gunst. 

Bryte misstänkte inte något ondt, inte häller brydde han 
sig om att dölja, hur det gick till för honom att skaffa kungen 
så mycket vildt, ock så hade ovännerna snart sitt råd upp- 
lagdt. De g^ngo brådt till kungen ock sade, att Bryté*var en 
led trollkarl, som borde lida döden eller åtminstone förlösa 
sitt iif genom att leta upp kungens enda dotter, som blifvit 
bortröfvad af den ledaste trollhäxa i världen. 

Kungen lät då kalla Bryte inför sig ock frågade honom, 
om han ville lösa sitt Iif med att återföra prinsessan, eller hau 
ville dö genast utan alt besvär; för att han hade med trolltyg 
att göra, det var bevisadt, mente kungen, ock det tjänte inte 
till ett fnyk, att Bryte sade emot. 

Att dö midt i sin ungdom, bara för det en räddat en 
stackars usel trollunge, det hade Bryte inte den minsta lust 
till. Då kunde han likaväl sätta till lifvet med att söka efter 
prinsessan, tykte han, ock för öfrigt tänkte han som så, att 
»Lyckan får en fresta. Den som vågar något, han vinner 
något'), ock så gick han med fräjdigt mod ut från kungen. 

»Hade jag bara nu den lille trollungen här!» sade han för 
sig själf, när han stod där utanför kungens slott ock inte viste 
mera än intet i världen, hvilken vägen han skulle gå för att 
råka prinsessan. Men i det samma kommer han ihåg trollens 
pipa. Han tog fram den ock blåste, så det hven i skogen, 
ock ett-tu-tre stod den där lilla grå åsnan framför honom. Så 



■ 

v. 1 SKYTFEN BRYTE. 57 

länge lyckan var god, hade hon stått bunden i kungens stall; 
men nu behöfdes hon. 

»Da hade glömt att taga mig med», sade hon; »sätt dig 
na npp på ryggen på mig, så bär jag dig till häxans slott, 
ock vill da bara göra, som jag säger, så skall prinsessan bli 
din. Men blir du rädd ock vill vända om, så äro både hon 
ock da ock jag förlorade.» 

Bryte mente då tro på, att han nog skulle lyda, ock inte 
skalle mod fattas häller, bara åsnan ville råda för det öfriga, 
ock så bar det i väg. 

Den vägen var både lång ock okänd för Bryte, men åsnan 
bara trafvade på; ock så kommo de slutligen till trollhäxans 
port, ock där knackade Bryte på. 

Nog blef porten öppnad, det var ingen nöd med det. Men 
hon, som visade sig där i porten, såg sådan ut, att Bryte var 
nära att vända åsaan om, så han själf kunde få slippa att se 
den leda häxan; för det var just hon själf, som stod i porten. 
Ben hade hon som en struts, ock kropp som en padda, ock 
hals soih en gås, ock hufvud som en örn. Någonting så hisk- 
ligt hade Bryte aldrig trott kunde finnas till, men till all lycka 
kom han ihåg sitt löfte till åsnan att inte vara rädd, ock så 
tog han mod till sig ock sade sitt ärende. 

När trollhäxan såg, att hon inte kunde skrämma Bryte, 
gjorde hon sig till människa igen ock bad honom komma in 
i slottet ock sätta in åsnan i stallet. Sedan följde hon själf 
Bryte in till prinsessan. Hon satt där i en kammare ock söm- 
made silke ock guld. 

Häxan frågade nu prinsessan, om hon ville följa med Bryte 
hem, ock prinsessan svarade, att det ville hon. Då sade trollet, 
att om Bryte inom tre dagar kunde tre gånger finna prin- 
sessan, så skulle hon vara fri att följa honom; men kunde han. 
inte det, så skulle också han vara häxans fånge. Bryte gick 
in på villkoren, för han litade pä sin åsna, ock när nu häxan 
bjöd honom ett grant sofrnm i slottet, sade han: »Nej tack!» 
f^r han ville både bo ock sofva hos åsnan. 

Häxan vardt rasande öfver det, men att tvinga honom, 
därtill hade hon ingen makt, ock så blef det, som^ han ville. 
Na gick Bryte till stallet ock fodrade ock vattnade sin åsna 



58 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

ock talade om för hanne alt hvad trollet hade sagt, ock så 
sade åsnan honom i stället, hvad han skulle göra. 

När Bryte kom in igen, hade trollet gömt prinsessan, ock 
nn skalle Bryte sö^ka upp hanne. Han gick då bort i hannes 
sykorg ock tog det minsta silkesnystanet ock ville stoppa det 
i sin ficka. »Här är jag!» sade prinsessan. Då hade trollet 
gjort hanne så liten, att hon kunde gömmas i silket. 

»Den gången lyckades du; nästa dag skall jag gömma 
hanne bättre!» sade häxan. 

Bryte sof i stallet öfver natten, ock när han nästa dag 
skulle söka prinsessan, gick han bort till häxans bord ock tog 
ett litet bröd ock en knif ock låtsade, som om han ville skära 
brödet. »Aj, aj, skona lifvet, skär mig inte!» ropade prinsessan, 
för hon satt i kakan. 

»Nu förstår jag, hvar du hämtar råd», sade häxan. »Vi fk 
väl se, hur det går tredje ock siste dagen.» 

Tredje dagen kunde åsnan inte förut säga, hvar häxan 
hade gömt prinsessan, ock Bryte sökte hanne både länge ock 
väl. Till slut måste han med stor sorg säga åsnan,* att det 
inte var möjligt att få rätt på hanne. 

»Led mig ut till brunnen», bad då åsnan. Bryte gjorde 
så, ock då fick han se en liten broms sitta på åsnans ena 
hof. »Ditt giftiga djur, dig skall jag fånga!» sade Bryte, för 
han trodde, att bromsen bet åsnan. »Döda mig inte!» ropade 
prinsessan, ock nu var hon funnen för tredje gången. 

När trollhäxan såg detta, blef hon så ilsken, så hon sprack 
rakt itu af bara arghet. Åsnan försvann med ett, ock i hannes 
ställe stod den lille trollungen vid brunnen. »Na har du öfver- 
vunnit vår fiende, hannes land skall du nu råda öfver, ock så 
är du jämgod med prinsessans far», sade den lille. 

Bryte reste då med fyrspann ock i guldvagn hem med 
prinsessan. Men när deras bröllopp hade stått i hannes fars 
gård, öfvertog han häxans rike, ock där regerar han än i 
dag, ock aldrig har jag hört, att någon har klagat på hans 
regering. 



v. 1 SKYTTEN BRYTE. SVEN ORÄDD. Ö9 



Sven Orädd. 

Hjärnarps socken, Bjäre härad. 

För långa tider sedan bodde här i landet en herreman, 
som var mycket rik; men af sin store, granne herregård hade 
han inte mycken glädje, för i ett af rummen brakade själfve 
Skam komma nattetid, så där kunde ingen människa vara. 

Herremannen var vist inte god vän med den lede, det må 
ingen tro; tvärtom hade han lofvat sin enda dotter med rik 
hemgift åt den, som en natt vågade vara i det där rummet 
ock därmed visa, att han var Skams öfverman. Många hade 
försökt vinna detta priset, men Skam hade vridit nacken af 
dem alla, så de om morgoneff lågo stendöda pä golfvet i kam- 
maren. 

Då var där i orten en fattig enka, som hade tre söner, 
ock den yngste af dem hette Sven ock hade fått tillnamnet 
Orädd. Han ville nu försöka, om han inte skulle kunna 
skrämma bort den lede ur slottet. När Svens två äldre bröder 
hörde, hvad han ämnade, ville de nödvändigt med, inte för att 
de voro synnerligt modiga af sig, utan därför att de båda 
hoppades, att de skulle kunna narra Sven tiU att göra stor- 
värket ock sedan kunna lura åt sig belöningen. 

Sven ville inte gärna ha dem med på färden; men när 
han inte kunde bli af med dem, så tog han dem med sig, 
med villkor att de skulle vara hans drängar. 

När då Sven Orädd kom fram till slottet, bad han om 
härbärge för sig ock sina två drängar. Herremannen svarade, 
att han inga gäster kunde härbärgera, för så ock så stod där 
till i hans slott, ock det kostade hvar ock en lifvet, som för- 
sökte att bli Skams öfverman. 

»Å», svarade Sven Orädd, »inte värre än så! Då har jag 
just lust att se, om jag inte kan rensa slottet ifrån den gästen. 
Men lyckas jag, då vill jag också ha den utsatta belöningen, 
så ringa jag än är.» 

Det lofvade herremannen med både hand ock mun, för en 
kan väl tänka, att det inte är för rart att ha Skam i huset. 



60 WIOSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYB. V. 1 

Då bad Sven Orädd, att herremanneo skulle låta föra ett 
skrnfstäd ock tre slaktade, oplockade gäss in i rummet. Dess- 
utom ville han ba lof till att täoda sig en brasa, så att han 
kunde steka gässen. Alt detta fick ban bällre än gärna. 

När det så blef natt, tog Sven Orädd sina två rädde brö- 
der med sig ock gick in i rummet ock satte sig till att plocka 
den ena gåsen, ock efter en stund sade han till sin äldste 
bror: »Det är tid på att få in ved till vår brasa; vill du stanna 
här hos vår andre bror, eller vill du gå efter veden?» — »Jag 
vill inte vara här annat än i sällskap med dig», svarade den 
äldste, ock så gick han upp på vinden. Han tänkte, att det 
skulle nog dröja en stund, innan han gick ner igen. 

Men när han kom upp på vinden, blef han mörkrädd så 
det förslog, ock därför så rafsade han till sig veden i en hast 
ock ville skynda sig ner för stegen. Men när ban kom dit, 
stod en utaf Skams följe där ock drog honom i benet, så han 
töll ner ock spräkte skallen ock dog på fläcken, ock sedan 
drog den ledes följe af med kroppen. 

»Hvad han dröjer länge med veden!» sade Sven Orädd 
till sin andre bror. »Vill du stanna här hos gässen, så skall 
jag gå ut ock se, hvad ban finner på?» — »Nej, det vill jag 
göra», svarade brodern, för han tänkte som så: »Kommer jag 
bara väl ut, skall det ljusna i öster, innan jag går in igen.» 
Han gick, men när han kom upp på trappan till vinden, stod 
någon af Skams följe där ock vred nacken af honom ock drog 
bort med kroppen. 

»Det blir nog bäst, att jag själf hämtar in brasan», sade 
Sven, när han en stund hade suttit ock väntat på bröderna, 
ock så gick han. Sven Orädd klef upp pä stegen, ock bakom 
honom klef Skams betjänt. »Kommen ner! Det är jag, Sven 
Orädd, som ropar», sade Sven; tör han tänkte, att bröderna 
hade gömt sig på vinden. När den som var i hälarna hörde, 
hvem det var, blef han rädd ock ville vända om; men Sven 
Orädd slog bakut med sin stålsinkade skoklack, så Hins betjänt 
flög ut på gården, som om han varit en halmviska. Sedan gick 
Sven efter veden ock bar in den i rummet ock tände upp eld, 
ock så satte han sig till att plocka den andra gåsen. 

Då flög dörren upp, ock själfve Skam steg in i rummet. 

»Hvad gör du här?» frågade han Sven Orädd. 



v. 1 SVEN ORÄDD. 61 

Djag plockar en gås; jag ämnar steka tre, men den ena 
har jag oploekad än. Vill dn ta ihop med att plocka den, så 
skall dn få smaka steken», svarade Sven. 

Den ena gåsen satt redan på spettet vid brasan. Skam 
kände steklakten ock ville gärna ha sin del af välfägnaden, 
därfbr så satte han^sig till att plocka den tredje gåsen. Jag 
hinner ändå att vrida nacken af stackaren, tänkte han. 

»Har bär du dig åt!» ropade Sven Orädd. »Dn rifver jn 
hål i det sköna späcket, när dn skall plocka gåsen. Låt mig 
se! Ja, dn har jn rent fOr långa klor. Kom hit, här har jag 
en sax till att klippa dem med!» Skam måtte medge, att till 
det arbetet voro hans klor rent för galet långa, ock så lät 
han Sven narra sig till att sätta dem alla tio djupt ner i 
skrnfstädet. Ock Sven skrufvade till med kraft, det kan en 
lita på! 

Skam till att hoppa ock skrika ock väsnas; men Sven 
Orädd lät honom stå, där .han stod, medan han själf vände 
på stekspettet ock gåsen luktade alt bättre ock bättre. 

Till slut måtte Skam be om nåd ock lofvade gå in på 
hvad som bälst, bara han slapp ur saxen. Då fordrade Sven, 
att Skam skulle för alltid lemna herregården ock hela dess 
område. 

»Det går jag in på; men för att jag inte skall bli utan nå- 
gon jordtorfva, så vill jag behålla den högen, som är längst 
borta från gården. Ock så komma vi öfverens om, att om jag 
kommer in på ditt område, så blir jag din fånge, ock kommer 
dn upp på högen, blir du min.» 

»Topp!» svarade Sven Orädd, för han ville gärna vara 
billig mot alla ock tykte, att en också kunde göra Skam orätt. 

Så slapp Sven honom lös ur skrnfstädet, ock den lede, 
må ni tro, var inte sen att fnaska sig bort för att fä fingrarna 
läkta. 

Men när det blef dager, så gick Sven Orädd till herre- 
mannen ock begärde hans dotter, ock det fick han också ock 
en stor hemgift med. 

Efter någon tid så dog herremannen, ock Sven ärfde då 
slottet ock hele ägendomen. Så hände det sig en dag, att Sven 
i sällskap med sin fru for ut i sin vagn för att bese sin ägen- 
dom. En bössa hade han med sig, för han trodde, han skulle 



62 WIGSTRÖM, SA60K OCK ÄFVENTYR. V. 1 

kunna skjuta en bare till sitt kök. När de så hade kommit 
i närheten af Skams hög, såg Sven en hare sitta där uppe. 
Han tar bössan^ hoppar ur vagnen ock springer upp på högen. 

»Nu är du min!» ropar Skam, för det var han, som hade 
haft den illmarigheten att skapa om sig till en jösse. 

»Ja, nu bar du vnnnit», svarade Sven Orädd, »ock jag vill 
bara be dig om lof att ta farväl af min hustrn, så följer jag 
med dig.» 

»Det kan du få göra, till tack för att jag fick rå om högen 
här», sade Skam. 

Så gick Sven Orädd bort till sin fru'Ock talade om för 
hanne, hur illa han hade råkat ut, men sade också, att han 
trodde, han skulle kunna narra Skam en gång till, men då fick 
hon vara med om det. 

Ja, det ville hon gärna, hon ville gå in på hvad som hälst, 
bara hon fick behålla sin man, för hon höll Sven Orädd kär, 
må en veta. 

Då tog Sven ock lade hanne öfver sin ena axel, så att 
fötterna hannes pekade ut mot Skam. 

»Hvad är det du bär?» frågade Skam, när han såg Sven 
komma tillbaka. 

»Det är bara min sax, du vet», svarade Sven; »den måste 
jag ha med mig.» 

»Nej, nej!» skrek då Skam. »Bort med både dig ock din 
sax, för den har jag fått nog af!» Ock så for Skam i tc^r- 
skräckeisen ifrån högen, ock aldrig mera visade han sig, där 
Sven Orädd var. 



v. 1 SVEN ORÄDD. FLÄSKHANDLAREN. 63 



Fläskhandlaren. 

Torups socken, Västra G5inge härad. 

I en ock samma by bodde där för många år sedan två 
bröder. Den ene af dera var rik som ett troll, men den andre 
var fattig som en kyrkråtta. 

Så ett år, när det led emot jal, så gick den fattige bro- 
dern till den rike ock bad honom om litet hjälp till hälgen. 
»Ar da nu nte ock tigger, din fattiglapp !o svarade brodern 
argt, men han kom sig till sist ändå före att skänka honom 
ett fiäskböste till hälgdagsföda, ock bad honom sedan dra till 
Hultamosa med det. 

Den fattige brodern hade aldrig varit på det stället förr, 
men brodern pekade åt ett håll, ock ditåt gick den andre, i 
tanke att sälja fläsket där. När han kom fram till porten, så 
stod där utanför en vedhuggare ock hade fasligt brådt med 
sitt arbete. Den fattige mannen frågade honom, om han trodde, 
att de där inne ville köpa fläsk. »Ja», svarade vedhuggaren, 
»det vilja de nog, för de ha eld nog att steka det vid ock råd 
att betala det. Men jag vill råda dig att i betalning bara be- 
gära den svarte bocken, som står bunden i porten, för får du 
den, behöfver du bara säga: 'Skaka dig, bock!' så får du så 
många penningar du vill.» 

Mannen tackade för det goda rådet ock gick in. Han 
träffade herrn i huset ock frågade honoro, om han ville handla 
ett fläskböste. Jo, det ville han, för han hade folk nog att 
föda ock ingen som var nöjd. Men han ville veta priset på 
varan. Mannen begärde då den svarte bocken, som han hade 
sett i porten, ock den där herrn sade, att den kunde han 
gärna få, det hade han ingenting emot, ock så drog mannen 
af med bocken. 

Om kvällen kom han till ett litet hus, ock där bodde en 
käring med sin dotter. Han bad käringen om härbärge öfver 
natten för sig ock sin bock. Ja bevars, låna hus fick han 
gärna; han själf skulle få ligga i stugan, ock bocken kunde 
släppas till käringens egna kreatur i fähuset. 



64 WIGSTRÖM, SAGOR OCK AFVEXTYR. V. 1 

»Tack, gom bjuder!» sade manneo, »men det är litet do- 
gare med bocken äo med mig, för jag behöfver bara säga: 
'Skaka dig, min bock!' så får jag skäpptals med pengar.» 

»Ja, är det så fatt», svarade na käringen ock tittade pä 
sned till sin dotter, »så få vi binda bocken vid agnsbenet nere 
vid stugdörren, där står han säkrast.» 

Det tykte mannen var bra, ock när han hade bandit sin bock, 
så lade han sig helt trygg till att sofva. Men medan han låg 
ock snarkade, så huset darrade, bytte käringen ock hannes 
dotter bort bocken mot en af sina, som också var kolsvart; 
ock om morgonen ledde mannen i god tro bocken hem till sitt. 

»Nu skall du se på roligt!» sade han till sin hustru. »Vi 
skola nu bjuda hit min rike bror ock hans hustru, så skall 
jag betala dem fläsket, ock det med god ränta.» 

Som han sagt, så gjorde de. Gästerna kommo ock stälde 
sig omkring den svarte bocken» ock mannen ropade: »Skaka 
dig, min bock!» Men hur bocken än skakade sig, ock hvad 
där än kom, inte var det pengar. Brodern ock hans käring 
blefvo arga ock trodde, att mannen gjorde spektakel af dem, 
ock öfveröste honom med ovett. Hans egen hustru sade ingen- 
ting, men glodde illa för sitt rena stngugolfs skull. 

Mannen var ändå inte så klok, så att han begrep, hur 
det var, utan han trodde, att vedhuggaren vid Hultamosa, 
ni vet, hade narrat honom; för folket där är illa utskriket 
ock har dåligt rykte. Nu viste han inte bättre råd, än att gå 
till brodern ock rent af tigga sig ett nytt fläskböste. 

Ja, för skams skull fick den rike lof ge honom fläsket; 
men han bad honom dra samme väg som sist, ock mannen 
gjorde så. Vid porten träffade han en annan vedhuggare, ock 
han rådde honom till att för fläsket begära en duk, som skaf- 
fade fram all den mat, en önskade sig, bara en sade: »Duk, 
duka upp!» Mannen var fasligt hungrig, ock sä lydde han 
rådet, hälst som han hade långt hem ock inte hade lust att gå in 
på de många värdshusen, som finnas på vägen till det där 
Hultamosn. Han fick duken ock skyndade sig bort ock kom 
om kvällen till samma käring, som hade bytt bort bocken. 
Han talade nn om Vör hanne, hur illa han sist hade blifvit 
lurad pä fiäskhandeln, ock nu ville han se, om det gått bättre 
denne gången. Ock så bredde han ut sin duk på käringens 



v. 1 FLÄSKHANOLAREN. 65 

bord ock skrek: »Duk, duka upp!» Men då fick han se, att 
vedhuggaren inte hade narrat honom ändå, för där kom fram 
alt hvad godt mannen kunde önska sig, så han ock de två 
kvinnorna åto, så de kunde spricka. 

Se, detta var en duk för käringen det, fast hon ju inte 
behöfde den, eftersom hon alt hade bocken. Men mer vill 
alltid ha mer, ock så bytte hon om natten ut duken mot 
en annan. När nu mannen kom hem, ville han bjuda sin bror 
ock svägerska till sig på gille. Ock de kommo båda två. 
»Duk, duka upp!» ropade han, men där blef inte mer, än där 
var på bordet. En kan tänka sig, hur lång han blef i synen. 
Brodern ock hans kvinna blefvo rasande, de skälde ut honom 
ock gingo därifrån. 

För tredje gången gick han ändå till sin rike ock snåle 
bror ock bad honom om fläsk. Den rike blef rent ilsken öfver 
detta tiggeri, ock den fattige brodern hade aldrig i tiden fått 
det tredje fläskböstet, om han inte säkert hade lofvat sin rike 
bror god betalning både för detta ock de två andra. Men ändå 
bad den rike honom dra den gamle vägen. Nå ja, han gick 
ock kom dit, kan ni veta, som förut, ock där träffade han en ny 
vedhuggare igen, för en kan inte jämt stå ut med att hugga 
alt det bränslet, som där brukas. Ock nu fick mannen det rådet, 
att han för fläsket skulle begära en klubba, som slog hvem en 
ville, bara en ropade: »Slå, min klubba!» ock hon höll inte 
opp med sitt arbete, förr än en skrek: »Håll upp, min klubba !»- 

»Den klubban passar just för mig!» sade mannen ock 
gick så in ock sålde fläsket ock fick klubban. Med den skyn- 
dade han sig till käringen, ock hon tog emot honom nog så 
sött, i tanke att han hade något märkvärdigt igen, som hon 
kunde stjäla ifrån honom. Men hon fick, kan en tro! »Slå, 
min klubba!» ropade mannen. »Slå både käringen ock hannes 
tös!» Ock klubban på dem ock bultade dem värre, än en sko- 
makare bultar sitt sulläder. De skreko ock gapade, men han 
lät inte klubban stanna, fön* än han hade fått både sin bock ock 
sin duk igen; fbr när duken inte hemma gjorde hvad han 
befalde, hade han begripit, hvem som narrat honom. När 
han nu fått igen sitt, ropade han: »Håll upp, min klubba!» 
ock genast kom bon tillbaka till honom. 

8v. landsm. V. h 5 



66 WIQSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. V. 1 

Nn var han förnöjd ock vandrade hemåt med bocken ock 
duken ock klubban ock bjöd så för tredje gången till sig sin 
rike bror ock hans hustra ock lofvade nn på heder ock tro, 
att han sknlle betala dem alt. 

Ock eftersom han lofvade det så säkert, så kommo de 
då. Först fördes bocken in, ock mannen sade: »Skaka dig, 
min bock!» Genast ramlade där göpnetals med pengar ner på 
golfvet, ock mannen sade till sin rike bror: »Gör dig nu be- 
tald för fläsket!» Han, kan en tro, blef inte sen att grabba 
till sig, han öste sina byxfickor så fulla, så han knapt kunde 
gå, ock hade inte brodern t^st ut bocken, hade han rent af 
förlassat sig. 

Sä breddes duken på bordet, ock mannen ropade: »Duk, 
duka upp!» ock genast stod där ett gillesbord, som inte ens 
den rike hade sett maken till bland alla sina likar. »Tagen för 
er!» sade värden, ock gästerna åto, så ögonen närapå trillat 
ur hufvudena på dem. 

»Tycker du nu, att du är betald för fläsket?» frågade så 
brodern. Men den rike han tänkte, att han kanske kunde få 
flera pengar, ock därför svarade han, att det kunde vara både 
si ock så med den saken, för fläsket stod högt i pris. »Nå, 
då skall du få mer!» sade brodern ock ropade så: »Slå, min 
klubba!» Ock klubban på den rike ock hans kvinna ock bul- 
tade dem, så de trodde, köttet skulle lossna ifrån benen på 
dem. De skreko, att de hade fått mer än nog utaf allting, 
ock så bad värden sin klubba hålla upp ock lät bror ock 
svägerska vandra hem med pengar ock hela välfUgnaden. 

Efter någon tid kom mannen på den tanken, att han med 
sina tre rara saker kunde vara nyttig vid kungens hof; där 
kunde särdeles hans klubba behöfvas, menade han. Han van- 
drade så till hofvet ock bad om tjänst i kungens gård. Men 
kungen svarade, att en sådan bonde passade inte ibland hans 
flne hofmän. 

»Å jo, män», menade bonden tro på, »det skall nog gå, 
för jag bar en svart bock, som kan skaka af sig pengar, ock 
sådana pläga gå lätt åt vid hofvet, ock jag har en duk, som 
ger så mycken god mat, jag vill ha.» 

Mera fick han inte tid att säga, för kungen tog ordet ock 
bad bonden dra åt skogen med sin bock ock sin duk. 



A 



1 




v. 1 FLÅSKHANDLAREN. DEN UNDERBARE HÄSTEN. 67 

»Nej, då skall det min sann ock tro i stället bli du ock 
dina hofmän, som skola få draga dit!» sade bonden^ för na 
var han arg, ock så ropade han: »Slå, min klnbba!» Ock 
klubban pä kungen, så han sprang ner ifrån tronen ock tap- 
pade både krona ock spira på trappan ock for ut ur salen. 
så fort benen kunde bära honom. Sedan flög klubban på hof- 
männen, ock de efter kungen ut till skogs, alt hvad de kunde 
lunka, ock när folket såg detta, utropade det bonden till konung 
öfyer hela riket. Han sade tack för tillbudet ock gick hem 
ock hämtade sin kvinna ock satte sedan bänne bredvid sig 
på den konglige tronen. Där sitta de i fred ock ro ock regera 
än, så vida de inte nyligen äro döda. 



Den underbare Maten. 

Skanörs ljung, Rengs socken, Skytts härad. 

För många, långa tider sedan lefde där en kung, som hade 
tolf söner, ock när de blefvo vuxna ock ingenting vidare hade 
att göra, så tänkte de gå ut ock jaga. De gingo då en dag 
alla tolf ut i vilde skogen, ock när de där kommo till en grind, 
kommo de öfverens om att skiljas ock på hvar sitt håll söka 
byte. Men om aftonen skulle de mötas vid grinden. 

De älfva prinsarna vankade hele dagen omkring i skogen 
utan villebråd; men den yngste lyckades skjuta en hare. När 
han hade tagit upp sitt byte ock ville ta vägen åt mötes- 
platsen till, stod där framför honom en gammal, fattigt klädd 
gumma, ock hon tigde: 

»Käre prins, gif mig fattiga stackare den skjutne haren, 
så skall jag gifva dig så godt igen!» 

»Haren skall du gärna få», svarade prinsen nog så vänligt, 
»men någon gengåfva begär jag inte af dig, för du är ju både 
fattig ock gammal.» 

»Väl är jag det», svarade hon, »men goda råd kosta ju 
ingenting, ock dessutom vill jag också säga dig, att hvad du 
ock dina bröder nu mest jaga efter, det är att få er hvardera 
en prinsessa till gemål.» 



68 WIGSTRÖlf, SAGOR OCK ÅFTENTY&. V. 1 

»Nog är det sant», medgaf prinsen, »men hvarifrån skola 
vi väl på en gång få tolf prinsessor? För dn må veta, att 
vi ha kommit öfverens om att gifta oss alla på en dag, så 
den ene inte skall afandas den andre.» 

»Nog känner jag tolf prinsessor, men alla äro de i trollens 
våld. Viljen I befria dem, så . låten kungen ge er ett skepp 
ock seglen med det sydväst nt, tils I fän se en stor stad med 
ett stort slott. Där skolen I lägga till ock gå i land. Det första 
märkliga [ fån se i slottet, är en underbart vacker bäst, som 
står med en panna eldglöder framför nosen ock med en hafr^ 
krubba bakom svansen. Han skall säga er vidare besked, 
men glömmen för all del inte att tacka honom, för annars går 
det er illa.» 

Prinsen tackade gumman för hannes råd ock lemnade 
hanne haren ock gick sedan till grinden, där hans älfva bröder 
stodo ock väntade på honom. Han talade nu om f9r dem sitt 
möte med den fattiga gumman, ock så blefvo de ense om att 
följa hannes råd ock vinna sig hvardera en prinsessa. 

Konungen gaf dem ett väl rustadt skepp ock önskade 
dem lycklig resa, ock så lade de ut på det vida hafvet ock 
seglade både långt ock länge mot sydväst, innan de fingo 
staden ock slottet i sikte. Andtligen lade de till vid stranden, 
men ingen människa syntes till hvarken i staden eller på det 
stora slottet, dit de gingo för att träffa den underbare hästen. 
När de tolf prinsarna kommo in i slottsstallet, fingo de genast 
se hästen, som stod där bunden ock hade eldglöder framför 
nosen ock bafre bakom svansen. En efter en af prinsarna gick 
fram till honom ock frågade efter de borttagna prinsessorna, 
men hästen svarade inte ett ord på någon af de älfvas frågor. 
Då gick den tolfte, den yngste, fram till hästen ock tog glöd- 
pannan ock satte den bakom hästen ock stälde hafrekrubban 
framfiör nosen på honom. Men en eldglöd hade fallit från 
glödpannan ock bränt prinsen på foten. 

»Tack skall du ha!» sade hästen. »Här har jag stått mången 
lång dag, men aldrig förr har någon visat mig denna heder, 
ock du skall inte häller ha gjort det för inte. Trollet, som 
har röfvat prinsessorna, är nu borta på ett annat slott långt, 
långt härifrån, ock I knnnen lätt taga prinsessorna; men raska 
på med det fån I, för först på hafvet aren I i säkerhet fbr 



å 

k 



v. 1 , DEN UNDERBAEE HÄSTEN. 69 

trollet.» Sedan sade han dem noga besked om hvar prinsessorna 
hade sitt rum ock har de skulle bära sig åt för att komma 
med dem nr slottet. 

Alla tolf bröderna skyndade sig genast till prinsessomas 
kammare ock befriade dem ock förde dem i stor hast ner till 
skeppet. Men just som den yngste prinsen ville g& om bord, 
så kom han ihåg, att ingen af dem hade varit i stallet ock 
tackat den underbare hästen för hans hjälp. Det såg illa ut, 
tykte prinsen, ock dessutom hade ju den fattiga gamman sagt, 
att om de inte gjorde det, skalle det gå dem illa. Prinsen 
talade med sina bröder om det, men ingen af dem ville be- 
svära sig för hästens skull; därför gick han själf ock lofvade 
vara tillbaka på eviga minuten. 

Men bröderna hade nu räknat prinsessorna ock funnit, att 
de blott voro älfva. En af bröderna skulle således bli utan 
gemål, ock eftersom den yngste genom sin vänlighet emot 
gumman ock den underbare hästen gjort det mesta för prin- 
sessornas räddning, så kunde han med skäl fordra en af dem. 
Därför kommo de älfva öfverens om att helt hastigt ock lustigt 
segla ifrån honom. Sagdt ock gjordt, ock när han kom till- 
baka, var skeppet långt nte från stranden. 

Med sorg i sinnet gick han tillbaka till hästen ock talade 
om brödernas svek ock frågade honom om råd. 

»Var inte ledsen», svarade hästen, »alla de älfva prin- 
sessorna, som äro om bord på skeppet, äro inte att likna vid 
den tolfte, som sitter fången på trollets andra slott, ock vill 
du vinna hanne, så skall jag hjälpa dig.» 

Serra tre, hvad han det ville! Hästen skulle bara säga, 
hvad prinsen skulle göra för att finna prinsessan, så ville han 
genast ge sig på väg. 

»Gå då tillbaka till de älfva prinsessornas rum ock hämta 
de sju guldäpplena, som ligga öfver dörren. Kom sedan hit 
ock lös mig ock sätt dig upp på min rygg, så skall jag föra 
dig till trollets andra slott.» 

Prinsen gjorde, som hästen hade sagt. Men när han hade 
ridit ett stycke väg, frågade hästen: 

»Hör du något?» 

oDet susar, det susar», svarade prinsen. 



70 WIGSTRÖM, SilGOK OCK ÄFVBNTYE. V. 1 

• 

»Det är trollet, som kommer sättande efter oss. Kasta 
det ena guldäpplet vid min högra sida!» sade hästen. 

Prinsen kastade guldäpplet, ock i ett nu stod där en tät, 
himmelshög skog emellan dem ock trollet. Nu kom trollet 
framsusande, så det hven i luften; men öfver skogen fick det 
nog låta bli att flyga. Det måste då vända om hem ock 
hämta sig en yxa för att hugga ner skogen, ock så fick hästen 
ett godt försprång. 

Men när han hade sprungit en stund igen, så fort som en 
fogel flyger, frågade han priusen: 

»Hör du något?» 

»Det susar, det susar», svarade prinsen. 

»Det är trollet. Kasta det andra guldäpplet vid min vänstra 
sida!» sade hästen. 

Prinsen gjorde så, ock på stunden stod där ett skyhögt 
kristallbärg mellan dem ock trollet. Trollet måste stanna igen, 
för det kunde hvarken komma öfver eller under eller fbrbi 
bärget. »Jag får fara hem efter min diamanthacka», sade 
trollet ock vände ännu en gång näsan hemåt. Så fick hästen 
försprång igen. 

När hästen hade sprungit en lång sträcka igen, frågade han 
prinsen for tredje gången: 

»Hör du något?» 

»Det susar, det susar», svarade han igen. 

»Det är trollet. Kasta det tredje äpplet bakom mig!» 

Det gjorde prinsen, ock i blinken låg där en stor, böljande 
sjö mellan dem ock trollet, ock trollet kunde hvarken simma 
eller ro, ock där, kan en veta, fans hvarken båt eller färja. 

»Nu får jag hem efter alla mina djur», sade trollet, ock 
det måste så för tredje gången lägga i väg till sitt slott. Men 
hästen trafvade vidare med prinsen. Trollet var inte länge 
på vägen för att hämta sina djur; men hur de än bälgade i 
sig af vattnet i sjön, så tröt det inte ändå. Trollet blef galet 
i hättan ock lade sig ner vid stranden ock började själft sörpla 
vatten i sig, alt hvad det orkade, så sjön vardt tom. Men 
trollet var så fult, att när det skulle resa sig upp, sprack det, 
ock så var det förbi med det. 

Nu bar hästen prinsen utan vidare äfventyr fram till slottet, 
där den tolfte prinsessan satt fången. Prinsen gick igenom 






v. 1 DEN UNDERBARE HÅSTEN. 71 

den ene salen grannare än den andre. Men ingen lefvande 
Bjäl syntes till, förr än han kom in i det innersta rammet. 
Där låg prinsessan ock sof i en guldsäng, ock framför sängen 
atodo hannes gnidtofflor. 

Nu fick prinsen sanna hästens ord, att de älfva prinses- 
sorna voro ett intet emot hanne. Han såg genast^ att hon 
låg i trollsömn. Men han trodde, att hon nog lika gärna ville 
ha honom, som han hanne, ock så lade han sig oekså i guld- 
sängen. Om morgonen sof hon lika tungt, ock så skar han 
en snibb af hannes halsduk ock tog hannes ena guldtoffel ock 
gick sedan in i ett rum, där alla slottets vapen förvarades. 
Där skref han sitt namn ock alla sina bedrifter öfver den ena 
dörren. Sedan gick han ut ur slottet ock satte sig på den 
underbare hästen. 

»Nu bär jag dig hem till din faders land», sade hästen, 
»men under vägen skall du gå in på de ställen, jag säger dig.» 

Först kommo de till en prästgård. »Här skall du gå in 
ock byta bort det fjärde guldäpplet mot en hvit bordduk, som 
har en rostfläck i ena hörnet», sade hästen. Prästen gick in 
på bytet, ock till på köpet sade han prinsen, att han bara 
behöfde säga till duken: »Bred hvitt!» så fick han alla de 
bästa rätter, han kunde önska sig. Nästa ställe var en herre- 
gård. Där lemnade prinsen det femte guldäpplet ock bad om 
ett gammalt rostigt betsel i stället. Han fick det, ock hästen 
sade honom, att när de en gång blifvit skilda, behöfde han 
bara skaka på betslet, när han ville ha sin häst till sig igen. 
Det tredje stället var en bondgård. Där ville prinsen byta 
bort det sjätte guldäpplet mot en. gammal lie. Men bonden 
såg på guldäpplet ock tykte, att det var ett onyttigt ting; äta 
det kunde han inte, ock inte dugde det till något annat häller, 
raente han. »Men det är vackert till att titta på», sade prin- 
sen. Det tykte bonden också, ock så lemnade han den gamle 
lien ock tog det granna guldäpplet i byte. 

När nu hästen ock prinsen kommo helt nära, där prinsens 
far hade sitt rike, så funno de ett stort balt, där som förr 
hade varit torra landet. »Detta ha dina bröder låtit gräfva 
för att hindra dig att komma in i landet», sade hästen. »Ock 
nu råder jag dig, att ehvad som än händer ock hvart du än 
går eller färdas, så bär alltid duken, betslet ock lien på dig. 



72 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

för längre än till din faders slottsport kan jag inte följa dig. 
Men kasta nn det sjunde guldäpplet i bältet ock bed hafs- 
frun, att hon slår en bro öfver det.» Prinsen kastade det sista 
guldäpplet i vattnet, ock hafsfrun slog bro, ock prinsen red 
fram till sin faders slottsport. Där steg han af hästen ock 
sade honom tack ock farväl så länge. Hästen försvann, men 
prinsen gick in i slottet. 

Här hlef han så lagom väl emottagen. Den tUrden, som 
han hade gjort på den underbare hästen hem ifrån den sofvande 
prinsessan, den hade varat i många år, fast prinsen inte hade 
märkt, hur tiden gick. Mellertid hade de älfva bröderna 
satt ihop alt hvad ondt de kunde hos kungen; så att kungen 
han rakt af trodde, att den yngste sonen var en landsft^rrädare, 
som ville öfverfalla sin far med krig, ock att det var därför 
som han inte kom hem med sin prinsessa på samme gång 
som de älfva bröderna. Ock så lät kungen sätta honom i 
läjongropen. 

Nu kommo honom både duken ock lien bra till pass, för 
så snart han själf var hungrig, sade han bara till duken: »Bred 
hvitt!» ock på fläcken hade han så mycken mat, att både 
läjonen ock han åto, så mycket de orkade. Ock visade de 
ändå tänderna mot honom, så behöfde han bara visa dem lien, 
så blefvo de späka som lam. Men en kan nog veta, att det i 
längden kunde blifvit besvärligt nog att inte ha annat sällskap. 

Mellertid vaknade prinsessan en dag med ett vackert barn 
på sin arm ock tykte nog, att det var underligt. Så en dag 
hade hannes son fått lust till att titta in i vapenkammaren. 
Där fick han se en skrift öfver dörren ock steg så upp på en 
bänk för att läsa den, ock så fick han veta både sin fars namn 
ock hvar han hade hemma ock hvad han hade tagit sig till i 
världen. Många gånger hade gossen frågat sin mor, hvem som 
var hans far, men då hade hon alltid gifvit sig till att gråta, 
för det var ju något som hon inte viste, ock därför tänkte 
hon både hit ock dit ock grufvade sig för att det kunde vara 
trollet. 

Nu, kan en veta, blef hon glad, sä det förslog något, ock 
hon gaf genast befallning om att landets flotta skulle rustas 
ut. Sedan steg hon själf om bord med sin son på ett stort. 



Å 



v. 1 DBN UNDERBARE HÄSTEN. 73 

förgyldt skepp, ock så seglade hon rakt mot prinsens land ock 
förklarade kungen krig. 

Här blef na en förskräckelse, när den stora flottan lade 
sig atanför hnfvadstaden ock det kom bad, att den skalle skjata 
ner både den ock kangens slott, om inte prinsen, som varit i 
det förtrollade slottet, genast kom ner till stranden. 

I det slottet hade ju alla hans älfva söner varit, ock bara 
den tolfte hade inte vågat sig in där, trodde kungen; ock kunde 
fred köpas med ett sådant lätt villkor, så var det inte farligt. 
Den äldste prinsen fick nu befallning att rida ner ock tala 
med den främmande prinsessan. 

Men hon hade låtit sina tjänare breda det dyraste skar- 
lakan på den vägen, som prinsen skalle rida, ock så stod hon 
med sin son på sitt förgylda skepp för att se honom komma. 
När prinsen såg ett sådant dyrbart tyg ligga på vägen, blef 
han häpen ock rädd t^r att i^rdärfva det ock red bredvid 
skarlakanet. När prinsessans son såg detta, sade han: 

»Det är inte min far, annorlunda rider han!» 

Ock prinsessan sade: 

»Bort med dig, da har aldrig varit i det förtrollade slottet!» 

Skamsen ock rädd blef han ock vände om igen; ock inte 
bättre gick det t^r de andre tio bröderna, som också redo 
bredvid skarlakanet. Men för hvar gång som en af konungens 
älfva söner med skam vände bém till slottet, blefvo prinsessans 
hotelser alt strängare ock strängare, ock i sin ångest viste 
bröderna inget annat råd, än att taga sin yngste bror upp ur 
läjongropen. Han kläddes nu i furstliga kläder, ock kangen 
ville gifva honom den bäste hästen, som fans på stallet. Men 
han bara skakade sitt gamla betsel, ock genast så hade han 
sin underbare häst hos sig. Prinsen svängde sig upp i sadeln 
ock red på det dyrbara skarlakanet, så det flög i trasor under 
hästhofvarna. 

»Se så rider min far!» ropade prinsessans son. 

»Ja, så måste den se ut, som vågat sofva i min guldsäng!» 
tänkte prinsessan ock vardt glad i hågen. 

När prinsen nu kom med sin häst ut på stranden, frågade 
prinsessan : 

»Ar det du, som varit i det förtrollade slottet?» 



74 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVBNTYR. V. 1 

»Det är jag», svarade han, »ock här ser du din ena guld- 
toffel ock din halsdukssnibb i min hand.» 

oAr det du, som bytte om eld ock hafre hos den under- 
bare bästen, s& visa mig brännsåret på din ene fot», sade bon. 

»Det kan jag väl göra», sade han, »men då får da komma 
hit på stranden till mig.» 

»Så talar min far!» sade den lille gossen, ock prinsessan 
tänkte: »Så talar min husbonde!» ock så sprang hon upp på 
stranden ock fick se brännsåret på hans fot ock blef så öfver 
sig lycklig, så att hon viste inte, om det var han, som först 
tog hanne i famn, eller hon honom. 

Sedan gåfvo de flottan befallning om att segla tillbaka 
igen. Prinsen han förlät alla sina älfva bröder ock tog så farväl 
af sin far. Sedan satte han sin son ock gemål framför sig på 
den underbare hästen ock red till hannes land, lika fort som 
en fogel kan flyga. 

När de då kommo fram till slottet, tackade prinsen hästen 
för alt det han hade gjort för honom, ock så frågade han, 
hvad godt han i stället skulle göra sin underbare häst. 

»Nu skall du hugga hufvudet af mig!» sade hästen. 

Nej för hela världen! Inte ville prinsen det; nej, vist inte! 
Kunde någon tycka, att han skulle löna hästens välgärningar 
så? Men hästen han stod vid sitt beslut, ock hur de prutade 
ock hur de pratade, fick han sin vilje fram till slut, ock prin- 
sen högg hufvudet af honom. 

Men likaså sorgefnll prinsen var, när han bögg till, lika 
glad blef han, kan en tänka, när där nu i stället för hästen 
stod en den grannaste prins en ville se. Det var för resten 
prinsessans egen bror, han hade också varit i trollets våld, 
men vardt nu frälst från förtrollningen. 

Ock nu blef där glädje i både slottet ock staden ock i 
hela kungariket. Ock där lefde de alla tre i fred ock lycka, 
de bygde bo ock lappade sko ock foro till sist till himla på 
täckeskäppar. 



i 



y. 1 BEN UNDERBARK HÄSTEN. DEN HVITE HÄSTEN. 75 



Den hvlte hästen. 

Engelholm. 

Det var en gång en gosse, som gick till en ström för att 
hämta vatten, ock så blef han borttagen af en trollkvinna ock 
fbrd långt, långt bort till hannes gård. 

Här skulle han nu bli hannes hönsvaktare ock se till en 
grann hvit häst, som stod bunden i hönshusdörren ock hade 
en panna glöder framför nosen ock en krubba hafre bakom 
svansen. Men gossen blef strängeligen tillsagd att inte flytta 
de där sakerna, om lifvet var honom kärt. Gossen tykte ändå 
han, att det var stor synd om den vackre hästen, ock en dag, 
när trollkäringen sof ock snarkade, så det rungade i hele 
gården, så gick gossen ner i hönshuset ock flyttade elden 
bakom hästen ock hafren framför honom; ock alla hönsen 
blefvo så rädda, så de hoppade, men de vågade inte skrika 
lif i trollet. Men den hvite hästen han började tala ock sade, 
att den tjänsten, som gossen nu hade gjort honom, den hade 
han länge, länge väntat på, för utan den kunde han inte bli 
löst ur sin förtrollning. Gossen frågade honom, hvad de nu 
skulle göra, för att de båda skulle kunna bli frälsta ur trollets 
våld, ock då svarade hästen : 

»Spotta nästa natt en klick vid trollets säng, ock en vid 
hannes skåp ock en här, som jag står. Sätt dig sen upp på 
min rygg, så rymma vi.» 

När natten kom ock trollet sof som en stock, så gjorde 
gossen, som hästen hade sagt, ock när han kom upp på ryggen 
på hästen, så märkte han, att hästen kunde springa i luften, 
ock det fortare än en fogel kan flyga. 

Emellertid vaknade trollet ett stycke utpå natten ock 
ropade på gossen. »Här är jag», svarade hans förste spott- 
kladd, ock så lade hon sig till att snarka som förut. Men 
efter en stund så vaknar hon omigen ock ropar på gossen, 
ock då svarar hans andre spottklick, ock så slår trollet sig till 
ro igen. Ock för tredje gången vaknar hon ock skriker på 
gossen ock får då svar ifrån den tredje spottklicken. »Tag dig 



76 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYB. V. 1 

8jälf mat ock ge hönsen litet ock se efter hästen, som står i 
hönshusdörren !» säger hon, ock så snarkar hon igen en stund. 

Men hur det nu var. s& kände hon inte få riktig ro den 
natten, utan hon vaknar för fjärde gången, ock när hon d& 
inte får något svar på sitt rop, så förstår hon, att det är galet 
fatt ock får benen ur sängen fortare än vanligt, ock hon efter 
flyktingarna. 

När desse då hade kommit långt, långt från trollets gård, 
sade hästen till prinsen: 

»8e dig tillbaka, om du ser något!» 

»Jag ser en stor, svart sky komma efter oss», svarade 
gossen. 

»Det är trollkäringen», sade hästen. »Där sitter en droppe 
vatten på min svans, tag den ock stryk öfver mig med den!» 
sade han. 

Gossen gjorde så, ock när nu trollet hade hunnit fatt dem 
ock ville ta fast hästen, så var han så glatt, så att det inte 
förmådde hålla fast honom. »Vänta bara, jag skall snart fara 
hem efter mina stålhandskar, så skall jag nog få fast er!« 
skrek käringen ock for hem för att hämta dem. Efter en 
stund bad hästen gossen omigen se sig tillbaka, ock då såg 
han igen det svarta molnet. Då sade hästen: 

»Där sitter en pinne bakom mitt högra öra, tag den ock 
kasta den långt bakom oss!» 

Gossen lydde, ock genast reste där sig bakom dem en 
tjock skog, så att trädtopparna räkte öfver skyarna, ock trollet 
kunde hvarken komma öfver eller igenom skogen. »Vänta bara, 
jag far snart hem efter min yxa, ock med den hugger jag 
ner skogen», sade hon. Sagdt ock gjordt, men när trollet sedan 
ville lägga sin yxa vid ett af de fälda träden, var där en liten 
bofink, som satt på en kvist ock sade: »Den tar jag, den tar 
jag.» Då blef trollkäringen förskräkt ock for tillbaka hem 
med yxan, sä att hästen vann långt försprång. 

Men nu var käringen illmarig. Hon for en annan väg för 
att genskjuta dem, ock skulle nog också ha gjort det, om inte 
gossen haft ögonen med sig. Han fick i tid syn på den svarte 
skyn, ock så sade han det åt den hvite hästen. 

»Där är en blåsa på mitt högra bakben, skär hål på den!» 
sade hästen. 



v, 1 DEN HVITE HÄSTEN. FLICKAN SOM INTE VILLE SPINNA. 77 

• 

Gossen gjorde så, ock af vätskan i blåsan blef där en sjö, 
som trollkäringen hvarken knnde vada eller simma eller flyga 
öfver. Först lade bon sig ner för att ensam tömma sjön, 
men när hon inte förmådde det, sade bon: »Vänta bara, jag 
skall snart fara hem efter alla mina kycklingar, så dricka vi 
snart nr den vattensladden!» Ock hon hem igen ock fick med 
sig alla sina trollkycklingar till sjön. Men hnr de ock käringen 
drncko, så ville inte sjön bli tom, förr än de voro som spända 
trummor, ock när de sedan skulle till att gå, så sprucko de 
allihop, ock lifvet for af dem. 

I samma stund jstannade hästen ock bad gossen stiga af, 
ock på eviga fläcken stod där nu i stället för den hvite hästen 
en den vackraste prins en ville se för sina ögon. Han tackade 
gossen för sin frälsning, ock gossen tackade honom för sin 
frihet. Sedan följdes de åt till prinsens slott, ock där kom 
gossen till stor ära ock värdighet. Ock så var jag inte med 
längre. 



Flickan som inte ville spinna. 

Glimåkra socken, Östra Göinge härad. 

Det var en gång en enka, som hade en dotter, ock hon 
var så full af sina egna tankar ock fnndamenter, så att spinn- 
rocken alltid fick stå stilla, när den kom för hannes knä, ock 
det hjälpte rakt inte, hur modern regerade med hanne om det. 

Slutligen blef modern så otålig vid att se dotterns spinn- 
rock stå stilla, så att hon en vacker dag lyfte både den ock 
sin dotter ut på stngtaket, ock så sade hon, att där kunde 
hon sitta ock spinna guld utaf ler ock långhalm, bäst hon gitte, 
för gam blef där då aldrig på hannes rockrnlle. 

Här satt nu flickan för sol ock mygg ock sorgsna tankar 
ock den förbistrade rocken för knä ock tittade ntåt vägen. 
Rätt som hon där sitter, kommer landets unge konung med 
sitt följe ock rider förbi torpet, ock när han fick se spinnerskan 
uppe på taket, så stannade han ock frågade, hvad det skulle 
betyda. 



78 WIG9TRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. . V. 1 

»Hon spinner gnid af ler ock långhalm», svarade modem. 

Knngen han tog detta efter orden, ock han befalde genast, 
att flickan skulle komma ner till honom, ock när han na s&g, 
hur vacker hon var, sade han hanne, att hon skalle få sitta 
på hans kungliga slott, ock om hon värkligen kunde spinna 
guld af ler ock långhalm, så skulle han taga hanne till sin 
drottning. 

Flickan vågade hvarken säga det eller detta, för hvart hon 
vände sig, så var spinnrocken i vägen, ock så följde hon tyst 
med till slottet. Kungen gaf hanne genast ett fint rum ock 
satte dit en spinnrock ock en bra hop ler ock långhalm, ock 
så skulle hon flitigt spinna guld åt honom ock lycka åt sig 
själf. Men det var lättare sagdt än gjordt, ock därför grät 
flickan sina modiga tårar, när hon blef ensam. 

8å satt hon till sena natten ock grubblade på sitt öde. 
Då viste hon inte ordet af, förr än ett litet fult troll stod fram- 
för hanne: »Gråt inte, min tös!» sade trollet; »jag skall lära dig 
att spinna guld af ler ock långhalm, om du vill gå in på mitt 
villkor.» 

»Hur lyder det dä?') frågade hon. 

»Kan du inte inom tre dygn säga mig mitt namn, så skall 
du följa med mig ock bli min hustru», sade trollet. 

»Kommer dag, kommer råd», tänkte hon ock besinnade 
sig inte länge, innan hon gick in på trollets villkor. Då gaf 
det hanne ett par vantar, ock när hon tog dem på händerna, 
så kunde hon af ler ock långhalm spinna det rödaste gnid. 

Förste ock andre dagen spann hon den ena härfvan guld 
efter den andra, ock kungen tykte, det var riktigt bra. Hon 
spann på morgonen den tredje dagen också, men det var med 
ängslan i hjärtat, för trollets namn viste hon ju inte, men 
kungen hade hon fått mycket kär. 

Kungen däremot han var så glad, så glad, för vackrare 
än alt det spunna guldet tykte han, den unga spinnerskan ifrån 
torpet var. Men det var ännu för tidigt på dagen till att 
hälsa pä hanne, ock så gick han ut i skogen. Under tiden 
satt bon i kammaren ock bara grubblade på hur hon kunde 
bli fri från trollet. 

När det led mot middagen, steg konungen in till hanne 
ock började tala om deras gifte. Men hon svarade inte stort 



/ 



v. 1 FLICKAN SOM INTE VILLE SPINNA. ÖNNESTADS PRÄST. 79 

till det, utan såg bara ledsen ut, ock då tänkte konungen, att 
det var bäst att fttrst tala om något roligt för bänne. Så bör- 
jade han tala om att ban både varit ute i skogen. »Ock rätt 
som jag går i skogen», säger ban, »så får jag se ett litet, gam- 
malt, fult troll, som boppar ock dansar omkring ett eneträd 
ock sjunger: 

I dag skall jag maltet mala, 

i morgon skall mitt bröUopp vara; 

men i buren sitter jungfrun ock skräner, 

for bon vet inte bvad jag beter. 

Jag beter Titteliture, Titteliture! 
Har du bort på roligare ?'> sade konungen. 

»Titteliture,. nu är jag fri! Kungen bar frälst mig från 
trollet!» ropade flickan ock flög kungen om balsen ock kyste 
honom midt på munnen, ock när trollet hörde alt detta, blef 
det så galet i bättan, att det flög i flint. 

Sedan firade kungen sitt bröllopp med flickan, som inte 
hade velat spinna, men nu hade bon spunnit sig både guld 
ock drottningkrona. 



Önnestads präst. 

Oasby socken, östra Göinge härad. 

Alla människor veta att tala om Önnestads präst. Ibland 
viste ban inte, bvilken dag ban gick i, ock därför så låg ban 
en söndagsmorgon uppe på sitt tak ock takte. När ban då 
såg kyrkfolket komma, rann det honom i tankarna, att han 
den dagen skulle predika, ock det fick anstå med taket så 
länge. 

Så klef han dä ner ock gick in i huset för att hämta 
kappa ock handbok ock tänkte sedan gå köksvägen ut till 
kyrkan. Men i köket kokade en gryta med kött ock fläsk, 
ock prästen tykte om möljebröd. Ock hur han nu stod där 
ock doppade bröd, så slapp han sin gamla skrifna predikan i 
grytan. Pigan fiskade upp den, men i det samma kom prästens 
hund ock slok det smorda papperet. 



80 W1G8TRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTlfR. V. 1 

Prästen gick i kyrkan ock messade ock läste lika bra; 
men när han kom på predikstolen, sade han som så: 

»Käre åhörare! Jag har rätt inte mycket att säga eder i 
dag; för ordet sitter i handens röf; men nästa söndag skolen 
I få höra på djäfvulen ock få annan tobak att tngga.» — 

Önnestads präst hade en klockare också, som en inte tog, 
där en slapp honom, ock bland alla de gåfvor, han hade fått, 
var också konsten att väl föda upp svin. 

»Hur bär du dig åt, men du har så granna grisar?» frågade 
prästen honom en dag. 

»Jag stoppar dem en ock annan gång i bakugnen, när 
den är riktigt varm. Då bli de så feta ock granna», svarade 
klockaren. 

Det rådet tykte Önnestads präst om, för han var fOr snål 
till att föda sina husdjur ordentligt. Han lät elda bakugnen, 
så den blef bra het, ock när den var rensopad, slapp han 
spädgrisarna dit in. När de hade legat där en timmes tid eller 
så, tittade prästen till dem ock såg då, hur grisarna lågo där 
ock visade tänderna. »Skola vi nu ta ut dem?» frågade pigan. 
»Å nej», sade prästen, »låt dem ligga där en stund ännu, de 
mysa så mildt åt den gode värmen!» — 

Önnestads präst var också snål om födan mot sina tjänare, 
men själf åt han sina sex mål om dagen. Känd för gästfrihet 
var han inte häller, det kunde inte ens hans klockare be- 
römma honom för, för hur ofta prästen än bad honom fOlja 
sig på jakt, så fick klockaren inte så mycket som vatten på 
en syl för besväret. 

»Jag skall bota dig, min gubbe!» tänkte klockaren för sig 
själf; ock så näste dag prästen skulle gå på jakt, så kom kloc- 
karen så tidigt, att han tog prästen på sängen ock ropade på 
honom att komma genast, för han hade väderkorn på en räf. 
Prästen ville hafva frukost, men klockaren menade, att han 
kunde gå ensam ock skjuta mickel, ock så skyndade prästen 
sig att komma med. Klockaren drog nu omkring hele dagen 
med prästen ock inbillade honom, att de hade gått vilse ock 
att han inte kunde hitta hem. 

Prästen jämrade sig fasligt för hunger ock klockaren lika- 
så, fast den skälmen hade blodkorf i fickan. Till slut böjde 



Å 

j 

Å 



v. 1 TÖSEN SOM BEKYMRA.de SIG I FÖRTID. 81 

klockaren sig ner mot marken ock låtsade taga upp något ock 
började så äta utaf sin svarta pölsa. 

»Hyad är det du äter, medbroder?» frågade prästen. 

»Svinlort, vördig pastor», svarade klockaren. 

»Vist är nöden stor, men sådan svinaktighet äter jag inte 
ännu!» sade prästen. 

Till slut sent på aftonen förde klockaren Onnestads präst 
hem igen. Men ifrån den dagen var ban så öm om sitt tjänste- 
folk, så att när bans piga skulle in i bakugnen för att vända 
säden, som torkades där, ville han ge bänne matsäck med sig. 
f6r att hon inte skulle ligga där inne ock svälta. 



Tösen som bekymrade sig i förtid. 

Västra Alstade socken, Skytts hatad. 

Det kan vara galet att ta sig för litet bekymmer; men 
<let kan vara aderton gånger värre att bry sig i otid. Det 
kan en höra i den historien, som jag nu skall tala om. 

Tösen var välskapt, så Vår Herre hade ingen skuld, ock 
rik var hon också; ock så dröjde det inte länge, innan där 
kom en friare i stugan. 

»Sitt ner på bänken ock få en slurk öl!» säger fadern. 

»Gå i källaren ock tappa i stopet, min dotter!» säger 
modern. Ock tösen for ut, så kjortelen stod efter hanne. 

Men när hon så kommer ner i källaren, så börjar bon att 
grunda: »Om jag nu tar denne friaren ock håller bröllopp med 
honom ock flyttar in i hans gård ock där går ett år ock jag 
får ett barn, skall det då heta som hans far eller som min?» 

När hon kom så långt i fundamenterna, satte hon sig 
bredvid öltunnan ock kifvades med sig själf om glyttungens 
namn. 

Modern gick i stugan, hon bredde duk på bordsänden ock 
satte fram smörslaget, hon skar bröd ock tog fram brännvins- 
flaskan ock väntade på ölet. 

»Hvart tog tösen vägen? Gå ock se, hvad hon gör i källaren, 
mor!» säger dä husbonden, ock hustrun går. 

Sv. landsm. V. t. 6 



82 



WIQSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTTB. 



V. 1 



oHyad i alla tider, sitter dn här ock faller i korinter ock 
kominer inte med ölet, tös!» s&ger mpdern. 

»Jo, mor, jag sitter ock tänker pä, hvad vår förste pojk 
skall heta», säger dottern. 

»Han skall heta som din svärfar, för han är död, vetjaglu 
säger modern. 

»Men om det blir en tös?» 

»Ja, det får jag grunda pä», ock sä satte hon sig ner 
hos tösen. »Hon skall heta som hans mormor», tykte gamman. 

»Hvar äkall jag så ställa vaggan, mor?» 

»På den vanlige platsen vid agnsbänken, tös.» 

»Ock när så barnet får lekepycken, hvar skall jag ställa 
dem ?» 

»På hyllan under bjälken, vet jag!» 

»Men så kunna de ramla ner ock slå ihjäl barnet, mor!» 

»Det har du rätt i, min dotter.» 

»Men hvar skall vi så ställa dem?» 

Ock så sntto de där ock grundade på det, tils mannen 
kom efter ner i källaren för att se, hvad de hittade på för 
slag. 

»Far», säger flickan, »vi sitta ock fundera på, hvar jag skall 
ställa de lekepyckena, som mitt barn får?» säger hon. Ock så 
gaf mannen sig till att grunda han med. Ock när då ingen 
kom tillbaka med ölstopet till friaren, så gick han sin väg 
ock kom aldrig mer igen. 



k 



v. 1 DEN HÖN8BLINDB PRÄSTEN. 83 



Den hönsblinde prästen. 

Hjärnarps sockeD, BjSre härad. 

I gamla tider, när prästerna brukade gå till fots, var där 
en präst, som var sä stubbig på synen, så att folket mente, 
att han var hönsblind. Så snart han skulle ut för att hälsa 
på sina sockenboar, måste klockaren följa med. Men prästen 
var så snål, så han hvarken tog matsäck med sig eller gaf 
kloekaren något igen för alt hvad han tog ur hans påse. 
»Vänta du bara», tänkte klockaren, »jag skall väl betala dig för 
gammal ost!» 

En dag kom klockaren till prästen ock stälde sig såjäm- 
merfull ock eländig, så fattiga bönder kunde gråta ock de 
rike skrika högt i vädret, så såg han ut. Prästen frågade, 
hvad som stod på, ock då svarade han, att det var profeteradt, 
att världen skulle förgås på hösten i en ny syndaflod. 

När prästen hörde, att det var en profetia, blef han värre 
eländig. Han kände inte stort till profeterna ock trodde, att 
de i alla tider varit sannspådda. Så trodde han nu fult ock fast, 
att världens ände stod för dörren, ock med jämmerlig röst 
frågade han klockaren, hvad de två skulle göra för att inte 
drunkna. 

Klockaren föreslog, att de skulle ge sig ut ock söka upp 
ett högt bärg ock sedan skaffa dit en båt ock vänta där, 
tils syndafloden kom. 

Andre dagen gåfvo de sig pä vandring; men ännu satt 
snålheten så i prästen, så han tog inte haller nu någon mat- 
säck med, utan han tänkte lefva på klockarens ock folkets gäst- 
frihet. Men klockaren, det skarnet, hade inte tagit med sig någon 
mat, för han ville hällre själf fasta, än ge prästen en enda bit. 
Nu drog han af med prästen, backe upp ock backe ner, men 
inget -bärg fans, ock ingen kulle tykte prästen var hög nog. 
När det nu var öfver middagen, började prästens mage att 
spinna som en katt, för klockaren hade med flit hållit sig 
ifrån bebodda trakter, ock så sade prästen, att han var så 
förskräckligt hungrig. Då böjde klockaren sig ner mot marken 






84 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

ock plockade upp en handfull bönor, som får hade råkat spilla, 
ock låtsade, som hau åt dem. Det fick prästen syn på. Han 
trodde, att det var kokta bondbönor, ock så smaskade han i 
sig en munfull, innan han gaf sig tid att undersöka anrätt- 
ningen. Sedan förehöll han klockaren strängeligen hans glupsk- 
het ock orena begär. 

När det så började kvällas, stälde klockaren kosan till en 
bondgård, där han viste att gäster fingo god mat ock varma sän- 
gar. Men innan de gingo in i stugan, varnade klockaren prästen 
för att äta alt för snålt, för dels skulle det se illa ut för en 
andans man, dels kunde han bli för tung för att springa, ifall 
floden började komma under natten. Nu var det så fatt med 
prästen, att han aldrig viste, när han var mätt. Därför bad 
han klockaren trampa honom på foten, när det var tid till 
att sluta med att äta, ock det lofvade klockaren. 

De kommo in, ock de blefvo bordade ock på bästa sätt välfäg- 
nade. Klockaren var själf hiskligt hungrig ock hade inte bjärta 
till att svälta prästen längre, utan han skulle nog fått äta sig 
ett riktigt räfvamätte, om inte katten i huset hade kommit under 
bordet ock trampat honom på fötterna. Han trodde förstås, 
att det var klockaren, ock prästen han viste ju aldrig, hvad 
det ville säga att inte förmå mer vid bordet, så han tänkte, 
att han väl ändå hade ätit nog, fast magen sade, att maten 
smakade merig, ock så slutade han upp med att äta, innan 
han väl hade börjat. 

Sedan reddes ugnsbänken, där skulle de båda gästerna 
ligga. Bonden ock hans hustru de kröpo i bås i stugsängen. 
Men vi veta ju, att prästen var hönsblind, så han rakt inte 
kunde se vid nattetid; därför hade han alltid ett band med sig, 
ock det knöt han fast i sängstolpen ock sträkte det därifrån 
till dörren eller dit han eljest menade, att han kunde få ärende 
under natten. När nu bonden ock hans hustru hade somnat, 
bad prästen klockaren knyta fast bandet vid .dörrklinkan, så 
han kunde hitta ut, ifall han fick lust, ock det gjorde klockaren. 

Utåt natten vaknade prästen ock klagade öfver att han 
var så förskräckligt hungrig. För att få ro för honom, hviskade 
klockaren, att där på skänken invid dörren stod några mat- 
varor. Han skulle bara följa sitt band, så fann han sig nog 
till rätta. Prästen kraflade sig upp ock listade sig till skänken. 



v. 1 DEN HÖNSBLINDB PRÄSTEN. 85 

Det första han där kände, var ett halskrns; det var vidt nog i 
öppningen, men smalt ikring halsen. Han kör så ner handen oek 
känner, att det är gröt i kruset, oek tar sig en grabbnäfve af 
den. Men sedan knnde han inte fä nt handen igen ur kruset, 
Kr han tänkte inte på att öppna den knutne ntifven, sä het 
var han på gröten. I sin fl5rlägenhet bad han klockaren 
komma oek hjälpa sig, ock så måtte denne upp ur dynorna. 
Men när klockaren blef fult vaken, kom hans gamla odygd 
fram igen, ock i stället f5r att hjälpa prästen af med kruset 
flyttade han bandet bort till stngsängen. Där låg kvinnan 
ytterst, med sin granna sida vänd åt mannen, som skickliga 
kvinnor bruka. Prästens näfve fylde så i kruset, så att den 
lene mjölgröten flöt öfver kanten, men ändå kunde det inte 
falla honom i sinnet att ^släppa sitt grabbtag. »Jag smörjer 
ner mig», hviskade han. »Gå bort till bordsänden, där hänger 
handduken, jag skall flytta bandet», lofvade klockaretrollet; 
men i stället smög sig klockaren tillbaka i ugnsbänken. 

Prästen stafrade bort till stugsängen. Mannen hade i 
sömnen dragit en del af öfverdynan af sin kvinna, ock den 
stackars prästen, som inte kunde skilja en rynkesärk ifrån en 
långhandduk, han stod där ock tjumsade med lintyget ock det 
nersmorda grötkruset, så kvinnestackaren började känna, att 
det kylde, ock vände sig om i sängen för att bli varm på 
andra sidan. Därvid så vaknar mannen ock råkar röra vid 
kvinnans nergrötade lintyg. Så börjar han gräla, alldeles hisk- 
ligt, ock skyller hanne för skylleri, en förstår, ock säger till 
hanne att genast gå ut till brunnen ock göra sig snygg. 

Kvinnan kan då inte annat tro, än att hon i sömnen gjort 
något galet, ock klifver ur sängen. Men klockaren, som passat 
på alt, hade i tid fått prästen undan i en vrå. Under det 
att kvinnan då står där ock pysslar med sina tofl^lor, flyttar 
klockaren bandet igen ock binder fast det vid brunnen på 
gården. Prästen tror då, att kvinnan har gått ut i köket, han 
lyder klockarens råd ock följer bandet för att ute på gården 
göra kål på det snialhalsade kruset, så han kan komma åt 
den rare gröten. Emellertid står den stackars kvinnan vid 
brunnen öfver vattenhon ock gråter ock tvättar gröten ur 
nederdelen af sitt plagg, utan en tanke på prästen. Ock sa 
vet hon inte ett ord af, förr än han, som tar hanne för brunn- 



86 WIGSTEÖM, SAGOR OCK ÄFVBNTYR. V. 1 

ljungen, dänger grötkraset midt i hannes eftermiddag, så hon 
ger till ett hvin. Då vaknade både mannen ock handen oek 
började skälla i kapp. Ock när mannen kom ut ock träffade 
prästen hos kvinnan, så blef det etter värre, ock slutet blef 
det, att både präst ock klockare med ens kördes på porten. 

Nästa natt gick klockaren med prästen till ett husahål, 
där ingen var hemma, för där bodde ett torparefolk, som gick 
till hofva på herregården. I köket stod ett baktråg, ock när 
prästen såg det, blef han kisteglad, för i brist på båt, tänkte 
han, kunde han bärga lifvet i baktråget, ifall syndafloden 
skulle komma den natten. Han befalde klockaren reda en 
bädd åt honom i tråget ock sedan hänga upp det i taket med 
några kotjnder, som också lågo i köket. Klockaren lydde, 
ock snart låg prästen i hängvaggan ock väntade trygg värl- 
dens undergång. Men klockaren hittade en bädd i kökskam* 
maren, ock där kröp han ner. 

Utåt natten kom byns unge smed till kammarfönstret ock 
kallade sakta på torparens piga, för hon var hans käresta, ock 
han trodde, att hon var ensam hemma, för hon hade dagen 
förut legat sjuk, må en veta. Klockaren lirkade upp fönstret 
för att höra, hvad manfolket ville. 

»Ar du lika dålig, din stackare?» h viskade smeden. 

»Jag har ondt i hele kroppen», jämrade klockaren sig. 

»Kan du inte pela i dig en smula? Jag har med mig ett 
krus ölsupa ock en bit smörmat», sade smeden. 

»Jag skall försöka», lofvade klockaren ock stack handen 
utom fönstret ock hifvade in ett stopkrus ock en tre kvarters 
lång smörgås, tjock som en bra ekeplanka. Klockaren gjorde 
hastigt slut på både vått ock tort, sedan tackade han ock 
lemnade kruset tillbaka. 

»Du kunde väl resa dig upp på knä ock ge mig en kyss!» 
tykte smedan. 

»Jag är så sur i anden», svarade klockaren, för han var 
borstig kring munnen som en gris ock ville inte röja sig. 

»Det gör ingenting», tykte smeden, för han var rent galen 

efter tösastäntan. 

Nu for raggen i klockaren igen, ock han skyndade sig 

att sUtta sin eftermiddag utom fönstret. Men först sade han 

till smeden, att han, tösen förstås, var så svullen på käftarna. 



v. 1 DEN HÖNSBLINDE PRÄSTEN. DEN KLOKE HUNDEN. 87 

Smedan han kyste nog så griskt det som bjöds, men så märkte 
han, att detta rakt inte liknade tösens synament. Han låtsade 
ändå om ingenting, ntan gick hem ock lofvade så vänligt att 
komma igen om en liten stnnd. 

Men kloekaren han var för fall af mat ock stygghet till att 
kanna sofva, atan han låg bara ock tänkte på hor han skalle 
passa smeden igen. Rätt som det är, kommer smeden tillbaka 
ock tigger ock nölar om en kyss till, ock klockaren sätter 
fram samma ansikte som nyss. Men na tar smeden fram ett 
glödhett järn, som han hade gömt bakom ryggen, ock med 
det gaf han klockaren en kyss så varm, så att klockaren 
gaf sig till att skrika af alla lifsens krafter: »Vatten, vatten!» 

Då vaknar prästen, ock han tror, att syndafloden kommer. 
Han tar så sin knif, som han har i beredskap, ock skär af 
tjndren, så tråget skall kanna flyta. Men med det samma slår 
tråget förstås i golfvet med en fart, så hjärtat far upp i halsen 
på prästen, ock alla tankar på syndafloden flögo raggen i 
våld. 



Den kloke hunden. 

Stenestads socken, Södra Åsbo härad. 

Det hände sig en gång, att en präst hade en hund, som 
var nästan klokare än husbonden, ock det tykte prästen själf 
också. 

»Hör du, Jöns», sade han en dag till sin dräng, »det är 
skada, att inte Tyras kan tala, fOr då vore han klokare än 
både jag ock du.» Jöns menade, att hvad Tyras inte kunde, 
det stod till att lära honom, för nu fans här i landet inrätt- 
ningar, där en pä ett hälft års tid kunde lära alla stumma 
att tala, ock finge han leda Tyras dit, så kunde prästen få 
sin önskan uppfyld; men femti riksdaler kostade det på in- 
rättningen. 

Prästen tykte, att det kunde det vara värdt. Drängen fick 
både penningar ock hand ock gaf sig åstad. Pengarna behöll 
han, handen sålde han på en annan ort, ock så gick han hem. 



88 WIGSTKÖV, SAGOR OCK ÄPVBNTYR. V. 1 

»Nå, bnr gick det»? frågade prästen. 

»Jo, bra. Om ett balft år skall jag hämta Tyras; då kan 
ban säga alt bvad ban vill, men det kostar femti riksdaler 
till.» 

»Det är inte för mycket, Jöns», svarade prästen. 

När sex månader voro gångna, fick Jöns penningarna ock 
gaf sig åstad för att bämta Tyras. Några dagar efter kom 
han Igen, men kom ensam. 

»Nå, Jöns, har du inte Tyras med dig?» 

»Nej, herr pastor.» 

»Rande ban inte tala ännn?» 

»Jo, lika så bra som pastorn.» 

»Hvarför bar dn honom inte med dig?» 

»Jag måste slå ibjäl honom, herr pastor.» 

»Hvarför det, Jöns?» 

»Jo, jag kom ock hälsade: 'God dag, TyrasT sade jag. Dä 
svarade han: 'Tack, Jöns! Hur mår min husbonde? Har 
han alt jämt lika stor kärlek till fruns kökspiga?*» 

»Den räckan! Det var bra, att du tystade honom, innan 
han kom hem. Där har du en tia för ditt besvär.» 

Efter den dagen tykte prästen, att det var så väl, att 
hundar inte kunde tala, så han ville inte för sitt lif ha det 
på annat sätt. 



v. 1 DEN KLOKE HUNDEN. ETT FINT GIPTE. 89 



Ett fint gifte. 

Skurups socken, Vemmenhogs härad. 

En skulle nästan tro, att här förr i värktet varit mera 
godt 001 karlar^ än här är na för tiden, när en hör, hur stolta 
ock spanska töserna i gamla dagar varit mot sina friare. Ibland 
andra pasasjer om sådant, talas där också om en rik tös, som 
på en ock samme gång hade tre friare. Det blef hon spansk 
för, kan tänka, ock så svarade hon dem alla tre, den ene efter 
den andre, att hon inte skulle gifta sig med någon annan än 
den, som kunde visa, att han inte var rädd. 

Bevars väl! Var det inte fråga om något annat, sä skulle 
de nog visa hanne, att de inte hade hjärtat under rockskörten. 
det lofvade de hvar på sitt vis, när de talade med hanne. 

När då den tbrste friaren en kväll satt hos hanne, frågade 
bon, om han ville lägga sig i en tom likkista, som hon hade låtit 
sätta i en öppen graf på kyrkogården. Kunde han hålla ut 
ock ligga där tils dager, så ville hon bli hans. 

Nog knasade det på, begrips, men han ville ^ärna ha 
både tösen ock hannes rikedomar, ock därföre ville han ärligt 
våga försöket att vinna hanne, ock så gick han ock lade sig 
i likkistan. 

Strax efter kom den andre friaren, ock han påtog sig att 
gå rundt omkring kyrkan ock slå på trumma. Ock när sedan den 
tredje friaren kom, gick han in på det villkoret att gå rundt 
omkring den öppna grafven insvept i ett lakan. 

Emellertid fick han, som låg i likkistan, höra trumman. 
Han blef förskräkt ock sprang upp ur grafven. Trumslagaren 
flr se honom med lakanet, ock han med lakanet den som kom- 
mer upp ur grafven. Så ta alla tre till benen ock sätta af, 
som om de haft Hin i hälarna. Men därmed så hade de också 
ränt ifrån hoppet att få den rika tösen. 

Men när de hade skalat så där ett bra stycke väg, den 
ene efter den andre, så började vettet komma tillbaka i dem, 
ock så ropade de på hvarandra, ock det blef klart, hur det 
hängde ihop. En kan tro, de blefvo galna i hättan öfver den 
ntspankulerade tösen, ock de lofvade hanne både det ock detta. 



90 WIGSTRÖM , SAGOR OCK AFVENTYR. . V. 1 

Någon tid efter kommer där så en mycket fin herreman 
ock friar till hänne^ ock hon slår till, för så högt app i 
världen hade hon knapt tänkt sig att fa komma ändå, 
med så fint gifte. Där blef bröUopp i en fart. Men andre 
brölloppsdagen, när gäster ock brudpar sutto vid bordet, kom 
en af de tre friarne in ock bad brudgummen komma hem till 
sig ock flå ett ök. 

»Tjänsten går framför alt), svarade brudgummen, för han 
var ingen mindre person än själfve rackaren, som de tre fri- 
arne hade legt till att ge sig ut för en herreman. Bruden, 
kan tänka, hon hade ett fasligt sjå, innan bon blef fri igen 
från sitt fina gifte. 



Den orädde skräddaren. 

o 

RisebärgR socken, Norra Åsbo härad. 

Skräddare ha, som en vet, inte just ord på si^ for att 
vara manhaftiga; men här ska ni höra om en, som hade mod i lif- 
vet, ock det är nog troligt, att det än finnes många hans likar. 

Det var så, att här en gäng i tiden bodde en präst, som var så 
from, så att han var inte det ringaste rädd för spöken. När han 
nu inte själf var ängslig, så trodde han inte, att andra häller 
kunde vara det. Därför så bcfalde han sin dräng att sent en 
kväll gå in i sakristian ock hämta en bok, som han hade 
glömt där. 

Men när drängen fick höra, hvad det var frågan om, blef 
han så rädd, så hjärtat sjönk ett godt stycke ner i lifvet på 
honom. Han gick in i folkstugan ock beklagade sig bitterligt 
för sina kamrater; men där var ingen af dem, som hade mod 
att gå i hans ställe. Lyckligtvis var där för tilltUllet skräd- 
dare i prästgården, ock en af dem, som var både halt ock 
sned, tykte, att det var eländigt, att store, raske karlen inte 
vågade gå in i kyrkan, hur sent det än skulle vara på natten. 

»Ja, vore jag inte så dålig till bens, som jag är», sade 
skräddaren till slut, »så skulle jag följa med dig, men nu blir 
jag dig bara till besvär.» 



v. 1 BEN ORÄDDE SKRÄDDAREN. 91 

»Å nej!» ropade dräDgen, »jag skall gärna bära dig på 
ryggen, bara da kommer med.» 

Skräddaren gjorde n&gra arsäkter, men där hjälpte nu 
ingen kära mor, ntan drängen tog skräddaren på ryggen ock 
knekade af åt kyrkan. 

På kyrkan var det bara en ingång, genom vapenhuset, 
sä att drängen skulle igenom hela kyrkan. Emellertid hade 
några tjufvar tagit sitt tillhåll i vapenhuset, ock ett par af 
dem sutto där nu ock väntade på kamraterna, för de hade 
lofvat komma dit med en stulen bagge. När de nu i mörkret 
skymtade drängen med skräddaren på nacken, trodde de, att 
det var tjufven med baggen, ock den ene frågade: 

»Ar han fet?» 

Hyad inte drängen var rädd, så blef han nu. 

»Ar han fet, för jag har knifven i ordning?» hviskade 
tjufven igen. 

»Ja, antingen han är fet eller mager, så han I honom här!» 
skrek drängen ock slängde skräddaren in i vapenhuset ock 
tog sedan till benen. 

Men den halte skräddaren han trodde fult ock fast, att 
det var kyrkegrimmen, som stod i vapenhuset ock ville mörda 
bonom, ock han fick en sådan skräck i sig, så att han glömde, 
hur halt han var, ock han satte ut ur vapenhuset ock förbi 
drängen *ock kom före honom hem till prästgården. Ock från 
den natten var han bra i benen, men mindre stor i orden. 



92 WIOSTRÖH, SAOOU OCK AFVENTYR. V. 1 



Den ångerfalle klookaren. 

Risebärga socken, Norra Åsbo härad. 

På något ställe i världen hände det 8ig så besynnerligt, 
att präst ock klockare voro så goda vänner, så att de till ock 
med kommo öfverens om att stjäla en oxe tillsammans. 

Stuten blef lyckligt ock väl stulen, ock köttet delade de. 
Men när det sedan blef fråga om huden, började de kifva om 
den. Då föreslog klockaren till slut, att de skulle dragas om 
huden på så sätt, att en utaf dem skulle stå nere på logen 
ock den andre uppe på hjällen; den som då drog huden till 
sig, han skulle ha den. 

»Jag står högre i världen än du ock därför så klifver jag 
upp på hjällen, du kan stå nere på logen», sade prästen. Det 
var klockaren mycket nöjd med, ock vid första taget drog 
han till sig huden med en fart, så att prästen nära nog hade 
kommit pä hufvudet ner med det samma. 

»Detta gäller inte!» sade prästen. »Nu skall du stå uppe 
ock jag nere, så dra vi igen.» 

Klockaren måste lyda sin förman, fast han nu viste, att 
huden gick hans näsa förbi. Prästen stälde sig på logen ock 
klockaren på hjällen, ock så drogo de. Men nu var det prästen, 
som fick huden, ock han behöll den. 

Men detta grodde ändå i klocklarens sinne, ock någon tid 
efteråt kom han till prästen ock sade, att han ångrade sig sä 
mycket, att han hade varit med om att stjäla stuten, så han 
fick vist gå till länsmannen ock bekänna gärningen. 

Prästen blef rädd ock bad honom inte göra en sådan dum- 
het ock frågade, om ångern inte kunde ge med sig, ifall kloc- 
karen fick sig en tunna säd. Klockaren svarade, att de ju 
kunde försöka ock se, hvad det kunde värka. 

Efter någon tid var det lika galet med klockarens ånger 
igen, ock så fick han en tunna säd till af prästen. Så gick 
det några gånger; men så en dag sade klockaren, att hans 
ånger inte kunde botas med säd, där måste pengar till, om 
han skulle tiga. Prästen fick lof försöka den utvägen också, 



v. 1 DEN ÅNGERFULLE KLOCKAREN. 93 

ock klockaren fick lika många hundra kronor, som han förat 
både fått tunnor säd. Men så började prästen tycka, att 
klockarens ånger blef för dyr, ock när den bröt fram näste 
gång, blef prästen arg ock bad klockaren dra till Hnltamosa. 

Klockaren gick inte ända dit, men ändå åt det hållet, för 
ban gick till länsmannen ock anklagade prästen för att ha 
stulit en oxe. Ock så blef prästen stämd till tinget. Men 
klockaren han fick en förskräcklig ånger öfver angifvelsen, ja 
en ånger så faslig, att han lofvade prästen att vittna så, 
att han skulle gå fri, om klockaren fick en bra hop pengar 
till att tysta sin ånger öfver vittnesmålet med. I sin stora 
nöd betalte prästen honom det han begärde, ock klockaren 
lofvade, att alt skulle gå bra. 

Men en kan tänka sig, hur rädd prästen blef, när klockaren 
inför domstolen talade om, hur han själf ock prästen hade 
stulit oxen ock delat köttet ock dragits om buden på det 
sättet, att prästen stod uppe på höskullen ock klockaren nere 
på logen! »Nu har ban fått ånger igen», tänkte prästen; men 
klockaren höll på ock vittnade, ock så sade han: 

v>Men så ville prästen stå på logen ock tvingade mig att 
stå på hjällen, ock så drogo vi på nytt. Prästen slet, ock jag 
drog i huden; han blir värst, ock jag släpper huden ock faller 
baklänges ock slår hufvndet emot en bjälke, ock så vaknar jag.» 

»Var det bara en dröm?» frågar dommaren. 

»Ja, det kunna väl alla begripa, ock inte minst länsmannen, 
att kyrkans tjänare inte stjäla stutar ock själfva angifva det», 
svarade klockaren. Så blef prästen frikänd; men stuteu hade 
varit honom så dyr, så att han fann, den hushållningen var 
bäst att inte stjäla, när en hade en klockare, som så ofta 
fick ånger. 



94 WIG8TRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. V. 1 



Den duktige advokaten. 

Risebärga socken, Norra Åsbo härad. 

Det hände sig en gång för långa tider sedan, att en stn- 
dent, som var på resa, begärde mat på en gästgifvaregård; men 
så var han mycket fattig, ock så smög han sig bort, utan att 
betala värden för hvad han hade ätit. Bland annat hade han 
också fått fem kokta ägg. 

Stadenten var för resten en ordentlig yngling. Han stu- 
derade till präst, ock efter en tio års tid hade han kommit så 
långt, så att han hade fått pastorat. Skalden till gästgifvaren 
hade alltid tyngt på hans samvete; ock na, när han kände 
betala den, skref han till mannen ock frågade, hvad han var 
skyldig för den där maten. 

»Ahå», tänkte gästgifvaren, »det är en fogel, som jag kan 
plocka!» Ock så skref han en räkning, som bara tog upp de 
fem äggen. Men den räkningen visade, att ar fem ägg kunde 
ha kläkts ut fyra hönor ock en tupp, ock dessa fyra hönorna 
kunde ha värpt så ock så många ägg, ock utaf dem kunde 
där ha blifvit så ock så många hönor ock tuppar. Ock nflr 
en räknade samman de ägg ock de höns, som under tio år 
kunde ha blifvit efter de fem äggen, så gick det alt till en 
summa större, än hele gästgifvaregården var värd. 

Det både flög ock flaxade för ögonen på den stackars 
prästen, ock det skrockade ock gol för öronen på honom, när 
han såg denna hiskliga äggräkning, som han skulle betala. 
Han bad gästgifvaren vara mänsklig ock rimlig, men han sva- 
rade bara: «/Pengar eller process!» 

»Då få vi processa», svarade prästen; ock så skaffade han 
sig en advokat till att föra hans talan emot gästgifvaren. 

Rättegångsdagen kom, ock gästgifvaren ock hans vittnen 
kommo till tinget i god tid, men prästens advokat dröjde. 
Andtligen kom han ändå ock bad allra ödmjukast om förlåtelse 
för att han kom sent, men han hade haft någonting angeläget 
att uträtta. 

»Hvad kunde det väl vara, som kände förmå dig att så 
förhala tiden V» frågade dommaren. 



v. 1 DEN DUKTIGE ADVOKATEN. 95 

»Jag kokade en skäppa Srter, som skalle vara till atsäde»^ 
svarade advokateD. 

oKan där komma något efter kokta ärter?» frågade dom- 
maren oek vardt förvånad. 

uJa^ lika mycket som efter de kokta äggen, som stadenten 
åt upp hos gästgifVaren», svarade advokaten. 

»Det har da rätt i!» sade dommareD; ock hela nämden 
tykte det samma, ock så dömdes det, att gästgifvaren skalle 
ha fyra skilling för sina fem ägg, ock så fick han betala alla 
rftttegångskostnaderna. 

Där kan en se, har bra det är att ba en daktig advokat 
vid processer. 



Göingedrängen ook smålandskärlngen. 

Ousby socken. Östra Göinge härad. 

Där var en gång en smålandsbonde, som hade en käring, 
som narrade honom stygt ock höll väl med smeden i byn. 
För att na ingen skalle få nys om hannes styggbet, rådde 
bon mannen till att aldrig lega sig någon dräng, som inte 
var litet fjantig i hnfvadet; »de äro de bäste ock billigaste», 
.sade bon. 

Det fick en göingedräng höra. Den drängen han var inte 
tappad bakifrån nr en vagn, ock så fick han last att ställa sig 
dam ock fjantig ock söka tjänst hos småländingen. Det 
lyckades, ock han kom i tjänsten. 

Så om morgonen gick han in ock skulle äta dagvård. 
Småländingen var borta, ock käringen var ensam i stagan. 
Den nye drängen åt sin dagvård, men den var smal, ock där- 
för så sade han till bänne, att det var bäst bon gaf honom 
middagen på samme gång, så kände ban sedan blifva ate vid 
arbetet hele dagen. Hon gjorde, som han ville, ock såg garn», 
att han blef från gården; för hon ville bjada smeden till sig. 
När na drängen ätit middagsmaten, så sade han, att det vist 
var bäst, att han åt kvällsmålet med det samma, så var det 
andangjordt. Käringen gick in på det också ock var helt 



96 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYH. V. 1 

nöjd med att bon hade fått en sådan fjante i huset. Men när nn 
drängen hade ätit, så mycket han orkade, sade han godnatt; för 
jiär kvällsmålet var ätet, brukade aldrig någon dräng arbeta, 
därför så ville han då gå ock lägga sig. 

Drängens säng stod inne i stugan, ock när han nu lade 
8ig där, så kunde käringen inte bjuda in smeden. Sä gaf hon 
sig till att splinta ved med en yxa, men högg med vilje så 
tidt i stenen, att yxan blef slö. »Se så», sade hon, »först fkr 
jag själf splinta ved, medan drängen ligger ock drar sig, ock 
nu får jag dessutom ränna till smeden med yxan ock få den 
slipad!» Hon satte af, men drängen viste en genväg, ock han 
var snart på benen ock sprang till smedjan. Han kom dit 
före hanne ock gömde sig på löftet, sä han kunde både höra 
ock se, hvad käringen ock smeden togo sig f<$r. Han hörde 
då, att smeden dagen efter skulle ut i skogen ock fälla träd 
ock att käringen lofvade komma till honom med en stor ägg- 
kakn, om han förut ville sätta käppar till vägmärke, så hon 
kunde hitta till honom. Hon skulle bära mat till sin man ock 
dräng också, för de skulle också ut ock fälla skog. Det lof- 
vade smeden, ock när käringen väl var utom smedjan, smög 
drängen sig ner från löftet ock sprang hem, ock så låg han 
i god ro i sin säng, när hon kom in i stugan. 

Morgonen efter passade drängen på smeden, ock när han 
hade satt käpparna som vägmärke till sin huggplats, så flyttade 
drängen dem, så de ledde dit, där han ock sniålandsbonden 
skulle fälla träd. 

När det då led mot middag, bakade käringen en god äggkaka 
för smedens räkning, men åt mannen ock drängen rörde hon 
ihop den simplaste mat hon kunde, ock så knöt hon alt i en 
korg ock gaf sig åt skogen. Här fann hon käpparna ock 
följde dem, men blef inte litet häpen, när hon kom fram till 
sin man. Han blef riktigt nöjd med den sköna äggkakan, ock 
så var han som andra god, när han var mätt, ock sade till 
drängen, att han skulle bära det, som hade blifvit öfver, bort till 
smeden, som fälde träd ett stycke längre bort i skogen. 

Drängen han lade kakstycket på en skifva bröd ock gick; 
men under vägen åt han upp kakan ock bröt brödet i bitar 
ock strödde det på marken, ock till smeden sade han, att mannen 
hade fått reda på käringens påhälsning i smedjan ock nu var 



v. 1 OÖINOEDRÄNGEN OCK SMÅLANDSKÄRINGEN. 97 

ban så rasande, så han ville komma ock slå ihjäl smeden. 
Smeden blef rädd, men ban hade hört af käringen, att drängen 
inte var riktig i hafvndet, ock därför ville han vänta en stnnd 
ock se, om han farit med sanning eller lögn. 

Emellertid kom drängen springande med anden i halsen 
tillbaka till husbonden ock skrek, att smeden hade fått ett 
träd öfver sig. Mannen Ifick ta sin järnstång ock välta andan det, 
sade han. Bondan fick fatt i järnstången ock till att springa. 
Men när smeden såg det, så tog han på sitt vis till benen ock 
försvann, så att när bonden kom fram till platsen, var den 
tom. »Då har han redt sig själfu, sade drängen. 

När de nn vände om till sin egen huggplats, fick bonden 
se brödbitarna ock blef efter för att plocka upp dem. Men 
drängen gick fram till käringen, som satt ock var eländig för 
smedens skull. »Hvad är det far plockar?» frågade hon 
drängen. »Sten till att stena er med, för smeden bekände, hur 
ni två hade det>, svarade han. Käringen å stad, alt hvad hon 
kunde ränna. »Mor tror, att er gård brinner!» sade drängen 
till bonden. Han efter käringen. Så skulle hon öfver en grind, 
men blef hängande där, ock så skrek hon, att hon aldrig, 
aldrig mera skulle bry sig om smeden; ock så fick bonden 
reda på den historien ock lärde sig med det samma, att 
drängen var klok som sju räfvar. 



Sv, landgm. V, 1. 



98 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVBNTYR. V. 1 



Den argsinta fliokan. 

Glimåkra socken, östra Göinge härad. 

Det var en gång en maD, som hade tre döttrar. De två 
äldsta voro mycket fogliga ock godsinta, mep den yngsta var 
arg som ett bi, bon var häftig ock dundrade som tordGnan, när 
den tar i som starkast. Där koromo friare till de här tre, ock 
de två äldsta blefvo snart gifta; men fadern sade alltid ärligt 
ifrån, harndan den yngsta var, ock så blefvo hannes friare 
rädda ock vände om. 

Så gick där en tid, men så kom där en friare igen, ock 
han lät inte skrämma sig, hnr mycket hannes far än talade 
om dotterns häftiga sinne. »Det tycker jag om, det är jost 
därför jag vill ha hanne till hnstrn», sade han, ock så fick 
han hanne. 

När de hade hållit bröUopp ock han sknlle föra bräde» 
till sitt eget hem, red hon på sin egen häst, ock hannes hand 
sprang framför hanne. När de hade ridit en stnnd, så sprang 
hunden ifrån vägen inåt marken ock ville inte lyda ock komma 
tillbaka, hur mycket än hans matmor ropade på honom. Ändt- 
ligen kom han ändå, ock brudgummen tuktade honom ock 
sade: »Gör du så en gång till, sä skjuter jag dig!» 

Så redo de en stund igen, ock så rände hunden in i mar- 
ken som förut. Då sade brudgummen ingenting, men när 
hunden kom fram igen, lade han bössan till ögat ock sköt, så 
han föll på fläcken. 

Så redo de ett stycke väg igen, då snafvade brudens häst. 
Brudgummen tog den i tygeln ock sade: »Snafvar du en gång 
till, så skjuter jag dig!» ock så fortsatte de. Men de hade 
inte ridit länge, förr än brudens häst snafvade igen, ock na 
sköt brudgummen honom också ock satte sedan bruden framför 
sig på sin egen häst, ock så kommo de hem. 

Någon tid efter bjöd fadern hem till sig alla sina tre 
döttrar ock deras män på kalas. När det så led emot kvällen, 
kallade han till sig sina tre svärsöner ock visade dem en 
silfverbägare full med silfvermynt, ock så sade han, att silfver- 



v. 1 DBN AKGSINTA FLICKAN. 99 

bägareD hade han bestämt åt den af dem, som hade den 
lydigaste hnstrnn, oek han bad dem genast ställa till prof. 

De tre systrarna sntto ock spelade tärning, ock när den 
äldstas man ropade på hanne, att hon skulle komma, så svarade 
bon: »Så snart spelet är nte, min käre man.» Så ropade den 
andre magen på sin hnstra. »Strax på stnnd, lille man», svarade 
bon ock höll på med spelet. . Så ropade den tredje magen på sin 
bnstrn, den yngsta dottern, ock hon slängde tärningar ock alt 
ock sprang in till sin man ock tog honom om halsen ock frå- 
gade, hvad han ville. Då räkte fadern honom silfverbägaren, 
ock de andra medgåfvo, att han hade förtjänt den. 



Han kunde koxnxnlt bra till det 

Örkeneds socken, Östra Göinge härad. 

Det var en fattig käring, som gärna ville ha sin dotter 
bortgift, ock därför slog hon på så stort hon kunde, när hon 
talade om sina små smulor. Hon hade bara två får, men det 
ena kallade hon Nitton ock det andra Tjugo; ock det hördes 
inte så illa, när hon talade om dem. 

En dag kom där ändtligen en friare, ock käringen pratade 
godt för honom, så det hördes, som där i huset var fult med 
allting. När det nu led emot kvällen, skulle hon också skryta 
med fåren, ock så sade hon till sin dotter: 

>'Kära min gräbba, har du siäpt in våra nitton-tjugo får?» 

»Ja, mor, de gingo grant in bägge två», svarade den en- 
faldiga gräbban. 

Men friaren han osade brändt horn ock aktade sina löss 
för snnfva. 



100 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. V. 1 



En kan ooksa fa veta för mycket 

Ousby socken, östra Göinge härad. 

Det var en göing, som körde omkring på slätten ock sålde 
humle ock pottaska. Så en kväll kom han till en gärd ock 
bad att få låna hus ötVer natten, för se han viste, att kvinnan 
där var ensam hasbonde för tillfället, för mannen hannes 
var borta. Hon krusade litet i början ock mente tro på, att 
det inte var så till att ge en göing härbärge, när husbonden 
inte själf var hemma. Men när göingen lofvade att vara snäll, 
så fick han köra in på gården. 

När han nu skulle sätta in sin häst i stallet, så fick han 
se där en den allra fetaste stallbagge, som en kunde önska 
sig till stek. Så hade slättbon en dräng, som inte hade det 
för fett med födan, ock hur göingen ock drängen snackades 
vid, så gick drängen in på att de tvä skulle slakta baggen 
ock narra kvinnan till att laga till ett riktigt räfvamätte på färskt 
•kött åt dem. 

De slaktade ock flådde baggen, ock så tog göingen skinnet 
ock gick in i stugan med det ock visade det för kvinnan ock 
frågade, om hon nånsin förr hade sett ett skinn, som passade 
så bra till päls åt hanne, som detta. Nej, det hade hon då 
aldrig; men hvad hjälpte det hanne, när hon väl inte kunde 
få det, för alla göingar voro ju så dyra med sina varor. 

Det kom an på, menade göingen; alt kan inte fås för 
pengar, men fick han ligga på mannens plats öfver natten, 
så skulle hon få skinnet ock ett stycke af fåret med, som han 
hade med sig till att säija. 

Kvinnan kunde förstås inte tro, att det var deras egen 
fete stallbagge, ock hon tog emot skinnet ock lagade till köttet, 
ock det var nog så bra. Men så kom pigan hem från mar- 
ken. »Hur skola vi få hanne till att tiga, när hon ser, att stall- 
baggen är borta ock du ligger i stugsängen?» undrade drängen. 
»Hanne ger jag hornen utaf baggen, ock så sofver jag en stund 
i hannes säng», svarade göingen. 



Å 

A 

t 



v. 1 EN KAN OCKSÅ FÅ VETA FÖR MYCKET. 101 

Dagen efter kom busbonden hem ock saknade då genast 
sin stallbagge, men kunde inte få veta, hvart han hade tagit 
vägen. Men om kvällen kom göingen igen ock ville låna hns, 
ock för honom talade slättbon om, att han hade blifvit af med 
sin granne bagge ock hur han härmades öfver att han inte 
kunde få reda på hvem som hade tagit baggen. 

»Ingen annan sorg, så skall jag hjälpa den i morgon!» 
lofvade göingen. 

Morgonen efter, när göingen skulle köra bort, lemnade 
ban slättbon en brännvinsflaska ock sade, att det var en under- 
värksdryck. Han skulle bara sätta sig vid bordsänden ock 
dricka en slurk ur flaskan ock så slå näfven i bordet ock 
säga: »Något vet jag, mer vill jag veta!» så kunde han bli 
rent allvetande. 

Slättbon blef glad ock gjorde, som göingen hade sagt. 
Han kallade in hustru ock piga ock dräng ock satte sig i hög- 
sätet; så drack han ur flaskan ock slog näfven i bordet ock skrek: 

»Något vet jag, mer vill jag veta!» 

Då blef drängen rädd ock bekände, att göingen hade 
slaktat baggen. Så drack mannen ur flaskan igen ock slog i 
bordet ock skrek på nytt: 

»Något vet jag, mer vill jag veta!» 

Ock då bekände pigan, att göingen hade gifvit bänne 
hornen ock sofvit en stund i hannes säng ock att han hade gif- 
vit matmodern det vackra skinnet. Då drack mannen en bra 
klunk till ur flaskan ock slog i bordet ock skrek: 

»Mycket vet jag, inte mer vill jag veta!» — ock det fick 
han inte häller. 



102 WIOSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. V. 1 



Slottsfrun ook stadens tre präster. 

Glimåkra eocken, östra Gtöinge härad. 

På ett slott någonstädes i världen bodde där en fru, som 
var så vacker, så att alla tre prästerna i staden hängde efter 
bänne ock inte ville lemna bänne i fred. Till siat en julafton 
hittade bon på råd, fbr på morgonen både där till slottet kom- 
mit en vandrande krigsman, som bad om bärbärge, ock då 
viste frun, bar hon skalle bli af med prästerna. 

»Härbärge kan du väl få», sade bon till soldaten, »om da 
har mod till att ligga i det enda ramroet, jag bar ledigt. Men 
det är på det viset, att jäst bvar jalafton komma tre präster 
ock spöka i det där rammet.» 

Soldaten svarade, att han hade sitt goda svärd, ock så 
var han inte rädd för all världens spöken, antingen de så voro 
präster eller inte, ock så fick han ligga i rammet. 

Men på dagen stämde frun möte med alla prästerna. De 
skalle komma på natten, den ene klockan tolf ock den andre 
ett ock den tredje klockan två, ock de skalle smyga sig in i 

■ 

det enda lediga rammet på slottet. Glada blefvo de, för bvar ock 
en af dem trodde, att han var den ende, som hade bevekt den 
vackra slottsfrun. Ock ingen af dem viste något om att den 
främmande soldaten var där. 

Klockan tolf på slaget kom den förste prästen, ock när 
han kom till sängen, drog soldaten sitt svärd ock högg 
bufvudet af spöket, som han trodde, ock det damp tangt i 
golfvet. »Åbå!» sade soldaten, »ett sådant spöke är det klo- 
kast att dränka också.» Ock så stoppade han prästen i en 
säck ock lade den på ryggen för att bära honom ut till slotts- 
grafven. 

»Hvem där?» ropade slottsvakten. »Hin onde», svarade 
soldaten. — »Hvad är det för börda du bär?» — »En präst.» 
— »Åt bäklefjäll med den I» sade vakten ock lät honom gå. 

Klockan ett kom den andre prästen. Soldaten högg nacken 
af den också, så stoppade han honom i säcken ock bar ut 
honom, ock när vakten ropade honom an, svarade han: »Hin 



v. 1 SLOTTSFRUN OCK STABBN8 TRE PRÄSTER. 103 

onde.» — »Hyad är det för börda dn har?» — »Ed präst.» — 
»Åt häklefjäU med den!» svarade vakten som fornt. På samma 
aätt gick det med den tredje prästen; alla tre kastade soldaten 
i slottsgrafven. 

Jaldagsmorgon blef där mässfall i staden, ock öfveralt 
sökte de efter de tre prästerna. Till sint blef slottsvakten 
tillfrågad, om den inte viste, hvart prästerna hade tagit vligen. 

»De äro nog i godt förvar, där de skola vara», svarade 
vakten, »för vi ha sett Hin gå hela natten ock bara släpa på 
präster.» 



De. lefyande bilderna. 

OuBby socken, östra Göinge härad. 

Det var en gång en bildhuggare, som hade en sådan grann 
hnstrn, så att både präst ook klockare ock organist blefvo 
^alna* i hanne. Men hon bara gjorde narr af dem, ock när 
hon inte fick vara i fred, utan de tigde om att få komma till 
hanne, när hannes man var borta, så sade hon till slnt ja till 
dem alla tre. Men den ene viste ingenting om den andre 
flörstås. 

Hon hade stämt möte med dem i sitt hem alla tre på 
samme söndagskväll ock på samme timme, men med några 
minnters skillnad, ock hon sade till hvar ock en af dem, att 
han noga skulle passa på tiden ock gå in genom källardörren 
ock komma npp genom läckan i stuggolfvet. 

Först kom prästen, han lade nog så stolt femton dukater 
i hannes knä, så klädde han af sig ock lade sig i äktafolkets 
säng ock väntade på sin nästas hnstrn. Men hon sysslade än 
roed ett, än med ett annat, tils bon hörde klockaren komma i 
källaren. — »Nn kommer min man!» sade hon. »Präst, af 
med skjortan, rädda lifvet ock ställ dig som bild bland min 
mans andra bilder i salen I» 

Prästen ur dynorna fortare än vanligt ock ut i salen, ock 
där stälde han sig ibland bilderna, men med ansiktetåt väggen. 

Så kom klockaren upp genom käUarluckan. Han lade 
tio dukater i hannes knä, så klädde han af sig ock kröp i 






104 WIOSTRÖM, SAGOE OCK ÄFYENTTR. V. 1 

sängen. Men knapt var han där, förr än organisten stod t 
källaren, ock klockaren måste också hatVndstnpa nt till bil- 
derna. Organisten kom inte fram med några penningar, där> 
för att han inga hade, men kläderna drog han af sig, han som 
de två andre. 

Detta var inte väl gjordt, förr än någon hördes gå i tbr- 
stugan. »Aj, nu kommer här folk!» sade hon. »Ut med dig 
ock ställ dig ibland min mans bilder! Men ft)r att du inte skall 
bli upptakt, får du lof vara lika naken som alla de andre.» 
Han ut i den kolmörke salen, där stälde han sig också för 
säkerhets skull med ansiktet mot väggen. 

De som nu genom dörren kommo in i stugan, voro bild- 
huggaren ock några af hans bekanta, som hade kommit med för 
att se på bilderna. Hustrun hade, förstås, stält till det besöket 
också. De gingo nu alla ut i salen, ock de främmande kunde 
inte nog berömma bilderna^ isynnerhet de tre nye, som vände 
ryggarna åt dem. »Nej kors, hvad de likna människor!» 
sade de. Bildhuggaren bar ljuset i handen, ock för att de 
främmande skulle kunna se bättre, satte han fast ljuset på 
organistens frånsida, där det bar sig bäst. Men då fick den 
bilden lif ock for på dörren ock de två andre nye efter, ock 
det gick i fart. Kläderna hindrade ingen af dem, för de låga 
ännu i stugan. 

Näste söndag kunde ingen af de tre lefvande bilderna fä 
denna händelsen ur sina tankar, ock när prästen skulle mässa,, 
sjöng han: 

»I da-ag för åtta da-agar sedan miste jag min skrud ock 
femton du-ukater!» 

Klockaren svarade ock sjöng: 

»I dag för åtta dagar sedan miste jag mina svarta klä-äder 
ock tio dukater.» 

Organisten föll in från orgeln: 

»Ti-ti'tillelej, ljuset satt i röfven på mej!» 



Å 



v. 1 DE LEPVANBE BILDERNA. DET KOM IGEN. 105 



Det kom igen. 

ÖrkenedK socken, Östra Goiuge härad. 

Det hände sig en gång, att tre studenter voro ute på 
vandring ock kommo till en by, där ingen människa ville låna 
dem hns, ock de voro ändå så fasligt trötta ock bnngriga. 

Då sade den ene studenten till de två andre: 

»Kamrater, viljen I, när I blifven präster, hjälpa mig till 
att bli biskop, så skall jag nu hjälpa er till både härbärge 
ock mat?» 

»Långt tram, sade käringen, när hon såg sig tillbaka», 
tänkte de två, ock nn voro de dessutom rent 'abenicka' utaf 
svält ock törst, ock sä lofvade de kamraten, att han skulle bli 
biskop, bara de fingo godt natthärbärge. 

Då klädde studenten sig svart ock gick med sina två 
kamrater in i den störste bondgården i byn ock föregaf, att 
han var en lärd undergörare ock kamraterna voro hans med- 
hjälpare. 

»Hvad kan han göra för konster då?» frågade bonden. 

»Jag kan svärta ner månen, så den inte kan skina mer 
än du», svarade studenten. 

Nå, det ville då bonden se, innan han trodde det. Men 
studenten var inte rädd för försöket, för han viste, att det 
skulle bli en stor månf()rmörkelse om en stund. Han bad bon- 
den om en tjärkanna ock en tjärborste, en sådan som brukas 
till att tjära husen med, sä skulle han få se på nytt. 

Bonden lemnade hvad han begärde, ock studenten ropade 
på sina medhjälpare, att de skulle sätta en stege till taket, sä 
han kunde komma dit upp. Det gjorde de, ock hur nu stu- 
denten stod där ock pekade med tjärborsten mot månen, så 
började den att bli alt mörkare ock mörkare, tils den blef rent 
svart ock hela det vackra månskenet var borta. ^ 

Då blef bonden mycket ledsen ock ropade: »Stackars folk. 
som i kväll är ute ock kör ock inte kunna se, om de ha ögo- 
nen framme eller bak, än sedan se handen för sig! Skall det 
bli så alltid i^Göinge, så bli vi keda vid lifvet!» 



106 WI08TBÖM, SAGOE OCK ÄFVBNTYR. V. 1 

Studenten sade då, att han oog kunde tvätta månen ren 
igen, men att han inte gjorde det med mindre, än att både 
han ock hans medhjälpare fingo aftonmåltid ock härbärge Ofver 
natten. Det gick bonden in på, men med villkor, att de skulle 
tvätta tjäran ur månen genast. 

Ja bevars, det kunde den lärde undergöraren nog rå med, 
bara han fick vatten ock en ren borste upp på taket. Det fick 
han genast, ock så steg han själf dit upp igen ock stod där 
en liten stund ock pekade med borsten, ock under tiden blef 
den granne månen alt ljusare ock ljusare, tils han var lika 
blank igen som förut. Då blef bonden glad ock fUgnade stu- 
denterna på bästa sätt ock bäddade ner dem i stora fjäder- 
bolstrar. 

Andre morgonen voro studenterna likväl hungriga igen, 
ock när bonden inte bjöd dem på frukost, så var undergöraren 
tvungen att omigen hitta på något medel till att förtjäna den. 

Till all lycka fick han höra, att bondens kalfvar voro sjuka, 
ock så bjöd han sig till att lemna ett trollmedel, som kunde 
bota alla sjuka djur. Men i ersättning ville han ha en god 
frukost åt sig ock sina medhjälpare. Det villkoret antog bon- 
den ock blef glad till, ock så skref studenten några ord på 
ett papper, ock det förseglade han ock hängde det om halsen 
på den ene kalfven, ock när de så hade ätit frukost, så van- 
drade alla tre vidare. 

Tiden gick, ock alla tre studenterna blefvo präster, ock 
i sinom tid blef också den af dem, som hade tjärat månen, 
biskop. När han då hade suttit ock mått godt i många år, 
blef han sjuk. så att ingen doktor kunde hjälpa honom, hur 
många han än sökte. 

Då fick hans hustru, biskopinnan, höra talas om, att där 
i en af byarna i stiftet fans ett gammalt trollbref, som hjälpte 
för alla slags sjukdomar, ock så skickade hon bud ock lät 
hämta brefvet. När nu vördig biskopen var som uslast, så 
band biskopinnan brefvet om halsen på honom, ock där för- 
spordes god bättring. 

Men när biskopen blef så pass kry, så att han kunde se, 
hvad det var som hängde kring halsen på honom, bröt han 
det förseglade brefvet, ock såg sin egen handstil ock läste de 
orden, som han själf hade skrifvit i bondens stuga: 



Å 



v. 1 DET KOM lOEK. BISKOPEN OCK SmIlÄNDINGEN. 107 

»H^it kalf ock rö, 

vill da inte letva, kan du dö!» 
Ock DO hade de orden blifvit hängda på honom, ^älfvaste 
biskopen ! 



Biskopen ock småländingen. 

Västra Rarups socken, Bjäre härad. 

Det var en småländing, som kom till tals med biskopen 
en g&ng, ock har de pratade, så ville bägge ha sista ordet. 
För att dä på något vis kanna tysta mannen på småländingen, 
sade biskopen till sist: 

»Jag sätter app min stora silfverkanna, att da inte skall 
kanna svara på en af mina frågor till dig, men att jag skall 
kanna svara på tre, som du kan få ställa till mig.» 

»Det går jag in på; ock tappar jag, skall biskopen få min 
Iflnghornade bock, så är det lika mot lika», svarade små- 
ländingen. 

oGodt, fråga da fOrst då!» sade biskopen. 

»Hvad hette min mor, herr biskop?» 

»Det vet jag inte.» 

»Hvad hette min bror, vördig biskop?» 

»Det vet jag inte häller.» 

»Hvad hette min syster, högvördig biskop?» 

»Inte vet jag det! Da frågar bara i världsliga ting, små- 
länding; men hör na på min fråga: Hvad stod Gad pä, när 
han skapade världen?» 

»På sin allmakt, måtte väl biskopen veta»>, svarade små- 
ländingen. 

»Da besvarar frågan på andligt sätt!» ropade biskopen 
ock blef förargad. 

»När en får en fråga ataf en andlig man, skall en väl 
besvara den på ^tt andligt sätt, ock därför så är nu biskopens 
silfverkanna min», svarade bonden. Ock därvid blef det. 



108 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 



Krigsmamieii som inte höll ord. 

Oueby socken, Östra GÖinge härad. 

Det 8äges, att i en af de byarna på gränsen emellan Sverge 
ock Danmark, som under krig på en ock samme dag knnde 
bli tre gånger svensk ock tre gånger dansk, kom där en gång 
en förnäm krigsman, som inte ville stå vid sitt eget ord ock 
löfte. 

Detta gick till på det viset, att först kom där en förnäm 
civil herre till byn ock tog sig kvarter hos en bonde, ock genast 
fordrade han att få något till lifs, för han var hungrig som 
en varg. Bonden svarade, som sant var, att där inte fans 
någon mat i huset, för där hade än varit svenskar ock än 
danskar, som hade ätit upp alla hans förråd. Men i det samma 
kom en gås till att sticka fram bufvudet ur gåsbänken, ock 
hanne iick herren syn på. Han dömde genast gåsen af med 
lifvet ock befalde, att hon skulle plockas ock stekas, så fort 
ske kunde. 

Just som gåssteken var färdig ock de hade burit in den 
till den civile herren, kom en förnäm krigsman sättande in i 
stugan ock begärde kvarter ock mat. Bonden svarade, att 
kvarter kunde han få, så godt det fans, men mat kunde han 
inte skaffa, för han hade ingen själf. Men då började krigs- 
mannen vädra stek, ock när han kände, att det var gås, sä 
menade han tro på, att han skulle skära näsan af bonden, om 
han inte lemnade godbiten. 

»Det är ju inte min gås, nådig herr krigsman!» jämrade 
sig bonden. »En förnäm civil herre, som bara på ett ögon- 
blick gick ut ur härbärgshuset, har låtit steka den åt sig; den 
står brun ock smord inne på bordet.» 

Så fort krigsmannen hörde det, sä for han in i gäststngau 
ock satte sig med dragen värja vid bordet. Nu kom också 
den civile herren in, ock när han såg bordsgästen, så sade han, 
att gåsen hade han visserligen låtit steka för sin egen mun, 
men att han var villig att dela den med krigsmannen. 



Å 



v. 1 KHIGSMANNEN SOM INTE HÖLL ORD. 109 

»Kom bara inte hit!» skrek då krigsmannen argt, »fhr det 
säger jag dig, att om da vägar röra vid gåsen, så gör jag 
alldeles det samma med dig, som da gör med hftnne!» 

»Det vill jag se», svarade den civile herren ock gick så 
fram ock stack sitt finger i gåsen, där som prästnäsan sitter, 
ni vet, ock när han hade dragit ut fingret igen, stoppade han 
det i munnen ock slickade det: 

»Nå?» frågade han krigsmannen ock vände sin frånsida 
åt honom. Men den tappre krigsmannen stod inte vid sitt ord 
ock löfte. 



Kungen ook klockaren. 

Risebärga socken, Norra Åsbo härad. 

Det hände en gång fl^rr i världen, som det tidt ock ofta 
bänder änna, att en präst ock hans klockare blefvo ovänner. 
De här två blefvo det om ett stycke jord, som prästen hade 
tagit ifrån klockaren. 

I förargelsen öfver att prästen hade gjort honom orätt, tog 
klockaren ett stycke krita ock skref på prästens port: 
Här bor en själasörjare utan bekymmer. 

Då hände det sig inte bättre, än landets konung kom 
resande genom socknen ock förbi prästgården. Där säg ock 
läste han inskriften på porten. »En själasörjare ntan bekym- 
mer, den vill jag se!» utropade kungen. »Han måtte sörja 
dåligt för folks själar.» 

Så lät kungen bud gå in, att prästen skulle komma ut 
till honom, ock när han kom fram till kungen, frågade kungen 
honom strängt, hur han kunde understa sig att inte ha några 
bekymmer, när det var hans kall att natt ock dag sörja för 
sockenfolkets själar. Prästen svarade nog så ödmjukt, att 
han sörjde otroligt mycket för dem ock att han hade flera 
bekymmer än hår på sitt hufvud. 

»Hvad understår du dig då att skrifva på din port!» ropade 
kungen ock slog med spiran på parten. 



110 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. V. 1 

»Nådige herr kung, detta hafver min ovän, klockaren, gjort», 
sade prästen. 

»Jaså, da lefver i ofred med din klockare!» sade nu 
kangen. »När alt kommer till alt, är dn ändå en dålig präst 
ock värd att halshuggas.» 

Då föll prästen på knä ock bad om nåd ock lofvade för- 
sona sig med Gud ock hela världen ock kloekaren med, bara 
han fick behålla sitt hnfvnd. 

»Det skall da få, om da, när jag kommer tillbaka från 
min resa, kan svara på tre frågor, som jag förelägger dig, så 
att jag kan se, om du är så vis, så att du är värd att lefva 
ock ha pastorat. Kan du inte svara rätt på frågorna, skall 
du dö». Med de orden vände kungen ryggen till prästen ock 
befalde kusken köra ock for så sin väg ock lät prästen ligga. 

När kungen var nr sikte, steg prästen upp ock jäm- 
rade sig förtvifladt, att han var en dödsdömd man för han 
var säker på, att han aldrig kunde svara rätt på tre frågor, 
minst frågor af en kung, ock han tykte alt, att huiTudet var 
hugget af honom, så vilse var han i tankarna. 

Då kom klockaren, .som hade hört altihop, till honom 
ock sade, att om han nu ville gifva honom det där jordstycket, 
så skulle han hjälpa honom ur klämman. 

Ack ja! prästen ville ge klockaren jorden ock penningar 
till, bara han själf fick ha sitt hufvud ock sitt pastorat. 

»Nå, det är bra; då har pastorn ingenting annat att göra, 
när kungen kommer, än byta kläder med mig, så skall jag 
nog svara kungen.» 

Kort tid efter höll kungens vagn igen framför prästens 
port, ock nu kom klockaren, utklädd till präst. 

»Nå», frågade nu kungen, »hur långt är här ifrån jorden 
ock till himlen?» 

»Ett steg, för det heter ju, att när människan håller på 
att dö, står hon med en fot i grafven ock en i himlen», sva- 
rade klockaren. 

»Det har du rätt i», svarade kungen. »Men säg mig nu: 
Hur mycket är jag värd, när jag sitter pä min kunglige stol?» 

»Tjugonio silfverpengar, en mindre än Judas fick för Vår 
Herre», svarade klockaren. 



i 



v. 1 KUNOBN OCK KL0CKAR1SN. PÄR OCK BEKGTA. 111 

^Bra svaradt», »ade kangeo. ^^Men sSg mig na, hvad jag 
tänker, så har da räddat ditt lif!» 

»JOy kangen tänker, att jag är prästen i församlingen; 
men jag är bara klockaren», svarade han. 

»Jaså», sade kangen, »%r det på det viset, så ger jag dig 
pastoratet, ock prästen kan fk din tjänst, så kommer hvar på 
ain rätta hylla.» 

Det blef, som kungen hade sagt; klockaren blef präst ock 
prästen blef klockare, ock det gick inte sämre i socknen för 
det. 



ook Bengta. 

Skuraps socken, Vem men högs härad. 

När Bengta gifte sig med Pär, så trodde tösalifvet, att 
hon hade fått ett hufvud till, utom det hon hade förut, ock 
aå mente hon, att då kunde hon spara det gamla, för nu skulle 
mannen vara kvinnans hufvud. 

I vissa fall var nog Pär karl för sin hatt. Sin mark plöjde 
han, ock innan året var ute, hade Bengta en pojke i vaggan. 
Men så skulle han tor förste gången köra till staden, ock då 
bad Bengta honom köpa sig en del sy- ock stoppnålar, för 
Pär slet hiskligt af sig, kan en tro. Det skulle han göra, 
sade han, ock där satt hon nog så förnöjd ock väntade på 
syremedjan. Men när så Pär kom hem ock hon frågade honom 
efter den, då började han söka efter nålarna i vagnshalmen^ 
t%r där hade han lagt dera, den stollemajoren. / 

»Du skulle ha satt dem i ring kring din hufva», sade Bengta 
ock klappade sin Pär. 

Näste gång han for till staden, skulle han köpa järnband 
till ett mäskkar. Då satte mannalifvet järnbanden kring hufvan 
ock hade säkert vridit halsen af sig i sin port, om inte Bengta 
hade kommit ut ock lirkat med det, så han kom lös igen. 

»Du kunde ju ha låtit banden asa bakefter vagnen>>, sade 
Bengta ock kyste sin Pär. 



112 WIGSTRÖM, SAGOA OCK ÄFVENTYK. V.l 

v 

Tredje gängen skulle han köpa en fläaksida. Men när 
Bengta såg, att den hade asat efter vagnen hele vägen ock 
såg värre ut än ett lefvande svin, så började hon fundera på 
om hon inte skulle bruka sitt gamla bnfvud ock bara ha sitt 
nya till husliga ting ock annat smått peleri. Därför så sade 
hon till honom en morgon: 

»Ser du, Pär, i dag kör jag till staden i ditt stäile. Dn 
bar ingenting vidare att göra, medan jag är borta, än kärna 
smör ock sedan passa på, att inte kattradden tar det, ock så 
tvilna drickat ock sätta i deg till bak ock så vattna kreaturen 
ock passa pä vår pojke. Det är altsammans, ock det är ingen- 
ting att tala om», tykte Bengta, ock Pär tykte som hon. 

När hon var väl körd utom porten, så gaf Pär sig till att 
kärna, ock hur han fjumsade med kärntoUen, så fick han då 
smör. Glad blef han, kan en veta; men nu gälde det att 
vakta smöret för den häljarps katten, som for på alt hvad han 
Håg. Pär tänkte först sätta sig på kärnelocket, men så rann 
(let honom i sinnet, att han skulle hämta vatten till degspad, 
ock så band han fast kärnan på ryggen ock tog två spannar 
ock gick till brunnskaret för att dra upp vatten. Men då 
lossnade kärnan från ryggen på honom ock föll, med smör 
ock alt, pladask i brunnen. 

1 sorgen ock förskräckelsen rann det honom i minnet, att 
Bengta hade ålagt honom att tvilna drickat sä fort som möj- 
ligt; därför så gick han in i brygghuset, ock där stodo också 
baktråget ock mjölsäckarna, ock så började han fylla på dricka- 
tunnan, ock när den var Juli, ville han se, om tappen satt väl 
fast, ock stod så ock vrickade, tils han fick svicken lös. I det 
samma gåfvo korna sig till att böla i fähuset, ock han ut med 
svicken i näfven för till att vattna kreaturen. Men när han 
fått dem ur basarna, så kom han ihåg drickatunnan ock rände 
tillbaka till brygghuset, ock där stod det som en sjö. Det 
kunde inte gå an, så tömde han ut mjölsäckarna i drickafloden 
för att få stadga på den. Men så började barnet i stugan 
ge hals, ock ute pä gården stångades kreaturen. Han in i 
stugan ock nappade ungen ur vaggan ock band fast honom 
vid en koklam, så han kunde få fria bänder med de bång- 
styrige korna. Det tog en rund tid det där, ock när han så 
skulle titta till glytten, hade lifvet farit ur den. 



v. 1 PÄR OCK BENOTA. 113 

Na viste Pär sig intet lefvande råd i denna världen, annat 
än krypa in i bakugnen ock gömma sig, för han menade, att 
här blef bud efter pasla, när Bengta kom hem. Ock nu låg 
han i agnen ock önskade sig sja mil in änder en hundrumpa. 

Emellertid kommer Bengta hem från staden ock saknar 
sin Pär ock börjar skrika: 

»Pär, min vän, hvar är du?» 

»I bakagnen», svarar han med en röst, som om han varit 
en klämd katt. 

»Hvad står på, Pär?» 

»Smöret ligger i brannen, Bengta.» 

»Ingenting annat, Pär! Vi kanna kärna annat, kom du 
bara at till mig!» 

»Drickat rajan at, Bengta.» 

»Jag kan ja brygga nytt, din tosing!» 

»Mjölet är till en röra i drickat, Bengta.» 

»Vi kanna ja {& målet mer råg, Pär. Kom da bara at i 
rappet!» 

»Glytten är död, Bengta.» 

»Det var ledsamt. Pär. Men det var ja bara den förste; 
vi konna få många flera. Skynda dig na bara!» 

Na tog Pär mod till sig ock kröp at ock gick till sina 
rätta sysslor, ock Bengta ock han voro nog så belåtna. Men så 
hände det en dag, att Pär skalle vattna tjuren, ock kan en 
väl tänka sig, att det stygga kreaturet for på Pär ock slet 
byxorna af honom ock anrättade honom så, att han snarare 
kunde kallas en stut, än en karl. Men då fick Pär stryk af 
Bengta. 



Sp. UMdtm. V. 1. 8 



114 WIGSTEÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 



Den gätftille skjutspojken. 

Jonstorps sockeu, Luggude härad. 

En pojke skjutsade en gång för en baron, som var mycket 
frågvis, ock när baronen också frågade honom, hyad han äm- 
nade bli, när han blef stor, så svarade pojken: 

»Mjölnare, så mina föräldrar skola slippa att baka upp- 
ätet bröd.» 

»Det förstår jag inte», sade baronen. 

»Jo, hos vår mjölnare få vi aldrig målet i rätt tid, ntan vi 
måste låna bröd, så att när vi själfva bakat, så går alt brödet 
åt till att betala grannarna lånet.» 

»Nu begriper jag det. Men säg mig, b vad gör din far?» 
frågade baronen. 

»Han är ute för att göra sig själf två skador, där våra 
grannar ha gjort oss en.» 

Då stod baronens förstånd stilla igen, så att gossen själf 
fick lösa gåtan. »Grannarna», sade han, »ha trampat en gång- 
stig tvärs öfver hans komåker, ock nu gräfver han upp stigen, 
ock de lägga en ny bredvid.» 

»Det är inte klokt handladt; men hvad gör din mor?» 

»Hon gör grannkvinnan en tjänst, som grannkvinnan aldrig 
kan göra hanne tillbaka.» 

»Hvad kan det vara för en tjänst ?*> 

»Hon lägger ihop hannes ögon, sedan hon dött», svarade 
pojken. 

»Godt, men hvad gör din bror?» 

»Han är ute i skogen ock fångar djur. Dem han fångar, 
slår han ihjäl, men dem han inte ^r fatt i, dem bär han med 
sig hem. Kan baronen förstå det?» 

Nej, inte det häller förstod den frågvise. 

»Bror min står ute i skogen ock kammar sig, men som 
vanligt gör han det inte till gagns», sade pojken. 

»Nå, så! Men hvad gör din syster då?» 

»Hon sitter hemma ock gråter öfver två saker, som gladde 
hanne i Qor.» 



i 



v. 1 DEN GÅTFULLE SKJUTSPOJKEN. DEN LÄTTLÄRDA FLICKAN. 115 

»Det blir jag lika klok p&.» 

»Hon fick tvilliDgar i fjor, ock då blef hon glad. . Men i 
är rymde hannes man, ock så gråter bon Öfver barnen, för hon 
kan inte själf föda dem.» 

Lyckligtvis voro de na framme; annars hade den frågvise 
baronen fått höra flera gåtor, än hans hnfvad kunde rymma. 



Den lättlärda fliokan. 

Gylle socken, Skytts härad. 

Det var en gång en angkarl, som kom för att fria i en 
gård. Så hade hasmodem där en egen dotter ock en styfdotter. 
Styfdottern var, som det ja plägar vara, mycket vackrare än den 
egna dottern. Åtminstone tykte alla friarne det, ock därför 
sökte alltid styfmodern att visa dem, har odaglig hon var 
till arbete. För se, där var ting, som hon aldrig hade iått 
lära sig, stackaren. 

När na denne friaren bara slog ögon till hanne, så befalde 
styfmodern hanne att sätta sig i väfven ock väfva femskafts- 
tyg med fem trampor, ock det hade tösalifvet aldrig förr pröf- 
vat på. En kan tänka, hon var eländig, för hon ville så gärna 
ha den hygglige ungkarlen. Hon satt där ock tram|^ade ock 
slog, ock slog ock trampade, men det blef bara hästar, ock 
hon önskade sig sja alnar, änder jorden, så skämdes hon, för 
friaren satte sig hos hanne ock tittade på arbetet. Efter en 
stånd så sade han: 

»Min far hade fem hästar, ock när han skalle rykta dem, 
började han med den närmaste till höger, ock så förföljde han 
hela raden, ock började så igen på den förste.» 

»Jaså», sade flickan, ock så gjorde hon på samma sätt 
med de fem väftramporna, ock så blef där inga hästar i väfven 
mera. 

Då förstod friaren, att det var en klok flicka, ock så 
friade han till hanne ock fick ja ock höll ett bröllopp, som 
varade i åtta dar, i sin egen gård. Där bygga de bo, där 



å 



> 



116 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

lappa de sko, där måla de barn i skäppor, ock så sköto de 
mig bit; för att jag sknlle tala om det. 



Västgötens brölloppskläder. 

Torupe socken, Västra Göinge härad. 

Det var en gång en ung knalle, som gjorde sin första 
vandring i Skåne. Så kom ban till ett hörland, ock blått var 
det, för det stod jnstament i fagraste blom. 

»Nå, ga pina dö, är det la inte sjön^ som jag hört snackas 
om!» säger nu knallen för sig själf; »nu får jag se, om jag 
kan simma.» 

Knallen han klädde af sig till bara skinnet ock tog sin 
påse på ryggen, ock så bredde ban nt armarna ock slängde 
sig näsgrues i hörlandet ock kröp så på händer ock fötter genom 
hören ock blef mycket glad, när han kom lyckeligt till lands 
med sin påse, torr ock välbärgad. 

Någon tid efter detta kom han en söndag förbi en kyrka, 
ock dit gick han in. Jnstament som han trädde in genom 
dörren, skriker prästen af all makt från predikstolen: 

»Hurudan kommer du här in ock har inte brölloppskläder! 
Binder honom till händer ock fötter!» 

Då sknlle en sett västgöten! »Bind la du i Hultamosa, 
ock bind inte mig!» skrek han midt i kyrkan. »Du må la 
veta, att när jag kommer hem till Västergyllen ock tar på 
mig mina hvite byxor ock min gule väst ock min gröna tröja, 
så har jag så granna brölloppskläder som hvilken som hälst.» 
Ock så spankulerade västgöten nog så stolt ut nr kyrkan ock 
lät prästen skärmisera, bäst han ville, med de andre. 



v. 1 VÄ8TGÖTENS BRÖLL0PP8KLÄDER. DEN SKÅLLA KVINNAN. 117 



Den snälla kvinnan. 

Risebärga socken, Norra Åsbo härad. 

»Hör dn, far», yar där en kvinna ock sade en dag till 
mannen, »vi ha bara en stat. Hade det varit ett ök, så hade jag 
någon gång knnnat hunnit upp ock åka. Vore jag i dina 
kläder, skalle jag drifva till marknads med staten ock byta 
mig till ett ök för honom.» 

Det tyktes inte mannen så galet. Han tog staten ock 
ledde af med honom. När han då hade gått ett stycke, så 
mOtte han en man med ett föl. »Vill da byta med ditt ök mot 
min stat?» frågade kvinnans man. Den andre var en filur, 
han slog till ock fick staten, ock mannen fick fölet. 

Men mannen hade inte väl fått fatt i det tämligen stora fölet 
ock ville sätta sig upp ock rida, förr än det gaf till att slå 
änden i vädret. Mannen dratt baklänges, men slapp det inte, 
utan kom på benen igen. Men när han ville hit, ville fölet dit, 
ock det slog upp med bakbenen, så mannen trodde, han skulle 
mista både näsa ock ögon. 

Som han då gick där ock bängslades med fölet, kom där 
en man ledande med ett svin. »Du får nog inte rätt på fölet, 
vill du inte byta med mitt svin?» sade han. 

»Jo, låt oss det, så jag kan komma helskinnad hem!» säger 
mannen, ock så bytte de. 

Men hade fölet varit bångstyrigt, så var svinet inmarigt. 
Det rände i alla de kringelikrokar, det kunde tänka upp, sä 
mannen trodde, han skulle löpa både lefver ock lunga af sig. 
Då mötte han en man med en bock. 

»Skola vi byta kräk?» sade han. 

»Går han stadigt, som folk, så är jag med om det», sade 
kvinnans man, »för svinatrollet ränner lifvet af mig.» 

»Bocken är en snäll gammal dross, den får du inte något 
allo med», svarade den som rådde om honom, ock så bytte 
de två. 

Men bocken fick inte väl syn på sin nye husbondes bak, 
förr än han gaf honom en sättare där, så han for så långt 



118 WIQSTttÖM, SAGOR OCK ÄFVENTITR. V. 1 

hänåt vägen, som tjadret räkte, ock när han kom på benen igeo, 
fick han sig en till, så han måtte gå baklänges ock leda 
honom. 

Han var inte kommen långt, förr än han mötte en man 
med ett får, ock det var både gammalt ock dåligt. 

»Skola vi två byta kräk?» sade han. »Mitt får är så könt 
ock går så skickeligt, så det gör aldrig någon fl^rtret», sade han. 

»Ja, tag hit det ock låt mig bli af med bockatrollet!» 
sparade den andre, ock så bytte han igen. 

Men hade bocken varit galen på ett vis, så var fåret det 
på sitt; för det ville inte af fläcken, utan rände rnndt, som 
om det hade varit på hurren, ock mannen viste inte bättre, än 
ränna på samma vis. Då kommer där en man med en gåse. 

»Det är nog ett underligt får, du har fått; skola vi byta 
likt om med min gåse?» frågade han; för han såg också, hvad 
mannen gick för. 

»Ja, gif bit din gås! Den kan jag åtminstone bära», säger 
mannen; ock så var den saken uppgjord. 

Men se där är någon skillnad på en gäse ock en gås, för 
eljest blef här aldrig gässlingar. Det är nu det ena. Det 
andra är det, att gåsen är inte slätt så tålig som hans maka. 
Det fick nu mannen tro på, för gåsen piskade honom med 
vingarna ock bet med näbben ock hväste, så mannen blef haj 
ock trodde, att nu blef han rent af med sina ögon, hur det då 
gick med näsa ock mun. En kan därför tänka, han blef glad, 
när han såg en man komma med en hane ock hörde, att han 
också ville byta likt om med honom; ock så bytte de två. 

Men hanen var inte skickeligare, än gåsen hade varit, utan 
han skrek ock gol ock galnades på sitt vis ock sprattlade 
med benen, så mannen snart hvarken viste, hvilket som var 
hufvud eller ände på sig själf, än sedan på hanen. Där- 
för så hade han inte något emot att sälja hanen för en sladd 
pengar, när där nu kom en man, som ville köpa honom. 

Men nu hade där gått så mycken tid hän, så mannen var 
sulten, ock så gick han till en krog ock köpte sig mat för 
pengarna, så nu stod han där rent tomhänd ock fölte sig litet 
flat, vid det han tänkte på hvad hans kvinna skulle säga till 
denna handelen. 



Å 



Y. 1 DEN SNÄLLA KVINNAN. 119 

Där var nu inte annat för honom än gå bem, ock när han 
kom drosande in i förstngan, så hörde kvinnan hans skrapande 
ock lykte upp dörren. 

»Nå, far, hvar har dn så oket?» frågade hon. 

»I! mor, det slog ock sparkade, så jag bytte bort det 
mot ett svin. 

»Det var klokt, far; för hvad skulle vi i alla fulla fall 
med ett ök? Sådant ett kräk är dyrt att hålla ock kunde 
lätt våldränna med oss. Nej, då är ett svin bättre, det kan 
äta hvad det skall vara, ock så få vi fläsk till jul.» 

»Ja men, mor, svinet bytte jag nt mot en bock.» 

»Det var inte så galet, far^, sade kvinnan. »Hvad skulle 
vi i alla fulla fall med fläsk! Sådant blir antingen härsket 
eller fult med potingar, eller får en halsbränna af det, för 
att inte tala om att (oet inte duger till ett fnyk. Tacka vill 
jag bocken då! Han äter bark ock gnager hvad han kommer 
åt. Raggen ock skinnet duga, ock köttet kan en röka, så 
håller det sig länge.» 

»Men bocken bytte jag ut emot ett får, mor.» 

»Ja, är det inte, som jag alltid sagt, klokare man gick 
aldrig i ett par skor! Hvad sktille vi med bocken, när vi 
knnde få ett får? Nu tå vi to till hosor, ock skinn till en päls 
till dig, far, ock talg till ljus, ock blod till pölsa, ock så det 
rara fåraköttet!» 

»Mor, fåret bytte jag nt mot en gås.» 

»Nej, kan en se! Du är då alltid t^rståndig, far. Ett 
fikT skall ha föda ock passning ock fårakätte ock jag vet inte 
hvad. Ock tänker en efter, så är det ingen vinst vid att hålla 
tår. Nej, tacka vill jag en gås! Hon passar sig själf ock 
skaffar sig också själf den mesta födan, hon äter. Så få vi 
ägg ock gässlingar ock den dyra fjädern ock den goda gåsa- 
pölsan ock gåsakråset ock köttet. Det skola vi röka, far!» 

»Ja men, mor, jag bytte ut gåsen mot en hane.» 

»Nej, är det inte, som jag säger, du kommer ihåg all 
ting! Du vet, att vi ha litet tungt vid att vakna om morgr 
nama, ock så skall nu hanen gala lif i oss, det är mycket 
säkrare än en klocka.» 

»Men jag sålde hanen ock fick pengar.» 



120 WIGSTRÖM, SAGOR OCK APVBNTYR. V. 1 

»Det var rätt, far; för en hane gör inga ägg, det är inte 
något med fjädern, ock hanakött är tort som enegrenar. Men 
har en bara pengar, så kan en få alt hvad det skall vara.» 
»Ja, mor, därför så köpte jag mat för dem.» 
»Hvad sknlle da väl annat, far? Födan är balfva lifvet, 
ock hade da satt det till på vägen, så hade du inte kommit 
hem. Nej, far, da är alltid klok, synd att säga annat, ock dn 
har också förtjänt dig en varm ock god gök, ja män har da så!» 



Det rara meklamentet. 

Risebärga socken, Norra Åsbo härad. 

Det hände sig i de tiderna, när doktorerna bara skäldes för 
apotekare — för högfärden var ännu inte så stor, skola vi säga 
oss — det hände. sig, att där var en kvinna, som hade fått en 
rädeligt stor bulle på käften, om det inte rent af var ett djur- 
nem. Mannen hannes gick så till apotekaren för att fråga, 
hvad han skalle göra vid detta onda. 

Apotekaren satt till bords ock åt blodpölsa ock dricka- 
sopa, när mannen kom in ock begynte beskrifva den här 
bullen. 

»Ja, detta är mycket bra; men kan din hastru laxera, min 
gode man?» frågade apotekaren. 

Det förstod inte mannen, atan stod där ock stirrade, så 
apotekaren måtte säga det på ren svenska. 

»I jo, hvad hon det kan!» säger så mannen. »Stundom ser 
det ut som ackarat drickasupa, ock stundom är det likt pölsan, 
som apotekaren äter. Kunde jag få ett plåster till bullen?» 

»Jag skall ge dig plåster!» skrek apotekaren ock slängde 
ifrån sig pölsan. Ock därmed drog han mannen två sättare 
på käften, så han trumlade baklänges mot väggen. 

Men när mannen kom till sig själf igen, så sade han: »Mycken 
tack skall herr apotekaren ha! Men jag bara begärde ett plåster, 
det andra ger jag honom tillbaka.» Ock därmed drar han 
apotekaren ett tag på käften, så han vände benen i vädret. 
Ock sedan betalte han ock gick hem. 



y. 1 DET KÄRA MEKLAMBNTET. DET KARLA VÄNDA SLÄTTBOFOLKET. 121 

I stagan där hemma gick kvioBan ock hviade ock skrek 
med sin bulle. När hon fick se mannen, så sade hon: »Fick 
da något plåster, så hit med det på fläcken, för jag tror, jag 
blir virrig i hafvndetl» 

»Jo, jag fick två för ett», sade mannen, »men det ena fick 
apotekaren igen, ock här har du det andra.» Ock så gaf han 
kvinnan en sättare midt på bullen, så hon såg sju solar på 
himmelen. Men bullen han sprack också med det samma, ock 
käringen kunde sedan inte nog berömma apotekarens plåster, 
ock hon sade till nabokvinnorna, att det var det raraste mekla- 
ment, hon hade fått i all sin tid. 



Det karlavända slättbofolket. 

Torups socken, Västra Goinge härad. 

Det hände sig för lång tid sedan, att en slättbofamilj körde 
till marknads för att köpa ett ock annat. Men det är en dålig 
marknad, när en inte får något i hättan. Slättboar äro också 
folk, ock därför togo de sig till bästa, sä de skulle få mod i 
bringan, när de körde hemåt om natten. 

»Nu är jag inte rädder, om så själfve däkeren kom emot 
088», säger far själf, när han triner upp i vagnen. 

»Du skall inte missbruka din Guds namn, far!» svarar bans 
mora. »Men inte är jag rädd hvarken för göingar eller troll.» 

»Jag är inte en gång rädd för knektarna», säger så sonen. 

»Det är jag rent inte häller», tyktes dottern. 

Men alt detta stod där en husareknekt ock hörde. Ock 
när slättbon hade kört ett stycke, så kom han sättande efter dem 
på sitt ök. »Håll, bonde, eljest kostar det lifvet!» skrek han. 

»Käre, nådige fan, jag är bara en slättbo ock har inte 
nånsin gjort någon världsens ting. Låt mig köra hem!» bad 
han ock var så rädd, så röfven pasla på honom. 

»Jag är ingen fan, utan en ärlig knekt. Men vill du lefva, 
så skall du ock hela familjan lösa lifvet. Dig, far, binder jag 
vid håret i hjuleken. Vrider du på hufvudet eller bara på ögo- 



122 WIGSTRÖM, SAOOE OCK ÄFVENTYR. V. 1 

ueo, så hugger jag knoppen af dig. Da, långe pojkadrnmmel, 
skall hålla min häst bär på min utbredda kappa. Men du är 
olycklig, om du låter honom trina ut med en enda fot, ock 
du. sätter lifvet till, om du låter honom släppa något bakifrån 
pä kappan. Du, tjocka mor, skall taga ditt marknadsknvte 
ock hålla det på din nya slef, medan din tös ger mig en kyss.» 

Slättboarna ristades i hela deras kroppar ock sade inte 
ett endaste ord, när knekten band mannen vid hjulet ock gaf 
pojken sin häst att hålla på kappan ock stälde morän med 
knytet på slefven ock tog dottern i famn. 

Men när det var gjordt ock knekten hade ridit sin väg^ 
sade slättbomannen: 

»I, han trodde, jag lydde honom! Men det blef lögn, för 
jag såg till sidan, så han inte kom till att kyssa mor.» 

»Ja, inte lydde jag honom», sade pojken. »Han sade, att 
oket inte fick släppa något på hans kappa. Men det slapp 
tre tollar; de två stoppade jag i min Inmma, den tredje put- 
tade jag i min mun, men det blef han inte klok på.» 

»Inte tron I, jag stod med knytet på slefven!» sade morän. 
»Nähä, jag hade knytet framme ock slefven i röfven, bara för 
att göra tvärs emot.» 

»Jag pussade honom värst, jag!» sade dottern, »för han 
tog en kyss från mig, men jag gaf honom två igen.» 

8å gick det till i den vändan. 



v. 1 DET KARLAVÄNDA SLÄTTBOFOLKET. GÖIKOE POJKEN. 123 



Qöingepojken. 

Risebärga socken, Norra Åsbo härad. 

Där var en gång en göingekäring, som hade en pojk. 
Hon hade bara den ene, ock väl var det, för han var dum 
som en stat. 

En gång så skickade modern honom af med deras ko, som 
han skalle sälja. »Da får taga för hanne hvad du kan, 
bara da får något i handen med dig hem», sade käringen. 
Pojken ledde af med det beskedet. 

När han hade gått ett bete, mötte han en man. »tlvart 
skall dn leda hän, min here?» frågade han pojken. »Jagskall 
leda ock sälja vår ko», svarade han. 

»Har mycket skall da ha för hanne?» säger då mannen. 

»Mor sade, det var lika mycket, bara jag fick något», sva- 
rade göingepojken. 

»Ja hvad är något?» säger dä mannen. 

»Det vet jag inte. Mor sade, jag skalle ha något' i han- 
den», svarar så den damme pojken. 

»Räck hit näfven», säger na mannen, »så skall jag ge dig 
något i handen.» Ock därmed spottar han en stor, rädelig klabb 
midt i handen på göingepojken, ock pojken blef nog så förnöjd 
öfver att ha fått något för moderns ko. Hanne tog na mannen 
ock ledde af med, men pojken gick mot bemmet med spott- 
blagan på näfven ock såg väl till, att hon blef där. 

När han då hade gått ett bete, såg han en präst komma 
körande. De kommo på samma tid till ett vångaled, ock prä- 
sten sade: 

»Lyck app ledet för mig, here, så skall da få en kaka!» 

Pojken till ledet ock lykte app det, men glömde rent, hvad 
han hade i handen, så spettet klentes på vångaledet. Han 
hade likväl knapt sluppit prästen igenom, förr än han kom 
ihåg det ock begynte skrika: 

»Bida, bida, präst! Jag hade något i min hand, som 
mannen gaf mig för kon. Det har da tagit, jag vill ha det 
tillbaka.» 



124 WIGSTRÖM, SAOOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 

Prästen trodde, det var* fråga om pengar, ock han sade, 
att han inte hade tagit något från pojken, ock inte något ville 
han ge honom. Men då blef pojken galen i kalintan ock skrek: 
iJa så skall jag, dronen i mig, ge dig!» Därmed ref han 
till sig en stor stake af gärdet ock slog prästen på skallen, så 
han vände benen i vädret; så var det förbi med honom. 

Men pojken rände hem ock sade modern, hvad för något 
han hade fått för kon ock att prästen vist hade tagit det. 
Men han hade lagt prästen i kölfvan med en enestake, så han 
kofnade af. 

Käringen hon tyktes, det var galet nog med kon. Men 
att prästen mist lifhanken, det var då ännu värre. Hon smög 
sig af ock pattade ner prästen i ett hål ock gick så hem ock 
slaktade sin svarte bock ock lade den i prästens vagn ock 
sade till sin pojk, att han skulle gå med ock gräfva ner prästen. 
Som lycka var, var pojken så dum, så han inte kunde känna 
en präst ifrån en bock, när de båda voro svarta. Det 
var det, käringen viste. När de kommo hem igen, så satte 
bon heren i stekhuset till att binda limmar, eller kvastar en 
säger; men själf kokade hon en kittel välling, ock när den 
var färdig, så bar hon upp den på hustaket, ock där slog hon 
ner den i stekhuset genom skorstenen. Sedan sade hon för 
pojken, att det hade regnat välling den dagen öfver hela 
världen. 

Men när nu prästen blef rent borte, så blef därårörande 
i socknen, ock de letade efter honom både likt ock olikt, lik- 
som mannen, som letade efter oket i bordslådan. Till sist iingo 
de nys om att göingepojken både gjort af med honom. De 
kommo så till käringen för att fråga pojken. 

»En har jag både slagit död ock begratVit honom med», 
sade pojken nog så galant. 

»Hurudan såg han ut?» frågade de. 

»Han var svart», säger pojken. 

»Det var, ta oss däkeren, prästen!» skreko de. 

»Hade prästen horn?» frågade nu pojken. 

»Inte det vi veta», svarade folket. 

»Ja, men det hade den, vi påtade ner, mor ock jag», på- 
stod pojken. 

»När gjorde ni detta här?» frågade socknemännen. 



i 



i 



v. 1 OÖINGEPOJKEN. 125 

»Det var den dagen det regnade välling öfver hela värl- 
den», svarade pojken. 

Nu gåfvo de sig af för att rota efter det svarta liket ock 
fingo så fatt i bocken, ock den ville de inte kännas vid som 
sin präst. Så gick göingepojken fri för det, för de trodde, 
han var vriden i skallen. 

Så någon tid därefter så ville käringen gifta bort sin here^ 
ock det var inte konstigt att få honom en tös, för han var 
ende pojken ock en behållen knase. Käringen hade gjort upp 
saken med en utanbysgräbba, ock den dagen hon gick för att 
hämta hanne, sade hon till pojken: 

»Na skall du göra rent, men inte hela huset, bara fyra-fem 
bjälkalag i stugan. Sedan skall du ta det gröna ock den vän- 
ligaste örten i hagen ock lägga det i soppegrytan, ock till sist 
skall du göra dig söt ock tjädra upp dig själf på bästa vis.» 

Pojken lofvade göra, som hon sade, ock så benade hon 
åstad efter gräbban. 

Under tiden bar pojken vatten i stugan, sä det förslog 
något, {6t det var hans mening till att fylla fyra eller fem 
väggarnm med vatten upptill bjälkarna. Men det lyckades 
inte, för där var hål på vindögonen, där rann det ut, ock så 
blef han ked af det görat. Men i hagen stod grisen, honom hade 
käringen mälat grön, för han inte skulle bli så fort skiten. 
Nu tog pojken honom ock slängde honom i soppkittelen. Hun- 
den hette Örta, ock vänlig var han, tyktes pojken, ock så efter 
med den i kittelen! Till sist sprätte han upp en stor tjäder- 
dyna ock smorde öfver sig själf med sirap ock rullade sig 
sedan i Qädern. Sådan satt han på en träknubb i stekhuset, 
när modern kom med gräbban. 

Käringen frågade honom då, hur det kunde vara, att han 
gjort alt detta vid stugan ock soppan ock sig själf, ock han 
sade, att så hade hon själf sagt, han skulle göra. 

Men käringen hon snodde sig nog så fint för gräbban med 
att säga: 

»Ja, se min pojk han är alltid så spaserlig ock rolig.» 

Tösen tänkte väl både si ock så om den spaserligheten. 
Men eftersom han var rik, så fick det gå, ock så blef där 
i sin tid bröUopp. Men när natten kom, kunde inte bruden 
bärga sig längre, utan när de voro komna i brudkammaren, 



126 WIG9TRÖM, SAGOR OCK ÄF7ENTYR. V. 1 

sade hoD, att hon ville gå nt ock syssla litet med kräken, f%r 
det gaf god lycka. Men pojken ville inte släppa hanne. »Da 
ränner din väg», sade han. »Tror du detv, sade hon, »så tag 
detta här repet ock bind om lifvet på mig, så kan da dra mig 
till dig, när du vill.» Det gjorde pojken. Men hon gick nt i 
sommarstugan ock tog hans penningpang ock gick så nt 
i fähuset ock tog en get ock band den i repet, ock själf 
tog hon till bens ock rände så långt, att hon aldrig blef syn- 
lig mer. 

Nå, pojken han drog på repet, ock så fick han fatt geten 
i pannan. 

»Mor», skrek han, »bräden är Inden ock har horn!» 

»Tyst, pojk, da är alltid så spaserlig! Det är bara hannes 
små hårpiskor», svarade käringen. 

Då drog pojken geten upp till sig i sängen. Men då 
skrek han: 

»Mor, bräden trattar bönor!» 

»Da är en rädelig tosing», sade modern; »na skall du tiga 
ock sofva!» 

Det gjorde han också. Men när han om morgonen såg, 
att han gift sig med en get, så satte han först eld på sig, ock 
sedan rände han ut i ån iHr att släcka. Där blef han vist, 
ifall han inte kom upp igen. 



Qöinsexi ook prästen. 

o 

Ricebärga socken, Norra Åsbo barad. 

Förr i tiden, när där i Oöinge var långt mellan kyrkorna, 
kunde där vara de, som ingen tid gingo dit. 

Ibland dem var där en göing, som inte sett präst eller 
kyrka, sedan han gifte sig ock blef vigd. 

Tiden hade gått, han hade många barn, ock de gamlaste 
af dem voro stora tampar. Men där blef ännu fler, ock inte 
hörde prästen af göingen. 

Då tyktes han, prästen begrips, det var rent för galet. 
Därför så skickade han bud till honom, att han skalle komma 



Y. 1 GÖINOEPOJKEN. 6ÖINGEN OCK PRÄSTEN. 127 

till prästgårdeD, för prästen ville snacka med honom. »Nu blir 
här spektakel af», tänkte göingen. »Det är nog klokast, jag 
stryker prästen om mannen med ett lass fjälar, eljest tar 
väl raggen mig.» 

Han kallade på sin störste here ock sade: »Pojk, da tar 
ock lässer ett bra fjälalass ock kör med det vägen omkring 
till prästgården^ så går jag genvägen dit.» 

Det blef, som han hade sagt. Fjälalasset blef läst, ock 
göingen gick, ock pojken körde. Men mannen kom dit först, 
för han tog genstigen. 

»Nå», säger då prästen till göingen, »jag har hört, att du 
hafver många barn i ditt has, fast du aldrig hafver kallat mig 
till bistånd. Hvad företager du dig så med dem, när de skådat 
dagens Ijas?)^ 

»Jag döper dem i vatten, vördig prost», svarar göingen. 

»I vatten?» säger så prästen. »Ingenting mer?» 

»Jo, i faderns ock Andens namn», hviskar göingen rädd, 
så han ristas i hele kroppen. 

»Men, min käre man, hvart tager då sonen vägen?» frågar 
så prästen. 

»Jo, han körde omkring med Qälalasset ock kommer i rappet 
hit med det till vördig prosten», skrek na göingen själaglad, 
för han viste inte af någon annan son att säga än sin egen. 

Hnru det sedan gick med saken, skall jag låta vara osagdt, 
för jag var inte själf tillstädes ock hörde något af det. 



128 WIOSTRÖM, 8AOOR OCK ÄFVENTYR. V. 1 



Det ville upp. 

Torups socken, Västra GöiDge härad. 

Det var i den tiden västgötarna drogo kring med deras 
påsar ock narrade folk på både pengar ock mer ändå, när de 
fingo nattaly åtminstone. 

Då så kom där en sådan där knalle till ett bas ock ville 
ligga där om natten, ock när ban såg sitt tillhåll, visade ban 
kvinnan en farligt grann silkeduk ock sade bänne, att den 
skulle bon få; för mannen bännes var borta, må en veta. 

Nu var det så, att bans mor bodde i båset bos de ange. 
Kvinnan frågade nog så könt svärmodern, bur bon skulle göra, 
för den gamla var van att råda i alt. 

»Det är ingen tid värdt vara fattig ock bögfärdig!» sade 
käringen, när bon såg den rosige duken; ock så fick kvinnan 
den, ock knallen, det leda lifvet, fick sin vilje. 

Men när ban var gången, kom mannen bem, ock då stod 
det bär käringen, bans mor förstås, så bögt i balsen, så att 
så fort bon fick ögonen på mannen, sade bon: 

»Det vill upp, det vill upp!» 

Sonakvinnan skärmiserade med bänne ock trugade bänne 
med både Skam ock mer, om bon inte ville tiga. Käringen 
lofvade det nog, men inte väl både bon fått mannen för ögo- 
nen, förr än bon skrek: 

»Det vill upp!» 

När det nu inte ville lena för bänne igen med detta, 
så tog sonakvinnan käringen upp på löftet ock fick bänne 
till att sticka bufvudet i en rännelycka, så skulle de nog, sade 
hon, få hemligheten ur balsen på ett bra vis. »Ja låt gå, för 
eljest kväljer den mig», sade käringen ock stack bufvudet i ränne- 
lyckan, ock så trissade sonakvinnan upp bänne öfver takbjälken. 

Ett bete efter kom mannen upp på löftet ock fick se 
käringen dingla. »Hör du», sade han till sin kvinna, »mor 
gick ock skrek, hon ville upp, ock nu, min död, bar bon kom- 
mit upp, så det battar, för bon hänger i taket. 

Så var det med den saken. 



Å 



v. 1 DET VILLE UPP. GBÄTEMIDDAGEN. 129 



Qråtemiddagen. 

Torups socken, Västra Göinge härad. 

Det var en gång en man, som hade en käring, 8om alla 
tider ryade sig ock pep, att hon var ked af lifvet. Mannen 
hörde detta i otta ock kväll ock blef trött på allöet till sist, 
ock en dag sade han till hanne: 

»Hör dn, mor», sade han, ^jag gitter lika litet som du lefva 
i denna leda världen ock ha det smått ock skrint. Jag våndar, 
vi trossade in i en annan; för harudant där är, så vet jag åt- 
minstone, att en stackars skickelig göing där inte tränger till 
att köra till marknads ock låna hus hos ogena slättboar eller 
äta mjölken blandad med dricka.» 

»Ja, det var godt en kunde slippa från det på en gång», 
tyktes käringen. 

»Det skall gå som smör ock bröd i skräddare, för vi kunna 
på en gång hoppa i ån», sade mannen. 

»Hoppa!» sade käringen. »Ingen tid har jag hoppat, ock 
inte gör jag det detta laget; men stå på hufvudet kan jag från 
den tid, jag var liten, ock detta gör jag nu med.» 

Så gingo de två ner till ån. »Nu ge vi oss ut», sade hon. 

»Lät mig bida ock se, hur du gör. Men bind först mina 
näfvar på min bak, för eljest ränner jag ut ock drar upp dig 
igen, för aldrig kan jag se dig dö i lefvande lifvet», sade han. 

Käringen tog deras hoseband ock band hans näfvar pä 
ryggen, ock så slog hon kullbytta ut i den djupa ån. Vatt- 
net var kalt som is, ock bon hade ingen tid varit glad vid att 
två sig. Därför tog bon till att skrika ock hvia på mannen, 
att han skulle dra upp hanne igen. 

Men han var en inmarig gök, han ville vara af med sin 
gamla gråtemiddag; därför vände han baken mot ån ock sade: 

»Mor, du får bli i vattnet, för du har ju själf bundit näf- 
varna på mig, för jag inte skulle gena dig från grafvens dörr.» 

Så blef mannen af med sin gråtemiddag, ock inte grät han 
öfver det, längre än prästen såg det. 



8v. landim. V. /. 



'/ 



i 



130 WIQSTRÖM, SAGOR OCK ÄFVKNTYB. V. 1 



Västgöten på husförhör. 

Ousby socken, östra Göinge härad. 

Det var en västgöte, som länge hade vandrat omkring 
med påsen på ryggen, ock så kom han en gång till en gård» 
där de hade husförhör. Prästen bannade honom Kr att han 
så där strök omkring ock inte var med ordentligt på läsmö- 
tena i sin egen socken. »Ja, det är länge, sen jag stod för nå- 
gon präst», sade knallen; »men nog har jag ändå läst böcker, så 
jag vet, hvad de göra både i himmelen ock på jorden», sade han. 

»Kan du då säga mig, hur långt här är från himmelen till 
jorden?» frågade prästen. 

»Jag har läst 1 böcker, att himmelen är Hans stol ock 
jorden Hans fotapall, ock därför kan där inte vara längre dit än 
ett bra mansben. Men där står också^ att Elia for dit upp med 
hästar ock vagn, så skulle där vara något längre, är det inte 
mer än ett skjutshåll, för där står inte, att de betade hästarna.» 

»Nå, hvad göra de då i himmelen?» frågade prästen igen. 

»De sitta ock undra ock andra öfver att fast här är så 
många präster som dö, så kommer där ingen af dem dit.» 

»Säg mig då, hvad de göra i helvetet i dag, medan vi 
sitta här?» 

»Jo, det skall jag säga. De steka ock brasa med all flit, 
de vänta både präst ock klockare dit», svarade knallen. 



Prästsäoken. 

Ousby sockeD, östra Göinge härad. 

Det var en länsman, som frågade en präst, hur det kom 
till, att hur mycket där än kom i prästsäcken, så blef den 
aldrig full. 

»Det kommer sig utaf det», svarade prästen, »att Hin en 
gång kastade en eldröd länsman dit, ock han brände hål i 
botten.» 



v. 1 VA8TGÖTBN PA HUSFÖKHÖR. I VERUM O. VI88ELTOFTA. 131 



I Verum ook Visseltofta. 

Glimåkra socken, öetra Qdinge härad. 

Två Bpelmän, den ene var ifrån Verum ock den andre 
från Visaeltofta, spelade på ett bröUopp ock kommo så i tvist 
om hvilken socken som var den bästa. 

»J^ gick en gång genom Vernm, där äro alla smeder, 
oek när jag kom in till prästen, satt han ock hväste hästsko- 
söm», sade han som var från Visseltofta. 

»Men jag gick en gång genom Visseltofta, där äro de alla 
krämare, ock när jag kom in till prästen, så satt han ock; 
lappade en krampåse», svarade den andre. 



På torget. 

örkeneds socken, östra Göinge härad. 

»Hvad har ni att sälja?» frågar stadsbon. 
i>Bara stäfver ock korn, smack, smack!'' svarar smålän- 
dingen. 

»Jag har råg ock hvete, pu, pu!» svarar skånske slättbon. 



Vi Bvarte. 

örkeneds socken, Östra Göinge härad. 

Där var en gång i tiden en präst i Ousby, som var så 
snål, så att själfve sotaren viste, hur snål han var. En gång 
sknlle prästen ha sotadt ugnen till sin folkstuga, ock när 
sotaren hade slutat sitt arbete, begärde sotaren tio riksdaler. 

»Tio riksdaler för en ngn, det är för glupskt!» utbrast då 
prästen. 

»Vi svarte ta alltid bra betalt för litet arbete», svarade 
aotaren. 



\ 



z' 



132 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVKNTYR. V. 1 



Olupska godsaxe. 

Glimåkra socken, östra Göinge härad. 

Det hände sig en gång i Villands härad, sedan pickarna 
hade blifvit afskaffade, att ett brudfölje öfvervar gadstjänsten, 
ock en käring, som hörde till brndföljet, somnade i kyrkbänken. 

Prästen predikade om hur Frälsaren spisar fem tusen män. 
Det hörde käringen inte. Men när så prästen höjde rösten 
ock talade om de rika kvarlefvorna efter denna måltiden, då 
vaknade hon ock sade: 

»Hade de varit råbelöfvare, hade de gu ätit upp altihop.» 

Men Råbelöfs herrskap ock underlydande de blefvo för- 
argade öfver käringens påstående, ock hon iSck plikta för 
kyrk buller. 



Ousby käring. 

Örkeneds socken, östra Göinge härad. 

Det hände sig för många är sedan, att en käring i Ousby 
by blef hårdt sjuk, ock rätt som det var, kolade hon också 
af, som en säger. Då fick hannes närmaste nabo brådt med 
att ställa till själaringning efter hanne, ock när nu ringarne 
hade ringt ifrån sig, så tog mannen dem in i käringens stuga, 
för att han ock de skulle fk traktering som vanligt. Men när 
de kommo in där, satt käringen lifslefvande på sängen. « 

»Hvad, lefver du! Ock jag, som har låtit ringa för dig!» 
utbrast nabomannen. 

»Hade varit onödigt, hvar ock en kan ringa för sig själf !» 
svarade hon förargad. 

Härntaf ha vi ordstäfvet: »Hvar kan ringa för sig själf, 
sade Ousby käring». 



v. 1. GLUPSKA GOD8ARE. HALLELUJAN. 133 



Hallelnjan. 

Oasby socken, östra Goinge härad. 

För många år sedan bodde där i Oasby en käring, som 
inte kunde läsa ett ord i bok, men hon gick flitigt i kyrkan 
ock sjöng flitigt med. Men när församlingen sjöng halleluja, 
skrek hon utaf hjärtans lust: »Ja gu ja!» 

Till slut tog en annan kvinna mod till sig ock sade: »Så 
skall du inte sjunga, utan säga halleluja!» 

»A prat», svarade käringen, »jag har nu varit i Ousby i 
aderton år ock måtte väl veta, hur ballelujan går!» 



Med sträfsamhet hinner en långt. 

Glimåkra socken, Östra GöiDge härad. 

»Du kom sent i kyrkan i söndags, Pälle!» var där en 
bonde, som sade till sin torpare; »vi hade alt sjungit tre vers 
på psalmen.» 

»Det gjorde ingenting, husbonde», sade torparen, »för se 
jag ref tröjan af mig ock tog i med att sjunga, så jag inte 
bara hann upp er allihop, utan jag nådde hela tre vers in i 
nästa salm, innan I fingen slut på den första.» 



Syndapengar. 

örkeueds socken, Östra Goinge härad. 

I en utaf Göingesocknarna fans där en gång i tiden en präst, 
som var mycket snål. En gång skulle han betala en snickare 
för något arbete, ock när han då räkte honom arbetslönen, 
jämrade han sig ock sade: 

»Vet, att det är syndapengar du tager!» 

»Ja, därför tar jag hälst andra, om pastorn har några», 
svarade snickaren. 






134 WIGSTRÖM, SAOOR OCK ÄFVENTrR. V. 1 

HuBförhör. 

Oasby socken, östra Goinge härad. 

Det var en gammal käring, som var p& husförhör, ock så 
ville prästen ha hanne till att läsa ett stycke nr katekesen 
utantill. 

»Jag har aldrig läst Lindblomskan», sade bon; vock den 
gamla förklaringen bar jag glömt.» 

»Så kan du väl läsa innantill då?» frågade prästen. 

»Det är smått med det, för i min ungdom lästes där inte 
mycket, ock folk blef lika saligt för det.» 

»Ar du viss ock säker på det, gumma?» frågade prästen 
häftigt. 

»En har åtminstone aldrig hört af annat», gaf hon till svar. 



Omöjligt 

Glknäkra socken, Östra Göinge härad. 

Det var en gång en skallig präst, som frågade en pojke, 
om någonting var omöjligt för Gud. 
»Ja», svarade pojken. 
»Hvilket då?» 
»Plocka håret af en skallig», svarade pojken. 



De utvalde. 

Ousby socken, östra Göinge härad. 

Det var en flicka, som uppfostrades på socknens bekostnad. 
Så frågade prästen hanne på ett husförhör: 

»H vilka äro de utvalde?» 

»Jo det är Ekra-Nissen ock Hjnla-Sveunen ock Spotte- 
Pären», svarade hon; för bon tänkte på dem, som hade blifvit 
nyvalda i fattigvården. 



v. 1 HUSFÖRHÖR. YTTERSTA DAGEN. 135 

Det är det samiaa. 

Ouflby socken, östra Göinge härad. 

På ett hnsfbrbör var där en tjärbrännare; som skulle läsa 
innantill: 

»De hade en kolmila p& platsen», läste han. 

»Nej, en koleld i palatset!» rättade prästen. 

»Det är det samma; men jag säger hälst en kolmila på 
platsen, för det förstår hvar kristen själ», menade tj är brännaren. 



Yttersta dagen. 

örkeneds socken, Östra Göinge härad. 

En skåning ock en småländing hade slagit följe med hvar- 
andra. När de hade gått ett bete, tog det på skåningen, så 
han satte sig för sig själf vid ett gärde, men småländingen 
stod ock tittade på. När det var förbi, sade denne siste: 

»Hör, hnr kan det komma sig, att skåningen alltid vänder 
sig om ock tittar på det han satt i marken?» 

»Hå, vet du inte det?» svarade skåningen. »Det är, vet 
jag, profeteradt, att kort före den yttersta dagen skall en 
skåning skita ut en småländing, ock därför se vi alltid efter, 
om han är kommen.» 



PröfVa humle. 

Västra Alstads socken^ Skytts härad. 

En göing kom till en landshöfding ock bjöd ut humle, 
ock han påstod så vist, att den var både stark ock god. 

»Det skall du inte säga mig, förr än jag hört, om du rätt 
kan pröfva humle», säger den förnäme herren, för han vill, 
kan tro, drifva med göingen. 

»Jag vet inte något bättre sätt än det gamla, att föra 
humlen till min näsa», svarade göingen. 

»Duger inte, min gubbe! Man skall ta en näfve humle 
ock därmed gnida en häst kring nosen, ock är humlen god, 
så kan man känna lukten af den, om man därpå sticker sin 
näsa under hästens svans.» 



136 WIGSTRÖM, SAGOR OCK ÄPVENTYR. V. 1 

»Ja, den som pröfvat något, han vet något, herr lands- 
höfding!» svarade göingen. 



Långa lögnen. 

Kropps sockeD, Luggude bärad. 

En morgon tidigt på dagen reste jag mig upp ock tände på 
hanen, innan stickorna gol, ock så betade jag min kärra ock 
smorde min märra ock körde in sju lass regn, innan höstrågen 
kom ner. Sedan körde jag till möllan, ock när jag kom till 
Långalid, stod solen där, men höstackarna rnnno upp, ock när 
jag så kom till möllan, så var möllesvennen gången i lås, ock 
mölledörren hade gått in att äta dagvård. Då slog jag säd i 
kon ock vatten i skon, ock så fick jag mälden hem med mig. 
Men när jag kom hem, hade min gamla mor brödkakan midt 
på himmelen ock solen i bakugnen. Hon sade: 'Gå ut i sko- 
gen ock jaga alla farliga djur, såsom sill, pölsa ock bröd ock 
sådant mer!' Men hvad hände då? Jo, jag rände emot ett 
träd ock skrapade skinnet af trädet ock barken af knäet, ock 
jag stötte min näsa mot en greu, så den svullnade upp, så att 
jag måtte skicka bud i aderton städer. I hvar stad var där 
aderton slaktare, ock hvar slaktare hade femtio gesäller. De 
stodo i sju dagar ock höggo på min näsa, sedan körde de i 
städer ock byar ock sålde den för kalfvakött för tre skillingar 
marken. Men när jag så kom till Helsingborg, stod där en 
djäkel i hvar dörr ock slog mig i röfven med en stör ock 
sade, att jag aldrig hade varit där förr. Galen blef jag ock 
körde till Helsingör, där jag köpte mig ett pund hör; men den 
var skör, för den hade grott på en stenör. Så körde jag till 
Odåkra ock köpte mig där en brödkaka. Den bet jag på, så 
det knakade ock jag tittade mig tillbaka. Sedan tog jag till 
Häljarps å, där fick jag alla Häljarps döttrar på, som voro 
komna från Hälge å. De skulle till Rå för att köra vattnet 
därfrå, ock så satte de eld i en milalång sjö ock brände upp 
den, så att all fisken blef stekt. Sedan skickade mor mig till 
den katolske prästen med en liten ost. Jag hälsade från mor, 



i 



v. 1 LÅNGA LÖGNEN. 137 

att här var en liten ostaskit, hon kunde inte göra den större. 
Så skalle jag köra den katolske prästen till socisnen, ock då 
kommo vi till världens längsta bus. Det var så långt, så att 
när en lade en ko i den ene änden, så kaltVade hon i den 
andre. Ock där var också en tjur så stor, så att när där satt 
en trumpetblåsare på hvart horn, hörde de inte hvarandras 
blåsande. Där kom ut en välväxt man med glasbyxor ock 
ålaskinnslummor, med brytstuga på näsan ock vårta på tanden 
ock vångaled om halsen. Han haltade på det ena örat ock 
stammade på armbågen. Han hade en späd glytt ock en mindre. 
Hustrun hans låg tvärt framför dörren ock ville dö. Ett stycke 
längre fram kom där en liten fogel ock gjorde ett så stort 
ägg, så att vi knapt kunde köra ikring det. Jag skickade 
bud i aderton kyrksocknar, att de skulle komma med stänger, 
stakar, båtshakar, metkrokar ock allehanda sådana fingerborgs- 
värktyg. Vi välte på detta ägget så, att hvitan ramlade ut 
ock dränkte aila dessa aderton kyrksocknar så när som mig 
0€k fem man, som bärgades. Vi voro klättermästare i Spanien, 
klefvo upp i ett eketak ock fingo tag i en bok ock kommo 
på en järnharf ock seglade till lands på den. När vi kommo 
fram, var där sju lispund stekt ål på hvarje harfpinne. Sedan 
skulle jag segla till min mors gård; när jag kom midt på 
skeppet, sprack hafvet ock jag spilde all min goda, strida säd, 
som jag hade köpt, en hel vantetumme full. Säden flöt ock 
sjönk, så jag tog upp fyra handsktummar, som mor min brygde 
till skomakareöl. Detta ölet var så starkt ock varmt, sä att 
när jag f^rde fingret Upp till knogen, gick skinnet af till arm- 
bågen. Så många som drucko af ölet, blefvo yra i tårna ock 
l()pte rakt genom hus ock gärdesgårdar ock slogo stora hål i 
luften. Detta inträflFade förlidet års jal vid midsommar, när 
myggan stångade ihjäl tjuren. Har altsammans händt i Bock- 
skinns socken vid den krokige björkestenen vid linbyxgarf- 
vårens. 

På den tiden körde far ock jag ock nabodrängen till 
skogen efter pantoiSfle-fan. Far körde före ock jag bak. Men 
så hade jag tappat min rare, gode matpåse, som bestod utaf 
linlärftskaka ock hamplärftsost ock en sex marker tung smör- 
ask med ett lass sjötång på. Så skulle jag löpa ock leta upp 
raaten, ock så kom jag till en gård. Där besade ut en halt 



138 WIGSTRÖM, SAGOR OCK AFVENTYR. V. 1 

katt ock tuggade krösen. Där födde de skräddare med n&l 
ock tråd ock prässjärn ock syring, ock skomakare med läst- 
haken ock lästknippan ock skohammaren i näfven. Där mät- 
tade de malt till storgårdsöl; de slogo sju skäppor agnar 
mellan karet ock väggen. Ölet tillreddes så präktigt, att jag 
fick löpa till Jatekolia ock låna två triliingekar. När jag sä 
kom ett stycke på vägen, mötte jag ölet, som rann hemåt som 
lervatten. Jag for upp i en pantofflelycka ock skulle stjäla 
rofvor, ock så kom han, som ägde trampet, ock sade: *6år du 
här ock trampar ner mina bönor, jag hade inte fler än de 
samme ärterna T Så tog han en muUklimp ock slog mig i 
ansiktet med ett körsbär. Jag blef arg ock laddade mina 
vadmalsbyxor ock sköt sju mil in i en tumslång pölsände. 
Sedan kom jag dit, där en räfhona hade ynglat sju ungar. 
Där klef jag upp i en björketufva ock bröt ner en furu- 
topp ock slog sju refben af en gammal hästskalle. Så skulle 
jag besiktiga ett klocktorn. Men när jag kom upp på det 
nittonde galoppet ock det adertonde trappsteget, kom där 
en glupande pojke efter mig, ock jag ramlade ner ock slog 
sju refben af min fars gamla linnetröja, så att jag låg sju 
runda brödkaktimmar, innan jag kunde dåna. Så kom jag 
till en man i Vala. Han hade en höna, som kunde både göra 
ock gala, ock holka ock balka, lika så mycket som fyra ock 
tjugo kor kunna mjölka. Han gjorde sig en släde ny för att 
köra till Stockholms by ock hönan sälja. Strax kom där en 
köpman fram, som sade: 'Vill du lägga din höna på en Qäl, 
så skall hon strax få gevär'. Hönan- blef rädd ock flög ock 
fladdrade öfver byar ock kyrkor. Klockaren kom ut t^r att 
glo ock gapa, om inte den hönan skulle komma tillbaka. 
Men i stället kom där en rödbläsig gubbe ridande på ett grå- 
skäggigt ök. Han skulle rida till tinget ock vittna om den tösen, 
som hade pojken med den karlen, som bodde vid den ihålige 
bokstenen; han, ni vet, som springer med ett besporradt ök 
ock rider på kvast ock raka. Möter du honom, så kan du få 
rida tillbaka. 




i 



Ordlista. 



abenicka a. utpint. 

allo (läs all6) n. besvär; oväsen. 
bakris n. bränsle till bakugnen. 

batta -ade duga. 

bena -ade åstad skynda. 

bete n. stycke; stund. 

bordad (sk. borad) bordsatt. 
brannljung m. brunnsvåg. 

Bryte sk. Bryde. 

bulle m. böld. 

bälga -ade i sig dricka omåttligt. 

balt n. sund. 

bängslas -ades bråka. 

djnrnem n. elakartad böld (lytes- 
märke af djur?). 

djäkel m. djäfvul. 

draghas (sk. drahas) m. trög, 

lat varelse. 

dratt impf. föll. 

drickasapa (sk. drekkasy va) väl- 
ling af dricka med mjöl ock något 
mjölk. 

dronen b. m. fan. 

drösa (sk. drössa) -ade gå tungt 

ock klumpigt. 

dross (sk. dröss) m. trög varelse. 
däkeren b. m. fan. 

etter: e. värre ännu värre, o. s. v. 

Qante m. tok. 
Ijantig tokig, 
fjumsa -ade fumla. 

ijal -ar f. bräde. 

fläsk böste n. fjärdedelen af ett svin. 



fnyk n. grand. 

folk stuga f. familjens ock tjänarnas 

arbetsrum, 
fräjdig -t glad. 
fundameuter pl. funderingar, 
föla -te känna. 

följegamroal (sk. fyllagammal) 

f. gammalt sto. 

förhippad -t ifrig. 

gagn: tiil gagDS riktigt, fullstän- . 

digt. 

glana -ade stirra, glo. 

glytt (sk. glött) m. \ ^ 

glyttange (sk. glött-) m.| ^*™- 

godsare m. underlydande på ett gods. 

grabba -ade till sig taga med 

hela handen. 

grabbnäfve m.l 

grabbtag n. f *^^'* ^^"^^'^ ^"• 

grisk -t snål. 

gråtemiddag (sk. grädemidda) 

jämmerfull kvinna, 
gök m. kaffe med brännvin. 

baj rädd. 

hane m. tupp. 

haspla f. haspel, härfvel. 

here m. gosse. 

hjulek f. radie i ett hjul. 

hjäll m. böskuUe. 

hofva: till hofva (sk. te hoa) gå 

på hofveri, dagsvärke. 

holka -ade spy. 

hoppa -or f. padda, groda, 
horsaskalle m. hästskalle. 

hosa -or f. strumpa. 



140 



WIGSTROM, SAGOR OCK APVENTYR. 



V. 1 



Hultamosa helvete. 

bnrren b. m.: vara på h. vara yr 

i hufvudet, drucken, 
hvia -ade skrika, jämra sig. 
hviu n. skrik. 

hyss D. skälmstycke, spektakel. 
häklefjäll D. helvete. 

häljarps (Häljarp eg. byar i V. 
Karup ock i Tofta) helvetes (som 
adj.). 

hästar pl. fel i väfven genom orik- 
tig trampning. 

hönsblind som ej ser nattetid. 

hör m. lin. 

inmarig illmarig. 

justameut just. 

k al in ta f. (dålig) mössa. 
karlavänd karlavuren, modig. 

kattradden b. m. kattfulingen. 

ked (sk. tje) ledsen. 
kisteglad mycket glad. 

knasa -ade på kosta på. 

knase m. baddare, 
kneka -ade af gå med möda (under 
en börda). 

kotna (sk. köfna) -ade af kväf- 

vas, dö. 
koklam m. kobindsle (i fähuset). 

kola -ade af dö. 

korinter (sk. korenner) pl.: falla 

i k. falla i tankar. 
kriim misslynt. 

krösen n. lingon, 
kvinna f. hustru. 
kyrkegrimmen b. m. ett spök väsen 

vid kyrkor. 
kål: göra k. på göra af med. 
kärntollen b. m. kärnstafven. 

kölfvan (sk. kölan) b. f. hufvudet 

(eg. klubban). 



kön -t snäll, hanterlig. 

lekepycken (sk. -pökken) pl. lek- 
saker. 
lena -ade lindra (om plåga), 
lista -ade sig smyga sig. 

lamma (sk. lomma) f. ficka. 

lycka f. åkertäppa. 

lycka -te upp öppna. 

länsman m. askan i en urrökt to- 
bakspipa. 

lögna -ade ljuga. 

lögn b racka storljugare. 

meklament n. medikament. 
merig: maten smakar ra. är sådan 

att man vill ha mer. 

myringen b. m.: ta m. på för- 

därfva. 

möljebröd n. doppbröd. 

mölla f. kvarn. 

möllestabbe m. fotställning för 

väderkvarn. 

nattaly n. natthärbärge. 
näsgrues fram stupa, 
nöla -ade bedja enträget. 

pantoffler pl. potater. 

pasasjer pl. historier, berättelser. 

pasla: bud efter p. räfst. 

pasla -ade prassla. 

pela -ade i sig äta smått. 

peleri n. småarbete. 

pengs-öl en gammal lek: männen 
skulle ha ett vist mått öl för h varje 
fjärt de släpte, men fingo bota, 
när de sveko*. 

pick -ar m. kyrkstöt. 

pläglar (sk. pläjlar)pl. troskslagor. 

poting (sk. podig) m. mask, flug- 
larv. 

pussa -ade lura. 



^) En annan dylik lek gick så till, att karlama böjde sig starkt 
framåt ock släpte ut gas, som af kvinnorna skyndsamt antändes med 
brinnande talgdankar. Uppt. har hört en gammal bondkvinna, som del- 
tagit i denna lek, beskrifva huru därvid tillgick. 



v. 1 



ORDLISTA. 



141 



patta -ade stoppa. 

pälsaro f. hvilotid. 

raggen b. m. fan. 

rede m. bale, liggplats för foglar. 
redlighet tillstallniDg, don. 

rya -ade sig jämra sig. 
rädelig (sk. räli) hisklig, ful. 
räfvamätte n. duktigt m&l mat. 

räODelycka f. ränDsnara. 

sablarna (pl. af sabel) brukas som 

lindrig svordom. 
BJajäkraDS ofverdådigt duktig (som 

adj.). 
8Jå n. besvär. 

skacklarna pl. benen. 
Skam fan. 

skickelig -t anständig, ordentlig. 
skrinn -t skraL 
skräna pres. -er gråta. 

skylleri n. fel (hvarför man skylies). 
skärmisera -ade dundra, banna. 
sladd m. liten hög, slump. 
slnrk m. dryck. 
smörmat m. smörgås. 
smörslaget (sk. smörslgved) b. 

n. smörkoppen. 

snaggen b. m. ansiktet. 
snntesod (sk. snadesö) d. soppa 

kokt på salt kött eller fläsk. 

spankulera -ade spatsera. 

8 påser lig skämtsam. 

stafra -ade stappla, gå tafsigt. 
stekhuset (sk. stersed) b. n. köket 
stngkroken b. m. sopvrån (där 

kvasten har sin plats). 
Stålsinkad försedd med klacksko- 
ning af stål. 

sniten hungrig. 

svearna: lefva s. lefva öfverdådigt. 

SYlck m. svicka (i drickstunna). 



synament n. ansikte. 
syremedja f. koll. sysaker. 
sätt are m. slag. 

tagelsnärt m. piska. 

tamp m. grofvuxen pojke. 

tillhåll (sk. tehaull) n. tillfälle, 

läglighet. 
to n. hår (på svin), ull (pä får). 
toll m. propp (lort). 

trätta -ade släppa. 

trina (sk. trena) pres. -er stiga. 

trissa -ade hissa. 

trossa (sk. trössa) -ade gå. 

trumla (sk. tromla) -ade ramla. 

tvilna (sk. tvelna) -ade ösa (dric- 

kat) på tunnor eller fjärdingar. 
täckeskäpp m. käpp som brukas 
vid taktäckning; = följ.. 

täckevänder (sk. -vänner) pl. 

långa spön som på yttersidan fast- 
hålla takhalmen. 

Ugnsbenet b. n. foten af järnugnen 
"^ stugan. 

Ugnsbänken b. m. säng bredvid 

ugnen i stugan. 

utspauknlerad listig. 

vindöga (sk. veggue) n. fönster, 
våldränna -nde skena, 
vånda -ade önska. 
vångaled n. grind, 
väggarum n. bjälkhöjd i väggen. 
vända (sk. vänna) f. gång. 

yrasjuka f. yrsel. 

årö rande n. efterfrågan, undersök- 
ning. 

öfverdyna f. bolster att hölja på 

sig i st. f. täcke. 
ök n. häst. 



Register. 

Sid. 

Förord 3 

Torparegossen. Stiby s;n, Ingelstads här 5 

Kidet ock kungen. Baskemölla, Järrestads här 8 

Guldkatten. V, Alstads s:n, Skytts här ii 

Kungens get. Klågerups s:n, Bara här 13 

Onskeflundran. Glimåkra s:n, O. Göinge här 1.5 

Jäppa i Norrland. Hjärnarps s:n, Bjäre här 17 

Jättens dräng. Skurups s:n, Vemmenhögs här 21 

Lögnbracka. Ystad _ 24 

Storhjärta. Kågeröds s:n, N. Åsbo här 26 

Hafsfrun ock kungabarnen. Konga s:n, Onsjö här 28 

Den svarte, halte hunden. Ystad 33 

Prinsessan i torpet. Hoby s:n, Ingelstads här 38 

Uppfylda önskningar. Borstahusen, Rönnebärgs här 41 

Trollet Boriax ock kungasonen. Helsingborg 42 

Kungen ock torparedottern. Helsingborg 49 

Skytten Bryte. Rengs s:n, Skytts här 55 

Sven Orädd. Hjärnarps s:n, Bjäre här 59 

Fläskhandlaren. Torups s:n, V. Göinge här 63 

Den underbare hästen. Rengs s:n, Skytts här 67 

Den hvite hästen. Engelholm 75 

Flickan som inte ville spinna. Glimåkra s:n, Ö. Göinge här. 77 

Önnestads präst. Ousby s:n, Ö. Göinge här 79 

Tösen som bekymrade sig i förtid. V. Alstads s:n, Skytts här. 81 

Den hönsblinde prästen. Hjärnarps s:n, Bjäre här 83 

Den kloke hunden. Stenestads s:n, S. Åsbo här 87 

Ett fint gifte. Skurups s:n, Vemmenhögs här 89 

Den orädde skräddaren. Risebärga s:n, N. Åsbo här 90 

Den ångerfulle klockaren. Risebärga s:n, N. Åsbo här 92 



v. 1 



REGISTER. 



143 



Den duktige advokaten. Risebärga s:n, N. Äsbo här 

Göingedrängen ock smålandskäringen. Ousby s:n, Ö. Gö- 

inge här 

Den argsinta flickan. Glimåkra s:n, Ö. Göinge här 

Han kunde kommit bra till det. Örkeneds s:n, Ö. Göinge här. 
En kan också fä veta för mycket. Ousby s:n, Ö. Göinge här. 
Slottsfrun ock stadens tre präster. Glimåkra s:n, Ö. Göinge 

här 

De lefvande bilderna. Ousby s:n, Ö. Göinge här 

Det kom igen. Örkeneds s:n, ö. Göinge här 

Biskopen ock småländingen. V. Karups s:n, Bjäre här 

Krigsmannen som inte höll ord. Ousby s:n, Ö. Göinge här. 

Kungen ock klockaren. Risebärga s:n, N. Åsbo här 

Pär ock Bengta. Skurups s:n, Vemmenhögs här 

Den gåtfulle skjutspojken. Jonstorps s:n, Luggude här 

Den lättlärda flickan. Gylle s:n, Skytts här 

Västgötens brölloppskläder. Torups s:n, V. Göinge här 

Den snälla kvinnan. Risebärga s:n, N. Åsbo här 

Det rara meklamentet. Risebärga s:n, N. Åsbo här 

Det karlavända slättbofolket. Torups s:n, V. Göinge här... 

Göingepojken. Risebärga s:n, N. Åsbo här 

Göingen ock prästen. Risebärga s:n, N. Åsbo här 

Det ville upp. Torups sin, V. Göinge här 

Gråtemiddagen. Torups s:n, V. Göinge här 

Västgöten på husfbrhör. Ousby s:n, Ö. Göinge här 

Prästsäcken. Ousby s:n, Ö. Göinge här 

I Verum ock Visseltofta. Glimåkra s:n, Ö. Göinge här 

På torget. Örkeneds s:n, Ö Göinge här 

Vi svarte. Örkeneds s:n, Ö. Göinge här, 

Glupska godsare. Glimåkra s:n, Ö. Göinge här 

Ousby käring. Örkeneds s:n, Ö. Göinge här 

Hallelujan. Ousby s:n, Ö. Göinge här 

Med sträfsamhet hinner en långt.' Glimåkra s:n, Ö. Göinge 

här 

Syndapengar. Örkeneds s:n, Ö. Göinge här 

Husförhör. Ousby s:n, Ö. Göinge här 

Omöjligt. Glimåkra s:n, Ö. Göinge här 

De utvalde. Ousby s:n, Ö. Göinge här 

Det är det samma. Ousby s:n, Ö. Göinge här _.. 



94. 

95- 
98. 

99- 
100. 

02. 
03. 
05. 
07. 
[08. 
09. 
II. 

14- 

15- 
16. 

17. 
20. 

21. 

23. 
26. 

28. 

29. 

30. 
30. 
31- 
31. 
31. 
32. 

32. 
33- 

33. 
33- 
34. 
34. 
34. 
35. 



144 WIGSTRÖM, SAGOE OCK ÄFVENTYR. V. 1 

Yttersta dagen. Örkeneds s:n, Ö. Göinge här 135. 

Pröfva humle. V. Alstads s:n, Skytts håir 135- 

Långa lögnen. Kropps s:n, Luggude här 136. 

Ordlista 1 139- 



Åtta stycken, fr. o. m. Västgötens brölloppskläder t. o. m. 
Gråtemiddagen, äro först nedskrifna på folkmål ock därefter, 
med bibehållande af ordförråd ock syntax, öfverflyttade till riks- 
språkets ljud- ock böjningsformer (enligt LUNDELLs tredje för- 
slag, Sv. landstn. III. i, s. 24). 




NYARK BIIRAG TILL KÄKN8»»! tM 

lE SVENSKA LANDSIUEN OCK SVENSKT FOLKLIF V. 2. 



SAGOR, SÄGNER OCK VISOR 



MEDDELADE 



AF 



BIGEA&D BEEGSTRÖK ock JOHAN NORDLANDER. 



STOCKHOLM 1885 
ROHQL. BOKTBTCKBBTKT 

P. A. KORSTKDT h SÖHRR. 



i 



SA&OB OGE SAOIEE. 



L De tre goda råden. 

Dalarna. 

Det var en gång en dräng, som tjänade både länge ock 
väl hoB en herre; men till sist skalle han flytta ändå, ock när 
han skalle fk nt sin lön, hade hasbonden inga pengar åt honom, 
atan bjöd honom tre goda råd i stället. Det tykte nog drängen 
var bra liten lön för lång tjänst; men det var ingen annan råd 
med det, sä han fick nöja sig med den lönen, ock så tackade 
han ock sade ajö. Ock så gaf han sig at i världen igen, ock 
inte hade han stort mera med sig än de där råden, ock de lydde: 
att han aldrig skalle taga några genvägar, utan alltid gå 
raka vägen fram, ock aldrig skalle han taga in på något ställe, 
där det fans en ang fra ock en gammal herre, ock när han vardt 
ond, skalle han inte bryta at^ atan se på sin klocka i fem 
minnter. Ock inte tänkte han vidare på sina råd, utan han 
bara knogade ock gick, ock så fattig han var, var han lika 
glad för det. 

Ock som han gick, slog en handelsman följe med honom, 
ock han hade två lass att köra, som voro alldeles pinfuUa med 
varor. Ock huru de sprakade, drängen ock han, så kröp det 
fram, att allihopa varorna voro smugglade, ock handelsmannen 
satt på lasset med hjärtat i halsgropen ock funderade, hur 
han skalle forsla in sina grejor genom tullen. Drängen han 
satte sig upp på det ena lasset ock körde det för att hjälpa 
handelsmannen, ock så åkte de, tils de kommo till en biväg, 
ock den bivägen gick åt samma håll som stora vägen, men 
den var icke mycket i bruk, för han var sämre, fast han var 
litet genare. 



4 BERGSTRÖM OCK NORDLÄNDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

Ja, den vägen, mente handelsmannen, var jäst för honom, 
ock den sknlle han taga, för pä den trodde han, att han skalle 
blifva säker för tullsnokarna. Ock så körde han in på bivägen 
ock vinkade åt drängen att komma efter. Ock drängen skalle 
jäst till att vända; men så kom han i håg det fbrsta af de 
tre råden, som han tjänt så länge för, ock den som lät bli att 
vända det var han. Handelsmannen han skrek åt drängen 
att följa efter; men drängen hörde inte på det örat, ock han- 
delsmannen han måste fara ensam, för det begynte till att 
blifva brådt, ock det kan väl ock hända, att han tykte det 
var så godt att inte våga altsammans på en ock samma väg. 

Drängen han for sin väg, ock ingen människa sade ett ord 
till honom, ock så kom han till tallporten, ock inte en katt 
till tallsnok syntes till där, atan han for in i staden med sitt 
lass. Ock som han åker där, hvilken är det han möter, om 
icke handelsmannen? Ja, den stackarn han hade råkat väl 
nt, han: tallkarlarna hade varit lika så illmariga som han, oek 
den där bivägen, som han trodde skalle blifva så säker, den 
hade varit den allra farligaste, för där hade de stält sig i bak- 
håll, ock de hade tagit hela lasset från honom, ock na var 
det hans enda tröst, att han åtminstone hade det andra kvar, 
ock han tackade drängen, som gjort honom den tjänsten att 
bärga det, ock gaf honom många riksdaler för besväret 

Ja, drängen han tackade han ock skildes från handels- 
mannen ock gick vidare. Ock när det led mot kvällen, kom 
han till en gästgifvargård, ock det var han riktigt nöjd med, 
för han var trött af resan, förstås, ock na Tägnade han sig åt 
att få en mjak säng ock en skön brasa. Men så kom han att 
titta in genom fönsterlackan ock fick se två herrar, en ang 
ock en gammal, ock så tittade han ett tag till ock fick se ett 
angt frantimmer med. Då kom han i håg det andra rådet, 
han fick af herrkarlen, ock då vardt han rädd ock skalle till 
att loma af; men som han gick, började han tycka, att det 
väl inte kände vara så farligt att ligga på gästgifvargården, 
för han var bra trött, ock så vände han om igen. Men innan 
han gick sta' in, tog han sig en titt genom hålet på läckan, 
ock hvad var det han nu fick se? Jo, hasj! den angå herrn 
ock det nnga frantimret höllos med den gamla herrn, som låg 
död på golfvet ock — tvi varde sådana människor! — var det 



v. 2 DE TRE QODA RÅDEN. 5 

de fiom tagit lifvet af gabben, stackare. Ock så öppnade den 
nnga herrn fönstret ock bälde ut en kopp med blod; men då 
vardt drängen arg, där han stod, ock drog at sin ressabel ock 
strök ett stråk öfver banden på honom, ock det tog så väl, att 
han högg af honom ett iinger. Det tog han rätt på ock stoppade 
det på sig; men nu kom det aldrig i fråga, att han skulle 
stanna på det stället, som var så ohyggligt, utan han lade i 
väg, ock rädslan tog öfver tröttheten, ock han gick ock gick, 
tils han kom hem, där han hade sin hustru. 

Nu skall en tro han var angelägen om nattro! Han slog på 
dörren, men ingen kom ock öppnade. Han slog om igen ock 
slog, så det dundrade; men det var lika när, för hustru hans ville 
inte öppna, när hon inte viste, hvilken det var, ock han inte 
ville säga sitt namn, för han ville öfverraska hanne, kan tänka. 
Där fick han stå ock slå på en dörr, så han vardt ledsen; men 
till sluts öppnade gumman, ock då hade han blifvit så arg af 
den långa väntan, att han var nära till att drifva till hanne. 
Men så i det samma kom han i håg det tredje af de där råden, 
han tjänt så länge för, ock då tog han i stället fram sin klocka 
ock satte sig att se på den i stället, ock under tiden gick 
vreden öfver, ock hustrun kände i^en honom, ock det blef en 
glädje, så det var obegripligt. 

Ock sedan han bott hemma en tid i lugn ock ro hos 
gumman ock haft det bra, vardt det ting, ock på det skulle de 
ransaka med en ung karl, som de skylde för att ha slagit 
ihjäl hustru sins förre man. Men ingen var god till att få 
honom fast, för det fans inga bevis, ock han var nära att gå 
fri, då drängen kom. Ja, han talade om, hvad han sett ock 
hört den stygga kvällen på gästgifvargården, ock sedan han 
det gjort, tog han fram fingret, som han huggit af på den, 
som hälde ut blodet, ock just det fingret fattades på honom, 
som var anklagad, ock nu fingo de honom fast. Ock drängen 
han fick sin stora belöning ock for hem ock satt sedan just 
som en bärgad karl, ock det fick han för han aktade på goda 
råd, för de kunna vara mera värda än pengar. 

Jfr Les trois monuineDs i Les cent nouzfelles nouvelles^ljBi.^E.tiye 
1733. 2, 8. 20 — 27; Die märchen des Straparola. A, d, italienischen 
von F. W. V. ScHMiDT, Berlin 1817. S. 70—91; Novella 16 i N(h 
velU di Franod Sacchetti, Firenze 1724. S. 27; Von dem marschall 



6 BERGSTRÖM OCK NOHDLANDBR, SAGOR, SÄGNBR OCK VISOR. V. 2 

Sophus mit seiDeni sohn hoe Hans Saohs. (Keiupten 1614. Bach. 3: 
Th. 2. S. 339.) 



2. Högfärdiga prinsessan. 

Dalarna. 

Det var en gång en prinsessa, som var sä innerligen vacker, 
men så högfärdig, att ingenting var godt nog åt hanne. Många 
friare hade hon haft, höga ock rika; men det var ingen, som 
hade varit hanne till lags, utan hon hade svarat nej åt alle- 
sammans. Till sluts kom det en nng prins ditresande; han 
hade nog hört talas om, hur högfärdig hon var, men han 
tänkte: »Det fins väl något sätt att kväsa dig.» Men innan 
han hunnit sta' ock fria, hade prinsessan låtit skära af öron 
ock svansar på alla hans hästar, ock då förstod prinsen, att 
hon icke aktade honom häller, ock vardt arg ock for hem till 
sig igen. »Jag skall alt kväsa dig ändå»,' tänkte han, ock så 
klädde han sig till vallgosse ock tog tre granna saker med sig, 
ock så gick han till slottet, där prinsessan bodde, ock tog tjänst. 

En dag, då prinsessan stod i fönstret ock tittade nt, fick 
hon se den nya vallpojken sitta ock leka med ett äpple, som 
blänkte i solen. »Det där skulle vara roligt att ha», tänkte 
hon, ock så skickade hon ett bud ock frågade, hvad det var 
för ett grant äpple, ock om pojken icke ville sälja det? Pojken 
han svarade, att han icke ville sälja äpplet för aldrig det, för 
han hade ärft det efter far ock mor, ock med det svaret fick 
budet gå tillbaka till prinsessan. Men hon vardt bara dess 
ifrigare att få det granna äpplet, ock det gick flere bud 
mellan dem för det; men pojken höll i sig ock ville icke sälja 
äpplet. »Det kunde likväl vara», sade han, »om han för en 
natt finge ligga inom samma tröskel som prinsessan». Ja, det 
kunde han väl få då; men han skulle tvätta sig riktigt ren 
ock taga på sig det bästa, han hade. Ock så sof gossen om 
natten i prinsessans kammare. 

Det var icke långt efter, ock prinsessan stod i fönstret ock 
tittade, ock som hon tittade, fick hon se vallpojken sitta ock 
leka med en sak, som var ännu grannare än den förra. Det var 



v. 2 UÖOPÄIIDIOA PRINSESSAN. 7 

en slända, ock i den satt det de allra grannaste stenar af alla 
möjliga iUrger, ock när pojken surrade omkring den, gnist- 
rade det af alla stenarna så obegripligt vackert. Nn vardt 
prinsessan så npptänd att få den sländan, att hon icke gaf 
sig någon ro, ntan skickade det ena budet på det andra 
till vallpojken. Men han svarade som förut: han ville icke 
sälja sländan för hvad som hälst, för den var ett arf af 
far ock mor, »fast det enda kunde vara, om han finge sofva 
en natt utanför sängbrädet hos prinsessan». Nå ja, det var 
då den sländan väl värd, efter hon icke kunde få den på 
annat sätt, tykte hon; ock så skulle pojken tvätta sig ock göra 
sig fin, ock så sof han utanför sängbrädet, ock prinsessan fick 
sländan. 

Ock så gick det en tid igen, ock prinsessan stod i fönstret 
ock tittade. Ock då fick hon se pojken sitta ock leka med en 
blomsterkvast. Men det var icke några riktiga blommor, utan 
ädla stenar af alla sorters färger; ock det sken af kvasten ock 
glittrade, så prinsessan vardt alldeles ifrån sig af ifver att fä den. 
Hon skickade sina bud ock bjöd pojken stora pengar, men* 
det var icke värdt, för han ville aldrig i världen sälja sin 
kvast, icke för några pengar; »men kunde han få sofva en 
natt innanför sängbrädet hos prinsessan, så kunde hon få den». 
Ja, det var ingen annan råd med det, utan pojken fick sofva 
innanför sängbrädet, ock prinsessan fick den granna kvasten. 

Men nu fick kungen veta, att vallpojken sof hos prinsessan, 
ock den som vardt arg det var han. Han körde bort båda 
två, både pojken ock prinsessan, så dotter hans hon var, ock 
de skulle aldrig mera få visa sig på hans kungsgård. De 
larfvade af, ock högfärdiga prinsessan fick följa sin vallpojke. 
Han hade likvist en stuga, sade han, där de kunde bo i lugnet, 
ock för att föda sig ock hanne skulle han taga tjänst på ett 
annat slott som kökspojke. De togo in i stugan ock bodde 
där i all fattigdom. Kökspojken gick hvar morgon till slottet 
ock kom först igen på kvällarna. Under tiden satt högfärdiga 
prinsessan ensam hemma ock lagade maten ock skötte om 
deras lilla gosse: så nog fick hon för hon varit hög mot folk, 
ock nog hade hon en annan gubbe i sin Skinnlufva, än den 
hon inbillat sig att bon skulle få. 



8 BBROSTRÖM OCK NOKDLANDBR, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

En dag kom kökspojken hem ock berättade, att de rastade 
till bröllopp på slottet. »Men bruden är I&ngt härifrån anno, 
ock som du har samma växt som hon, sade de, så måste da 
upp ock låta dem profva hannes brudklädning på dig. Ock 
med samma», lade han till, »kan da laga, så da kommer åt 
en klut af det granna tyget till en mössa åt vår lille gosse.» 

Hon gick sta* upp på slottet ock lät dem profva brad- 
klädningen, ock när det var gjordt ock hon hade smusslat in 
en klut i kjortelsäcken, kom prinsen på slottet in. Han frå- 
gade hanne, hvilken hon var, ock då hon svarade, att hon var 
kökspojkens hustru, började han andra öfver det ock tog till 
att rasa med hanne, ock bäst det var, stack han handen ned 
i hannes kjortelsäck ock drog upp kluten, som hon stulit. 
Ock prinsen till att skämma ut hanne ock säga, att det riktigt 
vore synd ock skam, att en så vacker människa skalle stjäla, 
ock sä lät han dem köra af hanne ock säga, att hon aldrig 
skalle {& komma igen mera. 

När nu kökspojken kom hem på kvällen, började hon 
förebrå honom, att han kunnat gifva hanne ett sådant råd. 
Men han tröstade hanne ock sade, att det lapprit snart vore 
glömdt, ock han skulle laga, så hon kunde få komma igen 
dagen därpå ock hjälpa till med att sy. »Ock stoppa du i 
barmen en korf från bordet åt pojken», lade han till; »det 
märker ingen.» Hon ville icke gå in på det; men huru det 
var, gick hon upp på slottet den gången med. Prinsen kom 
in, liksom förra gången, ock när han fick se hanne, frågade 
han, om det icke var hon, som var där sist, »ock kanske da 
har tagit något nu med?» sade han. Ock så började han söka 
hos hanne, ock så kom korfven i dagen, ock så gick det som 
förra gången, att prinsen förebrådde hanne för hon stal ock 
lät köra bort hanne. 

Om kvällen grälade hon igen på Skinnlufva för hans råd; 
men han tröstade hanne ock sade, att prinsen var så god ock 
snart skulle glömma det, ock det var icke farligt, ock hon 
kunde i% komma med på baket dagen därpå. »Ock tag dn», 
lade han till, »en bulle åt pojken, för prinsen kan då aldrig 
komma ner i bagarstugan.» Ja, hon gick in på det med ock 
stod ock bakade hela dagen. Men när det var slutbakadt, 
voro bullarna så stora, att hon icke kunde taga någon med 



Y. 2 HÖGFÄRDIGA PRINSESSAN. 9 

sig; men i dess ställe tog hon litet deg ock tänkte: »Jag får 
▼äl grädda det hemma.» Bäst det var, kommer prinsen till 
bagarstngan ändå. »Är nn det kvinnfolket här igen?», sade 
han, »jag har jn visat bort hanne härifrån, ock säkert har hon 
tagit något nu med.» Ock så kfinde han åt i kjortelsäcken 
ock fick tag i degsninlan. 

Men no stod hon inte ut längre, utan kastade allting ifrån 
sig ock sprang (ör bara lifvet, som hon gick ock stod, till 
stugan. Men prinsen han satte efter hanne ock sprang, som 
han var, ock när han kom in i stngan, hade hon lagt sig 
ock låg ock kved ock jämrade sig ock sade, att hon var så 
olycklig, så olycklig. Ock då tykte hannes man, att han plå- 
gat hanne tillräckligt, ock sade hanne altsammans, »ock na är 
da BtrajBfad nog», sade han, »ft)r du lät skära af öronen ock svan- 
sarna på mina hästar». Men brölloppet det var jn i ordning, ock 
så firade de det med all möjlig ståt, ock så lefde de länge 
lyckligt tillhopa, ock prinsessan var aldrig i sin dar högfärdig 
mera. 

Jfr PriDsesBan i torpet i Eva Wigströms Sagor ock äfventyr 
i Sv, landsm, V. 1, s. 38. 



3. De fyra bröderna. 

Dalarna. 

Det var en gång en gubbe, som hade fyra pojkar. Ock 
när de blifvit nppvnxna, tykte gubben, att de icke skalle gå 
hemmavid längre, som andra stuggrisar, utan gifva sig ut i 
världen ock lära sig något att föda sig med. Nå ja, det hade 
inte pojkarna något emot, ock så fick gumman rusta till mat- 
säck åt dem, ock så lade de i väg ock blefvo borta en lång^ 
lång tid. 

Till sluts kommo de hem igen till far sin, fÖr nu hade de 
lärt så mycket, så de kunde reda sig själfva, tykte de. »Nå, 
hvad är det då I kunnen?» frågade gubben. 

»Ja, jag vet allting», svarade den älsta. 



10 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

»Det var nog, det», sade gubben, »vet da allting? Ja, se 
dig går det då ingen nöd på; för da kan taga dig ut, livad 
häller som är, om du vill gifva dig till biskop eller till lagman, 
eller till doktor, som botar folk, eller till något annat, som 
är stort. — Nå än da då?» frågade han den andra. 

»Jag kan bygga skepp, jag», svarade pojken. 

oNå det var inte så tokigt det häller», sade gubben. »Skepp 
behöfs det alltid, för många gå i kvaf ock andra blifva gamla 
ock markna ock duga ingenting till sedan. Ja, det var inte 
dnmt, det. — Nå, men hvad kan du då för slag?» frågade han 
den tredje. 

»Jag kan skjuta», svarade den pojken. 

»Det var inte så illa det häller», sade gubben, »för det 
beböfs de med, som taga död på gråben ock skaffa litet sofvel 
ur skogen. — Nå men du då?» frågade han Qärde pojken. 

»Jag kan stjäla», svarade pojken. 

»Det var inte bra det», sade gubben, »för dig kunna de 
hänga upp till sluts. Det enda kunde då vara, om du kan 
stjäla af en tjuf, för det behöfdes just nu, efter de ha stulit bort 
vår prinsessa. Men det värsta är, att det är ingen, som vet, 
bvar hon fins.» 

»Det vet jag», svarade den första pojken. »Hon fins på 
andra sidan om en stor sjö, som jag känner.» 

»Ja, då bygger jag ett skepp ock seglar dit», sade andra 
pojken. 

»Ja, men det skall vara en drake, som vaktar på hanne,» 
sade gubben. 

»Då följer jag med ock skjuter den», sade tredje pojken. 

»Ja, men du har inte hanne med samma för det», sade 
gubben. 

»Ja, då skall jag vara med ock stjäla bort bänne», sade 
den pojken, som hade lärt på stjäla. 

»Nå ja, faren sta då», sade gubben, »ock fören hanne med 
er hem till kungen, för han har lofvat, att den, som friar hanne, 
skall få hanne ock halfva riket med.» 

Ja de foro, ock den allvetande sade alldeles, hvar prin- 
sessan fans, ock den andra pojken bygde ett skepp, som de 
seglade dit på, ock den tredje han sköt ihjäl draken, ock tjnfven 
stal bort hanne. Ock så kommo de hem igen ock gingo upp 



v. 2 DE FYRA BKÖDERKA. 11 

till kungen med hanne, ock kungen, far hannes, han blef så 
glad, så glad, ock frågade, hvilken som fraktat hem hanne, 
fbr han skulle också få hanne, som lofvadt var. 

»Det har jag», sade den första, Mr utan mig hade ingen 
fått rätt på hanne.» 

»Nej, det är jag», sade han, som bygt skeppet, »för utan 
mig baden I icke kommit hvarken sta eller till baka.» 

»Å nej», sade den tredje, »det är alt jag, för om inte jag 
skjutit draken, hade det ingenting blifvit af er allesammans.» 

»Nej, jag är den, som skall ha hanne», sade tjufven. »Det 
var ju jag, som tog bänne ändå.» 

Ja, kungen tog af sig kronan ock klådde sig i hufvudet, 
för han viste inte råd. 

Hen kunnen icke I säga, hvilken som skall ha prinsessan, 
I som nu hört, hur det hängde i hop med hela den saken? 



4. Studenten som vardt så rik. 

Värmland. 

Det var en gång en student, som spelade ock surrade, ock 
fast han fick mycket pengar hemifrån — för si han hade rika 
föräldrar — så förslog ingen ting för honom. Nå ja, det för- 
står bvar människa, att när en spelar, så kan aldrig något 
räcka till. Till sluts så skref han hem ock talade om, att han 
var skyldig en stor hop pengar; men fadren hans ville inte 
betala, utan studenten fick ha det, som han hade det. Ja, nu 
stod han där ock hade ingen annan råd än gifva sig ut på 
yandringsväg. 

Han gick ock han gick, ock så kom han in i en skog, 
ock bäst han gick där, mötte han en herre. »Hvad går du 
ock funderar så strida för?» frågade herrn. »Hvad skulle 
det röra er?» svarade studenten. »Jo, kan hända jag kan 
hjälpa dig», sade herrn. »Å, det lär I nog inte kunna», 
svarade studenten. »Det går väl an till att fresta på det», 
sade herrn. Ock bäst det var, kröp det ur studenten, hur det 



12 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

var fatt, ock att han icke viste sig någon lefvande råd för 
pengar. 

»Å, var det inte värre än det!»> sade berrn; den saken, 
menade han tro på, kunde väl hjälpas. »Ja, har skall det 
gå till?» frågade studenten. »Jo, da skall tå så många 
pengar da vill, bara du vill lyda mig.» »Ja, hvad skall jag 
då göra?» »Du får h värk en kamma dig eller tvätta dig eller 
raka dig, ock inte får du nyttja skjorta ock inte strumpor ock 
inte hatt, ock inte får du snyta dig på sju år», svarade han. 
»Kan du hålla ut med de sju åren, så är du fri ock får be- 
hålla alla pengar, du har; men sviker du, om det också vore 
bara en minut, förrän de sju åren tagit slut, så är du min. 
Nå, vill du?». 

»Får jag pengar då?» frågade studenten. »Ja, så mycket 
du vill», svarade herrn. »När får jag dem då?» »Med samma 
du börjar», svarade herrn. • 

Det var tunga villkor, tänkte studenten, ock nog förstod 
han, hvad det var för sorts herre, han hade att göra med; 
men är en i peuningeknipa, så kan en gå in på mycket, som 
är svårt. Han svarade ja. »Skiif då på detta,» sade herm 
ock lade fram just som ett kontrakt, ock studenten han satte 
sitt namn under, ock i samma stund fick han pengar. Ock 
så skildes han från styggen ock knallade i väg, ock så kom 
han till en stad. 

Där så gick han in till bundtmakarn ock frågade, om han 
hade björnhudar. Ja, det hade bundtmakarn. »Då skall I 
göra mig en päls, ock den skall I fodra med linne», sade stu- 
denten, »ock så skall I göra mig strumpor, som gå långt upp 
på benen, 40ck en mössa, som också skall vara af björnskinn. « 
»Det kommer alt att kosta, det», sade bundtmakarn. »Det 
gör ingenting», svarade studenten. Ock så fick han sin björn- 
klädnad ock betalade sina modiga pengar för den, ock inte 
brydde han sig om att pruta en enda smula. 

Ock nu började han lefva på det nya viset ock hvarkcQ 
tvättade eller kammade eller rakade eller snöt sig; sin ficka 
hade han jämt full med bara guld, ock gaf han ut något, så 
kom det igen med samma. Ock så köpte han en stor egen- 
dom, medan han ännu inte såg så värst ut, ock där lefde han 
för sig själf ock for sällan in till staden. Eftersom han hade 



v. 2 STUDENTEN «0M VARDT SÅ RIK. 13 

så godt om pengar, så fick han hållas sora han ville. Folk 
tykte väl, han var en stolle, men för resten hade de intet ondt 
att säga om honom, ntan tvärtom, för han knusslade aldrig mot 
någon, utan gjorde alla rätt ock mer till. 

En gång, när han var in i staden, gick han upp på ett 
spelhus. Alt folk vardt förskräkt i^r honom; men han bara 
bjöd ock betalade, ock så blefvo de lugna. Ock som han satt 
där, kommer en brnkspatron ut ur rummet bredvid ock var 
alldeles ifrån sig, för han hade spelat bort alt han ägde ock 
hade. Han gick fram ock tillhakas på golfvet ock får så se 
den där fulingen, som satt där; men studenten han frågade, 
bvad som gick åt honom, som rasade så där vildt. Bruks- 
patronen talade om, att han hade spelat, ock sade, huru mycket 
han förlorat. »Hvad är det för lappri!» sade studenten; »här 
har I det^ ock gå nu in ock försök om igen», ock så körde 
han in honom. 

Om en stund så kom patronen ut igen ock var lika tokig 
som nyss, om inte värre, för nu hade han spelat bort det han 
fick af studenten med. Men studenten han sade, att det var 
bara lappri, ock brukspatronen borde in igen ock fresta lyckan, 
ock pengar det skulle han få, det var en sak det. Ja, han 
gick in på studentens ord, ock om en stund kom han ut ock 
var så glad, så glad, för nu hade han vunnit igen alt, som 
han förlorat, ock mera till. Ock nu ville han betala studenten, 
det han lagt ut; men det behöfdes inte, utan »håll till godo!» 
sade studenten. 

»Det var alt en präktig karl det där, så fu| han är», tykte 
patronen, »ock den skulle alt vara bra till att blifva mera 
bekant med.» Ock därmed så bjöd han honom hem till sig, 
ock de åkte i väg. Medan de foro, frågade brukspatron stu- 
denten, om han var gift, ock då han fick höra, att studenten 
icke det var, så slog han fram, att han själf hade tre döttrar, 
ock att kanske någon af dem kunde passa. Ja, det kunde 
nog hända, svarade studenten. 

Ock när brukspatronen kom hem ock döttrarna hans fingo 
höra, att han hade en friare med sig åt dem, som hulpit honom 
så väl ock var så rik, vardt det stor glädje. »I fån själfva 
gå ut ock se honom», sade han. Den älsta hon gick ut till 
studenten, där han satt; men när hon fick se honom, sade 



14 BERGSTRÖM OCK NOKDLANDEH, SAOOK, SÅGNBK OCK VISOR. V. 2 

hon hu! ock vände om igen. Den andra sade nej ock gick 
strax in igen. Men så kom den yngsta, ock hon hälsade vän- 
ligt, för hon kom i håg tjänsten, som studenten gjort hannes 
far, ock stannade i rummet. »Kom hit, min flicka,» sade sin- 
denten. Ja, hon kom närmare. 

»Skulle du vilja ha mig?» frågade studenten. »Ja, efter 
det så är lagdt», svarade flickan. »Så du finner dig vid det?» 
frågade studenten. Då tog hon honom öfver ansiktet, ock så 
sade hon: »I är ju en riktig människa.» Men studenten tog 
fram en kedja ock knäpte om halsen på hanne ock sade: 
»När jag kommer hem ock läser upp det låset, är jag din man.» 
Ock därmed så for han, ock de hörde ingenting af honom på 
tre år, för så mycket hade han kvar af de sju. 

Men när de voro ute, så var studenten fri, för han hade 
noga aktat sig ock fan hade ingenting att säga. Den som då 
lät tvätta sig ock klippa sig ock raka sig ock putsa sig på 
alla de vis, det var studenten. Ock när han hade blifvit riktigt 
fin, gaf han sig af ock for till brukspatronen, ock där sade 
han, att han kom som skickad af en af sina goda vänner, 
som sagt, att det skulle vara giftasvuxna döttrar i huset. Sedan 
så bad han att få se en af dem i sänder, ock det skulle han 
få, ock först kom den älsta ut. Men med samma han fick 
se hanne, sade han hu! ock så fick hon gå in; ock efter hanne 
kom den andra. Nej, sade studenten, ock därmed gick hon 
sin väg. Sist kom den yngsta, ock då frågade han hanne 
mycket vänligt, om hon ville blifva hans hustru. 

»Nej», svarade hon, »jag är redan bortlofvad.» Då frestade 
studenten hanne ock sade, att det var ju en sådan fuling hon 
fått, ock så hade han ju icke låtit höra af sig på så länge, 
så han hade nog slagit hanne ur hågen. Men flickan hon 
stod på sig ock svarade bara, att hon i alla fall var bortlofvad 
ock bar en kedja, hon fått af fästeman sin; ock det fast stu- 
denten nu stod där som en mycket vacker ock fin herre, som 
väl kunnat locka hanne, om hon varit så sinnad. 

Då tog han fram en liten nyckel ock gick sta' fram till 
hanne ock läste upp kedjan om halsen på hanne ock sade: 
»Ja, nu har du mig här, ock nu skola vi ha bröllopp.» Ock 
bröllopp vardt det också, ock det ett som stod i mantal, som 
en nog kan förstå, för studenten hade alt att komma med, han. 



v. 2 SANTB MÅRTENS FRIERI. 15 

Men på kvällen^ när studenten stod med bruden sin ock 
såg at åt trädgården, stack fan fram sitt hafvnd ock sade: 
»Ser du, jag fick två i stället för en.» Ock när de sågo efter, 
hade de två andra flickorna hängt sig i sin afundsjnka. 

Jfr Den svarta skolen hos Grundtvis, Folksagor och äfventyr. 
öfvers. Sthm 1879. Nr 19. — Pojken och skam hos Bondeson, 
Svenska folksagor Sthm. 1882. Nr 57. — Rott sin Vetter hos 
Strackkrjan, Aberglaube und Sägen aus Oldenburg, Oldenbnrg 1867, 
d. 2 8. 323. 



6. Sante Mårtens firieri. 

Roslagen. 

Det var en gång en pojke, som hette Sante Mårten. Det 
var en bra gosse; han var tyst ock beskedlig, ock maken att 
arbeta var det långt efter. Fattig var han som en lapp, men 
de värdiga styfrar, han förtjänte, skickade han ändå hem till 
modren sin, för hon hade litet ock ingen ting att lefva af. 

Han tjänte na dräng hos en rik bonde, som hette Olof 
Törne. Men på gården fans en nng dotter, som var både vacker 
ock snäll, ock hanne fattade drängen tycke för; ock det var 
inte ntan, att hon tykte om drängen också. 

Men det kan en väl förstå, att inte ville basbondfolket 
hafva en sådan trashank som drängen till måg. Det såg pojken 
också, ock därfOr tordes han aldrig tala förtroligt med sin 
fästemö, men någon gång skref han på en lapp några ord, 
som hon sedan fick tyda nt. Hon hade fått många tocka bref, 
men ingen hade märkt något, så försiktig hade han varit. 
Men en gång fick hnsbonden tag i ett bref; men hvad som 
stod i det, det vardt han inte klok på. Där fans det icke 
mer än dessa ord 

5. M. T. O. T. F. L, 
ock hvem knnde veta, hvad detta betydde! Men ingen konst 
var det att se, hvem som skrifvit brefvet, för ingen kände 
skrifva så vackert som den drängen. 

Hnsbonden ropade därför in Mårten ock bad honom läsa 
brefvet. Mårten kom ock läste så här: 



16 BERGSTRÖM OCK KORDLANDER, AAGOR, 8ÄGNBR OCK VISOR. V. 2 

Sante Mårten tycker om täcka fröken lilla 
Meningen med dessa ord kunde gubben als icke förstå, 
utan bad drängen läsa om det en gång till. Mårten läste nu: 

LiUa fröken tycker om täcka Mårten sin 
Men gubben förstod det lika litet ock bad pojken läsa om 
brefvet för tredje gången. Pojken så gjorde ock läste: 

Satan månde taga Olof Törnes flicka lilla I 
När drängen läste olika för hvarje gång, var det klart, att 
något bedrägeri var å iärde. Husbonden befalde pojken att 
läsa ännu en gång ock precis som det stod skrifvct. Nu läste 
drängen : 

Låt fan ta Olof Törnes myckna släkt. 
Nu blef Törne vred alldeles förskräckligt ock stämde poj- 
ken till tings. När tinget blef, kallade dommaren fram pojken 
ock befalde, att han skulle läsu upp brefvet. Ock nu läste 
drängen. 

Söndags måndags tisdags onsdag, torsdag, fredags lördag. 
Men gubben påstod, att drängen läst annorlunda hemma, 
ock yrkade, att han nu skulle läsa som förr. 

Dommaren befalde oekså drängen, att läsa orden på annat 
sätt, om det var möjligt; ock nu läste Mårten: 

Lördag, fredag, torsdags onsdag, tisdag, måndag, söndag. 
Dommaren kunde inte als tycka, att det var något ondt 
i detta ock icke nämden häller, ock därför vardt dommen så, 
att drängen var oskyldig. 



v. 2 HURU BJÖRNEN PICK STUBB. 17 



6. Huru björnen flok stubb. 

Ångermanland. 

Det var en gång en karl, som en vinter for landet om- 
kring ock sålde fisk. En dag så körde han genom en stor 
skog ock råkade en räf, som var ute för att få sig något till 
lifs. På rappet fick räfven väder af fisken, ock efter han inte 
på aldrig så länge fått sig något färskt, så började det på vattnas 
i munnen på honom. Tyst som en lus hoppade han upp på 
lasset ock började på göra sig ett kalas på siken, börtingen 
ock alt annat godt, som fans där. Handlaren satt frampå 
lasset ock körde ock anade inte något ondt. Räfven for nog 
fram så tyst han någonsin kunde, men då han skulle tugga 
sönder ett fiskhufvud, brakade ock knasslade det något litet. 
Det hörde också handlaren. Han vände sig om for till att se, 
hvad det var som lät, ock då fick han se, hvad han hade för 
sällskap. Genast tog han tömlyckan ock gaf räfven ett slag, 
så han trillade ned af lasset ock låg på landsvägen, så lång 
han var. 

Om det fans några skottpengar på den tiden, är inte så 
god t att veta, men i alla fall var ett räfskinn god t att hafva. 
Så tykte karlen också. Han hoppade ned ock slängde räfven 
npp på lasset; ock så körde ban, som han hade det. 

Men när räfven hade legat stilla en stånd, började han röra 
på sig ock se sig omkring. Skräp till karl, som ger sig med 
första gången, tänkte han, ock så började han på kasta den ena 
fisken efter den andra ned af lasset. Men handlaren han märkte 
ingen ting, utan satt bara ock fanderade, huru det skulle gå 
ihop med handeln, ock tocket där. Till slut fans det bara 
några fiskar kvar på lasset, ock då tykte räfven, att det kunde 
vara tid på att hoppa af. Han så gjorde, men handlaren körde 
vägen fram ock anade icke oråd. 

Nu fick räfven ett t(5rskräckligt göra med att draga ihop 
alla feta fiskar, som lågo här ock där efter landsvägen; men när 
det var gjordt, slog Mickel sig ned bredvid högen ock gjorde 
sig ett riktigt kalas på färskfisken. Men bäst han satt där, 

Sr. landam. V. 2. 2 



18 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SaGNER OCK VISOR. V. 2 

kom en björn länkandes förbi. Oenast fick han väder af fisken 
ock Infsade fram till räfven. 

»Hvar har dn fktt all fisk ifr&hy Mickel?» frågade björnen. 

»Jo», mente räfven, »jag har fiskat npp den med rampan.» 

»Då skall jag göra likadant,» tykte björnen. 

»Det är alt skäl i det), svarade räfven; ock så talte räfven 
om, harn han hade bnrit sig åt, ock det på pricken. Han giek 
längst ut på isen, satte rnmpan ner i vaken, ock när fisken 
nappade, drog han app. Björnen var glad, att konsten icke var 
svårare än så, ock ville genast ge sig i väg till sjön. »Nå, nå, 
vänta lite grand!» tykte räfven; »än har du inte hört alt. När 
fisken kommer ock nappar, så skall dn inte draga upp genast, 
för då släpper han, ntan dn skall ge honom tid att riktigt bita i, 
men då skall dn draga npp det fortaste dn kan. 

Björnen tackade för godt råd ock lommade af till sjön 
ock gjorde precis som räfven hade sagt. Ock när han hade 
hållit rampan i vattnet en bra stund, kändes det, att det var 
en fisk, soni var där ock nappade; ock glad vardt björnen. 
Men eftersom räfven hade sagt, att han skulle akta sig för 
att draga upp för tidigt, satt han där en god stund. Men till 
slut tykte han, att fisken kändes sitta fast bastant, ook då 
rykte han till, det värsta han kunde. Förskräckeligt så ondt 
gjorde det. Men när björnen vände sig om ock skulle taga vara 
på fisken, satt en stump af rumpan däri isen; ock sedan den 
dagen har björnen varit stubbig. 

Jfr Frus, Lappiske eventyr og folkesagn^ Christ. 1871, s. 1 o. f.; 
Asbjörnsen og MoE, Norske folke-tvtntyr, Christ. 1874, s. 73: Hvor- 
for björnen er stubrumpet. — Enligt en variant från Halland hade 
räfven gjort ett besök i en bondgård, dar matmodem höll på luta fisk 
till julen, men hade glömt att täcka karet. Mickel, som ock ville hafva 
något godt till h älgen, tog sig här en fisk ock gaf sig i väg åt skogen. 
Nu mötte han björnen ock kom till språks med honom. Fortsättningen 
som of van. 



v. 2 BJÖBNENS OCK RAFVINS SAMARBETE. 19 



7. BJörneiis ook räiVens samarbete. 

o 

ÅDgermanlaDd. 

Björnen ock räfven gjorde en gäng npp, att de skulle så i 
lag. När det vardt vår ock de hade redt jorden, funderade 
de, bvad de skulle, så det året. Räfyen tykte, att eftersom det 
frös så ofta för bönderna, som sådde korn, så skulle det vara 
klokare att sätta rofvor ock rötter i stället, för de skulle väl 
ändå tåla några järnnätter ^ Björnen hade ingenting emot 
det, ock det blef så, att de satte rofvor ock rötter på alla 
åkerstycken. 

Hela sommaren var det det bästa åkeryäder, som en kunde 
önska sig, ock både rofvorna ock rötterna vuxo, så det var 
fröjd åt det. Ock när det led på bösten, skulle de taga 
upp dem ock dela dem sinsemellan. Lika mycket skulle de 
hafya hvar, det var gifven sak; men det var inte så lätt att 
säga, burn de skulle bära sig åt, för att det skulle blifva rätt- 
vist. Till slut tykte räfven, att de kunde göra på det viset, 
att den ene tog det som var ofvan jorden ock den andre det 
som var under jorden. Björnen tykte, som sanningen var, att 
räfyen var den slugaste varelse, han någonsin hade varit i lag 
med, ock gick genast in på att dela på det sättet, ock bara de 
komme öfver ens, bocken som skulle taga det, som var under 
jorden, så var alt bra. 

»Jo», mente räfven, »det är väl inte så godt att veta, huru 
mycket det är under jorden, men jag kan full ändå vara nöjd 
med det.» 

Ock därmed vardt det. Räfven han fick både rofvorna ock 
rötterna, ock det blef fult i aldrig så många lårar i källaren. 
Ock björnen han tog ihop kålen ock satte upp honom i hässjan, 
ock det blef ett helt led. 

Men några dagar därefter kom han till bakars ock skulle 
taga in kålen; men då hade bladen skarpnat ock svartnat ock 
sågo fasligt så omatsliga^ ut. 



^) järnnatt, kall höstnatt. ^) oaptitliga. 



20 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

»Det här kan duga åt kräk», sade björnen, »men inte åt 
mig.» Ock nn förstod han, att räfven hade narrat honom ; »men 
vänta mig», tykte björnen, »det skall du alt slippa nästa år!» 

Året därpå skulle björnen ock räfven också så i lag. När 
det vardt vår ock de hade redt jorden, funderade de, hvad de 
skulle så det året. Räfven tykte, att eftersom de hade satt 
rofvor ock rötter förra året, så skulle de nu byta om ock så 
korn, för så plägade förståndigt folk göra. Björnen hade ingen- 
ting emot det, ock det blef så, att de sådd^ korn på alla åker- 
stycken. 

Den sommaren var det ett ypperligt väder just som förra 
året, ock när järnnätterna kommo, hade säden gått i ax ock 
s.tod sig godt. När det vardt skördeanden, gjorde björnen ock 
räfven ut lien. Björnen han slog, ock räfven tog upp. Ock 
när det bar till att hässja, satt räfven i hässjan, men björn- 
stackarn han fick både bära hem säden ock draga upp hanne. 
Men lika fult jämrade sig räfven ock klagade, att han hade 
det värsta görat. 

När säden hade torkat, skulle de stad tröska på logen. 
De lade fram säden som vanligt; men sådana tröskare skall 
en aldrig hafva sett! De hade hvar sin slaga ock slogo på 
på hvar sitt vis. Räfven, som var rädd att förtaga sig, slog 
väl sina vanliga slag, men låg inte åt det bittersta, så att 
halmen rörde sig knappast. Men annat slag med björnen: han 
slog det värsta han orkade. Dammet rök, ock halmen flög 
ända upp i taket, så de sågo knapt hvarandra. Men björnen 
kunde inte förstå, hur det kom till, att han inte kunde få halmen 
att ligga lika bra som räfven. Jo, det skulle nog gå, menade 
rufven tro på, bara han sloge hårdare. Ock björnen han slog, 
så svetten dröp, men det var omöjligt att få halmen att ligga 
stilla. På det viset gick det undan värre, men björnen han 
fick göra nästan hvart enda grand. 

Sedan de tröskat, skulle de kasta, ock det gick till som 
vanligt. Sedan skulle de dela säden, där hon låg på logen. 
Men nu var det inte så godt att dela rättvist. När de hade 
funderat en god stånd, mente räfven, att eftersom han var 
mindre, fick han väl nöja sig med den mindre bröten; men 
björnen, som var större, skulle få den högen, som var större. 
Men då bytte björnen, som när lommen bytte fot med tranan. 



v. 2 BJÖRNENS OCK RÄFVENS SAMARBETE. 21 

I högen, som större var, fans det bara mnll ock agnar ock 
bosS; men i den högen, som räfven fick, var det bara idel 
stridsäd. Men björnen han anade inte oråd. Han tog ihop 
agnarna i säckar, ock räfven tog också sitt korn. 

När de hade tröskat, skulle de också fara till kvarn ock 
mala. Räfven var hederlig som vanligt ock bjöd ut sig till att 
bära de säckarna, som voro större; men björnen skulle bära 
dem, som voro mindre, så att han inte behöfde slita så ondt. 
Björnen hade ingenting emot det; han stretade ock bar strid- 
säden till kvarn, men räfven bar agnarna. 

När de kommo fram till kvarnen, molo de först bara 
lite grand för att se, om mjölet var lagom groft eller om 
kvarnen skulle ställas om. Men när de sågo på hvarandras 
mjöi, var det en fasligt stor skillnad. Räfven hade fått så 
fint ock hvitt ock vackert mjöl, att det var en fröjd åt det; 
men björnen hade fått en grå ock stygg smörja, som inte såg 
nt som något mjöl. Björnen vardt flygande sint, ock det 
var då als inte underligt, ock tänkte nästan, att han blifvit 
lorad för andra gången. 

»Huru har du burit dig åt», sade han till räfven, »du som 
bar fått så hvitt ock vackert mjöl?» 

»Jo», svarade räfven, »innan jag mol mitt korn, sänkte 
jag det ner i ån ock tvättade det.» 

Jaså, tänkte björnen, då skall jag göra på samma sätt. 
På rappet gick han dittill kvarnrännan ock tömde ur säckarna 
sina, ock så gick han upp i en backe ock lutade sig, medan 
kornet rensades. 

En bra stund efter kom han ock skulle taga upp kornet 
sitt, men inte ett Guds skapandes grand fann han. Han skyn- 
dade sig till räfven ock sade, hur det var stäldt, ock ville 
veta, hur han skulle bära sig åt. Räfven var inte rådlös nu 
häller. 

»Jo, det är ingen konst», menade räfven, »bara du går 
framom kvarnen ock ställer dig där ock väntar, så kommer 
nog kornet till slut.» 

Björnen var trovis som alltid. Han gjorde, som räfven 
hade sagt, ock stälde sig nedanför kvarnen ock väntade länge 
ock väl; men kornet hans kom aldrig. Till slut t^rstod han, 
att räfven nu igen hade gjort spektakel af honom ock lurat 



22 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

honom. Ock efter den dagen arbetade björnen aldrig i lag 
med räfven. 

Jfr AsBjöRNSEN, Norske folke-eventyr, CJhrist. 1871: De ekulde 
liavo äger i sameie. Andra årets skörd dela björnen ock räfven 
af ven pä ett annat sätt: bjorneni som blef lidande, då han tog det som 
var of van jorden, ville nu taga det som var under jorden; ock därmed 
var räfven belåten. 



8. Slantviks mjölnare. 

Uppland. 

För bra många kungar tillbaka fans det en kvarn, som 
låg på ett ställe, som hette Slantvik, ock han som ägde hanne 
kallades Slantviks mjölnare. Utaf att kvarnen låg bra till ock 
hade mycket vatten, fick mjölnaren falt upp med mald, ock 
tallen steg år från år, så att han till slut blef en rik patron. 

Just som andra herrekarlar ville mjölnaren hafva goda 
dagar, ock drängen fick sköta om kvarnen bäst han kunde. 
Men han var en duktig karl, ock sådana var det godt om den 
tiden, så det gick bra ändå. Men drängen tykte alt, att mjöl- 
naren mådde som en gris, ock så tog han ock skref ofvanför 
dörren på kvarnhuset: 

Här bor Slantviks mjölnarey som inte har "några bekymmer. 

Men nu var det ock på det viset, att mjölnaren hade en 
dotter, som var både ung ock vacker; ock till hanne så friade 
drängen. Det kan en väl förstå, att mjölnarfolket inte var 
for det giftet, för de ville nog, att enda dottern skulle blifva 
fru. Ock så blef det ingenting utaf med altihop. 

På den tiden fans det en kung, som kände alla människor 
ock for omkring ock tog reda på all ting. Han kom en dag 
vägen fram ock vardt varse, att det stod något skrifvet ofvan- 
t^ör kvarndörren. Genast sade han till kusken att stanna, ock 
när han fick höra, hvad som stod där, skickade han bud 
efter mjölnaren. 

»Huru kan du lefva utan bekymmer», frågade kungen, »när 
jag, som är kung, har så stora bekymmer?» 



v. 2 SLANTVIKS MJÖLNAE£. 23 

Mjölnaren hade inte på aldrig så länge varit till kvarnen 
oek viste inte af, hvad som stod skrifvet; ock därför så kände 
han inte häller svara kungen något. Då blef kungen ond ock 
befalde, att mjölnaren skulle fara upp till Stockholm, ock kunde 
han då svara rätt på tre frågor, så skulle han fä vara utan 
bekymmer, men annars inte. Ock med det for kungen. 

Mjölnaren han grufvade sig förskräckligt, ock när det led 
på tiden, måste han gå till drängen ock fråga, hur han skulle 
bära sig åt. 

Jo, tykte drängen, bara han finge mjölnarens dotter, så 
skulle det väl blifva någon utråd. Nöden har ingen lag, ock 
mjölnaren måste gå in på alt. 

Drängen gaf sig nu åstad till kungen, ock när han kom 
fram, satte kungen på honom tre frågor. 

»Vet du, huru mycket jag är värd, när jag sitter i min 
kungliga skrud?» frågade kungen. 

»Jo», svarade drängen, »de gåfvo inte mer än trettio silfver- 
pengar för Vår Herre, ock då kan kungen aldrig vara värd 
mer äo tjugonio», tykte drängen. 

»Vet du, hvar Vår Herre kommer att sitta, då han dömmer 
hela värden?» frågade kungen. 

»Jo», svarade drängen, »han sitter på sitt himmelska säte, 
ock då har han jorden till sin fotapall.» 

»Vet du, hvad jag tänker nu?» frågade kungen. 

»Jo», svarade drängen, »Hans Majestät tror, att han talar 
med »Slantviks mjölnare, men det är bara drängen.» 

Kungen tykte, att detta var bra svaradt, ock bad honom 
fara hem. Ock i glädjen gaf mjölnarn honom både dottern 
ock kvarnen. 

Ganska afvikande varianter äro Grefven och fäherden hos BoN- 
DKSON, Svenska folksagor, Sthm 1882, b. 24, samt Kungen ock kloc- 
karen hos Eva Wiqström, Sagor ock äfventyr (i Sv. landsrn. V. 1) s. 
109. Jfr ock Prtesten og klokkeren hos Asbjörnsen, Norske folke- 
eventyr, Christ. 1871, s. 126, samt Gåtorna eller djäfvulen i 
kvinnohamn uti Ett fornsvenskt legendarium (utg. af Sv. f orusk rift- 
sallskapet 1847—74) I, s. 212; U, s. 1201. 



24 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



9. Häradsdommaren på biskopsvisitation. 

ADgermanland. 

Det var en gång en häradsdommare, som var dålig till 
att läsa innan, ock katekesen hade han glömt af' för länge 
sedan. Men ändå så redde han sig bra på husförhören, för på 
den tiden satte inte prästerna några frågor på gammalfolket: 
de hade nog göra med ungdomen. Men nu var det värre, for 
det hade lyst på, att biskopen skulle komma ock förhöra folket. 
Då ska ni tro, de togo fram böckerna ock började på läsa, alla 
som voro^, både ung ock gammal. Häradsdommaren bjöd nog till 
ock skulle läsa, han ock; men det ville inte på ock gå, ock 
han viste inte på något vis, huru han skulle bära sig åt. Han 
hade suttit i nämden aldrig så länge ock hade bänken sin 
längst fram i kyrkan framom herskapsbänken, ock inte kunde 
han skämma ut både sig själf ock nämden. iTill slut tog han 
ock gick diti prästgården ock funderade med pastorn, huru 
han skulle bära sig åt. 

»Jag säger som sanningen är», sade han, ^att jag har glömt 
af katekesen ock vet inte, huru jag skall bära mig åt, när 
biskopen kommer hit. Men om pastorn kan hjälpa mig, skall 
jag full godtgöra honom på något vis.» 

»Så-å», tykte prästen, »är det så stäldt. Men häradsdom- 
maren kan väl aldrig så litet?» 

»Ne-ej, utan^ kan jag intvätt% svarade häradsdommaren. 

»Men efter förståndet då?» frågade prästen. 

»Ja, det skulle vara det enda det,» mente bonden. 

Prästen tog då ock satte på honom några förståndsfrågor: 

»Hvem har skapat värden?» frågade prästen. 

»Jo, det är Gud,» tykte häradsdommaren. 

»Det var alldeles riktigt,» mente prästen. »Vet häradsdom- 
maren ock, huru många gudar det är?» frågade prästen. 

»Jo, det skall vara tre,» svarade gubben. 

»Hvilka då?» frågade prästen. 

»Jo, fadren, sonen ock den helige ande,» svarade härads- 
dommaren. 

O all som va, alla människor. ^) utantill. ^) alsintet. 



v. 2 HÄRADSDOMHAKEN PÄ BI8K0PSVISITATI0N. 25 

»A ja», mente prästen, »det gick nog ganska bra, ock det 
skall full bli någon råd.» 

Ock med det gick bäradsdommaren hem ock grufvade sig 
inte en smitt för biskopen. 

Na var det på det viset, att hemmanet hans låg på norra 
sidan om en sjö, men på sörsidan hade han en kalfhage, ock 
där hade han kalfvarna ock några kor. 

Om söndagsmorgonen bad bäradsdommaren sonen sin gå 
sörom sjön efter Oranta ock leda hanne diti prästgården — 
»ock säg åt prästen, att bon är ifrån mig.» 

Pojken han gjorde, som farn hans hade sagt, ock bärads- 
dommaren gaf sig af till kyrkan i lag med det andra kyrk- 
folket. Ock då det hade slätat ringa, så gick han in ock 
spatserade just som andra storkarlar med silfverknoppen på 
käppen fram genom gången diti tolfmansbänken. 

När prästen hade gjort ifrån sig på predikstolen ock stått 
till altars, så kom prästen ock biskopen ock följdes åt ock 
skalle stad förhöra folket. Ock eftersom bäradsdommaren 
satt ytterst i främstbänken, så vände prästen sig, förstås, först 
till honom ock satte på honom. 

»Kan bäradsdommaren säga, bvem som skapat värden?» 
frågade prästen. 

»Jo, det är Gad,» svarade gubben säkert ock bestämdt. 

»Ja, det är riktigt, det,» mente prästen. »Kan bäradsdom- 
maren också säga, huru många gadar det fins?» frågade prästen. 

»Jo, det fins två,» svarade bäradsdommaren, så att det 
hördes öfver hela kyrkan. 

»H vilka äro dessa gadar?» frågade prästen. 

»Fadren ock den helige ande», svarade bäradsdommaren. 

»An sonen då?» frågade prästen. 

»Ne-ej», svarade häradsdoromaren, »jag sade till honom 
att ban skalle gå på andra sidan om sjön efter kon ock leda 
bänne till pastorn.» 

Jfr WiQSiBÖM, Sagor ock äfventyr (Sv. landsm. V. 1) V 126. 



26 BKKGSTRÖli OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNKR OCK TISOR. V. 2 



10. Prästen som aldrig flok någon att gråta. 

Ångermanland. 

Det var en gång en präst, som var ömkligheten själf till 
att predika. Nog bjöd han till ock gjorde det bästa han 
kände, ock nog hade han vackra ord; men det tog inte ända. 
Det viste prästen af, ock harmeligt tykte han det var, att han 
inte skalle fä ett enda kvinnfolk till att gråta en endaste gäng. 

Men en söndag, när han stod på predikstolen, fick han 
se en käring, som tog fram näsduken ock började på torka 
tårarna bortur ögonen på sig. Ock fägen vardt han, som om 
han hade iått aldrig det, ock tänkte, att hade det gått en gång, 
så skulle det full gå flere gånger också. 

Ock när det var slut däri kyrkan, stälde prästen sig däri 
stegporten ^ ock väntade på den där käringen. Men det drog 
ut bra, innan hon kom. Först skulle karlarna gå ut ock sedan 
kvinnfolket, men utaf det hon var gammal ock skrabbig, så 
kom hon bland de allra sista. Ock när hon kom till prästen 
i stegporten, hälsade han på hanne ock sade så här: 

»Hör Ni, OlPärs-mor», sade han, »ni är gammal ock klen 
ock har lång kyrkväg: kom ock följ mig till prästgården ock 
få er lite ini mun!» 

Käringen hon neg ock tackade, men kunde inte förstå, 
hvad det var, som kom åt prästen den gången, för aldrig någon- 
sin hade hon förr vordit bjuden till prästgården. Men hon 
tackade, förstås, för godt bud ock följde med prästen. 

Ock när hon kom diti prästgården, vardt hon bjuden till 
att sitta till bords i lag med prästfolket, ock prästen var obe- 
skrifligt så gemen med hanne. Ock när de hade suttit ock 
ätit en stund, började prästen på fråga, hvad det var hon grät 
åt däri korkan; men käringen ville inte på ock säga någon- 
ting. Men prästen var vådeligt så envis ock gaf sig inte; ock 
efter hon hade vordit bjuden på middag så hederligt, gatt^ 
hon stad säga, hur det var. 

^) stegport, port i bogårdsmuren. ^) m&Bte. 



i 



v. 2 PRÄST£N S. ALDRIG FICK N:N ATT GttATA. DEN SUPIGE PRÄSTEN. 27 

»Jo»y sade hon, »det är på det viset^ att för nägra år sedan 
så hade jag en storande bock, ock 'han var så mycket tyd^ 
ock behändig; men en vår när jag släpte honom till skogs, 
kom vargen ock tog honom. Ock bocken lät så ynkeligt, att 
låten sitter i mig än.» 

»Men hvad hör det hit?» frågade prästen. 

»Jo-o», svarade käringen, »när jag hörde pastorn predika 
i dag, lät det precis så ynkeligt, som när vargen for af gårde^ 
med bocken.» 



IL Den supige prästen. 

ÅngermanlaDd. 

Det var en gång en präst, som var en riktig fyllbasare. 
Ibland när han skulle gå opp på predikstolen, gått han leda 
sig efter ledstången; ock när han hade läsarbarnen^ då skall 
ni tro han var rolig då. Medan de sutto ock läste, satt han 
ock sof. Nog var han mest ogudaktig i hela socknen, men 
ändå skalle han gubevars predika. De tala om en präst, 
som bräkte säga så här: »Ni ska lefva som jag säger, inte 
som jag gör!» ock så var det med den här också. 

En lördagsnatt satt han uppe helaste natten ock dobblade^ 
ock söp ock spelade kort. Ock där satt han ock dunkade 
med kortlapparna, tils tiden var inne till att gä till kyrkan; 
ock bäst han satt där, fick han höra, att det ringde andra 
gången. Men då fick han brådtom till att stoppa kortleken 
ati fickan ock skyndade sig till kyrkan. 

Men när han kom upp på predikstolen, gick det fasligt 
så trögt för honom att få fram något. Han stod där ock bara 
hackade ock hostade. Ock så skulle han taga fram näsduken, 
men då gick det inte bättre, än att kortleken ramlade utför 
predikstolen. Men han var inte rådlös för det. 

»Se så!» skrek han, »se, liksom denna kortleken ramlar 
utför predikstolen, altså skola edra synder ramla utför edra 
hjärtan, om I tron, hvad jag predikar.» 

') folkkär, tam. *) å gåle, bort. 

^) nattvardsbarnen. ^) sladdrade. 



28 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

Så där höll han på en bra stund, ock när han hade skiftat 
texten, skalle han falla på knä på pallen ock läsa Fader vår. 
Men trött som han var, somnade han genast. 

Kyrkfolket dom läste Fader vår, ock så började dom på 
lyfta upp hufvndena ock hosta ock kraxa, men prästen han 
lyste inte till, ock folket undrades på att han inte slöt läsa 
någon gång. Till slut gick klockarn upp pä predikstolen ock 
rykte prästen i rocken ock sade: 

Skall vi få något mer? Skall vi få något mer? 

Men prästen kom inte annat ihåg, än att han satt ock drack 
ock spelade, ock utaf det ropte han, så det hördes öfver hela 
kyrkan : 

Slå i själf! Slå i själf! 

Men dess värre rykte klockaren, ock till slut vardt prästen 
riktigt vaken ock predikade som vanligt. 

Men då var det klockarn som tog sig en snarkare, för 
det var sommaren ock varmt väder. Ock när ban hade sofvit 
en bra stund, hoppade prästens kanke^ upp i kyrkfönstret ock 
stälde sig där ock gol. Klockarn hörde det i sömnen, men 
trodde, att det var prästen, som höll på mässa; ock när kanken 
slöt upp att gala, tog klockarn upp det värsta han kunde: 

Med dig vare ock Herren! 

Ock sedan var jag inte med något längre. 



12. Den snåle prästen ook den illmarige klockarn. 

AugermanlaQd. 

Det var en gång en präst, som var förskräckligt sä girig 
ock snål; ock folket sade, att han var snålare än den snåle 
själf. Många gånger hände det, att tjänarue ock legdfolket 
iingo gå hungriga från bordet, men ändå gutto de hålla till 
godo med de värdiga matbitarna, de fingo; för Gud nåde den 
som kläkte ett hälft ord: han var rent olycklig. 

Men skomakaren han kunde aldrig annat än göra nid utaf 
prästen, men så var han ock en riktig ullspegel. När han var 

*) tupp. 



v. 2 DEN SUPIGE PEÄSTEN. DEN SNÅLE PRÄSTEN. 29 

där i bondgårdarna ock gjorde skorna, fick han vid ett^ viller^ 
mat än torparne ock tocka ener. Men annat slag var det däri 
prästgården. Där skämdes de inte sätta honom i lag med 
drängar ock pigor; ock något förmiddagskaffe fick han inte 
se, mycket mindre smaka. 

Lika tocket var det med klockarn också, ock till slut 
samsatte sig klockarn oek skomakarn, att de skalle taga ock 
bota prästen för snålheten hans, ock det riktigt ändå. 

Ock han skall få höra, bura de stälde till det. 

Det var på det viset, att prästnäcken sknlle låtsas vara 
gndfmktig ändå, fastän han var så mycket värdslig utaf sig; 
ock hvar dag gick han diti kyrkan ock bad. 

Det viste alla människor af, ock en dag tog klockaren 
ock gick i förväg diti kyrkan ock gömde sig uppe på läktaren, 
sä ingen viste af det. Ock en stund efter kom prästen diti 
kyrkan, ock när han kom in, satte han hatten för ögonen, 
ock sedan så gick han in i sakristian. Ock en liten stund 
efter kom han ut igen ock hade kappan på ryggen ock stälde 
sig för altaret ock mässade så här: 

Gud du äst mitt hopp! 

Med det samma svarade det uppå läktarn: 

Men satan i din kropp. 

Prästen mässade på: 

Hvarför visar du mig detta hat? 

Ock då svarades det som förra gången: 

Därför att du ger ditt folk så litet mat. 

Då sjöng prästen 

yag skall full bättra mig. 

Men uppå läktarn svarade det: 

Jag kan både näpsa ock släppa dig. 

Men då vardt prästen illa till mods, må tro, ock gaf sig 
af hem till prästgården. Efter den dagen var han som en 
annan människa, ock folket fick så mycken mat, de någon- 
sin kunde begära, ock många gånger rådde de inte med äta 
upp altihop. 

') vä ett, ständigt. 2) bättre. 



30 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



13. Prästen som hade så stygga afäkter^ 

Ångermanland. 

Det var en gång en präst, som nrbökades mycket på 
predikstolen ock hade alla möjliga afökter ock slog knytnäfven 
uti predikstolen, så det hördes kring hela kyrkan. 

Det där hade folket mycket roligt åt, ock så var det 
några pojkglopar, som satte sig före, att de skulle taga ock 
göra prästen ett spratt. 

En lördagskväll togo pojkarna ock gingo diti kyrkan ock 
satte fast en hel hop med knappnålar däri predikstolen, så att 
pastorn skulle slå knytnäfven uti dem, när han predikade. 

Dagen efter var det söndag, ock då gingo pojkskorfvarna, 
förstås, diti kyrkan för till att ha roligt åt prästen, som de 
ock fingo. 

När prästen kom upp på predikstolen, tog han till ingångs- 
språk: 

Hvem hafver skapat värden? 

Jo, svarade han själf — ock med det samma drog han 
till med knytnäfven i predikstolen — djäfvulenl 

Enligt en annan version frågade prästen: »Hvem var det, som 
förde Israels barn utur Egypten?» — »Jo», svarade han, »det var 
själf va — djäfvolen!» 



') åtbörder; folketymologi af fUkta. 



v. 2 PRÄSTENS STYGGA AFAKTEK. TORPARFOLKET I HANNRIKE. 31 



14. Torparfolket i Häxmrike. 

Ångermanland. 
På Multråmäl, efter en sagesman från Nora socken. 

Dä Ta 'n gagg ä tarparfålk, som haddä nä tarp ti 'n by, 
som heta Hännrikä. Utav&fältjä^ plö do mästä ha lita te 
leva tä; å sä var ä vä^ dom å, för fali sä' knaft om var ä för 
dom vä ett^. 6a vet, bo dom haddä sä fram på för ä vis, 
män levda dä jolä dom, å bana dä fekk dom dä enä ättä 
dä annrä. 

Sä Tar ä 'n vår å fåltjä hoU som bäst på så, å dä sknllä 
föll å tarparstakkarn så på ä styttjä, som han haddä. Män 
8i nn var ä på dä visa, att han haddä int ett enda korngryn 
tell å så. Han vistä sä iggen ärmadä rå, å ti slut vart ä sä, 
dä dom sknllä sä^jä enda kon dom haddä, å hon hetta Grann- 
ros, å sä 'n höna å. Ä ättä som dä int va värst lagt ti stan, 
sä sknllä dom fara dit å sälja kon å höna. Å gubben han 
tyktä, dä han, som stärkarä Ta, skullä fara dit Tä kon. Män 
dän som inta Tellä gå in på dä, dä Ta tjäriga, för hon Ta 
rädd, dä gobben skullä supa opp var enda smitt, å sä skullä 
dom vara lika utan ijänn. 

A sä vart ä. Tarparn han stanä himmä^ å tjäriga ga sä 
å ti stan vä kon å höna. För höna skullä na bejära trätti- 
säks Jellig å tijjä rikstaler för a Grannros. Bra jekk ä för a, 
sä länjä hon va på lannsväjjen, män då hon komma på stass- 
gaten då vart a om live^ Där på gaten tjole dom vä väggren^ 
sä dä dona, som om åska gått, å tjäriga hon tägtä, att aller lä 
föll jä komma ti Hännrikä na mer, dä ä no bäst, jä tä å 
anbefall mä i Guss hann. 

Män hora dä va, sä haddä na sä fram på tarjä ändå, å 
att hon va f%jjen^ dä kan en föll förstå. Där stäldänasävä 
kon å höna å vänta bära, dä nan skullä komma å tjöpä tå a. 

Å då hon haddä vänta *n stann, komma nä *n slaktar å 
frägdä: 



^) Utan-vid-folket, torpare, backstngusittare o. dyl. [plåga. ') 
*) 8å. ♦) vid ett, ståndigt. *) rådlos. •) vagnar. ^) glad. 



med. 



32 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

»Hora myttjä kosta kon?» 

»Trättisäks Jellig», svära tjäriga. 

Slaktarn tyktä, som sanniga va, att dä va ett hurrandä 
priS; å tog tjäriga på ola å pluttä int ä ronnstykk. 

Män höna jekk ä sämmer tell & sälja. Dä komma bå 
fruer å mamsäller å frägdä ättä prisa, men tjäriga svära: tijjä 
rikstaler, å då skaka allihop på hnvvä å jekk sann väg. 

Ti slut börja nä på valä mört å tjäriga stog där enjammen 
på tarjä. Då tägtä na: dä ä föll bäst jä je mä himm, män 
dä ä na kvärt^ tå dan. Män vä dä samma komma 'n dänn 
slaktarn, som haddä tjöft kon. 

»Mor,» saä 'n, »ha 'nt ji sålt höna än int?» 

»Nä-äj», svära na, »dom tyttjä allihop, dä hon ä för 
dyr». Å sä ba a *n dä vakkrestä hon konnä, dä han sknllä 
vara bejelig å tjöpä höna å. 

Han sä å jolä å ba tjäriga ta höna å fILljä sä himm. 

Ja-a, dä haddä na no int na imot, för hon va bå frosen 
å svolten, så dä va no manomt® te fo värma sä å fo na ini 
monn. Hon fåldä vä slaktarn, å då dom komma himm, bo^^ 
han a bå dä enä å annrä, å så vart a fall som ä svyn. 

Män slaktarn han va full å spetakel å strök tjären på 
tjäriga hel å hallen, å sä häddä 'n na diti 'n dunhog å rnllä 
na ronter ikrigg aller^^ sä maggä gagger, tellanj^^ hon såg 
ut alldeles som en fogel. Å sään sä tjolä 'n a utom stan 
å välta na diti ä ditjä, å där fekk a leggä som hon va. 

Då hon haddä legä där aller så länjä, vakna na, män fali 
sä togg var a ti huvvä, å då hon såg på kläa sina å vart vars, 
hora hon haddä pöntä ne^' bästa håldaskläa sina, vart a all- 
deles förskräkt. 

Män sä fekk a si, dä hon va loen'* å, å då tägtä na, dä 
int konnä hon vara tarpartjäriga från Hännrikä. Var ä möje- 
lit dä! 

»Ar ä jäg?» fråga na. — »Nä-äj!» 

»Är ä jäg?» — »Nä-äj!» 



^) kvar [af dagen. ®) (mon om), bra. *^) bjöd [han hanne af, 
'^) aldrig [så många gånger (flerfaldiga gånger). *2j i\\\ ^jg^p i3j pyntat 
ned, nedsmutsat [sina bästa hälgdagskläder. ^*) luden. 



/ 



v. 2 TORPAKFOLKET I HÄNNRIKE. 33 

Hon vistä int, ho hon skullä tro, män sä komina na ihog, 
dä dom baddä en kålv å 'u hann himmä; å var ä nu sä, dä 
kål ven slakta ^^ na, då hon komma diti båsen, sä var ä hon; 
män jolä 'n dä inta å Jäldä hann, då var ä inta hon. 

A sä gav a säg på himmväjjen. 

Män då hon komma najnär stngen, börja hann på Jällä 
värrä än på sokkenlappen. 

Nu vart a fögan^^ onnrom; män kålven sko föll ha bätter 
reda på sä, tägtä na, å sä jekk a diti fögsä'^ Män då hon 
komma dittell kålven däri båsen, börja han på urbokes^^, dä 
värsta han konnä, å sätta rompa^» än i värä å boll rakt på 
slita lös sä. För han tjändä å värä tå tjären. 

Nu är ä inta jäg, tyktä tjäriga; nä-äj dä va 'nt möjjä- 
likt, att dä konnä vara hou, för varken hunn häll kålven baddä 
tjänt jänn a. — Män ho ä jä fö sia? — Jo jä jett'» vara 'n 
fogel, ättä som jä ha dun. Ja, jä är *n fogel, sä är ä. Män 
då sko jä föll å konna flyga som annä fogler, tyktä na, å sä 
börja na på kliva oppätt stugäknuten å tägtä sätta säg på 
tatjä'-* jussom annä fogler. 

Män ä dännä fekk hunn höra, ä han tell å ulä^^^ dä värsta 
han konnä, sä gobben, som va ini stugen, gatt^^ sta ut å si 
ättä, ho dä komma tell, dä hunn rejolä^^ sä dännä. Å jussom 
tarparn komma ut på gåln, vart 'n vars 'n onneligen varcls 
oppå rösta. Hon flaksä vä vigga å let om sä^^ som ä söndastraff. 

Gobben in ättä bössa å skullä sta Jutä. 

»Dä ä jäg! Dä ä jäg!» skrek a, sä myttjä hon rådda vä. 

»Sä stå du här, du, tokhuvvä! Laga dä bära ne å gå ini 
stugen som falk!» skrek gobben att^'^ a, å då börda na på tjännä 
jänn sä. Å då hon komma in, sä vellä gobben ha päniga tå a; 
män si dä va värrä. De väligä^^ trättisäks Jellig, som hon 
baddä fött för kon, dom baddä na mista, å för höna baddä na 
int sä mått^^ som ä ronnstykk 'n gagg. 

Utan päniger å utan säskon^^ å utan ko — sä stog ä 
nu tell där i tarpä. Gobben han tog mössa ti enä njävan å 

") slickade. 
'•) svansen 
'*) väsnades 
^) pass. ^* 

Sr. lnnd$m. V. 2 




34 BRIIGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAOOH, 8Ä0NEU OCK VISOR. V. 2 

klåddSl sä vä 'n annern. »Nättjeir'^ sko vara la vä däg!» saä *ii 
ti siat; »nu je jä mä hy å veskemä'* jä komma bimm, änna^'' 
jä ha sett tri likä stora tok som da.» 

Å vä dä sä gav 'n säg ut ä vannrä. Fattig å utsvolten 
va 'n, män dä jekk ändå. Han fekk 'n beta här å *a beta 
där, å sä jekk dän enä dan ättä 'n annern; å dä haddä föll 
int vörä sä fett i Hännrikä häller alla gagger. 

En dag jekk 'n p& lannsväjjen som vanlit, & då fekk 'n si 'n 
nyn stuga, som låg bredda vä väjjen. Å där var ä 'n gäm- 
maln tjärig, som spragdä ut å in dä värsta bon konnä, å ti 
hännren bar a ä mjålktrag. Å sä dännä jolä na immra fort. 
Män ä dännä konnä gobben int på na vis förstå; han jekk dit 
å frägdä na, ho dä komma tell, dä ho spragg å fäktä sä 
dHnnä. 

»Jo- o», svära na, »i gammelgålu där haddä jä sola dan i 
ännä, män här i 'n hän nystagen fo 'nt jä si nann sol als. Nu 
tägtä jä, dä jä skullä fresta å bära in nann sol, män sä fort 
jä komma in vä a, far a å gålä.» 

»Din toka ^3 näkk dä!» tägtä tarparn, för han såg jenäst, 
ho dä va stält. 

»Hora myttjä fo jä, om jä jär sola ini stugen att däg?» 
frägdä tarparn. 

»Tri hundra rikstaler,» svära tjäriga; å dä tyktä han va 
hederlikt boen'*. Han skaffa säg bära 'n yksä, å sä högg *u 
opp 'n glögg ti väddjen'^ å stråks komma sola in i stugen. 
Tjäriga hon va fäjjen'^ änna utöver sä å ga 'n tri hunnrä 
rikstaler. Aller nänsen haddä 'n förtjent päniga sä lätt som 
nu. Män, tägtä 'n för sä Jålv, ä dän toka ä fögan»? värrä än 
dä jäg ha himmä. 

Sään sä gav 'n säg ut å vannrä ijänn, å så komma 'n ti 'n 
gål, där dä va nann, som skrek å roftä dä värsta han konnä fo 
borti^ sä. Tarparn trodda, att dä va nann fara å fälä. Når 
han komma in, fekk 'n si na, som han aller nänsen haddä 
sett för. Tjäriga i gåln haddä sätta 'n Jorlä på kärn sann, män 
int jort nann öffnig att huvvä. Män nu stog a där å slog pä 
huvvä vä ä klappträ å tägtä spränjä hol på bon^® på dä visa. 

**^) näcken [skall vara i lag med. '') ve-skc mig, svordom **-) innan. 
'^) tokiga [sate, dig. ^*) bjudet. ^^) väggen. ^*) glad [ända ntöfver 
sig. '^) nästan. •*^) ur. ^^) (skjort-jbålcn. 



v. 2 TOHPARFOLKET I HÄNNRIKE. 35 

Män dä vellä int på gå, å dess värrä slog a; män gobbstakkarn 
han fekk settä mella, sä tarparn tyktä, att dä va sönn om 'n. 

»Ho komm ä tell, du sia kärn dänn sä dännä?» frägdä 
tarparn. 

»Jo-o», svära tjäriga, »dä ä int sä illä ment; jä sko bära 
prova Jorta, män hon vell int gå på.» 

Tarparn bo ut sä tell å jära, sä Jorta skullä gå på lätt å 
ledit; män int vellä 'n då presis jära nä för intvätt^^ int. 

Ja*a, tyktä gobben, konnä *n jära dä, sä va 'n völkommeu, 
å han skullä fo hunnrä bagko för besvära. 

Teggarn han tog bära kniven borti slira^^ å skar opp ä 
hol för huvvä, ä sä jekk ä som 'n dans. Å päniga fekk 'n å, 
som sakt va. 

Nu tyktä tarparn, att han hadda fonnä dä annrä toka, som 
va nasänär^^ lik tjäriga hanj. 

Tarparn haddä nu vortä^^ 'n riken patron å jekk int å 
tegdä na lägger int. Han for fram som en bätterkär å tog in 
bära dänär«« bätterfålk. 

En dag sä komma 'n in på 'n hederligen bonngål. Tjäriga 
sätta fram 'n stol att 'n å ba 'n settä, å sä frägdä na, va han 
va från. 

Jo'0, han va från Hännrikä, svära 'n. Män tjäriga hon 
tyktä, dä han sass^^ vara från Himmelrikä; å ättä som föra kärn 
hännej va dö, sä frägdä na nu 'n hän främmänäkärn, om han 
haddä sett tell 'n salig Ola na i Himmelrikä, å hor han haddä nä. 

»Jo-o, no ä 'n där», tyktä tarparn, »män no är ä bra knaft 
om för 'n.» 

Å tjäriga tell å järmes^* å förbarma säg, å hon konnä då 
int förstå dä, för han haddä så myttjä päniger, då han for å 
gålä te himmeln. 

»Fo 'n nänsen^^ åkä na?» frågdä na ti slut. 

»Nä aller na», svära gobben. 

»Å, härrä Gu!» börja na på ijänn å let om sä, sä tarparn 
boll fögan på valä rädd. »Att männ kär skulle komma ti tokken 
nöy dä haddä jä då aller konna trott!» Å sä dännä jekk a på 
aller sä länjä, å te slut holä na åt vä tarparn, om han vellä 
ta na Jikkniger vä sä tell 'n Ola. 

*ö) ingenting. *0 slidan. ^^) något så när. *«) VOrdit, blifvit. 
*^) där-när, hoB ^^) sade sig. ^•) jämra sig. *') n&gonBin. 



36 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄQNEU OCK VISOR. V. 2 

Jo-O, tyktä 'n, han konnä föll dä. Å sä lettä tjäriga hop 
na vart^^ molt, bå mat å kläer, sä kärn hännej sknllä släppa 
frysa å svälta den närameste tin. Män hon komma vä sä myttjä, 
att dä vart ä heltä hästlass, å sä sätta na för enä hästen å 
ba gobben tjörä ti himmelrikä. Å dä haddä han iggen tigg 
mot. Han sätta sä på lassa å tjolä på hästen, å sä bar ä å 
gålä. Män tarparn han skratta för sä Jålv å tägtä, dä nu haddä 'n 
då rakt dä trejjä toka, som va som tjäriga hanj. 

Män då tarparn tjolä tå gåln, hoU hossboDn** på härva 
därpå ä styttjä, å han konnä int förstå, hokken dä va, som for 
å vä annerhästen^ hanJ. Han sätta å himm å frågdä tjäriga, 
ho dä va vä hästen. 

Sä fort han fekk höra, ho dä va, förstog 'n, dä va na 
Jälmeri^^, å sätta sä på annerhästen å skullä ri opp 'n dän 
främmänäkärn. Män då tarparn fekk si, att dä komma 'n kär 
på lannsväjjen, förstog 'o, att dä va hossbonn, å vart no fögan 
rädd; män han va 'n illistigen pärsedel å tägtä, att dä skullä 
föll gå tell å narra han å. Han tjolä på hästen, män jålv jekk 'n 
på sia om väjjen å laä sä på röddjen å såg rätt änna opp i 
himmelen. 

Då hossbonn komma dit tarparn låg, vart 'n onnrom'* å 
frågdä 'n, va dä va han såg på. 

Jo-o, svära tarparn, han såg na rektit märkvärdit: dä 
va 'n tjörar^^ som for rätt änna opp i himmelen. Å sä laä 
bonn sä på samma sätt å såg opp i värä. Män bäst han låg 
där, kasta tarparn fult vä sann ti yga på 'n, sä han int konnä 
si ä Guss skapanstä grann. 

Män tarparn han laä i väg, dä värsta han konnä, å sä hann 'n 
opp lassa å sätta sä på å tjolä himm ti Hännrikä. 

Då han komma himm, vart *n vars, att dä va tjort^^ däri 
åkern, å sä frågdä 'n tjäriga, va hon haddä sått för sia. 

»Jo-o», svära na, »dä va tri nolaskokser^^, som sätta ättä^^ 
tri tonner salt här ti hösten; å nu ha jä sått dä. Bära Gu 
je rägn å sol/en, sä sko ä no komma opp vakkert. 

Då såg gobben, att dä *nt va nann rå vä tjärigtokä, män 
ättä som maggä annä ener va lika illa utä som han, tyktä 'n 

*^) åtskilligt [smått. *•) husbonden. *") andra hästen. **) skälmstycke. 
^^) körare, körsven med häst ock åkdon. ^') kordt. **) nordan- 
skogser, invånare i norra Ångermanland. *'*) satte efter, Icmnade kvar. 



v. 2 LILL-PINTEL OCK STALOGUBBEN. 37 

ändå, att dä va bäst stunä bimmä i Hännrikä. Män aller mer 
fekk tjärga fara ti stan å sälja na kräk bäll na bönj, int. 

Uttalet: d=rf ([, 1 = 1 I X, n = n l^, o = ö 8, ^==f ^^^t = t I, 
dj = j/3', Id =ldiy In = »j, It = « ^ jj, rd = <;^, tg = /;, nj = y, 
Bl = ^ XI] a = a a a, e = e 9, o =-- e tf, å = a, ä = « a, 

ö = 0. 

Jfr Somtno kja3rringcr oro eligo hos AsBJÖiiNSEN og MoE, Norske 
folke-evcntyr, Cl i rist. 1874. 



15. Lill-Pintel ook Stalogubben. 

Lapska sagor. 

Stalogubben' plägade fånga ätter i en bäck, som rann tätt 
intill hans boning. Till den ändan lade han ut lockbete här 
ock där i bäcken ock stälde så till, att han kunde höra, när 
uttern var i gillret. Han satte betet i förbindelse med en björk- 
tjuka-, ock när uttern nappade i agnet, slog tjukan mot en 
stör, så att ett skrapande ljud uppstod; men när stalo hörde 
detta, förstod han, att uttern hade fastnat. 

Detta viste Lill-Pintel af, ock för att göra spektakel af 
stalo, rörde han på tjukorna, så att det skramlade i käppen. 
I glädjen sprang stalo genast att vittja sina våner^, men fick 
inte någon utter. Detta skedde många gånger. Då förstod 
han, att Lill-Pintel, den skälmen, hade varit framme ock narrat 
honom. På blinken satte han af efter Pintel ock lyckades få 
fast honom ock tänkte riktigt gifva honom på pälsen. Men 
det vardt ingenting af, for Pintel stälde sig så, att de snart 
blefvo goda vänner igen. 

* 
Stalo brukade bära på ryggen en stor säck, som var af 
skinn, ock i den hade han skinnen af de uttrar, som han gill- 
rade. De skinnen ville Pintel bra gärna åt, ock han spekulerade 
länge på huru det skulle gå till. 

'} Stalo <ir lapparnas benämning på en i deras sagor förekommande 
jätte. Uan skildras såsom begifven på människokött samt stor ock stark, 
men tiliika mycket dmn ock godtrogen, hvarför han ock är utsatt för gyckel 
af små pojkar, askepottcr, som sitta hemma i spisen, utom då de trakta 
efter stalos skatter. ^) svamp som växer pä gamla björkar. ^) fångstdon. 



38 BEKGSTRÖM OCK NOKDLANDER, SAGOR, SÄGNBK OCK VISOR. V. 2 

En gång låg stalo ock sof bredvid en stor eld, som han 
hade gjort, ock då passade Pintel på ock skar ett stort hål 
i botten på säcken. En stund efteråt vaknade stalo, ock efter det 
kliade mycket, så tog han af sig kläderna ock stälde till en jakt 
efter objudna gäster, som funnos där i stor mängd. 

Medan han så där höll på löska sina kläder, frågade Pintel : 

»Måste akjam sakkmes?» (för h vilka är farbror mest rädd). 

»Passaist», svarade stalo. 

Då sprang Pintel genast ock tände eld på en stor riskas 
i närheten; ock när det började brinna riktigt, ropade han till 
stalo: »Passa påta!» (passa kommer). Men när stalo hörde 
det, tog han säcken, slängde honom på ryggen ock lade af, 
som han var, det värsta han kunde. Kläderna fingo vara, ock 
dem tog Pintel. Ock när stalo hade sprungit ett stycke, föll 
det ett utterskinn bortur säcken hans den ena gången efter 
den andra, för det var häl i botten; ock dem fick Pintel också. 

På det viset narrade Lill-Pintel stalo för andra gången. 



En gång hade stalo tagit fast Pintel. Ock för att han 
inte skulle kunna göra något mer spektakel, så tog stalo ock 
stängde in honom i ett rum, ock om natten tänkte han taga 
lifvet af honom. 

Men däri rummet stod det en smörkärna full med grädde. 
Den kärnan tog Pintel ock lade diti sängen ock så drog han 
skinnfällen öfver hanne, men själf så kröp han under sängen 
ock låg där tyst som en lus. 

När det led på natten, kom stalo in i stugan. Han hade 
en stor täljyxa i handen ock smög sig tyst dittill sängen, för 
han trodde, att Pintel låg där, ock torfvade till med yxan, det 
mesta han rådde med, så grädden skvatt kring väggarna. Nu 
fick han det, nu, mente stalo, för han trodde, att det var 
hjärnan, som sprutade kring hela stugan. Ock med det så 
gick han sin väg, ock dörren stängde han inte häller igen, 
sedan Pintel nu hade fått, det han behöfde. 

Men den som inte var sen till att gifva sig i väg, det var 
Pintel. Ock på det viset vardt stalo lurad äfven den gången. 



v. 2 LILL PINTEL OCK STALOGUBBEN. 39 

Liii-Pintel hade två bröder, ock de ville också göra stalo 
alt ondt de knnde. Men stalo bjöd ock till att taga lifvet 
af dem. Det viste Pintel nog utaf, men ändå kunde ban inte 
låta bli att göra stalo det ena spi*attet efter det andra. 

En gång tog Pintel bröderna sina med sig ock gick dit 
stalo bodde. När de kommo fram, var stalo borta; men han 
hade tre döttrar, som voro som de vackraste mamseller, ock 
de voro hemma. Pintel han tog på gantas^ med dem, ock 
imru länge han höll på, fick han dem till att byta mössor med 
sig ock bröderna. Ock när det var gjordt, gåfvo sig bröderna 
på hemvägen. 

Men just som de hade gått, kom stalo hem. Ock när han 
fick se tre människor, som hade blåa karlmössor, tog han för 
gifvet, att det var de fordärfvade bröderna, ock täokte, att nu 
skall jag full gifva dem för alla de gånger, de gjort spratt 
ät mig. 

Ock med det samma rusade han på dem ock slog ihjäl 
dem alla tre. Men då fick stalo sorg, skall en tro; ock hade 
Pintel varit något så nära, så nog hade han sett solen tor 
sista gångeu då alltid. 



Efter det här tålde det länge, innan Pintel vågade på gå till 
stalo. Men till slut gaf han sig i väg till honom, ock när han 
kom fram, satt stalo ock hade guldglasögonen på näsan ock 
fläktade sval luft på sig med en solfjäder, som också var af 
guld, ock det som var riktigt ändå. 

»Nu ska vi vara goda vänner», tykte Pintel. 

Ja, det hade då stalo ingen ting emot, för alltid är han 
god af sig; ock så blef det, som Pintel ville. 

När de nu hade suttit en stund, skulle de åstad ock äta 
gröten. 

»Nu ska vi kappäta», mente Pintel. 

Ja, stalo hade ingen ting emot det, ock så blef det då 
så, att de skulle äta gröten i kapp. Men Pintel var full af 
det ondt är, nu som alltid. Han hade gjort sig en duktig skinn- 
påse ock satt fast honom på bara bröstet mellan skinnet ock 

*) skämta. 



40 BBKGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOK. V. 2 

bröstlappen; ock under hakan där var det en öppning ned 
till p&sen. 

När de började p& äta, stack Pintel det mesta i påsen 
ock åt själf litet ock intet. Men stalo han åt det värsta han 
rådde med, ock till siat vardt han så mätt, så han inte kände 
få i sig en sked. Men Pintel ban gick på med fall fart ock 
gjorde nid af stalo, som inte knnde äta mer. 

Stalo började till slut på undra, om det gick rätt till, ock 
efter som han såg illa, satte han på sig gnidglasögonen ock 
lutade sig framåt för att se. huru Pintel bar sig åt. Men med 
det samma rykte Pintel af honom både glasögonen ock sol- 
fjädern ock satte af, det värsta han knnde, ock stalo efter. 
Men när Pintel kom ut i förstugan, f^ll grötpåsen ner, så att 
stalo trampade i honom ock snafvade ock låg där, så lång 
han var. 

Nu kom Pintel före ock fick god tid på sig. Utanför 
stalos stuga stod gnidbocken hans, ock honom tog Pintel i 
farten ock lade af ned till hafvet. Ock när han kom dit, sköt 
han ut stalos guldbåt ock drog dit bocken ock rodde ut på 
hafvet. 

En bra stund därefter kom stalo ned till stranden, ock då 
fick han se en båt långt borta på hafvet. 

»Ar det du, Pintel?» ropade han. 

»Ja», svarade Pintel. 

»Tänker du komma något mer, Pintel?» frågade han igen. 

»Ja», svarade Pintel, för han tänkte, att annars kunde 
stalo kanske hinna upp båten. 

Så stod stalo där ock ropade ena gången efter den andra, ock 
Pintel lofvade hvar gång att komma. Till slut tykte han dock, 
att han var långt borta från stalo, ock då ropade han: 

»Jag kommer aldrig till dig mer.» 

Nu vardt stalo mycket ond ock skrek ock sade: 

»Mina utterskinn har du stulit, mina döttrar har du dräpit, 
mina guldglasögon, min guldsolfjäder, guldbock ock guldbåt 
har du tagit!» Sedan lutade han sig framåt, där han stod i 
sjön, ock drack af alla krafter för att torka ut hafvet. Ock 
ntaf det att han drack så mycket, blef det en stark ström, som 
drog båten närmare stalo, fastän Pintel tog i det värsta han 
orkade. 



v. 2 PINTEL SOM STAL TROLLKÄRINGENS GULDSAKER. 41 

Till siat var båteo alldeles bredvid stalo, ock stalo böjde 
sig framåt för att gripa fatt i hononi, men så sprack han. 

På det sättet fick Pintel behålla alla de guldsaker; som 
han hade stalit från stalo. 

Upptecknaren har anledning förmoda, att flere episoder finnas, fast 
han icke lyckats fä reda på dem. Äfven bland nybyggarne i Lapp- 
marken år sagan enligt Pkttersbon känd under benämningen ^N Pintel i 
pclapälsä trolla, b vilken väl är den samma som den närmast efteråt här 
intagna sagan om Pintel som stal trollkäringens guldsaker ifrån 
Fredrika socken i Åsele lappmark. For första episoden jfr En stallo 
bliver narret ved basverfangsten hos Frus s. 104, efter L. Lä- 
sta Dius från svenska Lappmarken ; för den andra En askolad narror 
stallo til at flygte fra hus og hem, Frus s. 92, likaledes efter 
L.XSTAD1UB ock från svenska Lappmarken. När askepotten en tid blifvit 
gödd för att stekas af stalo, sändes han till skogs att hämta ett stek- 
spett. Gång efter annan kommer han åter, men blott med odugliga, 
unga videgrenar. Stalo går då själf att söka bättre spett, men dessför- 
innan frågar askepotten: »Kära farfar, hvad är du mest rädd för?» - 
»Hväsfisken» (ormen), svarar stalo ock går. Under tiden kastar pojken 
ttina videkvistar på elden, så att det börjar sjuda ock koka. När stalo 
kommer hem, säger askepotten : »Farfar, farfar, hör på hväsfisken !» h var- 
vid stalo tar till flykten. Passa är väl släkt med det i Limdäuls ock 
Öhrlinos Lexicon lapponicum, Holmiie 1780, upptagna passet, v. a. 
igne torrere, steka. För tredje episoden jfr Jaetten og drengeu 
hans, Frus s. 58. 



16. Pintel som stal trollkäringens guldsaker. 

o 

Fredrika, Åselc lappmark. 

Det var en gång ett torparfolk, som hade mycket smått 
om; men de hade fulla stugan med barn. Utaf dem var det 
tre pojkar. Två hade gått ock läst ock voro garfva'; men den 
tredje var en liten stackare ock kallades Pintel. 

De bägge bröderna, som voro äldre, sknlle gifva sig ut 
ock söka sig tjänst; men Pintel, som ingenting dngde till, 
han sknlle stanna hemma. Men det hade han inte Inst till 
ock bad så vackert, att han skalle få följa med bröderna sina. 

^) fullvuxna. 



42 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

Men pappa tykte, som sanningen var, att det var bUst, att 
han stannade hemma, eftersom han inte kunde förtjäna så 
mått som maten i sig; ock bröderna sade också tvärt nej. 
Pintel han grinade ock bad, men det hjälpte inte. 

Så skalle då bröderna gifva sig af hemifrån en dag, ock 
de hade stält alt i ordning ock stoppat klädslarfvorna ock 
hvad de hade uti hvar sin säck ock skulle stad gå. Men 
Pintel passade på, när ingen såg det, ock tog kläd byltet bortur 
en af kunsarna ock kröp dit själf ock låg där mol tyst. En 
stund efter kommo bröderna ock togo hvar sin säck ock 
gingo sin väg; men inte kunde de tro, att Pintel var med, 
fastän den ene tykte, att säcken hans var farligt så tung. 

När de hade gått ett stycke, började Pintel på blifva 
trött, ock bäst det var, somnade han. Till slut vaknade han 
ock började gäspa ock sträcka på sig. Då kändes det, 
att det var någon lefvande varelse i säcken; ock så sågo de 
efter, hvad där var, ock funno lillbror sin. Nog vordo de 
elaka på Pintel, det var en sak, men inte kunde de följa 
honom hem, ock inte kunde de häller lemna honom vind för 
våg; ock därför så fick han lof att följa med dem ock traska 
på, så godt han kunde, ft^r bröderna lade i väg, alt hvad de 
orkade. 

Till slut började det lida på kvällen, men ännu hade de 
inte något kvarter för natten. De började på blifva oroliga, 
men bäst de gingo där ock funderade, fingo de se, att det 
brann ljus i ett fönster. Fägna blefvo de ock tögo genast af 
vägen ock gingo dit; men det var ett riktigt trollhål, fastän 
de inte kunde veta det. Då de kommo på bron, stampade de 
snön utaf sig ock gingo sedan in. 

»Guds fred!» hälsade de. 

»Gud signe!» svarade käringen, som satt ock spann. 

»Kan vi få låna hus här i natt?» frågade älste brodern. 

»Ne-ej», svarade käringen, för hon hade inte sängrum åt 
alla, men en skulle få stanna; ock eftersom Pintel var minst, 
skulle han ligga där, om han ville ligga i askan i spisen. 

Men Pintel förstod, att käringen tänkte taga lifvet af honom, 
ock sade, att han måste följa med bröderna sina; ock så måste 
de fresta att få låna hus däri någon annan gård. Nedanför 
gården var det en sjö, ock öfver den var vägen stickad. Då 



v. 2 PINTBL SOM STAL TROLLKÄRINGENS OULDSAKEK. 43 

de kommo till andra Bidan, finge de se ett förskräckligt så 
stort slott. De hade nog hört, att vandrare sagt, att det aldrig 
gick att f& låna has på herskapsgårdar, men efter det var 
så långt lidet på kvällen, måste de ändå försöka. 

Ja-a, de fingo också stanna där, ock om morgonen innan 
de gåfvo sig i väg, frågade de, om prinsen, som ägde slottet, 
hade något göra åt dem. Jo-o, det hade han vist; ock så 
stannade de. Ock Pintel han skulle blanka skorna åt prinsen, 
ock däremellan pintlade han däri köket. Ock efter som 
Pintel var både villig ock flink, började prinsen på tycka om 
honom ock gaf honom både skor ock kläder ock så någon 
slant också någon gång då ock då. Men det allra bästa var 
ändå, att han fick så god mat, ock hvar torsdag gaf prinsen 
honoro en skräddrågmjölsbnlle, som var fyra kvarter tvärs öfver. 

Men sämre gick det för bröderna. De fingo gå i det 
värsta grofarbete från morgon till kväll, men ändå var inte 
prinsen nöjd. Litet betaldt fingo de ock, men det värsta var, 
att de nättade så med maten däri slottet. Till slut blefvo de 
afundsjuka på Pintel ock hittade på, att de skulle ljuga på 
honom för prinsen, som de också gjorde. 

Den där trollkäringen, som de varit inne hos, hade en 
guldbock, ett gnidämbar, ett gnidtäcke ock en guldskål; men 
ingen människa var god till att taga något utaf hlinne. Det 
där hade de bägge bröderna hört, ock därför så gingo de en 
dag till prinsen ock sade, att Pintel hade sagt, att det var en 
dålig prins, söm inte kunde taga gnidbocken utaf trollkäringen. 
När prinsen fick höra det, vardt han vred ock befalde, att 
Pintel skulle skaffa honom trollkäringens guldbock innan nästa 
dag, annars var han förlorad. Men Pintel grufvade sig inte 
det minsta. »Bara jag får litet malt med mig, så nog skall 
jag göra det, alltid», mente han tro på. Ock så fick han då 
litet malt ock gaf sig i väg bra sent om kvällen. 

Den där bocken låg alltid i spisen om nätterna, ock 
i bägge hornen hade han en klocka, ock med dem ringde 
han en gång hvar timme. Det hade Pintel hört, ock när 
han kom dittill stugan, klef han upp på taket ock höll sig 
tyst, tils han hörde, att trollkäringen började på snarka. Då 
tog Pintel en näfve malt ock släpte det ned genom muren. 
Men när bocken fick känna lukten utaf maltet, klef han upp- 



44 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

för muren ock började på slicka på Pintels maltpåse. Men 
Pintel skyndade sig ock tog honom i hornen ock bar ned 
honom från stagataket ock ledde honom till stallet. Ock när 
prinsen vaknade dagen därefter, kom Pintel tagandes till 
honom med trollkäringens guldbock. Hen efter den dagen 
tykte prinsen ändå mer om Pintel, men vardt strängare ock 
strängare med bröderna hans. 

Då gingo de en dag till prinsen ock sade, att Pintel hade 
sagt, att det var en dålig prins, som inte kunde taga gnld- 
ämbaret ntaf trollkäringen. När prinsen fick höra det, vardt 
han vred ock befalde, att Pintel skulle skaffa honom troll- 
käringens gnldämbar innan nästa dag, annars var han förlorad. 
Men Pintel grufvade sig inte det minsta. »Bara jag får litet 
salt med mig, så nog skall jag göra det, alltid», mente han 
tro på. Ock så fick han då litet salt med sig ock gaf sig af 
till trollkäringens stuga, när det var kvällsdags. När han kom 
fram, klef han upp på taket ock gick till muren ock lyssnade. 
Då hörde han, att trollkäringen höll på koka gröt, ock därför 
så passade han på ock släpte alt salt, han hade, ned genom 
muren, så att det for i grötgrytan. Ock när käringen skulle 
stad äta, var gröten så salt, att hon inte kunde få i sig en 
enda sked. Trollkäringen vardt då elak på dottern sin ock 
sade åt hanne, att hon på rappet skulle gå ned på sjön efter 
vattnet ock koka en ny gröt. Stintan kunde inte begripa, 
hur det kom till, att gröten hade blifvit så salt, men det var 
inte värdt säga någon ting. Därför så tog hon guldämbaret 
med sig ock en guldlykta, som de kallade Sänbläcka, ock 
gick ned till sjön. Men Pintel han skyndade sig ned af taket 
ock sprang upp stintan ock stoppade hanne ned genom vatten- 
hålet på isen, men både guldämbaret ock guldlyktan tog han 
hem med sig. 

Men trollkäringen började pä tycka, att dottern hannes 
var borta för länge, ock gick ut på bron ock ropade. Nägot 
svar fick hon inte; i stället fick hon se skenet af guldlyktan 
sin på andra sidan om sjön, ock med det samma fick hon 
höra ljudet af guldbocken sin. 

»Ar det du, Pintel?» ropade hon. 

»Ja-a!» svarade han. 

»Ar det du, som har tagit guldbocken utaf mig?» ropade hon. 



/ 



v. 2 PINTEL SOM 3TAI. TROLLKÄRINGENS GULDSAKER. 45 

»Ja-a!» svarade han. 

»Ar det du, som har tagit guldämbaret ock Sänbläcka ntaf 
mig?» ropade hon. 

»Ja-a!» svarade han. 

»Ar det du ock, som har kastat dottern min i sjön?» 
ropiide hon. 

»Ja-a!» svarade han. 

»Skall du komma hit något mer?» ropade hon. 

»Jo-o!» svarade han. 

»Då skall jag pintel-pela-päls med dig, då!» sade troll- 
käringen. Ock med det gick hon in i stugan ock Pintel i 
slottet. 

Ock när prinsen vaknade dagen därefter, kom Pintel 
tagandes till honom med ämbaret ock lyktan; ock efter den 
dagen hade Pintel bättre dagar än någonsin förut. 

Efter någon tid gingo bröderna igen till prinsen ock Ijögo 
på brodern sin. »Pintel säger», sade de, »att det är en dålig 
prinsi, som inte kan taga guldtäcket utaf trollkäringen.» När 
prinsen fick höra det, vardt han vred ock befalde Pintel att 
skaffa dit guldtäcket; men vai* det så, att han inte kunde det, 
så skulle han få se på annat. 

Pintel var inte ängslig för det. När det vardt kvällen, 
gaf han sig i väg, ock nu hade han hvarken malt eller salt 
med sig. När han kom fram, såg han genom fönstret, ock då 
höll käringen på städa ifrån sig ock skulle just stad gå till 
sängs. Pintel to^ en käpp ock gick in i farstun ock stälde 
sig bakom dörren för till att passa på, då käringen skulle 
bafva igen dörren. Han hade inte häller stått där lång stund, 
förrän hon kom ock skulle häfva igen dörren, men då tog 
Pintel käppen, som han hade i handen, ock satte honom mellan 
dörren ock dörrkistan, så att dörren vardt stående uppe den 
natten. Men det märkte inte käringen, utan hon gick öck 
lade sig; ock rätt som det var, började hon på snarka. Då 
smög sig Pintel fram till sängen ock drog täcket utaf hanne 
ock lade i väg med det. 

Men käringen hade inte legat lång stund, förrän det bör- 
jade på kännas kalt däri sängen, ock så vaknade hon ock 
fick se, att guldtäcket var borta; ock genast förstod hon, att 
det inte kunde vara någon annan än Pintel, som varit där 



46 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

ock stulit DU igen. Hon ut på bron ock till att ropa. Då 
fick hon höra, huru Pintel gick på andra sidan om sjön ock 
sjöng ock var så hjärtinnerligen glad. 

»Är det du, Pintel?» ropade käringen. 

»Ja-a!» svarade han. 

»Ar det du, som har tagit guldtäcket ntaf mig?» ropade bon. 

»Ja-a!» tykte han. 

»Men då skall jag pintel- pela- päls med dig en gång!» 
ropade hon. 

Pintel han giek, som han hade det, ock morgonen efter, 
när prinsen vaknade, kom Pintel tagandes till honom med 
trollkäringens guldtäcke. Ock efter den dagen tykte prinsen 
inte om någon enda så mycket som Pintel, ock nu gaf han 
honom två rågbullar i stället för en, ock de voro ändå fem 
kvarter tvärs öfver. 

Men dess mer afundsjuka blefvo bröderna, ock då det 
hade lidit något, gingo de till prinsen ock Ijögo på Pintel. 
»Kan veta», sade de, »att den här otäcke Pintel har sagt, så 
alla ha hört det, att prinsen är en stackare, som inte kan 
taga guldfatet utaf trollkäringen.» 

»Har han det?» sade prinsen. 

»Ja-a», svarade de; »så bröder vi äro, så måste vi ändå tala 
om det.» 

Nu blef prinsen riktigt sint ock kallade in Pintel ock 
sade åt honom, att han till straff skulle själf stjäla fatet utaf 
trollkäringen; hvarom inte så skulle han få sätta till lifvet. 

Men Pintel var inte den som var ängslig för det. Han 
bad bara, att han skulle få en mark kryddor, anis, fänkol ock 
koriander, så nog skulle det gå bra. Han fick alt hvad han 
ville ha, ock därmed så gaf han sig af garde. 

När han kom till käringen, gick han in uppenbart ock 
bekände alt, hvad han hade gjort, ock låtsades vara mycket 
ånger ock sade, att nu skulle hon få göra med honom presis 
som hon ville. 

»Då skall jag slakta dig», sade käringen. Ock det hade 
inte Pintel något emot, men ett ville han ändå bedja hanne 
om, ock det var, att hon skulle koka en gröt åt honom först. 
Det var hon belåten med ock tänkte: dess fetare blir han. 
Hon satte på grytan ock kokade, men själf lade Pintel dit 



i 



v. 2 PINTEL SOM STAL TUOLLKÄRINGENS GULDSAKER. 47 

alla sina kryddor. Ock när gröten var till reds, satte Pintel 
sig till bords ock började på äta. Men käringen hade något 
ärende nt, så Pintel blef ensam inne aldrig så länge. Han åt 
då bara några skedar, ock det öfriga stoppade ban mellan 
skjortan ock kroppen. 

En stund efter kom trollkäringen in igen med ett säte, 
ock eftersom Pintel nu hade ätit, så skulle han slaktas. Hon 
lade honom på ryggen på sätet ock började på slå honom 
öfver bröstet med ett klappträ, ock hon dammade på, det värsta 
bon rådde med. 

Men bäst det var, sprack skjortan, ock gröten började på 
rinna ut genom kläderna på Pintel. 

»Nu är jag död», ropade ban då. 

»Så mått mycket förstånd har jag också», tykte käringen, 
ock med det samma gick hon ifrån Pintel på sätet ock lät honom 
ligga ock satte af till granngårdarna för till att bjuda till kalas, 
för nu tykte hon sig riktigt ha godmaten till att bjuda på. 

Men när käringen väl ock vackert hade kommit ut, var 
det Pintel som skyndade sig upp af sätet ock lade i väg med 
trollkäringens guldfat ock bar det till prinsen. 

En stund efter kom trollkäringen hem ock hade aldrig så 
många grannar med sig, men det var omöjligt att finna åt 
Pintel, ock till slut förstod hon, att han nu igen hade spelat 
hanne ett spratt. Ock när hon såg efter bättre, hade hon 
också mistat sitt guldfat. Nu vardt hon sprittande arg ock 
satte af ut för till att taga fast Pintel. Men när hon kom ned 
till sjön, fick hon höra, hur han gick ock sjöng på andra sidan 
om sjön. Nu viste bon inte, hur i all värden hon skulle 
komma öfver sjön, för någon båt hade hon inte. Hon kastade 
sig framgrufva på stranden ock drack, det värsta hon kunde, 
för till att tömma sjön, så att hon skulle fä tag i Pintel. Men 
huru hon drack, så sprack hon; ock aldrig hörde hon göken mer. 

Men Pintel bar guldfatet till prinsen, ock prinsen tykte, att 
aldrig någonsin hade han haft maken till tjänare, ock så gjorde 
han honom till näst sig i riket ock gaf honom sin dotter också. 

Sagan utgör on variant till Pojken som stal jättens dyrgripar 
hos Hyltän-Cavallius och Stephens, Svenska folksagor och äfventyr^ 
Stinn 1844, s. 19—25; Pack hos Bondeson, Sv, folksagor b. 129. 



48 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



17. Tomten ock han Lat-Mattes. 

Vilhelmina, Asele lappmark. 

Dä var ä bärj, dit jetara^ inte tordes fara, för dom va rädd 
å råk tomten. Däri byn var ä 'n stor å stärk kär, som hctä 
Mattes; han var otäkt lat, därför käilä fältjä 'n Lat-Mattes. 

^n S^Wi skullä 'n jet^ för jetara 'n sönndag. Han vellä 
int ba na annä ti konteu' än löposten; å så for han vä kräka 
ditti ä dän bärjä. 

Då han komma dit, börja nä donner oppi bärjtäppen. 
'N Lat-Mattes Jynna säg d& å pillrä san ti löposten, sä han 
såg ut som gråsten. 

Tomten komma ryken^ mot 'n Lat-Mattes å fråga, hora 
han tordes fåra ditti hanj bärj. 'N Lat-Mattes svära, dä han 
haddä föra dit tell å frest styrka vä 'n. 

»Må jöra!» svära tomten. 'N Lat-Mattes vellä, dä tomten 
skulle ta 'n blåsten, å Jälv to 'u en gråsten. Dän, som först 
konnä vri ut vattna, han va stärkest. Män 'n Lat-Mattes tog 
oförmärt opp en ostbit vä san ti. 

»Hokken skä vri först?» sa tomten. 

»Jäg^ som stärk arä är», sa 'n Lat-Mattes, å vre, sä vattna 
rann. Tomten spänt^ å ti å vre, män dä spruta bära äln^ 

Då tomten såg, hora stärk 'n Lat-Mattes var, vellä 'n 
Icjjä 'n tell drägg. 'K Lat-Masse va nöjd å fäld tomten bimm. 
Där vart 'n sätta tell å hägg ven, män han fekk sä stören 
yksä, sä dä va just i hällä^ han rådd vä dra a dittell gräna^ 
mått minner bKgg nantigg. Tell slut komma tomlen å fråga, 
bor dä komma tell, dä han inta komma vä nann ve. 

»Å, sa 'n Lat-Mattes, »va är en gran å ta! Jäg boll på 
gå omkrigg bakken å si ättä na hann tag på 'n, sä jä fo bära 
bimm 'n hel, sä int jäg behöv gå ättä ven mer.» 

Tomten to yksa ä högg ne gräna å sa åt 'n Lat-Mattes: 

»Hokken skä bära storan?» 

»Jäg, som stärkarä är», sa 'u Lat-Mattes. 



*) vallhjonen. ^) vakta. ^) ränseln. *) rykande (med hastig fart). 
^) spände, grep [ock»å i. ^) eld(on). ^) i hållet, knapt. *) granen. 



i 



v. 2 TOMTEN OCK HAN LAT-MATTE9. 49 

Tomten högg då yksa ti stäkkän^ å la stäkken på aksla. 
'N Lat-Mattes skrek åt tomten, dä om han säg bakom säg, 
så skull 'n bägg yksa ti huvvä på 'n. Tomten tordes ällri si 
bakom sä, å 'n Lat- Mattes sätta sä grens över stäkken å 
lät 'n dra. 

Då dom komma himro, sä fråga tomten, hokken som skull 
släpp ne stäkken först. 

»Dä ä jäg, som stärkarä är,» sa 'n Lat-Mattes å steg tå. 
Tomten släpt ne stäkken å törkä svetten å onnres på 'n Lat- 
Mattes, som va sä stärk, dä han int van svetti tå 'n tokken 
bolä. 

Säan» ba tomten 'n gå di tjäna* ättä vattna å ga 'n sä 
stortä kar, sä dä va just i hälla, dä 'n Lat-Mattes rådd vä å 
mil ä tell tjäna, mått minner å bära vattna ti ä. Han jekk 
å vinsträ'® krig]; tjäna å vist int, hora han skull bära säg åt. 

Då komma tomten å fråga, vaför han int komma vä vattna. 

Nä, sa 'n Lat-Mattes, han boll på si sä ättä na hanntag, 
sä han skull fo bära himm hela tjäna å int behöv gå ättä 
vattna na mer. Män tomten han tykt int om dä, han inta, 
ntan öst ti karä å bar ä himm Jälv. 

Då bar ä toll å jöra kamsa^', å då dä va jort, skull dom 
kappäta. *N Lat-Mattes filstä 'n päsa onner Jorta, å sä öst *n 
dit dä mästä. Tomten sprägt^^ å åt. Då dom hadd etä, to 'n 
Lat-Mattes kniven å rista opp päsan, sä kamsa å mjälka 
strömma utöver golvä. Tomten trodd, dä va bortti mägan, å 
tog kniven å rista sann mägan på sä, sä tjärlga gatt*^ sömm 
ihop 'n. 

Dan ättä fundärä tomten vä tjäriga, dä dom skull dräpa 'n 
Lat-Mattes, å sä bädda dom åt 'n däri boa. Män han försto, 
va dom tägt, å la filtjärna^^ ditti sägga å la sä Jälv onner 
sägga. 

Då dä vart nätta, konimä tomten vä täljyksa å högg ditti 
sägga, sä fila skvitträ'^ krigg vagga. Om maran ^*, då 'n Lat- 
Mattes komma in, sä tomten: 

»Ja, vett", lev du än, Lat-Mattes!» 

^) stockändan. ^) sednn. *) tjärnen, den lilla insjön, i®) gick fram 
ock åter. *') paltar(na). '*) sprängde. ") måste. **) sinorkärnan. 
'*) stänkte. '•) morgonen. ") vett, interj. uttryckande forvåning. 

Sv, landim. V. 2. 4 



50 BERGSTRÖM OCK JJORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

»Vaför skä 'nt jä IcvaV» svära 'n Lat-Mattes. 

Kvälln ättä bädda dom åt 'n ditti bästeni» å sknll bränn 
opp 'n. Män då tomten hadd tänt^^ på bästen, jekk 'n Lat- 
Mattes ut å to döra borti bästen å jekk bort å skar 'n hel 
hop vien^o. 

Då dä vart maran, sto 'n Lat-Mattes å boll på vri vien. 
Tomten onnrcs på dä han levd å fråga, va han sknll vä ä 
dän vien. 

»Å,» sa 'n Lat-Mattes, »jäg tykt, dä Selverbärjä stå på sä 
otjeulit ställa, jäg tägk jöra ä virep å sätt på ä å flytt ä.» 

Då tomten hol dä, vart 'n ivri tell å jälp 'u Lat Mattes 
vä repa. Å då dä va jort, sätta dom ä på bärjä. 

»Hokken ska vara lägger ifrån?» sa tomten. 

»Jäg, som stärkarä är,» sa 'n Lat-Mattes. 

Tomten han spänt ti å dro, sä bärjä ramla på 'n, män 'n 
Lat-Mattes jekk himm å dräp tjäriga å to dä selv å gnil, som 
fans, å for himm vä ä. 

Sagan är en variant till Vallpojken och jätten i Hyltén- 
Cavallius och Stephens, Svenska folksagor och äfventyr, Sthm 1844, 
I, 8. 2 o. f., Vaktepojken och jätten hos Bondeson, Sv. folksagor 
8. 9. 



18. Jägaren ock skogsfirun. 

Öland. 

En jägare gick en gång som vanligt till skogs ock skulle 
skjuta fogel. När han kom till en stor sten, som låg vid vägen, 
råkade han en kvinna, som var fin som den allra vackraste 
mamsell. Hon hälsade på honom så gement ock mente tro 
på, att de voro riktigt gamla bekanta. Men jägaren kunde 
inte förstå det. »Jo,» sade hon, »för hvar gång du ger dig af 
till skogs, ser jag dig.» 

Ock nu ville hon, att han skulle följa hanne hem, för 
hon bodde bara några steg därifrån. Men jägaren förstod, 
hvad detta var för en kvinna, ock gick sin väg ifrån hanne. 

'®) badstugan. **) tändt [på badstugan (satt eld på veden i badstugan). 
-^) vidjor. 



v. 2 JÄGAREN OCK SKOGSFRUN. 51 

För hvar gång ban sedan gick på jakt, kom hon emot 
honom ock ville hafva honom med sig henr. Men det var 
omöjligt, han sade alltid nej. 

En gång var det ruskigt ock kalt, ock därtill tykte jägaren 
väl också, att det kunde vara roligt att se, huru det stod till 
hemma bos kvinnan, ock så följde han bänne. 

Innan han viste ordet af, stod han i en sal, som var så 
vacker, att han aldrig sett maken. Väggar ock bänkar blänkte, 
som om de varit af guld; ock varmt ock präktigt var det ock 
därinne. 

När han hade varit in en gång, blef det snart den andra 
ock så den tredje; ock till slut gick han dit, så ofta han hade 
tid. 

Jägaren var gift karl, ock hustrun hans' såg snart, att det 
inte stod rätt till med honom; men det var stört omöjligt att 
få ett ord ur honom. 

När hon en dag var ensam hemma, kom det en fin kvinna 
till hanne, ock hon sftg misstänkt ut. 

När de hade talat en stund, säger hustrun: 

»Om jag ändå viste, huru jag skall bära mig åt med min 
tjur! Han vill aldrig hålla sig bemma, utan går alltid till 
grannens kräk, ock dem följer han så troget.» 

»Å, är det inte värre,» svarade den främmande kvinnan, 
»så fins det råd för det.» Ock så bad hon hustrun skaffa sig 
tibast ock vändelrot ock gifva oxen in, så skulle han nog 
stanna hemma. 

Gumman tackade för godt råd ock skaffade sig både tibast 
ock vändelrot, men gaf inte tjuren, utan sin man. Ock sedan 
gick han aldrig mer till skogsfrun. När han gick till skogs, 
stälde hon sig nog som förr i vägen för honom, men han 
gjorde alltid cu stor krok. Mycket sorgsen sftg hon ut, ock 
en dag kom hon hem till jägarens käring ock sade till bänne: 

Skam för mej, som dej sa bot: 
tibast ock vändelrot! 

En variant linnes i Sik fornminnesföreningens tidskr. 4:cle b., s. 141. 



52 BERGSTRÖM OCK NORDLANDBB, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



19. Den kväUsgirige bonden. 

Ångermanland. 

Det var en gång en bonde, som var då snål värre. Alt 
han gjorde var bara klenheten. Sknlle han ge ut en styfver, 
viste han inte^ huru litet han sknlle taga till, ock snodde ock 
vände på skilliogen, alldeles som han inte hade nänts häfva 
bort honom. 

Värst var han med de stackarne, som skulle gå därnär 
honom ock arbeta. De fingo börja bittida om morgonen ock 
hälla på till sent på kvällen, ock de fingo knapt äta som folk 
häller. Ock då det vardt slåttesanden, var han allra värst 
girig. Hade de kunnat gå på både dag ock natt, sä nog hade 
han haft lust. Då de höllo på däri utslåtterna, gaf han sig 
inte tid till att gä hem ock slipa liarna, utan han tog bara en 
gråsten ock drog igen sten huggen däri äggen. 

Men en gång var det två slättes karlar, som samsatte sig 
till att skrämma gubben riktigt regelt. De höllo på slå däri 
en skogssiåtter sent om en kväll, ock då det hade lidit bra på 
kvällen, fingo de ge sig af hem. Men de där karlarna de 
sprungo i förväg för till att skrämma husbonden. 

Nu var det så, att på ett ställe så var det höga bärg på 
bägge sidorna om vägen, ock där klefvo de upp på hvar sin 
sida. Ock när de hade väntat en stund, kom husbonden tagan- 
des ock hade farligt så brådt om. Då passade karlarna på 
ock ropte till hvarandra på det här viset: 

Hi-ho, du Hammar i Hälle! — 

Hvad vill du, Koppar i Skolie? — 
Jag vill låna storkittelen din. — 
Hvad skall du med den? — 
Att koka långbenta ni,^ 
som aldrig vill göra kväll 
hvarken vinter eller sommar, 
hvarken dag eller natt. — 
Hvad får jag för lånet? — 



') Månne för långbcutau i? 



v. 2 I)EN KVÄLLSGIRIGE BONDEN. JÄTTEKVINNAN O. FÖRSTE BONDEN. 53 

Tand ock tuDga, ^ 

lefver ock langa, 
hjärtat ock sidan 
ock halfva bogen! 
Gubben han stannade ock hörde på det där, ock rädd 
vardt han som en hare ock satte till att springa. Ock när 
han kom hem, så var han jastsom han hade varit död ock 
började på bedja Gad; för det var trollen oppe i bärget. 

Men efter den dagen ändrade gubben sig ock gjorde kväll 
som annat folk. 

Jfr Sv, fornminnesföreningens tidskr. 6:te b., s. 174. 



20. Jättekvinnan ook förste bonden. 

Vilhelminai Åsele lappmark. 

För i tin, då dom höll på bosätt säg häri lannä, sä var 
ä 'n doter ått 'n jättä, som hitta på 'n bonnä; som jekk å 
tjöP plogen. 

Jänta va tälv år gammal. Hon to bonn å hästen ti föra- 
klää å bar himni dom dittell pappa sin å syntä^ 'n, va smo å 
onneligä varelser hon hadd fonnä. 

Män jätten ba a bära dom tellbäka på samma ställa^ dit 
hon hadd tejä' dom; för dom skull bebo lannä ättä jättäsläkta. 

Dä syntes, dä han vist, hokken som skull vara i lannä 
ättä dom. 

Sägnen är allmän inom ock utom Skandinavien, jfr Hbnne-Am Rhtn, 
Z>ie deutsche volkssage, Wien 1879, s. 372. 



*) körde. ') visade. ') tagit. 



54 BERGSTRÖM OCK NORDliANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



21. Ett Jättebarns död. 

Vilhelmina, Äeele lapproark. 

*N jättä iiadd bonigen sin åtvii* vägen tel! 'n g&l, där dä 
va jassboä^. Jätten hadd förä^ ditti jässbosgähi å sätta säg 
ouner bolä för å pasj pä 8moIern^ som föll från bolä. 

Sä komma 'n kär, som hctä Hinnrik, riänes å sknilä ditti 
jässboä; ä då han komma dittell jättens bunig, sä konimäjättä- 
tjäriga ut å ropa: 

Gåpper gåmmer!**^ Diller» spratt 
å Välliggårt^ i äln datt. 
Å du, Hinnrik, som pä hästen rider, 
hals Bärtelun, som onner borsbnnen" sitter! 
Då 'n Hinnrik komma ditti jässboä, sä sa 'n dä dän ola, å 
då vart ä ä förfälit don. Jätten flög på döra^ å i farstå rev 'n 
omkull stola å bola å ält som komma i vägen. 

Mycket liknande variationer finnas samlade hos Hennk-Am Rhyn, Die 
licutsche volkssage, s. 287 o. f. Två smä hvita mamseller plägade in- 
finna sig i ett hus nära Tiibingen ock spunno där i kapp med flickorna. 
De arbetade dag ut ock dag in ock oui nätterna bakade de ät folket, 
men yttrade ej ett ord. Man förstod dock, att de voro fråu Heuchel- 
berg. När de en gäng som vanligt sutto ock spunno, hördes en 
okänd röst utifrån ropa: »O weh, o weh! der Heuchelberg brennt!» Här- 
till svarade den ena mamsellen: »O weh, o weh! meine annen kind!» 
Ock därmed försvunne de såsom en vindfläkt. Jfr nr 27. 

') bredvid. ») gästabud(et), bröllop. ^) farit. *) emnlorna. 
^) sägcs betyda: gubbe, kom! ^) skall vara bocken. ^} jättens son 
[i elden föll. ^) bordsbenen. 



v. 2 ETT JÄTT£BAaNS DÖD. KKÄNGER OCK BULLRIKS. 55 



22. Kränger ock Bullrus. 

Bjärtrå, ADgennauland. 

På Sandö glasbruk fans det för länge sedan en glasbläsare; 
som hette Kränger. Han var duktig att skjuta, ock om höstarna 
tykte han om att vara i skogen ock skjuta fogel. 

En gång gick han till ett fäbodställe, som heter Gålån^ 
ock hör till byn Lugnvik i Bjärtrå socken. Nar det blef kvällen 
ock vardt mörkt, gick han in i ett kokhus ock gjorde upp 
elden. Ock då det tog på brinna, hängde han upp kläderna 
på stolpkroken, för det hade regnat om dagen, ock tog fram 
stekpannan ock skulle värma upp en korfbit, som han hade 
med sig. 

Men bäst som han höll på röra oro däri pannan, kom det 
en katta in i kokhuset ock smög sig dittill spisen ock började 
på krafsa åt sig en bit af korfven. Kränger han trodde, att 
det var någon vildkatta, ock sparkade till åt hanne ock sade: 
»Tjäsj, katt! 

Akta dig, att du dig bränner; 
här är ingen, som dig känner!» 
Ock med det samma for kattan sin väg, men jamade ock jäm- 
rade sig förskräckligt. 

Då Kränger hade ätit, lade han sig på lafven ock rökte 
en pipa, tils elden skulle slockna i spisen. Men bäst det var, 
kom det in en hel hop med kattor ock stäide till en dans 
därpå golfvet. När de hade dansat en bra stund, började de 
fundera sinsemellan, om de skulle taga Kränger med sig lef- 
vande eller om de skulle taga lifvet af honom. Men till slut 
sade en af kattorna, som lyste vara som bas för de andra: 

»Låt 'n vara, till Bullrus kommer!» 

Ock med det gåfvo de sig i väg. 

Alt det här såg ock hörde Kränger. Men han hade varit 
ute en gäng förr ock tykte närapå, att det var roligt att se 
på hela tillställningen; ock så mått^ rustad var han, att inte 
gaf hao sig i förstkastet. Han konde ock litet mer än hvar 
man. 

') Numer kallas stället ock Björknäs. ^) pass. 



56 BERG8TUÖM OCK NORDLANDEK, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

När det hade lidit fram emot midnatten, vaknade han ock 
hörde, att det var något oknytt' utanför dörren. Med det samma 
for dörren npp, ock in kom en karl, som lyste vara stor ock 
stark som en björn. Genast han kom inom dörren, stannade 
han ock skok på hafvndet ock sade: 

»Fy, här luktar kristna!» 

Nu tör det väl skola stad bli allvar af, tänkte Kränger 
ock tog fram silfverkulan, som han hade i västfickan, ock 
körde hanne i bösspipan ock sköt på karlen; ock med det 
samma det small, damp han till backen. 

Sedan fick Kränger sofva i ro om natten. Men om morgonen 
gaf han sig på hemvägen ock gick åt i en by, som heter 
Kläpp. Då han kom in, talade han om altihop från början 
till slut, ock folket tykte nästan, att det var roligt, att Kränger 
hade blifvit rädd en gång, han också. Men när han kom till 
det, att han hade skjutit det där karltrollet, då började kattan, 
som låg däri grafven^, på jämra sig ock klaga; hon upp, ock 
med det samma hon for, sade hon: 

»Ar Bnllrus död, så är det inte värdt, att jag lefver längre 
häller.» 

Kattorna, som här omtalas, voro naturligtvis troll af ett eller annat 
slag. »Die zwerge verwandeln sich znweilen in katzen», Hennb-Au Rhyn, 
anf. Bt. 8. 287. 



23. Uppror bland vättama ook flyttning. 

Vännäs sockeni Västerbottens län. 

I ä nybygga opp i fjällen haddä^ nä vyrä oknytt, som 
dom säjj. Dä hadd vyrä lägga, män en kväll, då hostrnn hoU 
på kok gröten, vart ä äU värst. Dom levd om, sä hon vart 
alldeles förskräkt. En komma å såg jönig^ fönsträ, å han vä 
sä stor, sä han takt hela fönsträ. 

Hanna' vär om 'n höst, sen dä vä mört om kvällen. Å om 
nätta hadd nästan äll deres årsväkst vortä^ netrampä, å stor 
skada vä jort^ åt bonn. 

') okunnigt (spokerier). *) en fördjupning i muren för grytor ock 
pannor, där katten tycker om att ligga. 

*) hade [det varit spökeri. ^) genom. ') Det här. *) vordit, 
blifvit. *) gjord. 



v. 2 UPPROR BLAND VÄTTA RNA OCK FLYTTNING. 57 

Om morän, då han fikk si hänna, vart 'n jälak* å gro- 
tägså^ på dä han sknll jälp dä rakkara. Män då komma 
viterhöydigen^ å fråga, om han vä na jäiak på dom, för dä 
dom hadd jort om nätta. Å då tala 'n om, hora då vär, att 
dä hadd vortä gnabb mellan onnersåtara hanj, å då hadd 
dom börja slåss; å därijönig trampa dom ne åkern. Han sass* 
no skall straff opphovsmän för ä, män na villa 'n, att bonn 
skull förlät hä dom hadd jort. Å åkern, som vä förstört'®, 
skall 'n no betala. Å sä sä 'n åt bonn, att dan därpå skall 'n 
fo gä bakom fojsa'^ å ta anna 'n sten, där sä skull 'n finn 
betälniga. Män om kvälln skull bonn fo hör, höra pass han, 
som hadd stält dill npprorä, skull vål straffa. Å då for 'n sin 
väg, viterhövdigen. 

Män om kvälln vart ä sådan jämmer dära^^ åkerstyttjä, 
att bonn int konnä vara ut å hör på; sä förskräkklit vär ä, att 
han aldri hört värrä. Om morän skull 'n å ta betälniga 
för åkern, å dä fann 'n silvpänniga sä myttjä, att ä betala 
myttjä mer, än hä som vä förstört. 

* 

Neom gåln vä 'n atom JÖ, som sokkentältjä bräkt ro 
över, då dom skull åt tjorka. 

'N dag då bära båna^^ vä jämm, sä komma nä tjork- 
fåltjä>% fast dä vä mitt i vikkun. Dom villa, att bana skull 
ro dom över jön, å bana jikk å rodd dom å. Män dom bruka 
fisk å i Jön, män fikk allti lita fisk; män nu då dom hadd 
rodd frammana över JÖn, sä sä dom, att då håna skull tä 
opp näta, sä skull dom få ä JäP^ fisk. Å dä fikk dom ä, då 
dom to opp näta. 

Sä^® mått bana hadd jort hänna, sä komma nä ä ännä 
sällskap å villa över Jön. Bana jikk å rodd dom över. Då 
fråga viterfältjä — för dä vä tokkä — om bana bruka met. 
»Ja,» sä håna. — »Ja i morankväll skä ji gå å met,» sä'^ dom, 
dom hadd flytta. 

Bana vist no, vä löftä dom hadd fått, å jikk å mett dän 
kvälln å fikk sä myttjä fisk, sä dom rådd int vä bära jämm 'n. 

•) elak, ond, ') hotade. *) vättehöfdingen. •) eade sig. '®) företörd. 
'*) fähuset. ^^) där-å, på. *') barnen [voro hemma. '*) kyrkfolket, 
kyrkobeisdkande. '*) Jäl är ett mätt = '/g tunna. '*) Så [pass, så 
fort. ^^) säga [de, (som) do hade flyttat, färjat of ver. 



58 BERGSTRÖM OCK NORDLANBKR, SAGOR, SÄGxVER OCK VISOR. V. 2 

Å om aftna, då bä rägnä å sola Jént^^» såg dom viter- 
kvinotaltja sitt på vattna & kamm sä, å då vä dom iblann rö 
å iblann vit Vä dom rö, sä då bebåda dom dä gott vär; män 
vä dom vit, då dom lätta si säg, då sto nann olykk bonn i<)r. 

Två olika sagor äro här sammanbundna: den ena handlande om 
själfva upproret, den andra om vättarnas flyttning. 

Med afscende på dep förra bor anmärkas, att de underjordiska 
enligt sagan lefva i ett ordnadt samhälle ock styrda af en konung. På 
Island var enligt folkföreställningen vättarnas underjordiska stat ordnad 
i öfverensstammelse med isländingarnas eget samhälle. Sä t. ex. styrdes 
de underjordiska af en ståthållare, som på vissa tider mottog befall- 
ningar från öfvorkonungen i Norge ock aflade räkenskap for denne. 

Den senare delen är ett drag från vättarnas flyttning undan män- 
niskorna. Efter Uennk Am Rhyn meddelas följande tyska variant, som 
af dubbel anledning hör hit. I Mecklenburg blefvo vättama (där kallade 
munkar) olidligt plågade af skattsökande människor ock hade icke mura 
någon respekt hos dessa. Deras konung gaf då befallning att lenina landet 
ock tåga, dit andra stamförvanter redan gått förut. Befallningen åt- 
lyddes, ock de satte sig i gång; men så talrik var hären, att han 
liknade ett helt folk, stadt på vandring. När tåget kom till Dömitz 
vid Elbe, vidtalade anföraren färjkarlen att föra dem öfvor under natten 
frän den första stjärnans framträdande till solens uppgång. Så skedde. 
Färjkarlen rodde den ena båtlasten efter den andra öfver floden utan 
att se någon enda; men när morgon rodnaden uppgick, steg höfdingen i 
båten, ock kommen till andra stranden betalade han roddaren. När 
denne härvid på tillsägelse såg öfver konungens axel, mötte honom en 
sällsam syn: så långt han kunde se, vimlade hela den Oldenburgska 
stranden af vättar. I det samma vände sig konungen till honom med 
de orden: »Vi resa såsom våra bröder till Lappland». 

2*) sken. 



v. 2 VÄTTKON. 59 



24. Vättkon. 

Vännäs socken, Västerbottens län. 

A vär ä bonnfälky som hadd fått ti 'n viterko, å bon 
mjälk.^ sä oliklit*, att dä mått int ä fonnäs nä tjäräl sä stort, 
att dä ha rokkä' dill. Män vär ä sä, att dom mjälkä ti ett 
tjäräl å slo ti dä ännä, då fikk dom int behäll viterkon mer. 

Hanna vä no gott å väl; män dom fikk int behäll kon 

'ägg. 

£d g&gg komma nä 'n finen mamsäll å sä ätt dom, att 
dom skull få myttjä mer mjälk, om dom skull mjälk å slo ti 
ä stortä kar; sä skull a int slut mjälk, förn karä sku va fult. 

Dom litt' åt rå å jol sä; män då missto dom sä, för dä 
då stäält« kon. För dä vä klart hä, att dä dom mjälkä ti ett 
tjäräl^ å slo ti ä ännä, sä stäält kon å vitra to ijänn a. 

A bänna vä *n stor skada för bonn; män han vart rik 
på ä ännä sätt. 

Hä vä sä, att viterkvinnfältjä skull båån^, å då behövd a 
fäll nann jälp; å då skä ji fäll få hör, hora nä jikk dill 'u kväll. 

Då bonnhostruu sätt å mjälkä 'n kväll, sä då komma nä 
^PP '^ gobbä innerst i fojsä^ Hon vart no rädd, män hon 
häitä på^ Gu, å sä jikk ä no bra, å han to-ppå^ be a, att hon 
skull komma å jäälp hostrnn hanj. 

Hon vä no ovillä, män han ga sä int. Dill slut gått a 
fåli« 'n, å då sä tykt a, attäi<» hon jikk neför stora trappa, å 
sä vär ä ä riktitä rom, som vä sä fint attä*'. Å då hon så 
sä om, sä vart on vars 'u bärsägshostru, som hoII på å skull 
båån, å hon jält^^ a, hon. Å dom värt sä gla, då dä jikk 
lykklit. Å då hon hadd fått fram bånä å hadd rusta om ä, sä 
då fråga gobben, va an skull vaal Jylli. Då sä villa na iggen- 
tigg ha, utan ba för dö å pina, dä hon skullä få komma till- 
baka. Män han villa ändå je a pänniga. Då sä 'n, attä on 
skull häll opp tjoln, å då to 'n 'n skoväl å öst ti tjoln tri 
gagg vä skövla. 

') förskräckligt. ^) rakt [till. ^) litade [åt rådet, lydde rädet. 
*) Stjälnade, själfdog. &) föda barn. ") fähuset. '') åkallade. ") tog 
på, började. ») följa. >«) att. ") (så fint, att =) mycket fint. 
") hjälpte. 



60 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

Män då hon hadd fött pänniga, sä vär a bå rädd å fäjän; 
å sä fäld 'n a, å sä komma dom dill fojsä ijänn. 

Å då hon komma in i staun, sä fondera gobben på vä 
bon bär ti tjoln. Män hon vigkä ätt 'n, han skull vä töst; 
för hon villa iggentigg sääjj, förn hon hadd suvä på a. För 
hon vist no dä, att om *n ha vyrä la vä trolla å tala om ä 
för nann, förn han ha savä på ä, sä val 'n sä o barmligan Jak. 

k på sädäna vis vart bonni%ltjä riik, fast dom mista vi- 
terkon. 

I ÅngermanlaDd fiunas många liknande berättelser om folk, som 
varit nog lyckliga att få vättkor i sina ladugårdar, men ofta genom 
sin snikenhet förlorat dem, på satt här namnes. Ännu ar icke denna 
tro utdöd, hvilket bäst bevisas af följande händelse: 

På Åsbacken i Graniuge socken hände för omkring tio år sedan, 
att en främmande, stor ock präktig oxe kom gående of ver en bondgård. 
Mannen, som först värd t varse honom, trodde genast, att det var en vätt- 
oxe, ock skyndade sig att kasta sin stålade yxa Öfver honom, hvarpå 
han satte honom in i fähuset. Men glädjen öfver den feta slakten blef 
icke långvarig. Snart kom det folk ifrån bruket ock hämtade den bort- 
komne oxen. 

Senare delen af detta nr är en variant till följande. 



$36. En vättkviimas förlösning. 

Multrå socken, Ångermanland. 

Mamma att mormora min höll på stea' utpå gåln 'n lögg- 
daskväll, å bäst dä va, komma nä 'n förskrättjelit sä storn 
groä å hoftä' frammaför föttren på a. Tell å börja vä trodda 
na^ att dä va 'n rektigen groä, å jekk onna för a; män sänner* 
dä va, va groa i väjjen för a ijänn. Tjäriga väjja* 'n gagg 
tell, män på rappa va groa f ramma. Då börda ^ tjäriga pä 
förstå, bo dä va för varels å ho hon haddä för äran. 

»Jä tö no jett* jålpä däg jä,» saä na, »då dn sko sta fo 
smofåltjä;» å vä dä somma for groa å gålä^ å syndes int tell 
na mer. 

Åtta dagar ättä komma nä 'n främmänäkär in dittell tjäriga 
bra sent om 'n kväll. Tjäriga sätta fram 'n stol att 'n å ba 'n 

1) städa, putsa. ') hoppade. *) bäst [det var. *) väjde, gick 
undan för hanne. ^) började. ^) nödgas. ^) af garde, bort. 



v. 2 EN VÄTTKVINNA8 FÖBLÖ8N1N6. 61 

8t]^ fram å settä. Nää, hsD haddft *nt tin, för tjäriga hanj 
låg i bJlbrsägg, »å tjära ji, mor», saä 'n, »komm & j&lp a!» 

MäD tjäriga tyktä, att hon aller haddä sett 'n dän kärn 
nänseB) å sätta på sä glasyga å anvära" 'n, män ändå konnä 
na int dra tjänsla på 'd. 

»Va ä 'n hän kärn ifrån?» frågdä na. 

»Jo- o», tyktä 'n »jä ä nämmestä graen jenn.» 

Å då förstog a, att dä ya nann tå dä underjordiska, å iåldä 'n. 
Å då dom komma nör om fOgsä, tjändä na int ijänn sä; å 
inna hon vistä olä å, stog a breddavä 'n storn stngä, å där 
var ä sä fint å vakkert som ti dän värsta härskapsgål. 

Gobben tog tjäriga vä sä in, å då hon komma inom döra, 
fekk a si ä kvinnfålk, som låg däri 'n sägg å järmes*. Då 
förstog a, att dä va tjäriga hanj, ä jekk dit å jåltä na. Dä 
jekk bra, å fall sä fäjjen va gåismora å vistä int, bo hon 
skullä fo je 'n hän jasmora^^ fö sia. Hon bo a bå tå dä enä å 
dä annrä, män iggentigg vellä na ha. 

»Attä som jä 'nt fo je dä na ini" monn,» sa vitertjäriga, 
»sä sko jä tala om för dä, ho dä komm tell, ji ha sann otur vä 
bästa däri gåln jenn. Dä ä på dä visa, dä stalln stå presis 
mitt ommapå vonn stngä, å då hasta stallä, komma vartä 
grann nepå bolä för ass. Bära ji flytta stalln, sä sko bästa 
fo vara i fre.» 

Jasmora takkä för dä å skullä sta je sä å gålä, män 
vitertjäriga vellä ändå truga na tell å äta lita vätta >2. 

»Nä-ä,» tyktä jusmora, för hon va klokenä än sä. 

»Vell du si, ho vi ha fö slaks mat dä?» frågdä vitra. 

Ja- a, dä haddä na då iggentigg imot, för han lysta'' fali go, 
å dä konnä då int vara na falit. Å jenest komma vitra tanes 
vä 'n flaska å ba jusmora ta lita vätta på figgrä å stryka på 
vinsterygä. Hon sä jolä, å då fekk a si, ho dom haddä fö 
slaks mat: dä va bära eddeliga groern å rattern å tok k en 
dän otäkkels. 

Sään sä ba vitra na hallä ut föreklä, å sä kustä na dit 'n 
helen hop vä hövelspån ä ba a ta 'n vä säg himm. 8ä gav a 
säg i väg då, män viterkärn fåldä na ä styttjä; å bäst dä va, 
stog a himmä därpå gåln. 

') såg på [honom. *) jämrade sig. '^) jordemodren. '') nti [munnen. 
") något. ") 8åg ut. 



62 BEKGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNBR OCK VI80B. V. 2 

Dä va sent p& kvälln hoD komma himm, å allihop haddä 
gått ti Bags. Tjäriga va trött å kasta spån, som hon haddä 
Yä sä, diti spissen å tägtä, dä han konnä vara bra ha ti äll- 
tännä^^ maran ättä. Å sä jekk a k laä sä. Män då bon komma 
opp dan ättä, var ä falla grava ^^ vä sciver. 

Nann ti ättä for a ti stan å skullä sälja na vart^^ Å då 
bon komma dit, fekk a si *n gobbä, som spragdä ut å in ti 
alla boer^ å var gagg dä va nann som svor ini boa, tog 'n 
fulla njävan vä russin å sviskan å fikan å stoftä ti fikkern 
på sä. 

Därpå tarjä såt ä 'n tjärig å sålda gottä^^ å vetbrö. Dit- 
tell bon komma nä 'n gobbä från Arnäsi», å då han haddä 
^öft, dä han skullä, tog *n 'n njäva gottä tå tjäriga. Hon vart 
sint'^ å drog tell å svor, dä värsta hon konnä. Pä rappa va 
viterkäru där å börda på Jäla. Män då jusmora haddä vortä 
vars dä, konnä na int hallä sä na lägger. 

»A dtt häri stan ä?» saä na. 

»Jo, jä ä föll dä,» svära han; »män bo kan du veta dä?» 

»Jo-o»y tyktä na, bon haddä sett, dä han for ti alla boer 
å stal alt han fekk ti.» 

»Va si du vä för ygä?» frågdä 'n. 

»Jo, vä ä hännä,» svära tjäriga ä vistä på viosterygä. 

Män vä dä somma tog viterkärn fram 'n syl å stakk ut 
ygä på a. Å ättä den dan va mamma att moruiora min 
stenblinn på dä ygä. 

Om uttalet se anm. under nr 14. 



'^) eldtände (kådiga etickor o. dy), hvarmed man gör upp eld). 

*^) grafven (fördjupning i muren för pannor ock grytor). '®J någOt 

hvart, åtskilligt. '^) namnam. *^) socken i norra Ångermanland. 
^9) ond. 



v. 2 VÄTTBBÖLLOPET. 63 



26. VättbröUopet. 

Helsingland. 

Det var en höstkväll, ock fllbodpigan höll på koka sig litet 
gröt till kvällen. Ute var det regnigt ock kalt, ock kräken 
voro hemma för länge sedan. Bäst det var, gick det utan- 
för knuten, ock in kom det ett kvinnfolk, som bar ett barn i 
armarna. 

»Kära digy» sade kvinnan, »kan jag fk låna hus härnär dig, 
för barnet mitt är så grinigt?» 

»Jo, det går full an det,» mente bodkullan, »ior det är ett 
Herrans väder ute, ock Gud nåde dem, som inte äro under tak 
en töcken kväll.» 

Kvinnfolket tackade ock stälde sig dittill spisen ock värmde 
barnet. Men pigan lade på elden, ock så skulle full hon just 
som alla andra se på barnet. Ock pojken — fl)r en pojke 
var det — han grinade aldrig det minsta. 

»Du säger, att det här barnet är grinigt,» sade pigan, »men 
pojken är då riktigt godbarnet. Bara han vore så stor, som 
han är liten, så skulle jag fria till honom.» 

»Ar det allvar med det du säger?» frågade kvinnfolket. 

»Ja, det är det,» svarade pigan. 

Ock i rappet var gossen en stor karl; ock pigan hon fick 
lof att hålla ord. Genast vardt det bröllop däri bodarna, ock 
främmande kom det, så det vardt fulla stugan. Ock brud- 
framnian hon rustade bruden så fin som den fUgsta mamsell 
ock satte guldkronan på hanne, ock så fick hon sätta sig 
ofvan bordet. 

Men bodkullan hade en hund, ock han hade godt färstånd. 
Hon blinkade åt honom, ock han förstod meningen. Med det 
samma satte han af på bygden; ock när han kom hem, skälde 
han ock gnäll uppefter husbonden, det värsta han kunde, ock 
till slut förstodo de, att det var något på tok i bodarna. Hus- 
bonden satte sig på en häst ock red, det fortaste han kunde. 
Ock när han kom fram till vallen, var det dans ock musik 
däri bodstugan, ock så ljust sken det, som om det hade varit 
jul. Gubben var morsk utaf sig ock hof upp dörren. Där flängde 



64 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. Y. 2 

somliga pä ock dansade, ock somliga sutto till bords ock kala- 
sade, ock all ting var som om det hade varit silfver ock guld. 
Men ofvan bordet satt bodknlian med guldkronan på bufvndet, 
ock hon var så fin ock vacker, så han måtte inte ha känt 
igen hanne. Men med det samma han drog känsel på bänne, 
kastade han yxan öfver brnden, ock så nära gick bon, att 
bon strök en spira bortur kronan. 

Men slut vardt det på hela härligheten, ock det på en 
handvändning. Bröllopsfolket vardt till skator ock odjurs- 
foglar, ock de fiögo upp genom muren, så de kunde ha rifvit 
ner honom. Ock maten, som stod på bordet, det var bara 
ideliga ormar ock grodor ock annan otäckelse, som krälade 
därpå bordet. Men bruden hon fick behålla både klädningen 
ock guldkronan. Ock den kronan fins kvar än, för hon vardt 
skänkt till Skogskyrkan, ock där fins bon än den dag i dag är. 

Jfr Sv, landsm. I, s. 590 — 695. 



27. Kvarngabben. 

Helsingland. 

Det var hösten, ock folket hade bärgat säden ock tröskat 
ock höll som bäst på mala däri skvaltkvarnarna sina. Då var 
det en gubbe, som var mycket snål ock girig, ock han var 
däri kvarnen ock vaktade hänue. Men inte unnade han sig 
att bvila någon stund, utan kvarnen fick gå med ett både dag 
ock natt. 

En kväll var det regnigt ock ruskigt ock kolandc mörkt, 
men kyamen gick lika fult, förstås; ock då det hade lidit bra 
långt fram på natten, gjorde gubben upp elden ock satte på 
grötgrytan. Gröten var också närapå kokad, ock gubben 
höll bara på stampa i grytan; men då fick han höra, att det 
var någon utanför dörren. Hoekcn mödan är det, som törs ge 
sig ut i det här förskräckliga höstmörkret? tänkte gubben för 
sig själf. Men med det samma for dörren upp, ock in kom en 
liten karl; men en underlig orre var det, för han hälsade inte 
som annat folk. Litet hade också gubben på elden, så han 



v. 2 tCVAftNGUBBEN. DEN InOERKÖPTE LAPPBK. 66 

kunde inte se så noga; men innan han viste ordet af, kom 
karlen fram till gubben ock satte näsan ända in i ögonen på 
honom ock frågade så här: 

»Har da sett en så stor näsa förr, da?» 

Hen med det samma spände gabben i grötgrytan ock 
kastade all gröt i synen på honom ock frågade: 

»Har da känt så het gröt förr, du?» 

Men den som tog till fötters, det var den främmande karlen. 
Han på dörren ock gabben efter. Bonden han stannade däri 
dörren, men alt karlen for, jämrade han sig ock lät om sig, 
det värsta han kände. 

Varianter härtill finDas i uppBatsen Fäbodväsendet i Ångermanland 
(Sv. landsni. V. 3). 



28. Den ångerköpte lappen. 

Jorn, Västerbotten. 

Det var en gång en lapp, som hade varit fram på bygden 
i något ärende, ock där fick han gästas > både hos bönderna 
ock handlaren. Ock då han skulle gifva sig af hem om kvällen, 
så hade han sig en liten vind^. Det var jäst den tiden på året, 
då ån höll på lägga, ock öfver hanne skulle lappen gå. Men 
ntaf det att det var mörkt ock han var plägad, så lyckades 
det inte bättre, än att han gick rakt på en vak ock for ned 
hel ock hållen, ock säcken ock brännvinskaggen foro af garde'. 

Där låg han nu aldrig så länge, men lycka var det, 
att det inte var allra värst strömt, så han kunde hålla fast 
sig i iskanten. Han ramade ock skrek, det värsta han kunde, 
men det var långt till folk, ock ingen hörde honom, så det 
lyste^, som han skulle stryka med. Men då det höll på vara 
sist i hållet, kom han ihåg Gud ock bad honom hjälpa sig. 
Men ingen kom ändå. Då vardt lappen sint ock drog till 
så här: 

»Jälp int 6u, så jälp full fan!» 

') vara gast. ') iblyhatt» (d. v. a. lian var drucken). ') bort. 
*) såg ut. 

Sv. landtm. V. 2. 5 



I 



66 BEROSTRÖM OOK NORDLANDER, iSAOOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

Ock med det samma kom det en karl ock drog upp 
honom. Men den karlen var kol svart ock hade horn på sina 
knän. 

Då lappen hade kommit upp, tackade han för hjälpen ock 
skulle stad gå, men den främmande karlen tog i rocken på 
honom ock höll kvar honom. Lappen förstod inte, hvad han 
kunde mena med det. 

»Jo,» svarade mannen, »jag ska full ha min lön;» ock nu 
ville han ha lappen med hull ock hår. 

Då förstod lappen, att det var själfva näcken, som dragit 
upp honom. Han vardt förvånad ock ropade: 

»Ar tu så gammal man å förstår int min narri!» 

Jfr Käringen och den lede, Bondeson, Sv. folksagor- s. 211; 
Lappen ock gammal sju! Sv. landsm. III^ 2 nr 36 (från Jämtland). 



29. Huruledes lapparna blefVo fria firån krigstjänst. 

o 

Vilhelmina, Åsele lappmark. 

Förr i tiden krigade svensken ock ryssen med hvarandra 
nästan för jämnan, men en gång var det riktigt på skärpen. 
Till slut fans det inga krigare kvar i Sverges rike, för alla 
hade dött eller vordit sårade. De enda karlar, som fnnnos, 
voro gamla gubbar ock krymplingar. Kvinnfolket fick sköta 
om alt karlgöra, både moka, så ock skära; ock det är en 
gammal saga, att på den tiden var det inte svårt att få sig 
en hemmanspiga. 

Utaf det att det nu var så ondt om krigsfolk, befalde 
konungen ock de höga herrarna, att alla lappar skulle komma 
till hufvudstaden ock försvara konungen. 

När tiden var inne, att lapparmén skulle komma, hördes 
det ej till några fiere än en lappgubbe ock en pojke; ock 
konungen ock rådsherrarna voro alldeles öfver sig gifna. Snart 
kommo också ryssarna, ock det var omöjligt att räkna dem, så 
fult var det utaf dem. De lade sig rundt on^kring staden, 
ock alla människor trodde, att det var slut på dem ock hela 
riket med. 



v. 2 HURULSDBS LAPPARNA BLSFVO FRIA FRÄN KRIGSTJÄNST. 67 

Men de där lapparna de låtsade om ingenting. Hen när 
fienderna började skjnta, gingo lapparna npp i öfre våningen 
på slottet oek togo upp ett hål på väggen. Ock genom det 
bålet sköto de på fienderna, ock för hvart skott damp det en 
ryss, det slog aldrig felt. Ock när de hade hållit på så en 
tid, måste ryssen vända om. 

De som räddat land ock rike, det vftr de bägge lapparna. 
Men otack är värdens lön, det fiogo de se. 

Konungen började på bli rädd, att lapparna skulle komma 
ock störta honom från tronen, ock nu hade han sett, att de 
inte voro goda att tagas med. Han beslöt att utrota hvarenda 
lapp i riket, ock med de här två lapparna skulle han göra 
början, för de voro väl de allra farligaste. Han kallade ihop 
alla sina rådsherrar ock andra riktigt höga ämbetsmän i en 
stor sal på slottet, ock sedan skickade han bud till lapparna, 
att de också skulle komma dit, för de skulle få lönen för 
det de varit så tappra. 

När lapparna kommo in, satt konungen på sin tron ock 
hade kronan på hufvudet ock spiran i handen. Nu befalde 
han, att den ene lappen skulle skjuta ett ägg på den andres 
hnfvud. Tog det, skulle lappen få skjuta ned alla herrar, som 
voro inne i salen, men tog det inte, så skulle bägge dö. 

Lapparna blefvo så förskräkta, så det går inte an tala 
om det, ock sågo på hvaraudra. Men det hjälpte inte annat 
än lyda. Bägge ville hålla ägget på hufvudet, men ingen 
ville skjuta. Till slut sade den äldre lappen, att efter som 
kamraten var yngre ock säkrare på handen, så skulle han 
skjuta. Ock därmed blef det. De lade ägget på gubbens 
hnfvud, ock lappojken stälde sig bra nog långt ifrån honom 
ock spände bågen. Herrarna stodo där med andan öfverst i 
halsen, men lapparna togo Gud i hågen ock tänkte, att var 
det så, att de skulle dö, så måste det ske; hvarom inte, sä 
skulle det nog bli bra. Ock just som det var, small skottet, 
ock ägget for i tusen bitar. 

Men på fläcken sköto lapparna ned alla, som voro inne, 
ock foro sedan hem till sitt land. 

Nfigon tid efter gräfdes en stor järnkrona ned i jorden, 
ock lapparna fingo det löftet, att efter som de två karlarna 



% 



68 BBHGSTKÖM OCK KOKDLANDEK, SAGOR, SÄGNER OCK VI80R. V. 2 

hade räddat Sverges rike, så sknlle lapparna vara fria från 
krigstjänst, till dess denna krona multnat. 

Upptecknaren anmärker, att enligt n&gons uppgift detta skall 
hafva skett i drottning Kristinas tid; enligt andra åter skola lapparna 
bestått detta prof inför ryssarna för att befria sig från iråkad fångenskap. 

Här föreligger en variation af den vidt spridda Tell • sagan, hvil- 
ken Henne-Am Rhyn ^s. 472) anser vara mytisk. Skytten är en af 
solgudens mänga uppenbarelser, ock likasom solstrålen aldrig förfelar sitt 
mål, så träffar också Tells pil alltid sitt. 



30. Hvarför pesten flydde frän Lappland. 

Lapsk saga. 

Långt tillbaka i tiden for pesten ock vandrade omkring 
bland lapparna, ock när han kom till någon kåta, dräpte ban 
alla, som bodde därnti, utom en enda människa. Ock hanne 
sparade ban för att hafva hanne till lots till nästa kåta, för 
annars kunde han ha gått vilse i fjällen. 

Men en gång gjorde han det han fick ångra. Då han 
kom in i en kåta, tog han sig för att aflifva hvar enda en, 
som där var. Men då han skulle gå till nästa kåta, stod han 
där vackert ock viste inte, åt hvad håll han sknlle gå; ock 
därför så måste han stanna kvar så länge. 

En tid därefter så kom det en lapp rännandes till kåtan 
ock viste inte ondt af. Utomkring kåtan lyste > det inte till 
några människor ock inte häller några hundar, ock därför så 
tänkte lappen, att alla voro inne. Ock så tittade han in i 
kåtan; men då fick han se, att alla lågo där döda. Ock då 
var det gifven sak, att han hade pesten framför sig. 

Bäst det var, kom också pesten ock ville ha honom till 
vägvisare, ock huru de ackorderade, måste förstås lappen gå 
in på det ock blifva lots åt pesten. Ock därmed gåfvo de 
sig i väg. Men lappen han tänkte bara på hur han skulle 
kunna narra pesten på för vis. 

Huru de gingo ock gingo, hade lappen honom upp på ett 
mycket högt fjäll ock bad honom vänta där, medan han sj.älf 

') syntes. 



v. 2 HVARFÖR PESTEN FLYJ^DE FRÄN LAPPLAND. KORSHÄLLBÄRGET. 69 

gick ock letade reda på några människor. När han hade 
funnit någon kåta att taga in nti, sä skulle han komma tillbaka. 

Ja-a, det hade pesten ingenting emot; ock så gaf lappen 
sig i väg, ock den som sknlle ha hållit efter honom, han hade 
fått vara lätt på foten. Men den som aktade sig för att vända 
om, det var lappen. Peststackaren han fick vara ensam där 
pä Qället ock måste både svälta ock frysa. Ock när lappen 
aldrig kom, måste han gifva sig af från bärget, för inte kunde 
han stanna där, tils han frös eller svalt ihjäl; inte var det 
möjligt. 

Så började han på gå utför Qället, ock till slut fann han 
bakspåret. Men det satte han sig före, att i fjällen skulle 
han aldrig mer hålla sig, för där måste han ligga på risbäddar 
ock nära på svälta ihjäl. Nej, bättre var det att gå ned åt 
landet, för där fick han ligga på bolstrar ock slapp både 
svälta ock frysa. 

Pesten gjorde, som han tänkte, ock gaf sig ned åt knst- 
landet Ock efter denna händelse har han aldrig någonsin 
varit uppe hos lapparna. 

Ätt sjukdomar personifieras, är ej något ovanligt. I Grekland tanker 
man sig pesten såsom en blind kvinna, som i städerna går från hus till 
huB, dödande alla, som hon finner: Henmr-Am Bhyn a. a. s. 411. 



31. Korshällbärget i Hälgum. 

Ångermanland. 

I Edsele sockenkyrka finnes bredvid altartaflan ett kors, 
om hvilket följande berättas: 

En vallgosse plägade ofta fara till ett bärg med sina kräk 
ock hvila middag där. En dag fann han på en häll ett stort 
kors, ock på detta satt det en bild af Vår Herre. Han tog 
hem det ock visade det för folket hemma; ock ingen kunde 
förstå, huru det hade kunnat komma på bärget. All ting var 
af mässing, men inte kunde det komma i fråga att smälta ned 
det, ntan husbonden beslöt att bära det till Hälgums kyrka. 
Men det var alldeles omöjligt att få det af stället: så tungt 



70 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VI80R. V. 2 

var det. Då kom någon att tänka på, att det knnde höra till Ed- 
sele kyrka; ock då var korset inte längre så tungt. De boro 
det dit, ock där sitter det ännu bredvid altartaflan. Ock bärget, 
der gätaren fann korset, det kallas än i dag Korshäll bärget. 

I Norske bygdesagn af L. Daae, 1 saml. Chriet. 1881, s. 3, finDas 
varianter härtill från flere håll. Enligt en version fans korset på bottnen 
af »Rorsfjorden» (antingen vid Bergen eller i Ryfjlko). Jfr ock Fäte, 
Norske folkesagn^ Christ. 1844, s. 229 ; samt jäitecken om oljan i S. 
Bartolomei-kyrkan, Fomsv. legendarium I, s. 211. Oljan var hård 
som beck, till dess hon kom till det altare ock i den lampa, som hel- 
gonet afsett. 



38. Prästflon i 

M ultra socken, Ångermanland. 

• « 

A styttjä^ ömma Salät fins ä 'n sokken, som faetä Håljom-, 
å den sokkna sträkk sä ännu väst te rålina mot Jarotlann. 
På skojjen bra nära landamärä är ä 'n storn myra, som kalles 
Prästflon. Den myra ha ä vörä myttjä tal om för i väla', å 
Prästflon säg dom hon kalles, för dä 'n präst haddä hollä 
tell där aller sä länjä^. 

Dä va 'n gagg dä haddä vörä nä kalas däri Lien oppi 
Ragunda, ä där va å Jålvadä^ pastern. På den tin dä bända, 
var ä rektigä kalasa. Sä myttjen roat haddä dom, sä halta® 
jekk int åt; å int behövda jässpesfåltjä^ å tränjes häller krigg 
bolä för tell å fo säg 'n matbeta, som dom nu fo jära. Å är ä 
sä 'n ta säg 'n par kasker^ häll sä, sä skrik dom på« rappa, 
dä 'n är 'n fyllbäsar* å sä dännä. 

Nä, annä slag var ä för i tin. No konnä dom ta 'n 
sup då, å kanjä en för myttjä å, män sä toldä dom na å 
då å börda i<^ int på urbrästes^^, bära dom fekk na i nakken. 
Prästen hoU säg int häller för go tell å ta säg 'n sup, då han 
va på kalasa, å han va lika bra för dä. 



') stycke [ofvanfor Sollefteå. *) Hälgum. ^) torr i värden, 
fordom. *) aldrig så länge, mycket länge. *) »jalfva. •) hälften. 
^) gästabudsfolket. ^) »uddevallare» (kaffe med brännvin). ') drinkare. 
'®) började. '*) utbrista (i ord ock åthäfvor). 



v, 2 PRÄ8TFL0K I HÄL6UM. 71 

På ä dän kalasa var ä å — som sakt va — 'n präst, som 
såt å sop ^2 la vä Ja lapper. Ä då dä börja på ii fram på nätta, 
vart dom ovänner, män lappa holI oui ett'^, sä prästen va en~ 
Jammen. Hor dom såt där å dobblä*^ å trätta, börja lappa på 
hötes, att no sknllä prästen fo dä han behövda, å sä dännä, 
som lappa plö^^ Te slut va prästen rädd, fast han int vellä 
IMV^ stå sä dä, å vistä inta, ho han sknllä bära säg åt. Dom 
såt ronter^^ i^^ngg ä stortä bol, prästen frammaför å lappa 
mella bolä & väddjen. Prästen, som va stärk som 'n bjässä, 
spända då ti bolä dä värsta han rådda vä å skot ä mot väddjen, 
sä var enda en strök vä tå lappa. 

På dä visa haddä prästen säg onna den gagga, män då 
dä vart tinjä, vart 'n stämd dit tå fiskaln å vart dömd tell å 
je sä å gålä^" från Svärja å int komma tebäka, änna^' Ju år va 
siat. Män prästen brydda sä 'nt om tell å fara sä lagt: han 
ga sä bära på skojjen mella Ragunda å Håljom, å där höll 'n 
sä i Ju år bå vinter å sommar å haddä int na annä sällskap 
än 'n storn hunn. På en tå hålma i 'n dän fion^^' haddä 'n 
jort sä 'n liten stuga, å dä fins roärtja ättä na än. Maten gått 'n 
skafiä sä Jålv. Om sommarn fiska 'n för dä mUstä, å om vin- 
tern skot 'n fogeln å jillrä häran, å sä dännä. Män iblann 
var ä å na bonntjäriger framifrån sokkna, som smog sä ditell 'n 
vä maten bå tå dä enä ä dä annrä slajä. 

På dä visa haddä *n sä fram Ju år, å sään sä gav 'n säg 
fram på bögda ijänn. Män fästen dä ä länjä sään, beta flon, 
där han höll tell, än i dag Prästflon, å i loftä, där ban klämda 
höP> lappa, ha blofläkka setä kvar ti väddjen änna te nu. 

Om attalet se anm. under nr 14. 

Jfr Daar, anf. arb. 1, s. 81 o. f., där en variant finnes ifrån Fin- 
lierue, två socknar på gränsen mellan Nord re Trondhjems amt ock 
Jämtland. När invånarne i den ena socknen, Nordli, blifvit mördade 
af lappar, stälde en man i Sörli till ett gästabud för våldsvärkarne 
ock satte dem mellan väggen ock bordet. Men Liboarna togo tillfället 
i akt, skoto bordet mot väggen ock dödade fiere lappar ; de of riga ned- 
böggo de med långskaftade yxor. Senare delen af vår sägen saknas 
a. st., men i Daaes andra samling, Christ. 1872, finnas liknande drag i 
kap. om Fredlöse og römningsmasnd s. 31 o. f. 

'^) sop [i lag med, tillsammans med. ^') voro sams. ^*) spelade. ^^) pläga. 
W) låta [märka det. ") rundt. ") bort. >») förr än. ^O) mossen. ") ihjäl. 



72 BKIIGSIRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNKH OCK VISOR. V. 2 



33. Vängel- ook FazälfVenB uppkomst. 

Vilhelmina, Åsele lappmark. 

I nordligaste delen af Jämtland ligger en sjö, som kallas 
Strömsvattnet efter socknen Ström. Ur denna rinna tv& åar^ 
Vängelälfven ock Faxälfven, ock båda börja vid södra ändan 
af sjön helt nära hvarandra. De sägas hafva nppstått på fbl- 
jande sätt: 

Där åarna nu börja, lågo en gång två sjörån ock solade 
sig på en stor häll. Medan de lågo där ock sträkte på sig, 
gjorde de upp, att de skalle hjälpas åt att gräfva en å nr sjön 
till Ång^rmanån, för då hade inte Strömsvattnet något utlopp. 
Men de bägge sjöråna mådde godt där på hällen ock somnade 
till slut. 

Ena rået vaknade före det andra ock började genast gräfva. 
Långt efter vaknade det andra rået ock vardt förvånadt, 
när det andra var borta. Men då det fick upp ögonen ock 
såg sig omkring, fick det se, att en å var gräfd på södra 
sidan om hällen. Rået vardt storsint* ock tänkte, att det skulle 
fall ock kunna gräfva en å; ock därmed började det på andra 
sidan om hällen. 

Ock undan gick det. Snart råkade det Fjällsjöån, som 
rinner ut i Ångermanån; ock då var rået så godt som framme. 

Men sämre gick det för det andra rået, fastän det hade 
börjat långt förut. Det stötte på bärg, så att det måste göra 
en stor sväng, ock däraf kom det mycket senare fram till 
Ängermanån. 

O ilsket. 



v. 2 VÄNGBL- OCK FAXÄLFVENS UPPKOMST. DISA DISTE. 73 



34. Disa Diste. 

Vilhelmina, Asele lappmark. 

För mycket länge sedan var det ett faårdår i landet, så 
att alla människor höllo på stryka med. Kungen ock hela 
öf ver heten viste sig ingen råd^ ock till slut så värd t det på 
det viset, att alla, som voro lytta på något sätt ock orkeslösa, 
dem skulle de taga lifvet utaf, för det lände då ingen ting 
till, att tockna ena lefde ock åto upp för dem, som voro unga 
ock starka. Men då skall en tro, att det vardt jämmer ock 
elände utaf, för alla ville nog behålla lifvet, förstås. 

På den tiden var det ett kvinnfolk, som hette Disa Diste. 
Hon tykte inte om befallningen, som hade kommit från kungen, 
ock därför så tog hon ock gick till honom ock sade så här: 

En kappa korn ock hacka, späda 
ock till Norrland rida 
ock länder bygga vida. 
Så skalle kungen göra, mente hon tro på, ock då skulle han 
slippa taga lifvet af alla stackare. 

Ja, kungen han viste inte, huru han skulle göra. Han 
tänkte både hit ock dit, men till slut vardt det så, att han 
skulle pröfva Disa ock se efter, om hon hade godt förstånd; 
ock var det så, att hon hade det, då skulle han göra, som hon 
hade sagt. Ock så befalde han hanne, att hon skulle komma 
till honom inte klädd ock inte häller utan kläder, inte skulle 
bon vara mätt ock inte häller hungrig, inte skulle hon komma 
gåendes ock inte häller ridandes, inte i ny ock inte i nedan, 
ock så ingen dag i året. Var det så, att hon kunde det, 
så skulle kungen göra, som hon sagt. 

Det här var nog lättare sagdt än gjordt, men Disa Diste 
hon redde sig ock det som en karl ändå. Det lämpade sig 
så, att det var nytändning en nyårsdag, ock då passade hon 
pi ock gick till kungen just i dagningen. På sig hade hon 
bara ett nät, ock det enda hon hade ätit var en lök; ock så 
hade hon med sig en häst ock höll ena benet på hästryggen, 
men med det andra hoppade hon på marken. 



74 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER^ SAGOR, SÄGNER OCR VISOR. V. 2 

På det viBet kom hon tagandes till kungen, ock nn såg 
han, att hon hade stora gäfvor ock godt förstånd, ock därför 
så rättade han sig efter hanne ock gjorde som hon hade sagt. 

Jfr Sagan om Gunhild snälla Sz'. iandsm. 11.6 s. 22; Den 
kloka torparedottern hos Bondebon, b. 226, samt Lodbrokssagan 
(Kråka). 



36. De norrländska landskapens namn. 

Härjedalen. 

Det tålde länge, innan det kom något folk till Norrland, 
ock så underligt kan det nog inte vara, för nog måste det ha 
varit bra hnskigt ock rnskigt att börja på odla så långt bort- 
om kristenheten. Hen till slnt så kom det ändå folk hit; ock 
har det kom till, det skall han nn ik höra. 

Det var på det viset, att det bOrjade på varda för mycket 
folk söder i landet, så de viste inte, hvad alla skulle taga sig 
till, ock så vardt det ett hårdår ntaf de allra värsta, ock folket 
höll på få svälta ihjäl. 

Då var det fyra bröder, som voro litet förståndigare än 
de andra ock tykte, att det var pä tok, att folk skulle gå så 
där uppi hvar andra, oek så gåfvo de sig i väg till Norrland. 
Tre af dem slogo sig ned efter hafsknsten på hvar sitt ställe, 
men den Qärde han gaf sig af långt in i landet. 

Det såg nog grufsamt ut för dem litet hvar, men det var 
duktigt folk på den tiden, ock ett spadtag orkade de taga. 
Nog var skogen tjock på sina ställen, men de karlarna gåfvo 
sig ej i förstkastet. De gjorde sig justsom några kolarkojor 
till att bo uti, ock så rödde de skogen, brände svedjor ock 
sådde råg, ock till det mera så fiskade de ock foglade, så 
mycket de någonsin ville. 

På det där viset gick det ett år om sänder, ock så foro 
bröderna en vinter söderut ock skulle hälsa på släktingarna 
sina, som öfverenskommet var. Ock när de kommo hem till 
t)^räldrarna var det en glädje, som inte var liten, fbr de 
gamla hade inte hört något af dem på hela långa tiden, ock 



v. 2 DE NORRLÄNDSKA LANDSKAPENS NAMN. 76 

mycket kunde ha händt dem i det där främmande landet. 
Både släkten ock alla grannar voro tbrskräckligt så nyfikna 
att få höra, hura de stode på sig ock harn de hade mått ock 
hura de hade haft det så långt bort i värden. 

>iHar du träfiTat för bra nybygge?» frågade de den, som 
slagit sig ned längst in i landet. 

»Ja-a,» svarade han, »det är vackert ock jämt land»; ock 
ntaf det så vardt det Jämtland. 

»An du då?» frågade de den, som bodde längst norrut 
efter kusten. 

»Nej,» svarade han, »jag är ångerman»; ock utaf det så 
vardt det Ångermanland. 

»Huru är ditt nybygge då?» frågade de den, som höll till 
närmast söderom den förre. 

»Jo,» svarade han, »det är så där midt emellan ;» ock utaf 
det så vardt det Medelpad. 

Den Qärde brodern han brydde sig inte om att fara hem, 
utan stannade kvar. Men han hade skickat hälsningar; ock 
däraf fick hans land heta Helsingland. 

Denna gagen är mycket allmän ock varierar pä flere eätt. Herr 
bibliotekarien C. G. Styffe har benäget meddelat, att han i sin barn- 
dom hört hanne i Västergotland, dock med den artförändring, att äfven 
den sydligast boende brodern infunnit sig på släktmötet ock tillfrågad, 
huru han mådde, svarat: »Gud ske Icf, jag har hälsan!» hvilket svar 
gifvit anledning till landskapets namn. Enligt denna artförändring 
skalle utflyttningen hafva skett ifrån Närike ock i »drottning Disas tid». 
Utan tvifvel har eägnen varit känd äfven af E. M. Ström, som uti en 
disputation De Angermannia^ Ups. 1705, säger landskapets namn betyda: 
eorum terra, quos in illa consedisse poenituerit. 

Föregående sägen ock denna utgöra ämnet för Messbnii drama 
Disa, hvilket skildrar en svår hungersnöd i landet år 2758 efter värdens 
skapelse ock huru denna afhjälpes genom Disas kloka råd att icke efter 
konungens påbud döda 

Alt onyttigt Partij och så slöder, 
Thet han (bonden) vthan nytto föder, 
utan i stället sända till Norrland dem, h vilka ej kunna betala skatt. 
I 5:e akten komma de norrländska nybyggarns med skatt till Disa, ock 
landskapen få af hanne namn. Dock namnes icke där Jämtland (kome- 
dien spelades 1611, således innan denna provins hade blifvit svensk), 
men i stället Gästrikland. Jfr Lundell, Folkliga beståndsdelar i 
skoldramat, Sv. landstn. Bih. I. 1, s. 105 f. 



76 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

Det vore af intresBe att få utrönt, i hvilket förhållande dessa episo- 
der or Disas historia stå till Mbssbnii komedi. Man kan tanka sig, att 
de på boklig vag trängt ned till folket ock af detta till någon del om- 
skapats; men det vill synas oss antagligare, att Mbssbnius gjort bruk 
af en vid hans tid på folkets läppar lefvande sägen^ hvaraf några vik- 
tigare drag ännu lefva kvar. 



36. Ängrermanälf^ens namn. 

Vilhelmina, Äsele lappmark. 

LåDgt uppe i Åsele lappmark är det två åar, som rinna 
åt öster: den ena heter Ransaån ock kommer från Kaltsjön; 
den andra Vojmån ock kommer från Vojmsjön. En gång 
kommo de bägge åarna öfverens att kappas, hvem som först 
kunde taga sig fram till hafvet. De började på hvar sitt håll, 
men besvärligt arbete var det, ock sakta gick det. 

När Vojmån hade kommit ett bra stycke i väg åt öster, 
fick hon höra ett fasligt bnller, som kom västerifrån. Vojmån 
trodde säkert, att bon var efter, ock brydde sig inte om att 
täfla längre. Hon vände om ock gaf sig närapå rakt i väster, 
ock na råkte hon Ransaån, som höll på gräfva Malgomajsjön, 
ock det var därifrån, som bullret kom. 

Vojmån ock Ransaån hjälptes nu åt att gräfva sjön, ock 
när det var gjordt, följdes de åt till hafvet; ock ån, som vardt 
af dem, kallades Ångermanån, för det Vojmån hade ångrat sig. 

Härmed är att jämföra en hos Dybeck, Runa för 1865 — 1876, s. 39, 
från Småland meddelad sägen om Eraån ock Stångån, hvilka ock »kampa» 
till hafvet. Den som först komme dit, skulle med något ljud gifva det 
till känna ock i pris få heder ock värdighet af Stor-å. Men när Emån 
skulle leta sig väg genom Blanka bärgpass, blef hon nödsakad att brusa. 
Detta hörde Stångån. I tro att Emån nu vore framme vid hafvet ock 
vadet sålunda tappad t, ändrade Stångån, som emellertid kommit till 
Vimmerby, sin kosa ock vände sig mot väster, yttrande: 

Ska ja här omvänne, 

ska Vimnie ängar bli så långe, 

att ingen slår dem i änne. 



v. 2 ANGERMANÄLFVÉX. SIDENSJO, ANUKDSlÖ OCK SJALEVaD. tt 



37. Sidensjö, AnundE^ö ook Själevad få namn. 

Vilhelmina, Asele lappmark. 

o 

Dessa tre namn tillhora socknar i norra Ångermanland ock uttalas 
i Vilhelmina på följande sätt: Sinjö, Änajo, §ft7a. Om socknarnas 
namn finnes följande sägen: 

Tri jätta fäldes^ å sknll let säg na lämplit ställa tell k 
sätt sä ne på. Då klev dom opp på vär sitt bärj för tell å 
konna si sä omkrigg. Då ropa en tå jätta: 

»Jäg si 'n fö!» 

»Jäg si 'n äan^ Jö!» ropa dän anner jätten. 

»Män jäg si Jälvä' Jön!» ropa dän trejen. 

Å ättä ä dän ola fekk sokknen heta Sinjö, Änajö å Säla. 

Biskop L. Landgren har i norra Ångermanland upptecknat en lik- 
nande sägen om dessa trakters första inbyggare. Enligt denna var det 
tvä finnar, som här allra först slogo sig ned ock bröto bygd. Af dessa 
bodde den ene i byn By i Sidensjö ock den andre i Lindnäs i Skorpeds 
socken. Bägge hade de kyrkrätt i Sånga i södra Ångermanland ock 
råkades vid kyrkohesök. Två Nätrakarlar, som först kommo på Åliden 
(bärgssluttniugen snedt emot Å by) ock därvid hade Drömesjön på vänstra 
banden, varseblefvo en annan sjö längre bort ock utropade då: »Si den 
8J5n!> hvaraf det blef namnet Sidensjö. 



') följdes. *) annan. *) själfva. 



78 BEROSTIIÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



38. Härjedalens första inbyggare. 

Härjedalen. 

De första, som bygde ock bodde i Härjedalens skogiga 
landskap med dess fiskrika sjöar ock vattendrag, voro enligt 
sagan tre jättar. De voro alla bröder, ock i sägnen bära de 
namnen Ulf, Höcker ock Enfast. 

Fiske var deras viktigaste näringsfång. Ulf höll till vid en 
sjö pä gränsen mellan Härjedalen ock Dalarna, ock därför 
säges den sjön ha fått namnet Ulfsjön. 

Höcker hade slagit sig ned i norr därifrån ock bodde på 
en liten holme i Orrmosjön. Efter honom kallas den ön ännu 
i dag Höckerholmen. Mellan holmen ock landet går det ett 
smalt sund. Öfver det bygde Höcker en stenbro; ock när 
vattnet står lågt, säga de, att bron synes på botten. 

Enfast höll till så där en tre mil längre upp i väster 
vid Härjeån, för i dalen där yar det godt om både bete ock 
löfskog. Där hade han sina kreatur; ock så fiskade han ock 
jagade äfven. 

Med enigheten grannarna emellan var del illa stäldt. Så 
snart de råkades, blefvo de ovänner, trätte ock slogos, ock 
ibland hade det varit sådana bataljer, att blod rann. För det 
mesta kommo de i lufven på hvarandra om fisket däri sjöarna 
ock om jaktmarkerna. 

En gång hade Ulf ock Enfast farit på kalas till sin broder 
Höcker. Då började de som vanligt att tala om fisket ock 
jakten; men hur det var, så bar det ihop, ock de smälde på 
hvarandra, så att Höcker strök med. Där som slagsmålet 
stod, skall det ännu finnas ett benstycke af Höcker, ock det 
lär vara så stort, att en karl inte rår med att lyfta det. 

Starka voro de där bröderna ock deras släkt. En dotter 
till Enfast gick en dag till Rensåsbärget för att repa löf. Där 
råkade hon på en björnhona ock hannes ungar ock tog både 
honan ock ungarna ock bar dem hem för att visa sin fader, 
hvilka leksaker hon funnit. Men om björnhonan sade jätte- 
flickan, att om hon hade makten efter modet, så skulle hon 
vara ett farligt djur. 



v. 2 HÄ1KJ£DAL£NS FÖRSTA INBYGGARE. 79 

Någon kyrka fans det icke på denna tid i Härjedalen, 
ntan bröderna hade kyrkorätt i Färila i Helsingland. En påsk 
ville Enfast fara till kyrkan, ock för att hinna fram i rattan 
tid gaf han sig i väg hemifrån tidigt på påskmorgonen. Efter 
som det var snöföre, rände han på skidor, ock det flög så 
hiskligt^ flå att hunden vardt efter på färden. Men undan 
måste det ock gå, om han skulle hinna fram, för vägen var 
omkring 12 eller 14 mil lång. 

Innan prästen gick åt kyrkan, var Enfast framme, ock i 
gården, där han ■ brukade ha logis, bad han dem, att de skulle 
släppa in hunden, när han kom tagandes. Med det gick En- 
fast till kyrkan. 

Men en stund efter kom hunden ock krafsade på dörren. 
Pigan förstod mycket väl, att det var hunden till Enfast, ock 
öppnade dörren. In kom hunden, ock hnogrig ock trött rusade 
han med en gång under bordet. Men det var ingen vanlig 
hund. Han var så stor, att han inte på något vis rymdes under 
bordet, utan han lyfte upp det med ryggen ock bar det fram 
på golfvet, innan han kunde blifva fri från det. Det var hund 
efter karl, för Enfast var inte häller någon tummeliten. 

Enligt några Bkulle Enfast rätteligen heta Härje, hvaraf Härjeån 
fått sitt uanin ock sedan landskapet. Uti Sjk fornminnesföreningens 
tidskr. 4:de b., s. 138, finnes en variant till denna sägen, likaledes från 
Härjedalen. Enligt denna skall jätlen, när han vid framkomsten till Färila 
tillspordes, huru länge han varit på färden, ha svarat med de orden 
haj^e to bai^e J^O g^gg, hvilket säges betyda: säcken tog ryggen 
två gånger, d. v. s. att han åkt så fort, att säcken stått ut i vädret 
ock blott två gånger vidrört ryggen. 

Om jättars brobyggnader tolaH här ock hvar i Norrland. HOlpuers, 
Beskrifning öfver Gestrikland, Westerås 1793, s. 190, omnämner en 
sådan i Storsjon. En mäktig man i Arsunda socken i samma landskap 
ville ock bygga en bro ofver sundet från Vnllen till sin granne i Fänja 
ock yttrade : 

Om jag ej trodde, jag komme i skuld, 

skulle jag bygga en låugbro af silfver 

ock sko mina hästar med guld. 
Men gubben i Fänja svarade härpå: 

Därtill är du fur klen, 

men jag skor mina hästar med mässingen ren. 



80 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAOÖR, SÄGNER OCK VISOR. Y. 2 



39. I^justorps första inbyggare. 

Medelpad. 

De första invånarne i Ljustorps socken i Medelpad voro 
tre finnar, som kommo dit nnder ofredstid. De voro Rolj i 
Röje, Pil i Ås ock Seger på en holme i Laxsjön. Den siste 
var ogift, ock så snart fred var sluten, gaf han sig ut att fria. 

Han for ända till Stockholm ock fick där en riktigt fin 
mamsell till i%stmö. För hanne sade han, att han var säteri- 
herre i Norrland ock mycket rik ock hade silfvergängjärn pä 
dörrarna sina. Han var bra till att tala för sig ock fick hanne 
att följa med till Medelpad. AU sin egendom tog hon med 
sig. Men när de kommo fram, ' fick hon se, att hon blifvit 
skamnarrad. Någon herregärd syntes inte till, utan bara en 
usel koja. Fästmön var nyfiken ock gick förut, men då hon 
tog i dörren, ramlade denna i backen, för gångjärnen voro af 
vidjor, ock dessa hade torkat, medan Seger var borta, så att 
de nu brusto. Med det samma dörren föll, ropade fästmön: 

Dit for Markus med silfvergångjärttenl 
Genast vände hon om till sina föräldrar. Men dessa ord äro 
ännu ett ordstäf, när någon blifvit riktigt narrad. 



40. Oöran i Bodum. 

Ångermanland. 

För länge sedan fans det i Bodum en bonde, som hette 
Göran. Däri socknen var han inte född, men hvar han var 
kommen från, är inte godt att säga; somliga tro, att han var 
från Finnland. Men då han kom flyttaudes dit, så var han 
inte stort mer än aderton år. Genast köpte han sig ett hemman, 
som hette Hällan, ock det fick han riktigt för godpriset, för 
han behöfde inte gifva mer än tre mark ull för det. 

Närmaste grannen hette Iljas, ock nästan för jämnan voro 
de ovänner, för stordelen af åkrarna deras var inte delt. Men 



v. 2 UUSTORPS FÖRSTE INBYQQAAE. GORAK I BODUM. 81 

d& det vardt allvar ntaf, så var det Göran som fick ta till 
fötters, för ban var en liteu ock svag stackare, men Iljas var 
stor ock stark som en björn. 



En gång både Iljas stängt sin åkerbage' ända in på bus- 
knutarna bos Görans. Men när hagen var tillreds, var det 
Göran som tog ock kvistade ned hvar enda smitt en natt. 
Morgonen efter kom Iljas till hagen ock vardt ursint, när 
han fick se, bur det stod till. Men nog förstod ban, bvilken 
som gjort det knäckspelet^, alltid. Han till att ropa ock 
skrika, ock så kom Göran ut. Ock det bar ibop att träta 
jäst som de värsta rallkäringar. »Tig å håll monn på däg, 
mesefjälig^ å Jinnbagg^!» ock så där gick Göran på. Men till 
siat rakade* Iljas i håret på Göran, ock det så det kändes 
ändå. »Jestellen^, om dä ha vörä na dell* å tä ti, sä sknlljä 
ha dägt dä! Män säg meseijälig en gagg dell, sä slå jä delll» 
Ock med det samma kastade ban Göran öfver hagabalken^, som 
han nyss rest npp. 

Efter den dagen var Göran ofärdig i vänsterbenet, men 
inte fälde han fjädrarna för det. Stor var ban i mun som 
förr, med mindre ban talade med tocka ena, som hade lust 
att taga ett kast. 

Arbetet dref 'han ändå, ock det så det stod väl efter; men 
det hörde näcken till att tjäna dräng därnär honom. Värst 
gick han på, då det var slåttanden, för då var ban uppe både 
bittida ock sent. Drängarna ock pigorna vakte ban, bara 
solen tog på rö\ »Stig opp nu!» sade ban, »bästa ä hökt på 
himmelen ä sola däri ärtrisbäj/a!» Ock det har varit som 
ett ordspråk efter honom. 

För jämnan började ban på slå före grannarna ock slutade 
ock förr än de — på sina slåtter; men se sedan tjufslog han, 
alt hvad ban kunde, ock bärgade det i ladorna sina. Iljas 
kom under fund med det ock ville, att de skulle dela ägorna 
sina. Det vardt så också, men Göran tykte, att ban fått för 

') gärdesgård. ^) sprattet. ') skällsord. *) rusade. *) en svor- 
dom, [om det hade varit DOgot att taga ati. ^) till. ^) gärdesgården. 
^) rodna (bara morgonrodnaden syntes). 

Sv. laudtm. V. 2. 6 



82 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, 8AG0R, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

litet, ock gick ock grubblade pä det natt ock dag. Men till 
slut hittade ban på råd: han tog ock flyttade råstenarna långt 
in på Iljas* ägor. Linan ^ vardt då fasligt så krokig, ock 
sedan har hon kallats Göranslinan. Men som linan då vardt, 
så är hon än. 



Göran gick en gång till fäbodarna sina, ock när han kom 
fram, vardt han varse en get, som gick ock åt därpå vallen. Det 
här är någon utaf granngårdsgetterna, tänkte Göran; nog skall 
hon slippa gå här ock äta upp för kräken mina. Han spände 
uti geten ock band en stor sten om halsen på hanne ock drog 
hanne diti ån, som rann genom vallen. Nu tykfes ban ha 
gjort det bra. Men då det led mot kvällen, kom gäterskau 
hem från skogen ock började leta en utaf getterna sina. Men 
det var omöjligt till att finna hanne. Så gick hon till Göran 
ock frågde honom. »Far,» sade hon, »int ha föll ji sett dell 
jeta na?» Men nu vardt han till sig. »Je - - je- -jeta, hu ä 
däri åa! Härri Gu, var ä mi!» Den geten glömde han aldrig. 



Göran hade litet ock ingenting, när han kom till Bodnm, 
men snart började han på stå sig bra, ock till slut vardt han 
full ock rik. Det var inte underligt häller, för han var en 
snålvarg utaf värsta slaget, ock så till det mera fick han sig 
en rikstinta till käring. Hon var lika nätt om sig som han, 
sä nog kommo de bra sams i den delen; men annars var det 
som det kunde. Till slut började hon på att supa just som 
han, ock då hände det någon gång om sänder, att de kommo 
ihop om brännvinsflaskan. Men då var det inte skämta för 
käringen: Göran skulle burdus taga lifvet utaf hanne. Till 
slut ville hustrun skiljas ifrån honom, men det ville han inte 
gå in på; ock då fick hon hafva det, som det var. 

Att tjäna däri gården det var ett riktigt hundgöra. Både 
drängar ock pigor fingo slafva, så de kunde ha strukit med; 
men lönen var så liten, så det var knapt värdt till att tala 

^) rålinjei). 



v. 2 GÖRAN I BODUM. 63 

om hanne. Med maten foro de ock ringt ^^ ock en smörgruta^' 
fick tjänarn inte se i hvardagslag. En gång hade de en dräng, 
som hette Kalle, ock han var farligt så frank ock frimodig 
ntaf sig, ock bara han kunde göra dem något spektakel, så 
tykte han, att det var bra. Kalle han hade ögonen med sig 
ock såg, har det var, att gabben inte var så troendes >*''. Var 
det så, att Kalle gaf honom en snus bortår barken sin, så 
stack Göran ned fingrarna det längsta han knnde. En gång 
kom klockan bort för Kalle, ock då han riktigt anvarade" 
Göran, såg han, att han hade någon ting i stöfvelskaftet. 
Bäst det var, spände Kalle uti stöfveln ock drog otaf honom: 
ock mycket riktigt fann han klockan sin! 

Det här var harmligt för Göran, ock han tänkte bara på 
att hämnas. Kalle höll en dag på moka'^ stallen, ock då 
passade Göran på ock klef npp på taket ock släpte ned en 
tung bräda på honom, men det tog bara litet grand på vänster- 
handen. Kalle låtsades om ingen ting, men en dag passade 
han på ock fälde en timmerstock på foten på husbonden, så 
att stortån klämdes sönder. 



Na var Göran ofärdig på bägge fötterna, ock ataf det så 
måste han ut ock söka visfolk *^, ock drängen följde med ock 
skalle hjälpa honom fram, för viskarlen bodde flere mil upp i 
landet. Ibland gingo de, ock ibland rodde de. De skalle också 
fara öfver den sjön, som kallas Tåsjön. Men Kalle han var 
god till att trolla, så det började på blåsa ock storma det 
värsta en kan tänka, just som de voro midt på sjön. Göran 
trodde, att de skulle stryka med hvad ögonblick som hälst; 
ock han till att jämras ock bedja, ock drängen skulle fä alt 
möjligt, bara han kunde göra slut på det här förskräckliga 
vädret. Jaa, Kalle lät inte omöjlig; men då skulle husbonden 
lägga sig rätt ända ned på båtflaken ock häfva utaf sig skorna 
ock ligga mol tyst. Nöden har ingen lag, säga de, ock Göran 
måste göra, som Kalle hade sagt. Men han tog fram. knifven 
bortur slidan ock kapade af ena stortån ock kastade honom 



'®) hushållade de. ") liten portion smör. '^) att lita pä. ") observe- 
rade. '*) föra spillningen ur [stallet. '*) kvacksalfvare. 



84 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

i sjön. Med det samma slutade det upp att blåsa, ock de 
kommo lyckligt till lands; men efter det fick sjön heta Tåsjön. 



På gammansålder** släpte Göran ifrån sig hemmanet som 
andra ena ock vardt födorådsgubbe '^ Litet ock intet hade 
han till att göra ock for bara ock poade'" med något smått. 
Om sommaren höll han för det mesta på fiska däri Hällasjön. 
Men där höll också Iljas till, ock så råkades de bägge ovän- 
nerna. Göran påstod, att det var bara han, som hade rätt 
till att fiska däri sjön, men det ville Iljas inte gå in på, ock 
därför så togo de ett husbondkast^* någon gång då ock då. 
De hade bvar sin not. En gång tog Iljas ock kastade noten 
sin innanför Görans, ock då bar det ihop för dem. Men medan 
de trätte, for all mörten bortår noten; ock efter den dagen 
fins det knappast en enda mört däri Hällasjön. 

Sedan Göran hade släpt ifrån sig hemmanet, hade han 
inte så godt om vätvaror som förr. Men käringen hon sålde 
någon mark smör eller någon mjölkskvätt då ock då, ock på 
det viset fick hon sig något litet uti flaskan. Det ville hon 
hafva för egen del, men det gick gubben inte in på. Då tog 
hon sig för till att gömma flaskan, men det var ändå omöjligt 
för hanne till att få ha brännvinet för sig själf, för gubben 
fann alltid åt det. Till slut tog bon ock frestade, om det gick 
an att gömma flaskan däri skogen, men det gick på tok ändå, 
för Göran gick rad väg dit flaskan var. 

'*) gamla dagar. ^^) undantagsman. *^) petade. *^) väldigt nappatag. 



v. 2 SVÅR HUNGERSNÖD. 85 



4L Svår hungersnöd. 

I Stöde sockenkyrka i Medelpad förvaras i handskrift en 
Beskrifning o/ver Sföde socken, författad 1769 af Magn. N. 
NoRDENSTÄtt, komminister därsammastädes. På tal om gamla 
ödesbölen heter det där i § 17: 

»Dessa synas hafva kommit i skattevrak dels nnder diger- 
dödsåldern^ dels i krigstider ock många påkomna frostar, till 
exempel Loböle^ hvarest ännu synas tecken till åkrar ock diken. 
Där skall förrådet varit så smått^ att en moder, när hon gick 
till skogs på arbete, afstillade sina små barn därmed, att hon 
strödde några näfvar hampfrö uti håren på en utbredd skinn- 
fäll, hvilka korn barnen sntto ock igenhämtade dagen igenom 
ntan att äga någon större delikatess.» 

I samma socken finnes en skogsby Vigge. Denna har 
namn enligt Nordenstam »af viggen d. ä. bärgskammen, som 
ligger östanföre, eller också däraf, att det fordom kan hafva 
hetat wägheden, emedan härom lärer varit någon stråkväg 
i forna dagar.» För några hundra år sedan hafva sju bönder 
varit på den näjden, hvilka haft sina bostäder å ömse sidor 
där vid Viggesjön. Efter digerdöden skulle ingen mer varit 
behållen af dem alla än Pal eller Paine, som bodde i Palböle 
ock var samtida med Brätte i Brattås. Denne Pal, som 
ock gifvit namn åt Palsjön, säges vidare hafva varit en rik 
man ock gått med silfversporrar på sina stöflar. När gran- 
narna i fornämnda tid ntdogo, berättas Palnes två söner hafva 
intagit alla Vigges ägor. 

Om Brattås heter det, att där har en i sin tid rik ock 
ansenlig man samt god smed bott, hvilken hetat Brätte, på 
hvilkens ankomst man skulle hafva måst vänta, innan prästen 
fick hålla tidegärd, ock skulle man inte få lof att ringa, förrän 
donen af Brättes resetyg hördes från Ökne bro. Skedde annor- 
ledes, så for gubben i ifver förbi ock satte af ända till Tuna 
kyrka, såsom det säges händt en julmorgon. 

Brätte gick om vintern klädd i en mudd af bäfverskiun. 

Hvad här berättas om Brätte träffar ock in på jätten 
Blacke, som var med om att bygga Högs kyrka i Helsingland 
ock efter hvilken det höga Blackåsbärget säges vara uppkalladt. 



86 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VI80K. V. 2 

Se Wi DM ARKS BcskriffUng of ver Helsingland^ s. 65. Uti Schisslebs 
Hälsinga hushåldning, Stbm 1749, omtalas ock gr ulliga minnen af 
digerdoden. Förr än Järfso sockenkyrka år 1747 begynte tillbyggas, 
funnos nämligen under kyrkans takfot trenne svarta människohufvud, 
som sägas blifvit ditsatta till åminnelse af denna digerdoden af de då 
för tiden lefvande. 

I Ofvansjo i Gästrikland berättas det, att en by, v. b. Sylbyn, skall 
hafva råkat i odesmål under digerdoden. Alla invånare dogo utom två 
käringar. Dessa upptogos i hvar sin af de närliggande byarna, som 
därvid delade Sylbyn midt i tu. 



42. Olof den helige. 

I Nordenstams Beskrifning dfver Stöde socken finnes i § 
32 följande anteckning: 

»Om drottning Astrid for härigenom med sin här, då bon 
omkring år 1034 var i begrepp att sätta prins Magnus på 
Norges tron, kan ej sägas för visso, ehura man hört talas om 
Olof Haraldssons krigsfärder upp genom Jämtland. En saga 
hörde jag i min barndom, att samme konung seglat öfver både 
skogar ock vatten, ock visades mig en ansenlig remna uti en 
häll vid Refsundssjön västan Grimnäsfjärden, den man sagt 
vara gjord af S:t Olofs järnskodda fartyg, som med häftighet 
seglat åt denna udde ock sedan öfver Qällen.» 

I den af förste landtmätaren A. Bråndell författade be- 
skrifningen^ öfver Hafverö s:n i samma landskap namnes äfven 
Olof Haraldssons hemfärd: 

Ett stycke från Hafverön i Kyrksjön, heter det, är den 
s. k. S:t Olofs sten belägen. En sägen om denna sten är, 
att S:t Olof på en resa från nedre landet körde öfver den- 
samma. Ännu visas märken i stenen efter medarna. 



') Handskr. i landtmäterikontoret i Hernösand. 



v. 2 OLOF DEN HELIGE. DALADANSEN. 87 



48* Daladansen. 

Ångenuaiiland. 

Långt innan Karl Johan kom hit till Sverge, var han 
spådd ntaf en utländsk man, att han skalle bli vår knng. Men 
Karl Johan gaf till ett gapskratt ock mente tro på, att var 
det så, att han blef kung, så skulle ock spåmannen få något 
riktigt högt ämbete. 

Med tiden gick det, som spåmannen sagt, ock Karl Johan 
vardt konung i Sverge. Han kom då ihåg den där utländske 
mannen ock bjöd honom till sig ock sade, att han skulle 
fk fara genom hela Sverges rike ock bese sig. Ock han skulle 
fk fara fritt med gästgifvarskjuts ock logera fritt om nätterna. 

Ock så gaf sig den utländske herren ut ock reste kring 
landet, ock kom till slut till Dalarna. En kväll skulle han 
söka logi för natten, men i alla gårdar fick han det svaret, 
att de skulle på dans diti en granngård, ock utaf det så 
kunde de inte låna någon hus. Så kom han ock till den 
gård, där dansen var, men det viste han inte af ock bad att 
få låna hus öfver natten. Ne-ej, det var omöjligt, för de höllo 
på dansa där. Han låtsades om ingen ting, men tänkte för sig 
själf, att nog skulle de få dansa sig mätta, ock skref några 
ord på en papperslapp ock stack honom bakom dörren mellan 
panelen ock väggen, så att inte någon såg det; ock sedan gaf 
han sig i väg. 

Men dansa fingo de ock. De flängde på i den vildaste 
fart, ock ingen var god till att stanna. Till slut höllo de på 
stryka med litet hvar, men då kom Tillbergen från Fjällsjö 
eller Remsele ock for där förbi. Då var det några grannar, 
som gingo till honom ock sade, hur det var, ock bådo honom 
t^r alt i värden hjälpa dem, så att inte hvar enda käft ströke 
med. Ja-a, Tillbergen tog utaf landsvägen ock körde ditpå 
gården, ock när han kom in i stugan, gick han rad väg dit- 
till dörren ock tog bort papperslappen. Med det samma vardt 
det slut på dansen. 

Men huru kunde han ha reda på den där lappen? — Jo, 
han hadde väl läst svartboken. 



88 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

Pä liknande satt förhöll det sig med HacksSngedansen i byn Häcks- 
äng i Jämtland. Där var det en lapp, som i vrede öfver nekadt natt^ 
härbärge satte b& häjdlös fart pä de dansande. Alla, som kommo in, 
grepos af samma raseri. Husmodern kom in frän ladugarden ock skulle 
sila mjölken, men hann ej mer an börja, förr än hon drogs in i dansen 
med tråget i händerna. Morgonen päföljande dag fick en granne se 
hela tillställningen. Han misstänkte genast lappen ock satte af efter 
honom. I närmaste by hann han honom ock ock bad honom ställa alt 
till rätta. Lappen bad mannen vända om ock taga bort det bakom 
panelen gömda papperet Han gjorde sä, ock genast fingo de nästan 
liflösa dansarena en väl behöflig hvila. — Af ven talas om Hajodansen, 
men om denna har jag ej lyckate fä nägra uppgifter. 

Jfr Den underbara ärsdansen uti Fornsv. legendarium II, s. 
876 o. 1237. Där omtalas tolf röfvare, som en julnatt kommo till en 
kyrka pä Orkenöarna för att med vald taga prästens dotter. De lockade 
hanne ut ur kyrkan ock började dansa med hanne i vapenhuset, under 
det en af dem sjöng: 

Redo kamrater redobog na öfver tjocka skogar 
ock giljade med synd vanaste jungfru. 
Hvi ständom vi, hvi gängom vi ej? 
Men med den visan ock den dansen fingo de hälla på är cick dag. Jfr 
ock Härgadansen i Sv, landsm. I, s. 238. 



44. Riddaren ook liljobladet. 

Vilhelmina, Asele lappmark. 

I gamla tider var det en gosse, som inte hade fått lära 
sig något gudsord såsom andra barn, ock därför fick han lida 
mycken smälek; alla skrattade åt honom ock gjorde nid af 
honom. Men de fingo gå på, bäst de ville, ock vara så otäcka 
som hälst, han vardt ändå inte ond, utan teg ock sade bara 
för sig själf: 

Gtid misskunda dig öfver mig. 

Så där menlös var han, så länge han lefde. Då han var 
död ock skulle begrafvas, fick han inte ligga i lag med annat 
folk där på kyrkogården, utan begrofs för sig själf bakom 
kyrkan. Men på grafven växte det upp ett träd, ock på dess 
blad stod det skrifvet: 

Gud han förbannar sig, ock jag vill förbarma mig. 



v. 2 RIDDAREN OCK LILJOBLADET. 89 

Legenden är en variant till den, som finnes trykt i Fornsv. legen- 
dorium I, s. 7. En rik ock högättad riddare gick i klostor. Han kunde 
hvarken läsa eller skrifva; det enda han kunde var Ave Maria, men sä 
läste han de orden ständigt både natt ock dag. »8edan han var död 
ock i jord gräfd, så växte den vanaste lilja upp af hans graf, ock uppå 
hvarje liljoblad var Ave Maria skrifvet med guldbokstäfver. Man gräfde 
till roten ock fann, att hon gick ut af hans tunga.» 



VISOE. 



fe 



1. Riddar Malkolm. 

Ydre här., Östergötland. 



lö^^E^^I^^^^E^^ 



I 



] . Rid - dar Malkolm han ri - der tiil sin ka - ra mo * dera gärdj 



t 



"* — ^ 



3= 



1 



S^S 



i 



a - - te för ho - - nom hans 



ka - - ra mo - - der står. 



Jag 



E 



::t 



^ 



-^ — h- 



t-t 



IeI 



Ii - tar på Guds nä - der ock min jang-fru. 

2. »God dag, god dag, riddar Malkolm så fin, 
vill du nu byta skön Appelgrå med mig? 

3. Inte behöfvcr du vatten, ock inte behöfver du söm, 
inte behöfver du vattna förrän vid Ankarbro ström.» 

4. Riddar Malkolm han rider sig till konungens gård, 
ock ute för honom själf konungen står. 

5. »God dag, god dag, riddar Malkolm så fin! 
Hvar har du fått sköna Appelgrå min?» 

6. »Ock inte har jag stulit, ock inte har jag köpt; 
jag hafver med min morbror i rosengård bytt.» 

7. »Om du hade hufvun ock de vore två, 
så skulle de ntaf för min Appelgrå.» 

8. Ock konungen han ropar till småsvennen sin: 
»I sätten riddar Malkolm i fångatornet in!» 



v. 2 RIDDAK MALKOLM. 91 

9. »Ack, om min jangfru viste, jag i morgon skulle dö, 
vist klädde hon min galge med guldspetsar röd. 

10. Ack, om min jungfru viste, jag i morgon skulle dö, 
vist klädde hon min stupstock med guldspetsar röd.» 

11. Det var en liten båtsman, som lyddes däruppå: 

»Dem buden skall jag föra till hans sköna jungfrus gård.» 

12. »Hur skall jag det begripa, hur skall jag det förstå? 
Han for härifrån på sin sköna Appelgrå.» 

13. Jungfrun hon ropade alt öfver sin by: 

»I skaffen mig hit en riddarklädning ny!» 

14. Ock jungfrun hon ropar alt öfver sin gård: 
»I sadlen nu tolf tusen gångare grå!» 

15. Ock jungfrun hon rider sig till konungens gärd, 
ock ute för hanne själf konungen står. 

16. »Riddar Malkolm han ligger så djupt ned i land, 
så ingen skön riddare kan komma där fram.» 

17. »Om ni ej lemnar mig riddar Malkolm ut, 
skall ni ej få se staden för kulor ock krut. 

18. Om ej riddar Malkolm här strax för mig står, 
skall ni ej få se staden för sköna Appelgrå.» 

19. Ock konungen han tittade alt öfver sin gård: 
han såg icke staden för sköna Appelgrå. 

20. Ock konungen han tittar genom vindsglnggen ut: 
han såg icke staden Kr kulor ock krut. 

21. Ock konungen han talar till småsvenner två: 
»I hämten riddar Malkolm ur fångatornet blå!» 

22. Skön jungfrun hon svängde sin gångare omkring: 
»Nu har jag narrat konungen, ock ofet helt gesvindt.» 

23. Ock jungfrun hon rider ifrån konungens gård: 
»Nu skall vi väl reda till bröllop i år.» 

24. »Hade jag vist, det en jungfru hade vatt, 

han skulle ej sluppit lös för hundra tusen mark.» 
Jag litar på Guds nåder ock min jungfru. 

Jfr G.-Afz. (Bergströms uppl.) nr 68. Med tvekan meddelas den 
värdelÖBa melodien. 



1 



92 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



2. Fästmön. 

Norra Vedbo här., Sm ål and. 

1. Det var alt sent om en lördagskväll, 
jag skulle till min käresta bortrida; 
så gångar jag mig åt kammaren in 
ock klädde mig i nättaste kläder. 

För hopp, sade jag — 
farallarallara! — 
jag klädde mig i nättaste kläder. 

2. Så gångar jag mig åt Stallgatan fram, 
jag klappade blacken på länden; 

ock sadeln skalle vara af rödaste gald 
ock betslet med silfver beslaget. 

3. Så red jag mig sju mil om en natt, 
med' de andra så sött månde sofva. 
Ock när som jag kom i den vildaste mo, 
så fick jag höra foglarna sjunga. 

4. De sjöngo om jungfrun, de sjöngo om mig, 
de sjöngo, att min käresta var döder. 

Så red jag mig litet längre fram, 
så fick jag höra klockorna ringa. 

5. »Ock hören I, mine ringaremän, 
hvem ringen I klockorna före?» — 
»Dem ringom vi för en ungersvens mö, 
som nu blifvit nyligen döder.» 

6. Så rider jag mig litet längre fram, 
så fick jag se de gräfvare grafva. 
»Ack, hören I, mine grafvaremän, 
hvem grafven I grif terna före?» 

7. »Dem grafvom vi för en ungersvens mö, 
som skall uti jorden att multna.» 

Så gångar jag mig åt kyrkan fram, 
där fick jag se min käresta låg döder. 

8. Så kysser jag hanne på blekaste kind, 
som förr varit rosenderöder. 

»Mist har jag far, ock mist har jag mor, 
ock mist har jag guldet det röda — — 



v. 2 FÄaTMÖN. HUSARERNA. 93 

9. Men ingen sorg har tvingat mig så hårdt; 
men denna sorgen tvingar mig till döden.» 

För hopp, sade jag — 

farallarallara! — 
men denna sorgen tvingar mig till döden. 



3. Husarerna. 

Ydre här., Östergötland. 

1. Jag gångar mig till stallet; 
i stallet fick jag se 

tre busare-hästar, 
en, två, tre. 

Så gick jag till min lilla fru, 
ock sad': »Min lilla vän, 
hvad är det tör biisare-hästar? 
Det vet du, min vän.» — 
»Hå hå, din gamla tosing, 
jag tror böfveln rider dig, 
ock hund han månde plåga dig! 
Det är de tre mjölkköer, 
min moder skänkte mig.» 
Mjölkköer med sadlar på 
— hopp fallerej — 
jag är en man af värde, 
som mången man är mer. 

2. Jag gångar mig till farstun; 
i farstun fick jag se 

tre husare-kappor, 

en, två, tre. 

Så gick jag till min lilla fru 

ock sad*: »Min lilla vän, 

hvad är det för busare-kappor? 

Det vet du, min vän.» — 

Hå bå, din gamla tosing, 

jag tror böfveln rider dig, 

ock hund han månde plåga dig! 

Det är de tre sängtäcken, 

min moder skänkte mig.o 



94 BERGSTRÖM OCK KORDLAMDfiR, SAGOR, SÄGNER OCK YI80R. V. i 

Sängtäcken med snören app& 

— hopp fallerej — 

jag är en man af värde, 
som mången man är mer. 

3. Jag gångar mig till kammaren; 
inunder bordet fick jag se 

tre husare-stOflar, 

ett, två, tre. 

Så gick jag till min lilla fru 

ock sad': »Min lilla vän, 

b vad är det för busare-stöflar? 

Det vet du, min vän.» — 

»Hå hå, din gamla tosing, 

jag tror böfveln rider dig, 

ock hund han månde plåga dig! 

Det är de tre mjölkkärnor, 

min moder skänkte mig.» 

Mjölkkärnor med sporrar på 

— hopp fallerej — 

jag är en man af värde, 
som mången man är mer. 

4. Jag gångar mig åt sängen; 
i sängen fick jag se 

tre husarer ligga, 

ett, två, tre. 

Så gick jag till min lilla fru 

ock sad': »Min lilla vän, 

hvad är det för tre husarer? 

Det vet du, min vän.» — 

»Hå hå, din gamla tosing, 

jag tror böfveln rider dig, 

ock hund han månde pläga dig! 

Det är de tre mjölkpigor, 

min moder skänkte mig.» 

Mjölkpigor med mustascher på 

— hopp fallerej — 

jag är en man af värde, 
som mången man är mer. 



v. 2 



HERE HJALMAR. 



95 



4. HeiT Hjalmar. 

Asarps socken, Västergötland. 



i^ 



^^ 



I r^ 1^ 



aiirc 



l=V4- 



E^JE^g}^^!^^^^ 



Herr Hjal - roar han red sig alt uppför en mu-u-u-u-ur, Herr 



1^ 



^ -■L O^ gggE^^:;^,^'^^ 



Hjal-niar han 



red 81g alt 



uppför en mur. 



Där 



I 



^ 



m—x=t 



wm 



1— r — r 



—■z 



z=x 



stodo sju 



känipar så ty-sta på lur. Där stodo sju 




1—0- 



kämpar så ty-sta 



lur. Så raskt rider ock Herr Hjalmar i 



i^^iÉi 



Sa-dn- a land. 



2. Herr Hjalmar han rider i Btensalcn in, :|;: 
så stenarna ramla' alt rundanomkring. :|!: 

3. Herr Olof slog handen alt uti en 8tcn::|: 
»Här skall da finna kämpe, som inte är klen!»: 

4. Herr Hjalmar slog handen i sadoleknapp: :||: 
»Här skall du finna kämpe, som inte ger tapt!)>:{|: 

5. Men innan herr Hjalmar vet ordet utaf, :|{: 
så hugger herr Olof hans hufvud utaf. :{|: 

6. Herr Olof han red sig till jungfrunes gård, :||: 
ock ute för honom den jungfrun hon stod. :'|: 



96 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

7. »Ar det Hjalmars hufvad du iorer med dig, .-||: 
så står en sölfkanna fulltappad med vin.» :||: 

8. Men första drieken han utur sölfkannan drack, :|| 
sin sölfsnörda knif i hans hjärta hon stack. :||: 

9. »Ock ligg nu du där ock sim i ditt blod, :||: 
för du hafver slaktat den kämpen så god.» :||: 

Så raskt rider ock den jungfrun i Sadualand. 

Upptecknad ur minnet af fröken J. Strömbom, såsom hon hörde den 
sjungas for 50 — 60 är tillbaka; öfverlemnad till R. B. af grosshandl. 
Carlander i Stockholm. Jfr G.-Afz. nr 47: i, 2, ock Herr Hjelmau 
i Eva Wigstböms Folkdiktning, 1 (1880), Visor n. 10. 



5. Beoklg båtsman. 

Finnland. 



m 



*r^srt 



l^l^^l^^ 



Hör 



1^ 






du nu, becki bHUman, hva ja nu säljer dej: 

/T\ &^ 



V— W'- 



X 



-x 



^gj 



»Vill du in-te spe -la gull -- tärning me mej? Hej hopp fadi - raMal- 







/TN /Tv 



rit. 



/TN 



^^^ 



^■=^- 



1^1 



lej, Hej fa-di rallal-laHal lej. Gull tar-ningme mej?» 



m 



*-ii=tz:f:: 



%^^m^m 






2. »Spe 



Ii 



4/_t > -U-U: 



la gull tar-ningme dej? Men ja har ju 



in-gen-ting att aät-ta opp mot dej. Hej etc. 

3. »Sätt da opp din jacka så ny o vacker o blå, 
o därimot ja sätter opp min sidenkjortel blå.» 



v. 2 BECKIG BÅTSMAN. 97 

4. När tärningen för första gängen på raffelbräde rann, 
becki båtsman tappade o sköna jungfrun vann. 

5 o. 6 = 1 o. 2. 

7. »Sätt dn opp din mössa så ny o vacker o go, 
o därimot ja sätter opp min gullbroderta sko.» 

8. När tärningen för andra gången på raffelbräde rann, 
becki båtsman tappade o sköna jungfrun vann. 

9 o. 10 r= 1 o. 2. 

11. »Sätt du opp din klocka så ny o vacker o go, 
o därimot ja sätter opp min ära o min tro.» 

12. När tärningen för tredje gången på raffclbräde rann, 
sköna jungfrun tappade o becki båtsman vann. 

13. »Hör du nu, becki båtsman, du gange ifrån mej! 
Grå hästen o gullsadelen dem vill ja ge åt dej.» 

14. »Grå hästen o gullsadelen dem f&v ja som ja kan; 
men ja vill ha din jungfrudom, den ja på tärning vann.» 

15. »Hör du nu, becki båtsman, du gange ifrån mej! 
Ett skepp uti floden det vill ja gifva dej.» 

16. »Ett skepp uti floden det får ja som jag kan, 

men ja vill ha din jungfrudom, den ja på tärning vann.» 

17. »Hör du .nu, becki båtsman, du gange ifrån mej! 
Min faders halfva rike det vill ja gifva dej.» 

18. »Din faders halfva rike det får ja som ja kan, 

men ja vill ha din jungfrudom, den ja på tärning vann. 

19. Jag är ingen becki båtsman, fast kanske ja synes så; 
jag är den största konungason, som på jorden månde gå.» 

20. »Ar du den största konungason, som på jorden månde gå, 
så skall du få min jungfrudom, ja, om den vore två, 

Hej hopp fadirallallej, hej fadirallallallallej, 
Ja, om den vore två.» 

Sjöngs 1850 yid finska gardets lägermote af en soldat LiUA frän 
Ekenäs skargård. Stabskapten H. Åkerman, som då hörde den ock 
välvilligt meddelat den, hade den i lifligt minne, med undantag af 
början, som of verensstämt med G.-Afz. 31 : 1, 2, v. 1. Uppt. 1879 
af magister A. A. Borenius i Borgå ock 1880 ofverlemnad till R. B. 
Sjnnges f. n. enl. Faoerlund, Korpo o. Houtskärs socknar s. 186, äfven 
i Egentliga Finnlands skärgård. 



Sn, landsm. V. 2. 



98 BBRGSTRÖM OCK NORDLANDER» SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



6. Olof Adelen. 

Hjälfita 8:n, Uppland. 

1. Olof Adelen han tjänte pä konungens gård 
för pänningar ock välskurna kläder. 

Så litet som han åt, dess mindre han drack; 
han sörjer sin hjärteliga kära. 

2. Olof Adelen han går upp till konungens bord, 
han gjorde alla tjänster, som han kunde, 

ock bad sin konung ödmjukast om nåd 
att fk resa till rosendelunden. 

3. »Fattas dig nöje eller fattas dig vann, 
eller fattas dig kläder eller föda? 

Så säg mig uppriktigt af bjärta ock mund 
hvad du uti rosendelund skall göra.» 

4. »En tidning är kommen från rosendelund, 
som mitt bjärta så svåra månde blöda. 
Ett bref är nu kommet frän rosendelund, 
som säger, att min käresta är döder.» 

5. »Ja hör, Olof Adelen, hvad jag nu säger dig: 
hon var väl intet mera än en kvinna. 

Så mycket råder jag i detta här land, 
så du skall få den yppersta grefvinna. 

6. Du har vatit trognast i hela min gård 
af alla grefvar ock baroner. 

Dig vill jag gifva en hederlig skänk: 
tolf tusen danska guldkronor.» 

7. »Alt hvad konungen har i hela sin gård, 
det vill jag als intet hafva. 

Långt hallie vill jag fara till rosendelund 
att följa med min käresta till grafva.» 

8. »Pistolen ock sadeln han hörer dig till 
ock fålan den flinkaste bland alla. 

Så far nu dit, alt uti Guds namn, 
jag vill dig stads Herren Gud befalla.» 



v. 2 OLOF ADELEN. 99 

9. Olof Adelen han sadlar sin gångare röd, 
den flinkesta ock snällesta bland alla. 
Så rider han sig» som fogeln han flög, 
alt öfver de nordiska fjällan 

10. Ock när som han kom till rosendelund fram, 
så bandt han sin fala vid en stätta. 

Så gångar han sig i sorgehus in, 
där fruar ock fröknar de gräto. 

11. Olof Adelen han sig på golfvet måud gå, 
sina händer han vrider så svåra. 

Hvart enda sandkorn, som uppå golfvet låg, 
så han vattnade med sina tårar. 

12. Så svarade den gamla frustugemor: 
»Ja, väl så får du hannes gelike.» 

»Nej, hannes gelike fins ej på denna jord, 
mycket mindre i vårt konungarike.» 

13. Olof Adelen han föll på sina bara knän, 
med sina armar han liket omfamna'. 
Ock så böjde han sitt hufvud ned 

ock sin anda till himlen uppsände. 

14. De lade de liken alt uti en graf 
ock gjorde så en kista utaf marmor. 
Ock där så hvila de, ja intill domedag, 
ock hvila uppå hvarandras armar. 

15. Det växte en lind på deras graf, 

den linden växte upp med två grenar. 
Den ena grenen tog den andra i famn, 
man märkte de båda voro kära. 

Denna ock de tre närmast följande visorna äro upptecknade efter en 
70-&rig gummas föredrag. Hon hade lärt sig dem i sin ungdom af en 
annan y då gammal gumma, som kunde »mycket gamla ock vackra visor». 
Jfr Olar Adelin hos Arwidsson, Sv. forns. II: 50. 

Frustugemor förklarade sångerskan vara det samma som »mor- 
mor». »Gud tog bort den strängda kärleken, därför att så många 
gjorde af med sig för hvaranda», sade hon. 



100 BERGSTRÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 



7. Fragment. 

Hjälsta 8:n, Uppland. 

1. »God dag, god dag, I gräfvaremän! 
För hvem gräfven I denna grafven?» 

2. »Den gräfva vi ät en ung fästemö, 
som i främmande land var trolofvad.» 

3. »I gräfven den grafven båd djuper ock bred, 
som tvä uti hanne kund bvila.» 

4. Ungersven han lyfte pä sin kungeliga hatt, 
sä bjöd han alla gräfvarena god natt. 

5. Ungersven han red sig ett stycke Tänger fram, 
så möter han de bärarena, som buro. 

6. »Sätt ner, sätt ner, skön bäraremän, 
lät mig få liket beskåda!» 

7. Ock han klappade hanne på blekrödan kind, 
som förr varit rosenderöda. 

8. Händer hade hon som det hvita elfenben 
ock ögon som en liten blå dufva. 

9. Här hade bon, som spunnet var af guld 
ock flätadt under en liten silkeshufva. 

10. Han drager upp sitt röda guldsvärd 
ock sticker igenom sin sida. 

11. Ock sedan föll han pä sina bara knän 
med sina armar han liket omfamna'. 

12. Ock så böjde han sitt hufvud ned 
ock sin anda till himlen uppsände. 



v. 2 FRAGMENT. KUNG VALLBMO OCK LITEN KERSTIN. 101 



8. Kung Vallemo ook liten Kerstin. 

Hjalsta 8:n, Uppland. 

1. Kang Vallemo han rider sig till liten Kerstins gård. 

— Uti lundom -— 
Ute för honom liten Kerstin månde stå. 
Förty det var så lofvadt i vår ungdom. 

2. »Hör nu liten Kerstin, hvad jag nu säger dig: 
har du lust att följa ur landet med mig?» 

3. »Hur skall jag kunna följa ur landet med dig? 
Förty det är sä mången, Bom aktar nppå mig. 

4. På mig aktar fader, på mig aktar mor, 
på mig aktar syster så väl som bror. 

o. På mig aktar också min förra gode vän; 

det mesta som jag rädes, så rädes jag för den.» 

6. Kung Vallemo han spände bälte om liten Kerstins lif, 
så rider han sig, ja sju milar väg. 

7. När som dom kom till den grönaste lund, 

där lyster dem att hvila, ja där en liten stund. 

8. »Kung Vallemo, Kung Vallemo du sofver intet mer! 
Jag hör min faders hästar ock vagnar, hur de guyr.» 

9. »Hör du din faders hästar ock vagnar, hur de gny, 

så heter jag kung Vallemo. Jag dem väl lär att sky. 

10. Liten Kerstin, liten Kerstin, liten för sann! 
I dag så får du inte nämna mitt namn.» 

11. Ock första slag, han vid dem slog, 
tolf tusende hundra han under sig tog. 

12. Ock andra slag, han vid dem slog, 
mång tusende hundra han under sig tog. 

13. »Kung Vallemo, kung Vallemo, du stillar ditt svärd, 
ty detta var min fader, du nnnnes högg ibjäl!» 

14. Kung Vallemo strök af sitt blodiga svärd: 

»Vor inte du min fästemö, vist vor du detta värd. 

15. Ocke vill du nu: följa dina vänner hem igen, 
häller vill du följa en blodig ungersven?» 



102 BERGSTKÖM OCK NORDLANDER, SAGOR, SÄGNER OCK VISOR. V. 2 

16. »Ja, inte vill jag följa mina vänner åt hem igen. 
Långt hällre vill jag följa en blodig nngersven.» 

17. »Hvarför rider do så sakta ock har ett sorgfnlt mod?» — 
»Skall jag inte rida sakta ock ha ett sorgfult mod? 

18. Uti min vänstra sida där rinner hjärteblod.» 



19. När som kang Vallemo kom på sin kongeliga gård, 
ute för honom hans moder månde stå. 

20. »Kära min moder, ni bäddar upp en säng, 
ock kära du min broder, du lägger mig i den. 

21. Ock kära du min broder, du tar emot min vän.» — 
»Jag nog så skall jag taga emot din kära vän. 

22. Bara jag viste, hon var en rener mö.» — 
»Skall bon inte vara den renaste mö? 

23. Jag har inte haft tid att klappa hannes kinder så röd» 

24. Ock kära du min broder, du sadlar på en häst! 
Ock kära min fader, skaffer mig en präst!» 

25. Om morgonen innan det dager blef ljus, 
då var det tre lik i kung Vallemos hus. 

26. Det första var kung Vallemo, det andra var hans brud^ 

— Uti lundom — 
det tredje var hans moder, hon sörjde döden ut. 
Förty det var så lofvadt i vår ungdom. 

Jfr G.-Afz. nr 2. 



9. Fragment. 

Hjälsta 8:n, Uppland. 

1. Jungrrun hon in till sin fostermoder gick. 

— Men herr Karl sofver allena — 

2. Hon frågade hanne om råd: 

— Men herr Karl sofver allena — 

3. Om hon torde våga till vakestugan gå? 

— Men herr Karl solVer allena — 



v. 2 FRAGMENT. 103 

4. »Ja, inte vill jag neka dig, 

— Men herr Karl sofver allena — 

5. ock inte ber jag dig gå, 

— Men herr Karl sofver allena — 

6. men noga skall du akta dig, 

— Men herr Karl sofver allena — 

7. för herr Karls falska råd.» 

— Man herr Karl sofver allena — 

8. Jungfrun bon in genom dörren steg, 

— Men herr Karl sofver allena — 

9. bon blekna' ock rodna' på kind. 

— Men herr Karl sofver allena — 

10. Herr Karl, som uppå båren låg, 

— Men herr Karl sofver allena — 

11. hans falska hjärta log. 

— Men herr Karl sofver allena — 

12. Ock jungfrun hon åt hufvut steg: 

— Men herr Karl sofver allena — 

13. »Gud gifve, du vore i lifvet! 

— Men herr Karl sofver allena — 

14. Vist skulle du blifva min.» 

— Men herr Karl sofver allena — 

15. Herr Karl, som uppå båren låg, 

-r— Men herr Karl sofver allena — 

16« han strök af svepningen sin. 

— Men herr Karl sofver allena — 



Innehållsförteckning-. 



Sagor ook sägner. 

Nr Öfverskrift Uppt. af S. 

1. De tre goda råden bibi. R. Bergström 3. 

2. Högfärdiga prinsessan » > 6. 

3. De fyra bröderna » » 9. 

4. Studenten som vardt så rik » » 11. 

5. Sante Mårtens frieri kand. J. Nordlander 15. 

6. Huru björnen fick stubb » » 17. 

7. Björnens ock räfvens samarbete » > 19. 

8. Slantviks mjölnare » » 22. 

9. Häradsdommaren på biskops vi- 

sitation » » 24. 

10. Prästen som aldrig fick någon 

att gråta » » 26. 

11. Den supige prästen » » 27. 

12. Den snåle prästen ock den ill- 

marige klockarn » > 28. 

13. Prästen som hade så stygga 

afäkter » » 30. 

14. Torparfolket i Hännrike » » 31. 

15. Lill-Pintel ock Stalogubben sk ollar. O.P.Pettersson.. 37. 

16. Pintel som stal trollkäringens 

guldsaker semin. A. Forsgrén 41. 

17. Tomten ock han Lat-Mattes skollär. O.P.Pettersson.. 48. 

18. Jägaren ock skogsfrun kand. J. Nordlander 50. 

19. Den kvällsgirige bonden » » 52. 

20. Jättekvinnan ock förste bonden skollär. O. P.Pettersson ,. 53. 

21. Ett jättebarns död » > .. 54. 

22. Kränger ock Bullrus herr P. Edholm 55. 

23. Uppror bland vättarna ock flytt- 

ning skollär. O. P. Pettersson .. 56. 

24. Vättkon 1 » » .. 59. 

25. En vättkvinnas förlö^ing » » .. 60. 

26. Vättbröllopet kand. J. Nordlander 63. 

27. Kvarngubben » » 64. 



v. 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 105 

28. Den ångerköpte lappen kand. J. Nordlander 65. 

29. Huruledes lapparna blefvo fria 

från krigstjänst skollär.O.P. Pettersson. .66. 

30. H varför pesten flydde från Lapp- 

land » » .. 68. 

31. Korshällbärget i Hälgiim kand. J. Nordlander 69. 

32. Prästflon i Hälgum » > 70. 

33. Vängel- ock Faxälfvens uppkomst skollär. O.P. Pettersson.. 72. 

34. Disa Diste » » - 73 

35. De norrländska landskapens namn kand. J. Nordlander 74. 

36. Ångermanälfvens namn » » 76. 

37. Sidensjö, Anundsjö ock Själevad 

fä namn skollär. O.P. Pettersson.. 77. 

38. Härjedalens första inbyggare .— rotskolmäst. P. Eriksson.. 78. 

39. Ljustorps första inbyggare kand. J. Nordlander 80. 

40. Göran i Bodum stud. E. Neselius 80. 

41. Svår hungersnöd kommin. M. N. Norden- 

stam 85. 

42. Olof den helige » » 86. 

43. Daladansen kand. J. Nordlander 87. 

44. Riddaren ock liljobladet skollär. O.P. Pettersson.. 88. 

Visor. 

1. Riddar Malkolm e.o.aman.C.F.HELLMAN.. 90 

2. Fästmön » > --92 

3. Husarerna > » --93 

4. Herr Hjalmar frök. J. Strömbom 95 

5. Beckig båtsman mag. A. A. Borenius 96 

6. Olof Adelen gymnasisten E. O. Are- 

nander 98 

7. Fragment » » 100 

8. Kung Vallemo ock liten Kerstin » » loi 

9. Fragment » » 102 



89. landtm, V. 2. 8 



HTAKE BIlRiO flll KiRRKMI 01 

BE SVMSKA lANDSliLIN OCK SVENSKT FOLKLIF V. 3. 



FiBODyiSENBET I ÅNeEBlÅElNB 



HED SIDOBLICK PÅ FULLANDENA I NÄRLIGGANDE LANDSKAP 



I KORTHET FRAMSTÄLDT 



AF 



JOEM NOBDLANDEL 



STOCKHOLM 1885 

KONOL. BOKTRYCKERIET 

P. A. N0R8TBDT & SÖNER 



Norrlands första kolonister hafya tydligen varit fiskare ock 
jägare. Anna finnas sägner om jättar, som fångat lax i älfyar- 
nas forsar samt på det envisaste sökt försvara dessa mot de 
inträngande människorna; talrika ortnamn gifva också vid 
handen, att i synnerhet jakt på älg varit ett viktigt närings- 
fång. De fiskande ock jagande invånarne började så smånin- 
gom sysselsätta sig äfven med boskapsskötsel ock åkerbrak. 
Äf enstaka gårdar appstodo hela byalag, ock när böndernas 
hjordar vaxit till i antal, ville mulbetet på skogarna invid byn 
ej längre räcka till, utan man blef nödsakad att sommartiden med 
boskapen fara längre bort från bygden för att skaffa sig vid- 
sträktare ock rikare betesmarker. Här appft^rdes ladugårdar 
fOr boskapen, stugor för vallhjonen, ock fäbodarna stodo där 
Tärdiga. Dessa hatva varit — liksom de ännu äro — af största 
betydelse för odlingens utbredning i Norrlands skogsbygder, 
ock vi torde ej göra oss skyldiga till så synnerligen stor öfver- 
drift, om vi påstå, att det är de, som brutit bygd norr om 
Dalälfven. De hafva därför också länge varit föremål för 
forskares uppmärksamhet Så yttrar Geijer, ^ att »fäbodarna 
med deras betesmarker ha öfver alt varit kulturens första ut- 
poster; boland, nybyggen ha af dem uppstått ock blifvit 
nya, egna hemman, som afsöndrat sig från de gamla.» Senare 
hafva WiDMARE ^ ock H. Hildebrand ^ utförligt behandlat fä- 
bodarnas betydelse för nyodlingars upptagande, den förre sär- 
skildt för Helsingland, den senare i allmänhet, ock båda till- 
delat dem samma stora vikt som Geijer. Vi ha därför trott, 
att det icke skulle vara gagnlöst att söka lemna en skildring 
af fåbodväsendet, sådant det ter sig i våra dagar. I den tanken 
ha vi här sammanfört egna iakttagelser ock andras upp- 
gifter om själfva fUbodarna ock lifvet i dessa samt hvad mer, 
som härmed kan hafva sammanhang. Där ej särskildt namnes, 
skildrar jag förhållandena i min födelsebygd, Multrå socken i 

O Svenska folkets historia, Sthm 1876, a. 71. 

*) Beskrifning Öfver provinsen Helsingland, Uppsala 1860. 

') Sveriges medeltid^ Sthm 1879, I e. 51 o. f, 



\ 



4 NORDLANDER, FAB0DVÄ8ENDET I ÅNQERMANLilND. V. 3 

Södra Ångermanland, belägen vid Ångermanälfyen omkring nio 
mil ofvan dess atlopp. 



Emedan våra norrländska landskap sakna tillräckligt mul- 
bete i eller invid själfva byarna, har man sedan nrminnes tider 
varit hänvisad till de mera aflägsna skogarna. Till ömsesidigt 
skydd ock till trefnad för de kvinnor, oftast flickor (febostin- 
tem, febojäntem eller vanligast febopigem, i norra Ångm. ^ 
äfven Q&Upigen), som nnder vistelsen i fäbodarna, boern, sköta 
om boskapen, bafva ofta en eller flere byars hemmansägare 
sina bodar pä samma plats, feboställe. Skogen däromkring, 
på hvilken korna beta, kallas i Ångm. febomärka, i Jämtl. 
jatldta. Fäbodstället tages vanligen vid någon sjö, å eller 
betesrik myr på- en eller två, i Jämtl. ända till fem mils afstånd 
frän bygden. Den skoglösa planen mellan bonings- ock fä- 
husen kallas vallen. Denna begränsas på ena sidan af bonings- 
husen, af hvilka hvart ock ett i Multrå-trakten kallas störese ^ 
eller af yngre personer kokhuse, ock på den andra af i rad 
stående fähus, här kallade fogs, Medp. (Indal) fägs. 

Till en början fästa vi oss vid kokhuset. Grundritningen 

till detta är i allmänhet densamma ock ses af närstående teckning. 

^ J^ Genom dörren H kommer man in i det 

D egentliga rummet, hvars golf består af 
hyflade bräder ock hvars väggar sakna 
all beklädnad, så framt de icke prydas 
med äldre årgångar af tidningen »Svenska 
Veckobladet». I hörnet G står spiseln, 
som dock vanligen ej är nog stor för att 
kunna begagnas vid ostberedning. Midt 
emot spiseln längs efter väggen FC är 
på omkring två alnars afstånd från golfvet en lafve, som något 
lutar framåt. På denna lafve (Uvdn best. sg.) lägges halm ock 
därofvanpå litet sängkläder, hvarefter bädden är färdig. Här 
ligga fäbodpigorna ock vallaren, jetarn, samt hvarje annan, som 
tillfälligtvis kan behöfva natthärbärge hos dem. På sista tiden 

^) Med Ångm., Medp., Jämtl. ock Hels. utmärkas landskapen Ånger- 
manland, Medelpad, Jämtland ock Helsingland. 

^) I Edsele sterrese, Ramsele störOse, i Torp (Medp.) stéje, i 
Indal (Medp.) äfven ellboa, alt best. sg. 




v. 3 



BYGGNADER. 



har lafven börjat ersättas af sängar. Genom andra dörrar 
kommer man in i de mindre rummen a ock b, som tjäna till 
förvaringsrum för mjölken. Här saknas brädgolf, men i stället 
är marken takt med friskt granris. Mjölkbodarna äro två, 
därför att två bönder för det mesta hafva gemensamt kokhus. 
Ofver alt äro väggar ock dörrar, säten ock pallar samt alt 
annat^ hvarå man kan rista med knif, fulla med begynnelse* 
bokstäfverna till namn p& personer, som någon gång hedrat 
bodarna med ett besök ock på detta sätt velat kunngöra det 
för samtid ock eftervård. Fähusen äro ytterst låga: knapt 
två alnar på väggbandet. De sakna golf ock hafva för öfrigt 
ej synnerligen vidlyftig inredning. Fönster behöfvas icke, ty 
det nödiga ljuset insläppes genom springorna i den vårdslöst 
timrade väggen samt genom gluggar. I den åt skogen vettande 
väggen finnes en sådan, dygggloddjen, hvarigenom gödseln 
kastas ut på den under bar himmel liggande gödselhögen. 

Från detta byggnadssätt förekomma dock alt emellanåt 
smärre afvikelser. Kokhusens antal är t. ex. olika. Sils by i 
Fjällsjö s:n (Ångm.) har ett gammalt fäbodställe med icke mindre 
än älfva eller tolf störös. 

Från Säbrå s:n invid Hernösand med- 
dela vi närstående grundritning af ett kok- 
hus i byn Åms föbodar: 

a mjölkbod 
b ^ftlfva kokhuset 
c eldstaden 
d sängplats. 

Här har man en väggsäng, som rymmer fyra personer, med 
lika rymlig öfverbyggnad, s. k. jäll. För längre upp i landet 
liggande socknar såsom Edsele, Ramsele ock Fjällsjö ter sig 
saken sålunda: 

Ritningen A r ^ ^ 

a n^ölkbod med ingång ge- i 
nom dörren ä 

b, b den af en låg tvårbalk 
itudelade lafven 

c Bj&lfva boningsrummet med 
dörren ff 

f Bpiseln. 

Ritningen B. 

a mjölkbod 

b boningsrummet 

e en svale. 




■.:d 




a 






b 


i 

I 


b 




9 

— 1 h 


c 






6 NORDLANDER, FAB0DVÄ8BND1T I ÄNGBRMANLAND. V, 3 

Svalen är under samma tak som boningsrummet ock nijölkboden, 
men saknar sidoväggar utåt. Ur denna förstuga, som tjänar till 
tt^rvaringsrum för nytvättade mjölktråg, byttor ock stäfvor, kom- 
mer man genom dörrar in i mjölkboden ock boningsrummet. 

Dessa byggnader äro ganska bekväma men hafva icke 
förekommit synnerligen länge. I byn Li i Kagunda skall i 
Li-gammel-buan till våra dagar kvarstått ett mycket åldrigt 
kokhus, som betydligt skilt sig från de nu brukliga. Huset 
var bygdt af grofva timmerstockar, bvartill man nu torde långt 
ock länge få söka maken, men om bvilka man kan bilda sig 
en föreställning af de breda golftiljorna i äldre boningshus. 
Ingången var så låg, att det måste hafva varit nödvändigt att 
nära nog buga sig till jorden för att helskinnad komma in. 
Innanredet var mycket enkelt. Golf saknades, men i stället 
var granbark bredd på marken. Eldstaden fans i ett hörn af 
stugan ock bestod af en häll som grund ock tvänne andra som 
sidor. Röken hade fått söka sig väg genom ett hål i taket, 
vid hvilket man af bräder gjort en huf, kur» af omkring en alns 
höjd. Sängplatsen utgjordes af en tudelad lafve. Kring de 
tomma väggarna gingo väggfasta säten. Ljuset insläptes spar- 
samt genom tvänne gluggar, som vid behof taktes af s^jut- 
bara luckor. Af ännu ursprungligare byggnadssätt hade man 
boningshusen i Torp i Medelpad, i det eldstaden där plägade 
vara på »golfvets» midt. I Fors i Jämtl. skall ock hafva fun- 
nits så inrättade kokbus, ock enligt uppgift af en åldrig man 
var det blott sådana, som rätteligen kallades ateres. P. Scmss- 
LER, Hälsinga hushåldmng^ Sthm 1749, säger ock, att ett störs 
är gjordt som en lada med gråstensspishäll midt uti, utan 
skorsten, men med ett bål på taket. Samma uppgift ha vi fått 
från Högs s:n, där uttalet var stoJJ. 

Mjölkboden är oftast utan fönster, men stundom försedd 
med glugg; i st. f. golf bredes, som redan är sagdt, granris eller 
granbark på marken. I midten har man öfverst i Ångm. van- 
ligen en fördjupning i marken för att få svalt i boden. 

Vidstående teckningar visa utseendet af bodstugan {A) 
ock fBjse, fähuset, {B) i Helsingland, Högs s:n: 



v. 3 



BYGGNADER. 





A 






* 






a 


1 _ 




f 




■ 




\ ! 

e 


d\ 

1 






: 

• 

1 


h 


9 


C 


h 

1 L. 





Teckningen A, 
a nijölkbod 

b sj&lfva boningsrummet 
c eldstaden 
d s&ngplats 
e bord 

f ing&ng till ngölkboden 
g fönster 
h dörr 
« glugg. 
Under mjölkboden (a) ligger källaren, 
hvarför mjölkbodens golf kommer att 
ligga högre än boningsrummets (&). 
En kort trappa leder därför från h 
app till a. 

Teckningen B. 
a ett af de Qorton båsen 
b, d fördjupningar för spillningen, iro- 
f&U 

G gång emellan dessa, slutar med en 
glugg på våggen, hvarigenom man kastar 
gödseln på gödselhögen; platsen för denna 
kallas dyggestan. 

e dörr med en trappa utanför. 

Smärre afvikelser förekomma från 
dessa grundritningar. Så t. ex. kan eld- 
staden till en del ligga utom väggen 
ock blott själfva spiseln inom. På 
fäbodstället Öfverbo i Hög finnas tolf 
sådana bodstngor med motsvarande 
ladugårdar. 

I Ramsele ock på andra ställen i 
den längst upp liggande delen af Ångm. 
brukas särskilda bodar under för- ock 
eftersommaren, hvilket ock är fallet i 
Ragunda i Jämtl. ; men i Multrå-trakten 
har man samma bodar hela tiden. Af 
språkbruket på det sista stället synes det dock, som skulle 
man äfven här i äldre tider haft skilda bodar för vår ock höst. 
När man på våren flyttar till bodarna, säges man buffire ti 
hnwelboem d. v. s. bodföra till bodarna för tiden mellan sades- 
ock slåttesanden (huwela); ock när man efter slåttern flyttar till 



a 



dcb 



I 



6 NORDLANDER, FÄB0DYÄ8KN0ET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

bodarna; kallar man detta att buffre ti hdstboem d. y. s. bod- 
föra till böstbodarna. I Styrnäs s:n fbrekomma äfven uttrjoken 
bufE^e ti huvvelQftlle, bufflre ti höBtQälle. 

Jämte fäbodarna finnas flerstädes s. k. sommarfdbos, 
sommarfögB, bvarest man har boskapen änder slåttesanden. 
Dessa ligga på flere ställen på gränsen mellan skogen ock 
inrösningsjorden (vid åkerhagan), såsom fallet är i Gårdnäs 
by, Sånga sm, ock i grannbyn Elofsta, Mnltrå s:n. Dessa 
fähus äro liksom de i bodarna mycket enkelt inredda. Pi 
många ställen leder ett t&, en me^ gärdesgårdar omgifyen 
gata, till de närmare boningshusen, liggande ladugårdarna. 

Huru mycket husmödrarna än hushålla med sitt förråd af 
foder, händer det dock som oftast, att brist uppstår, när våren 
kommer: det blir hvad allmogen kallar vårgnällen; ock skulle 
sommaren låta länge vänta på sig, inträffar det ej så sällan, 
att boskapens utseende alt för tydligt vittnar om bristen i foder- 
ladorna. Därför utbrister ock R H. Vasenius: * »O, hvad för 
en nöjsam tid måtte icke våren vara så väl för boskap som 
människor, då de efter ett långt vinterfängelse äntligen få 
släppas ut på en grön mark uti en blid ock god väderlek.» En 
omtänksam bondgumma börjar redan tidigt tänka på den stun- 
dande fäbodfärden ock vidtaga åtgärder, som anses vara af 
nöden för boskapens trefnad ock välbefinnande under somma- 
ren. En gammal hustru i min födelsebygd sade sig i barn* 
domen hafva blifvit lärd att på julkvällen gå till ladugården 
ock gifva korna litet ärtris, sägande: ji sko fft/J åt juBsom 
ärtreska! (I skolen följas åt just som ärtriskanl), h vilket 
skulle hafva den värkan med sig, att hjorden hölle samman i 
skogen. För samma ändamål sätter husmodern redan påsk- 
morgonen skällan på skälikon för sommaren, ett försiktigbets*- 
mått som icke försummas af en annan husträ i samma trakt 
Tiden för flyttningen till bodarna har genom förändringar i 
klimatet framskjutits mer ock mer. Uti Angermanna hushoU- 
ning nordanskogm, af JON. BODINQ, Sthm 1747, säges bod- 
fömingen ske »hardt efter Eriksmässodagen, där icke pingst- 
högtidens firande hindrar därifrån»; men nu flyttar man ej förr 
än fjorton eller åtta dagar före midsommaren. På somliga 

*) Norrländska boskapsskötseln,^ Sthm 1751. 



y. 3 SOMMARFÄHUS. BODFÖRNINO. 9 

Ställen flyttar, bufte, hvarje bonde, när honom lyster, obe- 
kymrad om sina grannar; men på andra trakter flytta alla på 
en dag, som bestämmes på ett sammanträde af byns bönder. 
Annars skalle nämligen den förstkommande »beta ut» för dem, 
som komma efteråt. Därfbr flyttar man ock hem på samma 
dag. Gärna vill man ej tillåta, att någon stannar hemma hela 
sommaren ock betar sin boskap på skogen närmast byn, ty 
detta bete tarfvas för hela byn under slåttesanden. 

När man na skall släppa nt boskapen — detta kallas att 
löse — förekommer en mängd vidskepliga handlingar för att 
bereda korna skydd för odjar ock onda människor. Än lägger 
man stål i ladagårdens tröskel eller härbärgsnyckeln ock en 
bit fnöske bredvid densamma, än borrar man ett hål i tröskeln 
ock sticker dit en med kvicksilfver fyld tappfjäder, hvarefter 
en plogg sättes i hålet. När den stora trolldomskommissio- 
nen 1674 ransakade ock dömde i Långsele i Ängm., vittnade 
en kvinna Sigred på en annan vid namn Gicilia, att »när 
Sigred en gång kom till Gicilia i ladagården, vid det den senare 
höll på släppa nt korna, hade Gicilia satt en tråd rnndt om- 
kring fähusdörren, hvilken tråd hon barfvade ihop i näfven, 
när Sigred kom. Gicilia bekände detta vara för att boskapen 
skalle följas åt ock icke skingras i skogen.» I Pors (Jämtl.) 
bröt man app mycket tidigt på morgonen såsom kl. 2 eller 3. 
Till någon del skedde detta i den lofliga afsikten att i god tid 
komma fram till bodarna ock där ställa alt i ordning; men 
egentliga skälet skall ha varit det, att man ville fara vägen 
fram före sina grannar, så att ens kor finge appfånga de i 
vägen hängande spindelnäten, hvilket ansågs vara lyckobring- 
ande. I samma trakt har det ock varit sed, att de med 
boskapen följande kvinnorna vändt sina kjortlar afviga; men 
min sagesman viste icke, haravida detta skedde för att skona 
kläderna, eller om någon vidskepelse, me, var förbanden där- 
med. ^ Med boskapen följer vallhjonet, jetam» med sin lilla 

^) Det senare är dock sannolikt fallet. En jämtkvinna, som följde 
med en kodrift, frågade en gång en Uögsjö-bo: >Ni vänder full kjort- 
larna ut in, nar ni bodföra?» 

En gammal båtsmauskäring, Hammar-Anna kallad, i Hånick i 
Hannånger fir på sin trakt vida känd för att öfva mycken vidskepelse 
med sina kor. När hon om våren löser, tager hon små delar af naglar, 



( 



10 NORDLANDER, FÄBODYÄSENDET I ÅNGERMANLAND. Y. 3 

Däfverkans på ryggen ock vallhornet, tuthome, dinglande på 
bröstet. Finne» hnnd i gården, följer ock han med under be- 
mödande att sätta sig i respekt hos en eller annan oppositions- 
lysten ko. Samtidigt ger sig ock fåbodpigan i väg. I mesen, 
en inrättning hvari man bär bördor på ryggen, för hon med 
sig bröd, grötmjöl, strömming, salt, samt sömnad ock stickning 
för att därmed sysselsätta sig den tid, som kornas ock mjöl- 
kens skötsel lemnar öfrig. Samtidigt plägar ock en karl gå 
med till bodarna för att sätta i ordning hvad som kan brista 
i fä- eller kokbuset samt för att skaffa fram ved o. dyl. Stå 
bra på däg nu» Kare^jl — eller hvad stintan heter — är den 
vanliga afskedsbälsningen. För några år sedan var jag med, 
när invånarne i Kolsäters by i Härjedalen bodförde. Den 
tidiga, vackra vårmorgonen erbjöd en för den annars Ingna 
byn ovanligt liflig tafla. Frän alla delar hördes skrammel 
af olika skällor, kors bölande, tjurars ramande, bukullana 
lockande, samt emellanåt skärande skri af husmödrarna, där 
någons kor togo ett vådligt nappatag med hvarandra. Först ock 
sist lade de hemmavarande flickorna bukullan på Igärtat att 
samla mycken taggkåda. 

Vägen till bodarna är alltid ytterst klen ock gör knapt 
skäl för namnet. Öfver större bäckar ock myrar finnas späng- 
er, > oftast blott tvänne i bredd, ock på det torra är stigen 
vanligen full med stenar ock tågor. Det gäller att se opp, om 
man vill undgå faran att ramla eller stöta sina ofta bara fötter. 
På ett eller flere ställen vid vägen finnas vedertagna hvilo- 



vän delrot ock alt möjligt, blandar detta samnian ock utoppar däraf i 
väggarna samt ger sina kor in, så att de ibland bli sjuka ock håUa 
på stjälna, hvarvid hon skjuter skulden på onda människor, som for> 
trolla hannes kräk. Äfven är hon ängslig för viterOks'n, hvilken rider 
hannes kor. I pynnerhet äro torsdagsnätter farliga, ty då äro trollen 
ute. Då får hon ej en blund i sina Ögon. For att icke r&ka i ligger 
hon hela natten ock röker sin järnpipa samt tvingar äfven sin gubbe 
därtill. Hannes tobak är af egendomligt slag. Han beredes af nio olika 
beståndsdelar, såsom naglar, dyfvelsträck, vändelrot m. m.; ock denna 
blandning bär hon ständigt på sig i en påse, som ligger mellan bröstet 
ock lintyget ock är fäst vid ett snöre, som går omkring halsen. Detta 
är Hammar- Annas mångom tälta troUp&se. 

1) Jfr namnet Spongmire 1543, Sp&ngemire 1546, nu Spång- 
mjra, by i Bjuråker. Senare leden är mira myr. 



v. 3 BODFÖRNING. HYIL8TENAB. 11 

platser, vilarstener, där man trots brådskan rastar en stnnd. 
Hvilstäilet utgöres af en stOrre, flat ock lagom hög sten eller 
ett knllfallet trä. Halfvägs till Björkå bodar (Sånga s:n) finnes 
en sådan sten vid pass 2 fot hög, 9 eller 10 fot lång, 4 fot bred 
samt af nafnren fullkomligt platt. Vid skogsvägen från Sånga 
till Björksjön finnes ock en sådan hvilsten, kallad Martaa-sten, 
hvilken enligt sägnen skall vara baren dit af en ogift kvinna 
i förklädet. I Stymäs s:n (Ångm.) ligger byn Djaped, Jupe. 
På vägen till denna bys fäbodar, Juparboe*;» har man först 
en backe, kallad Grötbakken, > ock sedan SnuahäUan, på 
hvilken man hvilar sig ock om möjligt tager en pris snns. 
Längre bort vid vägen ligger FUhäUan. Hvilstäilet till Ström- 
jiäB-hoeri består af tre invid hvarandra liggande stenar, som 
sägas röra sig, hvar gång de höra kyrkans tre klockor. Mellersta 
stenen är störst ock kallas Storklokka, de båda andra Mella- 
klokka ock Iiillklokka. Icke alltid finnas vid vägen stenar, 
som lämpa sig till hviloställe, hvarför man därtill tager något 
större knllfallet träd, vilarlåge. En sådan finnes på vägen till 
Hakesta ock Öds fäbodar i Mnltrå. I Säbrå äro dessa platser 
vederbörligen »köpta» från de underjordiska på det sätt, att 
man under stenen eller lagen lägger en silfverslant. En gumma 
i Mnltrå hade hört, att om man satte sig på en sådan sten 
ock ville blanda en stnnd, medan man inväntade någon som 
kom me efteråt, så borde man för att få sofva godt ock lugnt 
kasta på marken en hårnål, knapp, hyska 1. dyl. Sådana be- 
stämda hvilställen har man ock i Medp. 

Vid framkomsten till fäbodarna är åtskilligt att iakttaga för 
att bereda boskapen trefnad. Uti Indals socken i Medp. lefver 
ännu en kvinna vid namn Lisa-Brita, som alltid vill vara den 
första i bodarna. Hon bär då en hvit duk på hnfvudet samt 
läser ock ritar, man vet ej så noga hvad. Under båset lägges 
salt eller ock en slant för att »köpa» området från vättarna. 
Förr hade man stundom svårt för att få eld, men det gick 
ingalunda an att låna af grannen, om denne varit lyckligare, 
emedan man var rädd, att den lånta elden kunde brukas för 

^) Namnet kommer tydligen af fsv. gryt, isl. grjöt sten, ehuru 
det genom missförstånd uppfattats såsom bildadt af grOty maträtten, 
hvarpå man i of veren est&mmelse med denna tydning uppkallat de följande 
ställena efter anus ock fil (grSdde). 



12 NORDLANDER, PaBODVÄSENDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

att tillfoga den person, som lånat ut den, något ondt af ett 
eller annat slag. På en bodflyttningsdag var det fOr en gumma 
i Fors omöjligt att få eld. Hon gick då till grannkrinnan 
ock bad att få låna af hanne. Men denna anade det värsta, 
höll hanne på afstånd från spiseln ock sökte skaffa nt hanne. 
Den lånsökande kvinnan vardt förvånad öfver den andras vid- 
skeplighet ock citerande en folkvisa^ yttrade hon: »nn har 
jag hört ett under, som jag aldrig hört: gråstenen flyter, ock 
mannen sitter på!» 

I bodarna har man ntom kor äfven getter. Dock händer 
det, att flere bönder lemna dessa till vård åt någon torpar* 
hustru, som vaktar ock sköter dem samt lemnar ägarne en 
viss vikt getost ock messmör, vanligen två pund af hvart slag, 
för hvarje get, men behåller öfverskottet såsom ersättning för 
sitt besvär. Dessutom betalar ägaren stundom en eller två 
kronor för geten till den gosse eller flicka, som vaktat get- 
terna. ^ Fåren släppas, nyklipta ock vederbörligen märkta i 
öronen samt försedda med »stickor» i band om halsen, vind 
för våg i skogen ock få gå, tils de böra klippas. Detta sker 
så tidigt, att ullen hinner något tillväxa, innan hösten kommer 
med regn ock köld. ^När de äro klipta, släppas de åter till 
skogs, ock först långt fram på hösten tager man dem hem. 
Detta är dock ingen lätt sak. De till en gård hörande fåren 
hålla als icke samman, utan blanda sig med hopar från andra 
byar ock socknar samt draga långt bort. På hösten hafva 
därför matmödrarna mycket bekymmer med att återfå hvar 
sina. Lycka eller otur härntinnan är då ett vanligt samtals- 
ämne gummor emellan, ock hvarje person, som kommer från 
skogen, tillspörjes, om han sett några får ock, om så är, hvilka 
märken de hade o. s. v. Somliga vid eller i skogen boende 
torparhustrur lägga särskildt an på att tillvarataga får, hvar- 
för de då få någon ersättning. Sådana kvinnor (man kallar 



*) Underbar syn nr 60 hos G.-Afz.-Bbrqstr, Sv. folkvisor. 

^) Ibland lemna personer, hvilka hafva blott en eller två kor ock 
icke kunna fara till bodarna med så få, dessa till någon annan, som 
vårdar dem under haweltin. For en nybörenkO, ko som nyss burit, 
får ägaren i ersättning ett pund smör ock två pund ost. En på sådana 
viUkor lånad ko I. get kallas Jeppansko, -Jet; jfr skeppa, Ordbok öfver 
allmogeord i Helsingland, Hudiksvall 1873, s. 62 ock Rietz, s. 687. 



v. 3 GETTER, fAr, HASTAR. 13 

dem ofta fårt^ärlger) åtnjuta ej alltid bästa aDseende, utao 
beskyllas esomoftast att för egen räkniDg slakta andras får, 
ock icke s& sällan blifva de vid ting lagft^rda. 

Liksom fåren släppas hästarna på bete i skogen. Detta 
sker, sedan vårarbetet är slutadt. De förses icke, såsom ofta 
annorstädes, med hällor, ty om så skedde skulle de icke kunna 
fly för björnen. Någon vård egnas dem icke i min hembygd, 
men längst upp i Ångm. ock i Åsele lappmark hafva half- 
vuxna ynglingar följt bästskockar i skogen natt ock dag. När 
man behöfver hästarna, ger sig någon med skogen väl för- 
trogen person en lugn natt ut för att söka dem. Denne går 
då från det ena bärget till det andra, tils han igenkänner 
gårdens hästskällor. När han Täl hört, i hvilken riktning 
hästarna finnas, tager han säkert reda på dem. En i sådant 
ärende stadd karl kallas hästletar, hästletare. Ligga bodar i 
hans väg, gör han nog en titt dit in för att, såsom det heter, 
fråga efter hästarna, men i själfva värket lör att få någon 
traktering. ^ 

En vecka är förfluten, ock vi hälsa på fäbodstintorna. 
Dagen är solig ock vädret lugnt; klockan låta vi vara kring 
nio f. m. När vi komma fram till bodarna, se vi flickorna, 
ifrigt sysselsatta med sömnad eller stickning, under gladt sam- 
språk sitta på tröskeln till kokhusen, medan en af dem står 
vid en stor, mellan någi*a stenar inmurad gryta, h varunder eld 
är lagd. På vår hälsning svara de med ett blygt godagen! 
Sedan vi sprakat med dem hit ock dit, få vi, vare sig vi äro 
bekanta med dem eller ej, en spilkum mjölk med grädde eller 



*) Uti Sveriges medeltid I: 192 nämner H. Hildebrand, att man 
ofta förde boskap, i synnerhet hästar, ut på öar, hvarest de sannolikt 
lämnades ät sig själfva. Detta gäller äfven med afseende å nutida for- 
hållanden. For omkring 20 år sedan förde bönderna i Algsjö by i Stigsjö 
8:n (Ångm.) sina Lastar till sommarbete å en byn tillhörig holme, hvar- 
vid noga iakttogs, att ingen fick släppa dit flere än hvar ock en af de 
öfriga jordägame. Af denna sed förklaras många af roas, isl. hross 
bildade ortnamn. Exempelvis nämnas Rossön i Nora-fjärden (Ångm.) 
ock det därmed sammanhängande byanamnet Rossvik, Rossön i Ånger- 
manälfven ock halfön Hornslandet i Helsingland, som 1696 skrifves 
Horslandet. Genom folketym ologi har namnet fått sin nuvarande form ; 
Qttalet är hojlanne. Sägnen berättar, att en man för länge sedan köpt 
det frän Rogsta socken ock i betalning gifvit endast fyra tunnor salt. 



14 MORDLANBIR, FÅBODTASBNDET I ÅMOERMANLANB. V. 3 

ost i eller ock ett mjölkträg med kvarliggande grädde, hvari 
man lagt skurna ostskifvor. Detta är vanlig välplägnad ttr 
dem, som besöka f&bodar. Att låta en gå utan att Je 'n na 
in i monn, gifva honom något in i mnnnen, skalle aldrig falla 
dem in, så framt man ej vore en mycket vanlig gäst. Känner 
den besökande någon af flickorna, slår det ej felt, att han, 
om de äro sysselsatta med att bereda ost, jftra osfn, får en 
ostmyl 1. OBtmus» d. v. s. att en af flickorna nr ostgrytan 
tager handen fall med ost, som lagt sig ofvanpå vasslan, kläm- 
mer nr denna mellan fingrarna ock räcker ostbållen åt den 
främmande. Numera undfägnas man äfven med kaff'e ock 
skorpor, s. k. sötkaffe. En sagesman från Ramsele berättade, 
att en gammal gumma i hans trakt omtalat såsom en uråldrig 
ock god sed, att hvar ock en, som i skogen letade efter bort- 
komna kreatur ock besökte en fäbodvall, skulle rikligen und- 
fägnas, han månde nu vara från byn eller ej. Med andra be- 
sökande vore det ej så noga. 

Taga vi nu reda på mjölkens behandling, finna vi, att 
denna är mycket enkel ock i korthet fbljande. När mjölken 
stått i de renskurade trågen af trä ett dygn eller så omkring, 
så att grädden, flle» lagt sig ofvanpå, tages han af, därefter 
lägges mjölken, nu kallad surmjålka» i en stor gryta, som 
sättes öfver en eld i kokstan, kokstället, vanligen ute på 
vallen invid någon större sten. Där man såsom i Ramsele 
bereder ost inom hus, har man i muren en vindinrättning, 
kallad kittelträ, ijäUträ» hvarpå man hänger grytan. När osten 
lagt sig ofvanpå vasslan, hämtas han upp ock sammanprässas 
i en form af tågor, liknande en korg. Detta blir gamkoosfn. 
Vasslan fortfar man att koka, till dess hon blir tjock, då äfven 
hon packas ihop i en korg, i hvilken hon iår stå, tils hon 
stelnat. På det sättet får man mesosfn. Grädden samlas 
ihop i en bytta, filbytta, hvilken fäbodpigan bär hem i 
mesen, om bodarna ej ligga mer än omkring en mil från 
bygden, hvarpå hon kärnar hemma. ' Där afståndet icke till- 

') Vasbmius berömmer medelpadin garna for renlighet vid smör- 
beredningen, hvarpå han tillägger: »På bondeg&rdarna braka de göra af 
det nyligen kärnade smöret små klimpar, på vist sätt rullade med ett 
litet öga midtati, en för hvar person; barnet må vara nåstan huru litet 
det vill, så skall det hafva sin : dessa kalla de gäsar, ock utdelas hvar 



v. 3 1CJÖLKEN8 BEHANDLING. KOKA. 15 

läter detta, begifva sig personer frän de gårdar, som ha bodar 
på samma ställe, samtidigt till bodarna efter ost, smör, mes- 
smör ock grädde eller den s. k. afveln. Detta kallas att göra 
bodfärd, bofi??. En sådan sker vanligen före slåttanden; i Torp 
en gång i veckan. På många ställen brakar man härvid klöQa. 
Vid bodfärden plägar det vara mnntert ock gladt. 

Tiden skrider emellertid, ock när det lider mot kvällen, 
blir det lif ock rörelse på vallen. Dröja vallhjonen för läoge 
i skogen, kan man fä höra pigorna locka korna, koke. Melo- 
dierna äro många ock olika, men alla genomträngas af en 
rörande vemodigbet, ock de drillar, man får höra i skogen, 
torde i flere hänseenden kanna mäta sig med dem, som de, 
hvilka känna konstens alla regler, kanna slå. Säkert hade 
mången fäbodpiga knnnat blifva en annan Kristina Nilsson, 
om hon lefvat änder lyckligare förhållanden. Jag vågar icke 
söka skildra det intryck man erfar, när man i skogen fär höra 
en koka vackert, men kan lugnt försäkra, att det lönar gå 
ett stycke väg för att höra på. En meddelare från Högsjö 
talade om en gammal gäterska, SJölands^ö-lj&riBa kallad, 
hvilken på sin tid var mästare att tuta på långlnr ock koka, 
ock han kände icke nog prisa hanne. i^Hon hade så Ijafliga 
toner,» sade han, »ock sådana vridningar ock krnmilarer, så 
hon kände taga tårarna utaf karlen. Ock när hon skulle 
locka hem kräken, så kokte hon först ock sade namnen på dem 
all i hop, ock så gjorde hon sädana grannlåter; ock till slut 
så tog hon horoet ock tutte uti det. Ock då kräken fingo höra 
hanne, började de på rota (rårna), ena kon värre än den 
andra, ock så satte de å garde hem, det värsta de kunde.» 

Folkvisan talar alt emellanåt om vallhjon ock deras sång, 
af hvilken både konungar ock drottningar dåras. Om Stålts 
Sarin, getepigan, (ArwidssoN, Sv, fomsånger I, s. 388) säges 

lördagsafton ock eoDdagsmorgon nti sin vanliga ordning. Dädan tyckes 
det talesattet komma, att man s5ger: äta smörgås. Tillönskning af 
myckenhet till sådana gäsar synes det komma, att de bruka kalla sina 
kor så mycket på gås, såsom söngås, mångas ock så veckan igenom,» 
(om sådana namn se Sv. landsm. I, s. 401 o. f.) Sådana gåsar beredas 
äfven i bodarna, ock »med bodet, som alltid halsar på fäbodpigorua om 
lordagen, skickas hem ett hederligt smör.» Denna sed finnes ännu kvar 
i södra Lappland, där portionerna kallas lördagssmörgåsary se Lind- 
holm. Bos lappbönder, Sthm 1884, s. 68. 



16 



NORDLANDER, FÄBODVÄSENDET I ÅNGERMANLAND. 



V. 3 



det, att hon sjöng mycket bättre, än göken kan gal, ock en 
aDDan kväder en visa som en näktergal. Uti Knut kulings ' 
visa (nr 50 i Bergströms upplaga) lyder omkvädet I biåsen 
i horn, i föiigyllande lur. Visan nr 60 Uten ¥all|>iga med 
varianter talar om, bnra konungen, som ligger i högan loft» 
väckes af vacker mnsik (eller sång) ock därvid frågar: 

Hvem är det, som bl&s i förgyllande lur? 

samt får till svar: 

Det är ingen lur, fast eder tyckes Så: 
det är en rallkuUa, kladd i valmaret gr&. 

Pä hans befallning föres vallpigan inför honom, hvarefter ban 
ställer bännes ärbarbet på prof ock slutligen, när hon försmått 
alla gåfvor, sätter gnidkronan på hanne. 

Ännu namnes det ock såsom något hedrande för en flicka, om 
bon kan koka ^ vackert, men dess värre hör denna sed till 
dem, som nu börja anses gammalmodiga ock därför bortläggas. 
R. Dybeck har inlagt stor förtjänst om våra vallyiso^s upp- 
tecknande, men en efterskörd torde nog vara att göra. * Tyvärr 
ha vi icke kfinnat göra något i den vägen. Vi meddela endast 
följande locklåt, som folkskolläraren J. Boman upptecknat i 
Jörns s:n i Västerbotten. Orden äro en uppmaning till herden 
att skynda sig hem med hjorden. 



I 



4^ 



*=t 



t 



rzzm-=W. 



t=^-=t 



t 



T=W. 



-K- 



ijrrtj: 



^ 



Kväl-Ien är 



fe 



■'•^E^ 



«7 



ä, Kväl-len är ä, kör up - på klot-te - ra*, ock 



t=. —^w - 



t=X=t 



t 



M 



X=^P=t 



kor up-påklötte-ra ock klova* dem val! Hördu,h5rdu ha? 

När korna komma på vallen, blir där lif ock rörelse. 
Ljudet af kornas olika skällor ock getternas mässingsklockor 
blandar sig med kossornas bölande ock ramande samt getter- 
nas mjäkande, ock hördt på något afstånd bildar detta en 
egendomlig ock svårbeskriflig musik. Biträdd af gätaren, 
kör flickan nu korna in i ladugården ock i de bestämda båsen. 

') Huling = herde. 

^) För en så svensk sak borde ock finnas ett svenskt uttryck. 
3) Hos K. BoHLiN, Folktoner från Jämtland, Sv, landsm. II. 
10, finnas s. 23 tre gätlåtar. 
*) kreaturen. ^) fäst. 



v. 3 ILOKA. VALLHJON. 1? 

Q& bå8'ii, ^ Mogge! GuUros! o. s. v. heter det, ock snart äro alla 
på sin plats utom möjligen tjaren, ok8'n, som längst stretar emot 
ock mången gäng trots rapp af påkar ock spön föredrager att 
tillbringa natten i närheten af någon främmande ladugård. 
Genast mjölkas korna, ock ofta får vallgossen hjälpa till, så 
att han ock fäbodflickan mjölka hvarannan ko. ]När detta är 
gjordt, taga de mjölkbjttan ock stäfvorna med sig, skjuta 
lakei^y ett slags rigel, för dörren ock gå med mjölken till 
mjölkboden, där flickan silar hanne i renskurade trätråg. 

Härmed äro nu dagens göromål slutade. Är lyckan god, 
kan man i den sena kvällsstunden fä höra flickorna koka till 
kamraterna i närmaste bodar ock få svar af dem. Det säges, 
att de förr haft ett slags »språk», på h vilket de kokande 
underrättat hvarandra om dagens händelser. Skulle någon ko 
ha blifvit efter, »lagt ner sig» eller farit illa på något sätt, 
men i synnerhet om björnen varit framme, har detta varit 
samtalsämnet. Afven skola de på detta språk kunnat omtala, 
i fall de haft besök af några gärna sedda gossar från bygden. 

Innan vi gå vidare, må någon uppmärksamhet egnas åt de 
med boskapen hemkomna vallhjonen. Till gätare tagas både 
gossar ock flickor, de förra mellan 9 ock 15 år; när de »läst» 
äro de nämligen dugliga till tyngre arbete. 1 Torp lär mer 
än halfva antalet gätare vara gamla gummor, ock min sages- 
man kände en sådan, som ännu dagligen vallade boskapen, 
oaktadt hon uppnått den aktningsvärda åldern af 83 år. 
Afven i Jämtland ock Härjedalen är det ofta, kanske oftast, 
kvinnor som valla. En nybyggares hustru vid Lillhärjeån i 
det senare landskapet berättade, att hon under flere år efter 
giftermålet själf gått vall med sin boskap ock dagen i ända 
burit dibarnet i en påse på ryggen. På HäUåsen, en skogs- 
by under Resele s:n i Ångm., bodde för omkring 80 år sedan 
en kvinna, som för sin manhaftighet ännu lefver i friskt minne. 
Hon sof ej som annat folk afklädd ock på lafven, utan hvilade 
sig, med kläderna pä, en kort stund af natten på bänken vid 
spiseln, stappbäntjen d. v. s. stolpbänken. Själf jette hon 
ock var en fasa för de andra vallhjonen i trakten, där hon 



') Gå (i) båset; bås är bar mask. 

Sv. la näs tu. V. .V. 2 



18 NORDLANDER, FÄBOD VÄSENDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

for fram, alltid klädd i en röd tröja ock åtföljd af en hel skock 
hundar. Man skydde att råka bänne, ty hon ansågs knnna 
förgöra kräk, skingra hjordar ock mycket annat. Hannes 
hundar voro icke färre än åtta, alla stora, ilskna bestar. Som 
vanligt gaf hon dem mat, innan hon drog ut om morgonen; 
men när alt var redo, sade hon till dem: Kom nu, kära mine! 
(kommen nu, mina karlar!) Lappar af båda könen legas också 
att valla boskapen, ock en sådan kan åtaga sig en hel bys kor. 
I Jämtland är det ej ovanligt, att de kvinnor, som sköta om 
mjölken, äfven gå vall med boskapen. Vanligen hafva de då 
jämte sig i bodarna en gosse mellan nio ock tolf år. Denne har 
till sin hufvudsakliga uppgift att under kvinnans vistelse i 
skogen se till elden under ostgrytan. En sådan gosse kallas 
bodkarl, bokall. 

En gätarpojkes utrustning är i Ramsele följande. Ben- 
klädnaden består af tunna strybyxor (af blånor), ock rocken 
är en stor bussaron af samma slags tyg. Kring benen äro 
byxorna omlindade med ett tåg för att skydda dem, så att de 
icke rifvas sönder; på fötterna har han skor, flätade af näfver, 
näverskor. Kring lifvet bär han ett bälte, vid hvilket man 
fäster den för honom oundgängliga knifven i en slida af näfver 
ock en påse, hvari han har med salt blandade sådor, som han 
ger åt boskapen. I ett tåg omkring halsen bär han den om- 
kring halfannan aln långa näfverluren eller bockhornet, på 
hvilka instrument han blåser i skogen för att hålla odjur, i 
synnerhet björnen, på afstånd. Till vallhjonets utrustning hör 
ock den lilla näfverkunsen, hvilken han bär på ryggen. Här 
hnr han sin matsäck för dagen, den s. k. jetarmatBätljen, 
bestående af en flaska mjölk, litet ost, smör, messmör, bröd 
ock pannkaka; ofta tillkommer litet pripp (Torp), ett grusigt 
skum som lägger sig ofvanpå den kokade vasslan; i Ramsele 
kalladt östnig. Detta får dock icke fattas så, att alla dessa 
goda saker bestås gätaren för hvarje dag. Tvärt om är nog 
ofta matsäcken ganska knapt tilltagen, ock mången piga spar 
in på vallhjonet för att kunna så mycket frikostigare förpläga 
sina gäster. 

Dagen var l&ug, 
magen var svang, 
lite la mor i päsen. 



v. 3 VALLHJON. MORGONSYSSLOK. 19 

Så klaga vallarne i Västmanland, ock litet hyarstädes fä 
vallhjonen erfara detsamma. Gätarens aflöning består nti en 
klädnad af vadmal, hecksömskor ock någon mindre penning- 
Samma. 

Men det är nn lidet ett godt stycke in på natten. Som brist 
ej plär råda på sängplats, då lafven är rymlig, om ock föga 
mjuk, kunna vi gå till h vila; till skydd mot efterhängsna, 
sjungande myggor är det bäst att draga skinnfällen öfver 
hufvndet. Påföljande morgon fortsätta vi våra iakttagelser. 

Morgonens första bekymmer är att så tidigt som möjligt 
mjölka boskapen ock sedan släppa ut honom. »Så snart vall- 
pigan om morgonen stigit upp, begifver hon sig till fähuset 
att mjölka, hvarpå hon silar mjölken, löser boskapen ock 
begifver sig med honom åt skogen, ju förr ju hällre, på det 
han skall kunna fnllkomligen blifva mätt till middagen, då 
han alltid är van vid att hvila ock idisla,» yttrar Vasenius. 
I Torp »löser» man under den hetaste tiden redan omkring 
klockan 1 på morgonen, hvarvid korna midt på dagen 
föras in i ladugården för att hvila i skydd för myggor ock 
annat flygfä. Afven i Ramsele har man släpt ut korna vid 
3-tiden ock mjölkat tre gånger på dygnet enligt ett där gängse 
ordspråk: När björken lyser i by, skall man mjölka i try, 
d. v. s. tre gånger: morgon, middag ock kväll. I Multrå 
släpper man korna omkring kl. 6 på morgonen ock mjölkar 
hela sommarn blott två gånger dngligen. 

Fäbodpigorna få således ej vara sömniga om morgnarna. 
Jag har flere gånger sett, med hvilken hurtighet de lemna sin 
hårda bädd för att genast med gladt mod börja sina sysslor. 
Sällan sofva de för länge, så framt ej himlen är mulen. 

Sägnen vet berätta, hurusom unga vallhjon regelbundet 
blifvit vakta af tjänstvilliga vättar. En bonde hade en gång 
öfverenskommit med en bondgumma, att hon skulle vårda 
hans kor i bodarna; själf skickade han endast en ung gosse 
att valla dem. Pojken vara bara tio år, ock därför tänkte 
bonden, att han kanske vore mycket trött om morgnarna. 
Efter någon tid gick gubben därför till bodarna för att höra 
efter, huru det var med honom. När han kora fram, frågade 
han kvinnan, om gätaren var mycket sen att stiga upp. 
»Nej, annat slag!» svarade gumman; »innan jag vaknar, kom- 



20 NORDLANDEK, PABODVASENDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

mer han ock ropar på mig; men när jag har mjölkat ock 
löst korna ock kommer in, då Rofyer han nästan alltid.» 
— »Tyst, det skulle du aldrig sagt», mente mannen., ty 
han förstod väl, att det var en vätt, som vakt gumman, 
ock icke pojken. Sedan måste kvinnan själf sörja för att 
vakna i rätt tid. 

När korna äro lösta ock vallpojken fått sin lilla matsäck, 
bär det af till skogs. Det tillhör då en god gätare att låta 
boskapen gå fritt efter eget behag ock ej drifva den till trak- 
ter, som han för sina egna nöjen kan önska besöka. Det 
kommer als icke i fråga att hålla sig på hemmanets eller 
byns mark, utan boskapen får opåtaldt beta på hvilkens om- 
råde som bälst. Icke har man häller såsom i Helsingland 
(se Sv. landsm I, s. 236) uppdelat skogen i vissa gätställen, 
gäsBler, ett för hvar dag i veckan. Vallhjonets uppgift är 
nu att tillse, att ej några kreatur blifva efter, fastna i dy, 
komma på skogsslåtter 1. dyl. Midt på dagen pläga korna 
lägga sig att hvila, ock då bör gätaren räkna sin hjord för 
att se, om något kreatur saknas. I synnerhet är det tjurarna, 
som vålla en bekymmer, framför alt när man i skogen råkar 
en främmande fähop. Flere gätare följas ofta åt hela dagarna, 
ehuru matmödrarna hälst se, att hvar ock en far ensam för 
sig ock lemnar korna största möjliga frihet. De roa sig då 
på allehanda sätt, om blott de kunna få sina kor att någon 
längre stund stanna på samma ställe. Till den ändan köra 
de dem uppför höjder för att trötta ut dem, fälla med sina 
handyxor löfträd, då korna stanna för att äta upp löfvet; vidare 
sätta de eld på myrstackar, kådiga granar, kolkojor (små kojor, 
som kolare uppfört), eller ock göra de upp båleldar, omkring 
hvilka boskapen samlar sig för att genom röken befrias från 
myggor, flugor ock andra snyltgäster, s. k. it, som äta d. v. s. 
plåga boskapen med sina bett. Den ledighet, som vallhjonen 
härigenom vinna, använda de till sitt nöje. Så t. ex. jaga de 
efter ormar ock sätta klämmer på dem, bygga små stugor 
af stockar eller sten ock spisar att göra upp eld i, taga 
näfver ock göra däråt näverskor eller konter, kunsar; äfven 
meta de emellanåt, ock på hösten fånga de fogel. Emel- 
lanåt anställa de ock försök med trolska konster. En sages- 
man från Ramsele följde en dag en vallpojke från morgonen 



v. 3 VALLHJONENS SYSSELSÄTTNING. 21 

till kTällen. När korna hvilade middag, ville pojken visa sin 
följeslagare, bara det gick till att städja, stä, kreatar, så att 
de blefve stående på stället. Experimentet skedde på en bock. 
Med knifven skar ban några bårtoffsar från yttersta ändan af 
bockens svans, band samman dessa, knäpte så ihop bänderna 
däromkring ock läste Fader vår baklänges. Sedan fäste han 
härstråen vid en stabbe ock ledde bocken alldeles intill 
denna — ock där stod ban orörlig. De sökte locka bocken från 
stabben, men det var omöjligt; så togo de båda i hornen på 
honom ock drogo alt hvad de orkade. Då äntligen fingo de 
honom ett stycke ifrån stabben, men så var han också nära att 
själfdö. När gätaren sedan läste samma bön rättfram ock 
tog håret från stabben, var förtrollningen löst ock bocken 
sprang sin väg. Detta hade gätaren lärt sig af en lappojke. 
Sådant ock mycket annat hafva vallbjonen för sig. På 
långt afstånd meddela de sig med hvarandra genom att blåsa 
i horn. Exempel på en därvid bruklig växelsång meddelas här 
längre fram (s. 44). Hafva de jämförelsevis trefligt vid vackert 
väder, är det emellertid så mycket bistrare änder kalla, regniga 
ock blåsiga dagar. Då är deras lott ej afandsvärd. Deras tanna 
kläder lemna så godt som intet skydd. Vid regnväder måste 
gätaren gå genomblöt från topp till tå från morgon till kväll, 
därtill ofta atsatt för genomträngande blåst. Visserligen har 
ban vanligen med sig strykstickor för att tända app eld ock 
värma sig, men mången gång hafva äfven dessa blifvit genom- 
dränkta af regnet ock trotsa hans ifriga bemödanden att be- 
reda sig en stunds värme. Under det klena skyddet af ett 
större träd måste han då, skälfvande af köld, förtära sin lilla 
matsäck, utan att kanna beräkna tiden efter annat än magens 
kraf. Vid klart väder förstår ban att af solens ställning räkna 
sig till tiden, ock det tämligen noga. Efter skuggans längd 
räknar han ut, huru det lider. Efter middagen anses näm- 
ligen skuggan blifva ett steg längre för hvarje timme. Värre 
är det mulna dagar, men äfven då är han icke alldeles råd- 
lös. I brist på annan tidmätare griper han till getens öga, ty 
han vet, att detta är kringligt (rundt) kl. 12 på dagen, långt 
kl. 6. Detta ursprungliga, men väl icke synnerligen tillförlitliga 
sätt att se, hvad klockan är slagen, kallar man jetarklokka. 
Men just när denna »klocka» som bäst behöfdes, bänder det, 



22 NORDLANDER, FÄBODVÄSENDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

att hon sviker. Geten är nämligen mer rädd för regn än 
något annat kreatur. När det regnar, söker hon därför skydd 
under hvarje träd, ock vallhjonets lock eller skrik är ej nog 
för att få hanne att följa den öfriga hjorden; därtill fordras 
käpprapp. Nu kan vallhjonet ej för jämnan egna så stor 
uppmärksamhet åt getterna, hvarför det händer, att de blifva 
efter ock först någon följande dag sluta sig till hjorden. Stun- 
dom blifva de ock borta för alltid. Kommer nu vallhjonet för 
tidigt till bodarna, får han snubbor, olat, af pigan, ock för 
samma obehag är han utsatt, om han kommer för sent. 

Mnleu himmel ock regnigt väder medför äfven annat obe- 
hag för vallaren. Om än aldrig så väl förtrogen med skogen, 
råkar han emellanåt att gå vilse, vale vell (varda vill). I 
synnerhet inträffar detta lätt på hösten, då vallhjonen gå framåt- 
lutade under bärplockning. Med denna villfarelse förhåller det 
sig på samma sätt som med så många andra: man märker 
icke själf förr än sent, att man är offer därför. Egendomligt 
är, att den som är vell alltid går i en cirkel, så att han stun- 
.dom flere gånger kommer åter till ett ställe, där han förut 
varit. På det sättet kan man komma till insikt om sin oför- 
måga att bestämma väderstrecken. För att åter blifva klar i 
hufvudet uppgifves det vara bra att slå kullerbytta eller tre 
gånger gå omkring ett träd motsols. Säkrast är i alla fall att 
lugnt låta leda sig af boskapen, som alltid hittar rätta vägen 
till bodarna ock efter en sådan dag icke stannar kvar i skogen 
öfver natten, legg borte. 

En hufvuduppgift för vallhjonet är att freda boskapen för 
odjur, i dessa trakter mest björnen. »Nere i landet ses ej 
ofta odjur», säger Boding, »förty får ock bondens boskap 
gå i frid utan vallare; men uppe i fjällbygden, en eller 
flere milar från landsvägen, där måste alltid hållas vallhjon 
ock äfven vid fäbodar. Där hafva de gärna en hund eller 
två med sig i följe.» Detta håller ännu streck. Vid hafs- 
kusten, såsom i Häggdånger, Säbrå, Nora, behöfver man ej 
frukta björnen. På somliga ställen skall han hafva drifvits 
bort af lappar genom trolldom. En kvinna, kallad Lapp- 
Stina, död för omkring 15 år sedan, säges hafva »sjungit bort» 
björnen från Bjärtrå, ock detsamma skall hafva gjorts i Hel* 
gums s:n af en lappgubbe. Lapp-Stina hade försäkrat, att 



v. 3 ODJUR. 23 

björnarna ej skalle komma åter, medan hon lefde. Gubben 
lofvade, att odjuren sknlle utebli åtminstone 50 år; men komme 
de efter den tiden igen, då ville han icke gata, i så stor mängd 
skulle de då komma. ^ Öfver alt är man dock icke fri från 
björnar, hvarför vallhjonen genom att tuta gifva till känna, 
att människor finnas med boskapen. Till den ändan föra de med 
sig en lång lur af näfver, lagglur, eller ett bockhorn, tuthom. 
Detta senare beredes af en större bocks horn, hvars kvicke 
först urkokas. Därefter gör man ett mindre hål i spetsen, vid 
hvilket munnen sättes. I den andra ändan håller den tutande 
två eller flere fingrar, genom hvilkas rörelser ljudet skall för- 
bättras. Skilda toner frambringas genom olika rörelser med 
fingrarna ock den större eller mindre styrka, bvarmedman 
blåser. Skickliga gätare sköta detta instrument med en viss 
färdighet. Långt ifrån att blåsa blott efter gehör eller på 
måfå, hafva de vissa låtor, tutarlåter kallade. Melodien till 
en sådan anföres uti Sv, landsm I, s. 429, 3, (för öfrigt 
hänvisa vi till bilagan). Ett godt tuthom är vallgossens 
stolthet, ock vid lugnt väder kan han höras på en mils af- 
ståud eller ännu längre. Själfva ljudet förefaller ej obehagligt, 
åtminstone för den, som är van därvid, men i björnens örou lär 
det ej vara någon skön musik. När han får höra bockhornet, 
säges han slå ramarna för öronen ock tjuta det värsta han 
kan. »Då ha 'n inte sårföttrern: han röje väjjen, där han far.» 
Sätta tre eller fyra gätare sina horn intill hvarandra ock tuta 
på samma gång, då varder det larm af. I Stephens' ock 
Hyltén-Cayallius' samling af svenska folkvisor, handskrift 
å Kungl. Biblioteket (i det följande utmärkt med S.-HC.) 
förekommer följande af prof. SÄVE från Helsingland meddelade 
hornlåt, i hvilken björnen införes talande: 

') I Fåle A. Burmans dagböcker, förda under reBor i Jämtland 
åren 1793 — 1802, förekommer följande anteckning: »Björnar infinna sig 
somliga är på dessa ställen ock gÖra mycken skada. I Alsen ock 
Offerdal skickas vid sådana tillfällen bad efter en finne, ROdsk&gg^ 
gubben kallad. Han kommer då dit ock säges ofelbart kunna af visa 
djuren, för hvilket han uppbär en liten afgift af hvar bonde. En sådan 
Härjedals-lapp, som likaledes af vände odjur, böd ut sin konst för 36 
d:r.> Längre fram ändrar Burman uppgiften om den trollkunnige man- 
nens börd därhän, att han var från Värmland. Till Jämtland hade han 
kommit såsom salpetersjudare. 



•I 



24 NORDLANDER, FÄBODVASBNDET I ÅNGERMANLARD. V. 3 

Blisterpipor * ock fingerhorn 
låta mig väl uti. öra; 
tjutlurar (näfverlurar) ock tjuthorn 
kora mig långt bort i myra. 

I Åsele lappmark (Vilhelmina) klagar björnen: »Säljpipor 
ock björnflo locka mig hit, men långlurar ock bockhorn skräm- 
ma mig långt upp i fjället».^ För att skydda boskapen för björn 
ock alt annat ondt säges äfven offer hafya skelt. På Styr- 
näs-skogen nära Stekpannbäcken finnes ett stenröse, som kallas 
Offerkista ock skall hafva uppstått därigenom, att små stenar 
kastats dit till boskapens skydd. Enligt uppgift skall ett 
sådant röse ock finnas i Ödsgårds by i Edsele s:n. Högen 
kallas Offerröse ock säges hafva uppstått på det sätt, att vall- 
hjonen, när de lyckligt kommit hem från skogen, hvarje kväll 
kastat dit en mindre sten. I en närliggande fors valde de 
därför små släta, runda stenar. En trollformel, de s. k. bjömola, 
har ock brukats till skydd mot björnen. 

»I vårfjället blifva de», säger Boding, »tils gräset utmanar 
lian; men i höstfjället till dess säden äskar hjälp.» Kär slåt- 
tesanden är inne, flyttar man ur bodarna, emedan man under 
höbärgningen behöfver all mjölken ock stintornas hjälp. En karl 
begifver sig då till bodarna för att hjälpa fäbodpigan att flytta 
hem med boskap, afvel ock husgerådssaker. Stundom be- 
gagnas härvid häst, hvarpå man klöfjar. Allmogens uttryck 
härftJr är att »bodföra hem», hufrd Mm, Härvid går det 
muntert ock festligt till. Man gör sig nu ett godt mål af den 
mjölk, som tiden ej tillåter att behandla på vanligt vis, ock 
kokar flötgpöt, gröt af flötor (grädde). Vi låna beskrifningen 
på denna från Vasenius. »Utaf flötor», yttrar han, »plägar 
en del goddagspiltar för läckerhet skull koka gröt, som kallas 
flötgröt. Konsten härtill är icke besynnerlig: Utan att flöterna 

^) Blisterpipor kallas sådana barkpipor, som i saftiden om våren 
göras af åtskilliga sorters pil, SaliXj hvaraf en art, S. pentandra, i Hel- 
singland kallas blister. Pipomas namn beror val också därpå, att 
ljudet liknar hvisslaude med munnen, i Helsingland blistra. 
2) Hos Lindholm finnes s. 26 följande variant: 

Harpor ock pipor det lyster mig att höra, 
stutar ock lurar de lifva i mitt öra. 
Stnten är ett blåsinstrument liknande luren, men kortare ock med 
sträfvare ton. 



i 



v. 3 BODFÖRNINO HEM. HÖGTIDER. 25 

kokas ock omröras, till dess de blifva lagom tjocka. Men 
detta är nog magstarkt att lägga pä läppen, därför måste 
litet mjöl vispas därnti. då han väl blifver en kostelig ock 
dyrbar rätt; men intet vill jag råda någon äta mycket af 
denna gröten.» Ett uttryck för den rika tillgången på mat 
har man ock uti det i Härjedalen förekommande ordstäfvet 
Föjt i julom å senaat i buom ä likens. I Fors har man sagt, 
att den sista dagen i buom sko vara som första dagen i 
julom. 

Efter fjorton dagar eller tre veckor flyttar man åter till 
bodarna, men då äro pigorna ej alltid så glada i bågen. Höst- 
mörkret ock regnet göra det många gånger dystert ock kus- 
ligt. Dock tar glädjen ut sin rätt äfven nu. När fäbodpigorna 
varit i bodarna så länge, att man kommit i ordning med boskap 
ock mjölk, få de någon söndag besök af byns unga husbönder 
ock matmödrar, som nu samtidigt infinna sig till gästabud. 
Visserligen kallas denna dag på somliga ställen storsöndagen, 
men det vore större skäl att så benämna den därpå följande 
söndagen, som i samma trakter kallas lillsdndagen. På vissa 
ställen kallas den senare också stordagen eller storhäljen. Den 
dagen äro byns unga gossar, bondsöner ock drängar, flickor- 
nas gäster, ock då plägar det vara lif ock rörelse på fäbod- 
vallen. Ätt ej få gå med dit vore en stor olycka. Den näst 
äldsta gubben i Multrå s:n berättade för några år sedan, att 
när han tjänte dräng i Boteå, hade han jämte andra ynglingar 
en lördagskväll gifvit sig på väg till bodarna, men när de 
kommit ett stycke till skogs, fingo de höra skallet af en 
bäzjhunn, bärghund d. v. s. en hund som tillhör vättarna. 
Obetänksam som ungdomen alltid är, härmade han hundens 
läte; men det nöjet stod honom dyrt. Några minuter där- 
efter stötte han sin ena stortå så illa, att han för det svåra 
blodflödet genast måste lemna följet ock vända om hem 
till byn; ock så barmfult var detta, att han aldrig kunnat 
glömma sitt missöde. Ar någon af ynglingarna spelman, tager 
han naturligtvis med sig sitt instrument. Därtill förse de sig 
med brännvin, som i synnerhet var fallet, innan den ännu 
af många gubbar prisade husbehofsbränningen upphörde. Vid 
framkomsten till bodarna på lördagsaftonen undfägnas gästerna 



26 NOIIDLANUER, PÄBODVÄSBNDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

med kaffe ock smörgåsar, på hvilka ligger sötost, ost af länge 
kokad, nysilad mjölk. Dessutom fä de en spilknm mjölk, hvari 
lägges rörost, som beredes på samma sätt som sötosten, blott 
med den skillnad att man ständigt rör i mjölken, så att osten 
blir smågrusig. Sedan tråder man dansen, hvilket för det 
inskränkta rummets skull vanligen sker ute på fäbodvallen. 
Härmed fortsattes långt inpå natten, hvarefter den öfriga 
tiden skall egnas åt hvila; men det blir icke mycket sofvet. 
Har någon af gossarna sin fästmö i bodarna, är det gifven 
sak, att de skola ligga tillsammans. Ett sänglag bar bland 
allmogen samma betydelse som en promenad på tu man band 
bland fint folk. De andra ynglingarna vilja icke häller blifva 
lottlösa, b varför ett fasligt krig ofta uppstår om de öfriga 
flickorna, i synnerhet som dessa vanligen äro färre än gästerna. 
En slåttesand hörde jag om denna sed ett yttrande, som är 
for betecknande fbr att förbigås. Några flickor brydde en 
annan vid namn Ånna-Kajsa för en fästman, som var korporal 
på Sånga mo. Ånna-Kajsa var underlägsen i ordbytet, hvarf^r 
en yngling kände sig manad att understödja hanne, menande 
att de andra flickorna afundades hanne hedern att »blifva fru;» 
äfven de skulle säkert önska blifva korporalsfruar, om blott 
de kunde. Uppmuntrad af understödet, drog Anna-Kajsa nu fram 
sitt grofva artilleri: osora dä ä vä (med) a Jan Ols Erika», 
menade hon, »så nog fo (får) hon tige. Då oggdommen va 
SÖ i boern, fekk alle stinter sägglag, män inte hon: å dä 
hadde na, för dä hon va så föskrättjelikt snål (på förtäring)». 
Hela söndagen stanna gästerna kvar, roande sig på alle- 
handa sätt. Somliga pröfva sin styrka genom att lyfta stora 
stenar eller stockar, draga slätkäpp eller fingerkrok, brottas 
I. dyl., andra visa sin fyndighet i lekar af flere slag; ännu 
andra spela kort, väl endast undantagsvis om penningar. Dess- 
utom hitta de på alla möjliga upptåg. Vid en atorhälj i 
Boteå roade sig pojkar ock stintor efter vanligheten långt fram 
på natten. Då det vardt mörkt, kom någon på den tanken 
att skaffa upplysning genom att binda näfver ock kåda i träd- 
topparna samt tända eld därpå. Försöket lyckades ock lände 
ungdomen till stort nöje. När elden slocknat, gingo alla till 
sängs. Men det ville ej bli lugnt därute; ock när de öppnade 
dörren, sågo de klart lysande eldar i trädtopparna såsom nyss. 



v. 3 HÖGTIDER. RÖFVARE. 27 

Nn blef det allvar i stället för skämt. När elden slocknat, 
gingo alla till sitt, öfvertygade om att de med sin lek på 
något sätt stört de undeijordiska, som na på detta sätt 
visat sitt misshag. 

På söndagskvällen eller måndagsmorgonen är helgen slut 
ock kommer ej åter förr än efter år ock dag. Äfven om man 
vid dessa tillfällen ser prof på ungdomlig tanklöshet ock ystert 
sjäifsvåld, är det dock en glädje att kunna intyga, att plump- 
heter i ord eller åthäfvor höra till undantagen. Slagsmål 
förekomma sällan eller aldrig, så framt ej pojkar infinna sig 
från någon annan fäbodvall, då de vanligen äro mindre väl- 
komna, åtminstone af gossarna på stället. Gndmundrås- ock 
Högsjö-pojkarna bafva pröfvat mången hård dust med hvar- 
andra mer än en storhelg. 

Det är klart, att dessa högtider ej kunna aflöpa utan att 
känbart invärka på smörbyttan. En sagesman, som deltagit 
i en sådan fest i bodar tillhöriga Önskans by i norra Ångm., 
berättade, att på de 15 kokhusen kommo icke mindre än 43 
manliga gäster, som utan fråga togo för sig hvad som bälst 
ntan afseende på ägare. Då pigorna dessutom öfva gästfrihet 
Tid många andra tillfällen, händer det, att matmödrarna stun- 
dom finna afveln väl liten. Om en gammal bonde ock riksdags- 
man i norra Ångm. berättas det ock, att han plägat nämna 
tre onda ting, för hvilka han brukade bedja Gud bevara sig, 
ock dessa voro: torparne, getterna ock fjällpigorna. 

Men flickorna fk äfven andra besökande än de nämda. 
Finnes slåttesland i närheten af bodarna, kommer folk från 
bygden för att slå. Vidare uppehålla sig timmerhuggare på 
hösten i fäbodarna, hvilka besökas ock af personer, som söka 
efter bortkomna kor, getter, får eller hästar. Förr i tiden 
sägas fäbodpigorna ofta fått mottaga äfven andra föga väl- 
komna gäster, s. k. römmarer eller rövarer. Härmed menades 
förrymda fästningsfångar ock andra stigmän, som uppehöllo 
sig i skogarna ock lefde af att stjäla ock råna. Höstmörkret 
ock det långa afståndet från människor lemnade dem tillfälle 
att af de värnlösa kvinnorna tilltvinga sig hvad som hälst. 
Det skall ej hafva varit ovanligt, att de under de gröfsta 
hotelser nödgat de uppskrämda kvinnorna att duka upp sin 
bästa mat ock äfven att fylla deras ränslar samt — ook detta 



28 NORDLANDER, FÄBODVÄSENDET I ÄNGERMANLAND. V. 3 

ansågs som det värsta af alt — lyfta bördan på deras 
rygg. Man säger, att uttrycket löfte bola p& tjyyen, lyfta 
bördan på tjufven, skall vara kommet härifrån. Ännu fort 
lefva många sägner om sådana rånares ill bragder. 

I bodarna höUo jäntorna en gång på att koka mesost som 
vanligt. Det var på blanka förmiddagen, solen sken, ock det 
var alldeles Ingnt ock stilla på vallen. Flickorna voro alla 
inne i sina kokhus utom en, som stod vid kokstaden ock 
rörde i vasslan. Innan hon viste ordet af, stod där en stor, 
grym karl midt emot hanne på andra sidan om grytan. 

— God dag, flicka! hälsade han med grof, hemsk röst. 

— Godagen! svarade hon som vanligt, men inom sig var hon 
mycket rädd vid hans åsyn. An värre blef hon till mods, då 
han drog fram en stor knif ur slidan ock visade den för hanne. 

— Ha du nänsen (någonsin) sett blagkare kniv? frågade han. 

— Ha du nänsen tjänt hetare blanne (vassla)? svarade flickan, 
i det hon tog slefven full med tjock, kokande vassla ock 
kastade rakt i ögonen på römmaren. ^ Ock han till att skrika 
ock rårna! Hans kamrater hade stannat i skogsbrynet för att 
vid gifvet tecken infinna sig till gästabudet; men när de nu 
hörde sin medbroders jämmerrop, trodde de, att karlar funnos 
i bodarna ock gripit denne. De flydde åt skogen, alt hvad 
tygen höllo, lemnande den sårade i bodarna. Flickorna sände 
nu bud till bygden, ock karlar kommo därifrån samt fitngslade 
honom. Sägnen förekommer i flere artförändringar. Enligt en 
uppteckning från Edsele hade rånaren vid ankomsten dragit 
sin värja, yttrande: Si du, va storn växje jä före? Därtill 



^) I Jämtland har jag upptecknat en variant enligt h vilken hän- 
delsen tilldrager sig i ett kvarnhus. Röf vårens roll innehas af kvarn - 
gubben d. v s. näcken. Så är ock fallet i en aitförändring, som finnes 
hos A. Fäye, Norske folke-sagn, Christiania 1844, uti sägnen om 
Grim eller Fossegrim. När Fossegrimen (= vår strömkarl, näck 
ock i landsmålen kviirngubbe) blifvit retad af en mjölnare, uppenbarar 
han sig för mannen, hvilken som bäst håller pä koka beck i en gryta. 
Grimen var mäkta förgi'ymmad ock gapade hemskt. Nedre käken nådde 
till tröskeln ock Öfverläppen öfver dörren. »Har du seet saa stort 
Gabeudes?» sade han till mannen. Men denne fattade den sjudande 
beckgrytan ock slungade hanne in i det hiskliga gapet med de orden: 
»Har du smagt saa hedt Kogendes?» Vrålande tog kvamgubben till 
flykten. 



v. 3 ftöpvARK. 29 

svarade flickan under samma åtbörd, som nyss nämdes: Vall 
du Ijänne, hore (huru) het'n mese jä röreP I Fors har jag ock 
upptecknat samma sägen, men med den skillnad, att stigman- 
nen visat flickan en från ett lik afhuggen band under yttrande: 
8i du, va möbel ja fdre? — Si du, va välig (välling) ja röre? 
skall flickan då bafva svarat. 

Stundom nöjde sig dessa skälmar ej med att roffa till sig 
mat; det berättas äfven, hurusom de tvungit flickor att följa 
sig dag ock natt. I Långsele s:n vårdt en piga tagen af 
röfvare ock tvangs att följa dem, bärande deras tunga bördor, 
så att hon fick sår på axeln. Om nätterna lågo de på båda 
sidor om hanne ock på hannes kläder, så att hon icke kunde 
rymma från dem. Hon låtsade följa dem ganska villigt för 
att därigenom insöfva dem i säkerhet ock på så sätt bereda 
sig tillfälle att fly. Hon lyckades också slutligen. En gång 
hade hon sin ena sida fri, men vid den andra sof en man på 
en flik af hannes kofta. Nu tog hon fram en sax, som hon 
dolt undan, klipte löst stycket ur koftan ock tog till flykten. 
Hon sprang alt hvad hon orkade, men snart hörde hon röf- 
varne i hälarna efter sig. Hon dolde sig då på sidan om 
vägen under en kullfallen gran, men röfvarne fortsatte sin väg. 
På det sättet blef hon åter fri. 

Afven andra dylika öfverlemningar finnas (jfr bilagan s. 40). 
I Multrå hörde jag en gammal gumma, som i sin ungdom varit 
iUbodpiga, uppgifva namn på personer, som våldgästat fäbodarna. 
En nämdes "Ryv-Gottftre, Tjuf-Gottfrid, en annan från Ytter- 
lännäs hette TJyv-PäU-Mo, Tjuf-Pelle i Mo, en tredje hade 
det besynnerliga namnet dénstda'l(. För blott tio år sedan 
hade man i Solefteå-trakten tillfälle att se, med hvilken fast- 
het skräcken för römmare var inrotad i folkets föreställning. 
På våren kort före bodförningstiden hade någon i skogen sett 
en misstänkt person, som antogs vara en sådan stigman. Snart 
fick man äfven frän andra håll höra detsamma, ock när den 
ena historien aflöste den andra, blef skräcken så allmän, att 
det mötte svårigheter att den sommaren få fäbodpigor. 

I en redogörelse för fäbodväsendet i Ångm. får man 
icke lemna vättarna ur räkningen, ty med dem har man trott 
sig här komma i mångfaldig beröring. Uti uppsatserna Om 
trolldom, vidskepelse ock vantro hos allmogen i Norrland ock 



30 NOHDhANDER, PÄBODVÄSENDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

Mytiska sägner frän Norrland {xkX\ ll:te ock 14:de häftena af 
Svenska fornminnesföreningens tidskrift) bar jag meddelat ett 
ock annat härom. Bland V. E:S Helsingesågner (i denna tid- 
skrifts l:sta band) innehåller Trollbruden, s. 233 o. f., åt- 
skilligt, som hör hit. Uti R. DybecE8 Svenska vallvisor och 
hornlåtar^ Sthm 1846, finnes ock en uppsats med öfverskrift En 
blick i vallskogen, hvilken mycket sysselsätter sig med vårt ämne 
samt innehåller sägner om vättarna (i Jämtland kallade jotd- 
byggsre) ock deras flyttningar från Halåsberget i Lits s:n till 
Rismyrbobacken i Häggenås s:n. Härvid hade de en gång i 
ett fähus i Nordanåsens by lemnat efter sig en ko som be- 
löning för godt hvilställe ock vänligt bemötande. 

I bodarna hände en gång, att kopiss nedträngde från ladu- 
gården till vättarnas underjordiska bostad. När gumman på upp- 
maning af en vättkvinna flyttade om sina kor, fick hon till tack 
härför en vättko; ock sådana gifva långt mera mjölk än vanliga. 
Icke blott såsom skänk, utan äfven genom byte få människor 
vättkor i sin ladugård. Vättarna vandra ofta med sina hjordar 
från ett ställe till ett annat. I Längsele-bodarna såg man ofta 
frän vallen, huru vättarna i fred ock lugn bodförde, ock deras 
stora, präktiga kor bnro mjölkbyttor på hornen. I Hjälta 
fUbodställe hörde man ock vättarna flytta utan hinder, men 
en gång stängdes deras väg. En piga hade huggit ved ett 
stycke frän bodarna, men i glömskan lemnat yxan på stället. 
Jäntorna hörde nu en lång tid vättkornas skällor i bärget ock 
förstodo, att korna ej kunde komma fram. De undrade länge, 
hvad som kunde vara i vägen, men till slut kom pigan i håg 
sin yxa. Hon letade strax igen hanne, ock genast tågade 
vättarna förbi med sin hjord. 

En 11 årig gosse i Ede, Fors' sm, hade en lördag tillika 
med några jämnåriga barn gått till Västansjö fäbodar att 
gästa. När barnen på söndagsaftonen lekte ute, försvann 
gossen, utan att man såg hvart. När han kom till rätta, om- 
talade han, att han ej viste något af, förrän han kom in 
i en rödmålad byggning. Därinne voro två gamla hjon, man 
ock hustru. Gubben satt ock hvässade en knif, ock gum- 
man sysslade vid spiseln. När gossen kom in, gick hon 
till ett skåp ock bredde på en duktig smörgås samt räkte 
denna åt gossen. På den tiden var det brukligt, att när man 



v. 3 VÄTTARNA. 31 

tog något ur en annans hand^ säga guss lan! (Guds lån), ty 
därmed afvändes all trollskap, som kunde vara förbunden med 
gåfvaii. När gossen nu tog emot smörgåsen, sade han detta 
ord af gammal vana, men med den värkan, att smörgåsen föll 
ar händerna på honom ock han själf befann sig på blinken 
på en bar backe en fjärdedels mil från bodarna. När folk 
fanno honom där, sökte han springa undan, men upphans ock 
fasttogs, bvarvid han skalf som ett löf. Detta var en sannfärdig 
händelse, försäkrade den åldrige berättaren, ty hans moder 
hade sett alt sammans. 

När man på vanlig tid flyttat nr bodarna, äro vätta ma 
färdiga att i stället flytta in, ock man har sett, huru de strax 
efter bodförningen hemåt burit stora bördor ved in i kok- 
husen. Väl inflyttade stanna de kvar under återstoden af hösten 
ock långt fram på vintern, kanske ända till dess människorna 
följande år komma åter. När karlar äro i skogen på jakt 
ock fiske samt därvid, såsom ofta sker, nnder nätterna lägga 
sig i något kokhus, händer det ej sällan, att de blifva störda 
på ett eller annat sätt. An knäpper det i knutarna, än slås 
dörren upp gång på gång; stundom komma vä t tar af ena eller 
andra könet in i kokhuset ock önska värma sig eller bedja 
om mat. En gång hände det, att timmerkörare, som lågo på 
ett fäbodställe, icke fingo någon ro om nätterna. Till sist 
(ingo de en kväll se en likkista bäras af flere män ock ett 
liktåg fblja därefter. Det var tydligen vättar, som begrofvo 
någon af sitt stånd. 

Sina kor locka vättarna så vackert, att det är Inst ock 
fröjd att höra det; ock jag har hört kvinnor på det bestäm- 
daste förklara, att de lärt sig konsten att koke af dessa. Uti 
Norrländska husdjursnamn (i Sv, landsnt. I, s. 429) meddelas en 
sådan lät, som skall hafva brukats af jordbyggare i Oviks- 
fjällen i Jämtland. Orden äro: 

Ko Lynne, 

ko Tjynne, 

ko Hälabo, 

ko T^aiabo, 
ko Låggspenajärna! ' 

*) I Värend och virdarne af G. O. Hyltén-Cavallius, 2 d. Sthni 
1868, finnes en utförlig framställning af trollen sånom herdefolk, i 



33 NOROLAMDEB, FÄBODTÅSENDET I AnGERMAMLAND. V. 3 

Till samma melodi har jag i Maltrå upptecknat följande 
variant : 

Ko Linne, 

ko Tjinne, 

ko DalaroB, 

ko SpelaroB, 

ko Låggspenajöte! 
Linne af lind, Tjinne af kind ock Spela-ros af spela + ros 
äro ännu brukliga konamn, kanske ock Dala-ros af dal + ros 
Namnen L&gg-spena-Jäma ock Lågg-spena-Jöte äro okända, ocb 
sista sammansättningsleden i det senare förefaller oss dunkel. 
För lång tid tillbaka skall man i Fors hört vättarna locka 
sin boskap med dessa ord: 

Kille Åla, 

kille Ståla, 

kom Linna, 

kom Tjinna, 

kom DalaroB, 

kom Spalaros, 

kom Storspanagis^n! 
Kille är ännu ett lockord till getter; åla ock ståla äro 
namn på vättarnas getter. Det förra är att jämföra med get- 



bvilken förf. 8. 76 från Ås s:n i Jämtland meddelar följande artför- 
ändring af denna locklåt: 

Ko Linne! 

Ko Kinnel 

Ko Dala-ros! 

Ko Spala-ros! 

Ko L&n^spala-ros! 

Gtota! 
Från Vilhelmina i Åsele lappmark hafva två locklåtar meddelats 
mig af seminaristen O. P. Pettersson. De äro af följande lydelse: 

1. Ko Hålann, 
ko Smälann, 
ko Rannaros, 

ko Hvit-mella-horna 
& stor Gravelins oksenl 

2. Ookkä, Ella, 
Lina, Bällä, 

Eldfot, Stjärna, Rota, Stöta, HäramOra & a StJ&rne, som 
himmä var. 



v. 3 VÄTTARNA. 33 

namnet Ål-dokka (se nämda uppsats s. 412); det senare, som väl 
kommer af stål» är kändt. De följande fem namnen tillkomma 
kor. Sista leden i Stor-8pana-gi8'n är best. sg. af subst. gris, 
som i smeksamt tal blir gis. 

Annn en annan i Mnltrfl upptecknad locklåt af samma 
ursprung har följande lydelse: kom kossan, kom diglan, b&^a 
datorn!» d. v. s. kommen kossorna, kommen »dinglorna» bortur 
dalarna! Hos Lindholm uppgifves s. 13, att vitra låtit se sig 
åtföljd af fyra kor, dem hon lockat sålunda: 



Ko Lin- de, ko Kin - de, ko Skal - le - ko, ko Sjette I 

På tal om vättarna bör ock nämnas, att mankönet bland 
dem berättas hafva godt öga till fäbodpigorna eller vallflickorna 
ock trakta efter att få ingå äktenskap med dem. 

^n flicka vallade kor i skogen ock hade ingen gätkamrat. 
Hon råkade då ut för en vättkarl, som var mycket efterhängsen 
ock promt ville, att de skulle gifta sig med hvarandra. Hon 
hade ingen lust till det, men ändock kom han till hanne 
den ena gången efter andra ock var envis som ett syndastraff. 

Till slut viste hon icke, huru hon skulle varda fri från 
honom, ock för blyg var hon att i bodarna tala om, huru det stod 
till. Men så hittade hon på ett godt råd ock tänkte lura vatten. 
När han därnäst kom, gjorde hon sig mycket vänlig emot 
honom ock bad honom hjälpa sig. En ko är viterreen, ^ sade 
hon, ock jag varder aldrig fri från oks- trollet. Inte annat! 
tykte vatten; det skall nog bli bra. Ock så lärde han hanne 
att taga tifvelbast ock vändelrot ock binda detta på den ko, 
som vättoksen ville åt. 

Jäntan gjorde, som vatten sagt, ock skaffade sig både 
tifvelbast ock vändelrot, men hon band det icke på kon 
utan på sig själf, ock därefter kunde vatten ej komma i när- 
heten af hanne. Men hon hörde, huru han sprang i bärgen 



^) Vätt-riden säges otn en ko, som tros hafva parat dg med en 
af vättarnas tjurar. 

Sv. landsm. V. 3. 3 



34 NORDLAND£R, FÄBODVÄSEMDKT I ÅNGERMANLAND. V. 3 

samt ropade ock klagade: Tivelbaat å vändelrot* driv mäg 
lagt b0{a l9t'n! (tifvelbast ock vändelrot driiVa mig långt 
från löten^ trakten). 

Vättarnas kor sälla sig esomoftast till vallhjonens boskap. 
För några år sedan samtalade jag med en gammal kvinna vid 
namn Helena, efter sin bostad kallad Helena Hagabacken, om 
ett ock annat, hvarvid talet äfveja Ml på vättarna. Sedan vi 
skilts åt, fick jag bud från hanne, att bon glömt att tala om 
en händelse, (Hr bvilken hon själf varit ute. Hon hade därför 
bcdt en skräddares hustru att teckna upp denna ock lemna 
mig berättelsen. Så skedde, ock jag afskrifver här brefvet 
ordagrant ! 

»1837 i höstboern. Jag satt ock lagade mina näfverskor 
på en tufva i Mångrafs ^ Långmyra på fäbomarken, ock så fick 
jag se en ko, som var bredvid mig, ock hon var ljusröd till 
färgen ock grann ock vacker, ock hon var grannare ock 
vackrare än a Grannros ' vor *, tå^ det hon hade borna; ock hon 
syntes vara ny mjölkat. Kon var till mig två gånger; andra 
gången tänkte jag: den här granna kon om hon följer mig, 
så tag jag ock bjese^ na däri mitt föngs;^ ock så försvann 
a från mig. — Helena Maler.» 

Man ser häraf, att mycken vantro ännu rör sig omkring 
fäbodarna. Där är ock rätta stället att få reda på vidskepliga 
handlingar till boskapens skydd mot onda människor. När 
korna under vintern stå inne i ladugården, äro de ej så lätt 
åtkomliga för ovänners trollkonster, men, fäbodarna äro de så 
mycket mer utsatta därför. Ännu tror en ock annan gumma, 
att snikna grannkvinnor kunna »hafva nyttan af hannes boskap» 
eller »stjäla hannes smör» (båda uttrycken förekomma i troll- 
domskommissionens protokoll), så att hon får mycket litet 
mjölk ock den obetydliga grädden ej blir smör vid kärning. 
Snikna kvinnor tros nämligen kunna sända sin mjölkhare 
(här bära eller bjära) att dia andras kor ock bära mjölken 
till ägarinnan. Jag kände två torparhustrur i min hembygd, 

*) Tivelbast = Daphne mezerum L., vändelrot = Valeriana L. 
— Varianter finnas i de nämda uppsatflerna i Sv. fornminnesföreningens 
tidskr, 

2) by i Multrå. ^) är namnet på en ko. *) vår. *) utaf [det 
att. *) fäster [hanne. ^) fähus. 



/ 



v. 3 VÄTTARNA. BÄREN. HEMARBETE. 35 

hvilka beskylde hvarandra härför, ock var ovänskapen dem 
emellan så stor, att de sades mer än en gång kommit i 
Infven på hvarandra. Kanske är det med tanken på sådan 
trollskap, som Burman gjort följande anteckning: »gamla pigors 
öde [är] att träta i flällbodar.» 

I huvvelboem syssla flickorna på lediga stunder med söm- 
nad. Af det blaggarn ock lärft, som väfts under våren, sy de 
nu särkar ock skjortor åt sig själfva ock de hemmavarande. 
Därtill kommer annan nyttig sysselsättning såsom karda ull 
eller sticka strumpor. När fullvuxna kvinnor valla boskapen, 
ser man dem ofta gå i skogen, arbetande på sin strumpa. 

På hösten hafva stintorna ej så lugnt ock stilla som under 
försommaren. Ligga höstbodarna ej på längre afstånd från 
byn än en eller halfannan mil, måste flickorna icke blott full- 
göra sina vanliga åligganden, utan äfven emellanåt tidigt på 
morgonen begifva sig till bygden ock hjälpa till med de hemma- 
varandes arbeten t. ex. vid brygd ock bak. Särskildt kommer 
detta i fråga vid skördeanden. Fäbodflickan skall då först 
mjölka ock lösa sina kor samt sila mjölken. Sedan har hon 
att tillryggalägga en ofta milslång skogsväg, mången gång 
med börda på ryggen; ock framme bör hon vara så tidigt på 
dagen, som skörden börjar. Dä duger det icke att gå å dra 
bena. Kloftta-boem beräknas ligga en mil från själfva byn, 
men detta afstånd har icke hindrat matmödrarna att fordra, 
det flickorna skulle vara hemma redan kl. 7 eller 8 på mor- 
gonen. Väl hemkomna, få de ej egna många minuter åt hvilan. 
Så fort daggen blåst bort, börjas skördearbetet, ock pigan får 
då taga upp säden, ta opp, efter drängen. Detta är långt 
ifrån något latmansjära, arbete för lat människa. Sedan hon 
så arbetat i sitt anletes svett till omkring kl. 6 på aftonen, 
kan husbonden eller matmodern säga som så: Dä ä no bäst, 
du ta & g& nu, Kare^! Ock af bär det. Aftonvarden får hon 
icke äta i frid t)ck ro bland det öfriga skördefolket. Skulle 
hon röja sådan »lättja», skulle säkerligen skarp tillrättavisning 
ej uteblifva. Annat har hon att tänka på. Sedan hon samlat 
ihop bröd, grötmjöl, strömming, salt o. dyl. samt bundit alt i 
mesen, ger hon sig af, under vägen förtärande sin afton- 
vard. Personer, som söderifrån flyttat till Norrland, pläga 
förebrå infödingen hans tröghet ock mena, att denna bäst 



36 NORDLANDSR, FÄBODVÄSENDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

visar sig i hans tunga, sena gång. Jag har också hört »gamla, 
trygga» norrländingar, som besökt bufyudstaden, uttrycka siu 
förvåning öfver den raskbet, bvarmed man där går, ock det 
på de bårda gatorna. Där giugo de icke ock räknade stegen, 
hette det; där kunde det blifva någon ting gjordt för dagen. 
För min del tror jag, att norrländingen uträttar lika mycket 
som någon annan. Orsaken, bvarför han förefaller långsam 
ock trög, ligger däri, att han icke bråskar i onödan« Gäller 
det, då kan äfven han vara lätt på foten. Tviflaren skulle se 
vår fdbodfiicka, där bon nu efter så mycket arbete skyndar till 
bodarna! Milen — därtill en näverskomil ' — går hon på 
balfannan timme ock ger sig icke ens tid att rasta på hvil- 
stenen. 

När bon kommer fram, bar bon att mjölka korna samt 
sila mjölken. När det är gjordt, får bon lägga sig, ock efter 
en så väl använd dag somnar bon på ögonblicket. Skulle 
det se ut att blifva vackert väder följande dag, kan det bända, 
att hon äfven då måste gå på bygden ock fortsätta skörden. 
Ligga bodarna några mil från byn, kan sådant hemarbete ej 
komma i fråga. Ur fäbodpigornas synpunkt är det därför en 
fördel, om bodarna ligga mycket långt från byn. 

I böstbodarna stanna bönderna öfver hufvud taget till 
Mikaeli, då boskapen föres hem ock slappes på bete å byns 
inägor. Detta kallas att slappe in i åkern. Inrösningsjorden 
är med gärdesgård, åkerhagan, skild från skogen ock lika- 
ledes genom Jellshagan från angränsande byars iuägor. Sedan 
de med råg sådda trädena inhägnats, få kor, getter ock får 
beta bvar som bälst utan afseende på jordens ägare. Väktare 
äro nu icke af nöden, så framt man icke bar getter. Dessa 
respektera just icke gärdesgårdarna, ^ om än aldrig så höga, 
bvarför smärre barn pläga följa dem ock se till, att de icke 
göra ohägn på rågåkrarna. Dessa vallhjon sägas jete in i 
åkern ock kallas himjetarer. Detta göra är mycket lättare än 
att gå vall i stora skogen, i laggmärka, men också mindre 



^) ^^S °^il) ^g' B& lång väg, 8om ett par skor af Däfver hälla. 

^) ScHissLEB omtalar, anf. st. s. 56, ett bruk att klippa af svan sen 
på måxiadsgamoial killiog för att göra honom oförmögen att flöja öfver 
gärdesgårdar. 



v. 3 HEMARBETE. BETE PÄ ÅKERN. 37 

ärofnlt. Att sålunda släppa boskapen på gemensamt bete i 
åkern börjar nu mer ock mer komma nr brak. 



Då fäbodarna legat på en, två eller flere mils afstånd från 
bygden, har det, åtminstone efter forna tiders uppfattning, 
icke kunnat löna sig att med häst ock släde forsla hem den 
gödsel, som där samlats under somrarna. Om man velat draga 
nytta däraf, har det ej kunnat ske annat än i närheten af 
bodarna. Nödvändigt måste man då hafva failit på den tanken 
att invid dessa gripa sig an med nyodlingar. Att bryta upp 
rötter ock stenar samt hacka ock plöja kräfde dock för mycken 
möda, för att man genast skulle taga i tu därmed. Man 
nöjde sig med att nödtorfteligen röja undan skogen ock förde 
sedan gödseln på den obrutna marken, ock fick på det sättet 
ett eller par lass hö för ringa möda. Så sker ännu i Härje- 
dalen, hvilket landskap i fiere afseenden ger oss en bild af 
äldre förhållanden. Exempelvis må nämnas, att bönderna i 
Alfros s:n hafva sina viktigaste fäbodar i en långt bort liggande 
skogstrakt, kallad Kälen. På vallarna hafva de här hvar 
sina små höbärande gärden, dem de gödsla med den fallna 
spillningen. Vid Olsmässan, i dessa trakter en stor högtid, 
draga bönderna hit man ur buse ock mäja höet, som sedan 
under vintern föres hem i skrindor. 

Liknande har förhållandet varit i Helsingland. För detta 
landskap delar Schissler ängarna i tre slag. Till det första 
för han dem, som ligga vid floder ock sjöar, andra slaget 
ntgöres af hårdvallsängar, det tredje är »slätter, som ligga 
långt bort uti marken (= skogen) ock merendels uppå de 
ställen, hvarest de hafva sina fäbodar. Dessa äro ej annat 
än uppdikade ock uppröjda myrar ock kärr, dem de göda med 
sin fäbodgödning ock få uppå desamma ganska godt ock mycket 
hö.» Sedan hafva dessa odlingar småningom förbättrats ock 
vidgats, i synnerhet i de bodar, som ej legat alt för långt 
borta från bolbyn; ock så hafva de s. k. bolanden uppstått. 

I Delsboa illustrata, Sthm 1764, nämner Len^us, att »mest 
hvarje bonde måste hafva tre bås för hvarje ko han äger: 
första bäset på själfva bostaden, andra båset i hölandet. 



38 NOllDLANDBR, FÄB0DVÄ8EN0E T I ANG KRM ANLÄND. V. 3 

tredje båset på fäbodyalleD.» Efter vistelsen å dessa ställen 
delas sommaren i tre delar: 

första skiftet; till medium af juli, då korna gå vall; 
mellanBkiftet: då korna vid pass fjorton dagar gästa vid bo- 
landet; 
sirskiltet: då korna föras »till vall igen»; ock här stannar 

bonden till Mikelsmäss. 

Dessa uppgifter stämma öfverens med dem, som lemnas 
i Ordbok öfver allmogeord i Helsingland, Hudiksvall 1873. Här 
säges s. 46 mellaskifty subst. fem., vara tiden mellan slåttero 
ock skörden, eller egentligen tiden mellan kreaturens första 
ock sista vistelse pä fäbodvallarna, mellan förskifta ock ser- 
skifba. Bolandens bås motsvara således Bommarfögsa i Ångm. 
Vid de förra har man korna under slåttesanden vid pass Qorton 
dagar alldeles som i de senare; bolandsgården ligger vidare, 
enligt SCHISSLER, V2 ^ ^ ^'^^^ ^^^^ mangården liksom sommar- 
fähusen på gränsen mellan in- ock afrösningsj orden. Många 
sådana höland hafva under tidernas lopp med tilltagande be- 
folkning blifvit stadigvarande byar ock ersatts af nya bodar i 
de stora skogarna; men enligt Widmarks beskrifning (s. 100), 
befinna sig ännu många höland i ett öfvergångsstadium mellan 
fäboland ock bolby, i det de endast tidtals bebos af ägaren. 
Nämda ordbok öfver helsingemålet upptager ock tor bo- eller 
balann betydelsen af »ett bebygdt jordland på socknens ut- 
kanter, hörande under ett hemman fram på socknen.» Bo- 
landen synas sålunda i det närmaste hafva upphört att vara 
vistelseort för boskapen under en del af sommaren. 

Benämningen boland kar funnits äfven i Åitgm., men är 
väl försvunnen ur det nu talade språket. I Styrnäs finnes 
en slått, som kallas Bolanshägn, ock BoDiNG anför ordet 
såsom här brukadt. »Lågestiden, ^ yttrar han, gå fjällbya- 
männen i skara till skogs ock fälla skogen, där de skola 
svedja, men blott till hälften; det öfriga får blåsa ned. Andra 
hufveln härifrån gå de åter till skogs ock afbränna hvad de 
kunna samt så sedan hufvelråg. Våren efter, sedan de denna 
svedja sku rit hafva, som kallas skara, v&l 1. valfälla» söka de 

^) »Läge 1. lägl kallas tiden från vårdagjämning till dese åkerbruket 
börjar ock räcker således till Eriks dag; men tiden därifrån till ho- 
anden får heta linfvel.» 



v. 3 BOLAND. 39 

upp allehanda smått appå landet kvarliggande såsom kvistar, 
småyed ock annat, som de mäkta lyfta, bära det ihop i vissa 
kasar, låta det torkas samt sätta sedan eld däruppå ock så 
därpå råg andra gången. Denna gärning kalla de bo ihop, 
landet boland ock rågen, som där fås, bolandsråg.o 

Förf. ställer således ej bolanden ock fäbodarna i samman- 
hang med hvarandra. Så sker ej häller hos BlETZ, som (s. 45) 
för Västerbotten upptager ordet såsom betydande '^ställe i 
skogen, hvarest man fält trän ock brändt för att sedan odla 
marken;» ock härleder det från bol n. gård med tillhörande 
jord; eller fn. bu n. boskap, gård med tillhörande jord. 
Säkerligen är denna tydning lika ohållbar som BODINGS; ordet 
kommer af bod, fsv. bo|), isl. bud, hvarför man också i Hels., 
där man för fäbodar har formerna boer ock buer, finner 
bolann jämte bulann (se nämda ordbok s. 6). Men ordet har 
skiftat betydelse under tidernas lopp. Ursprungligen måste 
det hafva betydt: land, trakt kring bodarna, sedan: odling 
invid fäbodarna, ock slutligen: odling i skogen i allmänhet. 

Uti nämda beskrifning framhåller Widmark, hurusom 
Helsingelagens stadgande i Wiperbo-Balken XV utgjorde en 
anledning till talrika fäbodars anläggande å allmänningarna, 
ock bland de ställen, där de i stort antal, om ock sent, före- 
kommo, namnes Ödmorden. Innan nybyggare vågade anlägga 
stadigvarande bostäder på den fruktade Ödemarken, hade sex 
socknar i Gästrikland ock Helsingland där sina fäbodar. Vi 
hade ämnat här upptaga de norrländska byanamn, som genom 
sin betydelse angifva, att ställena ursprungligen varit fUbod- 
platser; men när vi sammanförde dessa, blefvo de så många 
ock tillägget så långt, att vi för denna gång måste afstå från 
den tanken. Här upptagas i stället såsom nära förbundna 
med fäbodväsendet några hornlåtar ock vallvisor. 



Hornlåtar ock vallvisor. 



L Tusse lulle, lefv^er han än? 

Tasse lalle lever han än? 

Jo män lever han så. 

Björken hon rugkar å vaggan hon går, 

barnet har sovit alt sedan i går 

uti sin lilla vagga. 

Ångermanland. 

Med dessa ord är följande sägen förknippad. En gosse 
ock en flicka vallade kor från samma fUbodar. De fattade 
kärlek till hvarandra, ock ett gossebarn föddes till värden i 
djnpa skogen. Vallflickan tordes efter detta icke gå till bo- 
darna ock ännu mindre till bygden. Därför redde hon sig en 
bostad i en bärgskrefva ock vårdade där sitt barn. Men maten 
fick hon af gossen, då han om dagarna kom i skogen med 
sina kor. När han kom till ett högt bärg, frågade han i luren, 
om gossen lefde, hvartill flickan svarade ja ock tillade, att 
björken, i hvars krona hon inredt en vagga, runkade ock att 
barnet i denna sofvit alt sedan gårdagen. 

Artförändringar af sägnen ock visan finnas hos Arvidsson, 
Svenska fomsånger, III: 507, samt hos DYBECK, Svenska vall- 
visor ock hornlåtar^ s. 10. Därjämte förekomma varianter i 
denna tidskrift I, s. 429 ock i min samling af Svenska barnvisor 
ock bamrim (i Sv, landsm. V. 5). 

2. Tu lull i logen. 

A. 

Tu lull i logen 
tolf man i skogen! 
Tolf män äro de, 



v. 3 



HORNLÅTAR OCK VALLVISOR. 41 

tolf svärd bära de. 

Geta sve de^ 

sÖD vred de, 

fehnnden hängde de, 

fehilten flängde de, 

mej vill de med sej ta 

långt nol ock öst under Dovre fjäll: 

där växer ingen lök, 

där galer ingen gök. 

där skvittrer inga svala, 

där ä ondt te bo ock vara, 

ock kommen na till hjälp en stor skare. 

Värmland. Boroströh. 

B. 

Till loven, 
tolf man i skogen! 
Tolf man äro de, 
tolf svärd bära de, 
store oxen slagte de, 
mjölkekoa bränner de, 
vallehanden hänger de, 
mej vill de locka," 
mej vill de pocka 
långt bort i Dovre fjälla. 

Värmland. Boroström. 



C. 

Ta lull Tove, 

tolf man i skogen! 

Tolf man ä de, 

tolf svärd bär de, 

bjellkoa binde de, 

fehund hängde de, 

fepilten sprängde de, 

eln vre de, 

geta sve de, 

mej vill de med sig ta, 



42 NORDLANDER, FÄRODVÄSENDET 1 ÅNGERMANLAND. V. 3 

som inga skor har på fota, 

långt nol ock öst under det höga Dovre fjäll. 

Där inga sola sken, 

där inga svala skvittrer, 

där inga lök växer, 

där ä inte god t för små barn att vara. 

Värmland. Borgström. 

D. 

Tilli toga 

tålv man i skoga. 

Stnroksen stnngo dem, 

ställkoa bundn dem. 

Sroåfä föser dem 

å mig vilja dem ock taga. 

Dalarna. Mora. 

En vallflicka berättas en gång hafva fallit i röfvarebänder, 
under det hon vallade boskapen. Medan röfvarne stredo med 
vallhunden ock slaktade korna, klättrade flickan upp i ett träd 
ock blåste i sin lur samt underrättade därmed flickorna i 
bodarna (eller folket i bygden), huru illa hon råkat ut. Af 
visan finnas varianter hos Arwidsson, Sv. forns. 503—505, 
Dybeck, anf. st. s. 3—10 ock i Afzelius Sagohäfder 2: 75 
samt i Sv, landsm. V. 5. 

En gumma från Dalarna (Mora) berättade, att här om- 
talta händelse skulle timat i hannes hembygd i en skog, som 
kallas Tjufbkogen, ock att de tolf röfvarne gripits samt, af- 
lifvade, begrafvits på "Qufliolmen i Siljan. 

Sägnen finnes på liknande sätt lokaliserad i Norge. Efter 
en handskrift från 1743 anför L. H. BlNG i Beskrivelse över 
Kongeriget Norge^ Kbhn 1796, s. 781 — 2, en variant, enligt 
hvilken händelsen är förlagd till ett högt fjäll Tyveborg i 
Nordrehoug i Ringerige. Här hade de tolf rånsmännen en 
väl befäst borg. En af dem låtsades vara fastman till flickan, 
ock det led mot bröllopet. Man rustade till det på bästa sätt, 
men något silfver fans icke. Då utbad sig flickan att få gå 
fram till bygden ock stjäla hvad som kunde behöfvas i den 
vägen. 



v. 3 HOaNLÅTAR OCK VALLVISOR. 43 

Hon fick också gå, men väl hemkommen röjde hon mot 
sitt löfte röfvarnes tillhåll, ock när hon återvände, utmärkte 
hon med röda lappar vägen till nästet ock beredde därigenom 
rånarne döden. 

Hos Faye, Norske folke-sagn s. 224 o. f. finnes en utförlig ock 
väl berättad variant under öfverskriften Tirilill Tove og Tyven- 
borg. På luren blåste flickan, ehuru förgäfves, följande ord: 

Tirrelil Tove 

Tolv Mand i Skove, 

Vesle Baana dsenge de, 

Buhund hsenge de, 

Bjdelle Kua binde dem, 

Store Stuten stinje dem, 

Mej vil dem voldtae 

Långt op under Fjeldet i Skove. 
Enligt Faye är sägnen lokaliserad äfven på andra håll. 
I Drangedal bänföres sagan till AsjerQeldet i Hemsö skog. 
Flickan hette Asjer ock hannes husbonde på Hemsö Tove. 
Afven i Trysild förekommer sagan. En hustru öfverfalles i 
hemmet af röfvare ock underrättar sin frånvarande man där- 
om med följande ord: 

Tille, Tille Tove: 

Tolv Mand i Skoge, 

Bjeldkua binde de, 

Stor-Oxen stinge de, 

Gjelt-Pilten sprenge de, 

Naut-Hunden hsBnge de, 

Mit Bu vil dem bortta, 

Mei vil dem med sei ha; 

Je har inte Skoa på Fotum, 

Tove min! 
Faye har två andra uppteckningar från Norge. Ur 
Landstads Norske folkeviser, Christ. 1853, s. 796, afskrifva 
vi slutligen följande uppteckning: 

Till lill Tove, 

tolv mann i skogi! 

Tolv mann vore dei, 

tolv sverd bore dei, 

store stuten stinge dei. 



44 NORDLANDKR, FÄBODVÄSENDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 

bjOllekyri binde dei, 

burakkin hengje dei, 

hjurdingen deDgje dei, 

sa hengje dei bjölla up i eit tre, 

dei stela burt bondens bufe! 

Till lill liten Svein, 

svint til skogin, bjölp meg heim! 

Fe vil dei burttaka, 

meg vil det medhava; 

ute er augad, sunt er kne, 

armen af i olbogsled. 
Enligt denna version timar detta i Telemarken. Den 
öfverfallna flickan hade två bröder, Tov ock Svein, ock det 
är till dessa som bon talar genom luren. 

3. Låla ook låla mej. 

Det ena vallhjonet ropar det andra an på följande vis 
ofta från den ena bärgsböjden till den andra: 

Låla (Johannes) ock låla mej; 
nu lålar jag! 
Dröjer den andra att låla tillbaka, ropar den förste: 
Ar du för god att svara mej, 
är jag för god att låla dej. 
Nu lålar jag! 
Om nu svar följer, återtager den förste: 
Låla (Johannes) ock låla mej: 
Tack ska du ha för du svarar mej. 
Nu lålar jag! 
Den andre svarar nu med samma ord, h varpå den förste 
frågar: 

Hur står det till med dig ock ditt unga lif i dag? 
Svar: 

Jag tackar som frågar, jag står mig bra i dag! 
Den förste ropar: 

Ock tack ska du ha tor det svaret du ga! 

Dalslaud. Boro81'Röh. 

Uti Svenska vallvisor och hornlåtar anför Dybeck s. 18 
en liknande växelsång från Dalsland ock Värmland. 



v. 3 HORNLÅTAR OCK VALLVISOR. 45 



4. Giok jag mig till luUebärg. 

Gick jag mig till lallebärg, 

där lullade jag så gärna. 

Där tapte jag bort skällkosan miD, 

den kosan hette Stjärna. 

Aspen bad mig springa ock kila^ 

linden bad mig sitta ock hvila^ 

ock björken löfte mig kvist ock kvast om kvällen. 

Södermanland. S.-HG. 

I Uppland, där ofvanstående sjunges som vaggvisa, säges 

4 r. Gullstjärna. 

5 r. löpa lite. — S.-HC. 

Jfr Arwidsson III, 508, ock Dybeck, Sv. vallvisor ss. 23, 24. 
Flere varianter finnas i Svenska barnvisor {Sv, landsm V. 5). 



6. Hej tulom tall. 

Hej tulom tall! 
Jag skuir gå vall 
uppå den länga måsen. 

Dagen var lång, 

magen var svang, 
lite la' mor i påsen. 

Västmatiland. S.-HC. 

8e Dybeck Sv. vallvisor, s. 30. 



6. Tu tuter 1 horne. 

Tu tuter i borne, 

alle j etter uti korne: 

prästdränjen ätte ^ 

vä^ fulle fammen vä tjäpper. 

Ångermanland. 

') efter. ^) vid med. Getterna föreställas hafva kommit i prestens 
kornåker. 



46 NORDLANDER, PABODVÄ8ENDET I ÅNGERMANLAND. V. 3 



7. Kom följ mig till fäbodarna! 

Kom få^j > inä te feboat^, 

så ska du fo däg 'n ostmus, ^ 

storsteij ^ te fotspännaij * 

å mesatuva ^ te huvveja?!* 
När en nu gammal man från Högsjö, Ångermanland, skulle 
börja gata, måste han ock lära sig tuta. En gambial jetar- 
tjärig lärde honom då dessa ord. 

*) följ. ^) = inyl, 86 6. 14. ^) den stora stenen. *) fotspjärn. ^) inoas- 
tufvan. •) hufvudgärd. 



j 
i 



NYåKE BIDRAG Till KiNKKDOl 01 

DK STENSKA lANBSIÅLEN OCK SVENSKT FOIKLIF V. 4. 



Spring, min snälla ren! 

Äf R. Bebgström. 



1. 

Den iakttagelseD, att den inflyttade — inquiiinen — med 
sitt fördomsfriare sinne, sin ej af vanan ftJrsIöade blick förnim- 
mer mycket i sitt nya hemland pä annat ock bättre sätt än de 
infödde, sannades, som bekant, äfven af den till skytteansk 
professor i Uppsala (1648) inkallade strassbargaren JoHAN 
ScHEFFER. Flere värk vittna i vår lärdomshistoria om denne 
mans oförvillade uppfattning af förhållandena i vårt land, bland 
dem icke minst hans Lapponia, som sammanskrefs på appmaning 
af den fosterländske Magnus Gabriel de la Gardie, hvilken var 
led vid de osmakliga ock för Sverge nedsättande historier om 
Lappland, som voro i svang i utlandet. Arbetet tryktes (1673) 
i Frankfurt, ock dess många tryckfel bära nogsamt vittne om 
»författarens aflägsenhet från tryckorten». Scheffer hade 
gjort sig bekant med litteraturen om Lappland, från de kort- 
fattade uppgifterna hos Tacitus ock sedan alt framåt, ock 
begagnar dem med urskillning; men som ett särskildt drag af 
fördomsfrihet framstår, att han, icke försmående de upplysnin- 
gar, som stodo att få hos män af folket, förfrågade sig hos 
ett par infödde lappar ock lyssnade till deras visor. De in- 
födde lärde skulle den tiden i sanning icke brytt sig om en 
simpel inhemsk »cantilena»! När Antikvitetsarkivet, uppfor- 
dradt af Magnus Gabriel de la Gardie, af präster i Lappmar- 
kerna inbegärde uppgifter från deras hemtrakter, inkommo 



2 BERGSTRÖM, SPRING MIN SNÄLLA REN! V. 4 

sådana från Rhen (1671), Graan (1672) ock ToRNiEUS (1672). 
Dessa berättelser finnas — i bandskrift — ännu i behåll på 
Kongl. biblioteket, som tog arf efter Antikvitetsarkivet, men 
ingenstädes i dem ens omnämnas några visor, oaktadt i pro- 
stens i Piteå Graans Lapplands-beskrifning af 28 kapitel ett 
handlar om trolofningar ock bröllop, hvilka väl kunde föran- 
leda några sånger. Vi hafva att tacka detta Schepfers grepp 
för, om orden tillåtas, ett par litteratnrhistoriskji aktstycken, 
vid hvilka det lönar mödan att uppehålla sig. De grunda 
sig på meddelanden af den ene af Scheffers lappar, Olof 
Matsson Sirma. 

I tjugondefemte kapitlet af Scheffers bok, som handlar 
Om lappames trolofningar ock bröllop, förekomma två >^visor)), 
som Scheffer upptecknat efter den nämde Olof Matsson 
ock försett med latinsk öfversättning. Då antecknaren är all- 
deles okunnig i lapskan, ock väl icke många af tidskriftens 
läsare äro hemmastadda i detta språk samt då texten, att 
dömma efter Scheffers bok i öfrigt, antagligen är felaktig, då 
korrektur illa eller als icke blifvit läst å den, meddelas icke 
originalen här ^ De lemnas i stället i ordagrann öfversättning . 
från den latinska öfversättningen. 

Sedan lappen öfverstökat alla graderna af ett frieri, bvar- 
till åtgår ett, två till tre år, då det gäller att gifva skänker 
till flickans föräldrar ock närmaste släktingar, »besöker han», 
säger Scheffer, »understundom sin käresta; ock då han far 
till hanne, underhåller han sig med kärlig sång ock kommer 
vägens ledsamhet att blifva omärklig. De pläga nämligen ofta 
begagna sig af dylika sånger, som icke hafva någon bestämd 
rytm, utan den, som enhvar finner bäst, ej häller gå på samma 
melodi, utan än så, än så, alt efter som det under själfva sjun- 
gandet tyckes en hvar behagligast.» Det var till ett prof på 
dessa sånger, som Olof Matsson meddelade följande sång, 
h vilken sj unges om vintern: 

»Kulnasatz, min lilla ren, vi måste skynda ock fortsätta 
vår väg; de fuktiga markerna äro vidsträkta, ock trollsångerna 
svika oss. Men icke är du, Kaige träsk, ledt för mig; dig, 

^) DeD lapska texten återfinnes i slutet af denna uppsats, tillika 
med omskrifning med nyare ortografi ock ordagrann norsk öfversättning, 
välvilligt lenmade af seminariibestyrer J. Qvigstad i Tromsö. 



v. 4 8CHEFPERS LAT. UPPL. 3 

Kailwa träsk, säger jag farväl. IWånga tankar uppstiga i min 
själ) då jag far öfver Kaige träsk. Min ren, låt oss vara hur- 
tiga ock lätta: sålunda skola vi snarare göra från oss mödan 
ock komma dit, hvarthän vi ämna oss, där jag skall se min 
käresta ströfva omkring. Kulnasatz, min ren, blicka framåt 
ock se, om dn icke skönjer hanne, sysselsatt med att två sig.» 

»Detta», fortsätter Soheffeb, »är den älskogssång hos 
lapparne, med hvilken de uppmana sina renar att skyndsamt 
afslnta färden. Ty alt dröjsmål, huru kort det är, är för långt 
f^r dem, som älska.» 

»De pläga äfven» — det är fortfarande Scheffer, som 
talar — »förnöja sig med andra dylika visor ock, försatta något 
längre bort från de flickor, de älska, för sig själfva återföra 
minnet af dem ock prisa deras fägring.» Efter han syssel- 
sätter sig med detta ärende, säger Scheffer något nedlåtande, 
tycker han, att han kan meddela en sådan visa. Hans prof 
lyder: 

»Sol, utskicka ditt klaraste ljus öfver träsket Orra! Om jag, 
sedan jag uppklättrat i furornas toppar, viste mig få se trä- 
sket Orra, skulle jag klättra upp i dem för att få se, bland 
hvilka blomster min käresta vore; jag skulle afslita alla skott, 
som nyss vuxit fram där; jag skulle afskära alla grenar, dessa 
grönskande grenar. Jag skulle följt molnens lopp, som ställa 
sin kosa mot träsket Orra, om jag kunde flyga till dig med 
vingar, med kråkornas vingar. Men mig fattas vingar, artans 
vingar, gässens ben ock goda fötter, som förmå föra mig 
bort till dig. Nog länge har du väntat, under så många dagar, 
under så många dina bästa dagar, med dina Ijufva ögon, med 
ditt kärliga hjärta. Men om du ville fly mycket långt undan, 
skulle jag visserligen snart klaga öfver dig. Hvad kan vara 
fastare ock stadigare än hopvridna senor, eller järnkedjor, som 
kraftigt binda? Så sammanvrider kärleken vårt hufvud, ändrar 
tankar ock meningar. Piltarnes vi^a är vindens vilja, yng- 
lingarnes tankar långa tankar. Men om jag hörde alla, alla, 
skulle jag afvika från vägen, från den rätta vägen. Ett är 
rådet, som jag skall taga; sålunda vet jag, att jag skall finna 
den riktigare vägen.» 



BÉUGSTRÖM, SPRIKG MIN SNÄLLA REn! V. 4 



2. 



Då den vittre grefvens blick i den bok; hans nit om Lapp- 
lands goda namn ock rykte framkallat, mötte de rader, vi nyss 
haft före, anade det honom säkerligen icke, att dessa primi- 
tiva sånger skulle göra en hedrande ock icke så alldeles kort 
färd genom vitterheten. Af Lapponia utkommo snart öfver- 
sättningar: en engelsk (Oxford 1674; foL), en tysk (Frankfurt 
a. M. 1675; 4:o), en fransk (Paris 1678; 4:o), en holländsk 
(Amsterdam 1682; 4:o) ock ytterligare en engelsk, tillökt (Lon- 
don 1704; 8:o). De öfriga öfversättarne hade blott på prosa 
återgifvit de lapska styckena; men den engelske af 1674 f()r- 
sökte sig på versifierade öfversättningar, som ordagrant aftryk- 
tes af den af 1704. Då dessa icke osannolikt ligga till grund för 
de engelska efterbildningar, som nedanföre införas, kunna de 
iå medtagas: 

Kulnasatz my Rain-deer, 

We have a long joiirny to go; 

The Moor's are väst, 

And v^e must hast, 
Our strength I fear 
Will fail if we are slow, 

And so 
Our Songs will do. 

Kaigé the watery Moor 

Is pleasant unto me, 

Though long it be; 
Since it doth to my Mistriss lead, 

Whom I adore; 

The Kilwa Moor 
I nere again will tread. 

Thoughts fiird my mind 
Whilst I thro' Kaigé past. 

Swift as the wino, 

And my desire, 
Winged witli impatient fire, * 

Mv Raindeer let us hast. 



v. 4 ' SCHEFP£RS ENG. UPPL. 

So sball we quickly end oar pleasing paio: 

Behold my Mistresse there, 
With decent motion walking ore the Plain. 
Kulnasatz my Rain-deer, 
Look yonder, where 
She washes io the Lake. 
See while she swims, 
The waters from ber purer limbs 
New cleerness take. 



* * 



With brigbtest beams let tbe Sun sbine 

On Orra Moor 

Gonld I be sare, 
Tbat from the top of th' lofty Pine, 
I Orra Moor might see, 
I to bis bigbest bow would climb, 
Änd with industrious labor try, 

Tbence to descry 
My Mistress, if tbat there she be. 

Goald I bnt know amidst wbat Flowers, 

Or in wbat shade she staies, 

Tbe gawdy Bowers 
With all their verdant pride, 
Tbeir blossomes and their spraies, 
Which make my Histress disappear; 
And ber in envioas Darkness nide, 
I from the roos and bed of Earth would tear 

Upon the raft of elouds Tde ride 

Which unto Orra fly, 
0'th Rävens I would borrow wings, 
And all the feathered In-mates of the sky: 

But wings ålas are me denied, 
Tbe Stork and Swan tbeir pinions will not lend, 
There'8 none who unto Orra brings, 
Or will by tbat kind conduet me befriend. 

Enongh enough thou hast delaied 

So many Summers daies, 
The best of daies tbat crown the year, 
Which ligbt upon the eielids dart, 
And melting joy npon the heart: 
But since tbat thou so long bast staied, 



6 BERGSTRÖM, SPRING MIN SNÄLLA REN ! V. 4 

They iD unvelcome darkness disappear. 

Yet vainly dost thou me forsake, 
I will pursue and overtake. 

What stronger is then bolts of steel? 

What can more surely bind? 
Love ist stroDger far then it: 
Upon the Head in trinmph sue dotb sit: 

Fetters the mind, 

And doth controul, 

The thought and soul. 

A yonths desire is the desire of wind, 
AU bis Essaies 
Are long delaies, 
No issae can they find. 
Away, fond Counsellors, away, 

No more ad vice obtrude: 

ril rather pro ve, 
The guidance of blind Love; 
To follow you is certainly to stray: 

One single Counsel tho' unwise is good. 

Omsider höllo visorna i Scheffers bok intåg i en af 
den tidens mest berömda tidskrifter, Addisons The Spectator 
(1711). En insändare hade tillskickat tidskriften en öfversätt- 
ning eller rättare efter bildning af den andra af de två lapp- 
sångerna jämte några uttryck af den angenäma förvåning, 
han erfarit, då han funnit »en ande af ömhet ock poesi i en 
region, som han aldrig misstänkt tt$r finhet i känslor». »Jag 
skulle icke blifvit förvånad», fortfor han, »om jag i varmare klimat, 
om ock fullkomligt ociviliserade, funnit några Ijufya, vilda toner 
bland infödingar, lefvande i orangelundar ock lyssnande till 
foglarnes toner kring dem; men en lapsk lyriker, som andas 
känslor af kärlek ock poesi, ej ovärdiga det gamla Grekland 
eller Rom; ett regelmässigt ode från ett klimat, ansatt af frost 
ock plågadt af mörker under så stor del af året, där det är för- 
vånansvärdt att de arma infödingarne kunna förvärfva födan 
eller frestas att fortplanta sitt släkte — det, bekänner jag, 
syntes mig ett större under än de beryktade historierna om 
deras trummor, vindar ock trollkonster.» Tidskriften inleder 
själf insändarens artikel med några rader om skillnaden mellan 
den sanna kärlekens sätt att yttra sig ock »mödan hos en. 



v. 4 THE SPECTATOR. 7 

som endast beskrifver kärlekens kyaL>. >J värk af detta slag är 
det orimligaste af alt att vara vitter; enhvar känsla måste 
framgå ur situationen ock passa till karaktärens förutsättnin- 
gar. Om denna regel öfverträdes, visar den ödmjuke tjänaren 
endast, i alla de fina saker, han säger sin älskarinna, huru väl 
han kan skrifva, i stället för huru innerligt han älskar.» The 
Spectator ställer sig, finner man, på den sannfärdiga ock okonst- 
lade poesiens sida, i detta fall företrädd af den lapska sången. 
Då det förmodligen intresserar en ock annan att se, huru 
den engelske efterbildaren utförde sin sak, meddela vi här, 
från The Spectator n. 366 (1711, april 30), hans stanzer: 

Thou rising sun, v^hose gladsome ray 
Invites my fair to rural play, 
Dispel the mist, and clear the skies, 
And bring my Orra to my eyes. 

O! were I sure my dear to view, 
rd climb the pine tree's topmast bongh, 
Aloft in air that quiv'ring plays, 
And round and round for ever gaze. 

My Orra Moor, where art thou laid? 
What wood conceals my sleeping maid? 
Fast by the roots enrag'd Td tear 
The trees that hide my promis'd fair. 

O! conld I ride the clouds and skies, 
Or on the raven's pinnions rise! 
Ye storks, ye swans, a moment stay 
And waft a lover on his way. 

My bliss too long my bride denies, 
Apace the wasting summer fiies: 
Nor yet the wintry blasts I fear, 
Not storms or night shall keep me here. 

What may for strength vtrith steel eompare? 
O! love has fetters stronger far; 
By bolts of steel are limbs confin'd; 
Bot crnel love enchains the mind. 

No longer then perplex thy breast, 
When thoughts torment, the first are best; 
Tis mad to go, 'tis death to stay, 
Away to Orra, haste away. 



8 BERGSTRÖM, SPRING MIN SNÄLLA REN ! V. 4 

Denna artikel blef icke förbisedd af tidskriftens läsekrets. 
I ett nammer någon tid därefter (n. 406, jane 16) lästes änDU 
en insänd artikel med anledning af Scheffers uppteckningar. 
»Emedan allmänbeten», hette det, »blifvit så belåten med den fina 
målning af okonstlad kärlek, som nataren ingifvit lappen att 
måla i det ode, ni nyligen trykt, hoppades vi, att den snill- 
rike öfversättaren skulle öka det med äfven det andra, som 
SCHEFFER gifvit oss; men emedan han icke gjort det, har en 
ringare hand dristat sig att sända er den.» Denna efterbild- 
ning i den tidens smak tör äfven för somliga af våra läsare 
hafva något intresse, b varför den må följa: 

Haste, my rein-deer! and let us nimbly go 
Our amVous journey through this dreary waste; 

Haste, my rein-deer! still, still thou art too slow, 
Impetuous love demands the lightning's haste. 

Around us far the rnshy moors are spread: 
Soon will the sun withdraw his eheerful ray; 

Darkling and tir'd we shall the marsbes tread, 
No lay unsung to cheat the tedious way. 

The wat'ry length of these unjoyous moors 
Does all the flowVy meadow's pride excel; 

Through these I fly to ber my soul adores; 
Ye now'ry meadows, empty pride, fareveell. 

Eaeh moment from the charmer Tm confin'd, 
My breast is tortur'd with impatient fires; 

Fly, my rein-deer, fly swifter than the v^iud, 
Thy tardy feet wing with my fierce desires. 

Our pleasing toil will theu be soon o'erpaid. 
And thou, in wonder löst, shall view my fair, 

Admire each feature of the lovely maid, 
Her artless charms, ber bloom, her sprightly air. 

But so! with graceful motion there she swims, 
Gently removing each ambitions wave; 

The crowding waves transported clasp her limbs: 
When, when, oh! wben shall I such freedoras have! 

In vain, ye envious streams, so fast ye flow, 
To bide her from a lover^s ardent gaze; 

From every touch you more transparent grow, 
And all reveaFd the beauteous wanton play. 



v. 4 THE SPECTATOR, V. KLEI8T. 



3. 

Det var enjeliertid icke endast i England, man lyssnade 
till de tongångar af de lapska fjällens sångmö, som Scheffee 
lyckats uppfånga. Äfven i Tyskland gaf man akt på dem, ock 
en af sitt folk uppburen skald, Christian Ewald von Kleist, 
ombildade det ena af de ScHEFFEEska styckena till ett poem, 
som, att döm ma efter några ord af Herdek, tyckes hafva ansla- 
git hans samtida. Vi lemna bär Kleists efterbildning (efter 
Sämtliche Werke. 1, 2. Berlin 1760): 

Lied eines Lappländers. 

Komm, Zama, komm! Lass deinen Unmuth fabren, 
O du, der Preis 

Der Schönen! Komm! In den zerstörten Haaren 
Hängt mir scbon Eis. 

Du ztirnst umsonst. Mir giebt die Liebe FlUgel, 
Nicbts halt mich auf; 

Kein tiefer Schnee, kein öumpf, kein Tbal, kein Htigel 
Hemmt meinen Lauf. 

Ich will im Wald auf hohe Bäume klimmeu, 
Dich auszuspähn, 

Und durch die Flut der tiefsten Ströme schwimmen, 
Um dich zu sehn. 

Das dtirre Laub will ich vom Strauche pflticken, 
Der dich verdeckt, 

Und auf der Wies' ein jedes Robr zerknicken, 
Das dich versteckt. 

Und solltest du, weit tibers Meer, in Wtisten 
Verborgen seyn: 

So will ich bald an Grönlands weisseu Ktlsten 
Nach Zama scbreyn. 

Die länge Nacht kömmt scbon. Still mein Verlangen, 
Und eil zuritck! 

Du kömmst, mein Licht! du kömmst, mich zu umfangeu? 
O, welcb ein Glttck! 



10 BERGSTRÖM, SPRING MIN SNÄLLA REN ! V. 4 

Hvilken igeDkänner icke . ordmelodien till en af Göthes 
allra fagraste dikter, Nähe des Geliebtenf 

Ich denke deio, wenn mir der Soone Schimmer 

Vom Meere strahit; 
Ich denke dein^ wenn sich des Mondes Flimmer 

In Qnellen malt. 

Ich sehe dicb, wenn aaf dem fernen Wege 

Der Staab sich hebt; 
In tiefer Nacht, wenn anf dem schmalen Stege 

Der Wandrer bebt. 

Ich höre dich, wenn dort mit dampfem Raascheu 

Die Welle steigt. 
Im stillen Haine geh' ich oft zu lauschen, 

Wenn allés schweigt. 

Ich bin bei dir, du seyst auch noeh so ferne, 

Da bist mir nah! 
Die Sonne sinkt, bald leachten mir die Sterne. 

O, wär^st du da! 

Men icke blott metern är den samma i båda dikterna, ntan 
i båda råder samma stämning, längtan efter den älskade, 
som i båda är fjärran borta. Om den ena skalden befinner sig 
i den vilda skogen, går den andra »im stillen Haine»; om den 
ena talar om »die Flat der tiefsten Ströme», hör den andra, 
huru böljan slår »mit dumpfem Rauschen», ock bådas dikter 
sluta med ackorder om den stundande natten. Visserligen upp- 
gifver en af Göthes kommentatorer, H. Duntzer, att skalden 
fått motivet till sin dikt, som han i juni 1795 skickade till 
SCHILLER för att införas i Mtisenalmanach, från ett poem af 
Friedbike Brun, som han kort förut hört sjungas i ett säll- 
skap, hvarvid melodien — af Zelter — haft en »otrolig tjus> 
ning» för honom; men vid jämförelse mellan de tre dikterna 
frestas man att finna en närmare släktskap mellan GÖthes 
ock Kleists än mellan den förres ock Friedrike Bruns poem. 
Vi anföra det senare: 



v. 4 OÖTHE, FRIEDRIKE BRUN. 11 



loh denke deln. 

Icb denke dein, wenn sich im Bllithenregen 

Der Frtlhling malt, 
Und wenn des Sommers mildgereifter Segen 

In Åehren strahlt. 

» 

Ich denke dein, wenn sieh das Weltmeer tönend 

Gen Himmel hebt, 
Und vor der Wogen Wuth das Ufer stöhnend 

Zarticke bebt. 

Ich denke dein, wenn sich der Abend röthend 

Im Hain verliert, 
Und Philomelens Klage leise flötend 

Die Seele rtlhrt. 

Beim trflben Lampenschein im bittern Leiden 

Gedacht' ich dein; 
Die bange Seele flehte, nah am Scheiden: 

»Gedenke mein!» 

Ich denke dein, bis wehende Cypressen 

Mein Grab umziehn, 
Und selbst in Tempels Hain soll nnvergessen 

Dein Name bltthn. 

Det är icke gärna möjligt, att Göthe ej läst G. E. v. 
Kleists dikter, ock om han läst dem, har han väl kunnat 
taga intryck af det poem, vi här aftrykt. Nähe des Geliebtefi 
skulle då i ett nära led härstamma från den konstlösa lapp- 
sången. Antaget åter, att Kleists Lded eines Lappländers varit 
obekant för Göthe, har i stället väl Feiedrike Brun blifvit 
påvärkad af detta poem ; ty hvadan eljest släkttycket i stämning, 
nttrykt i samma lyriska form? Den GÖTHEska dikten flyt- 
tas då ett släktled längre bort från den lapska; men släkt- 
skap står likväl kvar, släktskap mellan ett af en skaldefurstes 
evärdligaste kväden ock en stackars lapps utgjutelser för de 
ensliga, ödsliga fjällmarkerna där uppe i höga norden. 

De båda lappdikterna intogos af Hebdeb i Volkslieder 
(1, 2. Leipz. 1778, 79) i fri rytmisk öfversättning af Scheffers 
latinska bearbetning. Herdeks Die Fahrt zur Geliebten åter- 



12 BEKGSTRÖM, SPRING MIN SNÄLLA REN ! V. 4 

finnes i RuN£BEKGs samlade skrifter änder öfverskrift Färden 
till de?t älskade; hans Ans Rennthier med titel Till Rendjuret i 
Fosterländskt Album utg. af H. KELLGREN, R. TengstrÖM, K. 
TiGERSTEDT. 3. (Hfois 1847). 



4. 

Om GöTUE icke får hänföras till den följd af i litteraturen 
lysande namn, vi nu kunnat nämna — Addison, C. E. v. Kleist, 
Herder ock Runeberg — - hafva vi hemma tillgång till ett 
ädelt namn, som med fullaste rätt hör hit. Man förstår, att vi 
mena Franzén. Den allbekanta lilla visa, hvilkens första rad 
vi satt som öfverskrift bäröfver, syntes först i Åbo-npplagan 
(1810) af Franzéns Skaldestycke7i^ ock förekom där inlagd i 
Emili eller en afton i Lappland: 

Spring, min snälla ren, 
öfver bärg ock fält! 
Vid min flickas tält 
fär du krafsa sen. 
Ymnig mossa där 
under drifvan är. 

Dagen är så kort, 
vägen är så lång! 
Spring du vid min sång! 
Låt oss skynda bort! 
Här är ingen ro, 
här blott ulfvar bo. 

Se, där flög en örn: 
säll den vingar har! 
Se hur molnet far: 
satt jag i dess hörn, 
såg jag ren kanske 
dig där borta le. 

Du, som hjärtat här 
fångade i hast: 
så en vildren fast 
vid en tam man snar! 
O, du drar mig mer 
än en fors dit ner. 



y 



v. 4 l^RAKZtN. 18 

Sen jag dig fick se, 

tusen tankar jag 

har båd natt ock dag: 

tasen äro de, 

ock blott en ändå: 

att dig äga få. 

Du må &;öninia dig 
bakom däldens sten, 
eller med din ren 
fly till skogs för mig. 
Undan, undan skall 
både sten ock tall. 

Spring, min suällå ren, 
öfver bärg ock fält! 
Vid min flickas tält 
får du krafsa sen. 
Ymnig mossa där 
under drifvan är. 

Enligt Tillägg af noter^ sid. 410, synes FRANZÉN hafva 
känt så väl uppteckningarna hos Scheffer, som »de engelska 
mycket förskönande imitationerna i Addisons Spectator». »Blott 
den ena,» säger han, »ämnade jag här ungefärligen försvenska; 
men oförmärkt insmögo sig drag äfven ur den andra: ock sä 
nppkom en blandning af bägge, som riktigt uttrycker ingen- 
dera.D Den inblick i skaldens poetiska atelier, som en jämfö- 
relse mellan hans visa ock de ursprungliga styckena bereder 
oss, är icke utan intresse. 

Lägga vi till alt detta, att J. H. Kellgren ' af de omta- 
lade efterbildningarna i Spectator sluter, att Ȋfven lapparna 
bland sina djupa drifvor ock isar under stundom åt Apollo off*ra 
sånger, fulla af poetisk eld», hafva vi talat tillräckligt om de 
i fråga varande lappsångernas litteraturhistoria. 



5. 

I G. Freytags berömda Soll und Habm (Bok. 2, kap. 6.) 
frågar den unge judiske lärde Bernhard Ehrcnthal sin aristo- 
kratiske vän herr von Fink, om denne hört några af indianer- 

' ') I ett docent- specimen De poesi philosophue ubivis gentium pranna. 
1.0 AboflB 1774. 



14 BERGSTRÖM, SPRING MIN SNÄLLA REN! V. 4 

nas sånger. »Jag har hört dem några gånger», svarar herr 
von Fink. »Möjligt är», fortfar han, »att klokare människor 
finna något uppbyggligt i deras sånger; men mig hafva de aldrig 
förefallit annat än bedröfliga. Slå npp en gammal bok ock 
sjung därtill; genom näsan med allehanda bitoner: 'Tum, tum, 
te — ticke, ticke, te, — ock, ock, tum, tum, te', så har ni 
deras sång, som skulle betyda ungefär: 'Gode ande, gif bufflar, 
bufflar, bufflar! Tjocka bufflar gif oss, gode ande T» 

Herr von Fink karrikerade; men hade han för öfrigt allde- 
les orätt? Ar det icke, då kulturmänniskor finna poesi i »vil- 
dars» ock halfvildars sånger, af sin egen fantasi de taga ock 
inlägga den i utgjutelser, där den i värkligheten icke finnes? 
Att dylika sånger alltid hafva något etnografiskt värde, hör 
icke hit, där det endast frågas efter det poetiska, de kunna äga. 

De små lappsångernas historia må lemna svaret. Den kan 
säga, att alt i god mening mänskligt, som i sanning är erfaret 
— hvar känsla, som varit värkligt känd; hvar stämning, som 
genomgått en själ — ock fått ett sant uttryck, har värde för 
poesien; äger något af evighetsnatur, som låter det lefva genom 
tidehvarfven; något af senapskornets groddkraft, som tillåter det 
slå skott efter skott ock utveckla en mången gång rik växt- 
lighet. 



i 



v. 4 DEN LAPSKA TEXTEN. 16 



Den lapska texten. 



KulnasasJ. 

ScHEFFERs LappOTiia H. 282 — 283 {Lieder der lappen ges. v. O, 
DoNNER, Hfors 1876, 8. 118—119): 

Kulnasatz niraoBam seugaoB joao andas jordee skaode 

Nurte vvaota yvaolgea skaode 

Abeide kockit laidi ede 

Fauruogaoidhe sadiede 

iEllao momiaiat kuekaD kaigevvarri. 

Patzao buaorost ka)Ilueiaiir tuuni 

Maode paoti tnillasan 

Eaiga vvaonaide vvaiedin 

Aogo niraome buaorebo^st 

Nute aotzaon sargabsest 

Taide sun mouia lii aigaomasa 

Saraogaoin vvaolgatamass 

los iuao sarga aoinasim 

Kiuresam katzesiin 

Kulnaasatz nirasam 

Katze aoinakaos tuu su salm. 

Med almindelig lappisk ortografi^: 

Kulnasaf, nirojpam *'*, ilcgos juo oudas jurdefgoade, 
Nuorta vuosta vuolgefgoade, 
[Abid^ kukkid laidid? 



^) Af brist pä lapska typer ha vi måst ersätta dessa med bokstäfver 
ur landsmälsalfabetet ock teckna här: 

/ för g med tvärstreck, »som et ganske svagt gh>; 
^ •» ij = »n i norsk Enke»; 
f ^ S med vinkel öfver = 8j ; 
Js » C Died vinkel öfver = tflj (samt is för c); 
j/j: » j med vinkel öfver = dsj; 
a » d med tvärstreck = »blödt eng. th»; 
p » t med dubbelt tvärstreck = »haardt eng. th». (Utg.) 
*) nirro = en Slags Hunren, som udmerker sig ved sin Hurtighed. 
^) appe = campus uliginosus (sv.-lapp.); planities montana arbo- 
ribus saltibusque vacua (norsk-lapp.). 



16 BERGSTRÖM, SPRING MIN SNÄLLA REn! V. 4 

I 

Favrogid* i so tiedej 
5. ^le [mun ajet kukkaj Kaigevarre^f 

Patse puorest, Keelvejavre, tunji. 

Moadde poatUh miellasam 

Kai^e-vuonaid vuojedin, 

Oa^Oy nirrom, puorebest! 
10. Nute oa^^om sargabest ^ — . 

Taid son munji Ii aigomaf, 

Sarvaguoim vuolgatamaf. 

Jos juo sarga oainafim 

Kierrasam, kcef^afim ^. 
15. Kulnasafj nirot^amj 

K(e}§a *, oainakgos don su J§alme ! 

Oversaöttelse. 

Eulnasasj, min lille Ren, begynder du ikke allerede at taenke fremad, 
Begynder du ikke at dragé mod Nord 
[Hen över Myrer®, länge Straskuinger ? 
Kjserlighedssange ved han ikke.] 
5. Ophold mig ikke la^nge, Kaigevarre ***! 
Farvcl, du Kaslvejavre ^*! 
Mängt kommer i mit Sind, 

Medens jeg kjörer hen över Kaigesjöens Viker ^ ^. 
Trav, min Ren, bedre! 
10. Saa faar jeg snarere — '**. 

De Ting havde hun tiltienkt mig, 

Sendt med en Okseren. 

Om jeg allerede snart skulde se 

Min elskede, vilde jeg se efter [ile?]. 



*) I Originalens fauroogaoidhe ligger vel skjult Akknsativ Pluralis 
af ett Ord, der betyder Kja^rlighedssang; nntagellg kan man statuore 
et Ord favrog med deune Betydning, sml. sv.-Iapp. fauranes, »kärleks- 
visa», og Scheffers Ord p. 284: .>Mor8e faiirog, id est, cautiones 
nuptiales.» 

*) Maaske bedre: (bU munji [?] kukkan Kaigevarre = bliv ikke 
långt for mig, Kaigevarre! 

*) Alm. fargabest; sml. dog skolte-lapp. SÖrg, snart. 

^) Maaske bedre kaj^afifn: vilde jeg ile. 

*) Maaske bedre kajpa, il! 

*) Maaske bedre: Fjeldsletter. 

i<>) Kaigefjeld. 

**) Kffilvesjö. 

*^) Lsescs kaika vuonaid, bliver det at oversrotte: alle Viker. 

'^) Meningen er ufuldstaindig. LnescR i v. 11 maid for taid ^ maa 
der ovorsajttes xhvad* istedenfor »de Tingy. 



v. 4 DEN LAPSKA TEXTEN. 17 

15. Kuluasasj, min lille lien, 

Se, om du ser hendes 0ie*^! 



Moarse favrog^ Kjaerligliedssang'. 

ScHEFFEus Lapponia s. 283 — 284 (Donneb b. 114 — 117 med träns- 
akription til Utsjokidialekt og tysk oversaettelse) : 

Pastos paivva Kiufvvresist [javvra] Orre lavvra 

los kaosa kirrakeid korngatzim 

la tiedadzim [man] oinsBmam [jaufre] Orre lavvra 

Ma tangast lomest [lie] sim lie 

Eaika taidse uiooraid [dzim] soopadzim 

Mak taben sådde [eist] oddasist 

la poaka taidae ousid [dzim] karsadzim 

Mak qvvodde [roamaid] poorid ronaid 

Kuliked palvvaid [tim] suttatiin 

Mak kulki vvoasta [laufrae] Orre laufr». 

los mun taBckas [dzim] kirdadzim [s^sest] vvorodzse ssBsest 

M muste Ise [ssE^a;] dziodgse scece maina taockao kirdadzim 

iEka loe [lulgae] songiaga lulgee, ak» Ite [siaadza] 

FauroD sietza, maan koima lusad 

[Dzim] norbadzim. 

Kalle ju l«eck kucka [niadzie] vvordamadzie 

Morredabboit [dadd] paivvidad, linnasabboid 

[Dadd] salmidadd liegte sabboid vvaimodadd 

lus kuckas [sick] pateeridziek 

Tannagtied sarga [dzien] insadzini 

Mios matta Isedae [sabbo] Korrassabbo 

Nu ly [paddae] soona paddae, ia [snlvvnm] route salvvam 

Kaak dziabraii [siste] karrasistic. 

Ia kassie myna, [tuMii] aivvitaini punie poaka 

[Toemae] jardrekitaMua> Parne miela 

PisBgga miela noara iorda kockcs jorda 

los taidie poakaid [hv-Mu] kulda3l2em 

Luidaem rädda vveera rädda 

Ouita lie miela oudas vvaldacman 

Nute tiedam poreponue oudastau [man] kauneman. 



^^) Laeses Imjpa, maa man overssette: >il! Ser du hendes 0ie?» 



8v. landsm. T. 4. 



18 BERGSTRÖM, SPRIN0 MIN SNÄLLA REN ! V. 4^ 

Med almindelig lappisk ortografi: 

Pastus^ pceive kievrasest Oarre-javre! 

Jos kuossa-kierragid korgufim 

Ja tiedafim oaidnemam^ Oarre-javre, 

[Man taggast] loamest^ son Im, 
5. JCaika taid muoraid t^uopafim, 

Mak taben faddeh oådas^st, 

Ja puoka taid ovsid karsafim, 

Mak kiioddeh purid ruonaid (ronid?)^. 

Kulgid^ palvaid [sutetim], 
10. Mak kulkeh vuosta Oarre-javre. 

Jos mon [tokko] kirdafim vuora/^a soajest. 

I must lee Jpoadge^ soadje, maina tokko kirdafim, 

Ige 1<B J^uodnjaga juolge ige Ite 

Favron Jfivsa"^ 0§^^^}§^^)j ^^^ kuoime lusad 
15. Norbafim^. 

Kalle juo Icek kukka vuordemaf 

Morratäbbuid peividad, linnasabbuid 

Jsalmidady lieggasabbuid vaimodad^. 

Jos kukkas patarijpiky 
20. Tanag^^ tiet sarga juvsafim, 

Mijas matta Icede kårrasabbo 

Nu U suodna-padde ja ruovde-salvam 

K(Bk J^abreh karrasäst. 

Ja kcessa min oividcsme^ ponja puoka 
2 5. Jurdagidame, Färre miella 

Piegga miella, Nuora jurda kukkes jurda. 

Jos taid puokaid kuldalam, 

Luoitem-radde vcerre-radde^^. 



*) Norsk-lapp. baitted^ enare-lapp. pafted^ skiDne. 

-) min Seen. 

') lodbme = Dol (sv. -lapp.), Aabning mellem to Gjeostande (norsk- 
lapp.). OriginaleoB ma tangast faar jeg ikke Mening i; man skulde 
vente: man tuokken, bag hvilken. 

*) ruonak = grönne Ting ; ronek = Smuler. 

^) Originalens kuliked staar for kulgid; i skal betegne Schwa- 
lyden, der ikke betegues i Skriftsproget. 

*) J^oadge == Fuligula clangula, sv. knipa. 

^) Jpiksa =^ ÅnsiB crecca, sv. kricka; J^iekjfa = Fiskeörn, Fandion 
haliaétus. 

*) Dette Ord er mig ubekjendt. 

^) vaimodad for vaimod med fordobiet Endelse. 

*^) Tanag er Genitiv af tatag, sv.-lapp. tatek. 

**) Maaske bör der lasses: luoitam rape, v^rre^rape^ forlader jeg 
Veien, den urette Vei. 



v. 4 DEN LAPSKA TEXTEN. 19 

Ovta l(B miella oudas valdeman. 
:io. Nute tiedam puorehun oudastam kavnamam. 



Oversiettelse. 

Solen skioDe sterkt över Oarre-javre (Ekornejden) I 

Hvis jeg steg op i Grantoppene 

Og vidste, at jeg saa Oarre-javre, 

[I h vilket Lyng] hun er i Dalen, 
5. Vilde jeg omhugge alle de Traer, 

Som vokeer der paany, 

Og alle de Greue vilde jeg afkviste. 

Som baerer gode, gronne Ting (gode Smuler?). 

De drivende Skyer lod jeg fserge, 
1 o. Som driver mod Oarre-javre. 

Hvis jeg ilöi derhen paa Kraakens Vinge — . 

Ikke bar jeg Hvinandens Vinge, hvormed jeg vilde flyve did, 

Og ikke har jeg Gaasens Fod og ikke 

Deu vakre Krikands (Fiskeörns?), hvormed jeg til dig 
15. Vilde flyve. 

Allerede har du nok ventet laauge 

[Dine mere sorgfrie Dage, dine mildere 

0ine, dit varmere Hjerte]^^. 

Om du flygtede långt bort, 
20. Vilde jeg for den Sägs Skyld snart indhente (dig). 

Hvad kan vsero haardere, 

Saaledes (som) Sene-taug og Jemklemme er, 

Hvilke klemmer haardt. 

Og (det) drager vore Hoveder, snor (vender) alle 
25. Vore Tanker. Ungguttens Sind 

Er Vindens Sind. Den unges Tanke er läng Tanke. 

Hvis jeg lytter til dem alle, 

Er det Raad at förlade et urigtigt Raad. 

Et (Raad) staar min Hu til at tage frera. 
30. Saaledes ved jeg, at jeg finder det bedre föran mig. 

For Forstaaelsen af Originalen er det af Vigtighed at lasgge Merke 
til, at i v. 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 15, 16, 17, 18, 
19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 27, 30 anticiperer Sangeren dels et Ord, 
dels den eller de sidste Stavelser af et Ord lige föran Ordet; disse 
överflödige Ord og Stavelser har jeg indklamret i Scheffbrs text. 



*^) R. 17 — 18 give ikke nogen rimelig Overswttelse. 



20 BERGSTRÖM, SPRING MIN SNÄLLA REX ! V. 4 

Den lappiske Text er meget fordiervet, dels ved Trykfeil, dels 
ved ScHEFFEBB Ukyndigfaed i Lappisk og MaDgel paa en rimelig lappisk 
Ortograft. Jeg har sogt', saavidt muligt, at restituere Teksten, saaledes 
som jeg taanker mig, Scueffer vilde have nedskrevet den, om han 
havde benyttet min Ortografi. 

Mit Arbeide vilde have vaeret lettere, om jeg havde kunnet hen- 
före viserne til en bestemt Dialekt, men dette er mig umuligt. Sproget 
tyder i det hele paa Torneå-Lappmark. 

Overssettelsen har jeg leveret ordret. De Steder, som er tvivl- 
somme eller som jeg ikke kan overstette med Mening, har jeg sat i 
Klämmer. 

Tromsö. 

J. QVIGSTAD. 



STOCKHOLM, KONGL. BOKTBTOKERIET, 1885. 



NTARI BIDRAG TILL KÅNNRNI 91 

n SVENSKA landsiUbn ock stenskt folklif v. 5. 



SVENSKA 



BARNVISOR OCK BARNRIM 



SAMLADE OCK ORDNADE 



AF 



JOHAN NORDLANDER. 



TEXT. 



STOCKHOLM 1886 

KONOL. BOKTRYCKERIET 
P. A. NORRTKDT & 8 ft X K R. 



i 



BIBUOTEKARIEN VID K0N6U6A BIBUOTEKET 



HERR DOKTOR 



RICHARD BERGSTRÖM 



VÅRT LANDS FRÄMSTE VISKÅNNARE 



EGNAS TACRSAlfMABT 



DENNA SAMLING AF VAR FOLKDIKTNINGS 
MEST FÖRGÄTNA ALSTER. 



Förord. 

Liksom folkvisan i allmänhet hos oss länge varit missaktad 
ock förbisedd, så har detta i ännu högre mått varit fallet med 
barnvisan. Ock detta är icke underligt. När man visade så 
förnämt förakt för den egentliga folkvisan, huru skulle man väl 
då kunna tänka sig möjligheten att finna något som hälst värde 
i dessa konstlösa rim från barnkammaren I De voro helt enkelt 
barnsligheter ock barnjoller, som h vilken moder eller barnpiga 
som hälst »satte i hop», därför att — såsom det heter i en visa — 

det skall nånting låta, 

att inte små-barnen ska gråta. 
Ehuru folkvisan numera blifvit ett stående nummer på konsert- 
program ock gjorts till föremål för vetenskaplig forskning, hysa 
dock många fortfarande samma mening om barnvisans ringa 
värde ock skola säkert som bortkastad betrakta den tid ock flit, 
hvilken nedlagts på denna samling. 

När en illustrerad samling vaggvisor, kallad Barnkammarens 
bok, utkom till julen 1882, fick man här ock hvar läsa anmäl- 
ningar, där själfva visorna förklarades vara platta, innehållslösa, 
blotta ordsammanställningar, fullkomligt nonsens o. s. v., ock 
det vore illustrationerna ensamt, som gåfve boken dess värde. 
Under visornas insamling har jag mer än en gång råkat på 
samma föreställning, ock när en studerande vid Hernösands 
folkskollärareseminarium i sin hembygd i Västerbotten skulle 
uppteckna visor för min räkning, måste han afstå därifrån för 
att ej genom sysselsättning med en så ovärdig sak förspilla sitt 
anseende ock gå miste om gynnares understöd. De förnumstige 
kritici ock den svärmiskt religiösa landtbefolkningen må man 
dock förlåta; deras omdömmen bero på den vanliga företeelsen, 
att hvad man icke känner, det misskänner man. 



4 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

För de förra afskrifver jag ur en samling Deutsche kinder- 
reime und kinder-spiele, utgifven af prof. E. Meier, Tiihingen 
1 85 1, följande väl sagda ord: 

»Nog torde det finnas godt om fantasilösa, höglärda herrar, 
som aldrig varit unga; för dem äro dessa oförargliga naturbarn 
icke till. De förstå dem icke, emedan de icke kunna finna 
någon »tanke» hos dem. Andra människor åter hafva med 
tiden blifvit så förståndiga ock visa, att de icke mer förmå fatta, 
huru de någonsin kunnat glädjas åt slika barnsligheter. Icke 
häller för dem har jag samlat. Men den som en gång varit 
ung i sanning ock ännu har nog kvar af ungdomlig spänstighet 
för att lifligt återkalla i sitt minne sin ungdoms paradis, han 
blyges helt vist icke häller för denna ungdomliga tjusning. 
Gärna känner han sig likasom med ett trollslag flyttad åter tiU 
den tid, då dessa flyktiga toner tjusade honom på nytt, gåfvo 
honom hans första andliga näring, riktade hans fantasi, led- 
sagade hans lekar ock sväfvade för honom i hans drömmar. 
Dessutom äro många af dessa rim så sinnrika, naturliga, 
naiva, samt komiska ock täcka, att de äfven för sin egen skull 
förtjäna att läsas af äldre». 

Hvad den lärde förf. här yttrar om de tyska barnrimmens 
allmänna karaktär äger sin fulla tillämpning på nordiska rim af 
samma slag. Skulle någon särskild egenskap framhållas såsom 
utmärkande för barnvisorna, vore det den, att de utan gen- 
sägelse måste anses vara mera ursprungliga ock omedel- 
bara än hvarje annan art af folkpoesi, vallvisan möjligen undan- 
tagen. 

Man beskyller vår tid att vid högtidliga tillfallen, dä den 
fosterländska känslan lifvas af stora minnen, till öfverdrift prisa 
våra förfäders mandom, mod ock andra sköna dygder. På 
samma sätt låter det tänka sig, att den inspirerade folkskalden 
sett alt ljusare, än hvad det i värkligheten varit, att det i själfva 
värket ej alltid vore så helt med den trogna kärlek, hvarom 
folkvisan älskar att sjunga, med ett ord: att folkvisan ej vore 
något fullkomligt sant uttryck för sin tids tankar ock föreställ- 
ningssätt. Det vill synas, som skulle sådana misstankar als icke 
kunna uppstå med afseende på barnvisan ock i all synnerhet vagg- 
visan. När skulle väl de tankar ock känslor, som bo i männi- 
skobröst, sannare framträda ock söka sig uttryck, än när modern 



v. 5 " FÖRORD. 5 

söfver sitt späda, menlösa barn, sitt hopp ock sin ålderdoms 
stöd? Då, om någonsin, måste alt svek, all flärd ock förställ- 
ning vara fjärran ock människan framstå i den nakna värklig- 
heten. 

Vid en blick på de följande visorna finner läsaren först en 
grupp allvarsamma, som handla om lifvets sorger ock bekym- 
mer. Så följer en långt större afdelning, som handlar om djur 
af ett eller annat slag ock är ett uttryck för barnets alltid ock 
ofveralt kända kärlek för sådana. ^Eine hauptunterhaltung der 
kinder bilden die hausthiere», yttrar också ZiNGERLE, Dos 
deutsche kinderspiel itn mittelalter^ Innsbruck 1873. De till 
denna afdelning förda visorna sammanhänga nära med de därpå 
följande, hvilka ursprungligen äro vallvisor ock ännu, åtmin- 
stone delvis, brukas som sådana. De efter dessa följande visorna 
handla om kärlek ock frieri, ock äfven dessa tala säkerligen 
sanning. Moderskärleken vill se alt i ljust; intet barn är så 
snält, så vackert ock framför alt utrustadt med så god iakt- 
tagelseförmåga som ens eget. De ömma omsorgerna sträcka 
sig från vaggan till den tid, då barnet skall stå i blomman af 
sin ålder; ock hvad bättre kan då modern önska det än ett 
lyckligt gifte? Oenighet eller t. o. m. otrohet inom äkten- 
skapet utgör ämnet för en flock visor, af hvilka en hör till de 
allra vanligaste vaggvisorna. Vidare finnas vaggvisor af skämt- 
samt innehåll, ock af denna flock handla några oifi åtskilliga 
missöden, hvarför barn pläga vara utsatta. 

Jämte det barnvisorna troget afspegla barnets ock värklig- 
hetens värld, äro de till sin uppkomst afgjordt folkliga. Ny- 
ligen har hos oss yttrats, >att våra flesta folkvisor äro diktade 
af lärde, mycket ofta af utländingar, icke sällan vid skrifbordet», 
ock att inär man med lugn ock oväld genomgår den Geijer- 
Afzelianska normalsamlingen, upptäcker man lätt, att största 
delen af visorna äro utländingar, ock att dessa äro delvis obe- 
tydliga, evigt återkommande till hufvudmotivet: förhållanden 
mellan könen, tillåtna ock otillåtna». Detta hårda omdömme om 
våra yppersta klenoder af medeltida diktning må nu vara be- 
fogadt eller ej med afseende på den egentliga folkvisan; säkert 
är, att det minst slår in på de muntliga öfverlemningar, vi här 
sammanfört. Visorna äro själfva med den enkelhet, naivitet 
ock friska fläkt, som genomgå dem, det bästa beviset för att 



6 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

de icke kunna härstamma från lärde mäns skrifbord; de bära 
tvärtom alle samman vittnesbörd om att vara framsprungna i 
bärg ock dal, i skog ock mark, på åker ock äng. Den fria na- 
turens friska dofter möta oss städse, alls icke klostercellens 
instängda luft. 

På frågan om tiden för dessa visors uppkomst inlåta vi oss 
ej här; vi anmärka blott, att denna öfver hufvud måste för- 
läggas mycket långt tillbaka. Detta framgår af den stora öfver- 
ensstämmelsen emellan barnvisorna i Skandinavien å ena sidan 
ock de tyska å den andra. Äfven de engelska barnrimmen 
förete påtaglig likhet med dem i norra Tyskland, hvarför 
forskare* ock hålla före, att de till England inflyttande germa- 
nerna hafva fört dem med sig från sitt hemland. Upplysande 
med afseende på åldern äro ock flere rim, som äro af mytiskt 
innehåll, t. ex. den hos oss missförstådda ramsan :&rida rankar. 

Våra barnvisor förtjäna sålunda ett bättre öde än att för 
alltid begrafvas i glömskans natt. De stora kulturfolken hafva 
gått före med godt exempel ock äga redan en hel literatur å 
barnvisans område, under det att hvad som hos oss finnes ut- 
gifvet inskränker sig till en samling på 30 nr hos Arwidsson, 
Svenska fomsånger, 3 d., Stockholm 1842, ock den ofvan nämnda 
Bamkamntarens bok, hvarjämte hos flere förf. finnas åtskilliga 
i förbigående meddelade barnvisor. Det är denna brist, som 
föreliggande samling afser att afhjälpa. Fast hos oss litet 
är trykt, är dock rätt mycket samladt. Så finnes en värde- 
full samling uti professor G. Stephens' ock chargé d^affaires 
G. O. HyltéN-Cavallius' omfattande, Kungl. Biblioteket till- 
höriga samling af svenska folkvisor. De dar upptagna visorna 
äro med fl undantag från mellersta ock södra Sverge: men 
samlingen fullständigas på ett lyckligt sätt af mina egna upp- 
teckningar, som till största delen äro gjorda i den återstående 
delen af vårt land. Med några undantag äro alla hos Stephens 
ock Hyltén-Cavallius förekommande barnvisor ock rim här 
inrykta ock signerade S,-HQ För att göra samlingen så full- 
ständig som möjligt meddelas därjämte hit hörande visor från 
DjURKLOU, Ur Nerikes folkspråk ochfolklif, Örebro 1860; Lilja, 
Violen, eti samling jullekar, barnsånger ock sagor ^ Lund 1 841; 

*) Meier, anf. st. s. VIII; Albert Richter, Ueber detttsche kinderrtime^ wXx 
Mittheilungen der Deutschen Gesellschaft, 6:ter Band, Leipzig 1S77, ^* ^5^- 



v. 6 FÖRORD. 7 

RuSSWURM, Eibofolke öder die schweden an den kusten Ehstlands, 
Reval 1855; Werner, Vestergotlands fornminnen, Stockholm 1868; 
Eva WigströM, Folkdiktning, Köbenhavn 1880; H. V[endell], 
Om saga, sång och språk hos svenskame i Estland^ uti Album 
utgifvet af Nyländingar, Helsingfors 1878; samt slutligen från L. 
Borgströms ock R. Dybecks handskrifna samlingar i Vitterhets- 
akademiens ägo. De ur dessa källor tagna visorna äro utmärkta 
genom tillfogande af samlarens namn. Slutligen har jag med 
mina samlingar införlifvat äfven hvad som för mitt ändamål fans 
användbart i Uppsala landsmålsföreningars arkiv, hufvudsakligen 
Ostgöta samt Östra Smalands ock Olands. Visor ur egna sam- 
lingar äro signerade med E, S,, de ur landsmålsföreningarnas 
med Ostg, Imf^ O Sm. 01. Imf o. s. v. 

Publikationens syfte är i första hand att rikta den kultur- 
historiska ock i någon mon äfven den språkliga vetenskapen 
med nytt material. Därför har jag anfört varianter i mängd 
ock gått till väga med all möjlig noggrannhet. I afseende på 
ljudbeteckningen har jag naturligtvis återgifvit de i tryck eller 
handskrift föreliggande visorna i den form, som de där hafva, 
men i egna uppteckningar, af hvilka somliga äro vid pass tio 
år gamla, brukat än högsvenska med tidskriftens stafning, än 
den grofva landsmålsbeteckningen, hvarom hänvisas till Sv. 
landsm. Hl, 2. s. 8, än någon gång den noggranna beteck- 
ningen med landsmålsalfabetet. Endast ogärna har jag brukat 
högsvenskan, men jag har ofta varit så godt som nödd ock 
tvungen. De egna uppteckningarna äro från de mest skilda 
håll ock omfatta mål från Bohuslän till Ångermanland. Under 
samlandet märkte jag snart, att det ej utan stor tidsutdräkt var 
möjligt att begagna ens den grofva beteckningen för ett för mig 
alldeles främmande bygdemål. Härtill kommer, att dessa rim 
sällan äro rent folkspråk. Ofta sjungas de nära nog på hög- 
svenska, men oftast äro de en blandning. När därför en person 
meddelar en visa, kan ett ord första gången ha landsmålets 
form, andra gången högsvenskans. I lifvet råder således samma 
brist på enhet som i denna samling. Icke häller i fråga om 
interpunktionen har likformighet kunnat vinnas af skäl som 
lätt inses. 

I fråga om visornas ordnande har det varit svårt att vinna 
full konsekvens. Först upptagas vaggvisor ock därpå öfriga 



8 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

barnrim, båda grupperna ordnade i underafdelningar efter inne- 
hållet. De förra följa i samma ordning, som är angifven of^an 
s. 5, hvarpå kommer en flock af visor, som ej lämpligen kunnat 
inordnas under någon af de anförda hufvudgruppema. Det 
säger sig själft, att många visor med skäl kunnat föras till 
olika afdelningar. Så finner läsaren redan under nr i bland 
allvarsamma vaggvisor två varianter, som ock försvarat en plats 
bland de skämtsamma visorna. Äfven är det att märka, att 
man icke alltid håller så strängt på begreppet vaggvisa, i det 
samma visa emellanåt brukas både vid vaggan ock vid lek med 
barnet i knä. Äfven händer det, att ett rim i ett landskap 
brukas som vallkväde, men i ett annat som vaggvisa, o. s. v. 
Skarpt skilda grupper kan man därför omöjligen fä. 

För närvarande meddelas endast själfva visorna ock rimmen; 
ordförklaringar ock anmärkningar skola senare följa, då vi ock 
på grund af löfte om medvärkan af en framstående språkkännare 
hoppas blifva i tillfälle att meddela en jämförelse mellan våra 
visor ock liknande i ej blott germanska utan äfven romanska ock 
slaviska språk. Bland dessa anmärkningar skola äfven intagas 
de nya visor ock varianter, hvarmed vänner af ämnet möjligen 
kunna vilja rikta denna samling. Sådana bidrag torde godhets- 
fult sändas förf under adr.: Utgifvaren af Svenska landsmålen, 
Uppsala. 



Allvarsamma vaggvisor. 



1. Tussa lulla mammas barn. 



A. 

Tasse lalle mammas barn 
jag skall tjäna mig en kaka. 
Om jag inte kakan får, 
skall jag låta vaggan stå, 
å låta barnet gråta. 

Finnland, Vörå. E. S. 



B. 

Tasse lulle mammas bån 
tiäna mig en kaka. 
Om jag icke kakan f%r, 
skall jag låta vaggan stå, 
låta barnet gråta. 

Ångermanland. £. S. 



C. 

Sälla sälla mammas barn 
tjäna mig en bulla. 
Öm jag inte ballen får, 
skall jag låta lallan stå, 
låta barnet gråta. 

Htilsingland, DeUbo. E. S. 



D. 

Tass loll mammas ba^n 
tiäna mi|; en balla. 
Om jag icke bullan får 
skall jag låta lallan sta, 
å barnet skall få gråta. 

Finnland, Vasa-trakten. E. 8. 



E. 

Vyssa, vyssa lafring! 
Jag vaggar dig för en kafring; 
ocn kan jag icke kafringen få, 
så skall jag låta vaggan stå 
och låta barnet gråta. 

Skåne. Wigstrora a. 312. Liljas. 12. 

F. 

Jag ska vagga mi mors barn 
för att tjena mig en kaka. 
Kan jag ingen kaka få, 
ska jag låta vaggan stå 
ock låta den lilla gråta. 

Bohuslän. E. S. 

G. 

Vy vy liten kind, 
stor 1 röfva som en grind, 
vagga för e kaka. 
Kan jag inte kakan få, 
ska jag låta vaggan stå 
låta barnet gråta. 

Småland. E. S. 

H. 

Vyssa lalla liten tjinn, 
bre i röva som e grinn, 
vyssa för e käke. 
Kan ja inte kaka få, 
ska ja lätte nana stå 
å lille gossen få skrike. 

Östergötland, Kinda. östg. Imf. 



10 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 6 



2. Sof i ro, du lilla barn. 



A. 

Sof i ro, du lilla barn, 

tids nog f&v du vaka. 

Jag tycks nog se den onda värld, 

den da själf skall smaka. 

Ty jorden är en sorgeö: 

bäst man lefvat, måst man dö 

ock blifVa jord till baka. 

Asele lappmark, Vilhelmina. E. 8. 

B. 

Litten Olle, sot i ro, 

han fä Till i tiss no vaka, 

tiss no se den usla värld 

ock dess nöjen smaka. 

Världen är en sorgeö: 

bäst man lefver, måste man dö 

ock bli mull te baka. 

Härjedalen. E. S. 

C. 

Sov i ro, mitt lilla barn, 

tiss nog får du vaka, 

tiss nog se dän onda dag, 

tiss nog värden smaka. 

Värden är en sorjeö: 

bäst man lever, skall man dö, 

varda jord till baka. 

Ångermanland. E. S. 



D. 

Vyssa Inlla litet barn, 

tids nog får du vaka, 

tids nog se den onda värld 

ock dess ondska smaka. 

Världen är en sorgeö: 

bäst man lefver, skall man dö 

ock bli mull till baka. 

Öland. ÖSro. öl. Imf. 



E. 

Vyssan lull mitt lilla gull, 
vyssan lull mitt bjärta. 
Världen är en sorgeö: 
bäst man lefver, får man dö, 
du får tiss nog smärta. 

Bohuslän. E. S. 



F. 

Tusse lulle litet barn, 
ännu fä vi vaka. 
Världen är en sorgeö, 
bäst man blomstras, 
måste man dö 
å bli mull till baka. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 



v. 6 



SOF I EO, DU LILLA BARN. RO, RO, LITEN KIND. 



11 



3. Ro, ro, liten kind. 



A. 

Ro, ro, liten kind! 
Mamma kommer snart in: 
Pappa går på gärdet, 
Sår råg och hvete: 
Syster sitter i dike, 
Spinner silke hvite: 
Broder går i valleskog, 
Tuter uti bockehorn: 
Bocken går i lunden. 
Biter löf i munden. 

De sista 6 verserna sjuDgas äfven 
sålunda : 

Broder sitter i linkestol, 
syr på röda remmeskor, 
remmeskor och spänne, 
för lilla hon ska sofva länge. 

Dalsland. Borgström. 



B. 

Ro, ro, liten kyng; 
mor gick nt, kom snart in, 
far gick åt långa bro, 
köpte barna gullesko, 
gallesko å spänne: 
barne sofver länge. 

Dybeck. 



C. 

Tyst, tyst, snällt barn, 
mor nvstar blott garn. 
Far går på fi;ärde, 
sår råg och nvete. 
Dotern går på ängen, går väller 
med djuren de feta. 

Vermland. Borgström. 



D. 

Vyss, vyss, mitt lilla barn, 
mamma sitter och nystar garn, 
pappa går till åldermor 
ocn hemtar barnet nya skor, 
nya skor och spännen, 
sä sofver den lille vännen. 

Skåne. Lilja, s. 12. 



E. 



Ro, ro liten kin'! 

Far gick ut, kom strax derin. 

Mor gick åt Länne 

Köpa skor och spänne, 

för lilla barnet ska' sofva länge! 

Södermanland. S.-HC. 



F. 

Ro, ro liten tjinn, 
mamma kåmmer snart in; 
pappa gått till långan bro, 
tjöpt små-barnen nya skor, 
nya skor med spännen; 
så såver barnet länge. 

Gästrikland. £. S. 



G. 

Mamma gått på högan bro 
tjöpa barnet nya skor; 

skorn trång, 

bron lång, 
aldrig komma mamma fram. 

Ångermanland. £. S. 



12 



NORDLAl^DER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



H. 

Tasse lulle mammas kiDD, 
mamma gick ut meu komma 

föll in; 
pappa gått på långan bro 
köpe barna nya skor. 

Skorn trång, 

bro?^ lång: 
vi sjung visan än en gång. 

Ångermanland. E. 8. 



I. 

Tussan lullan liten sinn, 
mamma kommer rätt nu in, 
pappa gått på långan bro 
tjöpa 'n lill-Johan nya skor, 
guliskor mä spännen, 
såver lill-Johan länge. 

Ångermanland. E. S. 



J. 

Ro, ro liten tjinn, 
mor kommer snart in. 
Pappa bar gått åt Långebro 
köpa barnen gnlleskor, 
gufleskor å spänner, 
så lever lill-barnet länge. 

o 

Ångermanland. E. S. 

K. 

Tussan lulle mammas barn, 
mamma sitter ä nyster gam. 
Pappa gått åt Låggebro 
tjöpa tjäggor å guliskor 
åt mammas lilla barnet, 

Ångermanland. E. S. 

L. 

Vyss vyss lilla barn! 
Pappa går på långa bro, 
köper gossen nya skor. 



nya skor mä spänne, 

för gossen ska sofva så länge. 

Kalmar. ÖSm. Öl.' Imf. 

M. 

Mamma såt å nysta trån, 
piga stampa salte, 
drängen mala malte, 
brorn spela på hornä, 
pappa kör till Stockholm 
köpa barnen nya sko: 
gneka-sko ock käng-sko, 
barnen sofva länge. 

o 

Asele lappmark, Vilhelmina. E. S. 

N. 

Tuss luU litet barn, 
Pappa går på Stockholms bro 
tjöper åt barne nya skor, 
å nya skor mä spänner i, 
å barne ska sova så längi. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 

O. 

Tuss lull mammas barn, 
mamma satt å nösta garn, 
bror spela på horne, 
syster stampa korne. 
Lassis syster å Lassis bror 
Lassi ut genom fönstre for, 
stupa mä tinnen i sanden, 
nappa karbasen i handen. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 
P. 

Vyssa, lulla, liten kind, 
snart kommer pappa hem, 
han har rest åt Långebro, 
köper barnet gulleskor, 
gulleskor ock spännen 
för det skall sofva så länge. 

Västergotland. Werner, s. 101. 



v. 5 



RO, RO, LITEN KIND. 



13 



Q. 

Tnssa lalla litet baro, 

Eappa gått till Näfverkv^rn 
öpa barnet nya skor, 
nya skor mä spännen, 
sä sofver barnet länge. 

Roslagen. £. 8. 



R. 

Tnssa lulla liten kinn, 
strax så kommer, mamma in; 
pappa gått till Örebro 
Köpa barnet nya skor, 
nya skor mä spännen, 
sa sofver barnet länge. 

Roslagen. E. S. 



s. 

Vysja lalla, liten kind, 

mor gick ut, kommer strax in. 

Far går på gäle, 

sår korn på trade. 

Syster ligger i dike 

å skriker. 

östra Vingåker. E. 8. 



T. 

Ro ro te Store Bro 
tjöpa barna gnllsko, 
gallsko mä spänne, 
för di ska räKke lägge. 

Yksa i tallen, 

hästen i stallet, 

kona i båset, 

fälla i låset. 
Jekk ja mäj till konugen, 
å konugen va inte hemme. 
Söte grannmor, få ja låne ere 

vigge, 
ja ska fare te Danmark, 
för där ä så gott te vare, 

där gal jöken 

där väkser löken, 
där väkser alle möjlige örter. 

Östergötland, Kinda. östg. Imf. 

u. 

Lulla lulla liten sinn, 
mamma kommer snart in, 
pappa ä ut på låggan bro, 
tjöper godan bulla. 
Skorna ä för trågga, 
barnen ä för mågna. 
Tvi, åkka ramar au al 

Dalarna, Mora. E. 8. 



14 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



4. Ro, ro i skären 

plocka små-bamen bären. 



A. 

Ro, ro, i skärna. 

Plocka små barnena bärna; 

Plocka så mycket som båtarne 

bär, 
I Rosendelnnd der små barnena 



ar: 



f 



Ingen är som (gossen) min, 
(Han) seglar ut, (ban) seglar in, 
Emellan stagan och kammaren 
Der seglar (han) hela sommaren ! 

Uppland. S.-HC. 



B. 

Ro, ro till skären 
Plocka apel och bären 
Plocka så mycken som boten bär 
Skynda dig hem medan dagenär. 
Mellan stolar i kammaren 
Ro vi hela sommaren. 

Finnland. S.-HC. 



C. 

Toss ro till Jären 
å sta plokka bären, 
plokk int mer än båten bär 
allo smnltror, åkerbär. 
Komma him till kvälle 
å sta Jnta spjälle. 
Hela långa sommaren 
milla stuga å kamroaren. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 

D. 

Roe, roe Järona 

plokka små- barnen bärona. 



plokka så mycket, som båten bär, 
segla så lägge, som vinden är. 
Mellan tjöket å kammaren 
segla vi hela sommaren. 

Ångermanland. E. S. 



E. 



Ro, ro, till skära! 

Plocka barnen bära: 
Plocka så många som båten bär, 
Ro sedan hem medan dagen är. — 

Mellan stugan och kammaren. 

Segla vi hela sommaren. 

Skåne. S.-HC. 



F. 



Ro, ro till färena 
å plokka de röda gullbärena, 
hämta så mycke båten bär 
å ro så hem, medaji lugnet är, 
för grisarna gå uti rågen. 

Södermanland. E. S. 



G. 

Ro, ro fiskens fara, 
små pojkar plåkke bära, 
plåkkar så mycket, som båten 

bär, 
seglar hem, medan lugnet är där. 
Mellan tjöket å kammaren 
segla vi hela såmmaren. 

Ångermanland. E. S. 




v. 5 



RO, RO I SKÄREN. RO, RO, FISKASKÄR. 



H. 



Ro, ro i fiikkors Jära, 
mågga flikkor få vi där, 
en i Lund 
två i Sund 



15 



fUm å tjngn i Östersund, 
förutan studenter å fröknar, 
som iggen kunde räkna. 

Ångermanland. £. S. 



6. Ro, ro flskaskär, 
många fiskar få vi där. 



A. 

Ro, ro i skären ! 

Vi ska* ro i fiskar-skär. 

Många fiskar få vi der; 

Braxarne många 

Gäddorne långa. 

Hugg af stjerten, 

Stopp i säcken, — 
Göm till jul ocb påsken. 

Södermanland. S.-HC. 

B. 

Ro, ro fiskeskär; 
många fiskar få vi där: 
fiskarna många, 

{'äddorna långa; 
mgg af stjärten, 
stopp i påsen, 
göm till jul ock påsk! 

Roslagen. £. 8. 

C. 

Roe, roe fiskesjö; 
mågna fiskar fä vi där: 

Taksen go, 

jäddan stor, 
hugg dem i nakken, 
kast dem i bakken, 
spara mellan jul ock påsk. 

Ångermanland. E. S. 



D. 



Ro, ro i fiskeskära 

bur mänga fiskar fekk du där? 

Jädda gol, 

laxen stor, 
hågg 'n i nakken, 
slå 'n i bakken, 
stoppa ^n i säkken, 
spar 'n till jul, påsk, pinst, mid- 
sommarsdagen. 

Medelpad, Indal. E. S. 

E. 

Roe, roe fiskeskär; 

många fiskar få vi där: 

jäddan stor, 

laksan go, 

stopp dem i säkken, 

spar dem till jul ock påsk. 

Medelpad. £. S. 
Laksan = laxarna. 

F. 

Ro, ro i fiskarskär; 
många fiskar få vi där: 

braxen stor, 

gäddan go'r; 
bugg na ] stjärten, 
stopp na i säcken, 
göm till jul ocb påska om våra. 

Dybeck. 



16 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



G. 

Roa, roa fiskarsjö; 

många fiskar få vi där? — 

Laksen god, 

gädda stor; 
spar 'd till jal ock påskadagar. 

Åsele lappmark, Vilhelmina. E. S. 



H. 

Roe, roe fiskelann; 
många fiskar ä dä där: 
abborn den stora, 
laksen den goda; 
högg *n i nakken, 
stikk 'n i säkken, 
spara n ti jul å påsk. 

Ångermanland. E. S. 



I. 

Ro, ro fiskesäta, 
många fiskar få jag där, 
laksen ä go, 

fadda ä stor, 
agg a i nakken, 
kast a i bakken, 
spar a ti jul å påsk. 

Ångermanland. E. S. 



J. 

Ro, ro fiskaskär 

vackre fiske få vi där, 

gäddan går 

laxen slår (I. står); 

hagg 'en i nacken, 

slå *n i backen, 

göm 'n till jnl ock påskafton. 

Småland. E. 8. 

r. 6 äfv. stopp en i fracken 
r. 7 äfv. göm en till lilla julafton. 



K. 

Ro ro åt fiskejö, 
mågge fiske få vi där. 
Hagg dom i Järten 
å stopp dom i säkken 
å jöm dom te lille jalaften. 

östergotland, Einda. Östg. Imf. 

r. B for farten: nakken, 
r. 4 for säkken: frakken. 



L. 

Ro, ro, fijfa Jära. 
Mågga fiskar ba du där: 
abbarn å laksen, 
jädda å braksen. 
Hagg en i nakken, 
kast en i bakken, 
spar 'n ti jul å påskadan. 

Ångermanland. £. S. 

M. 

Ro ro till fiskaskär, 
många fiskar fingo vi der: 
laxen den långe, 
gäddorna de månge, 
vittlingen, den grå grå grå, 
rudorna, de små små små, 
en till far och en till mor, 
en till syster och en till bror 
och en till det lilla barnet. 

Sk&ne. Lilja, s. 12. 

N. 

Ro, ro, fifja Jära, 
mågga fiskar ha du där: 

en åt mor, 

två åt bror, 

tre åt syster, 

fyr åt far, 
fäm åt dän, som upp en drog. 

Ångermanland. E. 6. 



v. 5 



RO, RO FISKASKAR. 



17 



O. 

Ro, ro till fiskeskär, 
många fiskar få vi där: 
en till far ock en till mor, 
en till syster, en till bror, 
en till den lille, som ligger i 

vagga. 

Roelagen. £. S. 
P. 

Ro, ro fiskeskär, 
många fiskar få vi där: 

laxen stor, 

gäddan god; 

bugg 'en i nacken, 

kast 'en i backen, 
spar 'en till jul å påska, pingsta- 

hälgen. 

Hvem skall vi bjuda? 

Fader å moder, 

syster å broder, 
alla småflickor å gossar. 

FiDnland, Vasa- trakten. E. S. 

Q. 

Ro, ro fiskarskär; 
många fiskar få vi der: 
braxnar och gösar, 
sä många vi ösa. 
Hugg dem i nacken 



och kast dem i säcken 
och göm dem till jul och till 

påska! 
En till far 
och en till mor; 
en till syster, 
^en till bror, 
^en till lilla gossen. 

Närike. Djurklon s. 119. 



R. 

Vi ska ro till fiskars-skär, 

stora fiskar få vi där: 

gäddor så långa, 

braxnar så många; 

gömma dem till jul ock påsk, 

då den bruden kommer, 

som äter både ben ock brosk. 

Finnland. E. S. 



S. 

Roe, roe fiskesjö, 
många fiskar får tu tå! 
Laxer å flaxer, 
gäddana stora! 
Hugg i nacken, 
kast i backen, 
gäim upp till julkoilde. 

RuBswurm II, 8. 121. 



Sv. landsm. V, 5. 



2 



. I 



18 



NORDLANDER, BARNYISOR OCK BARN RIM. 



V.ö 



6. Tussa lulla mammas barn, 
vi ska ut ook åka. 



A. 



Tnsse lalle mammas barn^ 

vi ska ut å åka 

uti en liten guUvagn, 

därnti hon fälv skull åka; 

en liten gullpiska uti sin hann 

å slå alla småjälmar hon råka. 

Hästar ä väggrer haver hon nog, 

drägger å piger ti husbehov 

å päggar utan all ända. 

ADgermaDland. E. S. 



B. 



En liten en jänta, ock en liten 

guldvagn 
skall hon själfver i åka; 
liten guldpiska har hon i sin hand, 
hon smäller på alla hon råkar. 
Drängar ock pigor hafver hon 

nog, 
hästar ock vagnar till husbehof 
ock pengar förutan all ända. 

AngemnaDland. E. S. 



C. 



Lille herr Peder han ägde en 

vagn, 
deri han sjelf skulle åka; 
en liten guldpiska i sin hann, 
han slår alla dem han råka! 
Åkrar och ängar hade han nog, 
och pigor och drängar till hus- 
behof 
och pengar förutan all ända. 

Södermanland. S.-HC. 



D. 

Liten pilt har en guldvagn, 
i den så skall han åka, 
en liten guldpiska i sin hand, 
skjutsar så många han råka. 
Hästar ock vagnar hafver han 

nog, 
pigor ock drängar till husbehof 
ock pengar förutan all ände. 

Västmanland. E. S. 

E. 

Lilla Kalle han hade en liten 

gullvagn, 
i den så skulle han åka. 
Han hade en guldpiska i sin hann, 

han slog alla han råka. 
Hästar ock vagnar så hade han 

nog, 
pigor ock drängar till husets 

behof, 
många småfoglar på taket. 
Men taket gick sönder, 
ock foglarna kom in, 
ock det blef ett ynkeligt väsen. 

Roslagen. E. S. 

F. 

De fyra första raderna såsom E 
men med växlande namn; fortsätt- 
ningen : 

Vagnen han åkte och hästen han 

drog, 
Arvid han vefva och slog, 
tills han kom till sin mamma. 
Så tog han sin mamma i sin famn, 
kysste och klappade det bästa 

han kan, 
och det var allt hvad han gjorde. 

Västergötland, Werner, s. 101. 



v. 6 



ALLVARSAMMA VAGGVISOR. 



19 



G. 

E lita gnilpisk nti sin hann 

ock slå hvem han råkar; 

hästar de springar 

ock vangar de går, 

ock den, lilla gossen satt där- 

nppå, 
åkte hem till mamma ock pappa. 

BohiisIäD. E. S. 



H. 

1. 

Barnet hade en guldvagn så 

grann, 
sknlle just ut för att åka^ 

spände två lam till ett svängande 

spann, 



och smälde så många det råka. 
Vagnen han var både guldgul 

och grön, 
kusken han var både fager ock 

skön, 
och det var roligt att åka. 



2. 

Barnet det hade en gård, som 

var stor, 
lågande ljus i gemaken, 
fylda med präktiga stolar och 

bord, 
speglarna sågs ej maken. 
Pigor och drängar båd stora och 

små, 
sadlade hästarna stampande stå, 
många pyttor på taken. 

Skåne. Lilja, 8. 16. 



7. Det satt en fogel i päronaträ 
ook sjöng så vaokra visor. 



A. 

Det satt en fogel i päronaträ 
å sjöng så vackra visor: 
Kära mor, ge barna brö 
å lite stryk å rise! — 
Kära fogel, sjung inte så, 
barna bli nog snälla ändå: 
sjung en annan visa! 

Södermanland, Vingåker. E. S. 

B. 

Fogeln sitter i päraträt 
å Jogger så vak k re viser: 
Söte mamma, je barna brö 
å lite smisk å riset. — 



Tjäre fogel, säj inte så, 
gossen blir nog snäller ändå, 
lydier å bejedlir. 

östergotland, Kinda. östg. Imf. 



C. 

Kråka sitter i päronträd, 
å sjunger så vackra visor: 
Vill inte lillen vara snäll, 
får han smaka riset. — 
Kära kråka, säg inte så, 
lillen är så snäll ändå: 
han slipper att smaka riset. 

Västmanland. E. S. 



20 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 6 



D. 

Kråka sitter i päroDträt, 
sjunger så vackert ett vise: 
Kära mor, ge barna skrat, 
slipper de å skrike. 

Öland, Torslunda. ÖSm. Öl. Imf. 



E. 

Kråkan sitter på tallakvist, 
sjunger så vackra visor: 
I fall inte barnet ä snält, 
får det smaka riset. 

Kalmar. ÖSm. öl. Irof. 
Var.: 

1 r. for på tallakvist : i päronträ. 

2 r. for barnet insattes dess namn, 

då för snält : snäll; 
4 r. for det : ban 1. bon. 



F. 

Dä satt en fogel i päronträ 

å sjöng en liten vacker vise: 

Kära mor, ge barna mat 

å lite pisk å riset. — 

S'6t mjölk mä socker i, 

silkesäng å sofva i: 

dä ska barn ba, för di ä snälle. 

Småland, Högsby. ÖSm. öl. Imf. 

G. 

Tuppen ban sitter på taket å gal, 

pipan bon vill inte låta. 

Kära mamma, ge Julia lite mat, 

så slipper bon å gråta, 

lite mjölk mä socKer i, 

silkesäng å sofva i, 

så sofver bon så sött å så länge. 

Småland, Halltorp. ÖSm. 01. Imf. 



8. Mjukt ris gör barnet vis. 

Mjuktä ris 

jör barne vis, 
tar bort värstan klåda. 
Tjäre mamma, slå lite på: 
dä gagnar åt oss båda. 

o 

Ångermanland. E. S. 



T. 5 ALLVARSAMMA VAGGVISOR. 21 



9. P788 P788 

barnet sof^er ook mamma I78S. 

* 

, PyJJ pyJJ, 

barnet sover a mamma lyss, 
pärlan ligger i blommans barm, 
barnet sover i mammas arm. 

Tasse luUe liten, 

sover dn så järna, 
tjojte katta, tjyjte bunn, 
barnet sover nu en stnnn. 

ÅngermaDland. E. S. 



10. Sof, 8of, min lilla, sofl 

Sof, sof, min lilla, sof, 
vakna upp i kungens hof! 
Stjärnorna på himlen blå 
äro silfverlammen små; 
månen de till herde fått. 
Nu skall barnet sofva godt. 

ÅDgermanlaDd. £. S. 



IL V7S8 V788, mamma har sagt. 

Vyjf vyJJ, mamma ha sagt, 
med oskulden sofVer små änglar 

på vakt. 

Sof en stund, 

en Ijuflig blund; 
Jag vaggar dig, hoppfulla tärna. 

ÅDgernaanland. £. 8. 



22 NORDLANDEB, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 



18. TusselUull, din mamma bar sagt 

TnsseliluU, din mamma ha sagt, 

kring om din stuga små änglar gå vakt; 

de slå i en ring 

de gå därikring 
i rammety där barne ska sofva. 

FinnlaDd, Vasa-trakten. E. S. 



18. Vädret hviiier, vädret blås. 

Vädret hviner, vädret blås, 
mamma smäller döm i lås; 
liten sofver sött i säng, 
alla Onds änglar de vakta. 

Finnland. E. S. 



14. Stackars den, som liten är. 

Stakker dän, som liten ä, 

sa tult imilla gåra; 

hänner å fötter ä folie mä frost 

å öjena fulle mä tåre; 

liten å trötter 

å våt om sie fötter 

å har pisse i sie sko. 

Småland, Aspelaud. östg. Imf. 



v. 5 



ALLVARSAMMA VAGGVISOR. 



23 



16. Huta In, Jag fiyser så. 

Hata lu, jag fryser så, 
släpp mig in i värmen. 
Har dn hjerta i ditt bröst, 
så tar du mig på armen. 

Västergötland. Werner b. 106. 



16. Sof i ro, du lilla vän. 

Sov i ro, du lille vän, 

tiss no få du vaka. 

Du sko fo en govälig i kväll 

å en liten paggkaka. 

Sov dn lilla, sov så sött; 

å lever dän, som äj blir trött, 

vakar för de späda. 

Ångermanland. E. S. 



17. När som vasrgan börjar knarra ook gå. 



1. 

När som vaggan börjar knarra 

tussan lallan Inllan lullan läjj, 
å barnet gråter uti varje vrå, 
tnssan tullan lullan lullan läjj. 

2. 

De ropa då, vart är nu vår far? 
Så kåmmer han vist aldrig ijänn. 



3. 

Ja, lever han, vist kåmmer han 

ijänn 

tussan lullan lullan lullan läjj 
till sina barnåtjär-älskade vann, 

tussan lullan lullan lullan läjj. 

Ångermanland. E. S. 



"■ 



24 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



18. Vyssa vyssa, min lyra. 

Vyssa yyssa, min lyra, 
hade vi sådana fyra, 
fyra och tjugo i hvar vrå, 
skulle alla våra vaggor gå, 
vyssa vyssa, min lyra. 

Skåne. Lilja s. 12. 



19. Sjo vall, fijo vall. 



A. 



Sjo vall, sjo vall! 

åt Herrebo fall, 
der växer nötter och der växer 

bär 
och der växer mogena kröson. 

Du ljuger, du ljuger, 
jag var der i går. 
Jag stötte min tumme, jag stötte 

min tå, 
jag hitte int mer än ett moget 

kröson. 

Östergötland. S.-HC. 



B. 

Kom, ska vi åt skogen gå, 
ock vi ska plocka nötter. — 



Du lög, du lög, du käring grå, 
jag var där i dag, jag var där 

ock inga nötter var där då 
ock inga mogna krösa. 

Småland, Smådalen. E. S. 

C. 

rr. 1 — 4 likna 6F; fortsättningen: 

Kör hit på våra bockar, 
här iins feta får att noppa, 
och mogna kröser äfven. 
Du ljuger, du ljuger; jag var 

här i går: 
Du slog sönder mitt fat, 
åt nr min mat, 
och körde mej sin kos på mossen. 

Västergötland. Werner, s. 100. 



v. 5 



ALLVARSAMMA VAGGVISOR. 



25 



20. Kunde jag få råka. 



Konne jag fo rake, 
konne jag fo språke, 
koDDe jag fo höre, ho du må? 

Liten å snäll 
var enda kväll 
å bitte oppe han om mörna. 



Ja varje dag, 
ja varje kväll, 
så finner jag, att da ä snäll. 

ADgermanland. £. S. 



21. Lilla Lasse ligger ook gråter. 



A. 

Lilla Lasse ligger å gråter, 
borta är hans fiskebåt. 
Gråt inte, liten Lasse! 
Din båt står i gröne vasse 
halv mä lakar ä löjor, 
full mä bökser å tröjor. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 

B. 

Lilla Lasse satt å gråt, 
borta var hans fiskebåt. 
Gråt inte, lilla Lasse! 
Dina båtar flyter i vassen 
fulla mä abbar å löjer, 



fulla mä bökser å tröjer, 

fulla mä jädder å jösar, 

så många du orkar ösa. 

Lasse ro hem! Lasse ro hem! 

Vår ko ha fått kalv, 

å suggan fått många små grisar. 

Bohuslän. E. S. 



c. 

rr. 1 — 4 likna 6| E; foi-tsattuingen : 

Sof, sof, du lilla Lasse, 
din båt han ligger i vasse 
full med stora fiskar. 

Västergotland. Werner, b. 100. 



i 



Om djur. 



2Z. Tusse luUe långskanken. 



A. 

Tusse lalle läggskågken^ 
lägga ben har da; 
lever du till sommaren, 
vist blir du lik far din, 
mor din å maken till bror din. 

Ångermanland. E. S. 

B. 

Tuss lula låggskågken, 
lågga ben har du; 
får du leva lite läggre, 
vist blir du lik far din, 
mor din, syster å bror din. 

Gästrikland. £. S. 

C. 

Tussilull låggskågken min, 
lågga ben sä har han; 
lever han till sommaren blir, 
vist är han lik sin far. 

Finnland, Vasa- trakten. E. S. 

D. 

Tussa lulla långskånk, 
långa ben har du; 
får du lefva länge, 
så blir du lik far din. 

Västergötland. Werner s. 101. 



E. 

Tuss luUele låggskågken, 
lågga ben haver han; 
lever han till våren, 
blir han lik far din. 

Ångermanland. E. S. 

F. 

Dä va e gammel gumme, 
som ig^e barn hadde; 
to en liten föls 
å la i sin nane: 
vyssa vyssa luUa, 
lågge ben har du, 
får du leve lägge, 
så blir du lik far din. 

Småland, Äspeland. ÖSm. Öl. Imf . 

G. 

Det var en gång en käring, 

som inga barn hade; 

så tog hon fölungen å la i sin 

vagge: 
vyssen vyssen lullan luU, 
långa ben har du; 
får du leva länge, 
så blir du lik mor din, 
så blir du lik far din, 
så blir du en skälm. 

Bohuslän. E. S. 



v. 5 VAGGVISOR OM DJUR. 27 



23. Ja«r skall köpa dig en liten 

Jag skall tjöpa dig en liten gallhäst, 
å han skall hava rärna; 

å då vi ha hatt en en liten stann, 
sko vi tjöre 'n opp i tjärna. 

o 

Angormaulaad. £. S. 



24. Mickel låg 1 baoken ook sof. 

Mikkel låg i bakken å sov, 
å rampan sätte han i vare. 
Så kom dä en myra krypandes 
ock pi^ka på Mikkels rnmpa. 
Men Mikkel spragg opp 
å såg sig omkrigg: 
»Vem näkken bar varit på ram- 
pan min: 
dä svider så illa på rnmpan?» 

Södermanland. E. S. 



26. Bänka bänka räf^ens skall. 

Bagka bagka rävens skall. 
Räven är inte hemma; 
räven är åt Bratteskog 
å äter stekte viggar. 
Lärkan Jugger å jöken gal 
om sommaren i våra äggar. 

Bohuslän. E. 8. 



I 



28 



NOllDLANDBR, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



26. Har du sett något liten skällko. 

Ha da sett na liten Jällku 
mä bytta bak i båten? 

Ångermaiiland. £. S. 



27. Har du sett något bonden har rott. 

Ha du sett na bonn ha rodd 
å bytta bak i båten? 
Ha du sett na, va Jälkulten låg? 
Han låg å spela mä foten. 
A du ä liten å du ä snäll, 
da sko fo väligtuten i kväll. 

ÅngermaDland. E. S. 



28. Har du sett min so rultekulta. 

Har du sett min so rultekulta, 

so rultekulta 

lunka hem? — 
Ja, jag så henne i går morgon :||: 

med grisar fem. 

Östergotlaod. S.-HC. 



29. Har du sett något blågeten med skällan. 



A. 

Ha du sett na blåjeta vä Jälla? 
Fo du si a na, så tjör himm a ti 

kvälla. 

Ångermanland. E. S. 



B. 

Ha du sett na storjeta|mä Jälla? 
Fo du i a, tjör hemm a ti kvälla. 

Ångermanland. E. S. 



V.Ö 



VAGGVISOE OM DJUR. 



29 



30. Det gick ett lam väst i bärget. 



A. 

Koko koko, dä jikk ä lam väst 

i bärje, 

Jyre bakani 

å Jyre frammani: 
ja trO; att fa|Jmora eg ä. 

Medelpad. E. S. 



B. 

Ho Majja! ho Majja! dä går ä 

lam väst i bärje, 

betan bakani 

å Jyra frammani: 
ja tro, att fajjmora åg ä. 

Ho Ola! ho Ola! du ha sovi 

för lägge; 
dagen lider 



å solen skrider 
å gotjen gal väst på bärje. 

ÅngermanlaDd. E. 8. 

C. 

Ho Majja! ho Ma! dä går ett 
lam väst i bärjom 

mä hole bakani 

å skore frammani: 
ja tro, att fajmora äg ä. 

Medelpad. E. S. 

D. 

Ho Majja! ho Majja! dä stog ä 

lam opp i bärje, 

flaska frammapå, 

sättjen bakapå: 
jä tro, att fajjmora åg ä. 

AagermaDland. E. S. 



31. Vyssa liilla bockahom. 

Vyssa lulla bockahorn, 
alla getter gå i skogen. 
När som Bilta brokar, 
hon går hem och kokar, 
kokar lite hviter gröt, 
doppar i den snra flöt; 
kära bönder äta. 

Västergötland. Werner s. 101 



30 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIlff. 



V. 5 



32. Kille geten, hvart skall du gå. 

Kille jeta, va sko du gå? — 
Jä sko gå på ä stortä bärj. — 
A dn 'nt rädd, kasen sko ta dä? 
Jä ha föl borna te stigge mot. 

Hörna bagne, 

jeta stragne, 
å kusen tog alt i hop. 

Ångermanland. E. S. 



33. Hade jag mig en sådan get. 



Had ja mej en sådan get! 
Hon svulten och intet fel. 
To ja na i nacken, 
slo ja na i backen 
femton tunner å en spann, 
så kom lille larfven fram, 



skulle göra korfven grann. 
Det gjorde ban båd stor och små 
der kacklar gäss och vackra svin 
och dansar käringar i måneskin 
och slår hvarandra med korfve- 

skin. 

östergotland. Dybeck. 



34. Pellelinke svartöga. 



Pellelinke svartöge, 

vill du dansa, så kom bär! 

Mina getter gå i skogen, 

gnaga barken af träd. 

Jag ville barken vore i dom 

ock getterna här. 

Härjedalen. E. S. 



I en af rotskolmästaren P. Eriks- 
son från Härjedalen meddelad upp- 
teckning af denna visa lyda de tvänne 
sista verserna: 

Barken de gnaga ock kvistarna 

mä, 
mina getter vore här! 



v. 5 



YAOGVISOR OM DJUR. 



31 



35. Bocken går 1 lunden. 

Bokken går i laDnen, 
plokkar löv mä munneD; 
syster går i grönan ägg, 
plokkar blommor till sin vän, 
för att han ska sova lägge. 

Bohuslän. E. S. 



86. Ekorren gick på ängen ock slog. 



A. 

Ekorren gick på ängen och slog 

med alla sina drängar. 
Fram kom kråkan med sticka 

och strå 
och räfsade höet i strängar. 
Kajan hon räfste, och skatan hon 

drog, 
och lilla grå katten han körde. 

Östergotland. S.-HC. 



B. 

N. N. jikk på äggen å slog 
mä alla sina små drägger. 
Hajjen han räfse, å kråka hon 

drog, 
å lille fru-kisse hon tjörde. 

Ångermanland. E. S. 



C. 

Kråka gick på ängen ock slog 
med sina stolta drängar. 
Ufven lassa, sparfven drog, 
ock gammelkatta körde. 

Helsingland. E. S. 



D. 

Kråka hon jikk däri ägge å slog, 
där sko ji tro, hpre hon snorre. 
Ikkorn han lada, å lekatten drog, 
å svarte kattoggen han räfse. 

Ångermanland. E. S. 

E. 

Ekorren slog på äggen, 
du må tro han snorre. 
Kråka räfse, sparven drog, 
svarte kattnggen han tjörde. 

Ångermanland. E. S. 

F. 

Ikorn jekk på ägga å slo, 

dn ska tro nan snörade. 

Kråka räfste, kaja dro, 

lille kisspusen tjörade. 

Å ätter kom uggla mä oppstruket 

hår 
å räfsade höt i strägge. 

Ja va där i natt 

å glömde min hatt; 
ja tro, att visa är bakomsatt. 

Östergötland, Kinda. Östg. Imf. 
Var.: 

4 r. for kisspusen: kissmissen. 
6 r. för räfsade: räfste. 



32 



NORDLANDERf BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 6 



G. 

Det jikk en fågel på äggen å 

slog 
mä alla sina små draggar, 
å äfter kom det flikkor små 
å räfsa höet i sträggar, 
å uven han lassa, 
å sparven han drog, 
å lilla kattemissen han tjörde. 

Gästrikland. E. S. 



H. 

Lill N. N. skulle på äggen ä slå 

mä alla sina smådräggar; 
å äfter så kåmroo de flugorna 

små 
å räfsade hö uti strängar. 
Korpen han lassa, å räven han 

drog, 
å lillkillemisse han tjörde. 

AngermaDland. E. S. 



37. Ekom satt i höger tall. 

Ekorn satt i höger tall, 
plockade små kottar; 
fick han höra vallebarn, 
börja han på hoppa. 
Hoppa han på en liten rot, 
stötte han sin lilla fot 
å sin långa, ludna rompa. 

östra Vingåker. E. S. 



38. Katten ook killingen. 



A. 

Katta å tjelinjen 
dom trätte om välinjen. 
Katta tog tjelinjen 
å kaste *n ti välinjen. 

»Mjä hä!» sade tjelinjen, 
»jä bränne mä tå välinjen.» 
ojam jam!» sade katten, 
»du skulle låta mig hatt en.» 

Ångermanland. E. S. 



B. 

Katten å kelingen 
dom slogs om välinjen. 
Katten slog till kelingen, 
så han tulira uti välingen. 

oAj, aj!» sade kelingen, 
»jag brände mig utaf välingen.» 
»Jam, jam», sade katten, 
»du skuUa låta mig hatt en.» 

Medelpad. E. S. 



v. 6 



VAGGVISOR OM DJUR. 



33 



C. 

Katten å tjelingen 

dom sloks om väliDgen. 

Katta slog tjelingen, 

sa Ht han flög ne i välingen. 

»Mjä, rojä!» sade tjelingen, 
»jag brände mig utav välingen.» 
»Järnom!» sa katten, 
»da skull ha låt mig fått hatt en.» 

ÅDgermanland. E. S. 

D. 

Katten och källingen 

de slogs en gång om vällingen. 

»Aj, aj!» sad källingen, 

»jag brände mig af vällingen.» 

»Jam, jam!» sad katten, 

»dn kunde la't mig hatt 'en.» 

Skåne. Lilja s. 15. 



E. 

Katten ock killingen 
di drös om vällingen. 
Katten to killingen 
å la 'n midt uti vällingen. 

»Aj, aj!» sade killingen, 

»ja brände mej utå vällingen.» 

»Jam, jam!» sade katten, 

»dn kunde lätt mej få hatt en.» 

Östergötland, Ydre. Östg. Imf. 

F. 

Katta å tillingen 
de trätte om vällingen, 
å katta slo te tillingen, 
så tillingen for i vällingen. 



»Aj, aj!» sa tillingen, 

»ja brände mej å vällingen.» 

»Ha, ha!» sa katta, 

»du knnn' ha unt mej hatt en.» 

Östergötland, Kinda. Östg. linf. 

G. 

Kattan å kelngen 

tom träts um welngen. 

Kattan to kelngen 

å kasta kelngen udi welngen. 

»Ai, ai !» sa kelngen, 

»hä war hait udi welngen». 

Rasswurm II, s. 121. 

H. 

Katten ock hunden 
de möttes i lunden; 
katten bet hunden, 
så det blödde i munnen. 

»Aj, aj!» sade hunden, 
»för du bet mej i munden.» 
»Jam, jam!» sade katten, 
»du kunde ha låtit mej hatt en.» 

Småland. E. S. 



I. 

Haern å hunden 

di möttes åt uti lunden; 

haern bet hunden, 

så dä blödde i munden. 

»Bob, bob!» sa hunden, 
»för du bet mej i munden.» 
»Dä va rätt!» sa haern, 
»du knnn ha lått mej fare.» 

Östergötland, Kinda. östg. Imf. 



8v, landsm. V. B. 



3 



34 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



39. Kisse, du får ej rifVa så stygrt. 

»Kisse, du får ej riva så stygt, 
giv mig den lilla tassen så snygt, 
spikadi vantar märkas ej böra.» 

»Vad du bejär, jag jama vill jöra. 
Ja, liten flikka, betänk dig väl^ 
krama ej bäller din kisse ijäl.» 

Å katten klöste mä klon den lilla, 
å blodet rann, det var vist illa. 
Ingen menade ont ändå, 
vänner voro de båda två. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 



40. Eisse lille katt. 

Kisse lille katt 
stod på logen och träsk, 
både femton kaker 
och en smörask. 

Västergötland. Werner s. 105. 



41. Vyss vyss de små. 



A. 



Vyss vyss de små, 
katten hänger uti granen 
och skriker för de små barnen; 
och syster hongåråtrosendelund 
och blåser i silfverhornet en 

stund 
och plockar blommor åt de små; 
sopar stugan ren i sopvrå 
ocD sätter löf i taket. 
Och deri skall barnet vara. 

Västergötland. Wornor s. 101. 



B. 



Vyssa luUa nana, 
katten sätter i gana, 
mor malde maltet, 
far pipte galten, 
syster går åt rosenlund, 
blåser i ett bokkehom, 
bokken uti lunden, 
aspelöv i munden. 

Östergötland, Kind a. östg. Imf. 



v. 5 



VAQQVI80R OM DJUR. 



35 



42. Har du sett, att katten har skägg. 

Har du sett, att katten har skägg? 
Han har en så randiger kofta, 
han ligger ock solar sig vid hvar vägg, 
han slickar små tassarna ofta. 

Värmland. E. S. 



43. Katten slår appå trumman. 



A. 

Katten slår uba trumman! 
Fjyra missar dansar! 
Brämsen springar, 
Hela werden dyndrar! 

Rnsswurm II, 8. 123. 

B. 

Brim brummer uti brumma, 
katten slår uppå trumma, 
femton gnistor i hvarje vrå, 
så hela jorden dundrar. 

Östergotland. S.-HC. 

C. 

»Jam, jam,o sade katten 
ock slog uppå trumman. 
Fyra mysser går i dansen, 
så hela jorden dundrar. 

Härjedalen. E. S. 

D. 

Ett två tre fyra, 
lät oss lustiga vara; 
när sorjen kåmmer, 
så låt hanne fara. 
Bromsarna Jugga, 
katten slår uppå trumma. 



fyra mösser gå i dansen, 
så hela jorden dundrar. 

starid kvar dar t lerdn, 

Ångermanland. E. S. 

E. 

Ett två tre fyra, 
å katten slår uppå lyra. 
Ett två tre åtta, 
katten tog en råtta. 
Ett två tre brumma, 
katten slår uppå trumma. 
Trättan rätter gå i dans, 
å halva jorden gugga. 
Ett två tre fyra, 
låt oss lustiga vara. 
När sorjen kåmmer, 
låta vi hanne fara! 

e 

Ångermanland. E. S. 

F. 

En två tre fyra, 
katten spelar pä lyra, 
bromsarna brumma, 
katten spelar på trumma; 
en två tre pepparkorn, 
katten blåser i silfverhorn! 

Västmanland. S.-HC. 



36 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 



44. Suggran giok på gatan fram. 

Sagga gick på gatan fram 

mä en smörask i munnen. 
Efter kommer Lasse å snyfta å, grät, 

å dä af hjärtans grnnnen. 
»Du Lasse, du Lasse, ba int sä brådt; 
jag kan väl få betala, hva jag har fått.» 

Lnnka, lunka, du Lasse. 

Öland, Köping. ÖSm. öl. Imf. 



45. Lasse, ro bem. 

Lasse, ro hem! Lasse, ro hem! 

Din ko ha kalfva, 

din tacka ha lamma, 

din sugga ha grisa 

sju, ätta små brokiga grisar. 

Småland. S.-nC. 



46. VI ska sjunga en liten visa. 

Vi ska sjunga en liten visa, 

att grannars so hon har grisa, 

hon har fatt en liten galt. 

Och galten hade fyra fötter, 

när han sprang, så vardt han trötter. 

Östergötland. S.-HC. 



47. Tuppen ock hönan. 

Tuppen och hönan, 
kycklingen den sköna, 
två grisar och sona, 
lilla kalfven och kona. 

Östergötland. S.-HC. 



v. 5 



VAGGVISOR OM DJUK. 



37 



48. Kråkan sitter å kyrkotak. 



A. 

Kråkan sitter å tjyrkotak 
å leker mä sina smädöttrar: 

Dä ä så kalt, 
dä fryser om våra småföttrar. 

Vi ska resa ti Danmark 
å tjöpa guliskor å tjägger. 

ÅDgermaDlaud. K. S. 

B. 

Kråkan sitter nppå kyrko taket 
å sprakar mä sina ngga döttrar: 
Det är så kalt, 
det fryser om våra föttrar. 
Vi ska resa till Dannemark 
å tjöpa skor för en balver mark. 

Medelpad. £. S. 

C. 

Kråka satt på take, 

hu, jag fryser om mina fötter, 

jag skall resa till Danmark 

ä tjöpa skor tor en halv mark. 

Tre fyr pepparkorn, 

katta blåser i silverhorn. 

ÅngermaDland. E. S. 

D. 

Kråkan sitter på ladngårdstak, 
bon knottrar med sina små ungar: 
Hvar ska vi vara i vinter? 
Vi frysa om våra små fötter. 
Jo, vi ska fara till Danmark, 
köpa skor för en halfvan mark. 
Tre randa pepparkorn. 
Katten blåser i hornet, 
pigan trampar i kornet, 
ölet gaser i kannan, 
fläsket fräser i pannan, 



och pipan vill inte låta; 

och kära mor ge barnena bröd 

och låt dem inte få gråta. 

Södcriuanland. S.-HC. 

E. 

Kråkan sitter på ladebotak, 
sjöng en så vacker visa: 
»Kära mor! ge barnena mat. 
låt dem inte gråta; 
ölet jäser i kannan, 
fläsket fräser i pannan; 
gossen tjuter i hornet, 
och tuppen trampar i kornet; 
och barnet gråter i vaggan.» 

Uppland. S.-HC. 
1, 2 rr. lyda ock: 

Göken sitter på vinkel i tak, 
och pipan vill inte låta. 

F. 

Kråkan sitter pä labotak, 
pipan vill inte låta. 
»Kära mor! ge barnet mat 
att det slipper och gråtal» 

Dalarna. S.-HC. 

G. 

Kråka såt på kolatak, 

pipa vill cnt låta. 

»Kära mamma ge bara mat, 

så släpper dam ligga å gråta!» 

Helsingland. E. S. 

H. 

Skatan satt på ladugårdstak 
å talte till sina små döttrar: 
Vart ska vi ta vägen i vinter, vi? 



i 



38 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Vi fryser om våra små fötter. 

Jo, vi ska fara till DanDcmark 

å tjöpa oss ft$r en halver mark 

två^ tri pepparkorn, 

å katten blåser i silverhorn, 

å Jäppe tatar i törne, 

ä tuppen trampar pä korne. 

Södermanland. E. S. 

I. 

Kråka sitter på logetak 
ock talar mea sina döttrar: 
Vart ska vi till vintren dra? 
Vi fryser om våra små fötter. 
Vi ska dra åt Värmeland 
ock köpa skor för halvanner 

mark, 
sko med gyllene spänne, 
för gossen ska sova lägge. 
Tri trinta pepparkorn, 
katta ho blåser i silverhorn, 
så hele jora darre. 

Småland, Aspeland. E. S. 

J. 

Kråka såt på ladatak, 
hon talar till sina döttrar: 
Hvad skall vi tk i vinter na? 
Vi fryser om våra fottrar. 
Ro, ro till Dannemark, 
köpa sko för 'n halver mark. 
Käringa blåst i silverhorn 
tre ock trettio pepparkorn. 

Åsele lappmark, Vilhelmina. E. S. 



K. 

Kråka ho sitter på logetak 
å tåler te sine döttrer: 
Var ska vi i vinter bo? 
Vi frys om våra fötter. 
Vi ska fare te Danmark 
å tjöpe sko för e halv mark, 
tre trinte pepparkorn. 



Toppen blåser i selverhorn, 
katta ho danser på gnllsko. 

Östergötland, Kinda, östg. linf. 
Var.: 

r. 5 för Danmark: Västervik 
r. 6 för e halv mark: en fläskebit. 

L. 

Kråka satt i päronträ, 
smattra mä sina döttrar: 
Hva ska vi få till vintern mat? 
Vi frys om våra små fötter. 
Tre trinda pepparkorn, 
kråkan blåser i silverhorn, 
fyra masikanter. 

Öland, Glömminge. ÖSm. öl. Imf. 

M. 

Kråkan satt på ladebärstak, 
spraka med sina små döttrar: 
Vi fryser om våra små fötter. 
Vi skall fara till Dannemark, 
tjöpa skor för en halv mark. 
Ett ta pepparkorn, 
katten blåser i silverhorn. 
Tjära lill-Anna, tjipp på dig små- 

skorna, 
sprigg väst i boan, mjölka små- 

korna, 
rökk på tömmarna, 
låt fålarna sprigga! 

Medelpad. E. S. 

N. 

De setter en kråka på lagårstak 
å Jogger för sina små oggar: 
Var sa vi få nora skor ifrån? 
Vi frysa om våra små fötter. 
Jo, vi sa fara till Dannemark 
å tjöpa 088 skor för e halver 

mark, 
så slepper vi frysa mera. 

Västergötland. E. S. 



v. 5 



VAGGVISOR OM DJUR. 



39 



O. 



Kråkan sitter på take 

och talar med sina små ungar : 

Rätt na blir det vinter utaf, 

vi fryser om våra små fötter. 

Vi skall fara till Dannemark, 

köpa skor för en halfver mark, 

gnllskor och spänne, 

och Hilda såfver så länge. 

Finnland. S.-HC. 
P. 

Kråkan sitter på ladutak, 
talar med sina små-döttrar: 
Vart ska vi nu till vintren gå? 
Vi fryser om våra små-fötter. 
Vi ska resa till Värmeland, 
där är gått att vara: 



där tripper tranorna, 
där sjugger svalorna, 
där galär jöken, 
där väkser löken, 
där sitter ett litet barn 
å leker med guldäpple. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 

Q. 

Kråk-Iak! Kråk-Iak! 
Hokk bast upp uta tak! 
Kråka sat upa take, 
Spraka mä sina dotur: 
Hott ska ve te vintun gå, 
Te ve frus om vår fetur? 
Ve ska gå te Danemark, 
Kep skonar från Danemark. 

Estland. U. V. s. 112. 



49. Gåsa gåsa klinga. 



A. 

Gäsa gåsa klinga, 
låna mig dina vingar! 
Hvart skall du flyga? 
Ti fremmande land; 

der bor göken, 

der gror löken; 

der sjunger svanen, 

värper under granen; 
derunder sitter ett litet barn 
och leker med guldäpplen. 

Södermanland. S.-HC. 



B. 

Gåsa gåsa klinga, 
lån mej dina vinga! 
Hvart skall du fara? 



Ja ska fara te Fogelsta, 

där ä god t att vara, 

där sitter trana, 

nyster på gullkvarna; 

där sitter gubben, 

syr på gullkudden; 

där sitter alla småbarna, 

leker med galdäpplen ä päron. 

Dybeck. 



C. 

Gli gla glänne! 

Lån mig dina vingar! 

Vi ska fara åt Sörmeland. 

Der ligger spädt barn, 

leker med guldäpple. 

Värmland. Borgström. 



40 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 






60. Bocken stod på brunneiL 



A. 

Bocken stod på brunnen 

med kolblad i munnen. 

Så kom gåsen flygande: 

Aj, aj, herr Gåse! 

hvart skall du flyga? 

Jag skall flyga till Gullsjön. 

Där växer löken, 

där galär göken, 

där dansar små flickor, 

där dansar små gossar, 

där dansar lillaste pian med. 

Finnland . S.-HC. 



B. 

Bror står vid stranden 
med gnldlöf i handen, 
syster går i skogen. 



tula bocken min. 
Bocken går i lunden, 
drar sig löf i munden. 
Här bor svalan, 
här är godt att vara; 
här gror löken, 
här gal göken, 

här sitter litet barn och leker 

med guldäpple. 

ÖBtergötland. S.-HC. 

C. 

Bocken sitter i brunnen 
med guldblad i munnen, 
syster sitter i diket, 
spinner silket hvita, 
för bummeii, för bummeli, för 

bum, bum, bum. 

Gottland. E. S. 



61. Kråkan satt på labotak. 

Kråkan satt på labotak 
å tvätta sina smånggar, 
å tvätta sina småuggar. 
Atte som hon tvätte, 
så foU dom ne; 
ti slut så hadde hon iggen. 

Ångermanland. E. S. 



kl 



v. 5 



VAGGVISOR OM DJVR. 



41 



62. Prästens lilla kråka. 



A. 

Prästens lilla kråka 

skalle ut ock åka, 

mgen hade hon 8oni körde. 

An slank det dit, 

än slank det hit, 

än slank det ned i dike. 

Allmän. 



B. 

En liten kråka skalle at och åka, 
ingen hade bon som körde, 
An gick det hit, än gick det dit, 
till siat gick det långt bort åt 

gärdet. 

Västergötland. Werner s. 105. 



63. FUlgöken sprang på taket. 

Filigoken spragg på take^ 
han va så vit om filigape. 
Hura lägge han töve, 
så slikte han filiklöven. 

Ångermanland. £. S. 



64. Det flög en glada öfver dörralada. 

Det flög en glada öfver dörralada, 
hade ett fett hästlår i näbben. 
Ack om vi det hade! 

Västergotland. Werner b. 106. 



66. Det satt en korp i vårt trä. 

Det satt en korp i vårt trä, 
hade i sitt näbb ett stycke ost. 
Han sade det för sin prost, 
ock prosten sade: 
Man skall aldrig sjanga, 
när man äter ost. 

Bohuslän. E. S. 



42 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



56. Uti ett träd en kråksu 



Uti ett träd en kråka, 

— sim silli bim barn ba sillidn 

sillidej — 
uti ett träd en kråka satt. 

Då kom den stygga jägaren, 
då kom den stygga jägaren dit. 

Han sköt den lilla kråkan, 
han sköt den lilla kråkan ned. 



Han tog den lilla kråkan, 
han tog den lilla kråkan hem. 

Han stekte lilla kråkan, 

han stekte lilla kråkan i smör. 

Han åt den lilla kråkan, 

— sim silli bim barn ba sillidu 

sillidej — 
han åt den lilla kråkan opp. 

Södermanland. E. S. 



67. Det satt en loppa på mitt knä. 

Det såt en loppa uppå mitt knä, 

hej fröjda mitt hjärta! 

När jag skulle ta na, 

så hofte na ne. 

Jag tror, att lilla tjyfven den svarta 

han tog hanne mä. 

Ångermanland. E. S. 



Vallkväden brukade som vaggvisor. 



68. Tusse liQle, letver lian än. 



A. 

Tusse lulle, lever han än? 
Jo män, lever han sä. 
Björken hon rngkar å vaggan 

hon går, 
barne har sovit alt sedan i går 
uti sin lilla vagga. 

Ångermanland. E. S. 



B. 

Tass rO; lever han än? 
Jo män, lever han så. 
Björken hon rogker å vaggan 

hon går, 
barnet ha sovi alt sedan i går. 

Ta en sko 

å mjölk en ko 
å je åt barne drikka. 

Finnland, Vasa- trakten. E. S. 



C. 

Lemnar jag na dagen all 
mitt lilla kval. 
Tass lall, lever han än? 
Jo män, lever han väl. 
Björken blås ock vaggan går, 
isgen mat fött sen i går. 
Kok ti näverryva! 

Ångermanland. £. S. 



D. 

Lurn, lurn lefver 'n än? 
Jo män, gör han så. 

Mjölka korna, 

slå i horne, 
gif den lilla dricka! 

Västmanland. £. S. 

E. 

Hos Dybeck finnes i manuskript 
följande anteckning: 

Tvänne vallbarn hade ett 
barn i skogen. Hon var hemma, 
blåste i lar till honom, som var 
i skogen: 

Mjölka korna 
och slå i hörna, 
ge den lilla dricka. 

De hade hanne hemma för att 
ntforska, håra det var stäldt. 
Sedan togo de hem barnet. 

F. 

Ta a la i bockahorn, 

mjölka ko, slå i hornet! 

gif den lilla dricka. 

Jag har förfall, 

jag rår ej gå vall, 

jag går på gärdet o' harfvar. 

Västergötland. Werner s. 99. 



44 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



G. 



• 

Tutte bem å tutte vall, 
tatte på bale kullen. 
Kommer du hem förr än ja, 
så tar du opp den lille; 



mjölk då å den svarte jeta, 
sätt då på den lilla gryta 
å kok den lille vällig! 

Östergötland, Kiuda. Östg. Imf. 



Jfr nr 62 D. 



59. Tuss tlmmeli tofVen. 



A. 

Tuss timmeli to ven, 
tål v kärra i skogen, 
tålv kärra voro de. 
Storhnnn hägga de, 
storkon dägga de, 
ä mig vill de vålltaga. 

Ångermanland. E. S. 

B. 

Tu tuter i horne, 
tålv man i skogen, 
tålv man tala, 
tålv man svara, 
gällkon häsga de, 
storoksen dägga de, 
lilla Kerste vill de vållta. 

Ångennauland. K 8. 

r. 1 äfven: Tu tuter i lagglur. 

c. 

Tutet i hornet, 
tolf man i skogen, 
tolf man tala de, 
tolf man svara de. 
Storoxen hängdes, 
skälikon sprängdes; 
hvad for lilla fe-pigan V 

Medelpad. E. S. 



D. 

Opp storsa: jet-stretja kok i 

bärjä. 
Jag vet int, va dä ä naJJ, 
män dä ä som kok åt värja. 
Tolv kärar i skogen, 
tolv kärar, kom å jälp mig! 
Storhnnden de hägga, 
storoksen de slakta, 
Jällkon med bjällran de dägga, 
sig vilja de akta, 
män mig vilja de med vall taga. 

o 

A»ele lappmark, Vilhelmina. £. S. 



E. 

Tu lull i logen, 

tolf man i skogen! 

Tolf man äro de, 

tolf svärd bära de, 

geta sve de, 

sön vred de, 

fehund hängde de, 

fehilten flängde de, 

mej vill de med sej ta 

långt nol och öst under Dovre- 

fjäll. 
Der växer ingen lök, 
der galer ingen gök, 
der skvittrer inga svala, 



v. 5 



VALLKVADEN BRUKADE SOM VAGGVISOR. 



45 



der ä ondt te bo och vara. 
Och kommen nu till bjälp en 

stor skara! 

VärmlaDd. BorgHtrom. 

r. 10 Äfven: bort i DovreQälla 1. 
änder det höga Dovre Qäll. 

F. 

Tu lu i logen, 
valleman i skogen. 



Bjällerkon binda de. 
Mjölka ko, slå i hornet, 
gif den lilla dricka! 
Jag har så gjort; 
han skriker lika illa. 

Västergötland. Werner b. 100. 



60. Oiok jag mig nt på lulle bärg. 



A. 

Jikk jag mig at på lulle bärj, 

Inllade jag så järna; 
tappa jag bort min Jälleko, 

Jällkon hette Sårna. 
Aspa ba mig sprigsa å leta, 
sälja ba mig sitta a leka, 
björka lova mig bus- bas ti kvällen. 

Ångermanland. E. 8. 

r. 7 for bus-bas : kvist-kvast. 

B. 

Jikk jag mig ut på lullan läjj, 

lullade jag så järna; 
miste jag Jällkon min, 

Jällkon hette gärna. 
Linden ba mig löpa å leta, 
aspen ba mig sitta å reka, 
björken löfte bus-bas till kvällen. 

Ångermanland. E. S. 

C. 

VijJ vijj på högan bärj 
meste vi Jällkon i kväll, 
fällkou hete gärne. 



Åspa ba n)ig sprigga å leta, 
sälja ba mig sitta å leka, 
björka lova mig bus- bas till kväl- 
len. 

Medelpad. E. B. 

D. 

Gick jag mig ut på lulle-berg, 

der lullade jag så gerna. 
Der täppte jag bort skällkossan 

min, 
den kossan hette Stjerna. 
Aspen bad mig springa och kila, 
linden bad mig sitta och hvila, 
och björken löfte mig qvist- 
qvast om q vallen. 

Södermanland. S.-HC. 



E. 

Sätter mej på en huske låg, 
och husker mej så gerna, 
täppte bort min bjellesko, 
och den hetär röda Gullstjerna. 
Talla bad mei jag skulle gå på 
en höger back' och kalla: 



46 



NORDLANDER, BARNTISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



då hörde jag det ringde och det 

ringde i bjella 
långt nol och ö8t under de höge 

bergsåsa. 
Via bad mej bia, 
aspa bad mej inte hasta, 
runna bad mej ränna, 
sälja bad mej välja, 
och björka lotVe mej ris på 

1'yggen te qväll. 

VärmlaDd. Borgström. 



F. 

Satte jag mig på min russe låg 
och russade mig så gerna. 
Tappa* jag bort min bjelleko, 
som hetär röda Gullstjerna. 
Röda Gullstjerna lockade jag, 
röda Gullstjäma svarade mig 
långt nol i berga. 

Der galer göKen, 

der växer löken, 

der sjunger svala, 

der är godt att vara 

om sommaren den klara. 

Värinland. Borgström. 



G. 

Jä sähte mä på en huskelåg, 
jä huska mi rov so järne. 
Dä tahpa jä bohrt mi bjeljeku, 
som hetta röde Guljftjärne. 
»Röde Guljjtjärne!» ropade jäg. 
Röde Guljjtjärne svarade mäg: 
»Kligg, klagg» sa bjelja 



lagt bortom fjelja; 
där galar jöken, 
där väkser löken, 
å där sjugger svalan, 
där är godt att vara. 

Härjedalen. E. & 

H. 

Trin trän gick jag vall 

på den långa mossen ; 

tappa jag min skälleko 

OCK min vallpåse. 

Gick jag upp på det högsta bärg, 

ropade jag: Guldstjärna! 

Hon svarade mig i ett annat 

land: 
»Jag hörer dig så gärna!» 

Västmanland. E. S. 
I. 

Går kom ia ut ägge, 
da gikk ia mä karia vall, 
gikk ia bak musafall. 
Tser tappa ia kalwa butt. 
Säint om aftan kom ia häim; 
so koka ia mitt graitfat, 
so brsend ia miua tugga. 
So lopp ia ot svalustrand: 
tser kom tränuna trutandist 
o mä sitt skäpe slutandist. 
To tom me ite sitt skäpe 
o fed me ot Varmeland. 
Tser siugga svalu, 
ta3r kukka gäukin, 
tser va lustigat te vora. 

Estland. H. V. s. 129. 



Å 



v. 5 



VALLKVADBN BRUKAD£ SOM VAGGVISOR. 



47 



61. Jag giok mig åt höga bärg. 



A. 

Jag gick mig åt höga bärg 

ock ropte på krittera; 

ock fram kom där en gammal 

kärng, 
hon var så svart som gryta. 
»Har du sett å mina små flickor 

i dag?» 
»Jo jo män, jag såg dem. 
Di gick vall med några små får, 
ock fåra di sprang åt skogen, 
ock flickorna går där ock gråter.» 

Småland, Emådalen. E. S. 

B. 

Ja jekk mäj ut te böje bärj 
å ropte på kositta. 
Då kom där ut e gammel tjärg, 
bo va så svart som gryta: 
»Har du sitt mie små döttre i 

kväll?» 



»Ja, vist ha ja sitt dom, 
di jekk vall i skojen mä tkvy 
män fåra sprag^ ifrå dom, 
å flikkera går där å gråter.» 

Östergötland, Aspeland. östg. Imf. 



C. 

Så jekk ja mäj åt Brugkebärj, 

å ropte ja kosöta. 

Svarte mäj e gammel tjärg, 

bo va svart som gryta: 

Du åt å min ost 

å drakk å min drykk 

å tjörde mi ko åt en mose. 

Dagen va lågg, 

å magen va svågg, 

inte gott i posen. 

Östergotland, Einda. östg. linf. 
rr. 8, 9 afven: fea va flå, 

a mjölka va blå. 



62. Tule hem ook tule vall. 



A. 

Tule hem å tule vall, 

å tule i lågge mosen, 

å kål te medda ä kål te kväll, 

å kål fekk ja i posen. 

Östergötland, Aspeland. Östg. Imf. 

B. 

Tule han ock tule åtlånge mossen. 
Kål fick jag, när jag drog hem, 



ock kål fick jag,när jag drogvall, 
ock kål fick jag i påsen. 

Småland, Emådalen. E. S. 



C. 

Tula hem å tula vall, 

tula långt åt måsen. 

Kål fick jag, när jag kom hem, 

kål fick jag i påsen; 

mjölken va bå gul å blå, 



48 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



osten fick jag lite å, 
smöret smakte jag aldrig. 

Öland, Torslanda. ÖSra. Öl. Imf. 

D. 

Tutte hem å tatte vall, 
tntte på bale kullen. 



Kommer du hem förr än ja, 
så tar du opp den lille; 
mjölk då å den svarte geta, 
sätt då på den lille gryta 
å kok den lilla välling. 

Östergotland, Kinda. östg. Imf. 
Hit eller till nr 68? 



68. ToUeri tnlleri bookahom. 



Tulleri tnlleri bokkahom, 
alla getter så gå di på korn 
förutom Broka å Bälta: 
di ligger hemma å svälta. 

Kör hit, kör hit mä getter å 

får! 

Här ä gräs, står långt opp på 

lår; 

här ä mojna krösa. 



Du luj, du luj ; ja va där i går, 

du åt u min mat, 

du slo sonner mitt fat, 

du körde mi ko ut i mossen. 

Å mossen va lång, 
å majen va svang, 
å ja hade inte i påsen. 

Östergötland, Ydre. Östg. Imf. 



64. Jag fattig lappman. 



A. 

1. 

Jag fattig lappman, 
som bor uti Xapplann; 
mellan berg och stenar 
betar jag mina renar. 

Uppland, Dalarna. 



2. 



Kon går efter måssen, 
efter kommer lilla gossen; 

hela dagen 

tomma magen, 
litet mat uti påsen: 
stackars den lilla gossen. 

Sodennanland. 



v. 5 



VALLKVADEN BRUKADE SOM VAGGVISOR. 



49 



3. 



Ta hit min kryddlåda, 

jag ber henne sjelf; 

der äro kryddor 

och anis och bäfver och gäll. 

Ta hit henne genast: 

jag ber henne sjelf. 

S.-HC. 
1 8tr. 1 r. äfv. fattiger. 

B. 

1. 

Jag är en liten lappman^ 
som bor bort i Lapplann; 



mellan bärj å stenar 
jete jag mina renar. 

o 

Ångermanland. B. S. 



2. 

I den fattiga stugan 
blir jag spisad som flugan, 
ty den fetare kosten 
vagkas bara bos prosten. 

Ångermanland. E. S. 



Sv. landsm. V. 5. 



Om kärlek ock frieri. 



65. Tuss luUeri lull, 
kok grytan fnll. 



A. 

Tus8 lulleri lull, 

kok grytau full: 

det kommer tre hungriga magar. 

Den ena var halt, 

den andra var blind, 

den tredje var trasig, 

han törs inte in: 

han står uti farstun ock gråter 

VäRtnianland. E. S. 

En variant frän Bamma landskap 
hos S.-HC. har 

r. 3: snart komma de svultna 

magar, 
r. 8: står utanför och gråter. 

Från Närke har Djurklon s. 120 
en variant, där rr. 7, 8 lyda: 

han törs ej gå in: 

han står vid dörren och frågar. 



B. 

TussluUeriruU, 

kok grytan väl full: 

de kommer tre sultna magar. 

Den ena ä halt, 

den andre ä blinn, 

den tredje har ögon som skålar. 

Östra Vingåker. E. S. 



C. 

Tusselelull, 

kok kettelen full: 

där kommer tre sultena magar. 
Den ene var halt, 
den andre var blind, 
den tredje var trasig, 

han tordes ent gå in: 

han sto i farstun ock gret. 

Helsingland, Delsbo. E. S. 

D. 

Tuss lullelilull, 

kok tjetteln full: 

dä komma tri svoltena mager. 

'N ene va halt, 

'n annern va blinn, 

'n trcjen va trasig, 

han to^ant gå in, 

'n fjäle va skoten i låre. 

9 

Ångermanland. E. S. 

E. 

Tuss lullelilull, 

kok gryta full: 

dä kom tri soltena mager. 

Den ene ä halt, 

den andre ä skaft, 

den tredje ä full mä klåe. 

Härjedalen. E. S. 



v. 5 



OM KARLEK OCK FRIEEI. 



51 



F. 

Tuss lullelilull, 

kok kittelen full: 

dä kommer tre frysniga magar. 
Den ena va halt, 
den andra va stark, 

den tredje va faller mä klådar. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 

r. 6 afv. den tredje har skägge 

på tårna, 
eller den tredje är frusen om 

tårna. 

G. 

Vyss vysseri Inll, 

kok gryta väl full: 

dä kommer tri snltne hunne. 

Dän ene va du, 

dän aunre va ja, 

dän treje va prästens grå hynne. 

Småland, Emådalen. E. S. 

Från Horn i Kinda, Östergötland, 
meddelar Östg. Imf. en härmed all- 
deles öfverensfltämmande variant, blott 
att r. I lyder: 

Vysseri lull. 

H. 

Tuss lullelilull, 
kok grytan väl full: 



det kommer tre hungriga hundar. 
Den ene var din, 
den andre var min, 

den tredje var prästensgråhynda. 

Öland. E. S. 
rr. I, 2 äfv. VySSa luU, 

kok grytan full. 
r. 3 äfv. dä kommer tri svultena 

hundar. 

Smaland, ITalltorp. ÖSni. Öl. Imf. 



I. 

Vysseri lull, 

kok grytan väl full: 

här Icommer tre hungriga gäster. 

Den första får du, 

å den andra får ja, 

den tredje får Hultersta-presten. 

Öland. ÖSm. Öl. Imf. 



J. 

Vissalilull, 
kok grytan så full: 
dä kommertre främmande jäster. 

Dän ena va du, 

dän annra va ja, 

dän tredje ä Jälvaste prä- 
sten. 

Öland. R. S. 



52 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



66. Lill-OUe på kolbotten. 



A. 

Lill-Olle på kolabotten 
med svarta hatten å blåa rocken, 
han friar till mig. 

När han kommer till den stora 

porten, 
slår han näsan i bara lorten, 
det fägnar mig. 

När rågen blir mogen 

å lång är som skogen, 

då gifter jag mig. 

Medelpad. £. S. 

B. 

Lilla (N. N.) på kyrkobacken 
med krusadt hår och knapp i 

hatten 
han friade till mig. 

När han kom uti stora porten, 
slog han näsan midt i lorten; 
det fägnade mig, mig, 
han jämrade sig, sig. 

När som rågen blifver mogen, 
blifver stor ja just som skogen, 
då gifter jag mig. 

Mina hundar de skälla, 
mina portar de smälla, 

då kommer lilla (N. N.) till 

mig. 

Västmanland. S.-HC. 



C. 



Lilla gossen på bergabacken 
med svarta skor och knapp i 

hatten, 
han fria till mej! 
När han kom inom stora porten, 
slog han näsan midt i lorten. 
Ha, ha, hvad ja skratta åt 'n! 

Uppland. S.-HC. 

r. 1 äfv. pelarbacken. 



D. 

Liten gosse på tullebacken 
mä röe rocken, galon i hatten, 
han friar till mäj. 

När han kom till porten, 
slog han näsan i lorten, 
detta skadar inte mäj! 

Bohuslän. E. S. 



E. 



Hund skäller, 
å porten smäller, 

å klinkan går. 
Komma friarna, 
ta bort pigorna 

på vår gård. 

Östergötland. S.-HC. 



v. 5 OM KÄRLEK OCK FRIERI. Öi^ 



67. Lisken min, hur är det fatt. 

Lisken min! Hur är det fatt? 

Säg mig, hvad du drömde i natt! 

vjag drömde, att jag var på mossarne, 

och plockte lingon bland gossarne.» 

Var det roligt, min vän? 

»'Nej, hjertat är såradt; det svider än!» 

Södermanland. S.-IIC. 



68. Jag kan spinna ook jag kan väfVa. 

Jag kan spinna, och jag kan väiVa, 
sy en skjorta åt min fästeman. 
Det kan jag göra med mina näfvar, 
och derpå sätter jag hans lilla namn. 
Den första kärleken den är den bästa, 
tro aldrig du, att ja^ förglömmer den, 
nej aldrig glömmer jag min fästeman. 

Finnland. S.-HC. 



69. In, in, kär magen min. 

In, in, kär magen min! 
En vacker dotter ger jag dig. 
Tack, tack skolen I ha 
för gåfvan, I vill gifva mig. 
Hon är som en silkeros, 
hon är så söt . 

WiDES manuskr. i Vittcrhetsakad. 



54 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



70. Gossen uppå bärget stod. 



Gossen appå bärget stod 
i det strida regnet; 
feck han se, hvar flecka geck 
på den gröna änga. 

An^a va grön, 

flecka va skön, 
gossen va fuller mä falskhet 

Flecka lella, kom te mäj! 
Trohet ska du finna. 
Aldri ska ja svika däj, 
du ska bli mi kvenna. 

Sviker ja däj, 

lönar Gud mäj 
samma stund ock timma. 

Väatergötland. E. S. 



Visan är ock känd i BohusIäD. En 
variant från Östergotland (Kinda; 
Östg. hnf.) börjar sålunda: 

Gossen sto på bärjet å grät 
i dä kalla rägnet; 

samt slutar med orden: 

så lönar Gu mäj, 
å då far vi bäe iile. 



71. HäJ säg, så får du mig. 



A. 

Hej säg, så får du mej, 
får du mej, så står du dej. 
Vill du inte ha mej, 
kan du låta bli mej. 
8i så är jag fri från dig. 

Finnland. S.-HC. 

B. 

Hej säg, så får du mej; 
får du mej, så står du dej. 
Vill du inte ha mej. 



kan du låta gå mej. 
Jag får nog en ann, 
som vill ha mej. 

Bohuslän. E. S. 



C. 

Se, se, så får du mej, 

och får du mej, så står du dej, 

Men vill du icke ha mej, 

får en annan ta mej, 

bara jag blir fri från dej. 

Skåne. Lilja s. 2. 



v. 5 



OM KARLEK OCK FKIERI. 



55 



72. Spixm, spiim, dotter min. 



A. 

Spinn, spinn, doter min! 
I morgon kommer friarn din. 

Dotern spann, 

tåren rann, 
aldrig kom den fästman fram 
förr än andra året 
mä gullblad i båret, 
men ingen skjorta på låret. 

Finnland, Vasa- trakten. E. S. 



B. 

Trarar hemtas, trarar feres, 
ent ja hemtas, ent ja feres! 
Tien liar, tien går, 
ålder får ja man i år. 
»Spinn, spinn, dotur min! 
Morga kumer friarn in!» 
Dotur spann, tara rann; 
ålder knmo friar fram. 

Russwurm II, s. 128. 



73. Vyssa lolla litet barn. 

Vyssa Inlla litet barn! 

Svinen gå åt rågen. 

(Anders) vill väl gifta sig, 

men (Anna) hon bar ingen högen. 

(Anders) han både tigger oeh ler, 

(Anna) hon vänder ryggen till, 

hon säger, hon har ingen bogen. 

Näriko. Djurklon, 8. 120. 



74. Ook hör du, pojke, nog känna vi dig. 

Å hör du, pojke, nog tjänne vi däj, 
da ha före å gått häri gala, 
å fulle skorna vä snö ä is 
å fulle öga vä tårar. 

o 

Ångermanland. £. S. 



56 



NOUDLANDEK, MAUNVISOR OCK BAKNRIM. 



V. 6 



76. Sven står i sirande. 

Efter en un gammal afskrift i Palmsköldiaua i Uppsala uuivcrsiteis- 
bibliotek, nr 384, 4:o: 

Barnwijsa. 
Swen står i strande, 
guldkä i hände, 
locka, locka fingerlind, 
koni; kom söta miJD, 
jag will ge dig guld och gråskin 
under kåpan din. 

I margen står såsom variant af andra raden : 

Pung och intet svärd (i hände). 

S.-HC. 



76. När jag var en liten stritt. 



När ja va en liten stritt, 
fekk ja sove hos flekkera fritt: 
iggen hörde ja klaje. 

När ja blidde näve stor, 
fekk ja böre lessamt ol 
utå gamle tjärger. 



Tjärga niä sin spinnerokk 
tjörde mäj u sägga opp: 
håret sto å änne. 

»Pakka däj utu di sägg, 
sä jole ja, då ja va drägg, 
sä ska drägge jöre.» 

Östergötland, Kinda. Östg. Imf. 



77. Oossarna de skalkarna. 



Gossarne de skalkarne, 

de vilja inte ha mej. 
Men en gång, när jag blir lång, 

då skall de inte få mej. 

Finnland. S.-UC. 



v. 5 OM KÄRLEK OCK FRIERI. 57 



78. En gång var jag så illa sjuk i buken. 

Ed gånjen va jä så ilje sjak i butja 
o sorjen so nära dö. 
Tog jä dä å kaste bakom det daka(y); 
tjöl'te mig en ny fästmö. 

Härjedaleu. E. S. 



79. Liten flicka gick i by. 

Liten flieka gick i by, 

tor hon ville leka, 

två gossar följde na hem 

med en liten fejla. 

Fejla du, när jag står brud, 

fejla, fejla: bom bom bom, 

vill du med så kom» kom! 

Skåue. Lilja b. 15. 



80. En liten bondedräng. 

En liten bondedrägg, 
Potti Fnojtjen hetta hänj, 
katta lågg o lite läggre: 
dä skä bli dinj fästermänj. 
Småföjtjän vare 
dom ä so lohrt'n om lare, 
ahlt opp i kneje, 
jussom jetten o feje. 

Härjedalen. E. S. 



58 NOUDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 



Å 



81. Lille Earl han står på bron. 

Lille Karl han står pä broD, 

speglar sig i vågen, 

fräck 1 ryggen som en baron: 

sin fästmö skall ban möta. 

Tassau Inllan liten vän, 

nu skall lollan gå igen 

för lilla mamsell Anna. 

Roslagen. E. S. 



82. Småpojkarna Qrra fem. 

Småpajkan fire fäm 

spragg borterst i jale. 

Då dom int fikk jift sä alle fäm, 

spragg dom himm å skrale. 

Medelpad. E. S. 



Om makars otrohet ock osämja. 



83. Tusse luUe litet barn, 
som har så många fäder. 



A. 

Tasse Inlle litet barn, 
som bar så mänga fårar: 

en i Vrången, 

tre i Sprången, 
tjagn fem i danska sundet, 
förutom proster, präster ock 

djäkner. 

Helsingland. E. S. 



B. 

Tosse luUe mammas bån, 
som har sä många fårar: 
tio i Skåne ock älfva i Lund, 
fem ock tjugu i Sundsjösund, 
förutom alla studenter ock dj äflar. 

Medelpad. E. S. 



C. 

Tusse lulle mammas barn, 
som har så mången fader: 
iorst en klockare, sen en präst 
å sen sju andra änder. 

Finnland, Vörå. E. S. 



D. 

Sulle lulle lite bar, 

har så många fårar: 

först en klockar, sän en präst, 

sän en annan flängeläst, 

sän två andra kärar. 

Helsingland, Delsbo. E. S. 

E. 

Tusse lulle mammas barn, 
som har så mången fader: 
en i Skåne, en i Rom, 
tjugu fyra i Östersunn 
förutom alla soldater. 

Ångermanland. E. S. 

F. 

Vyssa nanna litet barn, 
stor i röfva som en kvarn, 
hufvet som en skäppa, 
bena som två käppe; 
har så många farer: 
en i Skara, en i Lund, 
fyra tjuge Israels sund, 
alla utan ände. 

Öknd, Köping. ÖSm. Öl. Imf. 



60 



NORDLANDER^ BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



84. Skymtar du för gluggen. 



Ed dräng (muuk eller präst) plägade lönligen gå till en hustru 
(eller flicka), när hannes tnan var borta. De hade kommit ofverens om 
att på ett vist satt utmärka, när mannen var borta ock när han var 
hemma. Men när husbonden en kväll kom hem, glömde kvinnan att ändra 
tecknet, enligt var. A att resa en stubbe uppefter stuguväggen. Vilseledd 
härigenom, kom giljareu ock knackade på fönstret (gluggen), hvarvid 
kvinnan blef ängslig ock fruktade, att den redan till sängs gångne 
mannen (gråskägg, styggen) skulle ana oråd. Pä samma gång hon 
vaggar sitt barn ock sjunger för det, vänder hon därför talet till älska- 
ren ock varnar honom, samt slutar med att bedja honom komma igen 
följande dags morgon. 



A. 

Skymtar du för gluggen, 

lilla vännen min? 

Gud välsigne skuggen, 

men du får inte gå in, 

tuss rullerirull, 

mitt lilla gull, 

du snälle, 

som går till mig om kvällen. 

I aftse jag glömde den stubben 

att resa, 
lilla vännen min; 
nu får du gå hem med lång näsa^ 
ock du får inte gå in o. s. v. 

Drängen förstår ej meningen, utan 
visar sig fortfarande utanför gluggen 
(fönstret). Hon fortsätter därför: 

Hästarne gå på ängen, 
lilla vännen min! 
Styggen han ligger i sängen, 
ock du o. 8. v. 

Skälikon hon ligger i båset, 

lilla vännen min, 

ock nyckeln han är innanför i 

låset, 
ock du o. s. v. 



Kråkan hon sitter på taket, 
lilla vännen min, 
ock styggen i sängen är vaken, 
ock du o. s. v. 

Bonden vaknar nu ock spörjer: 

Hvad säger du? 

Hon svarar: 

Den som barn ska sytta, 
lilla vännen min, 
han får ha många läten, 
ock du o. s. v. 

Fortfarande visar sig drängen. 
Hustrun blir därför ond ock sjunger 
med vredgad stämma: 

Jag menar den karlen 
är bå viller ock galen, 
som inte kan höra, 
att far är hemma. 
Tussan lullan lej. 

Kom till mig i moron, 

innan hanen gal, 

för då ä styggen borta, 

han är till kvarn ock mal. 

Tuss ruUerirull 

mitt lilla gull, 

du snälle, 

som går till mig om kvällen. 

Roslagen. E. S. 



v. 5 



OM MAKARS OTROHET OCK OSAMJA. 



61 



B. 

Jag ser ditt milda öga, 
du lilla yännen min, 
igenom fönstret höga, 
å do fk int kom in. 
Jag tror den karin 
ä viller å galn, 
som int kan höra, 
för det jag förglömde 
att resa den stubben jag ti 
för uj uj uj, för aj aj aj, 
som inte kan höra, 
far ä hemma, 
vijjan lulan lej. 

Hästen går på ängen, 
du lilla vännen min, 
å gråskägg ligger vaken, 
å du få int kom int. 
Jag tror o. s. v. 

Nyckeln ligger på taket, 
du lilla vännen min, 
å gråskägg ligger vaken, 
å du få int kom in. 
Jag tror o. s. v. 

Men kom till mig åt mom, 
ja, innan han gal, 
då ä den styggen borta, 
han ä te kvarn å mal. 
Jag tror o. s. v. 

Det skall nån ting låta, 

du lilla vännen min, 

för int små barn skall gråta, 

å du få int kom in. 

Jag tror, den karln 

ä viller å galn, 

som int kan höra, 

för det jag glömde 

att resa den stubben jag tänkt, 

Kr uj uj uj, för aj aj aj, 

som inte kan höra, 

far ä hemma, 

vij/an lulan lej. 

AngormanlaiHl. E. S. 



C. 

Gud välsigne ditt öga, 

lilla vännen min, 

på det fönstret höga, 

nu slipper du inte in. 

Jag menar den kaln 

år båd fnller ock galn, 

som inte kan höre, 

dä styggen ä hemme, 

stygg, stygg, styggen ä hemme, 

vysan lullan lej. 

Raka ligger på änga, 
lilla vännen min, 
styggen han ligger i sänga; 
nu slipper du inte in. 
Jag menar o. s. v. 

Kom te mej i otte, 
förinnan hanen gal, 
ty då är styggen borte, 
han ä te kvarna å mal. 
Jag menar o. s. v. 

Vi får något låta, 

lilla vännen min, 

för inte barnet ska gråta; 

nu slipper du inte in. 

Norrland. E. S. 



D. 



Hvad är, som skymtar 

gluggen V 

Spring vännen min! 
Å, dä ä bara skuggen. 

Kom inte in! 
Tusse lulle lilla Pelle, 
nu ha vi inte tillfälle. 

Kom i morgon otta, 
då tuppen gal. 
Då är min man borta 
till kvarn ock mal. 



om 



62 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARN RIM. 



V. 5 



Tusse lulle lilla Pelle, ^ 
då få vi bättre tillfälle. 

o 

Norra Ångermanland. E. S. 



E. 

Titta aldrig i gluggen! 
Hvem skall sköta mina små? 
Vakta dig för skuggen, 
du kom dock aldrig in. 
Jag tror, att karin 
är viller å galn, 
som ej kan höra, 
att far är hemma; 
tuss tnrom lej. 

Men kom till mig åt otta, 

då hanen gal; 

då är bonden borta 

i kvarn å mal, 

tusse lulle lill Palle, 

då är det bästa tillfälle. 

Ångermanland. E. S. 

F. 

Gud välsigne ditt öga, 
lilla vännen min! 
som tittar i fönstret det höga; 

men kom slätt intet in! 
I afse sä glömde jag stubben 

att geja. 
Jag menar den karlen är viller 

och galen, 
som inte kan höra, att styggen 

är vaken. 
Duss lull, styggen är vaken, 
dussa lulla, liten lej. 

När yxen sitter i knuten, 

lilla vännen min! 
se, då är min man ute; 

kom då till mig in! 
I afse o. 8. v. 



Hvad är det som du sjunger, 
lilla vännen min? — 

Man skall något låta, 
lilla vännen min, 

när som småbarnen gråta; 
kom slätt inte in. 

Norra Småland. S.-HC. 

G. 

Hvem ä dä som klinkar på 

låset? 
Lilla vännen min! 
Kon är löser i båset; 
nej kära du, kom inte in! 
I afton så glömde jag pilten på 

stubben. 
Jag menar den karlen 
är viller och galen, 
som inte kan höra, styggen ä 

hemma. 
Vy, vy, styggen ä hemma! 
Lilla vännen min! 

Det gör jag för det skall låta 
och inte barnen skall gråta. 

Småland, Västbo. S.-HC. 

H. 

Kråkorna sitta på taken, 

Olla fjolla min, 
och mannen han ligger vaken, 

här slipper ingen in. 
I afse så glömde jag pjalten på 

stubben 
och väntade icke så hastigt på 

gubben. 
Jag tror, att den gossen är döf 

på sitt öra, 
som inte kan höra :|{: 
vysslivu, far är hemma, far är 
hemma, lilla vännen min. 

Skåne. Lilja, b. 6. 



i 



Y. 5 



OM MAKARS OTROHET OCK OSAMJA. 



63 



86. Loppan bet min man ihjäl. 



A. 

LoppaD bet min man ibjel, 
längt opp i skogen; 
ögat gret och hjertat log, 
och sorgen skumpa åt skogen. 
Gad ske lof, min man är död: 
nn får jag äta min mat utan 

bröd, 
tvätta mina diskar hvar månad 

emot, 
gå i säng med smutsig fot 
och dansa med röd kjortel. 

Västmanland. S.-HC. 

I Ångermanland sjungas de fyra 
första raderna såsom en vaggvisa 
for sig. 



B. 

Loppan bet min man ihjäl 
långt opp i skogen; 
ögat grät ock hjärtat log, 
ock sorgen ban skumpar i skogen. 
Gud vare lof, min man han dog: 
nn får jag äta min mat i ro. 



tvätta min disk hvar månad 

emot, 
gå i säng med lortiger fot. 
Jag tror, j<ag lefver inte länge! 

Uppland. Uppl. linf. 

C. 

Loppan bet min man ihäl, 
så rymde hon åt skogen. 
Gud ske lof, den skälmen dog, 
nu får jag äta min mat med ro 
och sofva till klockan blir åtta. 

r. 2 äfv. långt bort i skogen; 
r. 5 äfv. och sätta mina pengar 

på ränta. 

Östergötland. S.-HC. 

D. 

Loppan bet min man ihjäl 

långt in i skogen. 

Va 'eke dä väl den mannen do, 

få vi köpa oss nya skor, 

nya skor mä spännen, 

så (N. N.) kan sofva så länge. 

Öland, Köping. ÖSm. öl. Inif. 



64 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIH. 



V. 5 



86. Bissan luU 
mitt mia guU. 



A. 



BiRsan lull 

mitt lilla gull, 
käringen piska gabben sin, 
la honom pä en gammal kista. 

Kistan sprack, 

käringen väck, 
ock gubben låg neri ock skratta. 

Bohuslän. E. S. 

B. 

Vissen lull 

mitt lilla gull, 
käringen sket en påse fall; 

la ifrå, 

strödde på, 

geck te prästen 

sa ifrå, 
bvar den stora högen lå. 
Prästen tog sin stora bok, 
satte sig att läsa. 
Käringen tog sin krokiga käpp, 
slog prästen ötVer näsa: 



det ska du ha, di blesa! 

för det du inte kunde lära mig 

läsa. 
Gubben tog sin lille båt, 
rodde utåt hafvet; 
käringen tog sitt baketråg 
rodde samma hafvet. 
Båten (I. träget) sprack, 
käringen sank, 
ock skinnpälsen flöt, 
ock gubben stod på landet ock 

töt. 

Bohuslän. E. S. 



C. 

»Ska ja i mora i kvarnedammen 

dö, 
så vet ja nu vest, att ja lir 

inga nö,» 
sa käringa. Ho säck, men päl- 
sen flöt, 
å gubben han satt på lanne å töt. 

Värmland. E. S. 



87. Sex bussar ock fyra. 

Sex bussar och fyra, 

min far hade en tyra.^ 

Min mor hade en iönliger vän. 

Se'n ville vi begynna igen: 

sex bussar och fyra o. s. v. 

Blekinge. S.-HC. 



') Otydligt; möjligen lyra. 



Ä 



\.b 



OM MAKARS OTROHET OCK OSAMJA. 



65 



88. Det var en sronmid 1 Väringr. 

Det var en gumma i Väring 

och en gubbe i Horn; 
och gubben han kallade gamman 

sitt lilla hjertekorn. 

Västergotland. Werner b. 106. 



89. Jag gick en morgon på Ramla mosse. 



A. 

Jag gick en morgon på Ramla 

mosse 
och tappade bort min matepåse. 
Då jag kom hem om qvällen, 
tog jag mig en sticka 
och satte mig och slicka. 
Men mor hon tog en eldebrand 
och slog på min såre hand; 
den till att ryka 
och jag till att huka; 
huka jag till nästen min, 
men nästen var ej hemma, 
nästen var i kungens gård^ 
och kungen var ej hemma; 
knngen var i Laskchärad 
och tömde sina Taskeläre. 

Västergötland. Werner b. 102. 



B. 

När jag kom hem om qvällen, 
hade mor kokat en välling. 
Jag tog mig en sticka, 
mor tog en ellebrand, 
sätter på min sårefaand. 
Det till att verka^ 
jag till att sperka. 
När jag kom till kungens gård, 
var der ingen hemma. 
Frun var i bastun, 
plocka små kattor, 
tolf pund om året. 

Uppland. S.-HC. 



90. Gubben sade tUl käringen sin. 

Gubben han sade till käringen sin, 

uti dansike, 
kära mor lappa byxorna min 

bak i ansigte. 

Och käringen tog sig ett ekornaskinn, 

uti dansike, 
och alla småklorna dem vände hon in 

bak i ansigte. 

Gottland. S.-HC. 



Sv. landåm. V. 5. 



66 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



91. Onbben han giok i hasselskog. 



A. 

Gabben han jikk i hasseiaskog, 
barkade sig tjäppar vita; 

f amman bon appa tröskelenstog 
sa: däm skall da fälv få slita. 

Gabben han nppå tröskeien stog 

å snakka mä nabokvinne: 

i dag har ja lekt en sådan lek 

mä könen min, 
'att mine både ögon rinne. 

Ja, har hon na så bagkat tjyv- 

ryggen din, 
går ja in, jör samma mä min; 

hnrra för däj, 

det säger jäj, 
den dagen glömmes aldrig. 

Ångermanland. £. S. 

B. 

Gabben tog sitt tramfiga trä, 
tromfade mor å täre: 
Det skall da ha, ditt baskade fe, 
för da iggentigg vill jöra, 
varken vill da spinna, väva äller 

sy, 

men nog kan da gå ä skvallra 

krigg by. 

Harra lör mäj 

säger ja däj, 
måtte sorgen aldrig komma. 

o 

Ångermanland. £. S. 

C. 

Gabben gick ati hasselaskog 
att barka sig käppar hvita, 
gamman gick appå golfvet å svor. 
Midt appå golfvet stältes till en 

ring, 



käppstompa dansa väggen kring, 
å kattsatan damp i gryta. 

Hopp fallero, 

så sade ho, 
den leken skall vi aldrig för- 
gäta. 

Ångermanland. E. 8. 



D. 

Gabben hao gick i vibarka skog, 
barkade käpparna hvita; 
gamman hon gick å titta där- 

appå: 
Stackars gabbe, som skall slita. 

Midt appå golfvet ståndar det en 

ring, 
käppstamparna dansa vaggan 

omkring, 
å barnstackarna änder säng- 
botten krypa, 
å kattstackarna nnder gryta. 

Gästrikland. £. S. 



E. 



Käringen tog sin svarfvade rock 
och dorfva sin man för pannan. 

Så gör hvar ärlig danneqvinna, 
när som mannen börja larma. 

»För jag är matmor, det skall da 

veta; 
jag är den som matmor bär 

hetär.» 
För aj aj aj, och det säger hon, 
och den sed förgäter hon aldrig. 

Gottland. S.-HC. 



v. 5 



OM MAKARS OTROHEX OCK OSAMJA. 



67 



02. Oubben sktille täoka badstutak. 



A. 

GabbeD skulle täcka badstatak, 
han täckte det med svallar. 
Gamman hon gick nedanför och 

bad, 
hon bad till Gad, han skulle 

falla. 

Gubben föll af badstagutak, 
han slogs i femton de stycken ; 
gamman hon gick nedanför och 

sad: 
Jag tror det var min lycka. 

Gud ske lof! min gubbe dog, 
nu får jag fläta mitt hår med 

kransar. 
Gud sk^ lof min gubbe dog, 
nu får jag hoppa och dansa. 

Och inte vill jag ha nån klockare, 
aom står på läktarn och gapar; 
hellre vill jag ha en predikant, 
han ger mig sofvel på kaka. 

Och inte vill jag ha nån skräddare, 
han har så många de lappar; 
hellre vill jag ha en skomakare, 
han syr så mång nätta de kläcker. 

Och inte vill jag ha nån student, 
han ligger och läser om natten ; 
hellre vill jag ha en officer, 
han nyttjar plymen i hatten. 

Norra Småland. S.-HC. 



B. 

Gud ske lof! min man är död. 
Nu flätar jag mitt hår i kransar : 



så tar jag på mitt röda kjol 
oc(i går jag mig att dansa! 

Uppland. S.-HC. 

C. 

Gud ske lof! min man är död, 
och jag har blifvit enka; 
nu tår jag äta mitt torra bröd 
och sätta mina pengar på ränta. 

Uppland. S.-HC. 

D. 

Gubben slog sig af badstutaket, 
han slog sig i femton stycken; 
min tro! den gumman hon vardt 

så glad: 
Jag tror, det var min lycka! 

Gud vare lof! den gubben dog; 
nu (kr jag binda mitt hår i 

kransar; 
då tar jag mej en speleman, 
som spelar för mej, då jag dansar. 

Nej, ingen speleman vill jag ha, 
han har så många oläten; 
men skräddaren den vill jag ha, 
han gör mig nättaste kläder. 

Nej, ingen skräddare vill jag ha, 
han har så mycket till att lappa; 
meu skomakaren vill jag ha, 
han gör mig vackra skoklackar. 

Fria får nu hvem som vill, 
för skjortan ligger på byket. 
Nej, kära! slå strax opp ljus, 
och torka skjortan för spisen. 

Uppland. S.-HC. 



68 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



98. Gubben ook gnuxunan de skulle köra vall. 



A. 

Gubben å gumma di skulle tjöre 

vall, 
å gumma ho ville inte möte. 
A gubben to gumma å slo na i 

en tall, 
sä tallen jekk opp mä rota. 
Opp for ^umma å blidde så gla: 
Nu ska ja möte i all min da; 
gå vall, gå vall, du Broka! 

Östergötland, Einda. Östg. Imf. 



B. 

Gubben å gumman skulle mota 

vall, 
å gumman ville inte mota. 
Gubben slog gumman på nosa, 

å nosa te blö, 

å tjäriga te dö, 
å gubben te begrava like. 

Södermanland. E. S. 



04. Hej bopp, Maja Lisa, liderliga kropp. 

Hej hopp, Maja Lisa, liderliga kropp, 
alt hvad jag tjänar, super bon opp: 
i går söp hon opp särken på sig, 
i dag super hon opp skjortan på mig. 

Västerbotten. E. S. 



96. Oubben låg på ugrnen. 



A. 



Gubben lå på ugnen, 
var så illa Kummen, 
för han inte bränvin kunde få. 

Eäringa låg i aska, 
hade en tår i flaska: 
ta mej katten, att du får en tår 

ändå! 

Dybeck. 

I en artförändring, E. S., lyder 
r. 6: 

ta mäj tjyven, att gubben fikk 
(1. hade) en enda tår! 



B. 

Från Jörn (Västerbotten) har semi- 
naristen J. Bohan meddelat mig föl- 
jande »rim»: 

Ha du hört på maken: 

tjäriga koke lakan 

å gav int kallom smaka 'n? 

kallom = karlen. 



Skämtsamma vaggvisor. 



96. Vyssa nanna lilla barn. 



A. 

Vyssa nanna lilla barn, 
Btor i hnfyet som en kvarn, 
hnfve som en skäppa. 
Den som detta barn har gjort, 
han vor värd att spräcka. 

Småland, Madesjö. ÖSm. Öl. Imf. 

r. 2 for bnfve: asen 1. röva. 

B. 

Vyssa Inlla lilla barn, 
stor i ändan som en kvarn, 
(stor i) hnfve som en rofva. 

ÖSm. Öl. Imf. 



C. 

VyJJ lolla litet barn, 
stor i röva som en kvarn, 
hnvn som en slägga, 
ben som två lägga. 

östergotland. £. S. 



D. 

Vyssa Inlla litet barn, 

vägg dej den, som gjort dej ha, 

å sof din förbaskade byting. 

Östergötland, Kinda. östg. hnf. 



97. Lilla Lasses stuga. 



A. 

Lilla Lasses stuga 
stod i ljusan låga, 

lilla Lasses stuga lura brann. 
Stugan lura och brann, 
Lasse larfva och sprang, 

ändteligen hänt Lasse fram! 

Västmanland. S.-HC. 



B. 

Anders Petters stuga står i lju- 
san låga, 
Anders Petters stuga brinner opp, 

sa *n. 
Hej hopp, sa 'n, 
lika ^odt, sa 'n, 
inte gifter jag mig så brådt, sa 'n. 

östergotland. E. S. 



70 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

C. 



Som det kom, så gick det, 
eD dålig ända fick det. 
Anders Perssons stuga brinner 

opp, 



Anders Perssons staga står i 

Ijnsan låga, 
Anders Persson stuga brinner 

opp. 

RoslageD. £. S. 



98. Bing bång 
klockans sång. 

Bing bång 

klockans sång. 

Prästen fick ett baggelåm, 

klockarn fick en kaKa, 

för han skulle gapa. 

Småland, Emådalen. E. S. 

r. 2 äfv. klokkarns sågg. 



09. Ook alla småflickor 1 en blomsterland. 

Å alla småflickor i en blomsterlund , 
spela vackert för dom, dom; 

å alla smågossar i en dyngbrunn, 
skjut luka för dom, dom. 

ADgermanland. E. S. 



100. Fult kippe med gammeljäntor. 

Fulte tjippe mä gambeljäntä, 
sur var dom alje bop; 
fol å dom nål i Troa, 
jä vet å där e store grop. 
Grovo ne dom mä mold å syre, 
så dä bli som e blöte myre. 

Hfirjedalen. £. S. 



v. 5 



SKÄMTSAMMA VAGGVISOB. 



71 



101. Oif hästarna hö ook ha£re. 

Je hästom hö å hagre, 
je gossom brO å vio, 
je goBsom skwolevahtnje, 
så dom rulle som e Jwin. 

Härjedalen. E. S. 



102. Visseri luU 

mutt byxoma ftilla. 



A. 

Visseri lull 

matt byksera full; 

knäpper di opp, 

så riDner dä oort, 

så blir di så lorti om bena. 

Östergötland, Norra Tjust. östg. Iraf. 

r. 2 for matt : baj. 



B. 

Vyssi lulla lull 

tit byksera full, 
:näpp ijänn om knäna. 
För knäpper ja opp, 
så rinner dä bort, 
å gossen blir fal(er) om bena. 

östergotland, Kind a. östg. Imf. 



103. Lasse han tittar i fönstret ut. 



Lasse ban titter i fönstret at 
mä sitt lågge tryne; 
fekk han si en svinebop, 
som va församlad därute. 
Dä va Lasses syster, å dä va 

Lasses bror, 
dä va Lasses fästmö å has gamla 

mor. 

Hopp salolika läj, 

tram salolika läj. 

Lasse han gångar på dorra ut, 
tar piska uti banden. 
Då slo han i kull på en svinelort: 
jälp opp dän fattige mannen! 



Härren ska bevare mäj i alle 

mine dar 
för alt dä besvär, ja i välaskaba. 

Å soa ho lokker på grisera tri, 
dän svarte, dän röe å dän vite: 
Kom fram mina älskede barn, 
så ska I f& smör på ert tryne; 
sän ska vi äte, te posen blir tom, 
sän kommer Lasse å tjör oss te 

Rom. 

Hopp salolika läj, 

trum salolika läj. 

Östergötland, Einda. östg. Imf. 

För salolika äfven salonika. 



72 



NORDLANDEB» BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



104. Måndan, tisdan satt en käring ook spann. 

Måndan, tisdan såt 'n tjärig å Bpann, 
onsdan, torsdan bar hon spånan fram, 
fredan, logdan sop hon opp sin lön: 
varje söndasmorgon jole tjäriga sin bön. 

Ångermanland. E. S. 



106. Söndagen är helig, mandagen fri. 

Söndan är helig, måndan fri, 
tisdag går desslikes förbi; 
onsdag är ingen arbetsdag, 
torsdag hafver samma lag; 
fredag gör man ingenting, 
och lördan går sabbaten in! 

Västmanland. S.-HC. 



106. Måndagen brännvin ook tisdagen bröd. 

Måndan brännvin ock tisdan brö, 
onsdan gadelopp ock torsdan spö, 
ock fredan gå vi af ock an, 
ock lördan gör vi, hvad vi kan. 

Bohuslän. E. S. 



107. Ro, ro litet guld. 



A. 



Ro, ro lite gnll, 

om vi hadde stuga full, 

logen å laa, 

f aggen å tjöke 
en liten slagk på om men! 

Värmland. E. S. 



B. 



Vyjja lulla lite gull, 
om vi hadde stuga full, 
å en slagk i farstå! 

Värmland. E. S. 



v. 5 SKÄMTSAMMA VAGGVISOR. 73 



108. Det var ett par svarta käringar som skulle 

köra vall. 

Dä va ett par svarte tjärger som skulle tjöre vall, 

trailer ralla la, lalalla la-la. 
A mågge arje ^are dä hadde di mä sl^, 

trailer o. s. v. 

Å tjnra di bölde, å tjärgcra di grät, 

trailer o. s. v. 
å allri kan I tro, bur vakkert dä lät, 

trailer o. s. v. 

Östergötland, Kinda. östg. Imf. 



Visor af blandadt innehåll. 



109. Det låg en gubbe på bänken död. 



Det låg en gabbe på bänken död, 
hade svarta och hvita vantar. 
SSl kom en Instig speleman in, 
och gubben opp till att dansa. 

Och femton kärngar i hvarje vrå, 
och alla de dansa på kryckor. 
Så kom in en blinder och såg 

dernppå 
och sade: »I dansen snält, mina 

flickor!» 

Östergötland. S.-HC. 

B. 

Gubben låg på bSgken blå; 
han hadde vite vanter. 
Kom en spelman in: 
å gobben opp tell å danse. 

ÅDgermanland. E. S. 

C. 

Fämtan tjärigar i värn vrå, 
å alla dansade på krykkor. 
En gammal gubbe satt å såg 

däruppå: 
»Dansa lätt, mina flikkor!» 

Ångermanland. E. S. 



D. 

Det satt en gubbe på en bänk 
å hadde stora grå vantar. 
Så kom där fram en speleman, 
å gubben opp å tä dansa. 
Gubben dansa å skägget vicka: 
har du någe i di ficka, 
så ge mej mä. 

Dybeck. 

E. 

Piga låg på bäntjen sjuk 
ock hade gula vantar. 
Kom där in en speleman: 
piga upp ock dansa. 

Helsingland, Delsbo. E. S. 

F. 

Brimsen ock brumman, 
katteroissen slår på trumman, 
femton käringar uti en dans, 
ock alla dansa de på kryckor. 
Kom en blinder man ock såg 

därpå : 
»I dansen nätt, mina flickor!» 

Gottland. E. S. 



v. 5 



VISOR AF BLANDADT INNEHALL. 



75 



110. Lillgubben på Tallbaoken. 



A. 

Lillgubben på Tallbacka 
tre döttrar hade han. 
Sålde bort sin skinnjacka, 
köpte stintan gallbanu. 

Helnngland, Delsbo. £. 8. 

B. 

Lillgubben i Tallbacken 
sju döttrar hade han. 



Sålde bort sina skinnbrackor, 
köpte döttrarna gnidbann. 

Gästrikland. £. S. 

C. 

Lillgubben på Täljabacken 
tri getter hade han, 
tri stinter i långa dansen, 
grågossen till speleman. 

Härjedalen. E. S. 



r. 1 i variant frän Västerbotten, Jörn: Lill-OIle på Kullerbacken. 



111. Se mor nättas lilla flloka. 

Se mor nättas lilla flicka, 

med sju ägg uti en hatt, 
såg en fjäril på en sticka, 

sprang att taga henne fatt; 
Qäriln flög just i detsamma, 

flickan fölt till flickkalas. 
Där ska hon säga för sin mamma, 

att alla äggena for i kras. 

Närike. S.-HC. 



112. Dure dure dookan min. 

Dnre dure dockan min, 

i skogen vilja vi skjuta. 

Jag skall köpa dig pistolerna, 

ock jag skall lära dig att skjuta. 

Alla foglar ock alla djur, 

de skola dimpa i backen; 

ock jag skall köpa dig en liten hund, 

ock han skall bita dem i nacken. 

Ångermanland. E. S. 



76 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 6 



113. Då kung Orre skulle åt gästabud fara. 



Då kiiDg Orre skulle åt gaste- 

by fara, 
bada ban ingen skjorta. 
Kläderna bängde på liljegren. 
Det känner i bnlser i balser i ben. 
Tittelitå för gossarne små, 
de sjunga så vackert om kung 

Orre ändå. 

Då kung Orre skulle åt gäste- 

by fara, 
både han inga byxor o. s. v. 

Då kung Orre skulle åt gäste- 

by fara, 
både han ingen tröja o. s. v. 

Då kung Orre skulle åt gäs te- 
by fara, 
både han ingen mössa o. s. v. 



Då kung Orre skulle åt gaste- 

by fara, 
hade ban inga hästar o. s. v. 

Norrland. E, S, 

En bohusUnsk uppteckning börjar 
sålunda: 

När kung Orre skulle till gästa- 
bud fara, 
hade han inga byxor på sig att 

taga. 
Byxorna hängde i Liljorna grind, 
för de valsade binn, 
för de kuckuliku, 
för de gossarna små, 
som sjungde så vackert om kung 

Orre. 



114. Alla vi som steQldrängar voro. 

Alle vör som stallsdrängar vure, 
Sture, tjocka hästar på gardi; 
finge vör e trä, 
som väl vaxe vure. 
Buge, buge, buge ring, 
ringering allt om i kring, 
kringering allt om i krok. 
Erokit trä, 
som väl vare vaxe. 

Gottland. S.-HC. 



v. 6 



V190VL AF BLANDADT INNEHALL. 



77 



116. Bor här löjtnant Ros. 

Bor bär löjtnant Ros? — 
Här bor ingen löjtnant Ros, 
här bor kapten Helling. 
Midt emot bor löjtnant Ros. 
Tyst, får lillan välling! 

Värmland. E. S. 

I stallet for Ros ock Helling har inan växlande namn, exempelvis 
ngermauland Grot ock Selling. 



116. Jag har fått lof gå ut 1 kväU. 

Jag har fått lof gå ut i kväll, 
vara intill morgonen, 

till göken gal, 

till oxen drar, 
ock foglarna sjanga i lunden. 

Värmland. E. S. 



117. Har du sett någon Alnö-bo. 



A. 

Har du sitt nån Ainö-bo 
mä bytta bakaiji båta? 
Jo, ja såg ju en i Qol, 
sem for a fa^d a jofi joij^mgr 
ä tomte näverskorna. 

Ångermanland. E. S. 

B. 

Ha du sett nån Njuran-bo 
mä bytta bakani båta? 



Jo, jag säg en, där han låg, 
han låg å spela mä fota. 

Medelpad, Ljustorp. E. S. 

C. 

Ha du sett nån Njuran-bo 
mä bytta baka båten? 
Jo, jag såg 'n i går, 
han kom föll i dag; 
män kanske han stannar på 

vägen. 

Medelpad} Njurunda. E. S. 



78 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 



118. Det var ett torp i en skog. 

Det var ett torp i en skog, 

en häst för en plog, 
en liten, liten, liten, liten gubbe, 

som tjörde ock slog. 

ÄngermaDland. E. S. 



119. Ettelatu ock sula telm. 

Ettelatu å sula telm, 
prästens hästar de bvita. 
Kommer dn hem förr än ja^, 
så hels gu dag hem till Bnta! 

Helsingland, Delsbo. E. S. 



120. Kolina, kolina, 

låt solen få skina. 

Kolina, kolina, 

låt solen få skina 

öfver topp, öfver trä, 

öfver folk, öfver fä, 

öfver alla små barn, 

som gå i skogen å titta å gråta. 

Värmland. Borgström. 



121. Oamla Kerstin i en båt. 

Gamla Kerstin i en båt, 
kråka till att styra. 

Åsele lappmark, Vilhelmina. E. S. 
Visan sannolikt ej fullständig. 



J 



v. 5 VISOR AF BLANDABT INKEHÅLL. 79 



122. Solen skiner ook det regnar. 

Solen skiner ock det regnar, 
6nd be?are våra dränear. 
Solen skiner ock det duggar, 
Gud bevare våra gubbar. 
Solen skiner ock det sticker, 
Gud bevare våra flickor. 
Solen skiner ock det töar, 
Gud bevare våra möar. 

Stockholm. E. S. 
Fortsattecs äfven r. 4 sälanda: 

Solen skiner och det snögar, 
Gud bevare våra högar. 

Uppland. S.-HC. 



123. Mor glok på rosenäng. 

Mor gick på rosenäng, 
köpte blommor åt sin vän, 

gula, gröna, 

vackra, sköna. 

BobusläD. £. S. 



124. Dans ragersta. 

Dans ragersta, 
bägg bagersta, 
sten i kur, 
kum bussar 
å figgilur. 
Män slover, 
bonn grover, 
ben piper, 
Jon gnäll, 
småstintern ä snäll. 

ÅDgennanland. E. S. 



80 NORDLAKDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. Y. 5 



126. När ja^ kom till den atora bäokexL 

När ja kom till den stora bäkken, 

bevar oss väl, 
så blev ja stikken ä kröp i säkken 

för Svan Dandesåh, 

Korpe KarpesåD. 

Jag är speleman, 

du vår fästeman, 
Knipolisån å Olibägsa, 
Pipelikakesån å Abramsvänsa, 
Pipelikakse för Svänli kråka, 

Niklas svin. 

Ångermaoland. £. 8. 



126. Måns Månsson ock Maren. 

Måns Månsson ock Maren, 
stora katten ock Karen, 
köksbjörnen ock sluntan, 
kammartjänaren ock jangfrnn, 
sockerdolfot ock labbelerfot 
ock kangens otädka mara. 

Gottland. E. S. 



127. När som alla ha ätit ärter. 

När som alla ba äti ärter, 

bevar oss väl, 
så vart dom elak å tog på trätte 

var enda Jäl, 
Sven Annersen ä Gesta Gammersen, 
Easte speleman å Jakke fästeman, 
Knip Ola Bo å Knöle Bägsen, 
Anners Kniksel å Anners Svensen, 
Krese Mesel ä San Bo Halte, 
Sven å Trogen i Berjelunsen 

å hela klunsen 

å Niklas fram. 

Ångermanland. E. S. 



»Lapska* vaggvisor. 

Nr 128 — 130 sägas vara på lapska språket. Enligt benäget med- 
delande af seminariebestyrer J. Qvigstad i Tromsö (som äfven leranat 
ofversättningarna till de tydbara orden) är nr 128 finsk. Nr 131 är 
yärkligen en lapsk vaggvisa. I nr 129, 130 aro blott enstaka ord 
gissningsvis tydbara. 

128. Jänte liUe vaUvaU. 

Jänte lille vallvall 

valle lite ti båda 

si så måne måne sägke 

kom tu mine valle 

jiks skaks sade härliga nalle 

pannonen panntonen 

passenasseli nana 

si han dansar i keiki. 

Medelpad. £. S. 

^i. tiputtaa drypa, moni mången, mina jag, yks(i) kaks(i) en två, 
sataa hmidra, pannunen liten panna, pantunen förtrollad, olycklig, nassi 

påse (brukas i vaggvisor), linana ess. af linna slott; r. 8 siihen (?) 
tanssnri keikkii dit en dansare går med upprätt hufvud (hdgfärdas). 



129. Ottdl PäUe tJo värre. 



A. 

Ottji pälle tjo värre 
eremika i tittja 
naknetten å nakuetten 
påka mannen i åra 
joji maingås å dorote 
joji maingås å nahn 
måttene å måttene 
'n ä tappe te näppe te. 

Ångermanland. E. S. 
Sv. landåtn, F. 5. 



B. 

Attjä pälle tjyv-härre 
mineekete sätta 
åtjyten åtjyten 
påta mannen i kårra 
manakanter i stora ni 
manakanter i snao 
måtteli måtteli 
i ä yppejt i adi. 

o 

Ångermanland. E. S. 

6 



82 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRTM. V. 5 

C. 



alla mina gossar vara de 

mine Dao 

å Dattole å måttole 

å dikkenabeln å nabole. 

ÅDgermanlaiid. E. S. 



Ottji pälle tjo värre 
miDeänkeste tjotta 
å natjoeten å natjoeten 
å påtamannen i torra 

Lp. Uttje lider; pälle sida, halfdel; tjaövere (?) Tnåste; naku- 
etten, åtjyten, natjoeten äro adverbiala former af verb ined bet3?del8e 
af part. pres. ; påta han kommer; mannen bvarför; i icke; åra = Oro(?) 
fSrblifva; magas ti]lbaka(?); joji 3 sg. impf., dorote 3 Bg. af ett verb; 
tappeti 3 8g. impf.(?) lät tillsluta; nappet! lät afskära. 

SägeB vara Lill -Pelle springfot på lapska. 



130. Rismani brudia. 

Rismani brndia gam tjitji på mi savitja 
haver jästat i dig jenom a jättra 
moni ståttman tigria goktete mine tjotre 
stråks vare mine tjuvitja 
tjitji pratjitja. 

Ångermanland. E. S. 

Rismani troligen lp. ristmanna gndbarn; tjitje moder; pratjitja 

af prattjet sträfva, arbeta hårdt. 



131. Dittä hlven gimie Maja. 

Dittä hiven gimie Maja, 
katte miesä milkeb såkåtä 
ja onnä Sakkatjä såitiä. 

På svensk-lapskt skriftspråk: Tätt hivve jime Maja, kutte miji 
mielkeb suokota ja unna Saggatja såitiä(?). 

På svenska: Den goda moster Maria, som åt oss kokar 
mjölken ock liten Sigrid ammar. 

Asele lappmark, Vilhelmina. £. S. 



Rim vid lek med små barn. 



När man »dansar» med barnet. 

Sittande håller inan lindebarnet upprätt i sina armar, för det upp 
ock ned, samt vändor det än till höger, än till vänster. 



132. Dansa liten, dansa stor. 



A. 



Danse liten, danse stor, 
danse tjolen tå a tjäremor'*'! 

Var. *) gammelraor 

Jon-Lars-mor. 

Ångermanland. E. S. 



B. 

Danse liten å danse stor, 
danse hele pä a gamle mor. 

Ångermanland. E. S. 
hele hålet. 



C. 



Danse liten pige^ danse liten 

drägg, 
i morgon komma frijarn ijänn. 

Ångermanland. E. S. 



133. Så dansa de i dansar- 
stugan. 

Så dansa de i dansarstngan, 

så flänga de där; 
så hoppa de, så flänga de, 

sä dansa de där. 

o 

Ångermanland. E. S. 



134. Småjäntoma de är 
så rara. 

Smojäntern dom ä sä rar, 
smojäntern dom ä sä sen: 
dom hadd en gosse uti väntan; 
skulle komma som dä va att 

kvällen, 
skulle komma som dä va att 

kvällen 
å skulle danse mä smojäntern: 

en maransdans, 

en meddasdans, 
en kvällsdans skulle vi ha. 
Gull länna så hoppa på tå, 

sokkerdansen gå. 

o 

Ångermanland. E. S. 

smojäntern småflickorna; att 
(åt) om ; maransdans morgondans. 



84 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRTM. 



V. 5 



136. Småstintoma stå vid 
dörren. 

A. 

Smostintern stå vä döra, 
räkn röva å vill dansa; 
å daDS int jä vä dom, 
sä dans int dom vä mäg, 
så blir ä iggen dans tå. 

Medelpad. E. S. 
vä vid, med ; räka röra; mäg mig. 

B. 

Flikkana våra våra 
stånda vid döra döra, 
runka på röva röva. 

FinnlaDd) Brandö/ Hele. Imf. 



136. Nort norna norna. 

danse smobåna då! 
Dä ä sä rolikt, 
då bana mine 
dom kom te brolies 
å känn danse. 
Häjj, ho dä flyg, 
Jo, ho dä flyg! 

Ad germanland. E. S. 



138. Upp i landet. 

Upp i landet, 

upp i landet 
står en liten gullkanna. 

Fyra fötter 

pepparnötter 
dansa jungfruar* granna. 

Dansa lille far, 

dansa lilla mor, 
dansa rätt efter noter.** 

Ingen dansar bätter, 

ingen dansar bätter 
än pappas ock mammas guU- 

doter.*** 



Var. 



*) små gossar. 
**) alla dansa efter noter. 
***) lilla doter. 

Gottland. £. S. 



137. Fyka, fänga på. 

Fyke fägge på, 

danse liten låt! 
Smostintern danse, 

pajka dom gråt. 

Ångermanland. E. S. 

Vid dans med flicka insattes i r. 3 
Smo pajka (småpojkarna), i r. 4 

stintern. 



139. Kan man inte få. 

Kan man inte få, 

kan man inte få 

sin lilla morgondans? 

Jo män kan man så, 

skoppa låt det gå med sans. 

Ingen kristen själ 

dansar så väl 

som mammas lilla gosse. 

Han dansar så nätt, 

han dansar så lätt, 

han dansar alltid efter noter. 

Mälar-traktcn. E. S. 



140. Dansa vill du. 

Dansa vill du, 
å dansa vill jag, 
skorna ä så sönder. 



v. 6 



RIM VID LEK MED SMÅ BARN. 



85 



Dansa vill da, 
å dansa vill jag, 
skomakarn bor i Finnlann. 

^ikkar jag däm dit, 
Jaga han däm som en Jit, 
han slår aldrig dit en pinne. 

ÅDgennanland. E. S. 



141. Var det inte du. 

A. 

Var det inte du, 
som dansa med mig? 
Ock gula skinnbyxor 
hade han på sig; 
men min man 
han hade gröna. 

Roslagen. E. S. 

B. 

Tjänner du den, 

5 om dansa med mej? 
L gala finnbökser 
hade han på sej, 
å min fästemann 
han hade gröna. 

Västmaoland. E. 8. 



142. Hej lustigt på den ena 

foten. 

A. 

Hej lustigt på den ena foten, 
skinntossan på den andra! 

Mälar-trakten. E. S. 

B. 

Hej lunta på den ena foten, 
skinntussen på den andra! 

Medelpad. E. S. 



148. Dansa min doeka. 

Dansa, min docka, 

medan du är unger; 

när du blir gammal, 

så blir du så tunger. 

Finnland, BrändÖ. Hels. Imf. 



144. Hej hopp i tak. 

Hej hopp i tak, 
stormor å jag, 
tuppen å gammelhöna. 

Västmanland. E. S. 



146. Hopp, min far. 

A. 

Bopp, min far, 
töcken häst jag har, 
tocka lår, tocka ben, 
tocka skutt han tar! 

VSetnianland. E. S. 



B. 

Se, min far, 
töcken häst ban har, 
tockna ben, tockna lår, 
tockna skutt han tar! 

Gottland. E. S. 

C. 

Hej håpp, minn kar, 
tåkkin hest inn har, 
tåkka lår, tåkka bejn, 
tåkka skutt inn tar. 

Finnland, Brandö. Hels. Imf. 



8(1 



NORDLANDER. BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



D. 

Hej hopp, min far! 
Sicken bäst jag har 



sicka lår, sicka ben 
sicka skrid t han tar! 



Skåne. Wigstrom s. 312. 



Fingrar ock tår. 



146. Tumllngen, främst- 
flngrret. 

Tamlingen, 

främstfingre, 

långfingre, 

mellongen, 

lillfingre. 

Västerbotten, Vännäs. E. S. 



147. Tummetott, sliokepott. 

A. 

Tummetott, 

sliokepott, 

långeman, 

f;ullibrann, 
illa gummasomsattåspann. 

Dalarna. E. S. 

Var. r. 5: Lilla gnmman satt i 

askan å spann. 

Okänd hemort. E. S. 

B. 

Tumitott, 
slekipott, 
1 aggman, 
gullbrand 
okk lill piggiligg. 

Finnland, Nykarleby. Hels. linf. 



C. 



tumztot, 
slatktpotj 



gulbrand 

o ptkuhfn man. 

Finnland, Nagn. Hels. Imf. 

D. 

Tnmmetott, 

slikkepott, 

låggermann, 

gullbrann, 

lilla pikki vill ha lite mer mat. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 

E. 

Tnmmetott, 

slekepott, 

låggemann, 

halte hann, 

lille Peter i gata. 

Västergötland, Ale L:d. E. S. 

F. 

Tameli tupp, 

liten, papp, 

långa man, 

intrian 

oek lilla Pär Missin. 

Jämtland, Kälarna. £. S. 

G. 

Tammetått, 

slekapått, 

låggermann, 

stäkkerhann, 

lilla Palle på järde. 

Västmanland. E. S. 



i 



v. 5 



KIM VID LEK MED SM A BARN. 



87 



H. 

Tnmmeli-tupp, 
Slick-putt, 
Lång- man, 
Hjertlig-han, 
Lill-spillivinken ! 

Dalarna. S.-HC. 



I. 



Tnmmetått, 

slikkepått, 

låggamann; 

järtlehann, 

lilla Pär roli mann. 

Gottland. E. 8. 



J. 

Tnmmetott, 
slickepott, 
långeman, 
hillebrand, 
lille piroliman. 

Var. r. 3: b i ärlig band, 
r. ö: lille viekevire. 

Gottland. E. S. 

rr. 4, 5: Stå vi strann, 

lilla Palle go mann. 

Stockholm E. S. 



K. 

Tnmmetott, 

slickepott, 

långestäng, 

illebrand, 

lilla Per Ole man. 

Var. r. 6: lille Per roli man. 

Gottland. E. S. 



Tammetått, 

slikkipått, 

låggemann, 

stäkki bann, 

lille Pär Matson på äänn. 

Värmland. E. S. 



M. 

Tnmmetått, 
slikkpått, 
långstågg, 
lilla märå, 
lisspinn. 

Dalarna, Mora. E. S. 



N. 

Tåmmetått, 

slikkepått, 

låggeniann, 

staffian 

å lille kriksmann. 

Blekingo. E. 6. 



O. 

Tnmmetott, 
slikkepott, 
låggemann, 
Hans i strann, 
lilla Kekke vire. 

Helsingland, Söderala. E. S. 



P. 

Tnmmetott, 
slickepott, 
långeman, 
bjärtebrand, 
lilla vicke vinge. 

Västerbotten. E. S. 



88 



NOaDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Q. 

Tummetått, 

slikkespått, 

låggemann, 

gulleyann 

ä lilla vikkivire på ändan. 

RoBlagen. E. S. 

R. 

Tumme tott, 
Slicke pott, 
Långer stång, 
Finger ring, 
Och lille vän. 

Var. r. 4: Står i 8tran\ 
Hjertlig ban, 
Vackra han. 

r. 5: Lille lille lille Gullvive, 
Lille lille lille Pire, 
Vicke Virum lille god 

vän I 

Södermanland. S.-HC. 



148. Grötgubben, sleke- 
burken. 

Gröitgobbin, 
slekabnrtjin, 
loggerman, 
har sitt namn, 
lislpikulerus. 

Finnland, Korsnäs. Hels. Imf. 



140. Lillfinger, gullfinger. 

A. 

LilliBger, 
gallfigger, 
loggstoggen, 
slekatuppin 
o gröitgobbin. 

Finnland, Närpes. Hels. Imf. 



B. 

Lill tingen, 
gull ringen, 
lång stången, 
flöt tjufven, 
gubben i gården. 

Ångermanland, Junsele. E. S. 

C. 

Lillfiggre, 

laggstagga, 
slekakoppen 
å ät opp 'n. 

Ångermanland, Nyland. E. S. 

Var. r. 5: grötgobben opp i Daln. 

Ångermanland, Dal. E. S. 

D. 

Lillingre, 
Galdfingre, 
Lång stång, 
Slicker-bock, — 
Och gubben sjelf! 

Västmanland. S.-HC. 

E. 

Lillfingre, 
gullfingre, 
låugstånga, 
slipperbocken, 
guboen själf. 

Västerbotten, Luleå. E. S. 



160. Lillflngret, mellan- 
flngret. 

Lisljfiggre, 

mellogsfiggre, 

storfiggre, 



i 



v. 5 



RIM VID LEK MED SMÅ BARN. 



89 



främmfi^gre, 
tombloDjen. 

Härjedalen, Gldte. £. S. 



161. Lillfinger, kallfinger. 

A. 

Lilliper, 
kallfigger, 
Olle rytta, 
Pär snytta 
å Inseknekt. 

Norra Ångermanlaud. E. S. 

B. 

Lillfiggre, 
gallriDgen, 
Olle ryttarn, 
Pär snikkarn 
å laseknekten. 

ÅngermanlaDd, Nordingrå. E. S. 

C. 

Lillfingre, 

kalfvingeD, 

olytta, 

pärsnytta, 

lisiknäpp. 

Södra Ångermanland. E. S. 

D. 

Lilli^gret, 
kallfiggret, ' 
olleritta, 
pärsnitta, 
skabbetatjnm. 

Ångermanland, Amäs. Norrl. Imf. 



E. 



Lille ligge, 
Karl figge, 



Olle ryttar. 
Pär snikkar, 
luseknekt. 

Angermariland, Själovad. E. S. 

Var. r. 3: liter Ola, 
r. 4: snikkar Pär. 

Ångermanland, Mo. E. S. 

F. 

Liten linne, 
Per finne, 
Ola ritte, 
Per snicke, 
lus knäpp. 

Ångermanland. E. 8. 

G. 

Liten inne. 
Earl finne, 
Ola ritte, 
Per snitte, 
lus knekt. 

Ångermanland, Junsolc. E. S. 



152. Lilla tingen 
melitått. 

A. 



tum- 



På vänstra handen: 

Lilla tiggen, 

guUriggen, 

låggspåggen, 

gulltången 

å gubben i gåln. 

Pä högra handen: 

Tnmmelitått, 

slikkepått, 

låggma'n, 

fullspa'n 
lille pellevintjen. 

Hedemora. K. S. 



90 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V, 5 



B. 

På högra handen : 

c* 

Tommositopp, 
sletjokopp, 
låggmana, 
tjör i gråna, 
lisljfiggre. 

På vänstra handen : 

Lisljtinde, 
gallrindjen, 
låggstonja, 
sletjepotten 
o tommotten. 

Häijedaleu, Glötc. E. S. 

c. 

På vänstra handen: 

Tommeltåtty 

slikkenpått, 

låggestågg, 

illebrann 

å lilla Pär role mann. 

Tillbaka på samma hand: 

Lilligger, 
gollfigger, 
låggeräkker, 
påttenslekker 
å lössenknäkker. 

Gottlaud. £. S. 

D. 

Tummetått, 
skavepått, 
låggemann, 
gnllbrann, 
lilla pntteviDe. 

Till baka: 

Lisspigken, 

gullrigken, 

låggstågga, 

slikkebytta, 

tnmmen. 

Hoslagen, Malsta. E. S. 



E. 

Lillitipp, 

gallitipp, 

låggstågg, 

pekfigger, 

tnmm. 

Till baka: 

Tnmmitått, 
slagg i pått, 
lågg mann, 
galdbrand 
å liten go vann. 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 

F. 

Tnmmetott, 
sleikeripott, 
loggmaoD, 
fjolimann, 
lilla gallibrann. 

Var. r. 4: gullbraDD. 

Tillbaka från lillfingfet: 

lilltipi, 
gnllitipi, 
loggmaoD, 
gullibrann, 
? 

Finnland, Pyttis. Hels. Inif. 



163. LiUfingret 

A. 



liUta. 



Lillfiggre, 
gullrfggen, 
oryttarn, 
pärsnikkam, 
storgobben opp i take. 

Lilltå, 
tåati, 

saralova, 



v. 5 



lUM VID LEK MED SM A BARN. 



91 



abbafrna, 

storgobben opp i take. 

Ångermanland, Torsåkor. E. S. 



B. 

Lillfiggre, 

gnllrmgeDy 

låggstågga, 

släkakoppen 

åstorguboen opp italltallan. 

Lilltåa, 

kuKkalna, 
makafrna, 
storgnbben opp i talltullan. 

Medelpad, Ljustorp. E. S. 



154. LlUtå, tåtUla. 

A. 

Lilltå, 

tåtilla, 

därnäst, 

makafran, 

stor-happ-oppen opp i vare. 

(Härvid böjer man upp stortån ock 
skakar på honom). 

Jämtland, Fors. E. S. 



B. 

Titele, 

totele, 

makafru, 

spälaros, 

stortampeD npp i veran. 

Jämtland. E. S. 

veran vädret. 



c. 

Lilltåa, 
täatilla, 
mäkafruD, 
låggstågga, 
stortåa opp i äla. 

Jämtland. E. S. 

D. 

Lilltåa, 
tåtilla, 
tillerosa, 
kroknosa 
å stortuppen. 

Var. r. 4: bakfrun, 

r. 5: toppen, toppen. 

Ångermanland. E. S. 

E. 

Lillt&a, 

teatåa, 

alarosa, 

jätarfrna, 

stortappen upp i väder. 

Jämtland, Eälarna. E. S. 

F. 
Li^tå, 
tåte, 
telleros, 
baggfru, 
krokhästen. 

Var. r. 5: gobben stor. 

Härjedalen, Glöte. E. S. 

G. 

Lilltåa, 

tåtilla, 

tillerosa, 

näbbefru, 

tåäss. 

Ångermanland, Vibyggerå. E. S. 



92 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



H. 

Lilltån, 
tåtill, 
tätatnll, 
mäkafru, 
gobben Jälv. 

ÅDgermanland, Graningo. E. S. 

I. 

Stort&a, 

låDgstånga, 

tilleroBa, 

matfrua, 

lilltippen. 

Medelpad, Hafverö. E. S. 



156. Stortå, tåtUla. 

A. 

Stortå, 

tåtilla, 

tilinosa, 

kråkfota 

o lislkapi kupi kapp. 

FiDnland, Närpee. Hels. linf. 

B. 

Stortån, 
leveran, 
timpen, 
tampen 
å lifltyta. 

ÅDgermanland, NordiDgrå. E. S. 

C. 

stortån, 

leveran, 

alafrnn, 

abbaron, 

lusknekten. 

ÄDgermaDland, Arnäs. Norrl. Imf. 



D. 

Stortå, 

tåtla, 

äpplefru, 

tilleros 

å korumpan. 



E. 



Qottland. E. S. 



Stortå, 

tåtle, 

äbbesu, 

tillerosa, 

kolika på äänn. 

VänulaDd. E. S. 



166. Jag vill ha mat. 

A. 

Ja vill ha mat. 
Hvar ska ja ta 't? 
I mors skåp. 
Tal inte om 'et! 
Nej män! 

Blekinge. E. S. 

B. 

Den där gråter, 
den där vill ha mat. 
Hvar ska vi ta? 
I mors skåp. 
Tal inte om et, 

du lilla skvallerbyttal 

VästmaDland. E. S. 

c. 

Mamma, (tummen) 

få ja lite mat! (pekfingret) 

Va ska ja ta maten? (långfingrot) 

I skåpet, (ringfingret) 

Lilla tjyven Jäl å mä. (lillfingret) 

Hedemora. E. S. 



i 



v. 5 



UIM VID LEK MED SMA BARK. 



93 



D. 

Dq vill ha mat. 

Hvar ska' jag ta 't? — 

I mors skåp. 

Det kommer jag iote åt, — 

Och lill-uDgen går och sq vallrar! 

Uppland. S.-HC. 



E. 

Jag är hungrig. 

Jag vill ha mat. 

Hvar ska vi ta 't? 

I mors skåp. — 

Jag får inte nyckeln för trasor. 

östergotland. E. S. 

Var. r. 5: Jag törs inte, för lilla 
rackarnngen talar om et. 

Uppland. E. S. 



F. 

Mor sitter inne å spinner, 
far kommer hem å vill ha mat, 
hvar ska vi ta? 
I mors skåp. 

Lilla tjyfnngen springer å skvall- 
rar. 

Mälar-trakten. E. S. 



G. 

Han sitter och sofver. 
Han vill ha mat. — 
Hvar ska vi ta 't? 
I mors skåp. — 
Lilla Vinge talar om 'et! 

Dalarna. Uppland. S.-HG. 

Var. r. 5: Och lilla tjyfnngen han 
går och sq vallrar! 

Västmanland. S.-HC. 



H. 

Den legg å sov, 
den vill ha mat, 
hvar ska vi ta 't? 
I mors skåp. 

Den lilla tjyven spriggerå skvall- 
rar. 

Ångermanland. E. S. 

Var. r. 1: Den sofver; 

r. 5: Trösta dej, om du talar 

om 'et! 

Östergötland. S.-HC. 



157. Den föU i sjön. 

A. 

Den föll i sjön, 

den drog opp 'n, 

den klädde på 'n, 

den gick hem ock skvallra, 

ock den fick stryk. 



Öland. E. S 



B. 



Häda fall i bättjin, 
häda drov upp a, 
häda bar häim a, 
häda bädda i sennjen, 
o häda spela i sennjen. 

(Härvid ruskar man om tummen något 
litet). 

Finnland, Österbotten. Hels. Imf. 



168. Säng, säng. 

Man lägger de flata händerna 
emot 1) varandra med tumme mot 
tumme, pekfinger mot pekfinger o. 
8. v. Man för därpå tummarna — 
ock sedan de of riga fingrarna i ord- 



94 



NORDLANDER, BAKNVISOK OCK BARNRIM. 



V. 5 



ning — upprepade gånger mot hvar- 
andra, under det man för hvarje 
fiiigerpar framsäger en af följande 



verser : 



A. 



Häng, säng! — sa de två. 

Mat först! — sa de två. 

Hvar skall vi ta den maten? — 

sa de två. 
I pappas ock mammas skåp 

— sa de två. 
De gör så, de gör så, de små. 

Mälar- trakten. E. S. 

B. 

Vi ska gå ti sängs — sa di 

här två små. 
Låt så gå! — sa di här två små. 
Mat Törst — sa di här två små. 
Hvarifrän? — sa di här två små. 
Från mammas lilla skänk — 
sa di här två små. 

Finnland, Vasa. Hels. Imf. 



159. Far ook mor kunna 

Skl]j6lS. 

Man sätter fingrarna emot hvar- 
andra, tumme mot tnmme o. s. v., 
men böjer in de båda långfingren. 
Härpå säger man : 

A. 

Far ock mor kunna skiljas, 

(härvid föras tummarna åtskilii) 

syster å bror kunna skiljas, 

(liärvid föras pekfingren åtskils) 



goda vänner kunna skiljas, 

(härvid föras småfingreu åtskils) 

men aldrig förlofvade å gifta. 

(härvid söker man förgäfves föra 
ringfingren frän hvarandra). 

Finnland. E. S. 
B. 

Syskon kunna skiljas, 
vänner kunna skiljas, 
förlofvade kunna skiljas, 
men gifta går inte utan konsi- 
storium. 

Mälar-trakten. E. S. 



160. Den här luktar. 

A. 

Den här luktar, 

(vänstra knytnäfven sättes hotfult 
under näsan på motståudareu) 

å den här tuktar; 

(samma med den högra) 

om den här vill, 

(samma med den vänstra) 

slår den här till. 

(samma med den högra). 
Västerbotten, Burträsk. Norrl. Imf. 

B. 

Den luktar, 
å den tuktar; 
å när den vill, 
så slår den till. 

Värmland, Närike. E. S. 



v. 5 



RIM VID LEK MEU SM A BAllN'. 



96 



Vid lek med barnets händer. 



161. Klappa, klappa hän- 
derna. 

Man låtsar, att en räf nalkas, 
ock söker af vända faran genom att 
slå barnets flata bänder mot hvar- 
andra. 

A. 

Klappa, klappa händerna, 

mammas liilvän! 

Räf ven går på isen: 

Tag inte bort, 

tag inte bort 

mammas (1. pappas) lillgrisen! 

Helsinglaud. E. S. 

B. 

Klappa, klappa händerna små! 

Räfven han går på isen. 

Tag inte bort, 

tag inte bort 

Kalle, den lilla grisen! 

Stockholm. E. S. 



C. 

Klappa, klappa händerna sm 

räfven han går i riset. 

Ingen får ta bort, 

ingen får ta bort 

N. N. den lilla grisen! 

Uppland. Uppl. Imf. 

D. 

Klappa småhannen i hopa; 
räfven han går uti lunden. 
Tag inte bort, tag inte bort 
mammas lilla sockergrisen! 

Ångermanland. E. S. 



E. 

Klappa, klappa handarna, 
sjasa, sjasa hundarna! 
Räfven han går i riset 
Ta inte bort, ta inte bort 
lilla morsgrisen! 

Värmland. E. S. 

F. 

Klappa, klappa andnne, 
tussa, tussa undarne; 

räven i rise. 
Tag int bort. tag int bort 
min lilla gullgris! 

Dalarna. E. S. 

G. 

Klappa, klappa händerna, 
tussa, tussa hundarna; 
räfven i ris, räfven i ris. 
Ta inte bort, ta inte bort 
mammas lilla sockersöta gris! 

Västmanland. E. S. 

H. 

Klappa, klappa händerna, 

tussa, tussa hundarne; 

såg du räfven löpa? — 

Ja, jag såg räfven och rumpan 

med 
löpa bort i backarne. 
Schas, schas, schas! 

Östergötland. S.-HC. 
I. 

Klappe, klappe händerna, 
sasa, sasa hundarna; 
ha du sett na räven? — 



96 



NORDLANDER, BARNVISOR OCR BARNRIM. 

N. 



v. 5 



Jag såg räfvcD ock svansen mä, 
har han språng i buskarne; 
»säss, säss» sade räven. 

o 

AngermaDland. E. S. 
J. 

Klappa^ klappa småhannen; 

säg du räfven där i lunden? — 

Jo jo män, 

nog såg jag dän; 

han var luaen* om rumpa. 

Var. *) roder. 

AngermauIaDd. E. S. 

K. 

Klappa händerue; 
pussa munnarne; 
räfven i rise. 

Ta inte bort, 

ta inte bort 
mammas små grisar! 
Såg du räfven löpa, 
långa rumpan släpa? 

Dalarna. S.-HC. 

L. 

Klappa hand, klappa hand; 
såg du räfven komma fram? — 
Jo män, såg jag så, 
bakom busken, där han låg. 
Kossi, kossi kojan, 
så kom den till lilla flickan (1. 

gossen). 

Finnland, Lovisa-trakten. Hels. linf. 

M. 

Klappa händerna, 
hissa hundarna, 
Jaså räven, 
å rumpa mä: 
Jas, Jas, du räver! 



Klappe bannan, 

bojje bannan; 

räven går däri rise. 

Stakkars björnen 

å stakkars räven, 

ta inte mammas lillgrisen! 

Ångermanland. E. S. 

O. 

Klappe^ klappe smohannen, 

stampe smofoten, 

hus åt hundarna, 

lägg inte ris 

på mammas lillgris! 

Ångermanland. E. S. 



162. Baka, baka kaka. 

A. 

Baka, baka kaka, 

(här klappas händerna) 

nagga, nagga, nagga, 

(här naggas med fingerspetsen) 

mjöla, mjöla, mjöla, 

(här mjölas med flata handen) 

hyss kakan i ugnen! 

(här hyssas med armen). 

Östergötland. S.-HC. 

B. 

Baka, baka bulla, 
pikke, pikke, pikke, 
mola, roola, mola, 
Jut in i ommen! 

Ångermanland. E. S. 
mola mjöla. 

C. 

Baka, baka kaka, 



Roslagen. E. S. j mjöla, mjöla rundt ikring, 



v. 5 



RIM VID LEK MED SMÅ BABN. 



97 



picka, pick a med gallpicken din, 
skjussa in na i ugnen! 

Uppland. Uppl. Imf. 

D. 

Baka, baka 
lita kaka, 
mjöla na, 
bn88 i aggen mä na! 

Västmanland. E. S. 



E. 

Baka 

liten kaka, 
pigga den, pigga den, 
mjöla den, mjöla den, 
skjuts in na i ugnen! 

Uppland, Järfälla. Uppl. Imf. 



F. 

Bake, bake 
liten käke, 
ralle, rulle 
liten bulle, 
ringle, ringle 
liten kringle — 
puss in i ugnen! 



Gottland. E. S. 

G. 

Baka, baka bulla, 

sätt smör emellan, 

mjöla, mjöla, 

fort i ugnen, fort i ugnen! 

Finnland. E. S. 

H. 
Baka, baka liten kaka, 

(barnets händer slås mot h varandra) 
8v, landsm, V. 5. 



skjut i Ugnen, 

(barnets händer skjutas förbi hvar- 

andra) 

lägga lite smör på, 

(händerna slås åter mot hvarandra) 

skjut i lille munnen. 

(Händerna foras till munnen). 

ÖSm. Öl. Imf. 



I. 

Baka kaka, 

lägg smör imellom å mera, 

hust opp i ommen, 

å stumpen ner i aska. 

Bohuslän. E. 8. 



J. 

Baka, baka kaka å brea, 
lägga smör imella å mera, 
smör unner å smör på, 
å smör i var enda vrå, 
å så bust upp i ommen, 
å doms ner i aska! 

Vid sista raden låter man hän- 
derna falla i knäet. 

Bohuslän. E. S. 



K. 

Baka, baka bulle, 
lägge smör i tulle, 
socker unner, socker på. 
Hvem skall denne lille kaka få? 
Det skall lille Per Gustaf. 

Värmland. E. S. 



L. 

Baka, baka bullarna, 
lägg smör imillan, 
socker under, socker på, 
mjöla, mjöla, pick å nagg. 



98 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIH. 



V. 5 



Hvem skall denna bullan få? 
Sätinni farfa sunen. 

Finnland, Vasa-trakten. E. S. 

M. 

Baka, baka kaka. 
Hvem ska kakan smaka? 
Det ska du å jag, 
min lilla vän! 

Blekinge. E. S. 

N. 

Baka, baka kaka. 

Vem ska kakan smaka? 

Det ska lilla N. N. 

Sut i ugg 

a stopp i munn! 

Öland. E. S. 

O. 

Baka, baka kaka. 
Hvem ska lilla kakan ba? 
Den skall lilla N. N. ha. 
Schas i ugnen! 

Vid sista raden skriker man 
mycket högt. 

Dalarna. S.-HC. 



163. Sikta, sålla, baka bröd. 



rätt 



Barnet sträcker ut sina armar 
fram ock vänder flata handen 



inåt. Den som låtsar baka, slår med 
sin högra hand mellan barnets båda 
händer ock säger härvid : 

Sikta, sålla, baka bröd. 
Gumman låg på gatan död, 
ost ock bröd i barmen: 
åt inte i barmen. 

Finnland. E. S. 



Var. rr. 1, 2: med ost ock bröd 

i barmen, 
men åt int i harmen. 

Finnland, Helsingfors. Hels. Irof. 



164. TJufVen går i kvarnen. 

: Tjufven går i kvarnen :||: 
: ta fatt han, ta fatt han, ta 

fatt han :|: 

Härunder slår man såsom i före- 
gående ur med sin ena hand mellan 
barnets utsträkta händer, i början 
långsamt, men sedan fortare ock for- 
tare. 

Gottland. R. S. 



165. Såga ook dra. 

Barnet vändes emot en, vare sig 
i knäet eller på golf vet, h varpå man 
fattar dess händer ock för dessa 
fram ock åter, såsom när man sågar. 
Härunder sjunger man: 

A. 

Såga å dra, 

du å ja; 

fyra skelling för en dag. 

Såga vi mer, 

så fä vi fler 

pengar i pungen 

å kaka i lummen, 

å gömma hanne till lilla julafta. 

Bohuslän. E. S. 



B. 

Vi ska' saua om en da'; 
fyra skilling ska' vi ha', 
en kanna öl och maden te. 



v. 5 



RIM VID LEK MED MED SMÅ BARN. 



99 



Såna sauen led e trä — 
fili fili knabben aof! 

saua såga, fili fila. 

Skåne. S.-HC. 

C. 

Skärsåg alla dar, 

fyra skillingar barnet tar; 

skära vi mer, 

så tå vi fler 
skillingar, skillingar, skillingar. 

Skåne. Lilja s. 15 

D. 

Så såga de balken, 
fyra styfver om dagen; 
såga de mer, så få de mer, 
fyra styfver om dagen. 

Öland. ArwidsBons mskr. 



Uppteckningen, soiu är af prosten 
Abr. Ahlqvist, har såsom tillägg 1. 
variant (till rad 2, 4) orden : 

En pipa tobak, en kanna. 

Upptages Boin vaggvisa. Arwids- 
son har antecknat: synes defekt. 



166, Ankor ook gäss. 

När barnet sitter i knäet, tager 
man dess händer ock slår med dem 
i luften, under det man säger: 

Lanker å gäss, 
lanker å gäss, 
. ho hem, 
ho hem! 

ÖSm. öl. Imf. 



Vid lek med barnets fötter. 



167. En ärta. 

I det man tager i den ena tån 
efter den andra, börjande vid lilltän, 
säger man : 

ena ärte, 
ena ärte, 
ena ärte, 
ena ärte, 
ena stora, stora böna. 

Värmland. E. S. 



168. Sko, sko min häst. 

När man sitter framför spisen 
med barnet afklädt, slår man med 



flata handen under dess fot ock här- 
mar med olika åtbörder en hofslagare. 

A. 

Sko, sko min bäst; 

i morgon kommer köld och frost, 

då bli skorna dyra: 

sex marker för fyra. 

Uppland. S.-HC. 

B. 

Sko, sko min lille häst, 

i morgon frosten blir vår gäint, 

då bli hästskorna dyra, 

två styfrar för fyra. 

Skåne. LiiJA s. 14. 



100 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



C. 

Sko min fola, sko min bäst, 

sko dem alla fyra. 

I mora bli de snö ock frost, 

då bli skorna dyra: 

tolf daler för fyra. 

Roslagen. E. S. 

D. 

Sko fot, sko fot, 
slå in sömmen, 
noa, noa spiken. 

noa nåda, nita. 

Vid r. 3 kittlar man med finger* 
spetsen under foten. 

Ångermanland. E. S. 



E. 



Sko min fola, sko min bäst, 
bock et sömmet sitter bäst? 
Det sitter bra, 

(här fattar man i stortån) 

det sitter bra, 

(här fattar man i andra tån) 

det sitter bra, 

(här fattar man i tredje tån) 

det sitter bra, 

(här fattar man i fjärde tån) 

men det lilla sitter allra bäst, 

(här skakar man häftigt lilltån). 

Småland. E. S. 



F. 

Sko, sko min häst; 
hvilket sömmet sitter bäst, 
det sömmet, det sömmet, 
det sömmet, det sömmet, 
det sömmet? 

Uppland. E. S. 



160. RäfVen giok i bondens 

åker. 

A. 

Räfyen gick i bondens åker 

aftonen så stilla. 
Der tog han bondens bästa gås, 
och deri gjorde han illa. 
Aj,aj,sad räfyen,lätt oss springa! 
Nej, nej, sad gåsen, lätt oss 

svinga! 
Jag har ondt i den tån, i den 

tån, sade räfven. 

Södra Finnland. S.-HC. 

B. 

Räfven länk på bondens gård; 
bonden var inte hemma. :{{: 
Nej, nej, sad gåsen, 
vi vill oss svinga 
:||: allt opp och ner. :{|: 
Och har da ondt i den tån, i 
den tån, i den tån, i den tån, 

i den tån? 

(skjuter fram en fot i sänder). 

Östergotland. S.-HC. 



170. Haxen giok i bondens 

åker. 

A. 

Haren han gick i bondens åker; 
så tog han en bit, och så såg 

han npp. :||: 
Och så kom bonden och sade 

till haren: 
»Hvad skall du här, du stygga 

hare?» 
Och haren han sprang, 
och haren han sprang: 
och gnpperi gnpperi gupperi 

gupp! 

Södra Småland. S.-HG. 



v. 5 



RIM VID LEK MED SMÅ BARN. 



101 



B. 

Haren gick i bondens åker, 
sknlie äta rågen. 
Kom en bonde gångande, 
det gjorde så ondt i hågen. 
Såg han upp, så såg han ne: 
»guckeli gäck!» sa haren. 

Jämtland, Kälarna. E. 8. 



C. 

Haern jekk i boonns åker, 

bet ä slet, 

bet å slet. 

Ut kom boonn, 

opp såg haern: 
går du bort, din Jälmer! 
Tiknttetikutt. tikuttetikatt. 



För hvarje betonadt ord gör man 
ett steg, men upphör därmed vid 
boonn i r. 4. Vid följande rad lyf- 
tas båda benen upp i jämnhöjd med 
livarandra, ock vid sista raden tages 
ett väldigt skutt. 

Närke. E. S. 



D. 

Haren jekk i bondens åker, 

5 kalle rågen tugga. 
L så bet han en bit, 
å så Jet han en Jit, 
å så fekk bonn si 'n, 
å så sa bonn: 
hansete, hunsete, hunsete! 

Ångermanland. E. S. 

E. 

Haren jikk i bondens ägge, 
än såg 'n opp, 
än såg 'n ne: 
laffete, Inffete. 

Heldngland. £. S. 



F. 

Haren sprang i bonns åker, 
bonn efter med stora påken. 
Har'n såg upp, har'n såg ner. 
Hasu pip! 

Finnland, Lo vi sa- trakten. Hels. Imf. 

G. 

Harn geck i bonns vret, 

han åt å han sket; 

men så kom bonn å slog i gärs- 

gåln: 
å nicketi, nickcti 

(härvid gÖr man språng) 

sprang barn te skogen. 

Uppland, Törst una. Uppl. Imf. 



171. LiU-Pelle, spring fort. 

Vid det man en kväll håller ett 
gossebarn i sitt knä ock slänger dess 
ben, som om det skulle springa, sjun- 
ger man: 

A. 

Lill-Pälle, sprigg fort! 
ty dä lider mot kvällen, 
å far å mor gå till säggs: 
komm å fälj mä på jällen. 
»Dit vell int ja gå för, tusen* 

daler**: 
där ä lopper å där ä lus, 
å där ä alle smosaker». 

Var. : r. 1 för Spring fort:sprig8fot. 
*) hundraae. **) dugater. 
r. 7 ä allehanda smosaker. 

Ångermanland. E. S. 

B. 

Lill-Pälle, sprigg foft,* 
ty det lider åt kvällen! 



n 



102 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Far å mor ba gått i Jägg: 

kom till mig på jällen! 

Hujy ja vill int gå dit för tusende 

daler, 
för där ä loppor å där ä lösser, 
ä där ä alla smosaker. 

Var.: *) krigg. 

r. 5 o. följ. — för hundra riks- 
daler, 
för där ä kragkar å där å myggor, 
å där ä allabanda småsaker. 

Helsingland. £. S. 



172. Spring efter vatten. 

Man häfver upp ock Ded barnets 
ben ock upprepar: 

A. 

Spring efter vatten, 
spring efter vatten, 
spring efter vatten! 

(här för man benen såsom vid språng) 

ÖS i, 

ös i, 
ös i! 

(här öser man vatten med ena benet) 

Spring hem, 
spring hem, 
spring hem! 

(här springer man såsom till källan) 

Ös ur, 
ös ur, 
ös ur! 

(här öser man ur vattnet med ena 
benet). 

Södermanland. S.-HC. 



B. 

Spring efter vatten, 
spring efter vatten! 

Ös i, 

ös i! 



Springa hem, 
springa hem, 
du lilla skälm! 



Roslagen. E. 



C. 



Springa efter vatten, 
springa efter vatten, 
springa efter vatten! 

Ös i, 

os 1, 

ös i! 
Springa hem, 
springa hem, 
springa hem! 

Västmanland. E. S. 

D. 

Spring efter vatten, 
spring efter vatten, 
spring efter vatten! 

Hös i, 

hös i! 

Uppland, Odensala. Uppl. Imf. 

E. 

Lugk ätter vatten, 
lugk ätter vatten! 

Ös i, 

os i! 

Värmland. E. S. 

Var. r. 1: Länka efter vatten. 

Stockholm. S.-HC. 

F. 

Under språng till källan säger 
man : 

Spring efter vatten åt mamma, 
spring efter vatten åt mamma! 

Ock när man öst i samt kommit 
hem, säger man: 



v. 6 



RIM VID LEK MED SMÅ BARN. 



103 



Stjälp nr! 

hvarvid man hastigt höjer barnet ur 
sina knän ock vänder det mot golfvet. 

Ångermanland. E. S. 



173. Qå efter korna. 

Man håller det afklädda barnet 
i sitt knä ock for dess ben om hvar- 
andra sAsoni vid språng. Härvid 
sages: 

A. 

:!|: Gå ätt kuen :|{: :|{: 

(här föras benen långsamt) 
:i: spragg ätt fårom :||: :{{: 

(bär låtsar man springa). 

Ångermanland, Nordingrå. E. S. 



B. 

Domp ätt koän, 
g& ätt hasta, 
spreiDt ätt djäittreD; 
peiller ätt fåra, 
hopp över lagen. 

Lycksele lappmark. E. S. 



174. Grannas galten gåx till 
skogen. 

|: granås gaXfn ggr t% skogm :[': 
': voron suga randter bakat :!|: 
I: so komhcer dom hatm rjl: 
SO randter (fom undt bor^a. 

Finnland, Nagu. Hels. Imf. 



När barnet rider på ens knä. 



175. Hvem är det som rider. 

A. 

Hvem är det som rider? — 
Det är en fröken som rider, 
Det går i sakta traf, 
i sakta traf! 

Hvem är det som rider? — 
Det är en herre som rider. 
Det går jo i galopp, 
i galopp! 

Hvem är det som rider? — 
Det är en bonde som rider. 
Det går så lunka på, 
sä lunka på! 

Hvem är det som rider? — 
Det är en pojke som rider. 



Det går så hoppande skutt, 
så hoppande skutt. 

Uppland. S.-HC. 

B. 

Så rider prästen till kyrkan, 
» >j adelsman » » 
» » fröken » » 
» » bonden » » 

(härvid sparkar man upp, så att 
barnet hoppar af). 

Gottland. E. S. 

C. 

Så här rider småherrarna: 
nätt, nätt, nätt! 

(här gungar man barnet sakta ock lent) 



104 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Så här rida bönderna: 
bo, bo, bo! 

(här gungar man hårdt ock vårdslöst) 
Var.: r. 4 klofs, klofS; klofs! 

Ångermanland. £. 8. 

D. 

Kommer en herre, 
den rider så nätt, så nätt! 
Kommer en jangfrn, 
hon rider så lätt, så lätt. 
Kommer en bonde: 
gnmpeti, gnmpeti, gumpeti! 

Västmanland. E. S. 

E. 

Räidä räidä läifn bärreman; 
ättar knmmar bond'n 
:{|: skvipp i skvåpp :|: 

Gottland. E. S. 



F. 

Så rider jungfrun : 
.. tétripp, tétripp, tétripp! 
Ätter kommer bonden: 
télofs, tSlofs, télofs! 

Vamiland. E. S. 



G. 

Så här rida småherrarna, 
så här lufsa bonddrängarna! 

Helsingland. E. S. 

H. 

smot o nat, smot o n&t rtdter 

hcBrana :||: 
flogkete,flofkete ridcer tatarYi'\, 

Finnland, Nagu. Hels. Imf. 



176. Rida ranka 

(▼äst på Gullåsen). 

A. 

Rie, rie ragke, 
hästen bete Blagke. 
Va ska du rie? 
Väst på Gnllåsen. 
Där Yäks lötjen, 
där gal gotjen, 
där Jogg SYålva: 
»Gott korn i år, 
än bätter att årel^ 

lötjen loken ; gotjen göken ; STåi> 
va svalan. 

r. 4 o. följ. lyda äfven: 

Dit på Gullåsen å frie. 

Där vaks lötjen, 

där gal jötjen, 

där Yäks stritte kom ijår. 

eller 

På Gullåsen. 

Där Yäks lötjen, 

där gal gotjen, 

där Jugger Yipan, 

där spelar räven på pipan. 

Ångermanland. £. S. 

B. 

Rie, rie ragke, 
hästen bete Bragke. 
Va sko ji rie? 
Dit på Gullåsen. 
Där gal gotjen, 
där Yäks lötjen, 
där ä smojäntern. 

Var. r. 7: där danse alle smo- 

pajker. 

Ångermanland. E. S. 

C. 

Ri, ri ranka, 
hästen bete Blanka. 



v. 5 



RIH VID LEK MED SMÅ BARN. 



105 



Hvar skall ja ri? 

Upp i Gallåsen & fri. 

Där väx lökeD 

tre gånger om året, 

där dansa små små dockor 

med röda gnllsockor, 

där dansa smådrängar 

med hvita gnllsängar, 

där koka de gröten 

byar enda kväll. 

Gnd väles han, 

som där får vara! 

Jämtland, Kälarna. E. S. 



D. 

Rida, rida ranken, 
hästen heta Blänken. 
Hva ska vi rida? 
Till prästgåln ock fria. 
Där gnke jötjen, 
där växer lötjen 
öfre mä alla grantulla. 

Helsingland, Delsbo. £. S. 



177. Rida ranka 

(hund 1. drängar hemma). 

A. 

Rie, rie ranke, 
hästen hete Planke. 
Hva skall jag rida? 
Till en liten piga. 
Hnr skall hon heta? 
Jungfru Margreta. 

Medelpad. E. S. 

B. 

Rida, rida ranka. 
Hvart ska vi rida? 
Rida sta å fria 
till en liten piga. 
Hvad ska hon heta? 



N. N. Margreta 

den tjocka ock den feta. 

Stockholm, Östergötland. E. 8. 

Var. rr. 6, 7: Jungfru Margreta, 

som är hemma i 
Tveta. 

Småland, Tveta. E. S. 

C. 

Rie, rie ragken, 

hästen hete Blagken. 

Vart ska vi rie? 

Rie sta å frie 

te e litta flekke. 

Va ska ho hette? 

Jungfru Maria. 

När vi kom dit, 

var iggen hemma, 

satt en hund under bägken å 

Jälde : 
vov, vov, vov, vov! 

Värmland. E. S. 

D. 

Ride, ride ranken, 
hästen heter Blänken. 
Hvart skall du rida? 
Sta och fria. 
Hva ska fästmön heta? 
Jungfru Margreta 
den feta. 

När som han kom dit, 
så var det ingen hemma, 
men en liten hund 
stod på en tunna. 
Hvad sa han? 

Vov, vov! (svarar lilla barnet). 

Arwidsaons mskr. 

E. 

Ria, ria ranke, 
hästen hete Blanke. 
Hvart ska vi rida? 



106 



NORDLANDER, BARNTI90R OCK BARNRIM. 



V. 5 



Till en liten piga. 

Hvad ska hon heta? 

Anna Margreta. 

Där var ingen hemma, 

mer än tyå hunna. 

De låg nnder bänken 

å rassla på länken. 

Den store sa: vov, vov vov, 

å den lille han sa: biff, biff, biff. 

vov uttalas med grof röst, men 
bifi med iiD. 

VästergötlaDd, Vattle h:d. E. S. 

F. 

Rida, rida ranka, 

hästen heter Blanka. 

Hva ska vi rida? 

Rida sta ock fria. 

När vi kommo dit, 

så va de ingen hemma, 

bara en racka, 

som satt på en backa 

ock ropa: bjebb, bjebb, bjebb, 

mor ock far är borta. 

Uppland, Tibble. Uppl. Imf. 

Var. r. 1, 2: Rida, rida ranken grå, 
sitter liten gosse på. 

Uppland, Skogstibble. Uppl. linf. 

G. 

Rida, rida ranken, 
hästen heta Blänken. 
Hva ska vi rida? 
Till kungen ock fria. 
Frän var ent hemma, 

Eiga hall på baka; 
unn sto på bron 
ock skälde: vov, vov, vov. 

Helsinglaod, Delsbo. E. S. 

H. 

Ria ria ranka, 
hästen heter Blanka. 



Hvart ska vi riä? 
Riä sta å fria. 
Te hvem ska vi fria? 
Te jamfru Margreta 
den tjocka å feta. 
När vi kom fram, 
så va de ingen hemma, 
bara e lita bynnä 
satt på e tynnä 
å knaprede ben. 
Maten skalle ho gömma, 
te frun kom hem ifrån korka. 
När frun kom hem, 
var skea sönner, 
kåln va värmer, 
bröt va hvast, 

inte kunne ho eta me en hast, 

hast, hast. 

Östergötland, Ydre. östg. Imf. 



I. 

Ri ri ränna, 
guUspår i spänna. 
Vart skall vi rida? 
Att (1. till) en liten piga. 
Vad skall hon heta? 
Juggfru Majja Greta. 
Vem bädd bon hemma? 
Tre små drängar. 
Den ene koka gröten, 
den andre mjölka nöten, 
den tredje gikk på gatan, 
plokka gullkakan. 

Finnland, Vasa-trakten. £. S. 



J. 

Rida, rida ranka, 
sko hästen blanka. 
Hvart ska vi rida? 
Sta ock fäst en piga. 
Hvad ska hon heta? 
Jungfru Margreta 
den tjocka ock feta, 



v. 5 



RIM VID LEK MED SMA BARN. 



107 



så ska hoD heta. 
När Ti kom till jungfrans gård, 
där var ingen hemma, 
bara två små drängar; 
den ene stekte gröten, 
den andre slikte ilöten. 
Tog jag mig en sticka, 
ville gröten slicka; 
tog han sig en eldebrand, 
slog mig på min bvita hand. 
Det bränae ock jag rände: 
ock hipp slog hästen af. 

Näst sista raden säges om många 
gånger med altjämt okad fart. Den 
lyder ähreu med fortsättning: 

Det sved, jag red. 
Kom jag ned på hästegatan, 
där hitta jag en pepparkaka, 
det smakte godt, godt, godt. 

Gottland. £. S. 



K. 

Rida, rida ragkä, 

sko häsfn Blanka. 

Va skatta hän? 

Ste u fäst a päikå. 

Va skall ho haitä? 

Jåmfrän Margretä. 

Fysst ti körkå, 

så ti kvänni. 

Där var iggen hämma, 

bära täa sma draggar; 

dän ainä kokta gröt, 

dän andra sat u töt. 

Ja to a stikkå, 

viddä gröfn slikkä; 

han to än äldsbrand, 

slo pa min hygrä hand: 

aj, aj, de brände a ja rände. 

Kåm vör äut på kässägatu, 

hittad ja mi a pippakakå. 

Dän sätt ja millnm a par trolår. 

Dä kåm än man ifrån Rone, 

han slo pa roäin krona; 



ja slo igän 
me smastain 
u russbain, 
u Lagg-Petå ränd haim. 

Gottland. E. S. Jfr Lilja s. 13. 



178. Rida ranka 

(dottern spinner). 

A. 

Rida, rida ranka, 

hästen heter Blanka. 

Hvart skall vi rida? 

Till en liten piga. 

Hva ska hon heta? 

Jungfru Margretä* 

Hva ska hon bo? 

I en liten svinho. 

När vi kom dit, 

så va ingen hemma 

mer än en gammal gumma, 

som satt i eji vrå, 

tugga blår 
ock lärde sin doter att spinna: 
»Spinn, spinn, doter min, 
i morgon kommer triarn din.» 

Dotern spann, 

ock tåren rann; 
men inte kom den friarn fram 
förr än det nya året. 
Då kom han med guldbrand i 

håret. 

Uppland, Bladåker. Uppl. Imf. 
Var. r. 9 o. följ.: 

Ock när hon kom i porten, 
slog hon sig i lorten; 
vov, vov, sa lilla hunn. 

Roslagen E. S. 

B. 

Rida, rida ranka, 
hästen heter Blanka. 
Hvart ska vi rida? 



108 



NORDLAKDSR, BARNVISOR OCK BARKRIM. 



V. 5 



Till en liten piga 

å fria. 
Hva ska hon heta? 
Jumfrn Margreta. 
När vi kommo fram, 
så var de ingen hemma, 
bara en gammal gumma, 

satt i vrå, 

tagga blår, 
ba sin doter spinna: 
»Spinn, spinn, dotern min, 
i morgon kommer friarn din.» 

Dotern spann, 

tara rann, 
aldrig kom den friarn fram, 
förr än på andra åre, 
å ingen skjorta på lare. 

Uppland, Skeptuna. Uppl. Imf. 

C. 

Rida, rida ranken, 

hästen beta Blänken. 

Hva ska vi rida? 

Till kungen ock fria. 

När vi kom till kungens gård, 

så var där ingen hemma, 

bara en gammal gumma, 

som satt i vrå 

tugga blå, 
lärde sin dotter spinna: 
»Spinn, spinn, dotter min, 
i morgon kommer friarn din!» 

Dotra spann, 

ock tåren rann, 
ock aldrig kom den friarn fram 
förr än pä andra året 
med ett guldband i håret, 
men ingen skjorta på låret. 

HeleiDgland, Delsbo. E. S. 

En variant från Finnland, Vörå, 
ligger denna mycket nära. 

D. 

Rida rida ränne, 
gnllspår å spänne, 



tt$rst till korka, sen till kvarn, 
sen hem till hanne. 
När som han kom hem, 
var där ingen hemma 
mera än en gammal gumma, 

satt i en vrå^ 

tuggade blår 
å lärde sin doter spinna trå. 
»Spinn, spinn, doter min, 
i måron kommer friarn din, 
byxelös ock skjortelös.» 

Dotern spann, 

å tårarna rann, 
å ingen friare kom där fram 
förr än andra året 
med gullband om håret. 

Roslagen. E. S. 



179. Rida ranka 

(bak). 

A. 

Rie, rie ranka, 

hästen hete Blanka. 

Hva ska vi rie? 

Till kungens ^ård å frie. 

Kungen var ej hemma; 

frun stod ock baka: 

gif mig en kaka! 

Hon slog mig bakom öra med 

kaka 
ock bad mig gå ut ock köre, 
men det var godt före. 

Västerbotten) Vilhelmina. E. S 

B. 

Rie, rie ragke, 
hästen hete Blagke. ^ 
Va sko du rie? 
På koggsgårn å frijje. 
Frun va inte hemma, 

Eiga höll på baka, 
on gav mig en kaka 



v. 5 



RIM VID LEK MED SMÅ BAEN. 



109 



pä öre ut å tjöre 
på nyårsföre. 

Ångermanland. E. S. 

C. 

Rie, rie ragke, 

hästen hete Blagke. 

Va sko du rie? 

På koggsgårn å frije. 

När ja kom dit. 

fans iggen hemma 

mer än en gammel fra, 

som höll på baka. 

Ja ba, ja skull fo smaka. 

Hon slog mäg att öre 

å sa, ja skull ut å tjöre. 

A då ja komme dit i grinna, 

sä slog ja tå mä figgra; 

å då ja komme dit i gryta, 

sä slog ja tå mä snyta; 

å då jä komme dit i bakken, 

sä slog jä tå mä nakken; 

å då ja komme dit i bastå, 

sä slog ja tå mä ajele; 

å då ja komme dit i jön, 

höll en far på moka snön; 

höll mara på sia tå sä rava- 

lorten, 
å ja va tägt tell å äta 
å tägte, dä va gammelosten. 

Ångennanland. E. S. 

D. 

Rie, rie ragke, 

hästen hete^Blagke. 

Va sko du rie? 

På koggsgårn ä frijje. 

Koggen Ta inte himme. 

Jumfrun stog å baka, 

baka mig en kaka. 

Kaka ga jä sogga, 

sogga ga mä bojta. 

Bojta ga jä skomakarn, 

skomakarn ga mä grannskorn. 

Grannskorn ga jä jumfrun, 



i'umfrun ga mä bälte, 
talte ga jä tjälla, 
tjäila ga mä vattne. 
Vattne ga jä gryta, 
gryta ga mä gröten. 
Oröten ga jä hörna, 
hörna ga mä ägge. 
Agge ga jä prtlsten, 
prästen ga mä boka. 
Boka ga jä mamma, 
mamma ga mä gammjeta. 

hörna h5nan; gammjeta gamla 

geten (brostet). 

o 

Ångermanland. E. S. 



180. Rida ranka 

(faller af hästen). 

A. 

Rida rida rå, 

hästen heter Apelgrå, 

den rider barnet på. 

Gottland. E. S. 



B. 

Rida, rida ranka, 
hästen heter Blanka, 
hästen heter Apelgrå; 
hästen kasta mannen å 
bus bus i bäcken 
båd påsen ook säcken. 

Skåne. Lilja s. 14. 



C. 

Ride ride ranken topp, 

hufvudet ner ock fötterna opp, 

rider som en biskop. 

Hästen han heter Blacken grå, 

lilla Klas han satt däruppå. 

Puff, ner med dej! 

Ock strax så tralt han ner. 



110 



NORDLANJ)ER, BARNVISOR OCK BAENRIM. 



V. 5 



Var. r. 5, 6: 

den sitter lilla vännen uppä. 
Hoppelihopp (1. vips aä slog 

han af han). 

Gottland. E. S. 

D. 

Rida. rida ranka, 
sko nästen Blanka, 



topp ner ock fötterna opp, 
rida som en biskop. 
Hästen heter Blacken grå, 
lilla barnet satt därpå, 
vips föll han å. 

Gottland. E. S. 



När man »pipar» barn. 



181. Kära far ook mor. 

A. 

Kärafar ock mor^lånaroej lite salt, 
jag skall pipa min lille jalegalt. 
Pip en! 

Under det man fram säger de två 
första raderna, svänger man högra 
handen med uträkt pekfinger fram- 
för barnet, ock vid orden: »pip en» 
kittlar man barnet. 

Småland. E. S. 

B. 

Tjäre mor å far, 
lån mä lite mjöl å salt, 
i mora sko jä släkte 
min lille julegalt. 
Pip! 

Värmland. E. S. 

C. 

Kära mor å far, lån mig lite salt, 
jag ska sticka en galt. 
Pip! 

Gottland. E. S. 



D. 

Kära far ock mor, t^r alt 
ge mej lite salt ock malt, 
vi ska sticka en liten galt. 

Finnland, Helsingfors. Hels. Imf. 



E. 

Söta mor å far, 
får jag låna lite möl å salt, 
jag ska sticka en liten gris, 
å han ska låta: pit. 

Uppland, Närtuna. Uppl. Imf. 

Var. r. 4: uff i magen. 

Roslagen. K. S. 



F. 

Kära mor och far, 
låna lite salt 
till min jalegalt. 
Sticker jag i bringa, 
kan han inte springa, 
sticker jag i nacken, 
faller han inte i backen. 

Västergötland. Werner s. 105. 



v. 5 



BIM TIB LEK MED SMÅ BARN. 



111 



G. 

Man går med ficgrania uppför 
barnets kropp till halsgropen ock 
framsäger därunder följande ord: 

Licke lacke 

oppför backe, 

nerför en dal. 

Kära mor ock käre far, 

ge 088 lite mjöl ock salt, 

vi ska sticke ibjäl vår julegalt. 

Pip! sa grisen. 

Värmland. E. S. 



H. 

epfsrbak a nerf^rbak^ 

f(§r9 mor a far, 

ji ma litd mjql a salty 

sd ja fa ^ &t€k tj»l mm juhgalt 

ptp! sa grisdn. 

Värmland, Fryksdalen. E. S. 
I. 

När de andra släkte sine store, 

fede gal ter, 
slakter jag min lille gris. 
Pip! 

Bohuslän. E. S. 



182. Det koxnmer en rått. 

Det kommer en rått, 
han kryper så smått, 

(tages om flera gånger) 

han kryper till lilla N. N. 

Under det man framsäger dessa 
ord, går man med fingrarna efter 



bordet till barnet ock kittlar det vid 
de sista orden. 

Småland. £. S. 



183. Bära, bära binge. 

Bära, bära bigge, 
bokken komm a stigge 
ditti fethäken. 

Åsele lappmark. E. S. 
fethäken = feta hakan. 



184. Mante kommer- 

A. 
Mante kommer, 

(säges om hur många gånger som 

hälst). 

Pip. 

Södermanland. E. S. 

B. 

Nu kommer gubben Mante. 

(Långfingret hålles upp mellan ring- 
ock pekfingret). 

Värmland. E. S. 



186. Det var en Uten man. 

Det var en liten man, 
Han hette Galleri falleri han. 
Nu kommer jag, 
Nu kommer jag — pip! 

Ock så pipar itian barnet med fingret. 

Uppland. S.-HC. 



112 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 



När man matar barn. 

När modem ämnar gifva barnet mat, upprepar hon följande ord 
ock vidrör med sina fingrar de delar af barnets hufvud, som här nämnas. 
Sedan äter barnet gärna. 

186. Där satt en fogel. 
Där eatt än fäugäl, 

(pä pannan) 

där stratt 'n pa, 

(på näsan) 

där käikt 'n in, 

(i ena näsborren) 

där skäit *n in, 

(i andra näsborren) 

där putt 'n mafn in, 

(i munnen) 

där fläng 'n ner i bagän u gåimd si, 

(i halsgropen). 

. Gottland, Fårö. E. S. 



im vid barns lekar. 



Skämt. 



187. Snip. 
A. 

A. fattar i B:8 nfisa ock frågar: 

A. A 'n Snip himine? 

B. Ja, 
A, Va jär 'n ftr sia? 

B. Jär skorn. 
A. Jär 'n na att däg? 

B. Ja. 
A. Jär 'n na att mäg? 

B. Ja. 
A. Va sätt 'n dine? 

B. Ditpå gnllhilla. 

A. Va sätt *n mine? 

B. Ditpå hnsbäntjen 

I Ditpå gnllhilla. 

Får A. det förra svaret, nyper 
han B. i näsan, så framt nämligen 

B. ej i det afg5rande ögonblicket 

gjort sig fri. 

Gnllhilla gnMhyllan; hasbän- 

tjen sittbrädet å afträdet. 

Ångermanland, Multrå. E. 8. 



B. 

Ar Snipen hemma? 

Ja. 
Hvad gör han för godt? 

Sv. landam. V. 5. 



Bakar, bryggar ock varpar 

Ägg- 
Har stor knll? 

Skräppn full. 

Hvilk ägg fär ja? 

Onllägg (L skitäggä). 

GotUand. £. S. 

C. 

NiJ Jnipel 

Värp ägg. 
Myttje värp du i kallen? 

Fulle bulle mesen. 
Va je du hästen? 

Häger å hö. 
Va je du prästen? * 

Smar å brö. 
Va je du mäg? 

B^D dygglort på 'n råstäka; 

där sko du fo sette å smaka. 

fulle bulle mesen alldeles fulla 

bärselen; häger hafre; smar smör; 
råstäka råstake, råmärke. 

Norra Ångermanland. E. S. 

D. 

Va jör Snip? 

Ligger i dik. 
Va jör an där? 

Värpär ägg. 

8 



114 



NORDLAKDEB, BARNVISOR OCK BARNRIK. 



V.ö 



Hnra mogg om dan? 

Kullan fall. 
Va jer du ot hästin? 

Havra o hO. 
Va jer du ot prästin? 

Ost o brö. 
Va jer du ot m^j ? 

Blir svaret t. ex. en nava (näfve) 

lOsS, nyper man pojken i nfisan; 

lofvar han något godt, slipper han fri. 

Finnland, Nykarleby o. Petalaks. 

Hels. Imf. 

I en af Prof. Frendenthal från Ny- 
karleby meddelad variant blir svaret : 

He sur 1. He sOit 

E. 

Va jör Sniij? 

Setter i vesstär dik. 
Va jör inn ter? 

Värrpär egg. 
Hur mågga kullor har inn? 

Sepporna fulla. 
Håkke Åt jag? 

He sura 1. He söta. 

När »svaranden» sagt He Söta 
ock därmed rfiddat sin näsa ur kläm- 
man, händer det ofta, att han genast 
tillägger : 

& kattjitin blöta. 

Finnland, Brändo. Hels. Imf. 

F. 

valbor^^ntp? 

va gar on t<Br? 

vterpcer &g. 
hur magg t hulan? 

äla sktpcer fula. 
hoko for jag? 

tom sur 1. 8i9t. 

valbor nppf åttas såsom Valborg; 
eg. hvar bor. 

Finnland, Naga. Hels. Imf. 



G. 

Hvar bor vipan? 

I Västerås. 
Hvad gör hon där? 

Värper ägg. 
Hur mänga? 

Tunnor ock kar fulla. 
Hurudana äro di? 

Hvita ock svarta. 
H vilka får jag? 

De hvita 1. De svarta. 

Västergötland, fi. S. 

H. 

Var feo vipan? 

Öster om knipan. 
Va jör on där? 

Värper ägg. 
Hur mogga kulla? 

Säpperna fulla. 
Vekka fä ja? 

Di sure 1. Di söte. 

Kalmar-trakten. Ö8m. öl. Imf. 

Var. r. 2 : Just i knipan. 

Annars blott dialektala olikheter. 
Öland, Köping. ÖSm. öl. Imf. 

I. 

Hvar bor vipan? 

I vipekärr. 
Hvad gör hon där? 

Värper ägg. 
Huru många om dagen? 

Ett fult fat. 
Huru många om veckan? 

En full eka. 
Huru många om året? 

En full båt. 
Hurudana är dom? 

Svarta ock hvita. 
Hvilket får jag? 

Det svarta 1. Det hvita. 

Västergotlad, Vätle h:d. E. a 



v. 5 



HIH TID BARNS LEKAU. 



115 



Egentliga lekar. 



188. Du har stulit min hane. 

Två barn gtälla sig midt emot 
ock nära intill hyarandra. 

Å. Tq ha stnli menn hanil 
B. Tu ha Btnli min höno! 
A. o. B. Vill kimpas o kampas! 

Båda barnen blåsa på bvarandra 
af all makt, tils det ena boijar skratta, 
då leken år slut. 

Finnland, Pamå. Hels. Imf. 



189. Jag giok till staden. 

A. Ja gick till stan. 

B. Ja me. 
A. Ja köpte mej en tupp. 

B. Ja me. 
A. Min var blå. 

å han ska rå; 

din var rö, 

å han ska dö. 

Hfirvid börja de båda barnen 
blåsa i ansiktet på bvarandra »ock 
fortsåtta, tils någondera tröttnar. 

Öland, Köping. ÖSm. Öl. Imf. 
Samtalet slutar åfven sålunda: 

Hvems tappe dör fbrst? 

bvarpå man blåser såsom förut. 

Kalmar- trakten. ÖSm. öl. Imf. 

A. Min var grå, 

och han sknlle rå. 
B. Min var hvit, 

och din var en sk — . 

Småland. HG. 



190. Har du varit i skogen. 

A. Har dn varit i skogen? 

B. Ja. 
A. Såg da björnen? 

B. Ja. 
A. Blef da rädd? 

B. Nej. 
A. Jo! 

B. Nejl 

Blåsa på bvarandra, tils de bli 
trötta. 

Småland. Ha 



19L BnUeri book. 
A. 

Två personer satta sig, den ene 
med ryggen vSnd åt den andre. 
Den ene bultar nu den andre i 
ryggen under följande ord: 

Balleri balleri balleri båkk, 
har mogga horn sätter båkken 

opp? 

ock sätter d&rvid upp ett vist an- 
tal fingrar. Gissar då den andre 
rått, så bytas rolema om; gissar 
han orätt, så fortfar den förre 

v. ez« • 

Fäm da sa, 
tri dä va. 

Balleri balleri balleri båkk, 
har mogga horn sätter båkken 

opp? 

Vid riktig gissning växlas roler. 
Leken fortsattes så länge som hälst. 

Kalmar- trakten. ÖSm. Öl. Imf. 



116 



NOEDLAKDBft, BAtlNVISÖR OCK BABNKIM. 



V. 5 



B. 

bulrt bulrt hok^ 

he mag Äorv ^ &ta ^ da ep? 

Man sätter nu ett eller flera finger 
i vädret) ock barnet får fresta att 
gissa; sedan sjunger man t. ex. 

et du SQy 

et da va. 

bulrt bulrt bokj 

S9 ma^ hopi ^ &iog da op. 

r. 4: he majg o. 8. v. — om det 
var orätt gissadt. 

Värmland, Fryksdalen. B. S. 

C. 

bnlleri balleri bokk, 

hnrn mogga horn står opp? 

Finnland. Hels. Imf. 

D. 

Bulta bulta trummelitratt, 
huru många horn har jag upp- 
satt? 

Svaras t. ex. tre, niedan det var två, 
sä fortsattes: 

Tre du sa, 
två dä va. 

Bulta bulta trummelitratt, 
huru många horn bar jag upp- 
satt? 

Okänd hemort. E. S. 



192. Maxkns. 

Två barn ligga på knä midt för 
hvarandra. 

A. Markus I 

B. Hvad då? 
A. Vill du smaka min fileda- 

skus? 

Hvad som sedan sker, är ej kändt. 
Kftlmar-trnkten. ÖSm. öl. Iraf. 



193. Bygga, broxL 
A. 

Tvänne af de lekande barnen 
fatta hvarandras händer, boja armarna 
uppåt ock bilda på detta sätt en 
båge eller e. k. bro. De of riga 
fatta i hvarandras kläder, så att de 
utgöra ett långt tåg. Detta går 
upprepade gånger, så länge leken 
räcker, under bron, bvarvid hela skaran 
i en sångartad ton ropar eller skriker: 

Bögga bögga brona dänn breda, 
fattas både stålpar å stenar, 

öksar å nävrar, 

saks stuver stavrar. 

Kammeri kammero, 

Kajsa Kari ba gå in. 

Namm namm äro vi, 

riddare äro vi, 

tiggare äro vi, 

fred vell vi hålla, 

fred vell vi ställa. 
Iggen mann slepper fram, 
förr än hann ha sakt sinn tjära- 

stes namn. 

Nu släppa de båda »stolparna» 
ned sina armar ock innesluta på detta 
sätt en i den långa kedjan, som då 
stannar, tils den sålunda fångade 
sagt namnet på sin käraste. — An- 
tag nu, att den fångade heter Olle 
ock. hans käresta Greta, så börjas 
åter sålunda: 

Olle hade Greta tjär, 

tålv riggar å ena jyllene mär. 

Han ska na ha, 

han ska na ta. 

han ska na falver föa. 

Tog si^ en duk, 

satte sig ned 

stråks invid vita fönstret. 

Ropade senn : kåm Oreta lella dn, 

minn, minn, 

ja dinn, 
så lagge dänne leken varar. 

Västergötland, Vadsbo h:d. Vg. Imf. 



v. 5 



RIM VID BARNS LEKAR. 



117 



B. 

Bro, bro bree 

ligger unner ree. 

Hvad fattas det brona den bree? 

Pinnar å nafrar(l. pinne å nafver), 

sextio kaflar (1. sextio kaiVel;, 

kafvel in, kafvel at 

kejsarens dotter den fromma. 

Man, man äro vi, 

krigsfolk äro vi, 

friden vill vi hålla, 

friden vill vi tigga. 

Den som efter kommer, 

han skall under broen ligga. 

Syster, syster söderdal, 

släpp mig in i lunden! 

Nej, nej, min syster, 

inte förn jag lyster, 

inte släpper jag dig fram, 

torrn du sär din fästmans namn ; 

hvad heter han? 

Den, Bom ej ger nöjaktigt svar 
på frågan, måste lemna pant. 

Småland, Emådalen. E. 8. 

C. 

Bro bro bree, 
brona ligger nere; 
va fattes brona? 
Ståkkar å stenar; 
kavla enn, kavla två, 
kavla tjäjsarens dotter uti lun- 
den. 



Näjj, näjj, min syster, 

inte förn mäjj lyster, 

(inte) förn du sakt din tjärastes 

namn, 
släpper ja dä framm; 
va heter hann (1. bonn)? 

östergötl. östkinds h:d. östg. Imf. 



En närstående variant från Banke- 
kinds h:d bar i rr. 4, 5 : 

pinne ä navle, 
sakstie kavle. 

östg. hnf. 



D. 

Bro bro i bräjja, 

va fattas te brona? 

Pinnar å navlar, 

säksti par kavlar, 

kavlar in, kavlar ut, 

tjäjsarens dotter dänn fromma. 

Näjj, näjj, minn syster, 

inte t^rn mäjj lyster, 

släpper ja dä framm, 

förn du säjjer din tjärastes namn. 

Sista raden utelemnas ofta. 
Norra Tjust h:d. östg. Imf. 



E. 



Bro bro bräjja 

mett över häjja, 

iggän slipper :||:här fram:||: 

förr änn hann säger sin tjärästas 

namm. 
Vad hetär hann? 

Västmanland, Kila. VDal. Imf. 



F. 



Bro bro bräjja, 

ligger snett över häjja, 

ståKkar å stenar, 

alla goda renar 

män iggen slipper här fram o. s. v. 

såsom föregående. 

Södra Dalarna. VDal. Imf. 



118 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Räkningar. 



194. En ook två. 

DeD, som vid leken kurra gömma 
skall uppsöka de andra, vänder sig 
mot en knut ock läser upp någon 
af följande ramsor, h varefter han får 
börja sökandet. Af dessa »rägler» 
äga vi en mängd varianter, men 
upptaga endast några. 



A. 



En å två — Pär i r&, 
tre å fyra — Pär i myra, 
fämm å 8äk8 — Pär i tjäks, 
Ju å åtta — Pär i måtta, 
niä å tiä — kvista viä, 
älva å tälv — flå 'n kalv, 
trättan å Qortan — Däpp opp 

lortan, 
fåmtan å säkstan — ri på hästan, 
Jottan å atao — tjör på gatan, 
nittan å tjugä — tjör gamtjäriga 

ini 'n staga. 

kalv kalf; näppä plocka. 

Åsele lappmark. E. S. 



B. 

Ett å två — Pär i vrå, 
tre å fyra — Pär i lyra, 
fem ä sex — ge läxan rest, 
sju å åtta — slå ut potta, 
nio, tio — slipa lie, 
älfva, tolf — sopa golf, 
tretton,Qorton — plocka hjortron, 
femton, sexton — vattna hasta, 
sjutton, arton — fara te kvarnen, 
nitton, tjugu — sopa stuga, 
tjuguett, tjugutvå — bär kvasten 

i vrå! 

Södermanland, Tumba. E. S. 



C. 



Enn, två — bad mä gå, 
tri, fira — bad mä bida, 
fämm, saks — plåkka jess. 
Ju, åtta — kåmm till måtta, 
nijje, tijje — slipa liar, 
älva, tålv — slå näson i gålv, 
trätton, Qorton — plåkka jortron, 
fämton, säkston — vattna bestar, 
Jutton, aderton — jekk på gaton, 
nitton, tjuge — slå bonn din i 

huvvä. 

Finnland, Brandö. Hels. Imf. 

D. 

Ett, två — lare gå, 

tre, fy re — kyckelyre, 

fem, sex — gå till bäcks, 

sju, åtte — piss i potte, 

nie, lie — gå förbi, 

älfva, tolf — slå näsan i golf, 

tretton, Qorton — picke näsan 

i lorten, 
femton, sexton — vattne hästen, 
sjutton, ätten — dränke katten, 
nitton, tjugu — slå bonden i 

hufve. 

Gottland. E. S. 

E. 

I, 2 — ba mej gå, 

3, 4 — bar min byrå, 
5, 6 — plocka gäss, 
7, 8 — kast på potta, 
9, 10 — slipa lien, 

II, 12 — slog näsan i golf, 
13, 14 — loppa skjortan, 
15, 16 — kan du läxan? 
17, 18 — sopa gatan, 

19, 20 — mat i stufve 
å sol i grufve. 



v. 5 



RIM VID BARNS LEKAR. 



119 



byrå börda; loppa befria från 
loppor. 

BlekiDge. £. S. 



196. Kali kall kanteli bo. 

Kali kali kaoteli bo, 
Jitnn rinder i valin sko. 

FiDiiiand, Petalaks. Hels. Imf. 



196. Kura kura kaka. 

Knra kora kaka, 

i morgoD ska vi baka. 

Kari ock karans, 

tag bocken i svans. 

När klockan är sja, 

så är dagern ut, dagern ut! 

FiDnland, Lo viaa- trakten. Hels. Imf. 



107. Dudderi dudderi du. 

Dadderi dndderi da^ 
sndderi sadderi su, 

tri å sjn, 

skynda dn 

å göm dej na! 

Var. rr. 1, 2: Ett å ta. 

Uppland, Harg. Uppl. Imf. 



198. Kura kura gömma. 

A. 

Kära kära göma, 
mor satt å söma, 
far malde malt, 
flicka gnodde salt. 
Ar e dager än? 

Uppland, Vaksala. Uppl. hiif. 



B. 

Kali kali jöma, 

mor sat o söma, 

far sat o lappa in gambelan sko, 

pipan i mannen o tömmarna pä. 

Finnland, Petalaks. Hels. Inif. 

C. 

Täle täle gömme, 
mor stikker sömme. 
Ar det dager än? 

Gottland. E. S. 



199. Anika danika. 

A. 

Anika danika 
dikkom däj 
mellan klokkan 
räm ä saks 
vigen vågen 
sigen sågen 
laka lamm 
tal spänn. 
Qakk da din lågga 
mans väg härav ut! 

Boslagen. E. S. 

B. 

Anika danika 
dickom dej 
kackeli fyra 
fem om sej 
vigen vågen 
sigen sågen 
extra lära 
Kajsa Sara 
näck väck 
välling säck. 

Gäck da, din långe man, at med 

dig! 

Uppland, Harg. Uppl. Iraf. 



120 



NORBLANDKR, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V, 5 



C. 



Annika dannika drejon knäpp 
kackelifyra fem å sex 

bommen bammen 

amsterdammen 

brun stut 

knäpp ut! 

Uppland, Vaksala. Uppl. imf. 



D. 

Anika 
dranika 
säj mej till 
fickla fackla 
dommedill 
brUnne maka 
bränne kaka. 
Den går själf förat 
till sin egen knut 
nt! 

Finnland. E. S. 



E. 

Anika dranika 
drika droka 
fika foka 
bonden snoka 
ävele, bävele 
bokk skorv. 

Ångermanland. E. S. 



200. Kung Karl general. 

A. 

Anika dranika södermane* 
eckla veckla dommare. 
Kung Karl general 
geck igenom silfverdal. **"* 



Åtta yecker före jul 
dansa Anna Brita brud. 

Uppland, Skeptuna. Uppl. Imf. 

Var. *) Södermanlej 1. södervalle 

Upland, Stafby. Uppl. Imf. 

*♦) silfversal. 

Uppl., Jamkil o. Stafby. Uppl. Imf. 

B. 

Annika drannika Södermanne 
heckla veckla dommare. 
Kung Earl general 
geck igenom silfverstan. 

Åtta * veckor före jul 

dansa Anna Brita bråd. 

Ut med dej, din långa mans väg! 

Uppland, Vaksala. Uppl. Imf. 
Var. *) fyra 

r. 7. Din lågge mans nt 

me dej! 

Uppland, R&dmau8o. Uppl. Imf. 

C. 

Annika drannika södermanle ''^ 
vinkla'*'* vinkla dommare. 
Kung Karl general 
|.e(]«*ait igenom silfverdal (1. stad). 
Fyra veckor före jul 
dansar Anna Margreta brud. 

Var. *) Söder målen **) häckla 
[vackla ***) går 
r. 6 då stod Annika Drannika 
brud. 

Gottland. E. S. 

D. 

Annika drannika södermalena 
äckla vackla dommare. 
Kung Karl general 
rider igenom silfversal. 
Åtta dagar före jul 
stod Annika brud. 

Okfind hemort. £. S. 



v. 5 



RIM VID BASNa LEKAR. 



121 



E. 

Äkla väkla dommare. 
Kung Karl general 

fick igenom silfverstad. 
'yra veckor för jul 
dansa Anna Brita brud. 

Lycksele lappmark. £. 8. 

F. 

Annika drannika kedemane 
äckla vackla dommare. 
Kung Karl general 
gick igenom silfversal. 
Åtta veckor före jul 
dansa Anna Brita brud. 

Kläpp säck 

vällingnäck 

pojs ut! 

Uppland, Alunda. Uppl. Imf. 



20L Appala misala. 
A. 

Appala misala 

misinke miso 

sebede sebedo 

extra lära 

Kajsa Sara 

häck väck 

vällingsäck 

knäpp du, din långe man, väl ut! 

Gottland. E. S. 



B. 



Apala misala 
misinka miso 
sebedej sebedo 
extra fara 
Kajsa Sara 
häck väck 



vällingsäck 
ut med dej! 

Uppland, Ålanda. Uppl. Imf. 

Var. r. 8: gack du, din långe man, 

ut me dej! 

Uppland, Harg. Uppl. Imf. 

gakk du din långe mans 

väg ut! 

Närke. Djurklon b. 123. 

gakk du din långe mans 
väg ut med dig. 

V&rmland. £. S. 



C. 

Apala mesala 
mesinka meso 
sebedej sebedo 
extra lära 
Kajsa Sara 
häck väck 
vällingsäck. 

Gack ut med dej, din långa 

mans väg! 

Uppland, Vaksala. Uppl. Imf. 

D. 

Ala misala 

misigka miso 

sebedäj sebedo 

äkstra lära 

Kaisa Sara 

baks knäps 

vällig saks 

ut mä däj, din lee"^ väkk! 

Var. *)kugglie. 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 



E. 



Palami salami 
sinkami so 
sebidej sebido 



122 

äkstra lara 
Kajsa Sara 
brun stat 
så ut 
med dig, 
din däm- 
mer Jöns! 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Jämtland. £. S. 



F. 



Apolle mesolle 
mesinke meso 

sebedo 
eksan lara 
Kajsan Sara, 
gäck du din mans väg ut! 

Uppland, Häfverö. Uppl. Imf. 

G. 

Annika dannika 
simsami so 
sebidei sebido 
extra lara 
Kajsa Sara 
häck väck 
vällingesäck! 

Värmland. E. S. 



202. Egrre megrre GabrleL 

Egre megre Gabriel 
var en dristig man 

hick häck 

välingsäck 
gäck du din väg! 

Ångermanland. E. S. 



203. Då iag gick på Stook- 
holxns gata. 

A. 

Då jag gick på Stockholms gata, 
köpte jag mig en pepparkaka. 



Bonden kom, tog af mig kakan; 
jag gjorde honom värre skada: 
brände upp hans bästa lada: 

Ladan till att brinna, 

jag till att springa 
upp i tornet för att ringa. 

Uppland, Alunda. Uppl. Imf. 

B. 

Jag gick mej utjpå Badstugata, 
där hitta jag en pepparkaka, 
kom en bonde, tog från mej den. 
Gjorde jag bonden värre skada, 
brände upp hans bästa lada. 

Ladan brann, 

jag sprang 
upp i tornet för att ringa. 

Uppland, Harg. Uppl. Imf. 

C. 

Jikk ja mäjj åt Kaggensgatan, 
tjöpte ja mäjj en pepperkaka. 
Komm där en bonne, to an ifrån 

mäji ; 
jorde ja bonnen större skada, 
brände opp hans bästa lada. 

Ladan brann, 

ja spragg, 

näks knäps 

vällig saks 
ut mä däjj, din lee* väkk! 

Var. *)kugglie. 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 
Kaggensgatan gata i Kalmar. 

D. 

Anika danika drejom drej, 
kuckeli fyra fem å sex. 
Geckjagmig på Stockholms gata, 
hitta mig en pepparkaka. 
Kom en bonde, tog af mig den; 
gjorde jag bonden värre skada: 
tände elln nppå hans lada. 



v. 5 



KIM VID BARNS LBKAR. 



123 



Häck väck 
välliDg säck, 
bran stat 
knäpp ut! 

Uppland, Vesaland. Uppl. Imf. 

E. 

Ekstra kajsa lada 
gick jag mig på Köpmangata, 
köpte nii^ en pepparkaka; 
kom en bonde, ät opp den. 
Gjorde jag 'n värre skada, 
brände opp hans bästa lada: 
ladan till att brinna, 
jag till att springa. 

Ack däck 

vällingsäck, 
ute skall da vara! 

ÅDgermanland. £. S. 

F. 

Palle me sålle 

ä sim pen me sån 

estra Klara 

Kajsa Sara. 
Så geck jag mig nt på Badstu* 

gata, 
hitta mig en pepparkaka. 
Kom en bonde, tog däraf; 
gjorde jag honom större skada, 
än brände opp hans bästa lada. 

Nej hot 

i vällingastat 
at! 

Uppland, Tibble. Uppl. Iraf. 



204. AppoUome sallome. 

A. 

Apollome sallome 
sinkame so 
sebede sebedo 



res kang 
koUerifnng 
eska leska 
loka toka 
simmeri mak 
makom mej 
timmeli tettan 
apojs at! 

Uppland, Närtmia. Uppl. Imf. 



B. 



A pålme 
sinke sålme 
sirone Mar^rete 
kung Karl i fång 

äske täske 

loke toke 

sime till mak 

make till hajs 

ilan titan 

tippan pl^s. 

Var. r. 3: Siron Margret 
r. 4: knng Karl i funk 

Gottland. E. S. 



C. 



Marona Margreta 

knng Karl f%ng 

äski täski (1. äske täske) 

loke toke 

heder i mak 

makar mej 

tippens till 

tippens bojs 

o au bnms knekt ut mä dej! 

Denna ramsa begagnas för att 
välja svartman ; alla stå i en ring 
utom en, som står ini ock räknar. 

Gottland, Fåro. E. S. 



124 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



206. Äppel päppeL 

A. 

Appel päppel 
piram piram 

pnff. 
Kråkan sät i tallekvist* 
hon sa ett, hon sa ta, 
ute ska da vara nu! 

Roslagen. E. S. 

Var. *) taldrikvist 

Kan fortsattas: nti en knut, Ut! 
Finnland, Korsnäs. Hels. Imf. 

Börjas äfven: 

Appel, päppel 
piram, parnm. 
Kråkan satt på tallekvist o. s. v. 

Gottland. E. 8. 
eller 

Appel päppel 
piron päron 
pnff. 

Finnland, Helsingfors- o. Lovisa-tr. 

Hels. Imf. 



B. 



Appel päppel 

pili poff. 

Kråkan satt på ladutak; 

hon sa ett, hon sa ta, 

ate ska du vara na. 

Ja, jäst da! 

Uppland, Fresta. Uppl. Imf. 
Var.: 

Anpele päppele 

pilnm palam. 

Kråkan satt på tallekvist o. s. v. 

Uppland, Alunda. Uppl. Imf. 



c. 



v* 

Appel päppel 

piram param. 

kråkan satt på talekvist, 

ton sa ett, 

ton sa tn, 

ate skall da vara na, 

ja jäst da! 

Uppsala. £. S. 



D. 

Kråkan satt på tallekvist, 
hon sa ett, hon sa ta, 
hon sa sex, hon sa sjn; 
ate ska da vara nn, 
jäst da! 

Var. r. 1 : Kråkan satt på linde- 

bärskvist 
Uppland, Vaksala. Uppl. Imf. 



E. 

Appel päppel 

pirom parom. 

Skatan satt på tallekvist, 

hon sa ett, hon sa ta; 

ropa: »ä de dager na?» 

Uppland, Torstuna. Uppl. Imf. 

Var. r. 2: piram param. 

r. 5: ate ska du vara na. 

Uppland, Stafby. Uppl. Imf. 



F. 

Appel päppel piram param pa. 

Anika dranika drof 

vibla vabla voj 

askan tasknn timp tamp. 

6å da i din egen knät nt! 

Finnland, Åbo. Hels. Imf. 



v. 5 



BIM VID BARNS LEKAB. 



125 



206. Hvit häst står i stalL 

A. 

Hvit bäst står i stall, 
spända sporrar ntan tall *. 

Min maka, 

brända kaka. 
O bnns** kqäpp nt med dej! 

Var. *) uppåt (1. utåt) ball. 
**) Dums 

GottlaDd. E. a 

B. 

Hvit bäst står på strand, 
spända sporrar, spjut i nand. 

Se min maka, 

äppelkaka. 
Pirnm parnm paffl 

Gottland. E. & 



G. 



Hviter häst 
stflr i stall, 
spända späda, 
spjut i hand 
sinne kaka 
sinne maka 
ampel pämpel 
pimm parum 
poff! 



Blekinge. E. 8. 



D. 



En liten hviten häst stog i strann, 
spänne spåra hade han, 

mina maka 

brände kaka 

brunn stut 

knäpp ut. 
Den, som denna dommen faller 

på, 
måste ut för knuten gå 

åg stå. 

Ångennanland. E. 8. 



E. 

Hviter häst står pä stall, 
spända sporrar, spjut i hand. 
Simmermaka, simmerkaka 
erle, perle, peff paff puff. 

8kåne. Wigström s. 311. 

F. 

Ett mitt 
annä ditt 
sOker joker 
villervalla 
hästen grå 
sadel på 
mina maka 
brända kaka 
bjömstut 
knäpp ut. 

Lycksele lappmark, Mala. Norrl. Imf . 



207. Isika tisika. 

A. 

Isika tisika 
joka toka 
jemmete matta 
måtto mattej 
tilrom tretton 
pojsl 

Uppland. Upp]. Imf. 

B. 

Eseke deseke 
joka toka 
jemete maka 
maka motej 
tegele täppan 
jungkom pojs 
min maka 

svarta, brända kaka 
brun stut 
knäpp nt. 



126 



KOftDLAKOEE, BARNVISOR OCK BARNRIM. 

G. 



v. 6 



Den, 8om dommen kommer på, 
han skall igenom dörren gå. 

Boalagen. B. S. 



C. 

Esege tesege 
lantan taka 
kntteri kaka 
lätta tatta 
pojs! 

Uppland, Enäker. Uppl. linf. 



D. 

Isika tisika 
loiknn toiknn 
simine maken 
koken käken 
Syra bytta 
Jnkka pols. 

Finnland, Petalaks. Hels. linf. 



Attiga dättiga 
lånton tånton 
se mig till maka 
pnffelikaka 
ärtan pärtan 
piff paff pnff. 



Oottland. E. S. 



SOa Ett ta tre. 
A. 



E. 

Binm baum 
biyti tann 
loKan tokan 
älskan tälskan 
tilderitippnn 
jukkan pois. 

Finnland, PetalakB. Hels. Imf. 



Ett tn tre 
lirja låjja le 
åska päkka 
dommens klåkka 
ala päla 
paff! 



Ångermanland. E. S. 



F. 

Ättike tättike 
lånton tånton 
semile maka 
kåckeli kaka 
ärtan tärtan pos! 



Goitland. E. S. 



B. 

Ett ta tre 
lifa laja le 
OKka pokka 
dommens klokka 
äla päla puff. 

Finnland^ EorsnSs. Hels. Imf. 

C. 

Ett två tre 
liske laske le, 
hokke pokke* 
bondens klokke 
ärle pärle 
paff at med dej! 

Var. *) tokke 

r. ö, 6: ärli pärli paff, 

ock bams knäpp ut 
med dej! 

Gottland. E. S. 



v. 5 



KIM VID BARMS LEKAR. 



127 



D. 

Ett tu tre 
088a lossa le 
ocka bocka 
blommeDS klocka 
arla pärla 
paff! 

Uppland, Vaksala. Uppl. Imf. 

E. 

Ett två tri 

lassa Ii ^ 

ocka pocka 
dommens klocka 
arla pärla 
paff! 

Uppland, Älunda. Uppl. Imf. 

F. 

Ett tn tri 

assa lassa Ii 

ocka pocka 

dommens klocka 

elle pella paff 

nt med dig, da din långa man! 

Uppland, Estuna. Uppl. Imf. 

G. 

Ett två tre 
ligga lägga le 
okke pokke 
dommens klokke 
ärle pärle puff! 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 

H. 

12 3 

IjJJe lajfe le 

alle päile poff! 

Västra Närke. E. S. 



809. Btt tu tre fyra. 

Ett ta tri fyra — 

blifva de i mössan yra. 

Fem sex sja åtta — 

räkningen bör ske me måtta. 

Nio tio älfva tolf — 

nt me dej från detta golf! 

Uppland, Harg. Uppl. Imf. 



210. Ett två tre tyn, fem. 

Ett två tre fyra fem — 
alla vilja vi gå hem: 

först da, 

sen ja, 
sedan hela Marmo Jta. 

Harra! 

Uppsala. E. S. 



211. Sookerbagams liUa 
råtta. 

A. 

Sockerbagarns lilla råtta; 
räkna rätt, så blir det åtta: 
12 3 4 5 6 7 8. 

Södermanland. E. S.; 
Uppland. Uppl. Imf. 

Var. r. 1: Bagams lilla socker- 
råtta. 

Okänd hemort. E. S. 

B. 

Sockerbagarns lilla Lotta, 
räkna rätt, så blir det åtta; 
sockerbagarns lilla fra, 

räkna rätt, så blir da ta. 

Ö8m. öl. Imf. 



128 



NORDLANDKEj BABKYISOR OCK BAENElM. 



V. 5 



21& Abo nabo nibo ncdL 

A. 

Abo nabo nibo nåU. 
Earlsta tjörke triller i koll; 

vår står 

än ett år. 
Värken stäle äller jnge — 
nn är ä jämt tjuge. 

Värmland. E. S. 



B. 

»Rägglor» att taga nt deoi som 
skall vara hok, då man leker. 

tela dala dtlbodeel — 
dalhy sferka treUr t kel^ 

€Bn et ^r. 
vark9n jugQr 
(bU ^ s,t(Bldr. 
nu, (B d(B j(Bmt pÅg9 ut 

Varmland, Fryksdalen. E. S. 



213. Anna banna bygel ibång. 

A. 

Anna, banna, bygel i bång, 
sol ock måne, käpp ock stång. 
Istra, flistra, romare knekt, 
gå din väg, när da blir vakt! 

Gottland. E. S. 



B. 

Arla, pärla bnbble bång, 
sol oen måne, käpp ocn stång, 
ister, bister sjöman gick. 
gäck da din väg med det an fick ! 

Skåne. Wigstrom b. 311. 



214. Ene bene. 



Ene bene 
bnse baff 
da slapp. 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 

B. 

Ena bena knapp 
da slapp. 

Uppland, Alnnda. UppL Imf. 
Fortsattes med: 

att vara hök för denna gång. 

Gottland. E. S. 

C. 

Ene bene 
dnneke faneke 
rabe snabe 
kisse näppe 
dippe dappe 
ale bale 
sibba ba as 
stale kra as. 

Uppland, Vänge. Uppl. Imf. 



216. Enom benom bom. 

Enom, benom, bom, 

roller eller dom. 

Hox, pox filiox! 

Fem skräddare vägde ett pond 

med sin nål och med sin trå, 

pressejernet ofvanpå 

Wr da skall stå. 

Skåne. WigstrSm s. 311. 



v. 5 



RIM VID BARMS LKKAR. 



129 



216. Skatan satt på 
ladebotak. 

8katau satt pä ladebotak, 
knåpade sig både fram och bak, 

mellaD ett och tu 
skulle vi vara femtOD at, 

bo din stat, 

gäck dn ut! 

Södermanland. S.-HC. 



217. Lilla fogel, får Jag 
låna dina vingar. 

Lilla fogel, får jag låna dina 

vingar, 
medan jag far åt Köpenhamn? 
Hvad skall da åt Köpenhamn? 
Köpa mig ett pärleband. 
Hvad skall da med pärleband? 



Sätta på min fästenian. 
Hvad skall du med fästeman? 
Kyssa, klappa, ta i famn, 
som alla flickor göra uti Köpen- 
hamn. 
Ut med dig, din kanglige väck! 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 

Detta ock of riga räknerim frän 
Kalmar nämnas »räkningar till barn- 
lekarna datten ock gomslo». 



218. Jag giok ut på 
Långebro. 

Jag gick ut på Långebro, 
der hörde jag en klocka slo: 

ett två, 

nu skall du stå. 

Skåne. Wigström b. 311 



89. landtm. V, 5. 



Tankelekar. 



Bokstafsrim. 



219. A B O D. 
A. 



A B C D, 

katta ränne pä sne. 



Öland. E. S. 



B. 
A B C D, 
katten fa]| på sne, 
det var inte mer. 



Gottland. E. S. 

C. 

Ett två tre, 
katten falt på sne. 

Gottland. E. S. 

D. 
A B C D, 

katten ligger på sne, 
ock du ligger breve. 

Uppland. E. S. 

E. 

A B C D, 

katten satt på sne' 

och Magistern (1. N. N.) bredve\ 

Uppland. S.-Ha 



F. 

A B C D, 
katta sto på knä, 
å N. N. sto breve 
å koka te. 

Roslagen. E. S. 

G. 

A B C D, 

kattan falt på sne, 

å du falt breve 

å drack en kopp te. 

Gottland. E. S. 

H 

A B C D, 
katten låg på sne 
ock en smörgås breve. 

Finnland, Nykarleby. Hels. Inif. 

I. 

A B C D, 

katta låg på sne, 
åt åpp smorgåsa de å me 
å sparde se. 

Var. rr. 3 — 4: 

Hon åt åpp smorgåsa, 
men ja va äfter ve. 

Helsingland. E. S. 



v. 5 



TANKELEKAR. 



131 



J. 

A B C D, 

katta låg på sne, 

åt opp soiörgåsa me. 

Helsingland. E. S. 

K. 

A B C D, 

katta låg på sne 
mella Järsgål å Bärg. 

VÄrnjland. E. S. 



L. 

A B C D, 

katten låg på knä 

i Lind bärga te. 

Lindbärga te fägata i Närtuna. 

CppUnd. Uppl. Imf. 

M. 

A B C D, 
katta låg på sne. 
Tag en tjäpp, 
peta den rätt. 

Ångermanland. E. S. 

N. 

A B C D, 
katta låg på sne. 
Jag ska ta en käpp 
å lära katten ligga rätt. 

Södermanland. E. S. 

O. 

A B c D, 

katta re ä sne, 

tog ia mäj en tjäpp, 

tjörde katta te gå rätt. 

Småland, Äspeland. E. S. 



P. 

A B C D, 
katten låg på sne. 
Tag en käpp, 
skjut den rätt, 
löp hon lika lätt. 

Medelpad. E. S. 

Q. 

A B C D, 
katta for på sne. 
Tog ja mäg en käpp, 
å perke hanne rätt 
mellan Järsbärj å Bäkk. 

Järsbärg ock Bäck äro gårdar 
i ölme 8:n. 

Värmland. E. S. 

R. 

A B C D, 

katten på sne. 

Tog jag mig en käpp 

och peta honom rätt, 

så han for opp i klockarens takt. 

Dalarna. S.-HC. 
S. 

A B C D, 

katten pinka på sne. 
Tog jag mig en käpp, 
lärde katten pinka rätt. 

Södermanland. E. S. 

T. 

A B c D, 

katta fUll på Bne. 

ABC två, 
katta fäll pä tå 

ABC tri, 
(?) 

Roslagen. E. S. 



132 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNKIM. 



V. 6 



u. 

A B c D, 

kattan fall på soe; 

A B C K, 

får jag ingen mat, 

så springer jag å. 

Yttrae när barn aro hemma från 
skolan pä raster. 

Blekinge. E. S. 

V. 

A, b, c — katta for på sne, 
d, e, f — tog jag mig en käpp, 

peta henne rätt, 



X, y, z — gif mig litet äta, 
å, ä, ö — gif mig litet bröd. 

Närke. Djurkloa s. 122. 

X. 

A B c D, 

gabben på sne; 

klockarn te ringa 

å käringen te springa. 

Norrköping. E. S. 



220. A B O darjon. 

ABC darjon, 
kattin Jeit på hurvon. 

Finnland, Vorå. Hels. Imf. 



221. A B O dUla. 

A. 

ABC dilla, 
katta piper* illa. 

Var. *) skriker 

Västergotland, Vätle Ir.d. E. S. 



B. 

ABC dilla, 

(kr inte barna mat, 

så gråter de illa. 

Västergotland, Vätle h:d. E. S. 

C. 

A B c D å grilla, 

får jag inte mat, så låtar jag illa. 

Finnland, Brandö. Hels. Imf. 

D. 

ABC dilla, 

får jag inte roat, 

så grinar jag illa; 

A B C K, 

får jag ingen mat, 

så springer jag å, 

till klocRan blir två. 

Blekinge. E. S. 

E. 

ABC brilla, 
Bågg-Brita tjilla. 

Dalarna. E. 8. 



222. X Y Z. 

X y z, 

barn, kom inn o äta; 

å ä ö, 

gå i skåpin o ta brö. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



228. Hur skall en ungrkarl 
sig bete. 

A B C D, 

bur ska en nngkar sig bete, 

E F G H, 
när som kärleksyran faller på? 



v, 5 



TANKELEKAR. 



133 



J K L M N O P, 
aj aj aj aj alla ropa; 

QRSTUVWY, 
som en bonde ska vi ropa 
ifrån gamla under 
liksom andra bönder. 
Men därfT^r tar jag mig en maka 
att Ijnfbet, sällhet smaka. 
A ja, nngkarlslifve Gad ske 
, .. .. lofadjö! 

Z Å A O. 

Bohuslän. E. S. 



224. Knnde Jag få se min 
älskade. 

A B C D, 
kunde jag få se min älskade, 

E F G H, 
kunde jag få 

J K L M, 
hjärtat i kläm, 

N O P Q, 
hjärtat i tu. 

R S T U, 
nu är det bra; 

Z Å A o, 
nu vill jag dö. 

Medelpad. E. S. 



Stafvelserim. 



226. I^ong. 

Tri lortar i en pogg 
Ȋjjer jogg. 

Vaetergotland, Flundre h:d. E. S. 



226. PalL 

Två granar å en tall 
stafvas till pall. 

Ångermanland. E. S. 



227. Ptro. 

A. 

Tri trinda ord 
trillar* under en bro, 
det säger ptro. 

Södermanland. E. S. 
Var. *) dansa. Västergötland. E. S. 



B. 

Tre trinda o 
trilla öfver en bro, 
ock det blir ptrooo. 

Västerbotten. E. S. 



C. 

Tri ärter 

trillar öfver en bro, 

säger ptro. 

Södermanland. E. S. 



D. 

Två kullror under en bro 
säger ptro. 

kullra trissa. 

Ångermanland. E. S. 



134 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Svåra ljudgrupper. 



228. Bläcka bockar. 

A. 

Tre bläcka bockar gingo i 
en branter backe ock blädde i 
en bässlebuske. 

Närke. E. S. 



B. 

Tre blanka bockar 
stod i hasselbnsken; 
hasselbusken raglar, 
och black-bockarne ragla. 

Dalarna. S.-HC. 



B. 



220. Bläsebrusen. 

Han ska inte vara läsp*, han 
som skall hålla andan ock säga 
fem gånger: 

Lillblesebrusen ** i Brätt- 
backbron å fett fläsk. 

Var. *) lisper eller läsper 
**) storblesebrusen 

ÅugermanlaDd. E. S. 



Han ska 'nt vara LissPälle 
läsp, han som sko konne säjje 
fämni gagger: 

blött brö å fett fläsk. 

Norra AngermaDland. E. S. 

C. 

han ska i^ga vara laspy som 
ska kuna sat Ju gaggor: 
:||: blBt br0 o fatt fläsk :||: 
Finnland, Nagu. Hels. Imf. 

D. 

Tri gagger blött brö å fett 
fårfläsk. 

Norra Ångermanland. E. S. 

E. 

Fett fläsk i ett flått fat. 

Finnland, Åbo. Hels. Imf. 



230. Blött bröd. 

A. 

Blött brö o fett fläsk. 

Finnland, Korsnäs. Hels. Inif. 



231. Bozpojken. 

Boxpojken kokar pipar i 
kaffepannon. 

Box en by i Sibbo ; pipar peppar. 
Man räknar, huru mänga g&uger 
en kan säga satsen riktigt utan att 
hämta andan. 

Finnland, Sibbo. Hels. Inif. 



v. 5 



TANKELEKAR. 



135 



232. Fisken på disken. 

A. 

Den ska inte vara läsper 
på käften, soro skall säga tre 
gånger: 

:|: fisken på disken å duken 
på bordet :||: 

^ Västergötland, Flundre b:d. £. S. 

B. 

Han ska inte vara läsper på 
käften, han som ska säga fem 
gånger: 

färske fisken på disken på 
duken på bordet. 

Bohuslän. E. S. 



233. Flyg, ftila fluga. 

Flyg, fala fluga, flyg; 
å den fula flugan flög. 

östergotland. E. S. 
Öland. ÖSra. öl. Imf. 



234. Frits Frans Fredrik. 

Frits Frans Fredrik Ferdi- 
nand förde fyra franska fruar 
frän Frankrike. Fruarna fes 
fartyget fult. Fy fan, för de 
franska fruar! 

Bohuslän. £. S. 



236. Orå galtgrisar. 

A. 

Sju smågrå galtegrisar gnaga 
degtråg. 

Gottland. E. S. 



B. 

Saks små grisar gnaver i ett 
degtråg. 

Bohuslän. E. S. 

C. 

Tri smoe, gråe griser gnag 
å drag ä dägslakk. 

dägslakk ett slags degtråg. 
Norra Ångermanland. E. 8. 

D. 

Tri små, blå gris' sto o gnog 
e degtråg bakom förstudorn. 

Jämtland. Arwidssons mskr. 



236. Härskt, färskt fläsk. 

Kråkan flög tvärs öfver taket 
ock bar barskt, förskt fläsk. 

Norra Ångermanland. E. 8. 



237. Har hem;^ hört. 
A. 

Har herrn hört, hurudan hi- 
skelig händelse här har händt? 
Hans Hanssons halta höna har 
haft hosta, hesa, barska, hufvud- 
spräck hela halfva hösten. 

Bohuslän. E. S. 

B. 

Har herrskapet hört, b vilken 
hisklig händelse har händt? 
Henrik Håkanssons hustrus 
hynda har hela halfva hösten 



136 



NORULANDER, BARNVISOR OCK BAKKRIM. 

D. 



v. 5 



haft hio häles hiskliga hack- 
hosta. 

Södermanland. S.-HC. 



238. Klå, knä kliar. 

A. 
Klå, knä kldje! 

Ångermanland. £. S. 

B. 
EI&, knä klier. 

Medelpad. E. S. 

C. 

Klå knä, dä kloj. 

Jämtland. ArwidBctons makr. 



289. KoBks kusk. 

Frn Knsks kask knskade fm 
Knsk appå Knllersta backe. 

Södermanland. S.-HC. 



240. Kusken ook kuskyxan. 

A. 

Ensken å kuskjxa. 

Bohuslän, Närke, Norrland. E. S. 

B. 
Knskens konstiga kaskyxa. 

Gästrikland. E. S. 

C. 

Knskens kaskyxa å köksans 
köksknif. 

Roslagen. E. 8. 



Kusken, kaskpiskan å kyrk- 
yxan. 

Västergötland, Ale h:d. E. S. 

E. 

Kasken å kaskyksa å vaggen 
ä vaggspiska. 

Säges 20 gånger, utan att man 
andas. 

Västergötland, Vätle h:d. £. 8. 

F. 

Kasken ä kaskyksa, 
vaggen å vaggspiska, 
igget läder är rödare än rött 

rävläder. 

Norra Ångermanland. E. S. 



241. Köksan. 

Köksan ock köksyxan. 
Var.: Kyss köksan o. s. v. 

Småland, Öland. ÖSni. öl. Imf. 



242. Laxask. 

A. 
En ask fnil med lax, en lax-ask. 

Jämtland. Arwidssons mskr. 

B. 
En ask fall vä lax är en lax-ask. 

vä med. 

Uppland. S.-HC. 

Ångermanland. E. 8. 



v. 5 



TANKELEKAR. 



137 



C. 

Han ska inte vara läsp, han 
som skall säga tre gånger : 

en ask fnll mä lax å en laxask. 

Medelpad. £. S. 

D. 
Sex laxar i en laxask. 

Allmänt. E. S. 

E. 

En sax å en lax i en laxask. 

Öland. ÖSm. öl. luif. 



243. Madam. 

Madam ba madam låna madam 

e kaka, 
å när madam får baka, 
ska madam {& si kaka te baka. 

Närke. E. S. 



244. Paoka kappsäck. 
Packa pappas kappsäck. 

Uppland. E. S. 
Öland. ÖSm. öl. Imf. 



246. Pepparkorn. 
A. 

Man försöker att räkna: 

Ett pepparkorn, två peppar- 
korn, tre pepparkorn o. b. t. till 

ock med tjugu, utan att hämta andan 
under tiden. 

Uppsala. E. S. 



B. 

Man räknar högt ock fort: 

Ett pepparkorn, två peppar- 
korn, tre pepparkorn, fyra 
pepparkorn o. s. v. för att se, huru 
länge man kan hålla på därmed utan 
att draga andan. 

Allmänt på Öland. ÖSm. öl. Imf. 

C. 

Ett pepparkorn ocb ett bock- 
horn, två pepparkorn och ett 
bockhorn, o. s. v. 

Jämtland. Arwidssons mskr. 



D. 

Ett pepparkorn i mors kop- 
parpanna, två pepparkorn i mors 
kopparpanna, o. s. v. såsom A. 

Gottland. E. S. 

E. 

Tre pepparkorn i koppar 
pottan. 

Skall sägas nio gånger, utan att 
man får andas. 

Östergötland. E. S. 

F. 

Tre pepparkorn i koppar- 
pottan peppar om from! 

Dalarna, Södermanland. S.-HC. 

G. 

Tri Pokar-pojkar stampa tri 
pepparkorn i ein koparpanno. 

Pokar en by i Lappträsk. 
Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 



138 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



246. Ruska lötven. 

A. 
Raska löfven af en löfrnska. 

Öland. ÖSdj. öl. Imf. 

B. 

Sju röa löf på en rö löfresla. 

Västergdtland, Vätle h:d. E. S. 



847. Strytråstomp. 
A. 

Strytråstomp. 

Stry blåDor; således: blåntråds- 
stump. 

Ångermanland. £. S. 

B. 

Tri stry to strå ståbb. 

Jämtland. £. S. 

C. 

Tri strig-trå stubb stubb. 

Strige väf af hampblår. 

Jämtland. Arwidssons mskr. 

D. 

Tri tråstumpar. 

Ångermanland. E. S. 

E. 

Den skall inte vara läsp, 
som skall säga: 



tri trästubbar i ra, tri trä- 
stubbar i ra. 

Asele lappmark. E. S. 



248. Tre starrstrån. 

Tri starrstrå stå i strann. 

Norra Ångermanland. E. S. 



i240. Tre trätallrikar. 
A. 

Tri trätallrikar. 

Finnland, Vörå. Hels. Imf. 

B. 

Tri ny trätaldrikar. 

Finnland, Pörtom, Petalaks, Korsnäs. 

Hels. Inif. 



260. Vridet viderep. 

A.' 

A nytt, vint, vitt, vrid! vidi- 
räip. 

Finnland, Petalaks, Pörtom. Hels. Imf. 

B. 

A nytt, kvitt, kvista, snidi, 
vridi vidiräip. 

Finnland, Korsnäs. Hels. Imf. 

C. 

Tri ny väl vridi vidireip. 

Finnland, Vörå. Hels. Imf. 



v. 5 



TANKELEKAR. 



139 



Räknerim. 



Under det mau ganska hastigt läser något af följande rim, ritar 
man med penna eller knifsudd ett streck för h varje betonad staf velse. 
Om man då streckat rätt, skall man fä så många »rister», som i rimmet 
säges. 



261. Nioka naoka nolf tolf. 

A. 

Nicka nacka nolf tolf, 
käringen slog sin son i golf; 
räkna rätt, så blir det tolf. 

Närke, Ångermanland. £. S. 

Var. r. 2 : göken satt å kronans 

golf. 

Uppland. E. 8. 

B. 

Nicke nacke nolle toll, 
tappen står på fruns golf; 
räkna rätt, så blir det tolf. 

Värmland. £. S. 



C. 

Hakka pakka nie noll, 
katten satt på kuggens golv; 
räknar du rätt, så blir ä tolv. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 

D. 

Nolf tolf, 
far han slog sin son i golf, 

ett för tu, 

sex for sju, 
sexton skall det vara nu. 

Södermanland. Ericsson. 



252. Kråkan satt på 
liljekvist. 

A. 

Kråkan satt på liljeqvist. 
Allt hva' hon sa', så sa' hon visst. 
Hon sa ett, hon sa* tu, — 
Sexton ska' det vara nu! 

Uppland. S.-HC. 

B. 

Kråka satt på en lindekvist*, 
alt hä hon sa, hä va så vist; 
bon sa ett, å ja sa två**, 
fämton var hä då. 

Lycksele lappmark, Blalå. Norrl. Imf. 

Var. *) lin nberk vist **) tu, 
r. 4: iUmton vara ve nu. 

Västerbotten, Burträsk. Norrl. Imf. 

C. 

Kråkan satt på liudekvist, 
alt bon sa, så sa hon vist; 
hon sa ett, hon sa tu, 
hon sa saks, hon sa Ju; 
tjugu rister ha vi nu. 

Roslagen. E. 

D. 

Såt en fogel på lindebärskvist, 
alt som han sade, sade han vist; 
han sa ett, han sa tu, 



140 



NOUDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



han sa sex, han sa sja; 
tjugu rister här är det nn. 

Roslagen. E. S. 

E. 

Kråkan såt i tall å kvist 
mä ett Itfvbla i mnnn. 
Hon sa ett, hon sa ta, 
fämton är ä nu. 

Ångermanland. E. S. 



268. VIU du, vlU du. 

A. 

Vill du å vill du, 

vill du, vill du, vill du, 



å vill du med mig uti lunden gå? 

Ja män å jo män, 

ja män, ji män, jo män : 

bär skall de trettio streckena stå. 

Roslagen. E. 8. 

Med smärre afvikelser finnes detta 
nr öfver alt i Sverge. 



B. 



Vill du, vill du, 

vill du, vill du^ vill du, 

vill du med mig uti lunden gå? 

Jo män, ja män, 

jo män. ja män, jo män; 

här skall de trettio streckena stå. 

Finnland, Åbo; fifven i Nyland. 

Hels. Imf. 



Minnesprof. 



864. Tre fröknar bodde 
i en ask. 

A. 

Tre fröknar bodde i en ask; 

den ena bette Siva, 

den andra Sivanipp, 

den tredje den sivande Siva- 

nippsipp. 
Siva fick Skräll, 
Sivanipp fick Skrallerall, 
å den sivande Sivanippsipp 
fick en skrnfvande Skrallerall- 

skräll. 

Den som hört detta rim tre 
gånger ock ej kan framsäga det 
utan att stapla, måste gifva pant. 

Gottland. E. S. 



B. 



Tre herrar ock tre fröknar voro 

ute ock gingo. 
Den första utaf fröknarna hette 

Sib, 
den andra Sibane, 
den tredje Sibsibanesibanipsip; 
den förste utaf herrarna hette 

Skräd, 
den andre Skraderi, 
den tredje Skradskraderiskra- 

diadskrad. 
Sib skulle ha Skräd, 
Sibane skulle ha Skraderi, 
Sibsibanesibanipsip skulle ha 
Skradskraderiskradiadskrad. 

Södermanland. E. S. 



v. 5 



TANKELEKAR. 



141 



C. 

Det var eii gamma, 

som hade tre pojkar; 

den ena bette Skrädd, 

den andra Skradderadd, 

den tredje Skraddskroddan- 

skradderadd. 
Hon hade tre flickor: 
den ena hette Sibb, 
den andra Sibbenibb, 
den tredjeSibbsibbanesibbenibb. 

Roslagen. E. S. 

D. 

Det kom en jungfru till en fru 

med en ask. 
Så sambon: Häri Ii o;ga tre jungfrur; 
den ena heter Skral, 
den andra heter Skraleral, 
den tredje heter Skraleralde- 

skral. 

Södennanland. S.-HC. 



B. 

Det var tre stenar i en ask; 
den ene heter Lunta, 
den andre heter Kinnta, 
den tredje heter Kafvelilunta. 
Luntaklunta tog en sten, 
slog på Kafveliluntas ben. 

Står Lunta, 

står Klunta, 
står Kafveliluntas ben. 

Uppland. S.-HC. 



255. Min mor skickade dig 
tre redeliga Jungfirur. 



A. 



Min mor skickade dig tre rede- 
liga jungfrur i en ask. 
Den ena hette Rulta, 
den andra hette Spulta, 
ock den tredje bette Klingklava- 

kulta. 
Men Rulta Spulta tog en sten 
ock kasta på Klingklavakultas 

ben. 
Stå Rulta, 
stå Spulta, 
stå Klingklavakulta. 

Gottland. E. S. 



256. Min fm skickade mig 
hit med en gomse. 

A. 

Min fru skicka* mig hit med en 

gumse; 

den ska ni föda med ett lass hö, 

tu lass halm. 

Gumsen heter Vringelivång, 

gossen heter Fikonafält; 

satt på berget och åt messings- 

tråder, 

så det knyste och knastrade 

som 336 trildsåpor. 

Södennanland. S.-HC. 



B. 

Min tacka heter Susa, 
min lamunge heter Susong, 
min vallpojke heter Springfikon 

i fält; 
sitter på Eonterberget, 
äter mössmjölk med guldsked. 
Och derunder gå mina gäss, 
äta messingsgräs med stålnäb- 
bar på. 
Och den som inte kan säga så« 
får han ge panterna två. 

Uppland. S.-HC. 



142 



NORDLANDER, lURNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 6 



C. 

Vringeli, vrångeli vrånghorn, 
vrid om än en gång. 
Vallgossen heter SvenFikomräll, 
satt på Kant..8 berg, ^ 
åt mossa i mjölk 
med gallDäbb uppå. 
Den som inte kan säga så, 
får han ge panterna två. 

Östergötland. S.-HC. 



257. Min fru hade tre 
döttrar. 

Min fra hade tre döttrar. 
Den ena hette Signi, 
den andra hette Signigna, 
den tredje SignignaknilVeli- 

klinka. 
Och frun hette fru Bordela Tott, 
spann på sin förgyllande rock 
tu rullar garn, 
tu timmar för dan, 
innan solen rann opp. 
Den som inte det kan säga, 
^å skall han ge pant. 

Sodermaoland. S.-HC. 



268. Olle på bron. 

A. 

Olle på bron 

slakta kon. 
Kon va fet, 

slakta en get. 
Geten smacka, 

slakta en tacka. 
Tackan hade jur, 

slakta en tjur. 
Tjurn hade pungar, 

slakta gåsungar. 
Gåsungarne va gröna, 

slakta en höna. 



Hönan va svart, 

de va inte mer värdt 

än breda smör på en ärt. 
Ha de varit en böna, 

kunde någe sej löna. 
Kom en bonde me en höna, 

en höna till att sälja. 
Släpp ut dom, får ni se, hvart 

dom flyger! 

Dom flyger till Vingåker. 
Vingåkersklockarn fick si dom, 

han rände å sprängde sina 

byxor. 
Han kom till en vak, 

skulle han två sig i bak. 
Kom en gädda, 

honom rädda. 
Kom en mört, 

skrämde honom bort. 

Uppland, Vänge. Uppl. hnf. 



B. 

Mickel i Bro 

slakta en ko. 
Kon va halt, 

slakta en galt. 
Galten vä fet, 

slakta en get. 
Geten hade pungar, 

femton gåsungar. 
Gåsungarne va sköna, 

slakta en höna. 
Höna flög i skyn, 

faller hon ned i byn. 
Byn hette Vinda, 

far skulle dit ock binda. 
Först skulle han äta, 
skeden var sprucken, 
ock brödet var hvast, 
ock stackars gubbe, 
som skulle äta i hast. 

Var. r. 1: Janne i Bro 

r. 7: geten hade ungar, 

Roslagen. E. S. 



v. 5 



TANKELEKAR. 



143 



C. 

Olle på mon 

slakta en ko. 
Kon var fet, 

slakta en jet. 
Jeta va svart, 

slakta en katt. 
Katta va snäll, 

slakta en tall. 



tall till. 



HelsJDglnnd. E. S. 



269. Skatan satt på taket. 

A. 

Skatan satt på taket, 

ville låna nafven. 
Hvad skall du med nafven? 

Borra litet hål. 
Hvad skall du med hålet? 

Göra liten vagn. 
Hvad skall du med vagnen? 

KOra litet hö. 
Hvad skall du med höet? 

Ge vår lilla ko. 
Hvad skall du med kon? 

Mjölka litet mjölk. 
Hvad skall du med mjölken? 

Ysta litet ost. 



Hvad skall du med osten? 
Gifva vår lille klockare, 
som sjunger så väl i vår kyrka. 

Var. r. 1: Skata satt på körketak, 
r. 4—6: Borra några hjul. 
Hvad ska vi med hjul? 
Vi ska göra vang. 
r. 16: Vi ska ge vår prost, 
för att han ska lära 
lilla N. N. läsa. 

BohaBlän. E. S. 



B. 

Skata gick på gata, 

ville låna borr. 
Hvad skall du med borr? 

Göra liten vang. 
Hvad skall du med vang? 

Köra lite hö. 
Hvad skall du med hö? 

Te vår lilla ko. 
Hvad skall du med ko? 

Mjölka lite mjölk. 
Hvad skall du med mjölk? 

Ysta lite ost. 
Hvad skall du med ost? 

Te vår lille prost, 

som predikar så vackert 

vår kyrka. 

Bohaslän. E. S. 



260. Så glok jag till min broder. 

A. 

Så gick jag till min broder den första dag jul; så gaf han 
mig en höna. 

8å gick jag till min broder den andra dag jul; så gaf han 
mig två korn till min höna. 

Så gick jag till min broder den tredje dag jul; så gaf han 
mig tre grå gäss, två korn till min höna. 



144 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

Så giek jag till min broder den Qerde dag jal; s& gaf han 
mig fyra feta galtar, tre grå gäss, två korn till min höna. 

Så gick jag till min broder den femte dag jnl; så gaf han 
mig fem ilarna får, fyra feta galtar, tre grå gäss, två korn till 
min höna. 

Så gick jag till min broder den sjette dag jal; så gaf han 
mig son med grisarna sex, fem flarna får, fyra feta galtar, tre 
grå gäss, två korn till min höna. 

Så gick jag till min broder den sjnnde dag jul; så gaf han 
mig sjuårig säd, son med grisarna sex^ fem flarna får, fyra 
feta galtar, tre grå gäss, två korn till min höna. 

Så gick jag till min broder den åttonde dag jul; så gaf 
han mig åtta par oxar, sjuårig säd, son med grisarna sex, 
fem flarna får, fyra feta galtar, tre grå gäss, två korn till 
min höna. 

Så gick jag till min broder den nionde dag jul; så gaf 
han mig nio stora, nybnrna kor, åtta par oxar, sjuårig säd, 
son med grisarna sex, fem flarna får, fyra feta galtar, tre grå 
gäss, två korn till min höna. 

Så gick jag till min broder den tionde dag jul; så gaf han 
mig tio gångare grå med flätade rumpor och knappar uppå, 
alla hade de guldsadlarna på, nio stora, nybnrna kor, åtta par 
oxar, sjuårig säd, son med grisarna sex, fem flarna får, fyra 
feta galtar, tre grå gäss, två korn till min höna. 

Så gick jag till min broder den elfte dag jul; så gaf han 
mig elfva klockor, och alla voro de väl knoppade, tio gångare 
grå med flätade rnmpor och knappar nppå, alla hade de guld- 
sadlarna på, nio stora, nyburna kor, åtta par oxar, sjuårig säd, 
son med grisarna sex, fem flarna får, fyra feta galtar, tre grå 
gäss, två korn till min höna. 

Så gick jag till min broder den tolfte dag jul; så gaf han 
mig tolf kyrkor, tolf altare i hvar kyrka, tolf prester vid hvart 
altare, tolf kappor på hvar prest, tolf bälten på hvar kappa, 
tolf pungar på hvart bälte, tolf rum i hvar pung, tolf daler i 
hvart rum, elfva klockor, och alla voro de väl knoppade, tio 
gångare grå med flätade rnmpor och knappar uppå, alla hade 
de guldsadlarna på, nio stora, nyburna kor, åtta par oxar, 
sjuårig säd, son med grisarna sex, fem flarna får, fyra feta 
galtar, tre grå gäss, två korn till min höna. 



v. 5 TANKELEKAR. 145 

Så gick jag till min broder den trettonde dag jal; så gaf han 
mig tretton vaggor, tretton barn i hvar vagga, tretton ammor för 
hvart barn, tretton grötbyttor för hvar amma. tretton slefvar i 
hvar bytta, tretton knoppar på hvar slef, tretton spetsar pk 
hvar knopp, toli' kyrkor, tolf altare i hvar kyrka, tolf prester 
vid hvart altare, tolf kappor på hvar prest, tolf bälten på hvar 
kappa, tolf pungar på hvart bälte, tolf ram i hvar pung, tolf 
daler i hvart rnni, elfva klockor, och alla voro de väl kuoppade, 
tio gångare grå med flätade rampor och knappar uppå, alla 
hade de guldsadlarna på, nio stora, nyburna kor, åtta par oxar, 
fljaårig säd, son med grisarna sex, fem flarna får, fyra ieta 
galtar, tre grå gäss, två korn till min höna. 

Småland. HC. 

B. 

Så gick jag till min broder andre dag jul; fick jag två 
välplockade höns. 

Så gick jag till min broder tredje dag jul; fick jag tre 
grå gäss, två välplockade höns. 

Så gick jag till min broder fjerde dag jul; fick jag fyra 
feta svin, tre grå gäss, två välplockade höns. 

Så gick jag till min broder femte dag jul; fick jag fem 
spanska får, fyra feta svin, tre grå gäss, två välplockade höns. 

Så gick jag till min broder sjette dag jul; fick jag sex 
års sade, fem spanska får, fyra feta svin, tre grå gäss, två 
välplockade höns. 

Så gick jag till min broder sjunde dag jul; fick jag qu 
grisar söö, sex års sade, fem spanska får, fyra feta svin, tre 
grå gäss, två välplockade höns. 

Så gick jag till min broder åttonde dag jul; fick jag åtta 
oxar grå, sju grisar söö, sex års sade, fem spanska får, fyra 
feta svin, tre grå gäss, två välplockade höns. 

Så gick jag till min broder nionde dag jul; fick jag nio 
nyburna kjöö, åtta oxar grå, sju grisar söö, sex års sade, fem 
spanska får, fyra feta svin, tre grå gäss, två välplockade höns. 

Så gick jag till min broder tionde dag jul; fick jag tio 
gångare grå, alla hade de guldsadlar uppå, svansarne stodo 
långt derifrå, med stora valknntar på, nio nyburna kjöö, åtta 

8v. landsm. V. 5. 10 



146 NOKDLANDERi BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

oxar grå, sjn grisar bOÖ, sex års säde^ fem spanska får, fyra 
feta svin, tre grå gäss, två välplockade höns. 

Så gick jag till min broder elfte dag jul; fick jag elfva 
klockare, väl plockade, tio gångare grå, alla hade de guld- 
sadlar uppå, svansarne stodo långt derifrå, med stora valknntar 
på, nio nyburna kjöö, åtta oxar grå, sju grisar söö, sex års 
sade, fem spanska får, fyra feta svin, tre grå gäss, tvä väl- 
plockade höns. 

Så gick jag till min broder tolfte dag jul; fick jag tolf 
kyrkor, och tolf altare i hvar kyrka, och tolf prester till hvart 
altar, och tolf bälten om hvar presten, och tolf väskor till 
hvart bälte, och tolf ram i hvar väskan, och tolf daler i hvart 
rummet, och elfva klockare, väl plockade, och tio gångare grå, 
alla hade de guldsadlar uppå, svansarne stodo långt derifrå, 
med stora valknutar på, och nio nyburna kjöö, och åtta oxar 
grå, och sju grisar söö, och sex års sade, och fem spanska får, 
och fyra feta svin, och tre grå gäss, och två välplockade höns. 

Så gick jag till min broder trettonde dag jul; fick jag 
tretton gårdar, och tretton byggningar på hvar gården, och 
tretton rum i hvar byggning, och tretton sängar i hvart rummet, 
och tretton bolstrar till hvar sängen, och tretton pigor till hvar 
bolster, och tretton drängar till hvar piga, och tretton vaggor 
till hvar drängen, OQh tretton barn i hvar vagga, och tretton 
käringar till hvart barnet, och tretton skålar till hvarje käring, 
och tretton skedar till hvar skålen, och tretton spiror på hvar 
skeden, och tretton ringar på hvar spira, och tretton gryn i 
hvar ringen, och tretton kycklingar till hvart grynet, och tolf 
kyrkor, och tolf altare i hvar kyrka, och tolf prester till hvart 
altar, och tolf bälten om hvar presten, och tolf väskor till 
hvart bälte, och tolf rum i hvar väskan, och tolf daler i hvart 
rummet, och elfva klockare, väl plockade, och tio gångare grå, 
alla hade de guldsadlar uppå, svansarne stodo långt derifrå, 
med stora valknutar på, och nio nyburna kjöö, och åtta oxar 
grå, och sju grisar söö, och sex års sade, och fem spanska 
får, och fyra feta svin, och tre grå gäss, och två välplockade 
höns. 

Stuåland. S.-HC. 



v. 5 TANKELEKAR. 147 



261. Oossen som inte ville gk i skolan. 

Det YHT en gång en ganimzil gnmma, ock bon hade en 
gosse, som en dag inte ville gå i skolan. Då gick gamman 
till riset ock sade: »Kära ris, basa gossen! Gossen vill inte 
i skolan gå.» 

»Nej!» sade riset. 

Då gick gumman till elden ock sade: »Kära eld, bränn 
upp riset! Riset vill inte basa gossen, gossen vill inte i sko- 
lan gå.» 

»Nej!» sade elden. 

Då gick gumman tiH vattnet ock sade: »Kära vatten, släck 
ut elden! Elden vill inte bränna upp riset, riset vill inte basa 
gossen, gossen vill inte i skolan gå.» 

»Nej!» sade vattnet. 

Då gick gumman till oxen ock sade: »Kära oxe, drick 
upp vattnet! Vattnet vill inte släcka ut elden, elden vill inte 
bränna upp riset, riset vill inte basa gossen, gossen vill inte i 
skolan gå.» 

»Nej!» sade oxen. 

Då gick gumman till slaktaren ock sade: »Kära slaktare, 
slakta oxen! Oxen vill inte dricka upp vattnet, vattnet vill 
inte släcka ut elden, elden vill inte bränna upp riset, riset 
vill inte basa gossen, gossen vill inte i skolan gå.» 

»Nej!» sade slaktaren. 

Då gick gumman till repet ock sade: »Kära rep, h'dng 
upp slaktaren! Slaktaren vill inte slakta oxen, oxen vill inte 
dricka upp vattnet, vattnet vill inte släcka ut elden, elden vill 
inte bränna upp riset, riset vill inte basa gossen, gossen vill 
inte i skolan gå.» 

»Nej!» sade repet. 

Då gick gumman till råttan ock sade: »Kära råtta, gnag 
af repet! Repet vill inte hänga upp slaktarn, slaktarn vill 
inte slakta oxen, oxen vill inte dricka upp vattnet, vattnet vill 
inte släcka ut elden, elden vill inte bränna upp riset, riset 
vill inte basa gossen, gossen vill inte i skolan gå.» 

»Nej!» sade råttan. 



148 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

Då gick gamman till katten ock sade: »Kära katt, ät npp 
råttan! Råttan vill inte gnaga af repet, repet vill inte hänga 
upp slaktarn; slaktarn vill inte slakta oxen, oxen vill inte 
dricka upp vattnet, vattnet vill inte släcka ut elden, elden vill 
inte bränna upp riset, riset vill inte basa gossen, gossen vill 
inte i skolan gå.» 

»Nej!» sade katten. 

»Å, jag skall gifva dig ett kvarter mjölk,» sade gumman. 

Ock katten på råttan, ock råttan på repet, ock repet pä 
slaktarn, ock slaktarn på oxen, ock oxen på vattnet, ock vatt- 
net på elden, ock elden på riset, ock riset på gossen, ock 
gossen i skolan! 

De fyra sista raderna framsägas mycket fort. 

Mälar- trakten, Småland. E. S. 



262. Bocken som inte ville gk hem. 

Det var en gång en kung, som hade två sl^ner ock en 
bock. Kungen skickade den äldre sonen efter bocken ock 
befalde honom, att han inte skulle fä slå bocken eller hata 
honom. Sonen gick, men bocken ville inte följa honom. Då 
blef gossen ond ock sade: »Jag skall slå dig, så att både sol 
ock måne skall skina genom dig!» Ock så vände han om hem. 

Då skulle den yngre sonen gå efter bocken, men han fick 
inte slå honom eller hata honom. Men när han kom till betes 
hagen, ville bocken inte följa honom. Då sade pojken: »Jag 
skall slå dig, så att både sol ock måne skall skina genom dig!» 
Ock med det gaf sonen sig på hemvägen. 

När han hade gått ett stycke, råkade ban en skytt. »Kära 
skytt,» sade han, »skjut bocken! Bocken vill inte gå hem 
om kvällarna». — »Nej,» sade skytten, »han har inte gjort 
mig något Vör när». Ock så gick pojken vidare. 

När han hade gått ett stycke, kom han till en tall. »Kära 
tall,» sade han, »fall på skytten! Skytten vill inte skjuta bocken, 
bocken vill inte gå hem om kvällarna». — »Nej,» sade tallen, 
»skytten har inte gjort mig något fÖr när.» Ock med det 
fick pojken gå. 



v. 5 TANKBLISKAR. 149 

När han hade gått ett stycke, kom han till en eld. »Kära 
eId,o sade han, »bränn upp tallen! Tallen vill inte på skytten, 
skytten vill inte på bocken, bocken vill inte gå hem om 
kvällarna.» — »Nej,» sade elden, »tallen har intet ondt gjort 
mig.» Ock så fick pojken gå. 

När han gått ett stycke, mötte han vatten. »Kära vatten,» 
sade han, »släck elden! Elden vill inte bränna upp tallen, tallen 
vill inte på skytten, skytten vill inte på bocken, bocken vill 
inte gå hem om kvällarna.» - »Nej,» sade vattnet, »elden har 
mig intet ondt gjort.» Ock då måste pojken gå, som han 
hade det. 

När han hade gått ett stycke, mötte han oxen. »Kära 
oxe,» sade han, »drick nr vattnet! Vattnet vill inte släcka elden, 
elden vill inte bränna npp tallen, tallen vill inte på skytten, 
skytten vill inte på bocken, bocken vill inte gå hem om kväl- 
larna.» — »Nej,» sade oxen, »vattnet har mig intet ondt gjort.» 
Ock med det fick pojken gå. 

När han hade gått ett stycke, mötte han knäppet. »Kära 
knäppe,» sade han, »kläm oxen! Oxen vill inte dricka nr 
vattnet, vattnet vill inte släcka elden, elden vill inte bränna 
npp tallen, tallen vill inte på skytten, skytten vill inte på 
bocken, bocken vill inte gå hem om kvällarna.» — »Nej,» sade 
knäppet, »oxen har mig intet ondt gjort.» Ock med det fick 
pojken gå. 

När han hade gått ett stycke, mötte han råttan. »Kära 
råtta,» sade han, »knapra i knäppet, för knäppet vill inte klämma 
oxen, oxen vill inte dricka ur vattnet, vattnet vill inte släcka 
elden, elden vill inte bränna upp tallen, tallen vill inte på 
skytten, skytten vill inte på bocken, bocken vill inte gå hem 
om kvällarna.» — »Nej,» sade råttan, »knäppet har mig intet 
ondt gjort.» Ock så fick pojken gå vidare. 

Ock när han hade gått ett stycke, mötte han katten. 
»Kära katt», sade han, »fiyg på råttan, för råttan vill inte 
knapra knäppet, knäppet vill inte klämma oxen, oxen vill inte 
dricka ur vattnet, vattnet vill inte släcka elden, elden vill inte 
bränna npp tallen, tallen vill inte på skytten, skytten vill inte 
på bocken, bocken vill inte gå hem om kvällarna.» — »Det 
går an», tykte katten. 



150 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 6 

Katten på råttan, råttan på knäppet, knäppet på oxen, oxen 
på vattnet, vattnet på elden, elden på tallen, tallen på skytten, 
skytten på bocken: ock bocken gick hem om kvällarna! 

Södennanlaiid. E. S. 



263. Tuppen ook hönan. 

A. 

En tapp ock en höna gingo en dag nt att plocka nötter. 
Tappen satte ett par nötter i halsen ock höll på att storkna. 
Då gick hönan till en källa ock sade: 

»Kära källa, gif mig vatten! Vattnet ger jag tnppen, tappen 
storknar.» 

Källan svarade: »Gå till linden ock skaffa mig löf!» 
Hönan gick till linden ock sade: »Kära lind, gif mig löf! 
Löf vet ger jag källan, källan ger mig vatten, vattnet ger jag 
tappen^ tappen storknar.» 

Linden svarade: »Gå till jungfrun ock skaffa mig band^!» 

Hönan gick till jangfran ock sade: »Kära jungfru, gif mig 

band! Bandet ger jag linden, linden ger mig löf, löfvet ger jag 

källan, källan ger mig vatten, vattnet ger jag tuppen, tnppcn 

storknar.» 

Jungfrnn sade: »Gå till skomakaren ock skaffa mig skor!» 

Hönan kom till skomakaren ock sade: »Kära skomakare, 

gif mig skor! Skorna ger jag jungfrun, jungfrun ger mig band, 

bandet ger jag linden, linden ger mig löf, löfvet ger jag källan, 

källan ger mig vatten, vattnet ger jag tuppen, tuppen storknar.» 

Skomakaren sade: »Gå till suggan ock skaffa mig borst!» 

Hönan gick dit ock sade: »Kära sugga, gif mig borst! 

Borsten ger jag skomakaren, skomakaren ger mig skor, skorna 

ger jag jungfrun, jungfrun ger mig band, bandet ger jag linden, 

linden ger mig löf, löfvet ger jag källan, källan ger mig vatten, 

vattnet ger jag tuppen, tuppen storknar.» 

»Gå till ladan efter halm åt mig!» sade suggan. 
Hönan gick dit ock sade: »Kära lada, gif mig halm! 
Halmen ger jag suggan, suggan ger mig borst, borsten ger jag 
skomakaren, skomakaren ger mig skor, skorna ger jag jungfrnn, 



v. 5 TANKELEKAR 151 

jnngiVuD ger mig band, bandet ger jag linden, linden ger mig 
löt', iötVet ger jag källan, källan ger mig vatten, vattnet ger 
jag tappen, tuppen storknar.» 

»Se här har da lite halm,» sade ladan. 

Ock suggan gaf borst, ock skomakaren gaf skor, ock jang- 
frnn gaf band, ock linden gaf löf, ock källan gaf vatten. 

Men när hönan kom till tappen, var han redan död, ock 
så fick hon själf dricka ut det. 

^) »Nämligen för att binda min kronan: tillägg af berätterekan. 

Småland. Efter HC:ii mekr. 

B. 

Tappen ock bönan skalle plocka bär, men hönan vardt 
sjnk ock skalle stad dö. 

Tappen gick till källan ock skalle få vatten. »Nej,» sade 
källan, »da får inte vatten, förrän jag får linet.» 

Tappen gick till jungfran ock skalle få linet. »Nej,» sade 
jangfran, »du får inte linet, förrän jag får grannskorna.» 

Tappen gick till skomakaren ock skalle få grannskorna. 
»Nej,» sade skomakaren, »da får inte grannskorna, förrän jag 
får borsten.» 

Tappen gick till galten ock skalle få borsten. »Nej,» 
sade galten, »da får inte borsten, förrän jag får kornet.» 

Tuppen gick till tröskaren ock skulle få kornet. »Nej,» 
sade tröskaren, »du får inte kornet, förrän jag får mjukkakan.» 

Tappen gick till bagaren ock skulle få mjukkakan. »Nej,» 
sade bagaren, »du får inte mjukkakan, förrän jag får spjälkerna.>^ 

Tuppen gick till snickaren ock skalle få spjälkerna. 

Snickaren gaf mig spjälkerna, spjälkerna gaf jag bagaren, 
bagaren gaf mig mjukkakan, mjukkakan gaf jag tröskarn, 
tröskarn gaf mig kornet, kornet gaf jag galten, galten gaf mig 
borsten, borsten gaf jag skomakaren, skomakaren gaf mig 
grannskorna, grannskorna gaf jag jungfrun, jungfrun gaf mig 
linet, linet gaf jag källan, källan gaf mig vattnet, vattnet gaf 
jag hönan, hönan gaf mig äggen, äggen gaf jag prästen, prästen 
gaf mig Guds ord. 

Spjälk bakspade. 

Jämtland, Kälarna. £. S 



152 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 



264. Nyckeln till rike mans port. 

Här är oyckelo till rike mans port. 

Här är refnnien^ som satt i nyckeln till rike mans port. 

Här är råttan, 8ora skar af remmen, som satt i nyckeln 
till rike mans port. 

Här är katten, som tog råttan, som skar af remmen, som 
satt i nyckeln till rike mans port. 

Här är bunden, som bet katten, som tog råttan, som skar 
af remmen, som satt i nyckeln till rike mans port. 

Här är käppen, som slog bunden, som bet katten, som 
tog råttan, som skar af remmen, som satt i nyckeln till rike 
mans port. 

Här är yxan, som högg af käppen, som slog bunden, som 
bet katten, som tog råttan, som skar af remmen, som satt i 
nyckeln till rike mans port. 

Här är smeden, som smidde yxan, som högg af käppen, 
som slog bunden, som bet katten, som tog råttan, som skar 
af remmen, som satt i nyckeln till rike mans port. 

Här är smedjan, som smeden stod i, som smidde yxan, 
som högg af käppen, som slog bunden, som bet katten, som 
tog råttan, som skar af remmen, som satt i nyckeln till rike 
mans port. 

Här är berget, som smedjan stod på, som smeden stod i, 
som smidde yxan, som högg af käppen, som slog bunden, som 
bet katten, som tog råttan, som skar af remmen, som satt i 
nyckeln till rike mans port. 

Här är elden, som brände upp berget, som smedjan stod 
pä, som smeden stod i, som smidde yxan, som bögg af käppen, 
som slog hunden, som bet katten, som tog råttan, som skar 
af remmen, som satt i nyckeln till rike mans port. 

Här är vattnet, som släckte elden, som brände upp berget, 
som smedjan stod på, som smeden stod i, som smidde yxan, 
som bögg af käppen, som slog bunden, som bet katten, som 
tog råttan, som skar af remmen, som satt i nyckeln till rike 
mans port. 

Här är sjön, som vattnet var i, som släckte elden, som 
brände upp berget, som smedjan stod på, som smeden stod i, 



v. 5 TANKELEKAR. 163 

som smidde yxan, som högg af käppen^ som slog haodeD, som 

bet katten, som tog råttan, som skar af remmen, som satt i 
nyckeln till rike mans port. 

Uppland. S.-HC. 
Fragment af en variant härtill: 

Såg dn den backen, som smedjan på stod, som smen uti 
bodde, som smidde den yxa, som högg den käpp, som slog 
den hund, som bet den man, som fläsket bar? 

Åsele lappmark. E. S. 



266. Den glupska käringen. 

En käring sknlle gå ut bittida ock tog sig 41)rst en liten 
frukost, som bestod af sju mjölkfat ock sju grötfat, ock så gaf 
hon sig i väg. När hon hade gått ett stycke, mötte hon en gris. 

»God morgon, mor!» sade grisen. — »God morgon!» svarade 
gumman. — »Kors, hvad ni är bittida ute!» sade grisen. — 
»A, jag är inte bittida ute,» svarade gumman, »jag har ätit 
sju mjölkfat ock sju grötfat, ock jag kan väl äta upp dig 
med, griskulting!» 

Ock hon åt upp grisen. 

Ett stycke längre fram mötte hon en sngga. »God mor- 
gon, mor!» sade suggan. — »God morgon!» svarade gumman. 

— »Kors, hvad ni är bittida ute!» sade suggan. — »Å, inte är 
jag bittida ute,» svarade gumman, »jag har ätit sju mjölkfat 
ock sju grötfat ock en griskulting, ock jag kan väl äta upp 
dig med, suggralta!» 

Ock hon åt upp suggan. 

Sedan mötte hon en ko. »God morgon, mor!» sade kon. 
»God morgon!» svarade gumman. — »Kors, hvad ni är bittida 
ute!» sade kon. - »Å, inte är jag bittida ute,» svarade gnm- 
man^ »jag har ätit sju mjölkfat ock sju grötfat ock en gris- 
kulting ock en suggrulta, ock jag kan väl äta upp dig med, 
koskrabba!» 

Ock så åt hon upp kon. 

Så kom hon till en oxe. »God morgon, mor!»' sade oxen. 

— »God morgon!» svarade gumman. — »Kors, hvad ni är 



154 NORDLANDER^ BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 6 

bittida nte!» sade oxen. — »Å, inte är jag bittida ute,» sva- 
rade gamman, »jag har ätit sju mjölkfat ock sju grötfat ock 
en griskulting ock en suggrnlta ock en koskrabba, ock jag 
kan väl äta upp dig med, oxringare!» 

Ock sä åt hon upp. oxen. 

Så mötte hon en bäst. »God morgon, mor!» sade hästen. 
»God morgon!» svarade gumman. — »Kors, b vad ni är bittida 
ute!» sade hästen. — »Å, inte är jag bittida ute,» svarade 
gumman, »jag har ätit sju mjölkfat ock sju grötfat ock en 
griskulting ock en suggrulta ock en koskrabba ock en ox- 
ringare, ock jag kan väl äta upp dig med, hästtrafvare !» 

Ock så åt hon upp hästen. 

Därpå mötte hon en räf. »God morgon, mor!» sade räfven. 

»God morgon!» svarade gumman. — »Kors, hvad ni är 
bittida ute!» sade räfven. — »Å, inte är jag bittida ute,» sva- 
rade gumman, »jag har ätit sju mjölkfat ock sju grötfat ock 
en griskulting ock en suggrulta ock en koskrabba ock en 
oxringare ock en hästtrafvare, ock jag kan väl äta upp dig 
med, räfslänga!» 

Ock så åt hon upp räfven. 

Sedan mötte hon en varg. »God morgon, mor!» sade 
vargen. — »God morgon!» svarade gumman. — »Kors, hvad 
ni är bittida ute!» sade vargen. — Å, inte är jag bittida ute,» 
svarade gumman, »jag har ätit sju mjölkfat ock sju grötfat 
ock en griskulting ock en suggrulta ock en koskrabba ock en 
oxringare ock en hästtrafvare ock en räfslänga, ock jag kan 
väl äta upp dig med, vargdängal» 

Ock så åt hon upp vargen. 

Sedan råkade hon på en hare. »God morgon, mor!» sade 
haren. — »God morgon!» svarade gumman. — »Kors, hvad ni 
är bittida ute!» sade haren. — »Å, inte är jag bittida ute,» sva- 
rade gumman, »jag har ätit sju mjölkfat ock sju grötfat ock 
en griskulting ock en suggrulta ock en koskrabba ock en 
oxringare ock en hästtrafvare ock en räfslänga ock en varg- 
dänga, ock jag kan väl äta upp dig med, harhoppa!» 
T)ck så åt hon upp haren. 

Därnäst mötte hon en trana. »God morgon, mor!» sade 
tranan. — »God morgon!» svarade gumman. — »Kors, hvad 
ni är bittida ute!» sade tranan. — »A, inte är jag bittida ute,» 



v. 6 TANKELEKAR. 155 

svarade gumman, »jag har ätit sjn mjölkfat ock sju grötfat 
ock en griskulting ock en suggrnlta ock en koskrabba ock 
en oxringare ock en hästtrafvare ock en räfslänga ock en 
vargdänga ock en harboppa^ ock jag kan väl äta upp dig med, 
tranranta!» 

Ock så åt hon upp tranan. 

Till slut mötte hon en ekorre. »God morgon, mor!» sade 
ekorren. — »God morgon!» svarade gumman. — »Kors, hvad 
ni är bittida ute!» sade ekorren. — »Å, jag är inte bittida ute,» 
svarade gumman, »jag har ätit sjn mjölkfat ock sju grötfat 
ock en griskulting ock en snggrulta ock en koskrabba ock en 
oxringare ock en hästtrafvare ock en räfslänga ock en varg- 
dänga ock en barhoppa ock en tranranta, ock jag kan väl 
äta upp dig med, ekorrtyta!» 

»Jo, försök på det!» sade ekorren. Ock käringen efter ock 
ekorren före ur det ena trädet ock i det andra. Sedan denna 
jakt hade stått på en lång stund, föll käringen ner ur ett träd 
ock stötte sin mage mot en stör, så att det gick hål på den. 

Ock tranan till att ranta, 

ock haren till att hoppa, 

ock vargen till att dänga, 

ock räfven till att slänga, 

ock hästen till att trafva, 

ock oxen till att ringa, 

ock kon till att skrabba, 

ock suggau till att rulta, 

ock grisen till att kulta, 

ock mjölken ock gröten till att rinna, 

ock käringen till att dö. 

Småland. Efter UC:ii tiiskr. 



266. Giok jag mig i skogen. 

Gick jag mig i skogen. Hvad såg dn uti skogen? — Ett skönt 
ett ett bärg, ett däjeligit bärg; bärget låg i skogen, i skogen. 

Hvad såg du på det bärget? — Ett skönt ett ett träd, ett 
däjeligit träd; trädet stod på bärget, på bärget. 



156 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

Hvad såg da på det träd? — En skönao en kvist, en 
däjeligan kvist; kvisten satt på trädet^ på trädet. 

Hvad såg du pä den kvisten? — Ett skönt ett ett bo, ett 
däjeligit bo; boet satt på kvisten, på kvisten. 

Hvad såg da i det bo? — En skönan en fogel, en däje- 
ligan fogel; fogelen låg i boet, i boet. 

Hvad fick da af den fogel? — Ett skönt ett ett dan, ett 
däjeligit dan; dånet var af fogelen, af fogelen. 

Hvad vardt det af det dan? — Ett skönt ett ett bolster, 
ett däjeligit bolster; bolstret var af dånet, af dånet. 

Hvad såg da på det bolster? — En skönan en jongfra, 
en däjeligan jangfra; jungfron låg på bolstret, på bolstret. 

Hvad såg da på den jangfran? — En skönan en höna, 
en däjeligan höna; hönan satt på jangfran, på jangfran. 

Hvad såg du på den höna? — En skönan en tapp, en 
däjeligan tupp; tappen satt på hönan, på hönan. 

Hvad vardt det af den hönan ock tappen? — En skönan 
en kyckling, en däjeligan kyckling. 

Kycklingen vardt 'tåf hönan, 
hönan satt på jangfran, 
jungfrun låg p& bolstret, 
bolstret var af dunet, 
dunet var af fogelen, 
fogelen låg i boet, 
boet satt på kvisten, 
kvisten var på trädet, 
trädet var på bärget, 
bärget låg i skogen, i skogen. 

Afäkrift hos S.-HC. efter Olai Sbrnamdbrs handskrifna visbok från 
1750-talet i Gäfle gyuinasii bibliotek; rättskrifDingen icke bibehållen. 



267. Skomakaregubben. 

S, k, Q säger sko ; 
Q, ni säger om, säger kom, skom; 
ni, a säger ma, säger oma, koma, skoma; 
a, k säger ak, säger mak, omak, komak, skomak; 
k, a säger ka, säger aka, maka, omaka, komaka, skomaka; 



v. 5 TANKELEKAR. 157 

a, r säger ar, säger kar, akar, makar, omaknr, komakar, 

skomakar; 
r, e säger re, säger are, käre, åkare, makare, omakare, ko- 

makare, skomakare; 
e, g säger eg, säger reg, areg, kareg, nkareg, makareg, 

omakareg, komakareg, skomakareg; 
u, b säger ubb, säger gubb, egubb, regubb, aregnbb, kare- 

gabb, akaregabb. makaregiibb, omakaregnbb, korna- 

karegnbb, skoriiakaregubb. 
e, n säger en, säger ben, nbben, gubben, egnbben, regubben, 

aregnbben, karegubbeu, akaregubben, makaregubben, 

omakaregubben, komakaregubben, skomakaregabben. 

Sddennanland, Nyköping. Äfven Blekinge. E. S. 



Läten. 



Djur. 



268. Anden. 

Ett slags änder sägas ständigt 
hålla sig i hafvet, men aldrig på 
land ; därför klaga de : 

Alla foglar komma till land, 
men vi kommer aldrig. 

Gottland. E. S. 



269. Björnen. 

A. 

Sälj pipor ock björnflo 
locka mig hit; 

men långlurar ock bockhorn 
skrämma mig långt upp i fjället. 

Åsele lappmark, Vilhelmina. E. S. 



B. 



Blieterpipor och fingerhorn 
låta mig väl uti öra; 
tjutlurar och tjuthorn 
köra mig långt bort i myra. 

Helsingland. S.-HC. 



C. 

Harpor och pipor det lyster 

mig att böra; 
stutar och lurar de rifva i mitt 

öra. 

Stut är ett blåsiDstrument lik- 
nande luren. 

Södra Lappland. Lindholm b. 26. 



270. Dnf\ran. 
A. 

Det berättas, att då världen var 
helt ung, skatan tagit bort från 
skogsdufvan fem ägg. Sedan dess 
råder mellan dessa foglar stor fiend- 
skap, ock dä en dufva varsnar en 
skata, låter hon: 

Hu hn huy 

du du dU; 

som tog mina sju, sju, 

och blott lemnade mina tu, tu! 

Södermanland, Brännkyrka. S.-HC. 

Man tror, att dufvan lägger sju 
åggy men att hon alltid mister fem, 
hvilka stjälas bort af andra foglar. 



v. 5 



LÄTEN. * 



159 



B. 

Du du, 

som tagit bort tiiina sju sju, 

ock lagt dit dina tu tu! 

Var. r. 3: 

ock gifvit mig dina ruttna tu tu. 

Roslagen. E. S. 



C. 



Du du tog sju 
ock ga mä tu! 



Jämtland. E. S. 



D. 

Skogsdnfvan bytte sigg med ska- 
tan, men vardt bedragen. Själf hade 
hon sju, under det att skatan hade 
blott två. Härofver sörjer dufvan i 
alla tider ock kuttrar: 

Hu, hu! 
Jag bytte med dig, 
för sju 
fick tu. 
Hu, hu! 

HC. 



271. Flundran. 

Jag undrar, 
sa flundra, 
om gädda är en fisk. 

Ångermanland. Af v. Bohuslän. E. S. 
Var. r. 3: 

om gädda är fisk eller fogel. 

Blekinge. E. S. 

om simpan är fisk. 

Roslagen, Södermanland. E. S. 

omm vipa ä fisk bäll fogel. 

Ångermanland. E. S. 



272. Fåren (hem). 
A. 

Lam ungen: 

Jag vill gå hem. 

Tackan : 
Jag vill gå mä. 

Gumsen : 

Plocka lite på tofvena först. 

Uppland. E. S. 

B. 

Tackan : 

Nu gå vi hem. 

Lammet : 

Jag går me\ 

Gumsen : 

Vi ska gnaga lite vid gärdsgåln 

först ! 

Gottland. E. S. 

C. 

Tackan : 

Jag vill gå hem. 

Lammet : 

Jag vill gå mä. 

Gumsen : 

Jag vill gå kvar 

å plocka bla, bla, blar. 

Södermanland. E. S. 

D. 

Lammens ock tackans samtal : 

»Jag vill gå hem!» sa' lilla 

lammen. 
»D' ä' inte' så brådtom!» sa' 

gamla tackan. 

Uppland. S.-HC. 



160 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



E. 

Lammet: 

Kom, ska vi gå hem! 

Tackan : 

Det är buttre att gå å plocka 

blålock. 

Lammet : 

Men om det kommer en grå. 

Tackan : 

Glid nåde osb då! 

blålock blåaippa; grå varg. 

VäBtergötlanH. E. S. 



273. Fåren (bort). 
A. 

Tackan sade: 

Kom, ska vi gå åt gärdet ock 
plocka bla, bla, bla! 

Så kom lammet ock sade: 

Får ja följa mä? 

Så kom gumsen ock sade: 

Du ska välan dä! 

Man bemödar sig att härma de 
olika djnrens läten. På de sista 
vokalenia i hvarje rad håller man 
iit län^e. 

Södermanland, Tumba. E. S, 

B. 

Tackan : 

Vi ska gå åt skogen å plocka 
di gröna bla, bla! 

Lammet: 

Får a följa mä! 

Gumsen: 

Ja, du ska fälle dä! 

Närke. E. S. 



C. 

Tackan : 

Ja ska gå ut å bläddra ur busken. 

Lammet: 

Ja vill gå mä. 

Tackan : 

När ja får bläddra busken, ska 
du få mil, mä, mä. 

Gottland. E. S. 

D. 

Lillguinsen : 

Ba ba ba, 
fo ja vara va? 

Storgumsen : 

Du ha 'nt na jara dar. 

vara va vara med, följa med. 
Ångermanland. E. S. 



274. Fåren i klöfVeråkem. 

Det ena fåret har hoppat öfver 
gärdesgården in i klöfveråkern ; det 
andra står utanför ock säger: 

:[: Du du må-å-å-r, du!:||: 

Det förra svarar: 
:|!: Jo du är så sä-ä-äker :||: 

Härpå ropar det senare: 

:|:Du jä-ä-ä.vel!:||: 

Göteborg. E. S. 



276. Får ook svin. 

Fåren : 

:!|: Tokken jä-ä-ä-vel. :||: 

Svinen : 

:|{: Ä jösses, å jösses. :{|: 

Gottland. E. S. 



v. 5 



LÄTEN. 



161 



276. Gässen. 



G&skarlen : 

Får jag ta din tattengra? 

(repeteras flera gånger). 
Hooan svarar: 

Så tak en då, så tak en då! 

Gottland. E. S 



277. Harens hus. 
A. 

Om viDtem» när haren fryser, sä- 
ger han: 

HUy bn, hu, 
när det blir sommar, skall jag 

bygga mig bo*. 

Om sommaren åter: 

Tu ta tu, 
hus i hvar baske nu! ^ 

Var.<>) hus hus. 

Boslagen. Åfv. Ångermanland. E. S. 



B. 



»Hu hu hu hu hu hu!» sa lilla 

haren. 
»NSrsommaren kommer, skalljag 

bygga mig ett litet hus.» 
När sommaren kom, sa haren: 
:||: »Hus i hvar buske.»> :|{: 

Gottland. E. S. 



278. Hare heter j£ig. 

Håra, bara heter jag, 
korsmun har jag, 

8v, iandam. V. 5, 



lång språng springer jag; 
skogen är min åker ock äng, 
busken är min hvilosäng. 
När jag kommer i kammaren 

din, 
så snor du af mig pälsen min; 
ock när jag kommer i köket 

ditt, 
så ligger jag som en stekter 

brand. 

Var. r. 6 o. följ.: 

När jag kommer i köket ditt, 
kastar jag af mig pälsen min; 
men när jag kommer i salen 

din, 
så ligger jag på gullefat. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



279. Hundarna. 

Herregårdshunden : 

Tjött å fläsk* ha vi nokk, nokk, 

nokk 

(med fin, hyfsad röst). 
Torparehunden : 

:||: Ha vi inte, så ha vi bavi :||: 

(groft ock fult). 

Var. *) Ärter å kål. 

Roslagen. £. S. 



280. 



Då husbonden sitter vid kanna 

ock stop, 
fär jag stå ute ock svälta nog. 

Ångermanland. E. S. 



11 



162 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 6 



281. Hönsen om höken. 

A. 

När tuppen blir varse höken, 
varnar han hönan sålunda: 

Ak-ak-ak-akta dä för höken! 

Härtill svarar hönan: 

Ja tV-fö«fb8vara mä nokk. 

Emellertid kommer höken ock 
tygar till hanne illa. Men tuppen 
skyndar till ock frälsar hanne ur 
hökens klor. Hon ropar då: 

Se okken ja sir at, 
8e okken ja sir ut! 

Tuppen har dock ej något med- 
lidande, utan förebrår hanne hannes 
ohörsamhet, sägande: 

Ja sa-sa-sa-sade dä ja förut! 

Uppland. £. S. 

B. 

Tuppen till en oerfaren höna: 

Gå inte ut, gä inte ut: höken 

tar dä! 

Hon går emellertid ut, men kom- 
mer sedan in, illa tilltygad : 

Sik, sik, sik, se ni, hur jag ser ut! 

Tuppen gal därvid: 

Va de icke de ja sa! 

Mälar-trakten. E. S. 

C. 

Tuppen, när höken kommer: 

På tok, på tok, på tok! 

Södermanland. E. S. 



282. Hönsen i trädgården. 

Hönsen ämna sig in uti en träd- 
gård, ock hönan har redan flugit 
upp på gärdesgården: 



Tuppen : 

Är Österbärg bä-ä-r? 

Hönan : 

Han är inte hä-ä-r. 

Tuppen : 

.j|: Plock upp spenaten! :|: 

Emellertid kommer österbärg ock 
sjasar bort hönsen. Då skria de 
så här: 

Hönan : 

r{|: Töcken karl!:||: 

TUppen : 
:||: Tocket spetakel ! :||: 

Östergötland. E. S. 



283. Hönans ook tappens 

sång. 

»Jag värpit i år, jag värpit i Qol; 
in^a skor har jag», 
sade hönan. 
»Jag plocka äggen i en korg 
och köpte skor före», 
sade tuppen. 
»Har du sett någon skomakare 
med trekantiga skor?» 
sade hönan. 
»Se tuppen på taket, på taket!» 

sade hönan. 
»Jag faller icke ner!» 
sade tuppen. 

Uppland. S.-HC. 



284. Hönan om äggen. 

När hönan värpt, säger hon: 

A. 

Ägg, ägg, ägg uppå tak. 

Södermanland, Tamba. £. 8. 



V.ö 



LÄTEN. 



163 



B. 

:||:Ta å taket! :||: 

Västergötland. E. S. 

C. 

Eoniy kom å ta 't! 

Östergötland. £. S. 



286. Tuppen. 

Knkkulikn, 

opp o pigka: klokka ä Ju! 

Helsingland. E. 8. 



286. Tuppen, göken ook 
orren. 

A. 

Tuppen, göken ock orren slogo 
en gång vad om hvem som skulle 
vakna först följande morgon. Den, 
eom vunne, skulle få en ko. Före 
någon annan vaknade tuppen ock 
sade: 

Kona ä mi, kona ä mi! 

DSmäst vaknade göken; han 
trodde sig vara den förste ock sade: 

Go ko, go ko, go ko! 

Sist kom orren ock såg, att han 
tappat. För att ändock få något 
sade han: 

Tjäre vänner, byten er emellan 
va rätt är, va rätt är! 

Västergötland. E. S. 

B. 

Tuppen : 

:|1: Tackad vare Gud :|l: 



Göken : 

:{|:God ko:||: 
Orren: 

Kära bröder och systrar, byten 
kon b vad rätt är, 
:|{: hvad rätt är. :|{: 

HC. 



287* Katten. 

Om vintern: 

Kalt om foten, långt te lada: 
hade jag kärnmjölk, åte jag 

gärna ! 

Om sommaren : 

Kärnmjölk smakar värre än 

varmt vatten! 

Södermanland. E. S. 



288. Koma. 

När det lider emot hösten ock 
korna börja längta att komma från 
skogen ock få beta på gärdena (»in 
i åkern»), böla de sålunda: 

Den ena kon : 

In i åkern, in i åkern! 

Den andra: 

Når, når? 

Härtill svarar tjuren : 

Åt hösten, åt hösten! 

Ångermanland. E. S. 



289. Tjuren. 

Inte ä ja rädder för frna häller 

späktorn, 
man Ko-Pär, Ko- Pär, Ko-Pär. 

Närke. E. S. 



164 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIH. 



V. 6 



290. Oxen. 

Ja åndrar, ja åndrar, har 
stor pnggar ja har; i h08t, i 
höst komber dödin. 

FinDland, Portom. Hels. Imf. 



291. Kråkan på kalas. 

A. 

NSr hoD sitter på sädesskylen : 

Kalas, kalas! 

Roslagen. E. S. 



B. 



När kråkorna komma på våren 
ock blifva varse någon utsvulten 
hästkrake, samtala de sålunda: 

Den ena: Kalas, kalas! 

Den andra: Jag vågar, jag vågar! 

Den tredje: På aset, på aset! 

Ångermanland. E. 8. 



c. 



När kråkan vintertiden hittar en 
hästlort på isen, blir hon innerligt 
glad ock säger: 

Kalas, kalas! 

Åfven då hon under sädesanden 
finner ett korn, ropar hon: 

Kap, kap! 

Men när hösten kommer, är hon 
fet ock laggrann på maten ; när hon 
då råkar på ett ej fuUgodt ax, säger 
hon: 

Sitaks, Jitaks! 

Roslagen. E. 8. 



292. Kråkan höst ook vår. 

Kråkan om hösten : 

Tre styfver för kornstacken. 

Om våren: 

Sex styfver för russlorten. 

Gottland. E. S. 



293. Kråkan på ålen. 

Kråkorna blifva varse en ål, som 
krupit upp på flodstranden. De Önska 
anfalla honom, men den ena kråkan 
säger till den andra: 

Da vågar inte, du vågar inte! 

Hon svarar: 

Jo, jag vågar, jo, jag vågar! 

ock därvid hugger hon med sitt näbb 
i ålen, men med den påföljd, att hon 
blir dragen ned i vattnet ock drunk> 
nar. Härvid säger kamraten: 

Sa ja inte de', sa ja inte de'! 

Bohuslän. E. 8. 



294. Laxen. 

Om jag hade abborrfjäll å morta- 

fener, 
skulle ja gå jenom stokk å 

stener. 

Helsingland. G. S. 



296. Lusen. 

A. 

Lutter å putter tål ja nog, 
basterök a nagelbann tål ja inte. 

Ångermanland, Ytterlännäs. E. 8. 



v. 5 



LÄTEN. 



165 



B. 

Koka mig i lut, 
är jag 8ja dagar sjak; 
men nageltrånget ock badsta- 
röken är det värsta. 

VästerbotteD, Jörn. E. S. 



296. Lärkan. 

Dq bonde^ 
da 8älj oxarne, 

du svepe pftD^arne i en klut! 
Sen kOpe au dig ståtar, 
sen får du springa som en ra- 
sande menniska 
ocb streta, 
och streta, 
och stre-eta 
och stre-eta. 

HC. 



208. Orren tdU gottlän- 
ningen. 

Gör bot ock bättring, 

gottlänning, 
annars bränner jag upp dig. 

Sjyt! 

Östergötland. E. S. 



207. Orren om gröten. 

A. 

Orren spelar: 

Mor kokar gröt, 
Bjälf äter opp en. 

Västergotland, Vätle h:d. E. S. 

B. 

Min hnstru Brita kokar gröten, 
sjelf &t hon opp 'en. 

Dalarna. S.-HC. 

C. 

Ingen kokar så god gröt, 
som Kerstin i Grottorp. 

Grottorp är en by i häradet. 
Västergotland, Flandre h:d. E. S. 



200. Rattan. 

A. 

Den som inte vill äta det jag 

biter, 
han får äta det jag skiter. 

Medelpad, Närke, Bohuslän. E. S. 

B. 

Han som skravle dä jä bit, 
han fo äta dä jä jit. 

skravle rata. 

Ångennanland. E. S. 



300. 



Om jag vore som du hare är, 
hnru ofta skulle jag gå qvinnan 

när! 

Syftar på den allmänna tron, att 
om en hafvande qvinna f&r se en 
hare, sä skall fostret blifv^a harmynt. 

HC. 



301. Svalan. 

Knti viti, kuti viti, ja vill Jiiit. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



166 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 6 



302. Svalan höst ook vår. 



A. 



När jag drog bort om höstcD, 
var bnsen falla med bö ock halm; 
men när jag kom åter, 
var det nppätt^ ntskett, 
svart 8om oeck. 

Västergötland. Åfven Bohuslän. E. S. 



B. 

Far burt bi Mikäli*; 

||: dä ä all basar falla. f. 

Éamm igän bi Sant Valborg; 

:{|: dä ä all husar tomä, :{': 

nppätä, utskitä, 

:||: stor rak mitt för dören. :|{: 

Var. *) Bartmässå. 

Gottland. E. S. 



303. Svalans bo. 



A. 



Svalan ock sädesärlan samtalade 
en gäng. Svalan yttrade: 

»Den som rör mitt bo, 
han skall mista sin ko!» 

Sädesärlan sade: 

»Den som rör mej, 
han skall mista sej!» 

Uppland, Alunda. S.-HC. 



B. 



Man varnar barnen för att ofreda 
svalan i hannes bo ock säger: 

Den som slår ned ett bo, 
han är förlastig en ko. 

Roslagen. E. S. 



c. 

Då skatan kände tala, sjöng hon : 

Den, som rubbar mitt bo, 
han skall mista sin ko. 

HofbergfNerikes gamla minnen s. 217. 



304. Svalan 

(sax ook nystan). 

A. 

Fabeln berättar, att en flicka var 
jungfru Marias tjänarinna, men stal 
hannes silkesnystan ock fingersax. 
Till straff härför vardt flickan för- 
vandlad till en ladusvala, hvars bruna 
strupfläck erinrar om silkesuystanet, 
liksom den klufna stjärten om finger- 
saxen. Dessutom måste svalan all- 
tid sjunga härom: 

Vit i viti via 
jaggfra Maria, 

'som stal mett seltjesnöstan o 

figgersaks. 

Finnland, Petalaks. Hels. hiif. 

B. 

Viti viti via 

syster Maria, 

som stal åv mi figgersaksen. 

Du sväri du lög. 

Finnland, Pörtom. Hels. Imf. 



C. 

Vitge vitge vi 

ömora mi 

ylte mig för silkesnyste, saksa 

si; 
men om jag silkesnyste, saksa 

skall jag Jugka på ett strå. 

Jämtland, Eälarna. E. 8. 



v. 5 



LÄTEN. 



167 



D. 

jQDgfra Maria beskylde mig för 

silkesDyst ock sker; 
ock har jag tat det, så må jag 

sjnnka lika ner. 

GottlaDd. E. S. 

E. 

Jangfrn Maria skylde mig före, 
att jag stal en sax och ett 

silfvernystan. 
Jag svärer ve Gud, jag tog ett 

inte; 
4^ jag tog ett väl i le-el. :||: 

leel lell, likval. 

HC. 

F. 

Jnogfra Maria sa, att jag 
stal bå sax å nystan, men jag 
gjorde det aldrig. 

Blekinge. E. S. 

G. 

Jnngfra Maria skylla mig 
för att jag har tajje hannes sax 
å hannes silkesnysta,men ho lög. 

Närke. E. 8. 

H. 

Jangfrn Maria to^ silfversaxa 
ock silfvernyste däri le. 

Åsele lappmark. E. S. 



305. Svinen. 
A. 

Suggan : 

Jag gmfvar mej, jag grnfvar 

mej ! 



Galten : 

Hvaröfver, hvaröfver? 

Grisen, springande med svansen i 
vädret: 

April-il-il ! 

Närke. E. 8. 

B. 

8uggan grymtar: 

Ja gruvvar me, ja gravvar me. 

Lilla grisen går bakefter ock 
säger: 

Grav inte de, grav inte de! 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



306. Taltrasten (kniftjuf). 

A. 

En oärlig människa (i Väster- 
botten en vallpojke) hade stulit en 
knif med hvitt skaft ock gick med 
denna genom en skog. Där fick 
hon hora en rÖst, som sade: 

Stali kni-iv^ stali kni-iv! 

Tjufven frågade då: 

Har såg skafte at? 

hvartill trasten svarade: 

Witt, witt, witt. 

Tjafven trodde sig nu vara röjd, 
slängde knifven ifrån sig ock tog 
till benen. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 

B. 

Kniftjafj kniftjnf, kniftjnf. 
Hare va skafte, hare va skafte? 
Benewitt, benewitt, benewitt. 
Kapris, rapris, rapris! 

benewitt hvitt som ben ; rapris 

dvärgbjörk. 

Västerbotten, Jom. E. 8. 



168 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



C. 

Si tjyven, si tjyveo, si tjyven! 

(man klämmer pä sista y:et). 

Närke. E. S. 



307. Taltrasten 

(det svider). 

Hä Jvider, hä Jvider, smätt tjä- 
ran i, tjä tjä tjä. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



309. Taltrasten till en vall- 
gosse. 

Kör upp 'eo, 

kör npp 'en, 

gif 'n spikekött! 

Se, han biter, 

se, han biter, 

se, han har ingen knif! 

Tjehi, tjehi, tjehi. 

Arwidssons makr. 



308. Taltrasten (fisk). 

»Kalle Ersson, Kalle Ersson, 

fick du fisk, fick du fisk? 

Ja visst fick du, ja visst fick du!» 

Småland. S.-HC. 



310. Taltrasten om bonden. 

Bonden, token, säljer oxen 
ock kör staten, ock sen går 
han där ock knegar ock knegar 
ock knegar! 

I knegar drar man ut pä e:et. 
Jfr nr 296. 

Närke. E. S. 



Växter. 



311. Trädet. 



När bonden kom till skogen ock 
skulle fälla trädet, sade detta: 

Högg inte me, 
högg min syster! 

HC. 

312. Alen. 
Hugger du mej, så blöder jag. 

Bohuslän. E. S. 



bränner du mej, 
så svär jag. 



Bohuslän. E. S. 



313. Enen. 

Hugger du mej, 
så sticker jag dej; 



314. Vattenklöfrem. 

^»Alimäse» (menyanthes trifoliata) 
säger : 

Asp, asp, stapärtask. 

Aspen svarar: 

Mes, mes, dyggjegg. 

»Mäse» : 

Hä a magg fin härrar torkka 

mett Jegg. 

Finnland, Pörtom. Hels. Imf. 



Å 



v. 5 



LÄTEN. 



169 



Klockor. 



315. Eyrkklookoma vid 
begraJBolng. 

Vid en rik mans begrafning: 

Gå till himla, gå till himla! 

Vid en fattig mans begrafning: 

Ryk åt hälvete, ryk åt hälvete! 

Södermanland. E. 8. 



316. Eyrkklookorna till 
änkan. 

En gumma begrof sin man. Där- 
vid sjöngo klockorna: 

:|: Tag dig en annan en ! :|: 

Västmanland. E. 8. 



317. Kyrkklockorna vid 
den rikes begrafiiing. 

En präst hade en gäng en god 
vän, som hade dött. Det var en 
mäkta rik man, ock när han skulle 
jordfastas, ringde det i kyrkans alla 
tre klockor. När prästen reste till 
kyrkan for att jordfasta honom, hörde 
han ringningen på af stånd ock frå- 
gade drängen: 

Hvad säger klockan? 

En rik man är död, en rik man 

är död! svarade drängen. 

Hvad säger andra klockan dä? 
frågade prästen. 

Kasta honom in, kasta honom 

in! svarade drängen. 

Men hvad säger då tredje klockan? 
frågade prästen. 



Längst in, längst, längst in ! sva- 
rade drängen. 

Västergotland. E. 8. 



318. Ejrrkklookoma i Stor- 
ock Lillkyrå. 

Storkyrå kyrkklocka: 

:||: Nov hava vi rovvor. :||: 

Lillkyrå kyrkklocka: 

:||: Sar strömigg, blå välligg. :||: 
Finnland, Portom. Hels. Imf. 



319. Kjrrkoklockoma i 
OranBonda. 

Den större: 

Syndare kom, 
gä ej om! 

Den mindre: 

Da hinner nog, 
da hinner nog! 

Norra Ångermanland. E. S. 



320. Kyrkoklockoma i 
Själevad. 

Den större: 

Nn komm stakkara bala Stranna. 

Den mindre: 

Kast dom åt fanners, kast dom 

åt fanners! 

håla från; Stranna byn Strand. 
Ångermanland. £. 8. 



170 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



321. En kyrkklocka. 

A. 

Bim bom, tal int om, 
stakabisin föll i bronn. 

Stakabisin gammal gubbe med 
käpp. 

Finnland, Borgå. Hels. Ituf. 

B. 

Bim båm bim bäm, 
stakabisin fnll i brann. 
Bim båm bim båm, 
kära klockare, tal int om! 
Bim båm bim båm. 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 



382. En rysk kyrkklocka. 
:||:GoloJoff å UJanoff:|: 

(med långsamt tempo). 

:{|: A Duldin å Duldin :[: 
(med hastigt tempo). 
Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 



323. Vällingklockan 

(blå välling). 

A. 

Blå välling, 
salt sill, 
tomma hundar 
kommer in. 

Västergotland, Vätle h:d. E. S. 

B. 

Årtvälling, 
snr strömming, 
bäljhandar, 
slink in! 

Uppland, Väddö. E. S. 



C. 

Kall välling, 
sur strömming, 
Karl Petter, 
gå in! 

Norra Ångermanland. E. S. 

D. 

Blå välling, 
sur sill, 
bekängel, 
gå in! 

bekängel timmerman. 

Blekinge. E. S 

E. 

Surströmming, 
benvälling, 

lathunnan, lathunnan, 
kommen in! 

Jämtland. E. S. 

F. 

Blå välling, 
sur strömming, 
varghundar, 
hem med er å ät! 

Lägg yxa 

på backen, 

sätt mössan 

på nacken, 

skynda dig hem å ät! 

Södermanland, Tumba. E. S. 

G. 

Blå välling, 
sur strömming, 
bälj hundar, 
slink in! 

Tag påsen 
på nacken, 



V.ö 



LÄTEN. 



171 



kast yxen 
pä backen 
å slink in! 

Uppland, Ed. E. S. 

H. 

f Skäll välling, 
sur sell. :||: 

skäll mager. 

VäBtergotland. E. S. 

SväDgelens slag härmas genom 
skarpt markerande af de betonade 
orden. 



324. Vällingklockan 

(kok välling). 

Kok vällig, 
gamtjällig! 

Norra Ångermanland. E. S. 



326. VäUingklookan 

(välling ook siU). 

A. 

Välling ä sill, 
kasta å spring! 

Västergötland. E. S. 

B. 

Välling & snr sill. 
bäljhnndar, kom hem! 

Gottland. E. S. 



326. Vällingklockan 

(akämdt bröd). 

Kasta å Jprigg; 
Jynda dig inni 
:||: Tnnn vällig å Jämt brö. :||: 

Västergotland, Vätle h:d £. S. 



327. Vällingklockan 

(rättare ring). 

Rättare, rin^, 
torpare, spnng! 

Uppland. E. S. 



828. Vällingklockan 

(timmerman). 



Timmerman, 
klumpa fram! 



Blekinge. E. S. 



320. Matklockorna. 

Matklockan pä en vänlig herre- 
gård: 

:{|:Kok välling, stek strömming !:|: 

På en ovänlig herregård: 
:||:Dra ät bällviti ! :||: 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 



172 



NOBDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V.ö 



Åkd 



on. 



330. Bondkärrorna. 

När det går oppf or : 

:|: Aldrig oppfÖr :||: :||: 

(långsamt ock trögt). 



Når det går utfor: 
:||: Tullan gubbar :||: :| 

(hurtigt ock g 



adt). 



Västergotland. E. S. 



331. 



I uppfdrsbackar gnisslande: 

: Stå h varann bi!:ll: 



I utförsbackar ledigt: 

: An slarfvar det sta ett hvarf. :{|: 

Uppland. E. S. 



332. Rosvalls vagn. 

I uppforsbacke : 
:1|: Hjälp te, Rosvall! ;||: 

På jämn väg: 

:j|: Rosvall, Rosvall, Rosvall. :||: 

I utforsbacke: 

.'II: Sätt de på, Rosvall, sätt de 

pä. Rosvall ! :||: 
Södra Ålfsborgs län. E. S. 



333. Bort ook hem. 
A. 

När bönderna i Bjärke härad fara 
till staden med sina stora lass, säga 
hjulen : 
:;{: Hjälpas åt! :||: 

(långsamt). 

Men när de med tomma åkdon 
vända åter från staden: 

:||: Hvar 'n fraktar sej :||: 

(fort ock hurtigt). 
Västergötland, Flundre h:d. E. S. 



B. 

När man i Ockelbo kör bort med 
lass: 

.'II: Jälp väräroni! :|{: 

Men när man kör hem utan lass: 

:||:Fri vär 8äg!:||: 

Värärom hvarandra; vär Säg 
hvar sig. 

Helsingland. E. S. 



Var. r. 1: : 
r. 2: : 



: Jålp varaen! :||: 
: Jålp var säg! :|{: 

Ångermanland. E. 8. 



334. Osätters kärra. 

Till staden: 

:||: Ledsam ock lång dagl:||: 

På hemvägen från staden : 

.'I : Rolighet ock glädje! :||: 

Södermanland. Ericsson. 



v. 6 



LATBN. 



173 



336. Oummajis vagn. 

När gumniaD åkte till staden, 
gick det trögt, emedan hjulen voro 
osmorda ock hästarna ovilliga. Då 
sade hjulen: 

:{: Kerstin ock ja', 
yi är tmga' 8ta'. :||: 

När det bar af hemåt, voro hästarna 
villiga, ock då sade hjulen : 

:||: Det gick för sig den här 

gången. :{l: 

Södermanland. Ericsson. 



336. Bondvagnarna. 

Under veckan klaga böndernas 
vagnar: 

Dä ä lågt te lördan 

(repeteras hur många gånger som 
hälst, men alltid långsamt ock gnäl- 
lande). 

På lördagen säger vagnen : 

I dag är ä fördag! 

(repeteras hur många gånger som 
hälst, men alltid glad t ock med rask 
takt). 

Västra Närke. E. S. 



Kvarnar. 



337. Mo kvarnar. 

På ett ställe i Mo socken äro två kvarnar under samma tak, endast 
åtskilda af en ^SLgg. Den ena kvarnen säger : 

:|{: Jälp var säg! :{l: :||: 

Den andra däremot: 

:||: Hinner du mer, sä jälp da mäg! :|{: 

Ett stycke därifrån står en liten kvarn ensam; hon säger: 

:||: Fastän je ä liten, så peller je på. :||: 

Norra Ångermanland. E. S. 



Ramsor. 



Sagor, visor ock hvarjehanda. 



338. Moster ook faater. 

A. 

Moster ock faster slakta en galt; 
moster åt, så faster svalt. 

Värmland. E. S. 

B. 

Faster okk moster de brygga 

tillhopa; 
faster slog moster i huve må 

skopa. 

Roslagen. E. S. 
Var. r. 1: 

Faster å moster kokade hopa. 

Värmland. E. S. 



339. Moster, faster klen. 

Moster, faster klen, 
bätter tjvo än en. 

tjvo två. 

Ångermanland. E. S. 



340. Fasterman han kan. 

:i|: Fasterman han kan 
göra byttor ock små spann, 
iasterman kan brygga, 
fasterman kan baka, 
fasterman kan värpa ägg. :|{: 

Gottland. E. S. 



341. Qubben på stubben. 

A. 

Gobben på stobben 
å tjäriga på rota; 
gobben flög å stobbeo, 
slog tjäriga på nosa. 

Roslagen. E. 8. 

Var. r. 3: å gobben tog stobben. 

Ångermanland. £. S. 

B. 

Gabben på stubben 
å käringen på rota; 
gubben tog stubben, 
slog käringen på snoka; 

snoka te blö, 

käringa te dö, 
å gubben te springa, 
å klockorna te ringa, 
ä prästen te begrafva like. 

Södermanland. E. S. 

C. 

Gubben på stubben 
å tjäriga på. rota; 
bägge skulle Jogga, 
män iggen kunne nota. 

Västergötland, Vätle h:d. E. S. 



v. 5 



RAMSOR. 



175 



D. 

Gobben på stobben 
& tjäriga på rota. 
Då tjäriga vart trött^ 
jekk gobben imot a. 

AngermaDland, Nfitra. E. S. 



342. Mor ock far i spisen. 

Mor ock far i spiseD, 

två goda män! 
Par slakta grisen, 

mor åt opp den. 

Kalmar. £. S. 



343. Fader vår 1 Koppar- 

bärg. 

Fader vår i Kopparbärg, 
å mor hon satt i stnfva; 

far han sålde bort sin märr, 
å mor hon sålde stnfva. 

Östergötland. E. S. 



346. Min lille bitte man. 

Kom, kom, kom, min lille pytte 

man, 
kom, kom, kom, min lille pytte 

kone 
Du är född 1 Köpenhamn, 
ock jag är född i Skåne. 

BohuBläD. E. S. 



344. Du tunga värld. 

Hå hå ja ja, du tn^ga vär, 
som så min uggdom späker, 

som tog bort min samle kär 
å ga mä en sådan mjäker! 

Småland, Emådalen. E. S. 



347. Upp, Lotta, spring. 

Opp, Lotta, spring, 
ge gossarna gullring, 
ge gubben smaka stocken, 
ock ge käringen söta gröt. 

Kalmar. £. S. 



346. Gubbar snusa. 

Gubbar snusa, 
ligga sjuka, 
å femton käringar gråta. 

Ångermanland. £. S. 



348. Gubben ook gumman. 

A. 

Gubben å gumma 
spela på trumma; 
pojken å flikka 
spela på stikka; 
drängen å piga 
spela på jiga. 

Södermanland. E. S. 



B. 

Gubbeu ock gumman 
de spelte på trumman; 
tvy vale den gubben, 
sä han narra gumman. 

Pojken ock flickan 
de spelte på stickan; 
tvy vale den pojken, 
så han narra flickan. 

Södermanland. Ericsson. 



176 



NORDLANDER, BARNYISOB OCK BARNRIK. 



V. 5 



349. Ture tore lippeiL 

Ture tare lippen! sa räfven. 
Jag såg en gosse på vägen. 
Han kom i går, han gick i dag, 
han hade ett litet knyte att 

bära. 
Han satt på en so 
ock red öfver en bro, 
han höll ati båda små öra. 

Jämtlaud. E. S. 



860. Eisse katt. 

Kisse katt 
döder vardt, 
begrafven blef i dike. 
Hafve ne å fötterna opp, 
så begrafde de kisse katt, 
å kråkan* sjöng öfver like. 

Var. *) korparna I. råttorna. 

VSstmanland. E. S. 



363. Det var en lille bitte 



361. Ook hauan sade hau. 

Ock hauan sa han, 

ock kissan sa miau, 

ock hanan bet kissan i svansen. 

Finnland, Pärnä. Hele. Irof. 



362. När Jag var liten 
sork. 

När ja var an läiten sårk, 

da kårde ja mä kalvar. 

Så kårde ja mig mot an ^uten 

stamble 
å kårde burt dam halvår. 

sårk goBse; kårde körde; Stum- 
ble stubbe. 

Gottland. E. S. 



A. 

Det var en lille bitte käring, 
som hade en lille bitte ko 
ock så en lille bitte bytte. 
Så mjölkte hon den lille bitte 

koen 
i den lille bitte bytten 
ock silde upp det i en lille 

bitte bunke. 
Ock då kom den lille bitte katten 
ock läpte upp den lille bitte 

mjölken. 
Sjas! sa käringen. 

Gottland. E. S. 

B. 

Det var en liten, liten gumma, 
som hade en liten, liten ko 
ock en liten, liten stäfva, 
ock så hade hon en liten, liten 

katt. 
Så skulle den lilla, lilla gumman 
mjölka den där lilla, lilla kon 
i den lilla, lilla stäfvan. 
Ock så kom den lilla, lilla katten 
ock skulle dricka ur den lilla, 

lilla mjölken: 
Sjas! sa gumman. 

Västmanland. E. S. 



C. 

Dä va en liten förliten käring, 
som hade en liten förlita liten 

stuga; 
så hade dai lilla förliilata lilla 

käringa 
en liten förlitater liten lagård; 
så hade dai lilla förlillata lilla 

käringa 
en liten förlitater liten ko 
i sin lille förlillate lille lagård; 



v. 5 



RAMSOR. 



177 



så hade dai lilla förlillata lilla 

käringa 
en liten förlitater liten katt. 
Så skalle dai lilla förlillata lilla 

käringa 
mjölka sin lilla förlillata lilla 

ko; 
så sknile dai lilla förlita lilla 

kärioga 
sila sin lilla förlillata lilla mjölk; 
så kommer den lille forlillate 

lille katten 
ock ville ba lite lille lite mjölk; 
så sae dai lilla förlillata lilla 

käringa: 
Kass! (hogljudt). 

Västergotland. E. S. 

D. 

Det var en liten, liten käring, 

som hade en liten, liten bänk 

och en liten, liten ko 

och en liten, liten stäfva 

och en liten, liten katt. 

Så satte sigden lilla, lilla kärngen 

på den lilla, lilla bänken 

och mjölkade den lilla, lilla kon 

i den lilla, lilla stäfvan 

och slog den lilla, lilla mjölken 

i ett litet, litet fat 

och satte det lilla, lilla fatet 

på en liten, liten hylla. 

8å kom den der lilla, lilla katten 

och drack ut den lilla, lilla 

mjölken, 
och så sa^ den lilla, lilla kärngen: 
Schas katta! 

Stockhohn. S.-HC. 



Hvart ja gick, så följde hon me, 
den lilla satungen svarta. 

Uppland. Uppl. Imf. 



364. En loppa på mitt knä. 

Det satt en loppa på mitt knä, 
häj fröjda mitt hjärta! 

Se. landtm. V. 5. 



366. År det en loppa. 

A. 

Ar det en loppa, 

så låter du hanne hoppa; 

är det en lus, 

så lånar du hanne hus. 

Västerbotten. Äfven Närke. E. S. 

B. 

Har du loppa? 
Ja, den får hoppa. 
Har du lus? 
Ja, den lånar du hus. 

Östergötland. E. S. 



366. Sju slags bett. 

Sju slags bet: 
loppa, lus ock gnet, 
hängelöss 
ock flängelöss 
ock flatlöss ock flåtar; 
lägg vägglöss till, så blir det 

åtta. 

Sm&land, Boliaslän, Västergotland. 

E. S. 



367. Den som ligger vid 
vägg. 

Den som ligger vid vägg, 
fär smör ock ägg; 
den som ligger i midten, 
har ingen nöd; 

12 



178 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



den som ligger vid balk, 
fär en död hnndvalp. 

Gottland. E. S. 



358. Kråkan på hageled. 

A. 

Eraku sitar pa hagelid, 

svarar eld a dundar: 

Far ja inte ligge bäi päikor i 

nat, 
så räivar ja byksor sundar. 

Gottland. E. S. 

B. 

Kråka sitar pa hagelid 
å ropar äld i tundar: 
Vitt däii inte gifta dig i dag, 
så räivar ha skörtostjärten san- 
dar. 

Gottland, Fåro. E. S. 



fyra slängar fick jag. 
Har jag flere trappor gått, 
så har jag flere slängar fått. 

östergotland, Regna. Arwidssons 

inskr. 



359. Tre trappor Jeig giok. 

A. 

Tre* trappor jag gick, 
tre* slängar** jag fick; 
ha jag flere trappor gått, 
ha jag flere slängar fått. 

Stockholm. E. S. 
Var.: 

*) Fyra Öland. Arwidssons mskr. 
**) käppslängar Småland, Emå- 

dalen. E. S. 

B. 

Ett två tre fyra, 
låt«oss lostiga vara; 
när sorgen kommer, 
låt henne fara. 
Fyra trappor gick jag, 



Tre 
ock 
ock 
ock 

Ock 
ock 
ock 
ock 

Var. 



C. 

gammor tillika 
tre krokiga* spikar 
tre getter ock fyra får 
tre krosiga hårstrån. 

tre trappor så gick jag, 
tre sparkar så fick jag; 
tre getter ock fyra får 
tre Kvasiga hårstrån. 

*) krasiga 

Finnland, Nyland. Hels. linf. 



360. Hvart skall du gå. 

Hvart skall da gå, 

lilla mnta? 
Sta å plocka nötter, 

kan da tänka. «^ 

Da räcker inte opp, 

lilla fanta. 
Jag stiger på en sten, 

kan da tänka. 

Da faller därvid ned, 

lilla fänta. 
Jag håller i en gren, 

kan da tänka. 

McllerBta ock södra Sverge. E. S. 



361. Mor Maoke. 

A mor Makke 
säg Pär i Bakke. 

Macke en by. 

Ångermanland. E. S. 



v. 6 



EAMSOB. 



179 



362. Hoj haj. 



Hni hai! 

sa Klippholms Maj; 

vili vi ga ligg! 

sa Klippholms Bigg; 

iDt fånn om i natt, 

sa^ KakkaJ Matt. 

Fionland, Jakobstad. Hels. Imf. 



363. Slå 1 ook drlok. 

»Slä ti å drekki» 
säg a Jon-Jons Kekk. 
»Ar int jä somm ä spett?» 
säg a Svänn-Jons Kekk. 

slä slå, Kekk Kristina. 

AngermanlaDd. E. 8. 



364. Det böstar. 

»Dä böstar,» 

sa Gösta. 

»Gäck ut!» 

sa Knut. 

»Bli inne!» 

sa Finne, 

»lä Gunne gä ut!» 

»Ja va ute i jåns,» 

sa Måns. 

Västergötland. E. S. 



366. Klockan är nio. 

A. 

Klockan är nio, 
tre kvart på tio, 
pekar på älfva, 
slår straxt tolf. 

Stockholm. E. S. 



B. 

Kloekan är nio, 
in på tio, 
slagen älfva, 
snart tolf. 

Västergötland, Ale h:d. E. S. 

C. 

Klockan är nio, 
pekar på tio, 
slår älfva, 
är tolf. 

Västergötland. E. S. 
MångÄ ortförändringar förekomma. 



366. ÄlfVa tolf. 

Fem u fläsk är elva, 
kyt u brö jär tolv. 

Gottland. E. S. 



367. Barnmage. 

Barnmage, 
stöfvelkrage, 
så gå sraåfötterna i vall. 

Okänd hemort. E. S. 



368. Hem gå, stryk få. 

När barn gå hem från skolan, 
nyttja de följande rim: 

Hem gå, 

struk få, 

smör å brö 

mä sellarumpa på. 

Västergötland. E. S. 



180 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 

369. Mamma kokade te. 



v. 6 



Mamma koka te; 

jag iick inget me, 

för jag hade ingen ske. 

SödermaDland, Tumba. E. S. 



370. Hvar är pappa. 

Hvar är pappa? 
Ut å sjappa. 
Hvar är mamma? 
De ä de samma. 



Hvar är bror? 
Ut å ror. 
Hvar är syster? 
Var da tyster. 

Finnland, Pärnå. Hels. Imf. 



371. Åskedunder. 

Äskedundar 

slo byksor sandar. 

Gottland. E. S. 



När barn äro lystna efter sagor eller visor. 



372. Det var en kiing. 

A. 

Det var en gång en kung, 
som låg* på en ugn; 
så föll** han ner, 
ock så var det inte mer. 

Allmän. E. S. 

Var. *) satt [Uppå ÖSm. Öl. Imf. 
**) trall Finnland. Hels. Imf. 
trilla ÖSm. Öl. Imf. 



B. 

De va en gång en kung; 
som kröp in* i en ugn, 
ock sen kröp han ut**, 
ock så var det slut***. 

Uppland, Uppl. Imf. 

Var. *) opp **) ner ***) inte 
mer. 

Uppland. Uppl. Imf. 



rr. 3 — 4: 

å då kangen kom ut, 
så va sagan slut. 

Finnland, Vasa. Hels. Imf. 



373. Det var en gosse. 

A. 

Det var en gång en gosse, 
som gick på en mosse; 
så slapp han ner, 
å så var det inte mer. 

Värmland. E. S. 



B. 

Det gick en käring på en mosse, 
hon hade ett par röda tåsser, 
så drossade hon ner, 
så var det ej mer. 

Västergotland. Werner s. 107. 



v. 5 



RAMSOR. 



181 



374. Käringens skinnpäls. 

A. 

Det var en kärng, 
som hade en skinnpäls; 

den blötte hon, 

den stötte hon. 
Har du hört den förr? 

Härtill skall svaras: 

Det var en kärng, 
som hade en skinnpäls; 

den blötte hon, 

den stötte hon. 

Svarar barDet något annat, t. ex. 
nej, så säger inan : 

De var inte nej, ntan 

det var en kärng, 

som hade en skinnpäls; 

den blötte hon, 

den stötte hon. 
Har du hört den förr? 

Öland, Köping. ÖSm. Öl. Imf. 



B. 

Efter enträgna böner lofvar man 
barnet att tala om en saga ock frågar, 
om det vill hora sagan om »käringen 
i skinnfälld. Härpå svaras ja, hvarpå 
berättaren börjar sålunda: 

Det var en gång en käring, 
som hade en skinnfäll. 

Den blötte hon, 

å den stötte hon, 
å lade honom på ugnen å tor k'an. 

När berättaren bär håller uppe, 
frågar barnet ifrigt: än sen då? 
hvarvid man börjar om på samma 
sätt. 

Värmland. £. S. 



C. 

Det var en gån^ en gumma, 
som hade en skinnpäls; 



den blötte hon, 
den stötte hon, 
den hängde hon på vagga 
ock slog en med en slägga. 
Denna sagan var inte lång, 
men vi kan tala om na än en 

gång. 

Värmland. E. S. 



D. 

Det var en gång en käring, 
som had en liten, liten skinnpäls; 
gick i ån å blötte 'n, 
gick på sten å stötte 'n 
å töjd ut en så lång, 
att det räck tala om en än 

en gång. 

Lycksele lappmark^ Mala. E. S. 

E. 

Min mor hade en skinnpäls; 

den blötte hon, 

å den stötte hon, 

å den hängde hon på en dörr; 

har ni hört den iorr? 

Gottland. E. S. 

F. 

De var en gågg en tjärig, 

som hade en Jinntjortei. 

Först blötte ho 'n, 

så stötte ho 'n, 

så hägde ho opp en 

å torka 'n ijänn; 

ha du hört a förr? 

Närke. E. S. 

G. 

De va en gång en gumma, 
som hade en skinnkjol; 
så gick hon till bäcken å blötte 'n, 
å på sten å stötte 'n. 



182 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNKIM. 



v. 5 



i askan å mullä 'n, 
å till stan å tulla 'n; 
har ni hört e förr? 

Uppland, Odensala. Uppl. huf. 

H. 

Har du hört om en käring, 

som hade en skinnpäls, 

som hon förde till brunn oek 

blötte 
ock sen till sten ock stötte? 

Finnland, Korpo. Hels. Iinf. 
I. 

De va en gumma från Qnärsp, 
som hade en kjol som var 

» skärsp ; 

geck hon till sjön å blötte 'n, 
ä på sten å stötte 'n; 
har du hört e förr? 

Uppland, Harg. Uppl. Imf. 
J. 

Det var en gumma som bodde 

i Knarp; 

hon hade en skinnpäls som var 

skarp. 

Först gick hon till bäcken å 

blötte 'n, 

sen gick hon till sten å stötte 'n, 

sen klämde hon den mellan 

dörrn ; 

har ni hört den förr? 

Uppland. E. S. 

K. 

De va en gubbe från Närke, 
han hade en skinnpäls som var 

skärper; 
han geck till bäcken å blötte 'n, 
å till sten å stötte 'n; 
har du hört na förr? 

Uppland, Rådmansö. Uppl. Imf. 



Det kom en käring ifrån Kinn; 

hon hade en kjortel utaf skinn^ 

den blötte hon, den stötte hon 

och torkade den igen. 

Västergotland. Werner, b. 107. 

M. 

In gobb o in tjärg hadd in päls; 

ti blöit ä, 

o ti stöit ä, 
so vart ä so lägg, 
so ä räkker ti säj änn en gagg. 

Finnland, Gamla Karleby. Hels. Imf. 

N. 

In gobb o en tjälg ha in Jinn- 

päls. 

Handä blött di, 

o handä stött di, 
o aldri vurt an na blötan; 
ha du hört a na förr? 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 

O. 

Ue va ein gaggo en gobb o en 
tjärig som had en stjinnpäls, 

o di stöitt an, 

o di blöitt an. 
Ha du hört e na förr? 

Näj (svarar barnet, hvarpå be- 
rättaren fortsätter:) 

Int va he na näj, bara 
he va ein gaggo o. s. v. 

Finnland, Nykarleby. Hels. Imf. 

P. 

ha va an Jccertgg som had an 

sktnJfjoX; 
so gik on ti brun o bloyt 'n, 
o so gtk on h stam o siayt 'n 



v. 5 



RAMSOR. 



183 



O sylta 'n o salta *n o so ot on 

op 'n; 
ha du hsrt e fsr o? 

FinnlaDd, Nagu. Hels. Imf. 



376. Qåta om våta. 

A. 

Jag skall tala om en gåta, 
att alla, som falla* i sjön, bli 

våta. 

Medelpad, Ångermanland. E. S. 

Var. *) gå 

Västergötland. Werner s. 107. 

B. 

Ja skal tal om en ^åt, 

att di, som falder i sjön, val våt. 

Finnland, Korsnäs. Hels. Imf. 

C. 

Tal um en gåte! — 

Jo, alle, som tallar i sjön, 

så blir di väte. 

Gottland. E. S. 

D, 

Jag ska' tala om en gåta, 

att alla som hoppa i sjön bli 

våta; 
jag ska' tala om en liten bit — 
att d' ä* icke så många som 

hoppa dit! 

Södermanland. S.-HC. 



E. 

Jag ska tala om en gåta: 
alla käringar pissa ner sig, 
så bli di våta. 

Bohuslän. E. S. 



F. 

Jag ska tala om en stump: 
alla, som hoppa i sjön, säger 

pinmp. 

Södermanland. E. S. 



376. Vill ni höra en sagcu 

A. 

Vill ni höra en saga 
så lång som en slaga, 
så bred som en dörr; 
har ni hört na* förr? 

Uppland. Uppl. Imf. 
Var. rr. 1—2: 

Jag vill tala om en saga 
så lång som en lada. 

Koslagen. E. S. 

r. 1: Jag skall tala om en 

saga 

*) den 

Gottland. E. S. 



B. 

Jag skall tala om en saga 
så bred som en tvaga 
ock så lång som en dörr; 
har ni hört hanne förr? 

Värmland. E. S. 

En närstående variant finnes hos 
Djurklon s. 121. 



C. 

He va en gågg en saga 
så bried som en tvaga*, 
så ]å]gg som en dörr; 
ha du hyörd na förr? 

Var. *) kvaga 

Finnland, Nyland. Hels. Imf. 



184 



N0RI)LAN1>ER, BARNVISOR OCK BAKNRIM. 



V. 5 



D. 

Det var en gång en saga 
Lång som en slaga. 
Bred som en dörr; 
Ha ni hört den förr? 

Svaras t. ex. »nej» — 

Det var inte nej, 

Det var en gång en 6<iga o. e. v. 

Västmanland, Uppland. S.-HC. 

E. 

Jag ska tala om en gåta 
så lång som en slåta, 
så bred som en dörr; 
har du hört a förr? 

slåta skär vid slätter. 

Uppland. E. S. 

F. 

Jag ska berätta en saga 

så lång som en slaga, 

så bre som en dörr; 

har du hört den förr? 

Vill da ha den länger, 

får du ök en me stakar å stänger; 

vill du ha den kortere, 

får du hugga å den me råttere. 

Öland, Mörbylånga. ÖSm. öl. Imf. 
Var. r. 5 o. följ. : 

Vill du ha na längre, 

så får du öka den me en fläskebit, 

så räcker den ända till Västervik. 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 



Ja sa tal om e saje, 

som räkker te prästes haje; 

vill du ha na lägger, 

så fk du öke mä stake å stägger. 

Småland, Emådalen. E. S. 



377. Qummans kalf. 

A. 

Det var en gång en gamma, 
som hade en kalf: 
ock nu är sagan half; 
den förde hon ot i vall: 
ock nu är sagan all. 

Södermanland. E. S. 



B. 

Gubben ock gamman de hade 

en kalf: 

ock nu är visan half; 
med den så gingo de båda i vall: 

ock nu är visan all. 

Finnland, Borgå. Hels. imf. 



378. En liten flicka. 

En liten flicka 
föll i smörjan: 
sagans början; 
en ko, en kalf: 
sagan half; 
en trå, en knut: 
sagan slut. 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 



379. En vacker visa. 

A. 

Jag skall sjunga en vacker visa: 
Det låg en so vid ett led å grisa, 

det kom en galt, 

han åt opp alt; 
det var hela vackra* visan. 

Var. *) roliga 

Västergötland, Vätle h:d, E. S. 



i 



v. 5 



RAMSOR. 



185 



B. 

Det låg en so vid grinna ock 

grisa; 

det kom en galt, 

åt npp alt; 
ya'cke dä en vacker visa? 

Bobuslau. E. 8. 

C. 

Ja ska sjanga en visa, 
att sex soen har grisat 

två små 

å sju grå. 

GottlaDd. E. 8. 



380. Oåta om en ko ock 
en kalf. 

Jag skall tala om en gåta: 

en ko ock en kalf, 

då va gåta half. 

Kon bet kalfven i öre, 

då va 'nt nå mer tell å höfe. 

AngermatilaDd. E. 8. 



381. En ko ock en kalf. 

De va en gång en ko å en kalf; 
kon ti kommendera, 
å kalfven ti marschera, 

å så va int de nå mera. 

Finnland, Vasa. Hele. linf. 



383. En liten visa med en 
IJnflig ton. 

En liten visa med en Ijnflig ton: 

na är hon half; 
när alla är borta, är stugan tom: 

na är hon all. 
Denna visan var ej mycket lång, 
men jag kan sjanga om den 

mången gång. 

Stockholm. E. 8. 



384. En liten stnmp. 

Jag ska sjanga en liten stnmp 

om denna lilla katten: 

Han skalle springa efter sin ramp, 

men han fick inte fatt en. 

Katten sprang, 

rampan slang. 

Denna visan är inte lång, 

jag ska sjanga na än en gång. 

Västergötland. E. 8. 



382. En sngga ock en galt. 

In sngg o in galt 

spragg övar in balk; 

o mä sama vart sannsägn alt. 

Finnland, Oamla Earleby. Hels. Imf. 



385. En sten bredvid vägen. 

A. 

Det stod en sten bredvid vägen, 
ock där satt en katt så trägen; 
så kom en käring ock skyffla 

fram, 
ock katten hälsa': ga mo-r-r-r-al 
Ock denna visan var inte mycket 

lång, 
ock därför kan jag sjanga den 

än en gäng. 

8odennanland. Ericsson. 



B. 

Dä satt en katt 
i en näshletapp 
breve vägen. 



186 



NOUDLANDKK, BARNVISOR OCK BARNKIM. 



V. 5 



Så kom en käring 

å skumpa fram, 

så helsa katten: 

Gnss morä! 

Denna visa ho ä inte lång, 

men ja kan sjunga na än en 

gång: 
De satt en katt o. b. v. 

Närke. Djurklou s. 121. 



386. Oubben ook gumman 
spelte på tromman. 

Gubben ock gumman 
spelte på trumman: 
bägge ville trumman böra, 
men ingen våga trumman röra. 
Denna visan ä inte lång, 
därför sjunger vi hanne än en 

gäng. 

Bohuslän. E. S. 



387. Oubben ook gumman 
ook dottern. 

Gubben ock gumman, 
ock dotern va den tredje. 
Denna visan var inte lång, 
men vi ska sjunga om na än en 

gång. 

Värmland. E. S. 



388. Sex strumpor ook fyra. 

Sex strumpor å fyra, 

mor hade ena lyra,- 

far hade en så redeliger dräng. 

Häj, viljom vi begynna igen 

med sex strumpor å fyra. 

Närke. E. S. 



380. Skankelangen ook 
myggan, 

Skankelangen å mygga 
lade sig uppå stygga. 
Skankelangen å myggedansen 
lade sig uppå horesvansen. 
Denna visa är ej så lång, 
denna kan jag sjunga än en 

é&ng- 

Medelpad. E. S. 



390. Harkranken ook lusen. 

Harkragkän u läasi 

sitar mitt uppa häusi. 

Iss vaisu jär inte lägg, 

dänn känn ja ännu sigg änn 

gagg- 

Gottland, Lau. E. S. 



391. Amen för texten. 
A. 

Åmmin för täkstin, 
bonn flådd hästin, 
byrja mä läppana, 
sluta mä skräppona. 

Finnland, Nykarloby. Hels. Imf. 

Yttras till barnet, när ens sago- 
förräd är slut. 

B. 

Ämmen på texten 
sa Norbärgs prästen, 
slog näfven i jästen; 
å jästen te rinna, 
å prästen te springa. 

Dalarna. £. S. 



v. 5 



RAMSOR. 



187 



c. 

Ammen på texten, 
käringa på hästen, 
å hästen for iknll, 
å käringa for fan i 



våld. 



Västergotland. E. S. 

D. 

Ja, amen för texten! 

Yttras, när man vill, att någon 
bkall sluta sitt länga tal. 

Gottland. E. S. 



892. Min sköna, gröna tröja. 

Min sköna, gröna tröja, 
min tröja, grön ock skön. 

- Båda raderna repeteras hur länge 
som bälst. 

Kalmar-trakten, Södermanland. E. S. 



393. Om alt det samma. 

Na sjunger jag min första vers 
om alt det samma ock detsamma. 

Nq sianger jag min andra vers 
om alt det samma ock detsamma. 

Nu sjunger jag min tredje vers 
om alt det samma ock detsamma. 

Fortsattes huru länge som halat. 
Södermanland. Ericsson. 



394. Visan med femtio 
verser. 

Man frågar barnet, om det vill 
höra visan med femtio verser. När 
barnet svarat ja, börjar man : 

A inte har jag pndt i den tån, 
i den tån, i den tån, 

ä inte har jag ondt i den tån, 
i den tån, i den tån 

ock upprepar dessa ord, sä länge en 
själf ock barnet stå ut därmed. 

Stockholm. E. S. 



395. Booken som skulle 
predika. 

A. 

Man lofvar att berätta en saga 
ock börjar sålunda: 

Det var en bock, som skulle 
predika. — Kan I det? 

Barnet anar ej oråd, utan svarar 
nej. Berättaren fortsätter då: 

Ja, han kunde inte han häller. 

Västergötland. E. S. 

B. 

A. Dä va en gagg två bokker, 
somm skulle bögge en tjörke. 
— Känn du dä? 

B. Näjj. 

A. Ja, domm konne int domm 
häller. 

Ångermanland. E. 8. 



396. Hunden Pip. 

En prinsessa hade en hund. som hette Pip. Hon höll 
honom mycket kär och vårdade honom på bästa sätt, men 
likväl kom han en gång bort. Hon lät söka honom öiVerallt, 



188 NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

men det lyckades ej att finna honom. Då lät hon kangöra, 
att den som funne hennes hnnd, skulle få en stor belöning, 
och vore det en man, skulle hon taga honom till äkta. 

Ryktet härom gick vidt och bredt och kom slutligen till 

en prinS; och denne gaf sig ut att leta hunden. En dag kom 

han till ett högt berg, der en trollgubbe bodde. Prinsen gick 

in till denne och frågade, om han visste, hvar handen funnes. 

Gubben svarade: 

Om du vill bli inom min vägg, 

tills du ätit upp tolftusen ägg, 

så ska du få veta, hvar Pip han är. 

Här gör berättaren ett uppehåll, hvarvid nägOD ifrig åhörare frågar: 

Hur gick det sedan? 

Denue får då till svar: 

Bida, bida, konungasonen 
har ej ätit upp äggen än! 

Dalarna. S.-HO. 



Formler. 



För att bedja. 

När ett barn fått naninam eller något godt i allmänhet ock ett annat 
vill smaka däraf, räcker det senare fram ena handen samt håller igen 
ögonen ock upprepar något af följande rim. 



397. Fattig man står i 
strand. 

A. 

Fattig man 
står i strandy 
räcker ut sin lilla hand. 
Fär jag litet i min hand, 
skall du få åka på en gullåsna 
ock slå på med en gullpiska. 
Men får jag intet i min hand, 
skall da få åka på en svart so 
ock slå pä med en brandstake. 

Södermanland. E. S. 
Variant hos Djurklon s. 122. 

B. 

En fattig man 
står i strand, 
räcker nt sin hvita hand. 
Den som ger, får rida på guld- 
hästen; 
den som inte ger, får rida på 
svartsagga upp genom kor- 
stenen. 

Uppland. E. S. 



c. 



Fatti man 

står på strand, 

räkkär ut sin vita hand, 

o täi som jävar, ska dt få tjör 

i gullvaggnen, 
män täi som int jävar, ska di 
tjör mä suggun po bastnunin. 

jävar gifver, bastuunin had- 

stnguagnen. 

Finnland, Pörtoui. Hels. Inif. 



D. 

Fattig man 
går på strand, 
tigger sina bitar, 
hvar han kan. 
Den som ger, 

han skall få rida på en gullhäst; 
å den som inte ger, 
han skall få rida på en trähäst 

opp i korsten. 

Blekinge. B. S. 



190 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRltf. 



V.ö 



E. 

Tigge, tigge rove 

gulltann tove; 

dän som je mä na, 

han fo ri på gallhästen; 

dän som inte je mä na, 

han fo ri pä bojogga 

å slä på vä gränriskvisten. 

bojogge löpsk Bugga, vä med. 
Ångermanland. £. S. 

F. 

Tigge tigge fläka; 

den som ge mej smaka, 

han skall fä ri på guUhästen till 

himmelrike: 
men den som inte ge mej smaka, 
han ska få ri på brannkäppen 

till sopvrån. 

Västerbotten. E. S. 

G. 

Lägge lova, lägge hann, 
vaeker hnstra, vaeker man. 
Får ja å dej, 
så får da rida på gnidhästen 

till kyrkan; 
å får ja inte, 

så får da rida på saggan till 

skithaset. 

Roslagen. E. S. 



H. 



Tidji låa, 
lägge spann, 
vakker hastra, 
vakker mann. 



Dalarna. E. S. 



I. 



Fattig man 

går till strann, 

ber om en liten bit i Gads namn. 

Gottland. E. S. 



J. 

Fattig man 

står i strand, 

räcker ni sin hvita hand: 

»6e en bit i Gads namn!» 

östergotland. E. S. 



K. 

Fatti man 

står på strand, 

räcker nt sin snåla hand. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



L. 

Tigge lo, 
fattig man 
går på strann, 
tigger alla bitar^ 
hvar han kan. 

Öland, Köping. ÖSm. Öl. Imf. 

M. 

Tigge loe, 

je till goe! 

Fattig mann 

satt å spann: 

je en bit i Gads namn! 

östergotland. E. & 



398. Oif en fattig spele- 
man. 

A. 

Tigge lo, lägg i hand; 
vacker hastra, vacker man. 
Tigge lo, lägg i hand, 
gif en fattig speleman. 

Västergdtland. Werner s. 107. 



v. 6 



FORMLEK. 



191 



B. 



Lägg i lo, lägg i lann, 
je en fattig speleman. 

Närke. B. S. 



C. 



Lo, lo lägg i lann 

å ge en fattig spelemann. 

Västergotland, Vätle h:d. E. 8. 



D. 

Tigge lo, 

lägge i sko, 

je en fattig spelemann, 

som ä hemme i Värmelann. 

Värmland. E. S. 



399. Lipp i lo. 

Lipp i lo, 
lägg i sko! 

Finnland, Pörtom. Hels. Imf. 



400. Eära far ook mor. 

Tjära far ä mor, 
je mä nya skor: 
de gamla har jag trampat sönder. 

Ångermanland. E. 8. 



E. 

Love, love lägg i hann 
te fattig speleman. 
Den som lägger till, 
ska få sitta på gallstol, 
den som inte lägger till, 
ska få sitta pil skitstol. 

Upprepas äfven vid insamling af 
spelemanspängar. 

Bohuslän. E. S. 



401. Se god dag, inspektor. 

Se god dag, inspektor, 

se mina skor, 

de vilja mig intet tjäna. 

En fattig karl 

inga pangar har, 

ock inga får han läna. 

8ödermanland, Vingåker. E. 8. 



402. Staokars den som 
liten är. 

Stackars den som liten är, 

går emellan gåla; 
träskorna fulla mä snU å frost, 

ögena fulla mä tara. 

Jfr nr 14. 

Västergotland. E. S. 



192 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRTM. 



V. 5 



För att tacka. 



403. Taok skall du ha. 

A. 

Tack ska du ba, 

godt ska dn få, 

ondt ska jag aldrig löna dig mä. 

o 

ÅDgerroaoIaud. £. S. 
R. 3 växlar mycket: 

ondt ska da aldrig lida. 

Uppland. S.HC. 

ondt ska du aldrig vedergälias. 

BlekiDge. E. 8. 

ondt ska dej aldrig tryta. 

Allmänt. E. S. Uppl. Imf. 

bara bokken ha tjela. 

Helsingland. E. S. 

bara bottjen ha tjilla. 

Dalarua. E. S. 

Där jag får slakta gammelgamsen. 

Uppland, Vendel. Uppl. Imf. 

när käppen kommer till gå. 

Dalsland. E. S. 

i måron sko finne tå. 

Medelpad. E. S. 

skaffa dig något, så har dn. 

Östergötland. E. S. 

B. 

Tack ska dn ha, godt ska du få, 
länge ska du lefva^väl ska du må, 
ondt ska dig aldrig tryta. 

Värmland. E. S. 

C. 

Tack ska du ha, 
skam ska du få, 



länge ska du lefva, 
ogift ska du gå. 

Mälar-trakten. E. S. 

D. 

Takk ska du ha, 
gått ska du få, 
lendje ska du leva 
å vel ska du må, 
flikkor ska du aldri trita. 

Finnland, Brandö. Hels. Imf. 

E. 

tak ska du Aa, 

got ska du foy 

l&^gi ska du hva^ 

o gift ska du bh, 

o ina^g hqrri ^ §ka du fo. 

Finnland, Nagu. Hels. Imf. 
Var. rr. 4, 6: 

O int lägg ska ni ojift gå. 

Finnland, Korpo. Hels. Imf. 

F. 

Tack ska du ha, 
gift ska du va, 
sju barn ska du få. 

Västerbotten. E. S. 

G. 

Tack ska du ha, 

godt ska du få: 

sju bån i åtta år 

å tvilingar ti kvar lörda. 

kvar hvarje. 
Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 



v. 5 



FOEHLER. 



193 



H. 

Takk ska du hav, 
gott ska da fä, 
jift ska du v^l, 
ku ska du fä, 
stugun full o farstun halv. 

Finnland, Nykarleby. Hels. Imf. 



I. 



. a 



Takk ska du hav, 
jift ska du val, 
bän ska du få 
Ju i var rå; 



Jitnn ska di hav, 
ans* ska du Jölv. 

Var. *) Joit 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



404. Taok för hederlig 
skänk. 

Tack ock tack för er hederliga 

skänk, 
eder lön blir i himmelriket på 

en bänk. 

. Gästrikland. £. S. 



Skämtsamma bordsböner. 



405. Mat i Ouds gosse. 

A. 

Mat i Guds gosse, 
låt 'n äta å stå påsse. 

påsse p& sig. 

Roslagen. £. S. 
r. 2 varierar mycket: 

Växa å stå påsse. 

Roslagen. £. S. 

väks å val stor! 

Ångermanland. £. S. 

så växer han stor. 

Mälai^ trakten. E. S. 

så växer du ock blir stor. 

GSstrikland. E. S. 

Väx ock bli stor karl! 

Södertörn. E. S. 
8v. landsm. V. 5. 



väx opp å bli en stor lurk! 

Roslagen. E. S. 

ät ock bli stor som en taljoxe! 

Uppland. E. S. 

ät å väx, så val du stor! 

e 

Ångermanland. E. S. 

vell 'n väkse, no val 'n stor. 

Ångermanland, Nordingrå. E. S. 

vill du växa, så nog blir du stor 

« 

Ångermanland. E. S. 

för det är jag. 

Kalmar. E. S. 

B. 

Mat i Guds gossar ock flickor, 

så växer di. 

Stockholm. E. S. 
13 



194 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIH. 



V. 5 



C. 

Mat i Guds gosse, 

så trifs ban; 
får han inte det, 

sä rifs han. 

Södermanland. £. S. 

D. 

Hat i gassgål, 

så trifs ja; 
å får jag in^en mat, 

sä rifs ja. 

Blekinge, £. S. 

E. 

Mat i gnds gosse, 

så trifs han; 
får han klor, 

så rifs han. 

Bohuslän. £. S. 



406. Mat ook mätte — fotet 

efter. 

A. 

Gud ske lof för mat å mätta, 
skeden för å fatet ätte. 

Småland, Emädalen. £. S. 

B. 

Gu Je låy för måla* mätte; 
Jia före, skaftä ätte. 

Medelpad. E. S. 
Var. *) mål å Ångermanland. E. S. 

C. 

Gud ske lof för mat å mätte, 
fatet före, skeden efter. 

Blekinge. £. S. 



D. 

Mat å mätta, 

Jia före å skaftä ättä. 

Ångermanland, Nordingrå. E. S. 

E. 

Gud ske lof för mål å mätta, 

Sa före å skaftä ättä. 
at i Guss namn. 

Åsele lappmark. E« S. 

F. 

Gud vare lof för mat; 

nu åt jag opp bå tallrik å fat 

Södermanland. £. S. 

G. 

Tack så mycket för mat; 

jag lemnar både sked ock fat. 

Västerbotten. E. S. 



407. Mål ook mätte — det 
andra efter* 

A. 

Gud ske lof för mål ock mätte; 
Gud låt det andra komma snart 

ätte. 

Roslagen. £. 8. 

B. 

Gud ske lof för mat ock mätta; 
Gud låt det andra komma snart 

efter detta! 

Stockholm. E. S. 

C. 

Gud ske lof för mål och mättn; 
Gud låt nästa mål komma snart 

efter. 

Småland. HG. 



v. 6 



FORMLER. 



195 



D. 

Mor, mål & mätta; 
Gu lät ett mål snart komma 

efter detta! 

Södermanland, Vingåker. £. S. 



E, 

Tacky 8öta Gad, för mat; 

låt nästa måltid komma snart! 

Qottland. E. 8. 



408. 



— en 



Mål ook mätte 
skäppa. 

A. 

Gud ske lof för mål å mätta, 
aldrig åt jag mer än en skäppa; 
hade jag mera fått, 
hade mera i mej gått. 

Bohuslän. E. S. 



B. 

Gnd ske lof för mål å mätte; 
allri åt ja mer än e skäppe, 
men ha ja fått mer, 
så hadd dä gått mer. 
Nn feck ja inte mer, 
å då geek dä inte mer. 

Värmland. E. S. 



C. 

Gud ske lof för mål å mätta, 
aldrig åt jag mer än en skäppa; 
had jag haft min stora ske, 
had jag ätit en skäppa te. 

Västergötland, Vätle h:d. E. S. 



409. Mat ook drioka — 
en flioka. 

A. 

Gad ske lof för mat ock dricka 
Gud ge mig en vacker flicka 

Dalarna. E. 8. 
Var. r. 1: 

en stadig tro ock en vacker flicka. 

Qottland. E. S. 

B. 

Gud ske lof för mat ock dricka, 
Gud ge mig en vacker flicka, 
så mycke pangar, ja^ beböfver, 
ock Guds rike, när jag dör. 

Stockholm. E. S. 
Var. nr. 3, 4: 

mycket pangar, dagligt bröd, 
himmelriket, när jag dör. 

Ångermanland. £. S. 



C. 



Gud ske lof för mat ock dricka, 
Gud gifve mig en vacker flicka, 
ock om hon ej så vacker är, 
håller jag hanne ändå kär. 

Norrland. Norrl. Imf. 



D. 

Gud ske lof för mat ock dricka. 
Gud gif mig en vacker flicka 
med stora skor ock spik i hala: 
lefver jag förnöjd i väla. 

Närke. E. S. 
Var. r. 4: 

då ha jä nog i dänne väla. 

Värmland. £. S. 



196 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Var. rr. 3, 4: 

med stora söm i spik i hala, 
sinn ha ja oog i denna väta. 

Västergotland. E. S. 



410. För detta mål — lika 

snål. 

A. 

Gad ske lof för detta mål; 
i morgon är jag lika snål. 

Blekinge. £. S. 

B. 

Tack, mor, för mål; 

nästa gång blir jag lika snål. 

Okänd hemort. E. S. 

C. 

Gud ske lof för detta mål; 
nästa gång är jag lika snål. 

Småland, Emädalen. E. 8. 

D. 

Tack för mat! Nästa mål 
är jag lika snål. 

Västerbotten. E. S. 

E. 

Gu vari takk o låv för dätta 

mål; 
i morän ji ja lika snål. 

Finnland, Pörtom, Petalaks, Korsnäs. 

Hels. Imf. 

Var. r. 1: Takk, mor, för mål! 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



F. 

GuJJe låv för ä gottä mål, 

då jä gå från bole, ä jä like snål. 



Brukas, när barnen eller tjaname 
tycka, att maten varit dålig eller 
otillräcklig. 

Ångermanland. E. S. 



411. Litet mat. 

Gud ske lof för litet mat; 
fär mer, när mor får koka. 

Småland. HC. 



412. Litet ook nätt. 

A. 

Gud ske lof för lite å nätt; 
int är jag hungrig, å int är jag 

mätt. 

Boslagen, Södermanland. E. S. 

B. 

Tack för lite å nätt; 
ha dä vare mer, 
ha ja äte me mätt. 

Helsingland, Gnarp. E. S. 



413. Lof ook taok. 

Gud ske lof ock tack, 
att jag inte sprack! 

Närke. E. S. 
Var. r. 2: 

att jag inte åt, så jag sprack. 

Uppland. E. S. 



414. Lof ook pris. 

Gud vare lof ock pris, 

nu är jag mätter som en gris; 



v. 6 



FORMLER. 



197 



Gud vare lof ock tack, 

att jag inte åt, så jag sprack! 

Sodenaanland. E. S. 



416. Spis — med ris. 

Gnd ske lof för denna spis! 
Mor piska far med ris 
mellan bord ock sät: 
å Gad, hvad det lät! 

Stockholm. E. S. 



416. För maten — soldaten. 

A. 

Gnd ske lof för maten! 
sa flicka åt soldaten. 

Småland, HC. 

B. 

Gnd välsigne maten! 
sa pigan åt soldaten. 

FinDlaiid, Korpo. Hels. Imf. 

C. 

Tack för maten, 
piga ock soldaten, 
knekten ock brnnebötta, 
länsman ock egennötta, 
^ra hvita bocka ock en get, 
Ön gifve jag ble ve 't! 

Västergötland. E. S. 



417. För mat — läste snart. 

Gud ske lof f^r mat; 

åt jag länge, så* läste jag snart. 

Västmanland, Närke, Östergotland, 

Småland. E. S. 
Var. *) nog 

Södermanland. E. S. 



418. Mat ook driok — giok. 

A. 

För mat å drick — 
såg ni, att bonn gick? 

Yttras, när man för brådskande 
arbete måste bryta upp från bordet, 
förr än man önskar. 

Södermanland. E. S. 

B. 

Gud ske lof för mat ock drick*— 
inte vet jag, hvart de andra 

pojkarna gick. 

Västergötland, Vätle h:d. E. S. 

Var. *) drekk 

r. 2: vet ja, vart di andra 
pojkar jekk? 

Östergötland. E. S. 



410. Herre Oud som alla 
lijälpa kan. 

Herre Gud, som alla hjälpa kan, 
git' mig en göder ock beskedlig 

man! 

Stockholm. E. S. 



420. I Guds namn — Ryss- 
land. 

A. 

Mat i Guss namn 

å frid i Ryssland* 

å vackra flickor i Skåne. 

Roslagen. E. S. 

Var. *) Finnland 

Åland, Brandö. Hels. Imf. 



198 



NOKDLANDBR, BARNVISOR OCK BARNBIM. 



V. 6 



B. 

Mat i Guds namn, 

far i Tyskland, 

mor i Skåne, 

har inte fått mat på en hel måne. 

Uppsala. E. 8. 
Var. r. 4: 

å inte har jag fått mat på en hel 

måne. 

Västergotland, Vatle h:d. E. S. 



421. I Ouds namn — 
båtsman* 

Mat i Gassnamn 
å Jit ti 'n båssroan. 

Ångermanland. E. 8. 



422. I Jesn namn. 

Mat i Jissu namn; 
matm£nr heiter Ann. 

Finnland, Vorå. Hels. Imf. 



423. Mat i guds banL 

Mat i gudsbarn^ 

Jit i bonnfan, 

den, som ha fått, så ha 'n. 

Roslagen. E. 8. 



424. AUas ögon Uta tiU dig. 

A. 

Allas ögon lita till dig, herre; 
får jag inte mat, så blir jag värre. 

Ångermanland. E. 8. 



B. 

Allas ögon lita till dig, 
ock största stycket tar jag till 

mig. 

Roslagen. E. 8. 

C. 

Takka herren, ty han jär gor, 
men fräne jär ännn bätår. 
Allas augon lita til dig, 
men ja tar bästa biten för mig. 

Gottland. E. 8. 

D. 

Allas ögon ^år i fäte, 
nu tar jag mig ett päre å stoppar 

i gape. 

Gästrikland. E. 8. 



426. Fader vår — i går. 

Fader vår! 
Det var i går; 
köpte jag två feta fkv, 
en get ock en bock: 
nu bar jag läst nock. 

Stockholm. E. 8. 



426. Fader vår i Värmland. 

A. 

Fader vår i Värmelann, 
mötte oss en gammal man, 
tie jetter å en bokk: 
nu ha vi läsi nokk. 

Bohaslän. E. 8. 

B. 

Fader vår i Före; 

där gick en man å körde. 



v. 6 



FORMLEB. 



199 



Fyra getter å en bock, 
nn bar jag läset nock. 

VSstergotland. E. S. 



427. Fader vår i Ale härad. 

Fader vår i Ale bärad, 
6ad välsigne våra märar, 
den ena hvit, den andra grå, 
faen tog båda två. 

Vfietergotland, Vätle h:d. E. S. 



tar ban på sin gamla lafva, 
å läsa kan ban inte ett enda ord. 

Sessbo en gård. 
VäBtergötlaDd, Vätle h:d. E. S. 



428. I Jesu namn gå vi till 

kistan. 

I Jesa namm gå vi till kista; 
gå vi dit, gå vi aldrig mista. 

När man äter ur matsäck. 

Ångermanland. E. S. 
Var. r. 2: 

låt OSS aldrig maten mista. 

Medelpad. E. S. 



429. I Jesu namn gå vi till 

tufvan. 

Jesu namn gå vi till tafva. 
Hans i Sessbo bar intet bord, 



430. Oud med en nödtorftig 

spis. 

Gad med en Dftdtorftig spis, 
ta 'n i näfven, boppa dit. 

Västergötland. E. S. 



43L Dit for det. 

Tid fonr ä, 
gott jonl ä; 
ha ä mair vari, 
ba ä tid fari. 

Finnland, Oravais o. Petalaks. 

Hela. Imf. 



482« Mat i tirum. 

Mat i tirum, 

gut i liram, 

silbonass 

slak i tass 

gäss ol. Ammen. 

östergotland. E. S. 



Maningar. 



433. Till haren. 



Hära, bära bnk, bimmeln fall 

oppå däg! 

Lycksele lappmark. E. S. 



434. Till läderlappen. 

Läderläpping, skinnskräpping, 

långlår, 
kom ock sätt dig fast i mitt hår! 

Gottland. E. S. 



200 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNUIH. 



V. 5 



436. Till gladan. 

Fly, fly, glenta! 
I morgon skall du hänga 
i fyratjugo strängar, 
i Magleby ängar, 
med lefVer och lunga, 
med alla dina nngar, 
du gäslingatjuf! 

glenta glada. 

Skåne. Wigström s. 314. 



436. Till ormen. 
A. 

För att ormen icke skall komma 
fram, läses af rädda Hickor: 

Årni, stårm, 
eld i busken! 
Kummar du fram, 
så brinnar du opp. 

Gottland. E. S. 



B. 

För att locka fram en orm: 

Årm, stårm, 
eld i busken, 
trull pa takä; 
kummar du inte fram, 
så brännar du opp 
di grastain i grund. 

Gottland. E. S. 



438. Eom igen. 



När en ii ek nappat pä kroken, 
men faller af vid uppdragningen, 
säges: 

Tvy dä^, skvallerracka, 
komm ijUnn å nappa! 

Norrland. £. S. 



437. Vid mete. 

När metaren trädt masken på 
kroken ock spottat på den, läser han: 

In go mask o in go flsk. 

Finnland, Österbotten. Hels. Imf. 



439. Abborrsnok. 

När metande barn kasta ut kroken, 
säga de: 

A. 

Äbborr, abborrsnok, 
kom å bit på min krok! 

Västerbotten. E. S. 

B. 

Abborresnok, 

kom å häkt dä på min krok! 

Södermanland. £. S. 

C. 

Abborresnok^ 

spänn i min krok: 

jag är fattig å vill kok. 

kok koka. 

o 

Norra Ångermanland. E. S. 

D. 

Abborr, abborrslok, 
kom till min krok: 
jag är hungrig 
ock vill ha kok. 

Ångermanland, Nordmaling. 

Norrl. Imf. 



v. 6 



FORMLER. 



201 



E. 

AbborresQok, 

bit i min krok, 

får du bå mask å alt i hop! 

Norra ÅngermaDland. E. S. 

F. 

Abbursnoky 

hngg i krok. 

Tu ti rökk, 

o ja ti knökk, 

o fijjin upp pu lande. 

Finnland, Österbotten. Hels. Imf. 

Brukas oforändradt äfven vid 
annat än abborrmete. 



440. Abborrborst. 

Abborrbörst, 
kotn först 
uti min krok, 
Ar da bästa maten. 



Piteå. E. S. 



441. Mört ock abborre. 

A. 

Mörtskvätt, 

kom å tag din rätt; 

abborrabrok, 

häng dig fast på krok! 

Roslagen. 



E. S. 



B. 

Mört a grå, 

häng dej på! 

Abborrasnok, 

kom ock nappa på min 

Västra Närke. 



krok! 
E. 8. 



442. Till getingen. 

För att skydda sig för styng 
säger man: 

A. 

Hör dU; satans jetig, stå i still! 
Om du mäg stikke, 
skä du Jäly sprikke. 

Åsele lappmark. £. S. 

B. 

Geting, geting spik, 

är du näcken lik. 

Förr än du mej får sticka, 

skall du själf fä spricka. 

(Härvid dödar naan honom.) 

Ångermanland. E. S. 

C. 

Djaiti^, djaitig, aiterspik, 

stel k 1 stain 

å int i bain. 

Om du meg stcik, 

ska du sonnerspreik. 

Lycksele lappmark, Mala. Norrl. hiif . 
A ila tre varianterna kallas j e tigola. 



443. Till humlaji. 

Humbäl, pumbäl, stikk i stokk^ 

i stain, 
männ stikk int i minn armar 

eldar bain. 

Formeln kallas humbälolen. 
Finnland, Nykarleby. Hels. Imf. 



444. Nyckelpigan spår 
väder. 

När barn finna på en nyckelpiga 
(coccinella), taga de hanne i handen 



202 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



ock läsa upprepade gånger något af 
följande rim for att förmå hanne att 
spå om vädret eller utvisa vägen. 
Dä hon slutligen flyger, lofvar hon 
därmed vackert väder eller ock visar 
hon den väg, som den manande 
begärt. 

A. 

Åkerhöna, flyg, flyg, 

lofva vackert väoer i morgon. 

Halland. HC. 

B. 

Jungfru Maria 
nyckelpia, 

flyg, flyg; 

1 morron få vi vackert väder. 

Öland, Köping. ÖSm. öl. Imf. 
Var. r. 4: 

i morn blir dä vakkert väder. 

Detta upprepas, till dess hon flyger. 
Småland, Hossmo. ÖSm. öl. Imf. 

C. 

Flyg, flyg, jungfru Maria; 

i morgon blir det vackert väder. 

Gottland. E. S. 

D. 

Jungfru Maria nyckeipiga, 

flyg» flyg högt opp, 
flyg ända opp till nimmelen ock 
fråga Gud, om det blir vackert 
väder i morgon! 

Kristianstads-trakten. E. S. 

E. 

Flyg» flyg) åkerhöna; 
i morgon få vi solsken och 

vackert väder! 

Skåne. Wigström s. 314. Åfvon 

Blekinge. E. S. 



446. Nyokelpigan flygrer till 
kärestaiL 

A. 

Jungfru Maria nyckelpie, 

flyg öster, flyg väster, 

flyg söder, flyg norr. 

Dit du flyger, där bor kärestan. 

Södermanland. E. 8. 

B. 

Jungfru Maria fårpiga, 

flyg öster, flyg väster, 

flyg söder, flyg norr, 

flyg hem till min fUstemös dörr! 

Södermanland. E. S. 

C. 

Flyg nöret, 
flyg söret, 

flyg ystet, 

flyg västet; 

flyg, dit tjärestan* min bor! 

Var. *) tjärasten 

Åsele lappmark. Norrl. Imf. 

D. 

Gullböna, 

guUhöna, 

flyg öster, 

flyg väster, 

flyg hem till ditt käraste bo! 

Hedemora. E. S. 



446. Nyokelplgan flyger hem. 

A. 

Jungfru Marie nyckelpiga, 
flyg öster, flyg väster, 
flyg söder, flyg norr, 



v. 5 



PORMLEE. 



203 



flyg hem till far ock mor, 
begär Dja strnmpor ock skor. 

Södermanland) Tumba. E. S. 



B. 

Flyg, flyg, lilla jungfru Maria, 
flyg öster, flyg väster, 
flyg hem till dina fäder, 
så fär du nya kläder. 

Gottland. E. S. 



C. 

Jungfru Maria, 

flyg öster, flyg söder, 

flyg väster, flyg norr 

till Södermanstorg, 

så får du nya skor å kläder 

å alt, hvad han äger. 

SödermaDland. E. S. 



447. Nyokelplgan visar 
vägen. 

Jungfru Maria nyckelpiga, 
visa mig vägen till Stockholm. 

Finnland, Borgå. Hels. Iraf. 



448. Nyokelplgan märker 
handske. 

:||: Gullhöna, gullböna, 
märk mig en handskel :||: 

Nyckelpigan kryper då utefter 
handens alla fingrar ock äfven på 
handleden, på det viset utmärkande 
en handske. 

Vänersborg. E. S. 



449. TUl grräshoppan. 

A. 

Tjöre, tjöreloppe, 

je mä lita tjöru, 

äljäst hågg jä tå de halsen 

ä kast deg ti farsen. 

tjöru tjära. 

Ångermanland, Tåsjö. Norrl. Imf. 

B. 

Jiv, jiv tjeru, 

annars ska jä ha^g a deg halsen 
å snör deg i brinnande farsen, 
snör kasta. 

Västerbotten, Burträsk. Norrl. Imf. 

C. 

Tjällopp; tjällopp, je mä nan 

tjäre! 

Repeteras tils man fått »tjära», då 
gräshoppan får flyga. 

Ångermanland, Multrå. E. S. 

D. 

Kära bastu-Brita, 
ge mei tjära, 
skall au slippa. 

Gottland. E. S. 



460. Snigel, räok ut dina 

horn. 

När barnen finna en snigel, upp- 
mana de honom med följande rim 
att sträcka ut tentaklarna : 

A. 

Snigel, snigel björn, 
räck ut dina långa horn, 
skall du få dig en tunna koro. 

Mälar-trakten. E. S. 



204 



NORDLANDER, BARKVISOR OCK BARNRIH. 



V. 5 



B. 

Snigle, snigle^ björen» 
räck ut dina fyra boren; 
skall du fä en tunna koren 
på bvart boren. 

Gottlftnd. E. S. 

C. 

Snigel, snigel, snäcka*, 
räck ut dina vackra** born, 
så skall du få en skäppa korn. 

Hedemora. £. S. 

Var. *) snara **) långa 

Ölaml, Köping. ÖSni. öl. Imf. 

D. 

Snigel, snigel, snärta, 
räck ut dina långa horn, 
skall du få en skäppa korn ocb 

bafre. 

Var. r. 4 fortsattes: 

att gömma till lille julafton. 

Skåne. Wigstrom a. 314. 



452. Qesse lama (till snigel). 

Gesse lama, gesse lama, 
esse ocb gesse. 

Södra Lappland. Lindholm 8. 102. 



463. Till smörbloininaiL 

Barn sticka stjälken af en smör- 
blomma (taraxacum officinale) i sin 
mun, ock för att få denna att spi- 
ralformigt rulla upp sig (»knöla sig») 
läsa de dessa ord : 

Mamma, pappa knölabokk, 

bikk bokk sokkerdokk, 

stikk åt me en litin witan sokk. 

Finnland, Petalaks Hels. Imf 



461. Snigel sno snälle. 

Man b ål ler före, att en svart 
snigel kan visa, hvarest ens kor 
finnas igen. När man fångat en så- 
dan, läser man följande vers; ock 
då visar snigeln med tentaklerna, 
hvarest korna uppehålla aig. 

Snijel, snijel sno snälle, 
visa mig mina rätte kobjelle, 
så skall du få gröd ocb inelk i 

mörnaqvelle. 

snälle fort. 

Blekinge. HC. 



464. TiU vide- eller rönn^ 
kvisten. 

När barn om vårarna göra sig 
h vissel pipor, läsa de, for att få barken 
att lossna, följande ord, under det 
de rulla vide- eller rönnkvisten om- 
kring i handen: 

Löip löip, tränibain, 
flyg Jan o kom baim 
mä träti gallriggar op rarap- 

guropendan. 

Finnland, Nfirpes. Hels. Imf. 



466. Till pannan. 

För att få pannan att koka sagea 



A. 



Koka panna, 
vet min nöd: 



v. 5 



FORMLER. 



205 



far* är borta, 
mor** är död. 

Gottland. E. 8. 

Var. ♦) mor **) far 

Stockholm. £. S. 

B. 

Till pannan, som ej vill koka: 

Koka^ panna; 
far är borta, 
mor är död; 
jag är hungrig, 
så jag kan dö. 

Östergötland. E. S. 



466. TIU t^ärotiokan. 

När man gör upp elden, säges: 

Brinn, brinn, 
tjörpinn! 

tjörpinn tjärpinne. 

Västerbotten. E. S. 



467. Vid bärplookning. 

När barn, som plocka bär. fått 
de första i korgen, skaka de denna 
ock säga: 

A. 

Baliebär i botten 

högt opp i toppen; 

God låte mej snart få fult! 

Västra Närke. E. S. 

B. 

Ljekebär i botten, 

låt mej snart få råge på koppen! 

Östergötland. E. S. 



468. Vid hopp. 

När barn göra stora hopp, t. ex. 
i hölador, framsäga de följande rim 
för att icke stÖta sig: 

A. 

GogB, gögg gala 
häss miss svala 

lätt* mäj allri ille fara! 
Var. *) låt 

Småland, Treta. E. 8. 

B. 

Hoppa, hoppa, gala, 
Gu låt mej icke falla; 
när jag kommer igen, 
ska du få en slant. 

Uppland. S.-HC. 



459. Försten guldborsten. 

Vid kapplöpning, arbete på be- 
ting ock äfven någon gång i skola 
(Roslagen) säges segervinnaren eller 
den, som först blir färdig med sin 
uppgift, skola få guldborsten, den 
andre åter en guldvagn o. s. v. en* 
ligt följande rim: 

A. 

Försten gullbörsten, 
anten gullvanten, 
sisten riskvisten. 

Roslagen. E. S. 

B. 

Förstin gullbörstin, 
millan gullvags:nen'*', 
sistin guUkvistiu. 

Var. *) guUviggan 

Finnland, Pörtom o. Petalaks. 

Hels. Imf. 



206 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIK. 



V. 6 



C. 

Första gullhästio, 
aodra gallyaggnen, 
tridi trella i dyggtonnnn. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 

D. 

Företa gullhästiD, 
andra gnllva^gneD, 
tridi galltjädjan, 
fjäl Qärta-Lis, 
fämt fisa-Lis, 
Javund Jinndit. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



460. Vid tandväzling. 

När barn mista sin första mjölk- 
tand, kasta de den bakom ugnen 
(Finnland), i elden, eller ock sticka 
de den genom sprundet under golf vet. 
Härvid säga de: 

A. 

Locke, Locke, 

gif mig en bentand 

för en gnidtand! 

Närke. E. S. 

Var. r. 1: Noke, Noke; Berta, 
Berta; 1. Mns, mus. 

Skåne. Wigström 2, s. 278. 



B. 

Lokk lokk; 

jä me en bäintann 

fö en gniltann, 

8tor o stark; män aldri sår! 

Var. r. 1: Gobb, gobb. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 

C. 

Råtta, råtta, ge mig en ben- 
tand för en gnidtand! 

Halland. E. 8. 

D. 

Här kastar jag en gnidtand, 
gif mig en bentand i stället! 

Kristianstads-trakten. E. 8. 

E. 

Gu låt mej få en bentand i 
stället för en guldtand! 

Närke. E. 8. 



F. 



Gud, lät mig få en guldtand 
för en bentand! 

Hedemora. E. 8. 



Mot ondt. 



461. I dag sår, i morgon 

helt. 

När barnet kommer ock klagar 
öfver ett litet sår, lugnar man det 
genom att blåsa på såret ock fram- 
säga följande skämtsamma formel: 



A. 



Loppa bet, 
lusa fes; 
i dag är ä sår, 
i mara är ä helt. 



Boslagen. E. & 



v. 5 



FORMLER. 



207 



Var. rr. 3, 4: i dag flår, 

i mora läkt. 

Södennanland. Ericsson. 

B. 

Loppan bet» 
lusen sket; 
i dag sår, 
i morgon helt. 

Nfirke, Gästrikland. £. S. 
Var. rr. 3, 4: 

i morgon blir det godt ock belt. 

Gottland. E. S. 



C. 

Höna fes, 
å kågken Jet; 
sår i dag 
å helt i måron. 

Ångermanland. E. S. 

D. 

Katta fes, 

höna mes; 

sårt i dag, 

i morgon helt. 

Tvy, tvy, nn är ä bra. 

Ångermanland. E. 8. 



E. 

Topp Jeit, 
banan beit*; 
i da sårt, 
i morän beilt. 

Var. *) feis 

Finnland, Pörtom o. Petalak». 

Hels. Imf. 



F. 



Lapp i laka 
fatti kråka; 



d' ä sårt, 
morän bäter. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf 



G. 

Lipi lipi lambskån, 
tramp int i hundskån; 
i da sårt, 
i morän biti bätär räi. 

skån träck. 
Finnland, Gamla Earleby. Hels. Imf. 

H. 

Lösen bet, 

loppan sket, 

i dag sår, 

i mora helt. 

Lägg på lammelort, 

i mora blir det saiqma gråt. 

Troa kan jag, 

kalfven band jag. 

Ta 'n på klöfva, 

kyss en på rOfva 

(spottas tre gånger). 

Bot så snart det vardt gjordt. 

Upptecknaren förmodar, att troa 
betyder trolla. 

Västmanland. HC. 



462. Haoka af. 

När barnet skurit sig i ett finger 
samt klagande visar detta, låtsar man 
med tvärhanden bugga af barnets 
arm ock säger därvid: 

Hakk åv å kast utom hagan, 
sä kråkan få äta opp ä. 

hagan gärdesgården, kråkan 

kråkorna. 

Medelpad. £. S. 



208 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



463. Tvi vale, tvl lort. 

Vid det man blåser på ett barDs 
sår, sages: 

Tvi vale, tvi lort, 

i niorabitte är ä grott. 

Medelpad. E. S. 



464. Ondt i magen. 
A. 

Har da ondt i magen, 
så gå till Per i Hagen, 
så får dn godt i magen. 

Gottland. £. S. 

B. 

Har dn ondt i magen, 
får da gå till Per i Hagen 
å lägga dig på en sten 
å gnaga pä ett ben, 
så får da godt i magen. 

Bohaslän. £. S. 

Var. r. 4: oeh bänka dina ben. 

Skåne. Wigetrom s. 313. 

C. 

Har da ondt i magen, 
så sätt dig uppå hagen 
å slå på med tvagen, 
så blir da bra i magen. 

Västerbotten. E. S. 

D. 

Barnet klagar: 

Jag har så ondt i magen. 

ock får till svar: 

Ja, gå till Pelle på Hagen, 
så lägger han en sten på magen; 
så blir det bra. 

Värmland. E. S. 



E. 

Har dn ondt i din mage, 
så gå till Per i Hage; 
han bar en rot, 
ock där får da bot 

Mälar-trakten. E. S. 

F. 

6ad styrke min mage! 
sa Per i hage. 

Vfirmland. E. S. 



465. Snufvan reser. 
A. 

Om A. bar snufva ock vill ofver- 
flytta hanne på B., såger Ä.: 

Har da hört, hon skall resa? 

H vilken? frågar B. ock får till svar: 

Min snafva i din näsa. 

Västmanland. E. S. 

B. 

A. I morgon ska ho resa. 

B. HvilkenV 
A. Min snafva i din näsa. 

Södermanland. E. S. 

c. 

A. I morgon ska di resa. 

B. Hvilka? 
A. Min snafva i din näsa. 

Blekinge. E. 8. 



466. Hvit kalf ook rö<L 

Hvit kalf ock röd, 
vill han, så må han dö; 
svart kalf ock grå 
gånge likaså. 

Södermanland. Ericsson. 



v. 5 



FOHMLER. 



209 



Orakel. 



467. Prost, präst. 

För att utröna, hvad man skall 
blifva, räkna gossarna på kantblom- 
morna af prästkragen (cbrysanthemum 
leucanthemum) eller på knappar i 
kläderna sålunda: 

A. 

Prost, präst, 
klockare, häst. 

Öland. ÖSm. Öl. Imf. 

B. 

Prins, präst, 
börjar, bnod, 
tiggar, tattar, 
sotar o rakkar. 

Finnland, Nykarleby. Hels. Imf. 



468. Raokare, praokare. 

Rackare*, prackare**, käjsare, 

kung, 
bonde, båtsman, katt ock hund. 

Södermanland. E. S. 

Var. *) Ackare **) backare 

Mälar-trakten. E. S. 

På samma sätt se ock flickor 
efter, hvad deras blifvande man är. 



460. Änka, franka. 

A. 
Anka, franka, fröken, fru. 

Mälar-trakten. E. S. 
Sv. landsm. V. 5. 



B. 

Sköka, hora, drottning, fru. 

Södermanland. E. S. 



470. Vagn. 

För att fä se, hurudan vagn man 
kommer att få åka i, säges: 

A. 

Herrskapsvagn, täckvagn, bond- 
vagn, dyngvagn. 

Södermanland. Ericsson. 

B. 

Täckvagn, dyngvagn, schas, ka- 

lesch. 

Närke. E. S. 



471. Olat. 

För att utröna, hvad som väntar 
en vid hemkomsten: 

Olat, inte olat, olat, inte olåto.s.v. 

o I åt bann or. 

Ångermanland. E. S. 



472. Risbastu. 
Risbastu, filbnnka, smörgås. 

Brukas för samma ändamål som 
föregående. 

Uppland. E. S. 



14 



210 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V.^ 



473. Nippat, nappat. 

För att 86, huru någon bekommit 
sina saker, räknar man på knapparna 
sålunda : 

A. 

Nippat, nappat, 
nniet, stulet, 
ärligt fått, 
sapet opp 
på Kalmar slott. 

Räknas på knapparna, så att ett 
ord kommer på hvarje (»pä» i r. 5 
hoppas öfver); äro knappar kvar, 
när man gått igenom ramsan, börjar 
man om från början. 

Allmänt. ÖSin. öl. Imf. 

B. 

Nipp, napp, 
nuli stuli, 
hitta, fä, 
väl tjöft. 

Finnland, Närpes. Hels. hnf. 



C. 

Stnli, laji, 
snatta, hitta, 
tjöft. 

Finnland, Petalaks. Hels. hnf. 



D. 

Stuli, jugi, 
tagi, tjöft, 
fått. 

Finnland, Nykarleby. Hels. hnf. 



E. 



Hitta, titta, nappa, 
stuli, jud, 
vald, dsept 
o sold. 

jud af ljuga. 

Finnland, Gamla Karleby. Hels. hnf. 



Retsamma rim. 



Att »stafva utan bokstäfVer» till namn, 

stånd ock yrken. 



474. Anna. 

A. 

Kokt vatten i en panna, 
det säger Anna. 

KriBtiaiistads-trakten. E. S. 

B. 

Tri palta* i e panna 
säjjer Anna. 

Var. *) ärter 

Västergötland, Flundre h:d. E. S. 

C. 

En staf ock en kanna, 
det säger Anna. 

Halland. E. S. 



476. Arvid. 

En slant ock en slarfve, 
det säger Arve. 

Västergotland, Vätle h:d. E. S. 



476. Augusta. 

Sätta en hatt 
på en katt 



å låta den pasta, 
det blir Agusta. 

Västergotland. E. S. 



477. Backman. 

Lite Jit å lite kakk, 
så blir de Bakk; 
stryk över niä bann, 
så blir de Bakkmann. 



Gäfle. E. S. 



478. Brita. 



A. 



Kol å krita 
säger Brita. 



Roslagen. E. S. 



B. 

Kol å krita 
säger Brita; 
krita å kol 
säger Brita jithol. 

Roslagen. E. S. 



212 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



479. David i Munkaboda. 

Eo ko ock en klafve 

säger Dave; 

springa ock lunka 

säger Munka; 

oxen ock koa 

säger boa, 

ock det blir David i Munkaboa. 

Munkaboda ett ställe i Glans- 
hammar. 

Närke. E. S. 



480. Emanuel. 

En sikt å en säll, 
en skit ä en smäll 
sär Emanuel. 

Säll såll med tagelbotten. 

Östergötland. E. S. 



481. Henrik. 

Tri pinnar i en griun, 
så blir de Hinn, 
ta kanna å drikk, 
så blir de Hindrik. 

Gäfle. E. S. 



482. Jakob— kopp. 

Tre loppor i en kopp 
säger Jakopp. 

östergotland. E. S. 



483. Jakob—tupp. 

HöJJ å en hake, 
det säger Jake; 
böna å tupp, 
det säger Jakupp. 

Västergötland, Vätle h:d. E. S. 



484. Jan Petter. 

Tall å gran blir Jan, 
kappe löss å kappe gnetter, 
så blir det Jan retter. 

Roslagen. E. S. 



485. Lång Jan Petter. 

En stör å en stång, 
så blir e lång; 
en tall å en gran, 
så blir e Jan; 
en kappe löss 
å en fjärding gnetter, 
blir e Lång Jan Petter. 

Roslagen. E. S. 



486. Jon. 

Slå vantarna i lon, 
säger Jon. 

Västergötland, Vätle h:d. E. S, 



487. Jäppe Jönsson. 

Sju käppar i en skäppa, 
det säger Jäppa; 
en tupp ibland alla hönsen, 
det säger Jäppa Jönsen. 

Kristianstads-trakten. E. 8. 



488. Jöns. 

En tupp å tri höns 
säger Jöns. 

Medelpad, Ångermanland. E. S. 



v. 5 



RETSAMMA RIM. 



213 



489. Katarina. 

A. 

Mors mössa å fars hatt 
säger Katt; 

låg en märr i dike å grina, 
säger Katrina. 

Roslagen. E. S. 

Var. r. 1: Mössa å hatt 
rr. 3 — 4: 

när hunn legg i dike å grina, 
då bli det Katarina. 

ÅngermaDlaod. E. S. 



B. 

Mors mössa ä fars hatt 
stafvas till Katt; 
katta låg i dike å grina, 
säger Katarina. 

Ångermanland. E. S. 

C. 

Mammas myssa å pappas hatt 

det blir Katt; 
en gammal märr låg i dike 

å grina, 

det blir Katrina. 

Värmland. E. S. 



D. 

Vån katt å darra katt 
satt pä bärget å grina, 
dä kallar ja Katrina. 

Västergötland. E. S. 

E. 

A säger a, å b säger b, 
de stog en märr i dike ä grina, 
säger Katarina. 

Uppland, Skepthammar. Uppl. Imf. 



F. 

Sätt en hatt 
på en katt 
och låt 'n grina, — 
så blir det Katrina. 

Uppland. S.-IIC. 



490. Kristofer— oppför. 

Tjöre utför å reste oppför, 
dä säger Kristoffer. 

Ångermanland. E. S. 



491. Kristofer^toffel. 

En sko ock en toffel, 
det säger Kristofer. 

Var. r. 1: 

En gammal sko ock en toffel 

Västergötland, Vätle h:d. E. S. 



492. Lars Petter Hök. 

Brännvin å glas 

säger Lars; 

en lus å fyra gnetter 

säger Petter; 

pannkaka å lök 

säger Hök: 

Lars Petter Hök. 

Lars Peter Hök var en värklig 
person. 

Öland, Köping. ÖSin. Öl. hnf. 



493. Magnus. 

A. 

Två hästar ock en vagn 
säger Magn; 



214 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



körn kull i en puss 
säger Magnus. 

Värmland. E. S. 

B. 

Fyra pinna i en vagn 

säger Mang; 
en katt på en is 

säger Magnis. 

Västergötland. E. S. 

C. 

Fyra hjul på en vang, 
det säger Mang; 
tre katter på en is. 
det säger nis, Magiiis. 

Vänersborg. E. S. 



nykkel a lås 

gär bås; 

byttår u spann 

gär mann: 

Olof Petter båtsman. 

Gottland. £. S. 



494. Mårten. 

M, å, r, t — Mårt, 
'n, 'n, 'n — Mårten. 

'u uttalas såsom svins grymtande. 
Ångermanland. E. S. 



496. Olof. 

Tri balspända jola 
säjjer Ola. 

halspänd hårdt spänd; jol 
gjord. 

Västergötland, Flundre h:d. E. S. 



496. Olof Petter båtsman. 

Staur u trole 
gär Ole; 
bak u mälle 
gär Palle; 



497. Pelle. 

A. 

En påk å ett skrälle 
säger Pelle. 

Mälar- trakten. A Even Östergötland. 

E. S. 

B. 

En sten å en hälle 
säger Pelle. 

Ångermanland. E. S. 



498. Petter. 

A. 

En lus å två gnetter 
säger Petter. 

Roslagen. Af ven Medelpad. E. S. 

B. 

Lus å knetter 
säjjer Petter. 

Västergötland, Flundre h:d. E. S. 

C. 

En kappe löss 

ock en halfspann'^ gnetter, 

det säger Petter. 

Var. *) fjärding 

Roslagen. E. S. 



v. 5 



RETSAMMA KIM. 



215 



D. 

En lus å två gnetter 

betyder Petter. 
Två gnetter k en lus 

betyder Petrus. 

Ångermanland. E. S. 



499. Pettersson. 

En kappe löss ock två gnetter, 

det säger Petter; 
en hammare ock en tång, 

det säger son, 
ock det blir Pettersson. 

Södermanland, Tumba. E. S. 
Jfr 510 Mamsell Pettersson. 



600. Samuel. 

A. 

Båt å stamm 
va Samm, 



Jit å 'n smäll 
ä samma gnäll, 
Sammel. 

o 

Ångermanland. E. S. 



B. 



En ek å en stam, 
en Jit å en smäll 
säger Samel. 

Roslagen. E. S. 



601. Samuel Petter. 

En båt å en stam, 

så blir det Samm; 
en Jit å en smäll, 

så blir det Sammel; 
en lus å två gnetter, 

så blir det Samael Petter 

Ångermanland. E. S. 



602. Bonde. 

Slå väntan i bron 
säger bon. 

Ångermanland, Nätra. E. S. 



603. Borgmästarinna. 

A. 

Söder å norr 
säger borr, 
öster å väster 
säger mäster; 
ta tappen nr tunna å låt e rinna, 
säger borgmästarinna. 

Roslagen. Åfven Blekinge ock 
Gottland. E. S. 



Var. rr. 5, 6: 

ta nr tappen å låt e rinna, 
så blir e borgmästarinna. 

Uppland, Skeptuna. Uppl. Jmf. 

B. 

Söder å norr 

bä val borr; 

öster å väster, 

hä val mäster; 

tapp dä på 'n tunna å låt ä rinna, 

så val hä borgmästarinna. 

val varder, blir. 

Norrland. Norrl. Imf. 



Gran å for 
säger bor; 



216 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Öster å väster 

säger mäster; 

ta tappen nr tunna å låt e rinna, 

så blir e borjinästarinna. 

Västergotland, Vätlo h:d. E. S. 

D. 

Eli å kol 

dä sej er bor; 

öster å väster 

dä sejer mäster; 

ta nr tappen å lät e rinna, 

dä sejer oormästarinna. 

Västergötland, Fredsbärgs sm. E. S. 



604. Båtsman. 
A. 

Nycklar å lås, 

så blir e bås; 
tunna å spann, 

så blir e båtsman. 

Gäfle. E. S. 

B. 

Nyckel i en lås 

säger bås; 
vatten i en spann 

säger man, 

båtsman. 

Bohuslän. E. S. 
Var. rr. 1, 3: 

Nycklar ock läs 
byttor ock spann 

Gottland. E. S. 

C. 

Nyckel å lås, 

blir* bås; 
öka å stam, 

blir båsman. 



Var. *) säger 



Roslagen. E. S. 



Var. rr. 3, 4: 

ämmare å spann 
säger mann, 
båsmann. 

Öland, Köping. ÖSm. Öl. luif. 

D. 

Knäpp pä lås 

säger bås, 
ämbar ä band 

säger båtsman. 

Nyköpings-trakten. E. S. 



506. Båtsmansgnmma. 

Nyckel i bås å fjärding i tunnn, 
så blir det båtsmansgumma. 

Uppland, Häfverö. Uppl. Imf. 



506. Fru Vallström. 

A. 

En barka hu 

säger fru; 

häst å stall 

säger Vall; 

å hästsko å söm 

säger ström, 

å det blir fru Vallström. 

Bohuslän. E. S. 



B. 

En säng å en pall, 

det säger Vall; 

hästsko å söm, 

det säger ström; 

en barkater hu, 

det säger fru, 

det blir Vallströms fru. 

Västergötland, Vätle b:d. B. S. 



v. 5 



RETSAMMA RIM. 



217 



507. Gubbe. 

Sätt* en trasa på en stubbe, 
så blir de gubbe. 

Var. *) Häng 

Uppland, Närtuna. Uppl. liiif. 



608. Magister. 

En mark beck, 

en mark talg 

å en mark ister, 

det blir herr magister. 

Småland, Emådaleu. £. SS. 



509. Mamsell. 

Sätt en trasa på ett spjäll, 
så blir de mamsell. 

Uppland, Närtuna. Uppl. linf. 



510. Mamsell Pettersson. 

A. 

Lucka ock ett spjäll 

säger mamsell; 
kappe löss ock ijärding gnetter 

säger Petter; 
hammare ock en tång 

säger son, 
ock det blir mamsell Pettersson. 

M alar- trakten. E. S. 



B. 

Två trasor på ett spjäll 

säger mamsell; 
ett löss ock två gnetter 

säger Petter, 
hammare ock tång 

säger son: 
mamsell Pettersson. 

Värmland. E. S. 
Jfr 499 Pettersson. 



Rim om namn. 



511. Abraham. 

Lagg-Abram jär kvällom, 
dä sett ellom i jinnfällom! 

jär kvällom gör kväll; sett 

sitter [eld(!) i skinnfällar. 

Norra Ångermanland. E. S. 



51S. Adam. 

A. 

Adam padam paradis 
slaktade sin sv<')rta gris; 
kött ock fläsk "*" det sålde han, 
räntan den behålde han. 



Bakade en liten kaka 

åt sin lilla barnasvän; 

alla hade hvita tänder utom den. 

Var. *) blod 

r. 6: 

gaf åt alla barn att smaka utom 

Sven; 

Gottland. E. S. 

B. 

Adam padam paradis 
slaktade sin svarta gris; 
kött ock fläsk det sålde han, 
men blodet det behålde han. 

Gottland. E. S. 



218 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BAKNRIM. 



V. 5 



C. 

Adam i Paradis 
slakta SID jalegris; 
köttet det sålde han, 
fläsket det behälde han. 

Västergötland, VStle h:d. E. S. 



613. Adam ock Eva- 
bakade lefVar. 

Adam och Ewa 
dhe bakade stora lefwa, 
när Adam bleff dödh, 
bakade Ewa mindre brödb. 

UtiTöRNiNQB Tillökning till Grab- 
bens bok^ Stockhohu 1677, b. 3. 



614. Adam ock Eva- 
skjuta räfv^ar. 

Adam å Eva 
skulle skjuta räfvar. 
Adam hade ingen bössa, 
så tog de Adams röa mössa. 

Västergotland, Vätle h:d. E. S. 



616. Adam ook Eva- 
slogs med slefvar. 

A. 

Adam å Eva 

sloks mä tjvären å sleva. 

Adam tog Eva 

å sätte na oppätt en stobb; 

stobben föll ikull, 

Adam onner å Eva ommapå. 

tjvären kräcklor; oppätt upp 
efter; ommapå ofvanpå. 

Ångermanland. E. S. 



B. 

Adam ä Eva 
sloks mä* sleva. 

Medelpad. E. S. 
Var. *) omm Ångermanland. E. 8. 



616. Adam ook Eva— 
i en stäfva. 

A. 

Adam å Eva 
pissa i en stäfva; 
stäfvau blef full, 
slog Adam iknll. 

Roslagen. E. S. 

Var. r. 3: När Stäva vart full, 

Uppland, Närke. E. S. 

B. 

Adam å Eva 

pissa i stäfva; 

när stÅiva blef full, 

trilla Adam^ Eva å stäfva ikull. 

Södermanland. E. 8. 

c. 

Adam å Ava 

pissa i stäva. 

När stäva vart halv, 

fikk Äva en kalv; 

när stäva vart full, 

sä trilla Adam omkull. 

Uppland. E. S. 



617. Anders— Ull fanders. 

A. 

Anders for till fanders 

med tre tunnor skit; 

kom igen, hade aldrig en bit. 

Uppland. E. S. 



v. 5 



UKTSAMMA HIM. 



."SlO 



B. 

'N Anners drog te fanners 
vä tål v tonner Jit; 
då han komme himm, 
ågde 'n int en bit. 

Ångermanland. E. S. 

C. 

Anners dro ti fanners 

inä ä tanna spik; 

komm ijänn mä tjäften full å Jit. 

Helfiingland. E. S. 



D. 



Anders 
fanders 
feshål. 



Västergötland. E. S. 



618. Anders minder. 

Anders minder 
tjör i skrinder, 
ä Jiton rinder. 

Finnland, Vörå. Hels. liuf. 



619. Ante korante. 

A. 

Anta korantä 
tjör kalvan i bås; 
när kalvan får fitton, 
får Anta smörgas. 

Var. r. 4: Anta förgås. 
Jitton diarré. 

Finnland, Åland. Hels. Imf. 
Var. rr. 3, 4: 

när kalvan kakkar, 
får Ante smörogås. 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 



B. 

Ante korante 
tjörde kalven i bås; 
när kalven fikk Jita, 
fikk Ante smörgås. 

Roslagen. E. S. 

C. 

Ante korante^ 

tjör kalven i bås, 

så får du en dnktig smörgås. 

Västerbotten. E. S. 
Var. rr. 3, 4: 

då kalven Jet, 

fekk 'n Ante smörgås. 

Ångermanland. E. S. 

Efter samma mönster har man 
v. ejL. . 

b. 

Hasse kopasse 
kör kalfvar i bås; 
slick dem i ändan, 
så får du smörgås. 

Gottland. E. S. 



C. 

Nisse korisse 
tjör kalvar i bås; 
när kalven får Jita, 
får Nisse smörgås. 

Närke. E. S. 
Var. rr. 3, 4: 

när kalvarna Jita, 

får Nisse korisse smörgås. 

Mälar-trakten. E. S. 



d. 

Nisse kopisse 
tjörde kalven i bås; 



220 



Där kalven får Jita, 
får Nisse smörgås. 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 

b. 



V. 5 



Närkö. E. S. 



e. 



Nisse kupisse 
tjäul kalvan i bås. 
När kalvan Jeit å pisse, 
iikk Nisse smörgås. 

Jämtland. E. S. 
f. 

Nisse kopisse 
tjör kalven i bås; 
rugke på rumpa, 
så får da smörgås. 

Östergötland . E. S. 
g- 

Nisse kopisse 
tjör kalva i bos, 
kalva Jet stål, 
å Nisse tog imot. 

e 

Norra Ångermanland. E. S. 



620. Ante punapää. 

Atte patte punapää 
piska katten som ett fä. 

Finnland, Helsinge. Hels. Imf. 



621. Ante vUivante. 

A. 

Anttin 
vilivanttin 
grennstanttin 
slaper-Anttin. 

Finnland, Pörtom. Hels. Inif. 
Efter samma mönster har man 

v. 62L. ( 



Janne 
vilivanne 
grennstanne 
slaper-Janne. 

Finnland, Pörtom. Hels. Imf. 



622. Anna kokar blanda. 

Anna koke blanna, 
tar saks Jellig kanna. 

Ångermanland. E. S. 



623. Anna kannfu 

Anna kanna kakka bark, 
sålde si kota för åttan mark. 

Västergötland. E. S. 



624. Anna— i panna. 
A. 

Anna den granna 
slog prästen i panna 
med stopet å kanna, 
så stäfvera ramla. 

Var. r. 3: med ölekanna, 

Västergötland, Alo li:d. E. S. 

B. 

Anna mä kanna 
slog prästen i panna; 
blöt börja rinna, 
Anna börja sprigga 
oppför lid å utför lid, 
snart så var ho hemma. 

Bohuslän. E. S. 



v. ö 



RETSAMMA BIM. 



221 



Efter samma monster har man: 

b. 

Hanna dai granna 
slo prästen i panna 
mä kanna^ 
å bloen te rinna 
å Hanna te sprigga. 

Västergotland. E. S. 



526. Anna pänningnpung. 

A. 

Anna panna pänningpung 
skiter i näfven ä stoppar i mun. 

Roslagen. E. S. 

Efter samma mönster bar man 
vm ex. : 

b. 

Erke perke pänigpogg 
Jit ti njävan, häll i monn. 

Ångermanland. E. S. 
C. 

Erke perke pännigpugg, 
Jit i nävan å be in i uiunn! 

Ångermanland, Nordmaling. 

Norrl. Imf. 

d. 

Heik peik pägg i pugg, 
piss i nävan ä slagg i mnnn. 

Heik Henrik. 
Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 

e. 

Lasse passé pänningpnng, 
skit i näfven, stopp i mun! 

Uppland, Harg. Uppl. Imf. 



f. 

Matte pattc panni ngpung 
skiter i näfven, lägger i man, 

Roslagen. E. S. 
g- 

Matte batte pänningpang 
skiter i mors bästa ung. 

Uppland. E. S. 
h. 

Olle polle pännigpugg 

Jit i nävan, slagg åt munn! 

Ångermanland. E. S. 



Olle polle piggelipogg 
Jit ti njävan, slå i mon. 

mon munnen. 

Ångermanland, Annndsjo. E. S. 

Alle Palle pännigpugg 
Jet i mors bakugg. 

Närke. E. S. 



526. Anna videvanna. 

A. 

Anna 

videvanna 

Jujanna 

gråmanna 

du låggbenta Anna. 

Södermanland, Tamba. E. S. 

Var. r. 5: långskånkiga Anna. 

Nyköping. E. S. 

Efter samma mönster har man 
t. ex.: 



222 



NOBDLANDEB, BARNVISOR OCK BARNUIM. 



V. 5 



b. 

Gunnar 
videvunnar 
sisnnnar* 
långbentaste** Gannar. 

Gottland, Stånga. E. S. 

Var. *) Jujunnar **) låggbenta 

Stockholm. E. S. 



C, 

Hilma 

vidivilma 

Jujilma 

f^råmilma 
åggbentade Hilma. 

Gottland. E. S. 

d. 

Kalle 

videvalle 

Jujalle 

gråmalle 

du låggbenta Kalle. 

Södermanland. E. S. 

e. 

Pelle 
videvelle 

o. 8. V. 

Södermanland y Tumba. E. S. 
f. 

Ville 
videville 
Jujille 
gråmille 
låggbenta Ville. 

Roslagen. E. S. 
Var. r. 2: vidi ville 

r. 5: långbentade Ville. 

Gottland. E. S. 



B. 

Anna 

videvanna 

kåntanna 

stackars lilla Anna. 

Blekinge. E. S. 

Brukas äfven till andra namn, 
t. ex. till Greta: 

b. 

Greta 

videveta 

kånteta 

stackars lilla Greta. 

Blekinge. E. S. 

C. 

Anna 

videvanna 

kast-Anna 

du långbenta Anna. 



Kalmnr. E. S. 



D. 



Anna 

mineraanna 

kant- Anna 

fotafanna, 

äfter kommer låggbenta Anna. 

Västergotland. E. S. 

E. 

Anna 

vilivanna 

grå-Anna, 

kom igen, sladder-Anna! 

Jämtland. E. S. 



Anna 
vidivanna, 



v. 5 



RETSAMKA RIM. 



223 



slabber-Anna, 

kom igen, skvaller-Anna! 

Västerbotten. E. S. 

G. 

Anna 

fajanna 

gammel-Anna, 

komm ijänn, dygg-Anna! 

Ångermanland. £. S. 

Efter förestående mönster har 
man ytterligare: 

b. 

Olle 

vilevoUe 

Jmnpolle, 

komm ijänn, slapper-Olle! 

Västerbotten, Burträsk. Norrl. Imf. 

C. 

Olle 

vilobolle, 

komm ijänn, slaper-OUe. 

Medelpad. B. 8. 
d. 

Putte 

ville vutte 

granntatte 

Qer futte, 

komm ijänn, slapper-Pntte. 

Gottland. E. S. 
På samma sätt till Olof: 



e. 



Ola 

ville vola o. s. v. 



Jämtland. E. S. 



627. Annika. 



Agkan kagkan 
pilderi kagkan. 

Finnland, Vörå. Hels. Imf. 



628. Beata. 

Biata bata 
Stockholms stata, 
Biata blumma 
Stockholms tramroa. 

Finnland, PÖrtora. Hels. Imf. 



629. Bängt. 

Bängt, 

som Gud tänkt; 

när ban fick sig en ann, 

ga han Bängt fan. 

Västergötland. E. S. 



630. Erker rakepes. 

A. 

Erke perke rakapes 
stakk* sogga, sä hon fes. 

Var. *) tjole 1. tjol på 

Ångermanland. E. S. 
Efter samma mönster har man 



v. ex. : 



b. 



Olle polle rekapes 
tjole sogga, sä ho fes. 

Norra Ångermanland. E. S. 

B. 

Erke berke rakkarpeis 
raka sugga, så hu feis. 

Jämtland. E. S. 



224 



NOEDLANDER, BARNVISOR OCK BARNBIM. 



V. 5 



C. 

Erke perke räkapes 
tjörde sngga, sä ha fes, 

mot en sten, 

sä ha ven; 

mot en stikke, 

sä ha vikke. 

Medelpad. E. S. 

D. 

Erke perke räkapes 
tjole sogga, sä hon fes; 

mot 'n stikke, 

sä hon hikke; 

mot 'n tall, 

sä hon gnäll. 

Ångermanland. K. S. 



531. Erker palmeträ. 

Erkun perkan palmunträ 

Jiter i böksor o falder po knä. 

Finnland, Pörtoni, Petalaks. 

Hels. Imf. 

Se vidare 525 Anna pänning- 
pung» Ab, c. 



532. Erker skvalvåm. 

A. 

Erke perke skvälavamm 
åt opp Jottan fälalamm, 
hästen borti plogen, 
bjttrn borti skogen: 
å ändå vart dä int mer 
än ä halte mål. 

Asele lappmark. E. S. 

Efter samma monster har man 
t. ex. : 



b. 

Jnss pass spåravamb 
åt opp fämton ratin lamb, 
fämton fyri å fämton ett, 
å entå va an int halvmätt. 

JaSS Johan. 

Finnland, Vör&. Hels. Imf. 

4 
C. 

Olle polle skålawamm 

at opp fämtan grabäkkerlamm 

vart inte mätt ända. 

At opp en häst, 

lämd en test; 

at opp en galt, 

lärod en palt; 

at opp en sågg, 

lämd en tagg; 

drakk opp en vattusa: 

törste ända. 

Västerbotten, Burträsk. Norrl. Imf. 

d. 

Olle polle skvala lam 
åt opp femton gråa lam 
å vardt int mätt ändå. 

Västerbotten. E. S. 



533. Fia. 



A. 

Fia, mi pia, 

slå särken te sia! 

Blekinge. E. S. 
Efter samma monster har man 

b. 

Mina, min piga, 
slå särken åt sidan. 

Roslagen. E. S. 



v. 5 



RETSAMMA RIM. 



225 



534. Oreta feta. 

A. 

Greta feta 

satt å peta 

me sin näsa 'i de feta, 

som hon inte kände äta. 

Uppland, Harg. Uppl. linf. 



B. 

Greta den feta, 

som satt på gärdsgårn och meta 
oeh inte visste, hvad hon skalle 

aiaa 

Småland. HG. 



536. Lilla Oreta. 

Lilla Greta, snälle Palle, 

var snäll å far opp på spjälle! 

Roslagen. G. S. 

Se vidare 526 Anna vide- 
vanna Bb. 



Ounnar. 



Se 526 Anna videvanna Ab. 



536. Ou8t£dl 

Gnsta pnsta, pula katten; 
katten ba för liv å Jäl: 
Gnsta pnla lika väl. 

Finnland, Lappträsk. Hels. linf. 
Jfr 558 Kalle bakom stallet. 



Hanna. 

Se 524 Anna — i panna Bb. 



537. Hans i en dstns. 

Hans kör alla katter i en dans, 
kattera opp ätter väggera 
å Hans ätter me släggera. 

Bohuslän. E. S. 



538. Hans 1 jåns. 



Hans 

sket i jans. 



Västergotland. E. S. 



530. Hasse. 

Hasse kanon 

sköt med sin herres kanon. 

Kalmar. ÖSm. Öl. Imf. 
Se vidare 519 Ante korante Cb. 



540. Henrik. 

Hindrik o Hekk 

Jeit po in kvätt*; 

to kvättin vurt full, 

so föll ba Hindrik o Hekk okull. 

Finnland, Petalaks. Hets. Imf. 

Var. *) tvätt Pörtom. Hels. Imf. 

Se vidare 525 Anna pänning- 
pung Ad ock 596 Petter Pelle Be. 



Sv. landtm. V. 5. 



15 



226 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



Hilma. 

Se 526 Anna videvanna Äc. 



541. Jakob. 

Jakå 

gråakå 

sa8akå 

judivakå 

låggbentade Jakå. 

Gottland. E. & 



644. Job. 

Åi landet Ans 
va fult mä läos; 
bodde Job, 
var fall mä skabb. 

skabb skabb. 

Gottland. E. S. 



642. Jan. 

A. 

Jan trän 

for till kvarn 

med sex tannor skit. 

Men innan han kom dit, 

så åt han opp hvar bit. 

Uppland, Harg. Uppl. Imf. 

B. 

Jan for till stan 

med tre tannor skit. 

När han kom dit, 

hade han ätit opp hvar enda bit. 

Rostagen. E. S. 



643. Janne. 

Janne kanne 
sket i spänne; 
innan Maje kom^ 
så rann ä. 

Gottland. E. S. 
Se vidare 52 1 Antevilivante Ab. 



646. Jooke. 



Jocke nå bron 
knispaue son. 



Kalmar. ÖSm. Öl. Imf. 
Se vidare 596 Petter Pelle Bb. 



646. Jon. 

Jon me sin don, 
tjör me sin tjarra 
så hela joren skärra. 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 



■V 



647. Jonke. 

A. 

Ja så Jogke bron 
skar rompa tå kon, 

ner i dike 

å Jite 
å strompern neför bena. 

Ångermanland. E. 8. 

B. 

Jogke på bron 
slet rompa borti korn, 
spragde neför rena, 
strompern neätt bena, 



v. 5 



RETSAMMA RIM. 



227 



spragde oppätt hSgan, 
Jorta neätt mägan. 

borti korn af kon. 

Norra Ångermanland. £. S. 



648. Josse. 

Två Jossar 
ä bra gossar; 
männ komin ä tri, 
8ä blir ä Jiteri. 

Josse Johan. 

Ångermanland. E. S. 
Var. rr. 3, 4: 

männ komm ^n trejjen, 
sä blir ä ett jithus. 

o 

Ångermanland. E. S. 

Se vidare 532 Erker skval- 
våm Ab. 



549. Jäppe. 

Jäppe i nöa 

baka si kaka på glöa. 

Södermanland. Ericsson. 



560. Josse. 

Jösse 

sköt me sin bösse. 

Kalmar. ÖSm. Öl. Imf. 



661. Lamskins-Eajsa. 

Libiy libi, libi, libi lamskins- 

Kajsa, 

korfyarna spela ock paitarna 

dansa. 

Finnland, Nykarleby. Ilela. Imf. 



Var. r. 1: 

Pili pili pili pili Lampans Kajsa. 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 



662. Kajsa ook Majsa. 

Kajsa ock Majsa de hoppa 

öfver en å; 
de hitta ett par bullar, som inte 

var små. 
»Ser dn, b vad jag hitta!» sa 

Kajsa. 
»Det är inte mer, än jag stoppar 
i min ficka!» sa Majsa. 

Södermanland. EricBson. 



Jfr 568 



Kajsa. 



663. Karl. 

Karl budare binnbäkk 
koka grodor i Jinnsäkk. 

Var. r. 1: Skomakare binnbäck. 

Roslagen. E. S. 



664. Kalle bock. 

Kalle balle bokk, 
dum som ein stokk. 

Var. r. 2: Jeit på cin stokk. 

Finnland, Sibbo. Hels. Imf. 



666. Kalle lort. 

Kalle lort, 

hur kom du fort? 

Kalle skit, 

hur kom du hit? 

Västergötland. E. S. 



228 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



666. Elalle— small. 

A. 

Kalle knall 

sket i kyrka, så dä small. 

Västergötland. E. 8. 

B. 

Kalle ball 

sket i kyrkan, så det small; 
midt för prästens näsa, 
så han inte kunde läsa. 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 



667. Kalle snatt. 

Kalle snatt 
stal en hatt 
om en jnlenatt. 

Blekinge. E. 8. 
Var. r. 3: 

om en valborgsmessonatt. 

Dalarna. S.-HC. 



668. Kalle bakom stallet. 

A. 

Kalle balle jikk i ställe, 
pula katfn bakom ställe. 
Katten ba för liv o Jäl; 
Kalle pula likaväl. 
Skn 'n ha biett för kropp'n, 
sku 'n ba äti opp 'n; 
män 'n ba för /alen, 
däför slo 'n ijäl 'n. 

pula slog. 

Finnland, Sjundefi. Hels. Imf. 



B. 



Kalle palle 
bakom ställe 



piska katten som ett fä. 
Katten ba för lif å själ: 
Kalle piska likaväl. 

Finnland, Helsinge. Hels. Imf. 
Jfr '536 Qustaf. 

C. 

Kalle 
maka stallä. 

Finnland, Brandö. Hels. Imf. 



669. Kalle svan. 



Kalle svan 
for till stan, 
köpte snus 
för en lus, 
kokte soppa 
på en loppa. 



Vaxbolm. E. S. 



8e vidare 526 Anna vide- 
vanna Ad. 



660. Klara. 

A. 

Klara den rara, 
som Gud ska bevara, 
så 'nt kattera tar a. 

Göteborg. E. S. 

Efter samma monster har man 
t. ex.: 

b. 

Sara den rara, 

som vår Herre ska' bevara, 

att inte kattera tar a. 

Småland. S.-HC. 



J 



\ 



v. 5 



RETSAMMA RIM. 



229 



C. 

Sara den rara, 
som kattan försvara, 
så 'nt rätterna tar a. 

Medelpad. £. S. 

B. 

Klara den rara 

skall alla katter bevara. 

Bohuslän. E. S. 



561. As Klas. 



Ås Klas 
fläskehas. 



VäBtergötlaud. E. S. 



562. Klas på kalas. 

Klas var på kalas, 
slog sönder älfva glas. 
När ban kom bem, 
fick han stryk 
af mammas stora karbas. 

Göteborg. E. S. 



564. Lars ock Petter. 

6u bevars 

för å beta Lars 
å gå i gala å Jäla* glas. 

Då ä dä bätter 

å heta Petter 
å gå i gala å Jäla jetter. 

Var. *) slå sönder. 

Västergotland. E. S. 



565. Lasse körde. 

Lasse körde svarta 
svin åt svea. 

Västergötland, Vätle ]):d. E. S. 



566. Lasse Lars. 

Lasse Lars, 

fira fötter å igga bas, 

som ett as. 

Västergötland. E. S. 

Se vidare 525 Anna pänning* 
pung Ae. 



563. Lars ook Mats. 

Lars å Mas de hoppa över en 

statt, 
å Lars ban boppa så förfårli 

lätt. 
Ä du mä? sa Lars, 
Ja dä ä ja! sa Mas. 
Dä va bra I sa Lars te Mas. 

Bohuslän. E. S. 



567. Lisa. 

Lis fis 
stal in gris, 
mitt i jälun 
stakk un i bäl an, 
mitt i pnrtin 
åt nn npp an. 

Finnland, Pörtoni ock Petalaks. 

Hels. Imf. 



568. Majsa Zajsa. 

Majs Kajs kåta 
pissa särtjin våta, 



230 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. V. 5 

671. Mats näfVerskäggr. 



vänd an sen måat nåalanväder, 
torka liksom barkat läder. 

FinnlaDd, Vorå. Hels. Imf. 
Jfr 552 Kajsa ook Majsa. 



569. Maja min. 

Majan, Majnn, Majun miOy 
har da na knappar i tröjun din? 
Vill du ha vita, vill du ha blå, 
vill da ha svarta, skall da få. 

Finnland, Bärgo. Hels. Imf. 
Var, r. 1: 

Hoppi talli Majan min. 

Finnland, Petalaks. Hels. hnf. 



670. Mats hatt 
A. 

Matt skratt näfverhatt, 
baken öppen som en tratt. 
Den som har sin man till tratt 

ock sin röt' till sil, 
han har ej smör, ej häller fil. 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 

B. 

Matt skratt hambälhatt, 
tjära brä viggälträ, 
flavvär opp i vädra 
mä kolbrande i röva. 

Finnland, Gamla Karleby. Hols. Inif. 



C. 

Matt skratt 
skrapälhatt. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



Matte, Matte näfverskägg; 
lefver da länge, så värper da ägg. 

Finnland, Pämä. Hels. Imf. 



572. Mats skrakeben. 

Matt skratt skrakabäiu, 

vann va ta, to ja va haim*? — 

Bakom en storan stäin 

o plokka pilagga i pösa min, 

Var. *) jär 

pilagga grodyngel. 
Finnland, Gamla Karleby. Hels. Imf. 

Se vidare 525 Anna pänning- 
pung Afg. 

Jfr 563 Lars ook Mats. 



573. Mikael. 

Miks piks pikälboin, 

vann va ta, tå ja va heim? 

Finnland, Vörå. Hels. Imf. 



574. Mina grina. 

Mina 

såt i bakken ä grina. 

Koslagen. E. S. 



575. Mina mlnka. 

Mina migkon 
bastnkligkon. 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 
Se vidare 533 Fia Ab. 



v. 6 



RETSAMMA RIM. 



231 



676. Mårten. 

Måto koto p]äddjin, 
slån huva i väddjin! 

FiuDland, Vorå. Hels. Imf. 



577. Nioke Nisse. 

Nika, Nikn, Niss, 

kom ti vår, får dn tisB! 

vår 088. 

FiDnlaod, Lappträsk. Hels. Imf. 



578. Nicke Vik. 

A. 

Nicke Vik, 

som ingen fan är lik. 

Medelpad. E. S. 

Efter samma moDster bar man 
t. ex.: 

b. 

'N Nisse Vik, 
som ingen ä lik. 

Ångermanland. E. S. 



C. 

Sit-Ola Vik. 
som iggen ä lik. 

Norra Ångermanland. E. S. 

d. 

'N Olle Vik 
ä lik 'n spik. 

Ångermanland, Vibyggerå. E, S. 



e. 



Pär fitter i Vik, 
som alla ä lik. 



Roslagen. E. S. 



f. 

Skräddarn i Vik, 
som faen ä lik. 

Ångennanland. E. S. 



579. Nisse. 

Nisse pisse liten skvätt, 
så att atan^ kvärner jekk sä 

lätt. 

Ångermanland, Vibyggerå. E. S. 
Var. *) nitton Medelpad. E. 8. 

Se vidare 519 Ante korante 
Ccdefg ock 578 ITioke Vik Ab. 



580. Olle dräng. 

Olle polle pappas drägg 
Jet å pissa i mammas sägg. 

Västergötland. Åfven Bohusl&n. E. 8. 



581. Olle i Fole. 

A. 

Ole i Fole 
gick aldrig i skole, 
inte had han väst, 
likväl blef han präst. 

Gottland. E. 8. 

B. 

Ola 1 Fola 

gick äldre pa skola, 



232 



NOlil)LAND£K, BARNVISOR UCK BAKNKIM. 



V. 5 



äldre hadd han byxor, 
ock aldre hadd han väst; 
läikaväl kände han bläi präst. 

Gottland, Fårö. £. S. 

C. 

Ola i Fola 

gick allri i skola, 

men likväl blef han getepräst. 

Gottlaud. E. S. 



D. 

Ole i Fole, 

skarp som en trole, 

vild aldri gå i skole. 

Gottlaud. £. S. 



682. Elint-OUe. 

Klint-Olle spelte ock Lars Ma- 
lena danstä; 
gamle Steffen han satt ock log. 
Hans gamla gamma 
tog i sin lamma 
ock drog upp en gammal sko. 

Gottland. £. S. 



683. Olle med knän. 

Ola pä jola 
med krokotta knän 
sadlar sina hästar 
ä rider som ett fä. 
När jorden faller undan, 
faller Ola med. 

Bohuslän. E. S. 



684. LUl-Olle. 



Lill-Ola 
såg sola. 
VaJJ for a? — 
På jola. 

vaJJ hvart. 

Västerbotten. E. S. 



686. Olle man. 



Ola-man 

Jeit ti 'n spän. 



Jämtland. £. S. 



686. Olle med 

Ola på jola 
mä jusgrått Jägg. 
Lever han lägge, 
nog värper han ägg. 

Ångermanland, Nätra. £. S. 

Se vidare 525 Anna p&nning- 
pung Ahi; 526 Anna videvanna 
Gbce; 530 Erker rakepes Ab; 
532 Erker skvalvåm Acd; 578 
Nioke Vik Acd. 



687. Per ock Petter. 

A. 

Pär å Pätter 
oppar å sprätter^ 
Pätter å Pär 
oppar å svär. 

Roslagen. £. S. 

B. 

Pelle, Petter ock Per 
springer ock hoppar, skiter ock 

svär. 
Uppland. £. S. 



v. 5 



RETSAMMA RIM. 



2:53 



C. 

Petter å Pälle å Pär 
sprigger å Jiter, grinar å svär. 

RosIageD. £. S. 
Se vidare 578 Nioke Vik Ae. 



688. Pelle bagge. 

A. 

Pelle baggen, 

Pelle bä! (detta ord utdrages). 
Södermanland, Vingåker. E. S. 

B. 

Pälle bok k 

fet en stokk, 

fåmton alnar lågg å tjokk. 

Norra Ångermaaland. £. S. 



C. 



Pälle bä, 
Pälle bä. 



Mälar- trakten. E. S. 



D. 

Pälle, Pälle bä! 
Fo jä vara vä? 

fo få; vä med. 

Ångermanland. E. S. 



680. Pelle på en hälla. 

Pälle |et på 'n hälle, 

dä rann mella Finsvik å Fälle. 

Hälla te ramle, 

Pälle te spragge. 

Finsvik o. Fälle byar; spragge 

springa. 

Ångermanland. E. S. 



690. Pelle skrälle. 

A. 

Pälle, 

ett förbaskat skrälle. 

Kalmar. ÖSm. Öl. Inif. 

B. 

Petter å Pär å Pälle 

slaska i ett å samma skrälle. 

Kalmar. E. S. 



691. Pelle snälle. 

Pälle 

dän snälle. 

Småland, Madesjö. ÖSm. Öl. huf. 

Se vidare 525 Anna pänning- 
pung Äj; 526 Annavidevanna Ae. 
Jfr 535 LiUa Greta. 



692. Busare Petter. 

Busare Pettar 
såg fan kom ättar. 

Gottland. E. S. 



693. Petter dräng. 

Petter dräng, 

en sko å en säng. 

Ångermanland. E. S. 



694. Petter etter. 

A. 

Petter 
spratar etter. 

Östergötland. E. S. 



234 



NOKDLANDISR, BARNVISOR OCK BARN KIM. 



V. 5 



B. 

'N Petter, 

som ä full mä etter. 

Medelpad. £. S. 

C. 

Petter å Pär 

ä full vä etter å vär. 

Aogenuanland. E. S. 

D. 

Petter 
Jiter etter 
å römyrer. 

Ny köpiDgs- trakten. E. S. 

E. 

Petter etter 

fiter gnetter, 

lågga raer 

utäfter Stenbakka maer. 

Bohuslän. E. S. 

Var. r. 4: Utäfter Bakka maer. 

Bohuslän. E. S. 

F. 

'N Petter 

ä full å gnetter. 

Ångermanland. £. S. 



695. Petter fång. 

Petter fägg 

tjole te Näske vä en tjägg. 

Näske är en by i Ångm. 

Ångermanland. £. S. 



696. Petter Pelle. 

A. 

Petter Pälle prästens drägg, 
Jet i bökserna, knäpte ijänn. 

Västmanland. E. S. 

B. 

Petter, Per å Pelle prästens dräng, 
de tog å 'n rocken, men han 

knäpte 'n igen. 

Östergötland. £. S. 

Efter samma monster har man 
vidare : 

b. 

Jukka pukka snällan drä^g 
Jiter i böksor o remmar ijenn. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



C. 

Heikum peikum 
palnum grnn 
Jiter i böksona, 
reimar ijenn. 

Heikum Henrik. 

Finnland, Vorä. Hels. Imf. 



697. Petter— Petronella. 

Petter, Per, Pelle, 

prästens piga heter Petronella. 

Borgholm. Ö8m. öl. Imf. 



698. Petter — sitter. 

A. 

Petter 

han vet, va ho setter. 

Bohuslän. E. S. 



v. 6 



RETSAMMA IIIM. 



236 



B. 

Petter 

soni vet, hvar ho sitter. 

Kalmar. ÖSm. öl. Inif. 

C. 

Petter, 

vet da, hvar sola sitter? 

Per, 

hon sitter där. 

Pelle, 

hon sitter på samma ställe. 

Kalmar. ÖSm. öl. Imf. 

Jfr 564 liars ock Petter, 587 
Per ock Petter. 



Sara. 

Se 560 Klara Abc. 



699. Sven. 

Svann sveter 

sprigger i bärja ä beter jeter, 

BohusläD. E. S. 



ViUielm. 



Se 526 Anna videvanna Af. 



Rim otn stånd ock yrken. 



600. Baron ock grefVe. 

Herr baron 

sket på bron; 

grefven 

tog opp det med slefven. 

Mälar-trakten. £. S. 



lopper å löss 
är bondens tröst. 



Okänd hemort. E. S. 



601. En bonde på en tjur. 

Ha da sett na värre jar 
'n fy Het 'n bonne? 
Dä komm en å re på 'n tjur 
å såg nt värre än 'n onne. 
fyllet Bupig. 

Norra ÅngermaDlaDd. E. S. 



602. Bondens tröst. 

Beek å tjära 
är sjömans ära; 



603. Båtsman. 

A. 

Beck å tjära 

är båtsmans* ära, 

loppor å löss 

är båtsmans* tröst. 

Västergötland. E. S. 
Var. *) skommarns Västerås. E. S. 



B. 



Beck å tjära 
ä sjömans ära; 



236 



NORDLANU£U, BARNVISOB OCK BAKNRIM. 



V.ö 



loppor å lus 

fins i båtsmaDS hns. 

Angennanlaiid. £. S. 
Se vidare 622 Sjöman. 



604. PUokor. 

A. 

En två tre fyra, 

våra flickor ä så dyra. 

En två tre fyra fem, 

våra flickor vill ha hvarsiu dräng. 

Småland, Emådalen. E. S. 

B. 

En två tre fyra, 
våra flickor ä för dyra: 
en kattlort för stycket 
är nästan för mycket. 

Östergötland. E. S. 
Var. rr. 3, 4: 

en skilling för stycke, 
d' ä' alldeles for mycke. 

Dalarna. S.-HC. 



606. Fästman. 

Sex ören för en knippa band, 
och fyra ören för en skrapa, 
och två ören för en fästeman, 
som går på Olands gata. 

ArwidsBons mskr. 



606. Oossar dyra. 

A. 

Ett två tre fyra, 
våra gossar ä så dyra: 
för ett hälft öre få vi två, 
för ett runstycke fyra. 

Öland. Arwidssons mskr. 



B. 



Gossarna ä inte så dyra: 
två daler för fyra. 
Flickorna små: 
tusen daler för två; 

tacka Gud, om man får dem ändå. 

Stockholm. E. S. 



C. 



Flickorna små små, 
tuseud daler för tvä två; 
gossarne dyra, 
halft öre för fyra. 

Finnland. S.-HC. 



607. Det sprang en gosse. 

Det sprang en liten gosse öfver 

tån; 

han sprang, som bägge bena 

hade vört å 'n. 

Ibland sprang han, ibland geck 

han, 

ock fria velie han, ock det feck 

han. 

Västergötland, Vedens b:d. E. S. 



608. Qrefv^en. 

Ock trollet flög öfver svarta skog, 
:|{: tussirull :||: tussirullanlej. 
Lilla grefven for efter, höll i 

svansen ock drog, 
:||: tussirull :||: tussirullanlej. 

Mälar-trakten. £. 8. 

Jfr 600 Baron ook grefve. 



v. 5 



RETSAMMA RIM. 



237 



600. Herrar. 

En karet, 
ta]l me sket; 
eD kärra, 
fall me härrar. 

Borgholm. ÖSm. öl. linf. 



610. Käringar skola bultas. 

Tre tiDg skola bnltas: 
trumskinn, käringar ock loggolf. 

Västerbotten. E. S. 



611. Käringar gnälla. 
A. 

Tre ting, som gnäller: 
osmorda yagnshjol, grisar ock 

käringar. 

Norra ÅDgermanland. E. S. 
Efter samma monster: 

b. 

Tre ting, som gnäller: 
osmorda vagnshjul, en knarrig 
dörr ock mamseller. 

Östergötland. E. S. 



612. Käringar i spisen. 

Tre ting, som trifvas i spisen: 
sot, grytor ock käringar. 

Södennanland. E. S. 



613. 



skäms ej. 



A. 



Aldrig har jag sett ett sådant djnr 
som vår länsman: 



hofvet har han som en tjur, 
å aldrig skäms han. 

Goteborg. E. S. 

B. 

Aldrig har jag sett en sådan drul 
som vår länsman: 
stor i synen som en tjur, 
å aldrig skäms han. 

Bohuslän. E. S. 



C. 

Aldrig ser jag nä värre djnr 
än en länsman: 
fal i syna liksom en tjnr, 
aldrig skäms han. 

Ångermanland. E. 8. 



614. Fyra länsmän i en 
galge. 

Fyra hela å fyra halva, 
fyra länsmänner i ein ^alga. 
När vi kommo läggre fram, 
hägde där ein brofod å ein 

fjäliggsmann. 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 



615. Magister. 

A. 

Herr magister 

koka klister, 

la på gummans sära ben; 

magistern å gnida, 

gumman å skrika: 

»aj, aj, mitt sura ben I» 

Stockholm. E. S. 



238 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



B. 

Herr magister 
kokar klister, 
lade på sitt sura ben. 
Benet till å svida; 
magistern till å skrika: 
»aj; aj, mitt sura ben!» 

Roslagen. E. S. 

C. 

Kära magister, 

kok mäg klister, 

lägg på käringens sura ben. 

Käringen lider, 

benet svider: 

»aj, aj, aj, mitt sura ben!» 

Ångerni anländ. E. S. 

D. 

Magister, 
koka klister, 
s\h i väggen, 
så blir ä ister. 

Mälar-trakten. E. S. 

E. 

Herr magister 
kokar klister, 
ä flickan slickar vispen. 

Östergötland. E. S. 



616. Mamma. 

Mamma mormamma, 
snusdosa å kaffepanna. 

Västerbotten. 



E. S. 



Mamseller. 

Se c 1 1 KäHngar gnälla Äb. 



617. Murare. 

På våren ar muraren utsvulten 
ock lätt; han kan då stå på 

En tums bräde å tre tums spik. 

Men under sommaren blir han 
fet ock tung; därför ropar han oro 
iiosten på 

Tre tnms planka å sex tums 

ekspik. 

Södermanland. E. S. 



618. Pojkar. 

Flickor å getter 

ä Guds välsignade kretter; 

pojkar å bockar 

ä skams fröstockar. 

Östergötland. E. S. 



619. Prästen på bron. 

A, 

Fader vår å tron, 

prästen stod på bron; 

bro sönder, 

prästen inönder, 

å det vardt ett sjudjäfla dunder. 

Roslagen. E. S. 

B. 

Herrans bön å tron, 
prästen gick pä bron; 
bron sönder å prästen under, 
å de blef ett förbanna buller. 

Finnland, Lapptråsk. Hels. Imf. 

C. 

Fader vår o troen, 
prästen föll i broen, 



v. 6 



RETSAMMA RIM. 



239 



klockarn of van på 

o väckarn te bläka o slå. 

Finnland, Korpo. Hels. Iraf. 



620. Prä43t6n ock hunden. 

A. 

Prästen å hunn 
förtjänar maten me munn; 
klokkarn å hanin 
ba båda sama vanan; 
stakabisin å bönon 
liver båda å sama födon. 

Stakabisi gammal gubbe. 
Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 

B. 

Prästin o hundin 

förtjänar matin mä mundin; 

klokkarin o banan 

vill väl ha sama vanan. 

Finnland. Hels. Imf. 



C. 

Prästen, klåkkarn å hnnn, 
di tjäna fOa mä munn. 

Närke. E. S. 



621. Prästen predikar. 

Prästen han predikar 
om fylleri å dryckenskap; 
han är oss alla lika, 
han tar en sup som jag. 

Ångermanland. E. S. 
Allmänt med smärre variationer. 



622. Sjöman. 

Sjöman* viger 

skiter i byxorna å tiger. 

Mälar-trakten. E. S. 

Var. *) Båtsman 

östergotland. £. 8. 



623. Skomakaren, skolådan. 

Skomakarn, skolåda, 
lästaknippa å pinnesyln 
å sålekansken ä tomnieriggen 
å gå te flekkera i niåneskin. 

Närke. E. S. 
Var. r. 3, 4: 

tummebandsken, sålevanten 
å filippus i månesken. 

Stockholm. E. 8. 
R. 4 varierar mycket: 

å sitt å såla i måneskin. 

Roslagen. E. 8. 

lappa handskar i måneskin. 

Uppland. Uppl. Imf. 

klappa fliekorna i måneskin. 

HC. 



624. Skomakarn med sin 

trut. 

A. 

Skomakarn med sin flottiga trut, 
dess värre han sliter å biter, 
dess värre ser han ut. 

Helsingland. E. 8. 

B. 

Skomakaren med sin beckiga 

trut, 
dess mer han beekar, 
dess värre ser han ut. 

o 

Ångerman land. E. S. 



240 



NORUTiANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



C. 



Skomakaren med sin flottiga 

trut 
han biter i lädret ock grinar så 

surt, 
ban biter i lädret 
ock grinar i vädret 
för bioliobom, för bioliobom. 

Mälar-trakten. E. S. 



626. Skomakare ook skräd- 
dare. 

A. 

Skomakaren med beck å borst, 
ban ska åt helsike först; 
skräddaren med nål å trå, 
ban skall samma vägen gå. 

SödermanlaDd. E. & 

B. 

Skomakarn med sin lästerknippa 
ska vi åt Småland skicka, 
å skräddaren med sin nål å trå, 
ban skall samma vägen gå. 

Bohudan. E. S. 

C. 

Skomakaren med sin syl å läst, 
ban behöfver sapen mast; 
skräddaren med sin nål å trå 
ban bebOfver als ingen droppe få. 

o 

ÅDgermanland. E. S. 



626. Skräddares vikt. 

Det gläder mig af hjärtans grund, 
att nitton skräddare vägde ett 

pund. 
Med nål å tråd, sax å vax, 



prässjärnet vid sidan å syringen 

på, 
de vägde knappast ett pund 

ändå. 

Ångermanland. Äfven Uppland. E. S. 



627. Skräddare dansa. 

Nitton skräddare dansa på ett 

pappers tak: 
en hade träben, a nan föll ne. 

o 

Angennaniand. E. S. 



628. Skräddare skrynkom- 

ben. 

A. 

Skräddare, skräddare skrynkom- 

ben, 
bos sotaren får du värma din 

prässaresten. 

Östergötland. E. S. 

B. 

Skräddare, skräddare skrym- 

pelibein, 
i helviti har du din prässestein. 

Finnland, Lappträsk. Hels. Imf. 
Se vidare 578 ITioke Vik Af. 



629. Smeden. 

Smeden han står i smedjan å 

slår 
med svarta skinnbyxor å skorf- 

viga lår. 

Roslagen. E. S. 



v. 5 



EETSAMHA RIM. 



241 



630. Snöpare. 

Till eller oni kvinnor, som fara omkring ock koppa (»koppe») ellef 
snöpa, fläges: 

Ränne å löpe, 
koppe å snöpe. 

Medelpad. E. S. 



Utan bestämd adress. 



631. April, april. 

Till den, som man narrat april» 
säges: 

April, april, du dumma sill, 
jag kan narra dig till hvad jag 

vill. 

Stockholm. E. S. 



632. Ät ook stå på dig. 

A. 

Ät å stå på dä, 

i morn kommer rakkern å flå dä. 

Kalmar-trakten. ÖSm. öl. Imf. 



B. 

Ät å ta hull på dä: 
i mora ska huden å dä. 

- Boliuslän. E. S. 



633. Harkranken ook 
myggen. 

Harakrantjen o mydd^in, 
kom klå me på ryddjin. 

Finnland, Nykarlebj. Hels. Imf. 

634. Kusiner. 

Du å ja ä kusiner: 

när ja skiter, får du russiner. 

Borgholm. ÖSm. Öl. Imf. 

B. 

Du å ja ä syskon: 

när ja skiter, får du sviskon. 

Borgholm. ÖSm. Öl. Imf. 



635. Vi bodde i en stad. 

Du å ja 

vi bodde i en sta: 
du sket i byxorna, 
men det gjorde inte-ja. 

Kalmar. ÖSm. Öl. Imf. 



Sv. landsm. V. 5. 



16 



242 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



636. Jsg tappar. 

Ja går för å tappar, 

då går du ätter å nappar. 

Kalmar. ÖSm. öl. linf. 



637. Valthornet. 

Uti ashålet mitt 
sitter valthornet ditt, 
kom å blås! 

Sages for att forarga nfigOD. 

Kalmar. ÖSm. öl. Iraf. 
V&stmanlaDd. E. S. 



Dialoger. 



638. Finne, Knut, Kock. 

A. 

X. frågar Y. : 

-Vill du vara Finne, Knut 
eller Kock? 

Sedan Y. utan att ana något 
ondt valt ett namn, fortaätter X.: 

Finne skiter inne, 
Knut bär ut, 
Kock slickar opp. 

Värmland. E. 8. 



B. 

Finne sket inne, 
å en Knut bar ut. 

Ångermanland. E. S. 



Anders finne 
skiter inne, 
Pelle stut 
bär ut. 



Gäfle. E. S. 



D. 



Olle pinn 
Jit inn, 



Niss knut 
bär ut, 
Erik knupp 
sleik upp. 



Pe piinn 
pisse iinn, 
Ola Knut 
bar ut. 



Jämtland. E. S. 



E. 



Jämtland. E. S. 



639. Hvllket viU du ba. 

A. 

X. frågar Y. : 

Hvilket vill du ha: 
det som står på sten ock ryker, 
eller det som går omkring ock 

ryter? 

Y. söker att tyda gåtan ock be- 
stämmer, hvilketdera han vill hafva, 
h varpå X. fortsätter: 

Det som står på sten ock ryker, 

det är koskit, 
men det som går omkring ock 
ryter, det är svinet. 

Närke. E. S. 



v. 6 



RETSAMMA RIM. 



243 



B. 



Hvilket vill du hällre ba: 
en stekt strömming eller en sol- 
bränd pannkaka? 

Lösniog: en orm; spillning 
efter en ko. 

ÅDgermanland. E. S. 



C. 



Hvilket vill da hällre ha: 
det som går oppför backen, 
det som rinner utför backen, 
det som stannar midt i backen? 

LosniDg: en häst; hans piss; 
hans spillning. 

Medelpad. E. S. 

D. 

Hvilket vill du ha: 
en kista fnll med eullringar 
eller en kista full med döda 

drängar? 

LosniDg: ormar; sillar. 

Närke. E. S. 



E. 

Hvilket vill du hälst ha: hage- 
br}'taren eller buskesmitaren? 

Lösning: oxen; ormen. 

Västergötland. E. S. 



F. 



Hokke vell du häller ha: 
dompedal häll bräkatjäl? 

Lösning: hästen, som går tungt 
(»dompe») i dal; björnen, som 
brakar i skog (»tjäl»). 

Norra Ångermanland. E. S. 



G. 

Hvilket vill du hällre ha: 
muggen i pluggen 
eller titten pä sten? 

Lösning: osten; ormen. 

Vänersborg. E. 8. 



640. Fårkött eUer harkött. 

A. 

X. Hokke tykker du mest om: 
färkött eller harkött? 

Y. Få-kött ä inte så gott som 
ha-kött. 

Södermanland. Ericsson, s. 99. 



B. 

Ha kött ock få kött är infe 
lika. 

Bohuslän. E. S. 



C. 

Fo tjött ä bra, männ ha tjött 
ä bätter. 

fo fä. 

Ångermanland. E. S. 



641. Nytjärad. 
A. 

X. uppmanar Y. att säga: 

En njtjärad grinn. 

hvarpä X. strax tillfogar: 

Jag höll opp rampan, ä du kröp 

in. 

Kalmar-trakten. ÖSm. öl. Imf. 



244 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



B. 

En nytjärad båt. — 
Ja"^ sket ock du åt. 

Norrland. E. S. 
Kalmar. ÖSm. Öl. Imf. 

Var. *) hun hunden 

Ångermanland. E. 8. 

r. 2: hun dygte å du ät. 

Norra Ångermanland. E. S. 

C. 

In nytjära fläka. — 
Kattin Jeit å du smaka. 

Finnland, Vörå. Hels. Imf. 



D. 

Nytjära staka. — 
Hun Jet å du smaka. 

staka Rtake; smäka smaka. 

o 

Ångermanland. £. S. 

E. 

Tjäre pä en stikke. — 
Hunn pisse å du slikke. 

Medelpad. E. S. 

F. 

En nytjärad öka. — 
Ja sket å du röka. 

Kalmar. ÖSm. Öl. Imf. 



straffande rim. 



Till barn som skvallrat. 



642. Skvallerbytta. 

A. 

Skvallerbytta bim bom, 
går i alla gårdar, 
slicker alla skålar. 

Gottland. E. S. 
Var. r. 1: 

Skvallerbytta bing bång, 

Uppland, Häfvero. Uppl. Imf. 



B. 

Skvaldertaska bim bom, 

går i alla gålar 

å sleker alla söndriga skålar. 

Finuland, Helsinge. Hels. Inif. 

C. 

Skvaldertakkon binm baum, 
gar i all gälar, 
sleker tom skålar. 

Finnland, Nykarleby. Hels. Imf. 

D. 

Skvallerbytta bing bång, 
går i alla gålar 
å slickar alla skålar, 
men får int nå ändå. 

Västerbotten. E. S. 



E. 

Skvallerbytta bing bång, 
går i alla gålar. 
slickar alla skålar: 
val int mätt ändå. 

val varder. 

Ångermanland, Nordmaling. 

Norrl. Imf. 

F. 

Skvallerbytta bing bång, 
går i alla gålar, 
slickar alla skålar; 
kommer da till mej, 
får du slicka kattens skål. 

Var. rr. 4 — 5: 

när du kommer i min gål, 
ska da få slicka min å kattens 

skål. 

Västerbotten. E. 8. 

G. 

Skvalderbyttun gor i all gålar, 
släiker all skålar; 
to an komber i menn* gål, 
får an mä tjäppin po ryddjen. 

Var. *) vann vår 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 

H. 

Skvallerbytta bing bång, 
går i alla gålar. 



246 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



slickar alla skålar. 
Kom till min port, 
skall da få en stor svinelort! 

Södermanland. E. S. 
I. 

Slatterbötta bimm bamm, 
hagg på e lägg stagg; 
går i alla galer, 
slekker alla skåler; 
när o kåmm te minn port^ 
slog o näsa i en hästelort. 

Värmland, Frykedalen. £. S. 
J. 

Skvallerbytta bing bång, 

går i alla portar, 

slickar alla lortar. 

När du kommer till min port, 

ska da fä en stor lort, 

en hästlort, 

en fårlort, 

en stolort o. a. v. så mycket, 
som barnen kunna räkna upp. 

Blekinge. E. 8. 
Var. rr. 4 — 6: 

När hon kom till min port, 
fick hon smaka hundlort. 

Finnland, Vasa-trakten. Hels. Imf. 

K. 

Sladderbytta bing bång, 
går i alla gålar, 
släpper svarta nålar. 

Bohuslän. E. 8. 



L. 

Skvallerbytta bing bång, 
slå i stjärten me en stång! 

Uppland, Harg. Uppl. Imf. 

M. 

Sqwallerbytta 
rådstugnklåcka 
bing bangh. 

Uttjdes: Skvallerkona ock råd- 
stuguklocka göra mången med sitt 
oljud bång. 

TöRNiNGP Tilöknifig till Grubbens 
bok 8. 140. 



643. Rallknapp. 

A. 

Rallknappen skot fåra, 
å lilltjäliga koke tjötte, 
å gammgobben gnog bena, 
å rallknappen fekk sett å si på. 

ralle skvallra. 

Ångermanland. E. S. 



B. 

Rallknapp, 
solavapp ! 

Ångermanland, Vibyggerå. E. S. 



k 



v. 5 



STRAFFA ND£ RIM. 



247 



Till den som ger ock tar igen. 



644. Olf^are tagare. 

Gifvare tagare 
kattens bedragare. 

Finnland, Heleinge. Uels. linf. 



645. Tagaren ock gifVaren. 

Tagarin o jävarin mä nälar 
i ajjule. 

Finnland, Petalak». Hel». Irnf. 



Till odygdiga, kinkiga ock ohöfViska barn. 



646. Odygden. 

Odygden 
går 1 bygden 
å syr* skor. 

Uppland. Uppl. Imf. 
Var. *) salar Uppland. E. S. 



647. Läppen hänger. 

Till barn som är gnatigt: 

laptn h&ggeer py om py, 
o 'neisan vantar oara snq. 

Finnland, Nagu. Hels. Imf. 



648. Han plter. 

han* pitttr o han gncildcer, 
o han skitcer o han smaldcer. 

Var. *) hun 

pttter jvnrar sig. 

Finnland, Nagu. Hels. Imf. 



649. Dn hälsar. 

När barn kommer in i ett främ- 
mande hus ock gapar fånande om- 
kring sig utan att hälsa: 

Jag förstår du hälsar, jag ser 
do gapar. 

Ångermanland. E. 8. 



650. Tag Igen ögonen. 

Till en som står ock gapar: 

Ta jänn ögan,å takk för låna. 

Medelpad. E. 8. 



661. Hälslös. 
A. 

När man på vägen möter en 
person, som icke hälsar: 

Dä va sönn om däg, som 
vart helslös. 

Ångermanland. E. 8. 



248 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 6 



B. 

'N dänn va helslös ban. 

AiigermanlaDd. E. S. 



662. Ägg i mössan. 

Till pojke^ Boin kominer in i en 
främmande gård ock ej tar af sig 
mossan : 

Har du ägg i mössan, pojke? 

Mälar-trakten. E. S. 



653. Du gapade. 
A. 

Till en som gäspar: 

Tnkk skfl dn lin, för da gapa 
k inte bet mej. 

Södermanland, Västergötland. E. S. 

B. 

X. gäspar. 

Y. Takk för du gapa å inte 
bet mä! 

X. Takk för du såg hole å 
inte kröp in! 

Västra Närke. E. S. 



C. 

X. gäspar. 

Y. Takk sko du Iia, som 
gapa å int bet. 

X. Takk sko du ha, som 
såg hole å int kröp in. 

Medelpad. E. 8. 



654. Glasmästare. 
A. 

Till den, som skymmer for ljuset 
eller dagern, säges: 

Var far din glasmästare? 

Finnland ock Sverge. E. 8. 



B. 

Inte var din far glasmästare! 

Medelpad. E. & 



655. Magge, kom ut. 

När bar» vill gå ut: 

Mag^iy kåmm ut, sägär åksin, 
ja SKa ta dä på horn, sägär 

åksin. 
Finnland, Brandö. Hels. Imf. 



Till skrytsamt barn. 



656. Skryta i sko. 

Skryta å skräppa 
faller i sko, 
Jita å släppa 
faller i samma ho. 

Mälar-trakten. E. S. 



657. I tomma tumian. 



Skryta å skräppa 
i tomme tunnan. 



Gottlnnd. E. S. 



v. 5 



STRAFFANDE RIM. 



249 



668. Skryta ock frysa. 

Skrvte å skräppe 
räkker till; 
fryse å svälte 
hör faen till. 

Ångerinnnlarid, AnundHJö. E. S. 



659. Till kyrka ook kvarn 

När barn vilja gä fint klädda 
äfvcu i h vardagslag, sagor man till 
dem : 

Samma till tjörka, 
samma till kVärn. 

Medelpad. E. S. 



Till barn som tråkar ut en med frågor ock böner. 



660. Jag hör. 



Ja hör, sa bonn, 
barka stör, 
tjärigen vässer, 
draggen lässer 
å pojken tjör. 



Söderinauland. E. S. 



661. Bry dig inte. 

Bry dä 'nt, Brita, 
svvna b a fått mat. 

Medelpad. Af ven Västergötland. E. S. 



662. Då det regnar. 
A. 

När någon ber att få något, 
svaras : 

Omm morun, to ä räinar sop- 
pan, ska du få. 

Finnland, Petalak». Hels. lm£. 

B. 

To ä räinar täliknivan o 
gambältjälgan, ska du få. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



663. Risgryn ock kara- 
meller. 

Vill du ha risgryn ock karameller? 

Ja! svarar barnet, h varpå fort- 
sättes : 

Pisk på rumpan, så det smäller. 

Svarar barnet nej, uteblir fort- 
sättningen. 

Ångermanland. E. S. 



664. Kopphomet. 

Till frågvisa barn: 

A. 

AJJnle mett 
kopphorne dett, 
tär ha du mössun. 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 

B. 

AjJnle mett 
kopphorne dett, 
vili byta knivar? 

Finnland, Petalaks. Hels. Imf. 



250 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. 5 



666. Nyfiken 1 en strut. 

A. 

Nyfiken i en strut; 

öppna pä locket; så hoppar han 

Qt. 

Mälar-trakten. £. S. 



B. 

Nyfiken i en stråt; 
tar man hål på den, 
så kryper han nt. 

Gottland. E. S. 



C. 

Nyfitjin strnt; 
öppnar an på; 
så flyger an ut. 

FiDnland, Nykarleby. Hel». Imf. 

D. 

Nyfiken i en strut; 

får han veta % far han ut. 

Östergotland. E. S. 



666. Nyfiken i månsken. 

Nyfiken i månsken 
hoppar på träben. 

Gottland. E. S. 



667. Frågvis. 
Frågvis* får int alt veta. 

Västerbotten. E. S. 
Var. *) Nyfiken Ångermanland. 



668. Fråffax du. 
A. 

När barnet visar sig nyfiket att 
höra något, säges: 

Fråga du? Fikk du vita å! 

Finnland, Sibbo. Hels. Imf. 



B. 
Vell du väta nä? Fekk da ål 

Ångermanland. £. S. 

C. 

Vill du väta ne? Laga så 
du fkr då! 

Jämtland. E. S. 

D. 

Vill du veta, va ja vet? 
Koma bakom sten o skåda tär 

ja Jet. 

Finnland, Nykarleby. Hels. Imf. 



669. Pytt. 

Vill du höra något nvtt? 

De var en hunn som bette Pytt. 

Västerbotten. E. S. 



670. Han som firåfrar. 

Hann sorom frågar he inn veit, 
så ä inn värre inn* ein jeit. 

Var. ») änn 

Finnland, Brändo. Hels. Imf. 

Jfr 694 ock 695 Hvad skall 
det bli. 



v. 5 



STRAFFANDE RIH. 



261 



Till barn som förvränga andras ord. 



671. Ordvändaren. 
A. 

Olvändarin 

o niäraspräggarin. 

Finnland, Petalaks. Hels. linf. 



B. 

Da är en olvännare 
ä hästspräggare. 

Medelpad. E. S. 



672. Vända ord. 

Han som vänne ole i annars 

mnnn, 
han ske drekke kattmejje a 

järtans grann. 

Ångermanland, Nordingrå. E. S. 



673. Skäokläpp. 

Till barn, som härma någon, 
sages: 

Skäckläppe häng på vägg, 
fyra spikar i ditt näbb. 

Västergotland. E. S. 



Om måltider. 



674. Passa tid. 

Den som inte passar på sin ti^ 
han får gå sin målti förbi. 

Västra Närke. E. S. 



676. Jon i gropen. 

Till barn som ropa pä mera mat 

Jon i gropen 
åt opp sopen, 
slikte kvärna 
å yell hä mer. 

Ångermanland. E. S. 



676. Supa soppa. 

A. 

Den som ej vill soppan såpa 
får ej häller köttet napa. 

Stockholm. E. S. 

B. 

Den som ej vill kålen såpa, 
får ej i fläsket napa. 

Västergotland. E. S. 

677. Kallgröt. 

Kallgröt oek surmjölk, 
det är gryngröt som dager. 

Medelpad. .E. S. 



252 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BAKNRIM, 



V. 5 



678. Aldrig mätta. 

Ni ska tiga, men ni äter, 
annars bli ni aldrig mätta. 

Västergötland, Vätle h:d. E. S. 



679. Ett våp som sjöng. 

A. 

Det var ett våp, 

som sjöng, när det åt. 

Varmland. E. S. 

B. 

Vi viste inte, att bonden var ett 

våp, 
förr än han sjöng, då han åt. 

Västergötland, Vätle h:d. E. S. 

C. 

Gubben viste inte, att gum- 
man var tokig, törn hon sjöng, 
när hon åt. 

Värmland, Västergötland. E. S. 

D. 

Våp sjöng, mä han åt, 

å därför vart han aldri mätter. 

Närke. E. S. 



680. Folk först. 

Till barn som vill hafva mat, 
innan ännu dess tur kommit: 

A. 

Folk först oek svinen* sedan. 

Medelpad. E. S. 
Var. *) långöron Västerbotten. E.S. 

B. 

P'ålk först, å dom som bätter 
ä sään. 

Ångermanland. E. S. 



681. Långrt fram. 

A. 

Lägg dä int sä lagt framm 
på slään, mara känn pisse ut 
oga a da. 

o 

Ångermanland. E. S. 



B. 

Sätt däg int så lagt framm 

t)å släan, s'ätt mara pisse in i 
lalsen. 

Västerbotten. E. S. 



Morgon ock kväll. 



682. Sjunga 1 sängen. 

A. 

Den som sjunger i sängen, 
han får gråt i dörrängen. 

Gottland. E. S. 



B. 



Den snm singnr i sängi, 
han far räis i durräugi. 

Gottland, Lau. E. S. 



Ä 



v. 5 



STKAFFANDE RIM. 



253 



683. SnäUa. 

A. 

När soH gynnar hälla, 
gynnar di lat bläi snälla. 

Gottland. E. S. 



B. 

När det blir kväller, 
då blir den late snäller. 



Närke. E. S. 



684. QnäUa. 

Soli gynnar hällä, 
barn gynnar gnälla. 



Gottland. E. S. 



i 



Svarsrim. 



686. A. 

X. Ah! 

Y. Säger du A, säger jag B. 

Södermanland. Ericsson. 



Afton 

se 708 Gk>d afton. 



686. Andra. 

X. Di arn. 

Y. Ja, di arn dä ä svina dä. 

Västra Närke. E. S. 



X. 
Y. 



Angår dig inte. 
687. Angår— anngången. 

A. 

Det angår dig inte. 
Anngåugen ringer i Guds 
bus ock inte i din trut. 

Boslagen. E. S. 

B. 

Anngången ringer diomsönda. 

Närke. E. vS. 
Jfr G90 Om Böndag. 



688. Angår— kringgår. 

X. Det angår dig inte. 
Y. Angår i Skåne, 

kringgår i Lund; 

skit du i näfven 

å stoppa i mun. 

Västergötland. £. S. 



X. 
Y. 



En annan gång. 

689. En skälm. 

En aan gågg . . . 

'N aangågg ä en Jälm. 

Västra Närke. Allmänt. E. S. 



690. Om Böndag. 

X. En annan gång. 
Y. Anngången ringer di om 
sOnda. 
Södermanland. Ericsson, s. 94. 

Jfr 687 Angår — anngången 6. 



Befalla. 

691. Hvad befalls— hals. 

A. 

X. Hva befalls? 

Y. En långgubbemedlfingbals. 

Södermanland. E. S. 



A 



v. 5 



SVAR9RIH. 



256 



B. 
En berre med lång hals. 

Stockholm. E. S. 



C. 

Dra in din långa hals! 

Ångermanland. E. S. 

D. 

Ja gaphals kallar di dom 
som skriker. 

Södermanland. Ericsson. 



692. Hvad befalls— als. 



X. Hva befalls? 
Y. Ingenting als. 



Allmänt. E. S. 



693. 

X. Var int besvära. 

Y. 1 morgon få vi flera. 

Roslagen. E. S. 



Blifva. 

694. Hvad skall det bli-- 
i ändan. 

X. Hvad skall det bli? 
Y. En påfvevis, 

sätta i ändan på den som 

är frågvis. 

Västergotland. E. S. 



B. 

Pinnvis 

å slå i rOfven på den som är 

frågvis. 

Östergötland. E. S. 

C. 

En pinnfis 

tell å sätte in i ajele på enn 

frågvis. 

Ångermanland. E. S. 
Efter samma monster: 

b. 

X. Hva ska du göra? 
Y. Jag gör pennavis 

te slå i röfven på frågvis. 

Västergotland. E. S. 



C. 

X. Hvad gör du? 
Y. E stritta 

å sätta i ajåle på den som 
all tigg vell veta. 

Bohuslän. E. S. 

D. 

Dä ska bli en plåja 

te sätt i rovan på dän som fråja. 

Kalmar-trakten. ÖSm. öl. Imf. 







696. Hvad Skall det bU— 




på näsan. 




A. 


A. 
B. 


Va ska de bli? 
De ska bli en strita 
på din näsa, 



som alt vil vita. 

Finnland» Uelsinge. Hels. Imf. 



256 



NORDLANDER, BARNVISOR OCK BARNRIM. 



V. ö 



B. 



De skall bli en strita, 
som 8ka si ta 

på hans näsa som allting vill 

vita. 

Finnland, Borgå. Hels. Irnf. 



C. 

Det skall bli en frågvis 

att köra in i näsan på en spejvis. 

Västergötland, Flundre h:d. E. S. 



X. 

Y. 



606. Bo. 

Hvem bor denna? 

I sjelfva bynn der bor en 

bonne, 
A straxt breve så bor bin 

onne, 
A straxt derjemte så bor en 

sme, 
A stora skälmar ä di alla 

tre. 

Södermanland. Ericsson s. 94. 



X. 
Y. 



697. Bror. 

6o da, bror! 

Ja, da bror å ja 

Bodde i en sta, 

Faller va du, 

Men värre va ja; 

Du skämde dej i böxo, 

Men de gjole inte ja. 

Södermanland. Ericsson s. 94. 



698. Dag — fredag. 

A. 

X. Va ä dä för dag i dag? 
Y. I dag ä dä fredar för alla, 
som inte få stryk. 

Västra Närke, Södermanland. E. S. 

B. 

I dag är det fredag, atom för 
dem som fä stryk. 

HG. 

C. 

Ja håller den här da'n för 

freda'n. 

Södermanland. Ericsson s. 94. 
Se vidare 709 God dag. 



X. 
Y. 



699. Dom (dem). 

A. 

Dom. 

Dom dä ä loppan. 

Medelpad. E. S. 

B. 

Det är Västerås-lopporna. 

Ångermanland. E. S. 

C. 

Dom ä loppor å las. 

Södra Ångermanland. E. S. 



X. 

Y. 



700. Dom här. 

Dom här .... 

Ja domherrn har röd tröja, 

flyger i träna ock äter 

rönnbär. 

Södermanland. Ericsson. 






v. 6 



SVARSRIM. 



257 



701. Du. 

X. duar Y. 

Y. Du för däg, å njora min va 
klädd i hatt! 

Ångermanland. E. S. 



Fara 

se 762 Hvart. 



Få. 

702. Får jag. 

A. 

X. Får a, får a? 
Y. Fåra ba lågge fått, 
å jimra står å tuggar. 

a jag, jimra lammen. 

Närke. E. S. 

B. 
Fåra ha fatt, å jimra tuggar. 

Västerg